I korthet
Förordning (1997:845) hör till Utbildningsdepartementet och utfärdades den 6 november 1997. Den reglerar uppdragsutbildning vid statliga universitet och högskolor. Förordningen är upphävd sedan den 1 januari 2003.
Vad det reglerar
Förordningen reglerar under vilka förutsättningar statliga universitet och högskolor får bedriva uppdragsutbildning mot avgift, hur den ska knyta an till examensrätten, avgiftssättning samt betyg och tillgodoräknande.
Vem det gäller
Den gäller statliga universitet och högskolor samt deras uppdragsgivare, som kan vara statliga eller kommunala myndigheter, landsting eller andra. Högskoleverket får meddela ytterligare föreskrifter.
Viktiga punkter
- SFS 1997:845, utfärdad 1997-11-06, upphävd 2003-01-01.
- Med uppdragsutbildning avses utbildning mot avgift från annan än enskild för personer som uppdragsgivaren utser (2 §).
- Om uppdragsgivaren är från ett land utanför EES krävs medgivande av regeringen (3 §).
- Avgiften ska beräknas så att full kostnadstäckning uppnås (6 §).
- När utbildningen omfattar mer än 40 studieveckor ska Högskoleverket underrättas skriftligen (6 §).
📄 Lagtext
Förordning (1997:845) om uppdragsutbildning vid
universitet och högskolor
SFS nr: 1997:845
Departement/myndighet: Utbildningsdepartementet
Utfärdad: 1997-11-06
Omtryck:
Ändrad:
Övrig text:
Upphävd: 2003-01-01
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet
Inledande bestämmelser
1 § Statliga universitet och högskolor får bedriva
uppdragsutbildning enligt bestämmelserna i denna förordning.
Vissa bestämmelser om uppdragsutbildning vid kommuner och
landsting finns i lagen (1991:1109) om uppdragsutbildning i
vissa fall. Bestämmelserna i 7-8 §§ i denna förordning gäller
även sådan uppdragsutbildning som bedrivs i anslutning till en
kommuns eller ett landstings högskoleutbildning inom
vårdområdet.
Statliga universitets och högskolors uppdragsutbildning
2 § Med uppdragsutbildning avses utbildning som anordnas mot
avgift från annan än enskild för personer som uppdragsgivaren
utser.
3 § Ett universitet eller en högskola får bedriva
uppdragsutbildning som knyter an till sådan grundläggande
högskoleutbildning som universitetet eller högskolan har
examensrätt för.
Om uppdragsgivaren är från ett land utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES), får uppdragsutbildning dock
bedrivas bara efter medgivande av regeringen.
Uppdragsutbildning får inte bedrivas på sådant sätt eller i
sådan omfattning att den får en negativ inverkan på den
grundläggande högskoleutbildning som universitetet eller
högskolan skall bedriva.
4 § Om uppdragsgivaren är en statlig eller en kommunal
myndighet eller ett landsting, skall uppdraget avse
personalutbildning eller utbildning som behövs av
arbetsmarknadsskäl eller av biståndspolitiska skäl. I andra
fall skall uppdraget avse personalutbildning som är ägnad att
få betydelse för deltagarnas arbete åt uppdragsgivaren.
5 § Högskoleverket får meddela de ytterligare föreskrifter som
behövs för tillämpningen av 2-4 §§ i denna förordning.
6 § Vid uppdragsutbildning tillämpas avgiftsförordningen
(1992:191). Universitet och högskolor får själva bestämma
avgiftens storlek. Avgiften skall beräknas så att full
kostnadstäckning uppnås. Uppdragsutbildning skall särredovisas
enligt 4 kap. 14 § förordningen (1993:1153) om redovisning av
studier m.m. vid universitet och högskolor.
När ett universitet eller en högskola anordnar
uppdragsutbildning som omfattar mer än 40 studieveckor, skall
Högskoleverket underrättas skriftligen om detta.
Gemensamma bestämmelser
7 § De som deltar i uppdragsutbildning får ges betyg och
examens- eller kursbevis enligt bestämmelserna för
grundläggande högskoleutbildning, om samma kvalitetskrav ställs
på uppdragsutbildningen som på grundläggande
högskoleutbildning.
8 § Den som har gått igenom en sådan uppdragsutbildning som
avses i 7 § har rätt att tillgodoräkna sig utbildningen som
grundläggande högskoleutbildning.
🔗 Till officiell källa
AI-förklaring utifrån den officiella lagtexten. Vägledande, ersätter inte juridisk rådgivning.