Lag (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

Lag (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar SFS nr: 2006:1371 Departement/myndighet: Finansdepartementet FMA B Utfärdad: 2006-12-07 Omtryck: Ändrad: t.o.m. SFS 2014:490 Övrig text: Upphävd: 2014-08-02 Källa: Regeringskansliet / Lagrummet 1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Av 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder framgår att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för fondbolag. Av 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster framgår att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för betalningsinstitut. Av 7 kap. 6 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder framgår att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för AIF-förvaltare. Lag (2013:578). 1 a § De bestämmelser om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. som gäller för institut tillämpas också för en svensk förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Vid den tillämpningen gäller dock kapitalkraven i 7 kap. i den nämnda lagen. Lag (2013:671). Särskilda bestämmelser för europabolag och europakooperativ 2 § I fråga om europabolag och europakooperativ med ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39-42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag eller artiklarna 37-41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) tillämpas det som i 10 kap. 17 och 19 §§ sägs om styrelseledamot på ledamot i tillsynsorganet. Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ framgår att de bestämmelser som anges i första stycket skall tillämpas också på ledamot i ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan. Definitioner 3 § I denna lag betyder 1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag, 2. behörig myndighet: Finansinspektionen eller en annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag, 3. blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat, 4. blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag, som inte är dotterföretag till ett institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, 5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 6. exponeringar: poster som redovisas som tillgång i balansräkningen, derivatavtal som redovisas som skulder eller åtaganden utanför balansräkningen, 7. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag och a) som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag, och b) vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen utgörs av sådana företag som avses i a eller finansiella institut, 8. finansiellt institut: ett svenskt eller utländskt företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva eller inneha aktier eller andelar, b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2-10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 9. finansiellt instrument: ett avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part samtidigt som en annan part får en finansiell skuld eller utfärdar ett egetkapitalinstrument, 10. finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag, som inte är dotterföretag till ett institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, 11. holdingföretag med blandad verksamhet: ett svenskt eller utländskt moderföretag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, motsvarande utländskt företag, finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, men som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag, 12. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag, 13. kapitalkravsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, 14. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan, 15. kreditinstitutsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU, 16. medverkande institut: institut, annat än det institut som är originator, som upprättar och förvaltar ett tillgångsbaserat certifikatprogram eller någon annan värdepapperisering och som förvärvar exponeringar från tredje man, 17. moderinstitut inom EES: ett institut eller motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES och som a) har ett institut, ett finansiellt institut eller ett motsvarande utländskt företag som dotterföretag eller som har ett ägarintresse i ett sådant företag, och b) inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES, 18. operativa risker: risker för förluster till följd av inte ändamålsenliga eller inte fungerande interna förfaranden eller system eller på grund av mänskliga fel eller yttre händelser, samt rättsliga risker, 19. originator: ett företag som a) självt eller via anknutna företag, direkt eller indirekt, var part i det ursprungliga avtal som gav upphov till de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäldenären, eller den potentiella gäldenären, som ligger till grund för den exponering som värdepapperiseras, eller b) förvärvar tredje mans exponeringar, tar upp dem i sin balansräkning och därefter värdepapperiserar dem, 20. riskvikt: en procentsats som beskriver en risknivå hos en exponering, 21. värdepapperisering: en transaktion eller ett program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i delar, och som har följande egenskaper: a) betalningarna inom ramen för transaktionen eller programmet är beroende av utvecklingen av exponeringen eller gruppen av exponeringar, och b) prioriteringen av delarna avgör hur förluster fördelas under den tid transaktionen eller programmet pågår, 22. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, och 23. återvärdepapperisering: en värdepapperisering i vilken den risk som är förenad med en underliggande grupp av exponeringar delas upp i delar och minst en av de underliggande exponeringarna är en värdepapperiseringsposition. Lag (2013:671). 4 § Ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet är moderföretag och en annan juridisk person är dotterföretag, om moderföretaget 1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen, 2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, 3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan, eller 4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar. Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderföretaget, om ett annat dotterföretag till moderföretaget eller moderföretaget tillsammans med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsammans 1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen, 2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller 3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan. Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även denna dotterföretag till moderföretaget. Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. Lag (2013:671). 5 § Det finns ett ägarintresse om 1. en juridisk person är intresseföretag till ett företag enligt 1 kap. 5 § årsredovisningslagen (1995:1554), eller 2. ett företag direkt eller indirekt äger minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster i ett annat företag. 6 § I de fall som avses i 4 § första stycket 1-3 och andra stycket samt 5 § skall sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen. När antalet röster i ett dotterföretag eller ett företag enligt 5 § bestäms, skall inte de aktier eller andelar i respektive företag som innehas av företaget självt eller av dess dotterföretag tas med. Detsamma gäller aktier eller andelar som innehas av den som handlar i eget namn men för något av företagens eller deras dotterföretags räkning. Handelslager 7 § Ett instituts handelslager består av alla positioner i finansiella instrument och råvaror, som 1. institutet innehar i handelssyfte eller för att säkra andra positioner i handelslagret, och 2. inte är förenade med villkor som begränsar möjligheten att handla med dem eller, om de är förenade med sådana villkor, är möjliga att säkra. Med positioner avses institutets egna positioner och positioner som härrör från verksamhet för kunders räkning eller som marknadsgarant. 8 § En position innehas i handelssyfte om syftet med innehavet är att på kort sikt sälja positionen vidare eller att på kort sikt dra nytta av faktiska eller förväntade kortsiktiga skillnader mellan inköps- och försäljningspriser eller andra förändringar av priser eller räntesatser. 9 § Även andra positioner än sådana som avses i 7 § får ingå i handelslagret om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 2. 10 § Ett institut skall fastställa vilka positioner som skall ingå i handelslagret enligt 7 och 9 §§. För de positioner som innehas i handelssyfte skall instituten ha en handelsstrategi samt kunna styra handeln med positionerna och övervaka positionerna mot handelsstrategin. Institutet skall för dessa ändamål ha lämpliga metoder samt de skriftliga riktlinjer och instruktioner som behövs. Av 6 kap. 2 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och 8 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden framgår att instituten skall kunna hantera de risker som följer med verksamheten i handelslagret. Lag (2007:570) 2 kap. Vilka kapitalkrav som skall täckas av kapitalbasen Kapitalbaskravet 1 § Ett institut skall vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som 1. motsvarar minst summan av kapitalkraven för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker beräknade enligt 3-8 §§, eller 2. framgår av ett beslut enligt 2 §. Av 7 kap. 8 § framgår att ett institut som efter tillstånd av Finansinspektionen överskrider gränsvärdena för stora exponeringar, skall uppfylla ett särskilt kapitalkrav. -I 7 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse finns det ytterligare bestämmelser som rör beräkningen av kapitalbaskravet. 2 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska ha en viss minsta storlek på sin kapitalbas som är större än vad som krävs enligt 1 § första stycket 1, om 1. institutet inte uppfyller något av kraven i 6 kap. 1-3, 4 a, 4 b och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3-8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och 2. det inte är troligt att någon annan åtgärd är tillräcklig för att få institutet att rätta till bristerna inom rimlig tid, eller 3. det i samband med en kapitalutvärdering bedöms nödvändigt för att täcka risker som institutet är exponerat för. Första stycket ska inte tillämpas, om överträdelsen är så allvarlig att verksamhetstillståndet i stället ska återkallas. Lag (2011:884). Kapitalkravet för kreditrisker 3 § För kreditrisker krävs ett kapital som motsvarar minst åtta procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp beräknat enligt 4 kap. Kapitalkravet för marknadsrisker 4 § För marknadsrisker krävs ett kapital som uppgår till summan av kapitalkraven för 1. motpartsrisker för verksamhet i handelslagret, 2. avvecklingsrisker för hela verksamheten, 3. positionsrisker (ränte- och aktiekursrisk) för verksamhet i handelslagret, och 4. valutakursrisker och råvarurisker i hela verksamheten. Något kapitalkrav behöver inte beräknas för positioner som dragits av från kapitalbasen. Lag (2011:752). 5 § Kapitalkravet för marknadsrisker beräknas enligt någon av de metoder som anges i 5 kap., om inte något annat följer av ett beslut enligt 6 §. 6 § För sådana marknadsrisker som avses i 4 § första stycket 1- 3 får ett institut, efter tillstånd av Finansinspektionen, beräkna kapitalkravet enligt 3 § med beaktande av motpartsrisk enligt vad som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 4. Tillstånd skall ges om summan av marknadsvärdet av positionerna i handelslagret och fordringar hänförliga till dessa 1. normalt inte överstiger 5 procent av summan av institutets totala balansomslutning och totala åtagande utanför balansräkningen, 2. normalt inte överstiger ett belopp som motsvarar 15 miljoner euro, och 3. inte vid något tillfälle överstiger 6 procent av institutets totala balansomslutning och totala åtaganden utanför balansräkningen och inte heller överstiger ett belopp som motsvarar 20 miljoner euro. Om ett institut som har fått ett tillstånd enligt första stycket inte längre uppfyller kraven för tillståndet, skall det övergå till att beräkna kapitalkravet enligt 5 § och genast underrätta Finansinspektionen om detta. Kapitalkravet för operativa risker 7 § För operativa risker krävs ett kapital som beräknas enligt någon av de metoder som anges i 6 kap., om inte något annat följer av ett beslut enligt 8 §. 8 § Ett värdepappersbolag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, beräkna kapitalkravet för operativa risker enligt andra stycket om det tillhör någon av följande kategorier: 1. Värdepappersbolag som handlar med finansiella instrument för egen räkning bara i syfte att a) utföra en order för kunds räkning, eller b) få tillträde till system för clearing och avveckling eller en erkänd börs när de uppträder som ombud eller utför kundorder. 2. Värdepappersbolag a) som inte innehar kunders pengar eller värdepapper, b) som enbart handlar med finansiella instrument för egen räkning, c) som inte har några externa kunder, och d) för vilkas transaktioner ansvaret för genomförandet och avvecklingen ligger hos en clearingorganisation och garanteras av samma clearingorganisation. Kapitalkravet för operativa risker skall motsvara minst 25 procent av värdepappersbolagets fasta omkostnader beräknade enligt 10 §. Lag (2007:570) Ett alternativt kapitalkrav för vissa värdepappersbolag 9 § Ett värdepappersbolag som inte har tillstånd enligt 2 kap. 1 § 3 eller 6 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, får i stället för det som anges i 1 § första stycket 1 ha en kapitalbas som motsvarar det största av 1. summan av kapitalkraven för kreditrisker och marknadsrisker beräknade enligt 3-6 §§ och det särskilda kapitalkravet enligt 7 kap. 8 §, och 2. 25 procent av bolagets fasta omkostnader beräknade enligt 10 §. Lag (2007:570) Beräkning av fasta omkostnader 10 § Med ett värdepappersbolags fasta omkostnader avses bolagets fasta omkostnader för det föregående räkenskapsåret eller, om bolagets verksamhet pågått i mindre än ett år, de fasta omkostnader som angetts i bolagets verksamhetsplan. Om omfattningen av bolagets verksamhet ändrats väsentligt sedan det föregående året eller om Finansinspektionen finner att verksamhetsplanen behöver korrigeras, får inspektionen besluta om ändring av beräkningsunderlaget enligt första stycket. 3 kap. Kapitalbasen Sammansättning 1 § Kapitalbasen består av summan av primärt och supplementärt kapital, beräknat enligt detta kapitel. Det primära kapitalet enligt 2 och 4 §§ skall vara minst lika stort som det supplementära kapitalet enligt 3 och 4 §§. En kapitalbas beräknad enligt 2-9 §§ får användas för att täcka kapitalkrav för 1. kreditrisker enligt 2 kap. 3 §, 2. marknadsrisker enligt 2 kap. 4 § första stycket 1 och 2, och 3. operativa risker enligt 2 kap. 7 §. En kapitalbas beräknad enligt 2-10 §§ får användas för att täcka kapitalkrav 1. för marknadsrisker enligt 2 kap. 4 § första stycket 3 och 4, 2. motsvarande 25 procent av ett värdepappersbolags fasta omkostnader enligt 2 kap. 8-10 §§, och 3. för exponeringar som överskrider gränsvärdena för stora exponeringar enligt 7 kap. 8 §. Primärt kapital 2 § I det primära kapitalet får följande ingå: 1. Eget kapital enligt 5 kap. 4 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, om det helt kan täcka förluster i en fortlevnadssituation och om det vid konkurs eller likvidation prioriteras efter alla andra krav, a) för bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag, dock inte uppskrivningsfonder, b) för sparbanker, dock endast reservfonder, c) för medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar, dock inte förlagsinsatser och uppskrivningsfonder, 2. För Svenska skeppshypotekskassan: kassans reservfond. 3. För banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag: kapitalandelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond. 4. För banker och kreditmarknadsföretag: kapitalandelen av det belopp som svarar mot bankens eller företagets reserver till följd av avskrivning på egendom som upplåtits till nyttjande. Från summan av posterna enligt första stycket ska följande räknas av 1. förluster under löpande räkenskapsår, 2. immateriella anläggningstillgångar enligt bilaga 1 till lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, punkten 9 under rubriken tillgångar, och 3. den nettovinst som hos ett institut som är originator till en värdepapperisering uppkommer till följd av kapitalisering av framtida inkomster av de värdepapperiserade tillgångarna och som ger en kreditförstärkning till positioner i värdepapperiseringen. Lag (2011:752). Supplementärt kapital 3 § I det supplementära kapitalet får efterställda skuldförbindelser med en ursprunglig löptid på minst fem år ingå. Andra poster som får ingå i det primära eller det supplementära kapitalet 4 § I primärt eller supplementärt kapital får dessutom, efter tillstånd av Finansinspektionen, ingå värdet av förlagsinsatser samt andra kapitaltillskott och reserver än de som anges i 2 och 3 §§. Avräkning från det primära och det supplementära kapitalet 5 § Från det primära och det supplementära kapitalet skall institutet, på sätt som anges i 8 §, räkna av det bokförda värdet av aktierna eller av vad som har skjutits till i annan form (tillskott) i 1. ett institut, ett institut för elektroniska pengar, ett försäkringsbolag eller motsvarande utländska företag, 2. ett finansiellt institut, 3. ett utländskt återförsäkringsföretag, eller 4. ett försäkringsholdingföretag. En sådan avräkning skall göras, om 1. institutets ägarandel överstiger 10 procent av företagets kapital, eller 2. ägarandelen är mindre än enligt 1, och a) tillskottet eller summan av tillskotten överstiger 10 procent av det egna kapitalet eller de egna fonderna i företaget eller det sammanlagda bokförda värdet av sådana tillskott överstiger 10 procent av summan av institutets primära och supplementära kapital, eller b) institutet har ett ägarintresse i det andra företaget. Avräkning skall inte göras för tillskott som avser företag som omfattas av samma gruppbaserade redovisning som institutet enligt 9 kap. 9 och 10 §§ genom fullständig konsolidering eller genom en klyvningsmetod. Avräkning skall inte heller göras för tillskott som avser företag som gemensamt med institutet omfattas av tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. 6 § Vid bedömningen enligt 5 § andra stycket av hur stort ett tillskott är skall ett institut inte räkna in tillskott som det kan visa att det är marknadsgarant för, om institutet uppfyller de villkor som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 6. 7 § Ett institut får från det primära och det supplementära kapitalet räkna av värdet av positioner i värdepapperisering som annars skulle ges riskvikten 1 250 procent. 8 § Av det sammanlagda belopp som räknas av enligt 5 och 7 §§ skall ena hälften dras av från det primära kapitalet och den andra hälften från det supplementära kapitalet. Om det belopp som skall dras av från det supplementära kapitalet är större än detta, skall det överskjutande beloppet dras av från det primära kapitalet. Förväntat förlustbelopp m.m. 9 § För ett institut som tillämpar en internmetod för kreditrisker gäller att, på sätt framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 7, kapitalbasens storlek påverkas av 1. förväntade förlustbelopp för aktieexponeringar och 2. positiva och negativa belopp som uppkommer när gjorda avsättningar och värderegleringar jämförs med förväntade förlustbelopp. Utvidgad kapitalbas 10 § För att uppfylla de kapitalkrav som avses i 1 § fjärde stycket får ett institut - utöver de poster som enligt 2-4 §§ kan utgöra primärt eller supplementärt kapital - till kapitalbasen räkna även andra poster, såsom nettovinster hänförliga till institutets handelslager och förlagslån med en ursprunglig löptid på minst två år. Från den utvidgade kapitalbasen skall institutet räkna av icke likvida tillgångar. 4 kap. Kapitalkravet för kreditrisker Exponeringar som omfattas av kapitalkravet för kreditrisker samt för marknadsrisker enligt 2 kap. 6 § 1 § Ett kapitalkrav för kreditrisker skall beräknas för sådana exponeringar som inte ingår i handelslagret. Något kapitalkrav behöver inte beräknas för exponeringar som har dragits av från kapitalbasen. När Finansinspektionen enligt 2 kap. 6 § har gett tillstånd till att kapitalkravet för marknadsrisker beräknas enligt detta kapitel, skall även exponeringar som ingår i handelslagret beaktas. 2 § Ett kapitalkrav för kreditrisker ska beräknas även för exponeringar som ett institut har värdepapperiserat eller för instrument som sålts från handelslagret till ett specialföretag för värdepapperisering, om värdepapperiseringen eller försäljningen fått till följd att institutet inte behöver inneha någon kapitalbas för den risk som är förenad med dessa instrument, och institutet 1. inte i samband med värdepapperiseringen har överfört en betydande kreditrisk till tredje man, 2. har gett stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser, eller 3. inte tillämpar riskvikten 1 250 procent på samtliga positioner i värdepapperiseringen eller räknar av dessa positioner från kapitalbasen. Om ett institut medverkar vid en värdepapperisering av ett annat instituts exponeringar, ska det beräkna ett kapitalkrav för exponeringarna, om det har gett stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser. Detsamma gäller om ett institut har sålt instrument från sitt handelslager till ett specialföretag för värdepapperisering med följden att någon kapitalbas inte behöver innehas för den risk som är förenad med dessa instrument. Lag (2011:752). 3 § Ett institut som skall beräkna ett kapitalkrav enligt 2 § första stycket 2 eller andra stycket skall offentliggöra att det har tillhandahållit där angivet stöd och hur detta påverkar institutets kapitalkrav. Hur det riskvägda beloppet beräknas 4 § För varje exponering skall ett riskvägt exponeringsbelopp beräknas. Exponeringarna delas in i olika exponeringsklasser. Det riskvägda beloppet för en enskild exponering bestäms av exponeringens värde multiplicerad med dess riskvikt. De olika exponeringarnas värden och riskvikter beräknas enligt en schablonmetod eller, efter tillstånd av Finansinspektionen, en internmetod. Vid beräkning av exponeringars värde får ett institut, efter tillstånd av Finansinspektionen, även använda en metod med interna modeller. Schablonmetod 5 § Ett institut skall beräkna riskvägda exponeringsbelopp enligt en schablonmetod för kreditrisker, om inte något annat framgår av ett beslut enligt 7 §. Vid tillämpning av schablonmetoden framgår exponeringarnas värden och riskvikter av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 10. 6 § Riskvikten för en exponering beror på vilken exponeringsklass exponeringen tillhör. Riskvikten får bestämmas med beaktande av exponeringens kreditkvalitet enligt kreditvärderingar som gjorts av 1. kreditvärderingsföretag som godkänts av Finansinspektionen enligt 12 §, eller 2. vissa exportkreditorgan, om kreditvärderingarna avser exponeringar mot stater eller centralbanker. Internmetod 7 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en internmetod i stället för schablonmetoden för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp. Ett sådant tillstånd får avse en grundläggande eller en avancerad internmetod. Enligt internmetoden beräknas riskvägda exponeringsbelopp med stöd av institutets interna riskklassificeringssystem och enligt särskilda formler som gäller för respektive exponeringsklass. Institutet uppskattar självt värdet på fler av de riskfaktorer som ingår i formlerna enligt den avancerade internmetoden än enligt den grundläggande metoden. 8 § Tillstånd för ett institut att använda en internmetod ska ges om förutsättningarna i 9 § är uppfyllda och om 1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för kreditrisker som uppfyller kraven i 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 2. institutets riskklassificeringssystem är tillförlitligt och tillräckligt integrerat med institutets övriga verksamhet, och 3. institutet dokumenterar sitt riskklassificeringssystem och motiven för dess utformning. Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag använder internmetoden enhetligt, får företagen i den omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 13 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. Lag (2013:671). 9 § När ett institut använder internmetoden för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp skall det använda metoden för alla exponeringar. Finansinspektionen får dock ge ett institut tillstånd att 1. använda schablonmetoden för vissa exponeringar, 2. stegvis gå över från schablonmetoden till den internmetod det avser att använda, eller 3. stegvis gå över från en grundläggande internmetod till en avancerad internmetod. När ett institut använder en internmetod för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp, skall även de övriga dotterföretag som är institut eller motsvarande utländska företag och som ingår i samma finansiella företagsgrupp använda en internmetod. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från detta stycke. 10 § Om ett institut som har fått tillstånd att använda en internmetod inte längre uppfyller kraven i 8 §, skall det för Finansinspektionen redovisa en plan för hur det avser att rätta till bristerna. Någon sådan plan behöver inte upprättas, om institutet kan visa att överträdelsen är ringa. 11 § Ett institut som använder en internmetod får inte byta till schablonmetoden. Ett institut får inte heller byta från en avancerad internmetod till en grundläggande internmetod. Efter ansökan från ett institut får dock Finansinspektionen ge tillstånd till ett sådant byte, om institutet kan visa att det finns godtagbara skäl för bytet. Finansinspektionen får också besluta att ett institut skall återgå till en mindre riskkänslig metod, om det inte längre uppfyller villkoren för den internmetod som det har tillstånd att använda och det inte är lämpligt att ålägga institutet en förhöjd kapitalbas. Kreditvärderingsföretags kreditvärderingar 12 § Ett kreditvärderingsföretag får ansöka hos Finansinspektionen om att det ska godkännas. När ett kreditvärderingsföretag godkänts får dess kreditvärderingar användas av institut för att bestämma riskvikter. Ett godkännande får avse kreditvärderingar i syfte att bestämma 1. riskvikter för positioner i värdepapperiseringar eller vissa exponeringar som institutet har värdepapperiserat, eller 2. riskvikter för andra exponeringsklasser enligt schablonmetoden. Ett kreditvärderingsföretag får godkännas, om 1. dess kreditvärderingsmetod är objektiv, oberoende och genomlysbar, 2. kreditvärderingarna ses över löpande, och 3. kreditvärderingarna uppfattas som trovärdiga och är tillgängliga på likvärdiga villkor för dem som har ett berättigat intresse av kreditvärderingarna. Om ett kreditvärderingsföretag har godkänts av en utländsk behörig myndighet för ett av syftena i första stycket, får Finansinspektionen godkänna kreditvärderingsföretaget för samma syfte utan att göra någon egen prövning enligt andra stycket. Om ett kreditvärderingsföretag är registrerat som ett kreditvärderingsinstitut enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut, ska kraven i andra stycket 1 och 2 anses vara uppfyllda. När förutsättningarna i andra, tredje eller fjärde stycket inte längre är uppfyllda, ska Finansinspektionen återkalla godkännandet. Lag (2011:752). 13 § Finansinspektionen skall genom ett beslut dela in de godkända kreditvärderingsföretagens kreditvärderingar i kreditkvalitetssteg. Varje kreditkvalitetssteg skall motsvara en viss riskvikt. Om en annan behörig myndighet än Finansinspektionen har delat in ett kreditvärderingsföretags kreditvärderingar i kreditkvalitetssteg, får inspektionen besluta att använda samma indelning. 14 § Hur instituten får använda kreditvärderingarna framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 16. Minskning av det riskvägda exponeringsbeloppet med hjälp av kreditriskskydd 15 § Vid beräkningen av det riskvägda beloppet för en viss exponering får ett institut ta hänsyn till sådana säkerheter, garantier och andra kreditriskskydd som minskar den kreditrisk som exponeringen innebär. För ett institut som använder schablonmetoden eller den grundläggande internmetoden för en exponering gäller första meningen med de begränsningar som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 17. Första stycket gäller inte om kreditriskskyddet redan har beaktats vid beräkningen av det riskvägda exponeringsbeloppet enligt 4-14 §§. 5 kap. Kapitalkravet för marknadsrisker Beräkningen av kapitalkravet för i marknadsrisker ingående motpartsrisker 1 § Ett institut skall beräkna kapitalkravet för de motpartsrisker som ingår i marknadsrisker enligt en schablonmetod eller en internmetod för kreditrisker. Kapitalkravet skall motsvara minst åtta procent av riskvägda exponeringsbelopp. Vid beräkning av de riskvägda exponeringsbeloppen gäller 4 kap. 4-15 §§. Det som där sägs om kreditrisker skall i stället avse motpartsrisker. Schablonmetoder för i marknadsrisker ingående positionsrisker, avvecklingsrisker, valutakursrisker och råvarurisker 2 § Kapitalkraven för positionsrisker, avvecklingsrisker, valutakursrisker och råvarurisker skall, i enlighet med föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 19, beräknas och bestämmas enligt olika schablonmetoder beroende på vilken riskkategori det rör sig om. Detta gäller dock bara om inte något annat följer av ett beslut enligt 3 §. Egna riskberäkningsmodeller för i marknadsrisker ingående positionsrisker, valutakursrisker och råvarurisker 3 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda egna riskberäkningsmodeller för att beräkna kapitalkraven för positionsrisker, valutakursrisker och råvarurisker. Tillstånd skall ges om institutet 1. har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för marknadsrisker som uppfyller kraven i 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 2. använder en riskberäkningsmodell som ger en tillförlitlig bild av marknadsriskernas storlek och som är tillräckligt integrerad med institutets övriga verksamhet, och 3. dokumenterar sin riskberäkningsmodell och motiven för dess utformning. Lag (2007:570) Byte av metod 4 § Ett institut får inte byta från en egen riskberäkningsmodell till en schablonmetod. Efter ansökan från ett institut får dock Finansinspektionen ge tillstånd till ett sådant byte, om institutet kan visa att det finns godtagbara skäl för bytet. Finansinspektionen får också besluta att ett institut skall återgå till en schablonmetod, om det inte längre uppfyller villkoren för den egna riskberäkningsmodell som det har tillstånd att använda och det inte är lämpligt att ålägga institutet en förhöjd kapitalbas. 6 kap. Kapitalkravet för operativa risker 1 § Om inte annat framgår av ett beslut enligt 8 §, skall ett institut använda en och samma metod för att beräkna kapitalkravet för samtliga operativa risker. Basmetoden 2 § Kapitalkravet för operativa risker skall beräknas enligt en basmetod, om inte något annat följer av 3-8 §§. Vid tillämpning av basmetoden motsvarar kapitalkravet för operativa risker 15 procent av genomsnittet av de årliga rörelseintäkterna under de tre senaste räkenskapsåren eller av ett annat beräkningsunderlag som motsvarar rörelseintäkterna. Schablonmetoden 3 § Ett institut får, efter anmälan till Finansinspektionen, beräkna kapitalkravet för operativa risker enligt en schablonmetod. Vid tillämpning av schablonmetoden skall institutet dela in sin verksamhet i olika affärsområden. För varje affärsområde skall institutet beräkna ett kapitalkrav. Kapitalkravet för vart och ett av affärsområdena skall motsvara en viss procentsats, mellan 12 och 18 procent, av genomsnittet av de årliga rörelseintäkterna under de tre senaste räkenskapsåren eller av ett annat beräkningsunderlag som motsvarar rörelseintäkterna. Summan av kapitalkraven för de enskilda affärsområdena utgör kapitalkravet för operativa risker. 4 § Ett institut som använder schablonmetoden för operativa risker skall 1. med stöd av skriftliga riktlinjer och instruktioner som ses över regelbundet fördela rörelseintäkterna, eller det beräkningsunderlag som motsvarar rörelseintäkterna, mellan olika affärsområden på ett lämpligt sätt, och 2. ha ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för operativa risker som uppfyller kraven i 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Lag (2007:570). Den alternativa schablonmetoden 5 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en annan beräkningsgrund än rörelseintäkterna eller ett annat beräkningsunderlag som motsvarar rörelseintäkterna för ett eller flera affärsområden. Internmätningsmetoden 6 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en internmätningsmetod för att beräkna kapitalkravet för operativa risker. Vid tillämpning av internmätningsmetoden beräknas kapitalkravet för operativa risker med stöd av institutets eget riskmätningssystem. 7 § Tillstånd att använda internmätningsmetoden ska ges, om 1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem för operativa risker som uppfyller kraven i 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och 2. institutets riskmätningssystem är tillförlitligt och tillräckligt integrerat med institutets övriga verksamhet. Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag använder en internmätningsmetod enhetligt, får företagen i den omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 26 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven i första stycket är uppfyllda. Lag (2013:671). Kombination av olika metoder 8 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, kombinera 1. internmätningsmetoden med antingen bas- eller schablonmetoden, eller 2. basmetoden med schablonmetoden. Ett tillstånd att kombinera två metoder enligt första stycket 1 får avse att ett institut stegvis går över från bas- eller schablonmetoden till internmätningsmetoden enligt en bestämd tidsplan eller att institutet utan tidsbegränsning får kombinera två metoder. Basmetoden och schablonmetoden får dock kombineras enligt första stycket 2, bara om det finns särskilda skäl och om institutet åtagit sig att gå över till schablonmetoden för hela verksamheten enligt en bestämd tidsplan. Byte av metod 9 § Om inte annat följer av ett tillstånd som har meddelats enligt 8 §, får ett institut inte byta 1. från schablonmetoden till basmetoden, eller 2. från internmätningsmetoden till basmetoden eller schablonmetoden. Efter ansökan från ett institut får dock Finansinspektionen ge tillstånd till ett sådant byte som avses i första stycket, om institutet kan visa att det finns godtagbara skäl för bytet. Finansinspektionen får också besluta att ett institut skall återgå till en mindre riskkänslig metod, om det inte längre uppfyller villkoren för att använda internmätningsmetoden och det inte är lämpligt att ålägga institutet en förhöjd kapitalbas. 7 kap. Stora exponeringar 1 § Detta kapitel tillämpas inte på Svenska skeppshypotekskassan och sådana värdepappersbolag som avses i 2 kap. 8 och 9 §§. Lag (2011:752). 1 a § När ett institut beräknar värdet på sina exponeringar mot ett annat institut enligt detta kapitel, avses med sistnämnda institut även motsvarande utländska företag. Lag (2011:752). 2 § Vid tillämpning av 3 och 5 §§ skall kapitalbasen beräknas enligt 3 kap. 3 § Värdet av ett instituts exponering gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning får inte överstiga 25 procent av institutets kapitalbas. Om kunden är ett institut eller om det i gruppen av kunder med inbördes anknytning ingår ett eller flera institut, får värdet av institutets exponeringar vara högst 25 procent av institutets kapitalbas eller högst 150 miljoner euro. Summan av exponeringsvärdena gentemot en grupps alla kunder med inbördes anknytning som inte är institut får inte heller överstiga 25 procent av institutets kapitalbas. Om beloppet 150 miljoner euro överstiger 25 procent av institutets kapitalbas, får värdet på exponeringen inte överstiga ett av institutet bestämt gränsvärde på högst 100 procent av institutets kapitalbas. Lag (2011:752). 4 § Med en grupp av kunder med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som, om inte annat visas, utgör en helhet från risksynpunkt därför att 1. någon av dem har, direkt eller indirekt, ägarinflytande över den eller de andra i gruppen, eller 2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes anknytning att någon av de övriga kan befaras råka i finansierings- eller betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem. Med kund avses i fråga om placeringar i finansiella instrument emittenten eller, om instrumentet har andra finansiella instrument som underliggande tillgång, emittenten av denna tillgång och i fråga om andra fordringar eller åtaganden den som svarar för fordringen eller åtagandet. Lag (2011:752). 5 § En stor exponering är en exponering som ett institut har gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning när värdet av exponeringen är 10 procent eller mer av institutets kapitalbas. Lag (2011:752). 6 § Vid beräkningen av ett instituts exponeringar enligt 3 och 5 §§ ska följande exponeringar inte räknas in: 1. exponeringar som vid valutatransaktioner uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under två bankdagar efter betalning, 2. exponeringar som vid köp eller försäljning av finansiella instrument uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under fem bankdagar efter den tidpunkt då antingen betalning har skett eller de finansiella instrumenten har levererats, 3. exponeringar som uppkommer genom kundaktiviteter, om exponeringarna inte varar längre än från en bankdag till nästa och uppkommer i samband med a) penningöverföring, däribland betaltjänster, clearing och avveckling av valutor samt korrespondentbanktjänster, eller b) clearing, avveckling eller förvaring av finansiella instrument, 4. intradagexponeringar som uppkommer i samband med tillhandahållande av tjänsten penningöverföring, däribland betaltjänster, clearing och avveckling i valutor samt korrespondentbanktjänster, om exponeringen är mot den som tillhandahåller tjänsten i fråga och som står under tillsyn av behörig myndighet, 5. exponeringar som ett institut har mot ett annat koncernföretag, om företagen är föremål för gruppbaserad tillsyn som utövas av en behörig myndighet eller likvärdig tillsyn i tredje land, och 6. poster som räknats av från institutets kapitalbas. Andra poster än de som anges i första stycket får helt eller delvis undantas från beräkningarna enligt 3 och 5 §§, om kreditrisken är låg. Lag (2011:752). 7 § Under de förutsättningar som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 32 får ett institut uppskatta exponeringens värde 1. med stöd av internmetoden, eller 2. med beaktande av ett kreditriskskydds riskreducerande effekt. Om ett institut utnyttjar möjligheten i första stycket, ska den del av exponeringen som täcks av en säkerhet behandlas som en exponering mot emittenten av säkerheten och inte mot kunden. Lag (2011:752). 8 § Värdet av ett instituts exponeringar i handelslagret mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning får, efter tillstånd av Finansinspektionen, överstiga de gränsvärden som anges i 3 §, om institutet uppfyller det särskilda kapitalkrav och de övriga villkor som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 33. Lag (2011:752). 7 a kap. Exponeringar mot värdepapperiseringar 1 § Ett kreditinstitut får exponera sig mot en värdepapperisering bara om originatorn, ett medverkande institut eller den ursprungliga långivaren har åtagit sig att fortlöpande behålla ett ekonomiskt intresse om minst 5 procent netto i värdepapperiseringen och underrättat kreditinstitutet om åtagandet. Finansinspektionen får meddela undantag från kravet i första stycket på att behålla ett ekonomiskt intresse. Lag (2011:752). 2 § Ett kreditinstitut ska innan det investerar i en värdepapperisering ha en heltäckande och grundlig förståelse för investeringen och ha skriftliga interna riktlinjer och instruktioner i den omfattning som behövs för att möjliggöra analys och dokumentation av kreditinstitutets positioner. Såväl före som efter det att ett kreditinstitut har investerat i en värdepapperisering, ska institutet kunna redovisa för Finansinspektionen att kraven enligt första stycket är uppfyllda när investeringen görs. Lag (2011:752). 3 § Ett kreditinstitut ska ha rutiner för att löpande övervaka information om utvecklingen av sina värdepapperiseringspositioners underliggande exponeringar. Ett kreditinstitut ska ha en grundlig förståelse för alla strukturella drag hos värdepapperiseringen som kan ha en väsentlig inverkan på resultatet av kreditinstitutets exponeringar mot värdepapperiseringstransaktionen. Lag (2011:752). 4 § När ett moderkreditinstitut inom EES, ett finansiellt holdingföretag inom EES, ett blandat finansiellt holdingföretag inom EES eller ett dotterföretag till ett sådant institut eller företag, i egenskap av originator eller medverkande institut värdepapperiserar exponeringar från flera kreditinstitut eller finansiella institut som omfattas av gruppbaserad tillsyn får kravet i 1 § uppfyllas på gruppnivå, om de institut eller finansiella institut som gett upphov till de värdepapperiserade exponeringarna 1. har åtagit sig att följa de krav som anges i 5 §, och 2. har lämnat den information som anges i 6 §. Lag (2013:671). 5 § Medverkande institut och kreditinstitut som är originatorer ska tillämpa samma kriterier för kreditgivning i fråga om exponeringar som ska värdepapperiseras som de tillämpar i fråga om de exponeringar som avses utgöra egna positioner. När det gäller ägarandelar eller emissionsgarantier i värdepapperiseringsemissioner som köpts från tredje part ska ett kreditinstitut tillämpa samma analysstandarder oavsett om andelarna eller garantierna är avsedda att ingå i handelslagret eller i den övriga verksamheten. Om kraven i första och andra styckena inte är uppfyllda, får en originator som är ett kreditinstitut inte utesluta de värdepapperiserade exponeringarna från beräkningen av sitt kapitalkrav för kreditrisker enligt 4 kap. 2 §. Lag (2011:752). 6 § Medverkande institut och kreditinstitut som är originatorer ska upplysa investerare om nivån på sina åtaganden enligt 1 § och säkerställa att framtida investerare har tillgång till all relevant information om utvecklingen av värdepapperiseringspositionernas underliggande exponeringar samt om kassaflöden och säkerheter för värdepapperiseringen. Informationen om kassaflöden och säkerheter ska vara så omfattande att det blir möjligt att stresstesta dem. Vad som enligt första stycket är relevant information ska fastställas den dag då värdepapperiseringen sker, och därefter justeras om det behövs med anledning av värdepapperiseringens art. Lag (2011:752). 7 § Om ett kreditinstitut inte uppfyller kraven i 2, 3 eller 6 §, ska Finansinspektionen besluta att en förhöjd riskvikt ska gälla för relevanta värdepapperiseringspositioner. Lag (2011:752). 8 § Finansinspektionen får besluta att tillfälligt upphäva de krav som avses i 1 och 4 §§ under perioder av allmänna likviditetsstörningar på marknaden. Lag (2011:752). 8 kap. Offentliggörande av information 1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller för ett enskilt institut som inte ingår i en finansiell företagsgrupp eller en motsvarande grupp enligt en utländsk offentlig reglering som bygger på kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet. För finansiella företagsgrupper finns bestämmelser i 9 kap. 2 § Ett institut ska offentliggöra information som 1. rör dess kapitaltäckning, och 2. ger en heltäckande bild av dess a) strategier, b) system, c) målsättningar för hantering av risker och exponeringar, och d) riskprofil. Sådan information som inte är väsentlig, som utgör en företagshemlighet eller som är konfidentiell behöver dock inte offentliggöras. Om ett institut beslutar att inte offentliggöra information därför att den utgör en företagshemlighet eller är konfidentiell, ska institutet offentliggöra beslutet och skälen för det och dessutom offentliggöra mer allmänna upplysningar om det som informationskravet gäller. Lag (2011:752). 3 § Styrelsen i ett institut ska se till att det finns skriftliga riktlinjer och instruktioner för hur institutet ska uppfylla kraven på offentliggörande av information enligt 2 § och utvärdera om den offentliggjorda informationen är tillfredsställande, offentliggörs tillräckligt ofta och ger en heltäckande bild av institutets riskprofil. Lag (2011:752). 9 kap. Finansiella företagsgrupper En finansiell företagsgrupp 1 § En finansiell företagsgrupp består av 1. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de dotterföretag som är institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, eller 2. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har ägarintresse i och som leds tillsammans med ett eller flera andra företag, om ägarnas ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som dessa innehar, eller 3. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med, eller 4. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och dotterföretag enligt 1 samt företag som det finns ägarintresse i enligt 2 eller gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med enligt 3. När en finansiell företagsgrupp finns enligt första stycket, ska även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i anses ingå i gruppen. Lag (2013:671). 2 § Om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 40, ska bestämmelserna om finansiella företagsgrupper gälla även för 1. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det finns andra ägarintressen i än sådana som anges i 1 § första stycket 2, 2. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretagen har andra former av kapitalbindningar till, eller 3. ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretagen utövar ett väsentligt inflytande över. Om bestämmelserna om finansiella företagsgrupper ska gälla för företag som avses i första stycket, ska även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i anses ingå i gruppen. Lag (2013:671). 3 § För en finansiell företagsgrupp ska ansvaret för att de gruppbaserade kraven uppfylls åligga det institut 1. som inte är dotterföretag till ett annat institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag, eller 2. vars moderföretag är ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag. Om ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som ska ansvara för att de gruppbaserade kraven är uppfyllda. Lag (2013:671). 4 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen, räkna in dotterföretag vid beräkning av kapitalkraven enligt 2 kap. och vid beräkning av att gränsvärdena för stora exponeringar enligt 7 kap. följs. De gruppbaserade kraven 5 § Det ansvariga institutet enligt 3 § skall se till att den finansiella företagsgruppen sammantaget uppfyller kraven i 1. 2 kap. 1-7 §§ om kapitalkrav, 2. 7 kap. om stora exponeringar, 3. 7 kap. 9-11 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse om ett kreditinstituts innehav av aktier och andelar i företag, om ett kreditinstitut ingår i gruppen, 4. 7 kap. 7 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden om ett värdepappersbolags kvalificerade innehav av aktier eller andelar i företag med annan verksamhet än finansiell verksamhet, om ett värdepappersbolag som har tillstånd att bedriva verksamhet som avses i 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 samma lag ingår i gruppen, och 5. 6 kap. 1 § och 2 § andra stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3 § och 4 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden om soliditet och riskhantering. En finansiell företagsgrupp skall uppfylla kraven i 6 kap. 2 § första stycket och 3 § lagen om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 § första stycket och 5 § lagen om värdepappersmarknaden om riskhantering och genomlysning. Lag (2007:570). 6 § Bestämmelserna i 5 § ska tillämpas även på den del av en finansiell företagsgrupp som består av 1. ett institut och de utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till institutet eller som institutet har ägarintresse i, eller 2. ett institut vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och de utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är dotterföretag till holdingföretaget eller som holdingföretaget har ägarintresse i. Med förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta värdepappersfonder. Lag (2013:671). 7 § Ett institut som är moderinstitut inom EES eller vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES ska uppfylla kraven i 8 kap. om offentliggörande av information på gruppnivå. Om ett moderinstitut har ett betydande dotterföretag som är institut, ska även dotterföretaget offentliggöra sådan information om bland annat kapitalbasen och kapitalkravet samt institutets riskhantering som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 42. Finansinspektionen får efter ansökan i ett enskilt fall besluta om undantag från första stycket, om ett institut omfattas av information som ska offentliggöras av ett moderföretag utanför EES och den informationen är likvärdig med den information som ska offentliggöras enligt denna lag. Lag (2013:671). 8 § Om det inte ingår något kreditinstitut i den finansiella företagsgruppen och de värdepappersföretag som ingår i gruppen är sådana värdepappersbolag som anges i 2 kap. 8 eller 9 § eller motsvarande utländska företag, får Finansinspektionen efter ansökan besluta att det gruppbaserade kapitalkravet beräknas på något av de sätt som anges i andra och tredje styckena i stället för enligt 5 § första stycket 1. Om det i företagsgruppen ingår sådana värdepappersföretag som anges i 2 kap. 8 §, skall den sammanlagda kapitalbasen för gruppen uppgå till minst summan av 1. kapitalkraven för kreditrisker och marknadsrisker beräknade enligt 2 kap. 3-6 §§ och det särskilda kapitalkravet för exponeringar som överstiger gränsvärdena för stora exponeringar enligt 7 kap. 8 §, och 2. 25 procent av bolagets fasta omkostnader beräknade enligt 2 kap. 10 §. Om värdepappersföretagen bara driver sådan verksamhet som anges i 2 kap. 9 §, skall den sammanlagda kapitalbasen för företagsgruppen uppgå till minst det största av 1. summan av kapitalkravet för kreditrisker och marknadsrisker beräknade enligt 2 kap. 3-6 §§ och det särskilda kapitalkravet för exponeringar som överstiger gränsvärdena för stora exponeringar enligt 7 kap. 8 §, eller 2. 25 procent av bolagets fasta omkostnader beräknade enligt 2 kap. 10 §. Gruppbaserad redovisning 9 § För tillämpningen av 5-8 §§ skall det för en finansiell företagsgrupp upprättas en gruppbaserad redovisning. Den gruppbaserade redovisningen skall upprättas med tillämpning av de regler som gäller för upprättandet av koncernbalansräkning och koncernresultaträkning enligt 7 kap. lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Detta gäller inte om något annat följer av denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av denna lag. Konsolidering 10 § Vid upprättande av den redovisning som avses i 9 § ska 1. dotterföretagen konsolideras fullständigt, 2. ägarintressen som avses i 1 § första stycket 2 konsolideras med tillämpning av klyvningsmetoden enligt 7 kap. 30 § årsredovisningslagen (1995:1554), och 3. konsolideringen i de övriga fall som avses i 1 eller 2 § ske på det sätt som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 44. Lag (2011:752). Beräkning av kapitalbas m.m. 11 § Kapitalbasen för den finansiella företagsgruppen skall beräknas i enlighet med vad som anges i 3 kap. 1-4 §§, 5 § första-tredje styckena och 6-10 §§. Även den del av kapitalbasen som belöper på minoritetsandelar skall ingå. Goodwill som belöper på företag som omfattas av gruppbaserad redovisning skall räknas av från primärt kapital. 12 § Vid beräkning av kapitalkraven för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker skall bestämmelserna i 4-6 kap. tillämpas. För beräkning av det särskilda kapitalkravet för exponeringar som överstiger gränsvärdena för stora exponeringar tillämpas 7 kap. 8 §. Stora exponeringar skall beräknas enligt 7 kap. Ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag 13 § Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift. Lag (2013:671). Undantag från de gruppbaserade kraven för vissa företag 14 § Finansinspektionen får efter ansökan besluta att ett dotterföretag eller ett företag som det finns ägarintresse i enligt 1 eller 2 § skall undantas vid beräkning enligt 5-8 §§ och utelämnas från sådan tillsynsredovisning som skall upprättas enligt 10 kap. 11 §, om 1. företaget är beläget i ett land utanför EES där det finns rättsliga hinder för överföring av nödvändig information, 2. företaget är av försumbar betydelse med hänsyn till syftet med tillsynen, eller 3. en sammanställning av företagets finansiella ställning skulle vara olämplig eller vilseledande med hänsyn till syftet med tillsynen. Om ett dotterföretag som är ett institut är undantaget från beräkning eller utelämnat från tillsynsredovisningen enligt första stycket 2 eller 3, skall moderföretaget till Finansinspektionen lämna de upplysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet. 15 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om tillsyn av finansiella företagsgrupper och tillsyn av konglomerat, särskilt med avseende på tillsyn på grund av riskbedömning, får Finans …