betalaren för en inte genomförd eller bristfälligt genomförd betalningstransaktion som initierats av eller via betalningsmottagaren, utom då mottagarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot mottagaren enligt
\nförsta stycket ska betala tillbaka betalningstransaktionens belopp till betalaren eller återställa det debiterade betalkontot till den ställning som kontot skulle ha haft om den bristfälligt genomförda transaktionen inte hade ägt rum.
\nValuteringsdagen för kreditering av betalarens betalkonto ska bestämmas till senast den dag då beloppet debiterades kontot.
\nAndra stycket gäller inte om en betalningstransaktion inte genomförs i enlighet med 40 § men betalarens betaltjänstleverantör kan visa att betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ändå har tagit emot beloppet.
\nBetalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska då valutera beloppet på betalningsmottagarens betalkonto senast den dag då beloppet skulle ha valuterats om transaktionen hade genomförts korrekt. Lag (2018:175).
\nvia betalningsmottagaren inte genomförs eller genomförs bristfälligt, ska mottagarens betaltjänstleverantör, oavsett dennes ansvar för det inträffade, på begäran av mottagaren så snart som möjligt försöka spåra den initierade betalningstransaktionen och underrätta mottagaren om resultatet. Detta ska vara avgiftsfritt för mottagaren.
\nLag (2018:175).
\nrespektive betaltjänstanvändare för sådana avgifter och räntor som användare ska betala till följd av att betalningstransaktionen inte genomförts eller genomförts bristfälligt. Lag (2018:175).
\nMeddelande om felaktigt genomförda betalningstransaktioner
\nbetaltjänstanvändaren ansvarar för betalningstransaktionens belopp, om användaren inte underrättar leverantören så snart det kan ske efter att ha fått vetskap om att transaktionen genomförts på ett felaktigt sätt. Detsamma gäller om leverantören har lämnat information om transaktionen till användaren eller gjort informationen tillgänglig för denne enligt bestämmelserna i 4 kap. och användaren inte underrättar leverantören inom 13 månader från det att beloppet belastat kontot.
\nDet är den kontoförvaltande betaltjänstleverantören som ska underrättas enligt första stycket även om en leverantör av betalningsinitieringstjänster har initierat den felaktigt genomförda betalningstransaktionen. Lag (2018:175).
\nRätt till återkrav
\när ansvarig mot betaltjänstanvändaren enligt 47-53 §§ eller 5 a kap. har orsakat att en betalningstransaktion inte genomförts eller genomförts bristfälligt eller att en obehörig betalningstransaktion genomförts, ska leverantören eller mellanhanden ersätta den betaltjänstleverantör som är ansvarig mot betaltjänstanvändaren för de förluster, inbegripet belopp som betalats till betaltjänstanvändaren, som uppkommit hos denna betaltjänstleverantör enligt 47-53 §§ eller 5 a kap.
\nErsättningen ska motsvara de förluster, inbegripet belopp som betalats till betaltjänstanvändare, som uppkommit hos betaltjänstleverantören enligt 47-53 §§ och 5 a kap.
\nLag (2018:175).
\norsakat att en betalningstransaktion inte har genomförts eller genomförts bristfälligt eller att en obehörig betalningstransaktion genomförts, ska leverantören ersätta den kontoförvaltande betaltjänstleverantören för de förluster, inbegripet belopp som betalats till betaltjänstanvändaren, som uppkommit hos betaltjänstleverantören enligt 47-53 §§ och 5 a kap.
\nLag (2018:175).
\nBefrielse från ansvar
\nosedvanliga eller oförutsägbara omständigheter som den som åberopar omständigheterna inte har något inflytande över och vars konsekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla ansträngningar. Ansvar enligt detta kapitel inträder inte heller då en betaltjänstleverantör handlar i enlighet med svensk lag eller unionsrätt. Lag (2018:175).
\nHantering av klagomål
\neffektiva förfaranden för hantering av klagomål från betaltjänstanvändare. Lag (2018:175).
\nMöjlighet att avvika från bestämmelserna
\nbetaltjänstanvändare som inte är konsument om avvikelser från bestämmelserna i 1 § första stycket, 3 § andra stycket, 28-
\noch 54 § första stycket. Lag (2022:723).
\nBemyndiganden
\nbestämmer får meddela föreskrifter om hur betaltjänstleverantörer ska hantera de klagomål som avses i
\n5 a kap. Obehöriga transaktioner Betaltjänstleverantörens skyldighet att återställa kontot
\nkontohavares konto, ska kontohavarens betaltjänstleverantör återställa kontot till den ställning som det skulle ha haft om transaktionen inte hade genomförts, om inte annat följer av 2-6 §§. Återställandet ska ske omedelbart och senast i slutet av den bankdag som inträffar efter det att betaltjänstleverantören har fått kännedom om transaktionen.
\nOm det finns anledning att misstänka att transaktionen är behörig, har betaltjänstleverantören dock rätt till en skälig tid för att undersöka saken. Valuteringsdagen ska bestämmas till senast den dag då beloppet debiterades.
\nOm kontot inte återställs omedelbart eller senast i slutet av den bankdag som inträffar efter det att betaltjänstleverantören har fått kännedom om transaktionen, ska leverantören skriftligen underrätta Finansinspektionen om anledningen.
\nDen kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska återställa kontot, även om den obehöriga transaktionen har initierats av en leverantör av betalnings-initieringstjänster.
\nLag (2018:175).
\nKontohavarens ansvar
\nhar kunnat genomföras till följd av att kontohavaren inte har skyddat sin personliga behörighetsfunktion, ansvarar kontohavaren för beloppet, dock högst 400 kronor.
\nLag (2018:175).
\nhar kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt
\nkontohavaren för hela beloppet. Lag (2018:175).
\nÄr kontohavaren konsument, är ansvaret enligt första stycket begränsat till högst 12 000 kronor. Har kontohavaren handlat särskilt klandervärt, ansvarar han eller hon dock för hela beloppet. Lag (2018:175).
\nkontohavaren inte för något belopp som har belastat kontot efter det att kontohavaren har anmält till betaltjänstleverantören att betalningsinstrumentet ska spärras. Detta gäller dock inte om kontohavaren genom svikligt förfarande har orsakat eller bidragit till de obehöriga transaktionerna. Lag (2018:175).
\nNär stark kundautentisering inte har använts
\nsådan betalningstransaktion som avses i 5 b kap. 4 § första stycket 2, ansvarar kontohavarens betaltjänstleverantör för hela beloppet för de obehöriga transaktionerna, oavsett vad som anges i 2 och 3 §§. Detta gäller dock inte om kontohavaren genom svikligt förfarande har orsakat eller bidragit till de obehöriga transaktionerna.
\nOm betalningsmottagaren eller dennes betaltjänstleverantör inte har krävt stark kundautentisering, ska den part som inte krävt detta ersätta betalarens betaltjänstleverantör för de förluster som uppkommit hos leverantören enligt första stycket. Lag (2018:175).
\nKontohavarens ansvar att underrätta betaltjänstleverantören
\nbetaltjänstleverantören så snart det kan ske efter att ha fått vetskap om de obehöriga transaktionerna, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Detsamma gäller om betaltjänstleverantören har lämnat information om transaktionerna till kontohavaren och denne inte underrättar leverantören inom tretton månader från det att beloppen belastade kontot.
\nUnderrättelse enligt första stycket ska göras till den kontoförvaltande betaltjänstleverantören, även om den obehöriga transaktionen har initierats av en leverantör av betalningsinitieringstjänster. Lag (2018:175).
\nKontohavarens ansvar för någon annans handlande
\nkontoavtalet att använda ett betalningsinstrument, ska, vid bedömningen enligt 1-6 §§ av om kontohavaren ansvarar för något belopp, den andra personens handlande räknas som om kontohavaren själv hade handlat. Lag (2018:175).
\nMöjlighet att avvika från bestämmelserna
\nbetaltjänstanvändare som inte är konsument om avvikelser från bestämmelserna i 2-5 §§ och 6 § första stycket.
\nLag (2018:175).
\n5 b kap. Operativa risker och stark kundautentisering Hantering av operativa risker
\nåtgärder och kontrollmekanismer för att hantera operativa risker och säkerhetsrisker som är förknippade med de betaltjänster som den tillhandahåller. Inom ramen för detta system ska betaltjänstleverantören reglera hur incidenter ska hanteras.
\nFör betaltjänstleverantörer som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554 av den 14 december 2022 om digital operativ motståndskraft för finanssektorn och om ändring av förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 909/2014 och (EU) 2016/1011 gäller även kapitel II i den förordningen. Lag (2024:1286).
\nrapportera vilka operativa risker och säkerhetsrisker som är förknippade med de betaltjänster som leverantören tillhandahåller och vilka åtgärder som har vidtagits för att hantera dessa risker.
\nBetaltjänstleverantören ska till Finansinspektionen lämna statistiska uppgifter om svikliga förfaranden som har ägt rum i samband med användningen av leverantörens betaltjänster.
\nLag (2018:175).
\nunderrätta Finansinspektionen om en allvarlig operativ incident eller säkerhetsincident som uppkommit i verksamheten.
\nFinansinspektionen ska så snart det kan ske informera Riksbanken, andra berörda svenska myndigheter, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska centralbanken.
\nOm incidenten påverkar eller kan påverka betaltjänstanvändarnas ekonomiska intressen, ska betaltjänstleverantören så snart det kan ske informera användarna om incidenten och om de åtgärder som kan vidtas för att begränsa risken för skada.
\nFörsta och andra styckena gäller inte för betaltjänstleverantörer som omfattas av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554.
\nLag (2024:1286).
\nStark kundautentisering
\nkundautentisering när betalaren 1. loggar in på sitt betalkonto online, 2. initierar en elektronisk betalningstransaktion, eller 3. genomför någon åtgärd på distans som kan innebära en risk för svikligt förfarande eller andra former av missbruk.
\nFör elektroniska betalningstransaktioner på distans enligt första stycket 2 ska betaltjänstleverantören tillämpa stark kundautentisering som kopplar transaktionen till ett specifikt belopp och en specifik betalningsmottagare.
\nNär stark kundautentisering tillämpas ska betaltjänstleverantören vidta särskilda åtgärder för att skydda betaltjänstanvändarens personliga behörighetsfunktioner mot obehörig åtkomst och förvanskning.
\nFörsta och andra styckena gäller inte om annat följer av tekniska standarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 98 i betaltjänstdirektivet.
\nLag (2018:175).
\ntillhandahåller betaltjänstanvändaren ett betalkonto som är tillgängligt online ska göra det möjligt för leverantörer av betalningsinitieringstjänster och kontoinformationstjänster att förlita sig på den autentisering som den kontoförvaltande betaltjänstleverantören tillhandahåller betaltjänstanvändaren. Lag (2018:175).
\nBemyndiganden
\nfår meddela föreskrifter om 1. hur ett system enligt 1 § första stycket ska utformas, 2. vilka upplysningar en betaltjänstleverantör ska lämna enligt 2 § samt hur och när uppgifterna ska lämnas, 3. vad som utgör en allvarlig operativ incident eller säkerhetsincident enligt 3 § första stycket, 4. hur bedömningen av om en incident påverkar eller kan påverka betaltjänstanvändarnas ekonomiska intressen enligt 3 § andra stycket ska göras, och 5. hur betaltjänstanvändarna ska informeras enligt 3 § andra stycket. Lag (2024:1286).
\nTillämpningsområde
\nett betalningssystem granskar betalningstransaktioner för att kunna upptäcka sådana transaktioner som leverantören eller den ansvarige för betalningssystemet misstänker eller har skälig grund att misstänka utgör ett led i bedrägeri i samband med tillhandahållande eller användning av betaltjänster, får leverantören eller den som ansvarar för ett betalningssystem behandla personuppgifter samt föra register enligt 2-9 §§. Lag (2018:329).
\nPersonuppgiftsbehandling
\nbetalningstransaktioner enligt 1 § får följande personuppgifter behandlas:
\nÄndamål för register
\nsom har ansvar för ett betalningssystem, om det är nödvändigt för granskning av betalningstransaktioner enligt 1 §.
\nInnehåll
\nUtlämnande av uppgifter
\nOm misstanke om bedrägeri kvarstår efter närmare analys, får uppgifter om alla omständigheter som kan tyda på bedrägeri i samband med tillhandahållande eller användning av betaltjänster lämnas till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten.
\nUppgifter i ett register som avses i 1 § får lämnas ut till betaltjänstleverantörer och de som har ansvar för ett betalningssystem när uppgifterna har lämnats till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten.
\nUtlämnande av uppgifter enligt andra stycket får ske trots
\noch finansieringsrörelse eller 3 kap. 12 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar. Lag (2014:664).
\ntill Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten i enlighet med 5 § första stycket får inte lämnas ut till den registrerade.
\nLag (2014:664).
\nGallring
\nEn betaltjänstleverantör eller en ansvarig för ett betalningssystem som får kännedom om en omständighet som innebär att en uppgift ska gallras enligt första stycket 1, 2 eller 3 ska underrätta dem som leverantören eller den ansvarige för betalningssystemet har lämnat ut uppgiften till enligt 5 § andra stycket. Lag (2014:664).
\nTystnadsplikt
\nden som har ansvar för ett betalningssystem får inte obehörigen röja uppgifter i ett register som avses i 1 § eller uppgifter som lämnats ut med stöd av 5 § andra stycket.
\nAnsvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter mot förbudet.
\nbetalningssystem och tillgång till betalkontotjänster
\nse till att reglerna om tillträde till betalningssystemet är objektiva, icke-diskriminerande och proportionella. Reglerna får inte hindra tillträde i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att skydda mot risker i verksamheten och för att skydda betalningssystemets finansiella och operativa stabilitet.
\nReglerna om tillträde till betalningssystem får inte begränsa faktiskt deltagande i andra betalningssystem eller diskriminera betaltjänstleverantörer på grund av den juridiska form i vilken deras verksamhet bedrivs.
\njuridisk person får inte nekas tillträde till ett betalningssystem, om betaltjänstleverantören uppfyller sådana krav för tillträde till betalningssystemet som uppställts i enlighet med 1 §.
\nbetalningssystem i vilka en betaltjänstleverantör verkar eller kan verka både som betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör samt är ensamt ansvarig för betalningssystemets ledning, och denne betaltjänstleverantör tillåter andra betaltjänstleverantörer att delta i betalningssystemet utan att dessa kan förhandla om avgifter mellan sig avseende betalningssystemet. Lag (2024:1370).
\n(1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden tillåter en betaltjänstleverantör som inte är deltagare i systemet att sända överföringsorder genom systemet, ska deltagaren på ett objektivt, icke-diskriminerande och proportionellt sätt ge även andra betaltjänstleverantörer som begär det motsvarande möjlighet.
\nFör sådant indirekt tillträde gäller vad som anges i 1 §.
\nOm en deltagare nekar en betaltjänstleverantör sådant tillträde till betalningssystem som avses i första stycket, ska deltagaren ge betaltjänstleverantören skälen för detta.
\nLag (2018:175).
\nEtt kreditinstitut ska på objektiva, icke-diskriminerande och proportionella grunder ge betaltjänstleverantörer som begär det tillgång till kreditinstitutets betalkontotjänster. Sådan tillgång ska ges i den omfattning som krävs för att betaltjänstleverantörer obehindrat och effektivt ska kunna tillhandahålla sina betaltjänster.
\nOm ett kreditinstitut nekar en betaltjänstleverantör tillgång till institutets betalkontotjänster, ska institutet meddela Finansinspektionen och ange skälen för detta. Lag (2018:175).
\n7 a kap. Marknadsföring av betaltjänster online
\nvälja ett betalningssätt som innebär att en kredit inte lämnas, ska betaltjänstleverantören se till att ett sådant betalningssätt visas först. Ett betalningssätt som innebär att en kredit lämnas får inte heller vara förvalt om det finns andra betalningssätt. Lag (2020:176).
\n5, 23 och 26 §§ marknadsföringslagen (2008:486) anses vara otillbörligt mot konsumenter. Lag (2020:176).
\nTillsynens omfattning
\nFinansinspektionen har tillsyn över att denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1230 följs.
\nFör betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer omfattar tillsynen även att deras verksamhet drivs enligt andra författningar som reglerar deras verksamhet, bolagsordning, stadgar samt interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar deras verksamhet. I fråga om tillsynen över övriga betaltjänstleverantörer enligt 1 kap. 3 § gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar deras verksamhet, om inte annat följer av denna lag.
\nFinansinspektionen ska samråda med Konkurrensverket innan en tillsynsåtgärd eller ett ingripande vidtas mot 1. någon som har ansvar för betalningssystem för överträdelse av 7 kap. 1 och 2 §§, 2. en deltagare i ett betalningssystem för överträdelse av
\nLag (2025:253).
\nBetalningsinstitut, registrerade betaltjänstleverantörer, den som har ansvar för ett betalningssystem, den som är anmälningsskyldig enligt 1 kap. 9 § och utländska företag som tillhandahåller betaltjänster i Sverige från en filial eller genom ett ombud enligt 3 kap. 26 § ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.
\nUtländska företag som tillhandahåller betaltjänster i Sverige genom ett ombud enligt 3 kap. 26 § ska utse en central kontaktpunkt här i landet om Finansinspektionen begär det.
\nLag (2018:175).
\n2 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att vissa uppgifter som enligt 2 § ska lämnas till Finansinspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån. Lag (2014:493).
\nPlatsundersökning
\nen undersökning hos 1. ett betalningsinstitut, 2. en registrerad betaltjänstleverantör, och 3. utländska företag som tillhandahåller betaltjänster i Sverige enligt 3 kap. 26 §.
\nOm det behövs för tillsynen av ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör, får Finansinspektionen genomföra en undersökning hos 1. en filial till institutet, 2. ett ombud till institutet eller leverantören, och 3. ett företag som har fått i uppdrag att utföra visst arbete eller vissa funktioner åt institutet eller leverantören.
\nEn undersökning hos en registrerad betaltjänstleverantör får endast omfatta den verksamhet som avser tillhandahållande av betaltjänster. Lag (2018:175).
\nSärskilt om tillsyn över att bestämmelserna i 4 a kap. följs 3 a § Finansinspektionen får förelägga var och en att lämna upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs i ett ärende om tillämpningen av någon av bestämmelserna i 4 a kap.
\n1-8 §§. Lag (2020:341).
\n3 b § Om det är nödvändigt för tillsynen när det gäller de bestämmelser som anges i 3 a §, får Finansinspektionen köpa tjänster under dold identitet (testköp).
\nNäringsidkaren ska underrättas om testköpet så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
\nOm det inte är oskäligt, får Finansinspektionen besluta att näringsidkaren ska ersätta inspektionen för vad som har betalats för tjänsten vid testköpet. Lag (2020:341).
\n3 c § Om en näringsidkare genom sitt agerande på internet bryter mot någon av bestämmelserna i 4 a kap. 1-8 §§ och inga andra effektiva medel är tillgängliga, får Finansinspektionen förelägga näringsidkaren, en värdtjänstleverantör eller en internetleverantör att upprätta ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök på webbplatsen.
\nEtt föreläggande som avses i första stycket får bara meddelas om 1. överträdelsens allvar motiverar det, och 2. webbplatsen inte omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.
\nVarningsmeddelandet ska ange i vilket avseende agerandet bryter mot någon av bestämmelserna i 4 a kap. 1-8 §§ och i övrigt vara utformat på ändamålsenligt sätt. Lag (2020:341).
\n3 d § När ändrade förhållanden föranleder det, ska Finansinspektionen besluta att en skyldighet att upprätta ett varningsmeddelande inte längre ska gälla. Lag (2020:341).
\nSamarbete mellan behöriga myndigheter
\nSveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin till- synsverksamhet samarbeta och utbyta information med
\nEn behörig myndighet inom EES får närvara vid en kontroll som utförs av Finansinspektionen.
\nFinansinspektionen får delegera uppgiften att genomföra en kontroll på plats av en filial eller ombud till ett betalningsinstitut som står under dess tillsyn till en behörig myndighet i ett annat land inom EES. Lag (2019:731).
\n4 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör samarbete mellan behöriga myndigheter, särskilt om informationsutbyte, till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i enlighet med artikel 23 i betalkontodirektivet eller artikel 27 i betaltjänstdirektivet. Lag (2018:175).
\nRegister över betaltjänstverksamhet
\nbetalningsinstitut, registrerade betaltjänstleverantörer, deras ombud och filialer samt över dem som avses i 1 kap.
\nRegistret ska hållas tillgängligt hos Finansinspektionen.
\nFinansinspektionen ska så snart det kan ske underrätta Europeiska bankmyndigheten om den information som förs in i registret enligt första stycket och om skälen till att ett tillstånd återkallats eller till att en registrerad betaltjänstleverantör inte längre uppfyller villkoren för registrering enligt 2 kap. 3 §. Lag (2018:175).
\nRevision
\nrapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett betalningsinstitut får kännedom om förhållanden som 1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av någon författning som reglerar institutets verksamhet, 2. kan påverka institutets fortsatta drift negativt, eller 3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolagslagen (2005:551) eller
\nföreningar.
\nRevisorn och granskaren har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag i betalningsinstitutets moderföretag eller dotterföretag eller i ett företag som har en likartad förbindelse med betalningsinstitutet. Lag (2018:730).
\nAvgifter till Finansinspektionen
\nbetaltjänstleverantörer ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.
\nFinansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag.
\nLag (2020:183).
\nIngripande mot betalningsinstitut och vissa fysiska personer
\nhar åsidosatt sina skyldigheter enligt
\nFinansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom en viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, ett förbud att verkställa beslut eller en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig ska betalningsinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Lag (2024:392).
\n8 a § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i betalningsinstitutets styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om institutet har befunnits ansvarigt för en överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113.
\nEtt ingripande enligt första stycket får ske endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
\nIngripande sker genom 1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos ett betalningsinstitut, eller 2. beslut om sanktionsavgift. Lag (2024:1164).
\n8 b § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i betalningsinstitutets styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om institutet har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 5-10, 11.1-11.10, 12-14, 16.1, 16.2, 17, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23-25, 26.1-26.8, 27, 28.1-28.8, 29, 30.1-30.4, 31.12 eller 45 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554.
\nEtt ingripande enligt första stycket får ske bara om institutets överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
\nIngripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner:
\ntill hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.
\nFinansinspektionen får avstå från ingripande enligt 8-8 b §§ om 1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig, 2. betalningsinstitutet gör rättelse eller om den fysiska personen i betalningsinstitutets ledning verkat för att institutet gör rättelse, eller 3. någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet eller den fysiska personen i betalningsinstitutets ledning som bedöms vara tillräckliga. Lag (2024:1286).
\n9 a § I försvårande riktning ska det beaktas om betalningsinstitutet tidigare har begått en överträdelse eller om den fysiska personen i betalningsinstitutets ledning tidigare orsakat en sådan överträdelse.
\nI förmildrande riktning ska det beaktas om 1. institutet eller den fysiska personen i betalningsinstitutets ledning i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och 2. institutet snabbt har upphört med överträdelsen, eller den fysiska personen i betalningsinstitutets ledning snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen. Lag (2017:652).
\ntillstånd, om en person som ingår i institutets styrelse eller är verkställande direktör inte längre uppfyller de krav som anges i 2 kap. 6 § 4 eller om en person som är ansvarig för betaltjänstverksamheten inte längre uppfyller de krav som anges i 2 kap. 6 § 5. Detta får dock bara ske om inspektionen först har beslutat att anmärka för institutet att personen inte uppfyller kraven och om han eller hon ändå finns kvar i styrelsen, som verkställande direktör eller som ansvarig för betaltjänstverksamheten efter det att en av inspektionen bestämd tid på högst tre månader har gått ut.
\nI stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot, verkställande direktör eller ansvarig för betaltjänstverksamheten inte längre får vara det.
\nInspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess företaget har utsett en ny styrelseledamot, verkställande direktör eller ansvarig för betaltjänstverksamheten.
\nDet som föreskrivs om verkställande direktör i första och andra styckena gäller också en ställföreträdare för verkställande direktör.
\nI fråga om europabolag och europakooperativ som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39-42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 eller artiklarna 37-41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 ska bestämmelserna som avser styrelsen i första stycket om återkallelse av tillstånd tillämpas på tillsynsorganet.
\ntillstånd om 1. institutet har fått tillståndet genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt, 2. institutet inte inom ett år från det att tillståndet beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser, 3. institutet under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser, 4. det skulle utgöra ett hot mot betalningssystemets stabilitet om institutet fortsatte att bedriva sin betaltjänstverksamhet, 5. institutet har förklarat sig avstå från tillståndet, 6. institutet har överlåtit hela sin verksamhet som avser betaltjänster, eller 7. institutet försatts i konkurs eller beslut fattats om att institutet ska träda i tvångslikvidation.
\nI de fall som avses i första stycket 1-4 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.
\nom hur avvecklingen av verksamheten ska ske.
\nEtt beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksamheten.
\nunderrättat Finansinspektionen om att ett betalningsinstitut överträtt föreskrifter i det landet, ska inspektionen vidta de åtgärder som anges i 8-11 §§ mot institutet, om det föreligger någon omständighet som anges där.
\nFinansinspektionen ska så snart det kan ske underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet och de behöriga myndigheterna i övriga berörda länder inom EES om vilka åtgärder som vidtas. Lag (2018:175).
\nSanktionsavgift
\nvarning enligt 8 § eller varning enligt 11 §, får Finansinspektionen besluta att institutet ska betala en sanktionsavgift.
\nAvgiften tillfaller staten. Lag (2017:652).
\nhögst 50 miljoner kronor.
\nAvgiften får inte överstiga tio procent av betalningsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.
\nFör ett betalningsinstitut som även bedriver annan verksamhet än tillhandahållande av betaltjänster enligt 1 kap. 2 § ska omsättningen enligt andra stycket avse endast verksamheten med betaltjänster.
\nAvgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i 3 kap. 2 §. Lag (2017:652).
\n15 a § När det är fråga om en överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113, ska den sanktionsavgift som kan beslutas enligt 14 § uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av 1. tio procent av betalningsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, 2. två gånger den vinst som institutet gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller 3. ett belopp i kronor motsvarande fem miljoner euro.
\nAvgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i 3 kap. 2 §. Lag (2024:1164).
\n15 b § En sanktionsavgift för en fysisk person ska som högst fastställas till det högsta av 1. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller 2. ett belopp som per den 25 juni 2015 i kronor motsvarade fem miljoner euro.
\nAvgiften tillfaller staten. Lag (2017:652).
\nhänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 9 § första stycket och 9 a § samt till betalningsinstitutets eller den fysiska personens finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts genom överträdelsen.
\nLag (2017:652).
\nSanktionsföreläggande 16 a § Frågor om ingripanden mot fysiska personer enligt 8 a eller 8 b § tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande.
\nFinansinspektionen ska då tillämpa bestämmelserna i 15 kap.
\n9 a-9 d §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
\nLag (2024:1286).
\nFörseningsavgift
\nbetaltjänstleverantör inte lämnar de upplysningar som föreskrivits med stöd av 27 § i tid, får Finansinspektionen besluta att institutet ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.
\nAvgiften tillfaller staten.
\nVerkställighet av beslut om sanktionsavgift och förseningsavgift
\ntill Finansinspektionen inom trettio dagar från det att beslutet om den har fått laga kraft eller sanktionsföreläggande godkänts eller den längre tid som anges i beslutet. Lag (2017:652).
\nförseningsavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 18 §.
\nOm sanktionsavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 18 §, ska inspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Lag (2017:652).
\nbeslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes. Lag (2017:652).
\nIngripande mot utländska företag
\nsom tillhandahåller betaltjänster i enlighet med 3 kap. 26 § att göra rättelse, om dess verksamhet med betaltjänster i Sverige inte drivs enligt gällande bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113.
\nOm ett utländskt företag som i Sverige tillhandahåller betaltjänster från en filial eller genom ett ombud enligt 3 kap. 26 § inte driver denna verksamhet i enlighet med bestämmelserna i denna lag, ska Finansinspektionen så snart det kan ske underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Finansinspektionen får förelägga företaget att göra rättelse om dess verksamhet med betaltjänster i Sverige inte drivs i enlighet med 4 och 5-5 b kap.
\nOm ett företag inte följer ett föreläggande enligt första eller andra stycket ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland.
\nOm rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda företaget att påbörja nya betalningstransaktioner här i landet. Innan förbud meddelas ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. I brådskande fall får inspektionen meddela förbud utan föregående underrättelse till myndigheten i företagets hemland. Denna ska dock underrättas så snart det kan ske. Lag (2024:1164).
\nhemlandet, ska Finansinspektionen genast förbjuda företaget att påbörja nya betalningstransaktioner här i landet.
\nLag (2018:175).
\nIngripande mot registrerade betaltjänstleverantörer m.fl.
\nbetaltjänstleverantör eller den som ansvarar för ett betalningssystem att inom en viss tid vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen eller upphöra med verksamheten, om företaget har åsidosatt sina skyldigheter enligt
\nOm en registrerad betaltjänstleverantör som avses i 2 kap. 5 § inte inkommer med ansökan om tillstånd, ska Finansinspektionen förelägga betaltjänstleverantören att inkomma med en ansökan.
\nOm betaltjänstleverantören inte rättar sig efter föreläggandet ska inspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten.
\nOm det är osäkert om tillståndsplikt föreligger beträffande viss betaltjänstverksamhet, får Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om så är fallet.
\nLag (2024:392).
\n23 a § Vid en överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113, som inte är ringa, får Finansinspektionen ingripa mot en registrerad betaltjänstleverantör som är en juridisk person genom beslut om sanktionsavgift som bestäms i enlighet med 15 a §.
\nOm den registrerade betaltjänstleverantören är en fysisk person, får sanktionsavgift beslutas endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
\nAvgiften tillfaller staten. Lag (2024:1164).
\n23 b § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i en registrerad betaltjänstleverantörs styrelse eller är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder betaltjänstleverantören, eller är ersättare för någon av dem, om den registrerade betaltjänstleverantören har befunnits ansvarig för en överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113.
\nEtt ingripande enligt första stycket får ske bara om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
\nFinansinspektionen ska även ingripa mot någon som ingår i en registrerad betaltjänstleverantörs styrelse eller är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder betaltjänstleverantören, eller är ersättare för någon av dem, om den registrerade betaltjänstleverantören har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 5-10, 11.1-11.10, 12- 14, 16.1, 16.2, 17, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23-25, 26.1- 26.8, 27, 28.1-28.8, 29, 30.1-30.4, 31.12 eller 45 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554.
\nEtt ingripande enligt tredje stycket får ske bara om den registrerade betaltjänstleverantörens överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
\nIngripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner:
\n23 c § Vid beslut om ingripande enligt 23 a § andra stycket och 23 b § gäller 15 b och 16 a §§.
\nI fråga om verkställighet av beslut om sanktionsavgift gäller 18-20 §§. Lag (2017:652).
\n23 d § Vid valet av åtgärd eller sanktion enligt 23-23 b §§ och vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek ska Finansinspektionen ta hänsyn till de omständigheter som anges i 9 § första stycket, 9 a och 16 §§. Lag (2017:652).
\n23 e § Om en behörig myndighet i ett annat land har underrättat Finansinspektionen om att en registrerad betaltjänstleverantör överträtt föreskrifter i det landet, ska inspektionen vidta de åtgärder som anges i 23 § mot betaltjänstleverantören, om det föreligger någon omständighet som anges där. Finansinspektionen ska så snart det kan ske underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet och de behöriga myndigheterna i övriga berörda länder inom EES om vilka åtgärder som vidtas. Lag (2025:253).
\nIngripande mot den som saknar tillstånd eller registrering
\nlag utan att vara berättigad till det, ska Finansinspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten.
\nFinansinspektionen får även besluta om en sanktionsavgift.
\nOm det är osäkert om lagen är tillämplig på en viss verksamhet, får inspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet.
\nEtt föreläggande enligt första eller andra stycket som avser ett utländskt företag får riktas mot såväl företaget som den som i Sverige är verksam för företagets räkning.
\nLag (2025:253).
\n24 a § Vid beslut om sanktionsavgift enligt 24 § första stycket gäller 15 § i fråga om juridiska personer och 15 b och 16 a §§ och 23 a § andra stycket i fråga om fysiska personer.
\nI fråga om verkställighet av beslut om sanktionsavgift gäller 18-20 §§. Lag (2025:253).
\n24 b § Vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek ska Finansinspektionen ta hänsyn till de omständigheter som anges i 9 § första stycket, 9 a och 16 §§. Lag (2025:253).
\nVite
\nenligt denna lag, får inspektionen förelägga vite.
\nSanktionsavgift och vite 25 a § En sanktionsavgift får inte beslutas om överträdelsen omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite och en ansökan om utdömande av vitet har gjorts. Lag (2025:253).
\nÖverklagande
\nstycket och 24 § andra stycket och beslut om sanktionsföreläggande får inte överklagas.
\nAndra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
\nPrövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
\nFinansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart. Lag (2018:843).
\nBemyndiganden
\nfår meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 2 § första stycket och när upplysningarna ska lämnas.
\nRegeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt 7 §.
\nLag (2020:183).
\nkontanttjänster Platser för kontantuttag och dagskasseinsättningar
\nSådana kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut som till konsumenter tillhandahåller betalkonton med grundläggande funktioner, ska tillhandahålla tjänster som gör det möjligt att ta ut kontanter från dessa konton (platser för kontantuttag) i betryggande utsträckning i hela landet.
\nSådana kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut som till företag tillhandahåller betalkonton, ska tillhandahålla tjänster som gör det möjligt att sätta in kontanter på dessa konton (platser för dagskasseinsättningar) i betryggande utsträckning i hela landet.
\nFörsta och andra styckena gäller endast institut och filialer som den 1 juli närmast föregående år hade mer än 70 miljarder kronor i inlåning från allmänheten. Lag (2019:1226).
\nSådana kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut som till konsumenter tillhandahåller betal- konton med grundläggande funktioner, ska tillhandahålla tjänster som gör det möjligt att ta ut kontanter från dessa konton (platser för kontantuttag) i betryggande utsträckning i hela landet. Detsamma gäller för tjänster som gör det möjligt att sätta in kontanter på sådana konton (platser för kontant- insättningar).
\nSådana kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut som till företag tillhandahåller betalkonton, ska tillhandahålla tjänster som gör det möjligt att sätta in kontanter på dessa konton (platser för dagskasseinsättningar) i betryggande utsträckning i hela landet.
\nFörsta och andra styckena gäller endast institut och filialer som den 1 juli närmast föregående år hade mer än 70 miljarder kronor i inlåning från allmänheten. Lag (2026:770).
\n1 a § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut som anges i 1 § andra och tredje styckena ska till företag tillhandahålla behovsanpassade och även i övrigt lämpliga tjänster för växelhantering och dagskasseinsättningar.
\nLag (2026:770).
\nTillsyn
\nPost- och telestyrelsen ska utöva tillsyn över att kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut uppfyller sina skyldigheter enligt 1 §. Lag (2019:1226).
\nPost- och telestyrelsen ska utöva tillsyn över att kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut uppfyller sina skyldigheter enligt 1 och 1 a §§.
\nLag (2026:770).
\nUppgiftsskyldighet
\nPost- och telestyrelsen får besluta att förelägga företag som tillhandahåller platser för kontantuttag eller dagskasseinsättningar att lämna de uppgifter som behövs för att styrelsen ska kunna utöva tillsyn enligt 2 §.
\nEtt beslut om föreläggande får förenas med vite.
\nLag (2019:1226).
\nPost- och telestyrelsen får förelägga företag som tillhandahåller platser för kontantuttag, kontantinsättningar eller dagskasseinsättningar att lämna de uppgifter som behövs för att styrelsen ska kunna utöva tillsyn enligt 2 §.
\nEtt föreläggande får förenas med vite. Lag (2026:770).
\nÖverlämnande
\nkreditinstitut inte uppfyller sina skyldigheter enligt 1 §, ska Post- och telestyrelsen överlämna ärendet till Finansinspektionen. Lag (2019:1226).
\nIngripande
\nkreditinstitut, får Finansinspektionen förelägga institutet att vidta rättelse inom en viss tid. Om institutet inte följer föreläggandet, får inspektionen besluta att institutet ska betala en sanktionsavgift. Avgiften tillfaller staten.
\nFinansinspektionen får avstå från ingripande om överträdelsen är ursäktlig.
\nBestämmelser om ingripande mot filialer till utländska kreditinstitut finns i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Lag (2019:1226).
\nUndantag
\nPost- och telestyrelsen ska inte överlämna ett ärende enligt 4 § och Finansinspektionen ska inte ingripa enligt 5 §, om det med beaktande av samtliga platser för kontantuttag respektive dagskasseinsättningar 1. finns tillgång till sådana platser i betryggande utsträckning i hela landet, eller 2. endast är ett ringa antal personer som inte har sådan tillgång som avses i 1. Lag (2019:1226).
\nPost- och telestyrelsen ska inte överlämna ett ärende enligt 4 § och Finansinspektionen ska inte ingripa enligt 5 §, om det med beaktande av samtliga platser för kontantuttag, kontantinsättningar respektive dagskasseinsättningar 1. finns tillgång till sådana platser i betryggande utsträckning i hela landet, eller 2. endast är ett ringa antal personer som inte har sådan tillgång som avses i 1. Lag (2026:770).
\nBeräkning av sanktionsavgiften
\nSanktionsavgiften ska beräknas till produkten av 1. det antal personer, avrundat nedåt till närmaste tusental, som inte har tillgång till platser för kontantuttag respektive dagskasseinsättningar i betryggande utsträckning i hela landet (avvikelsen), 2. institutets inlåning från allmänheten i förhållande till den genomsnittliga inlåningen från allmänheten den 1 juli närmast föregående år för samtliga kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut som omfattas av 1 § första och andra styckena, och 3. 5 000 kronor.
\nLag (2019:1226).
\nSanktionsavgiften ska beräknas till produkten av 1. det antal personer, avrundat nedåt till närmaste tusental, som inte har tillgång till platser för kontantuttag, kontantinsättningar respektive dagskasseinsättningar i betryggande utsträckning i hela landet (avvikelsen), 2. institutets inlåning från allmänheten i förhållande till den genomsnittliga inlåningen från allmänheten den 1 juli närmast föregående år för samtliga kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut som omfattas av 1 § första och andra styckena, och 3. 5 000 kronor. Lag (2026:770).
\nberäknats enligt 7 § och får inte överstiga det högsta av 1. tio procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, 2. två gånger den vinst som institutet gjort till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller 3. ett belopp som i svenska kronor motsvarar fem miljoner euro.
\nOm överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas. Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller skyldigheterna enligt 6 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Lag (2019:1226).
\nenligt 1 § första stycket eller 1 § andra stycket, ska en sanktionsavgift beslutas för varje överträdelse.
\nLag (2019:1226).
\nsanktionsavgift finns i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Lag (2019:1226).
\nÖverklagande
\n3 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut av Post- och telestyrelsen enligt denna lag får inte överklagas.
\nPrövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
\nLag (2019:1226).
\nbeslut enligt detta kapitel finns i 17 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Lag (2019:1226).
\nBemyndigande
\nRegeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, för tillämpningen av 1 §, meddela föreskrifter om det högsta antal personer som får ha ett visst längsta vägavstånd i kilometer mellan folkbokföringsadressen och den närmaste platsen för kontantuttag respektive dagskasseinsättning.
\nRegeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avvikelsen enligt 7 § 1 ska fastställas. Lag (2019:1226).
\nRegeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, för tillämpningen av 1 §, meddela föreskrifter om det högsta antal personer som får ha ett visst längsta vägavstånd i kilometer mellan folkbokföringsadressen och den närmaste platsen för kontantuttag, kontantinsättningar respektive dagskasseinsättningar.
\nRegeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avvikelsen enligt 7 § 1 ska fastställas. Lag (2026:770).
\nfår meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett företag ska lämna enligt 3 § första stycket och till vilken myndighet uppgifterna ska lämnas. Lag (2019:1226).
\nÖvergångsbestämmelser 2010:751 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.
\n2017:342 Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i fråga om 4 a kap. 5 § och i övrigt den 1 juni 2017.
\n2017:652 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2017.
\n2018:175 1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i fråga om 5 kap. 10, 13, 17, 19 och 25 §§ och 5 b kap. 4 § och i övrigt den 1 maj 2018.
\nOm Finansinspektionen finner att den berörda personen uppfyller kraven i 3 kap. 1-3 §§, ska inspektionen meddela tillstånd att tillhandahålla sådana betaltjänster som avses i
\ntillstånd gjorts eller inte.
\n2019:1226 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020 i fråga om 1 kap.
\n6 b § och 9 kap. 2, 3, 11 och 14 §§ och i övrigt den 1 januari 2021.
\n2025:253 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.
\n