Lag (1997:918) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien

Lag (1997:918) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien SFS nr: 1997:918 Departement/myndighet: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1997-11-20 Omtryck: Ändrad: t.o.m. SFS 2013:720 Övrig text: Källa: Regeringskansliet / Lagrummet 1 § Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet som Sverige och Indien undertecknade den 24 juni 1997, i den lydelse detta har genom det protokoll om ändring i avtalet som undertecknades den 7 februari 2013, ska gälla som lag här i landet. Avtalet är avfattat på svenska, hindi och engelska. Den svenska och engelska texten framgår av bilaga 1 till denna lag. Lag (2013:373). 2 § Den överenskommelse mellan Sverige och Indien om anstånd med betalning av skatter under pågående förfarande för ömsesidig överenskommelse som undertecknades den 7 februari 2013 ska gälla som lag här i landet. Överenskommelsen är avfattad på engelska. Den engelska texten och en svensk översättning framgår av bilaga 2 till denna lag. Lag (2013:373). 3 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast om dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga. Lag (2013:373). Övergångsbestämmelser 1997:918 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Denna lag skall tillämpas a) beträffande skatt på inkomst, på inkomst som förvärvas den 1 januari året efter det år då avtalet träder i kraft eller senare, och b) beträffande förmögenhetsskatt, på skatt som taxeras det andra kalenderåret efter det år då avtalet träder i kraft eller senare. 3. Genom lagen upphävs lagen (1988:1495) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien samt förordningen (1988:1496) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien. De upphävda författningarna skall dock fortfarande tillämpas a) beträffande skatt på inkomst som förvärvas före den 1 januari året efter det år då lagen träder i kraft, och b) beträffande skatt på förmögenhet som taxeras första kalenderåret närmast efter det år då lagen träder i kraft eller tidigare. 1997:1020 Regeringen föreskriver att lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indien skall träda i kraft den 31 december 1997. Avtalet träder i kraft den 25 december 1997. 2013:373 Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. De nya bestämmelserna får sättas i kraft vid olika tidpunkter och tillämpas från och med ikraftträdandet. Bilaga 1 AVTAL MELLAN KONUNGARIKET SVERIGES REGERING OCH REPUBLIKEN INDIENS REGERING FÖR UNDVIKANDE AV DUBBELBESKATTNING OCH FÖRHINDRANDE AV SKATTEFLYKT BETRÄFFANDE SKATTER PÅ INKOMST OCH PÅ FÖRMÖGENHET Konungariket Sveriges regering och Republiken Indiens regering som, i syfte att främja det ekonomiska utbytet mellan de båda länderna, önskar ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet, har kommit överens om följande: Artikel 1 Personer på vilka avtalet tillämpas Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna. Artikel 2 Skatter som omfattas av avtalet 1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och på förmögenhet som påförs för en avtalsslutande stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut. 2. Med skatter på inkomst och på förmögenhet förstås alla skatter som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripet skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom, skatter på sammanlagda beloppet på företags lönebetalningar samt skatter på värdestegring. 3. De för närvarande utgående skatter, på vilka detta avtal tillämpas, är särskilt: a) i Indien: 1) inkomstskatten (the income tax), däri inbegripna alla tilläggsavgifter på denna skatt; och 2) förmögenhetsskatten (the wealth tax) (i det följande benämnda "indisk skatt"); b) i Sverige: 1) den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna, 2) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta, 3) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl., 4) den kommunala inkomstskatten, 5) expansionsmedelsskatten, och 6) den statliga förmögenhetsskatten (i det följande benämnda "svensk skatt"). 4. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av detta avtal påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna som anges i punkt 3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som vidtagits i respektive skattelagstiftning. Artikel 3 Allmänna definitioner 1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse: a) "Indien" avser Indiens territorium inbegripet territorialvattnet och luftrummet ovanför såväl som varje annat havsområde över vilket Indien enligt indisk lag och i överensstämmelse med folkrättens regler, FN:s havsrättskonvention däri inbegripen, äger utöva suveräna rättigheter, andra rättigheter och jurisdiktion; b) "Sverige" avser Konungariket Sverige och innefattar, när uttrycket används i geografisk betydelse, Sveriges territorium, Sveriges territorialvatten och andra havsområden över vilka Sverige, i överensstämmelse med folkrättens regler, utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion; c) "en avtalsslutande stat" och "den andra avtalsslutande staten" avser Indien eller Sverige, beroende på sammanhanget; d) "person" inbegriper fysisk person, bolag, annan personsammanslutning och annan som vid beskattningen behandlas som skattesubjekt enligt gällande skattelagar i respektive avtalsslutande stat; e) "bolag" avser juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas som juridisk person; f) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" avser företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat respektive företag som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten; g) "internationell trafik" avser transport med skepp eller luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten; h) "medborgare" avser: 1) fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat, 2) juridisk person, handelsbolag eller annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat; i) "behörig myndighet" avser: 1) i Indien: the Central Government in the Ministry of Finance (Department of Revenue) eller dess befullmäktigade ombud, 2) i Sverige: finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal; j) "beskattningsår" avser: 1) i Indien, "föregående år" (previous year) så som det definieras i paragraf 3 i inkomstskattelagen (the Income Tax Act), 1961; 2) i Sverige, "beskattningsår" så som det definieras i 3 § kommunalskattelagen,1928; k) "skatt" avser indisk eller svensk skatt, beroende på sammanhanget, men skall inte innefatta något belopp som skall betalas på grund av någon försummelse eller något undanhållande i fråga om skatter på vilka detta avtal tillämpas eller som avser straffavgift som påförs i fråga om dessa skatter. 2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet, ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas. Artikel 4 Hemvist 1. Vid tillämpningen av detta avtal avser uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet och innefattar också denna stat, dess politiska underavdelningar, lokala myndigheter och offentligrättsliga institutioner eller organ. I fråga om handelsbolag eller dödsbo tillämpas uttrycket endast i den mån handelsbolagets eller dödsboets inkomst beskattas i denna stat på samma sätt som inkomst som förvärvas av person med hemvist där, antingen hos handelsbolaget eller dödsboet eller hos dess delägare eller förmånstagare. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där. 2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt: a) han anses ha hemvist endast i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena); b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist endast i den stat där han stadigvarande vistas; c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist endast i den stat där han är medborgare; d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, skall de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse. 3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning. Om det inte kan avgöras i vilken stat den verkliga ledningen finns skall de behöriga myndigheterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse. Artikel 5 Fast driftställe 1. Vid tillämpningen av detta avtal avser uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs. 2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt: a) plats för företagsledning, b) filial, c) kontor, d) fabrik, e) verkstad, f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar, g) försäljningsställe, h) lagerlokal i vilken en person tillhandahåller lagerutrymme åt andra, och i) jordbruk, plantage eller annan plats där jordbruk, skogsbruk, odling eller annan likartad verksamhet bedrivs. 3. Plats för byggnads-, anläggnings-, monterings- eller installationsverksamhet eller verksamhet som består av övervakning i anslutning därtill utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår under en tidsperiod som överstiger sex månader. 4. Ett företag anses ha fast driftställe i en avtalsslutande stat och bedriva verksamhet genom detta fasta driftställe om företaget tillhandahåller tjänster eller anordningar i samband med, eller hyr ut anläggning eller maskinell utrustning som används eller som är avsedd att användas vid prospektering, utvinning eller exploatering av mineraloljor i denna stat. 5. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta: a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor, b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande, c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg, d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget, e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art, f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a-e, under förutsättning att hela verksamheten som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art. 6. Om person - som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt 8 tillämpas - är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten anses detta företag - utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 - ha fast driftställe i den förstnämnda avtalsslutande staten i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget om denna person a) har och regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn i denna stat, såvida inte den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i punkt 5 och som - om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet - inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt; eller b) inte har sådan fullmakt men regelmässigt innehar ett varulager i den förstnämnda staten från vilket han regelbundet levererar varor för företagets räkning; eller c) regelmässigt tar upp order i den förstnämnda staten, uteslutande eller nästan uteslutande för företagets räkning eller för företaget och andra företag som kontrollerar företaget, som kontrolleras av företaget eller som kontrolleras av samma personer som företaget. 7. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses ett försäkringsföretag i en avtalsslutande stat ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, utom i fråga om återförsäkring, om det uppbär premier inom denna andra stats territorium eller försäkrar risker i denna stat genom förmedling av annan person än sådan oberoende representant på vilken punkt 8 tillämpas. 8. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet. Om en sådan representants verksamhet utövas uteslutande eller nästan uteslutande för företaget anses han emellertid inte vara en sådan oberoende representant som avses i denna punkt. 9. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra. Artikel 6 Inkomst av fast egendom 1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. 2. Uttrycket "fast egendom" har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, byggnader, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom. 3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom. 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning. Artikel 7 Inkomst av rörelse 1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället. 2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör. 3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes i överensstämmelse med de bestämmelser och begränsningar som gäller enligt lagstiftningen i denna stat. 4. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget. 5. Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat. 6. Ingår i inkomst av rörelse inkomster som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i denna artikel. Artikel 8 Sjöfart och luftfart 1. Inkomst, som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas endast i denna stat. 2. Inkomst som förvärvas av ett transportföretag med hemvist i en avtalsslutande stat genom användning, underhåll eller uthyrning av containrar (däri inbegripet släpvagn och annan utrustning för transport av containrar) som används för transport av gods eller varor i internationell trafik beskattas endast i denna avtalsslutande stat såvida inte containrarna används uteslutande inom den andra avtalsslutande staten. 3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas beträffande inkomst som förvärvas av det svenska, danska och norska luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet som innehas av SAS Sverige AB, den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS). 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas även på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation. Artikel 9 Företag med intressegemenskap I fall då a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande. Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed. Om tillämpningen av denna artikel resulterar i dubbelbeskattning får den lösas genom ömsesidig överenskommelse. Artikel 10 Utdelning 1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat. 2. Utdelningen får, utan hinder av bestämmelserna i punkt 1, beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till utdelningen har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 10 procent av utdelningens bruttobelopp. Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas. 3. Med uttrycket "utdelning" förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier. 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14. 5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och inte heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat. Artikel 11 Ränta 1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. 2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har rätt till räntan har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 10 procent av räntans bruttobelopp. 3. Ränta som härrör från en avtalsslutande stat skall, utan hinder av bestämmelserna i punkt 2, vara undantagen från skatt i denna avtalsslutande stat under förutsättning att den uppbärs och förmånen av räntan innehas av, eller, om räntan uppbärs på grund av ett lån eller en kredit att den är beviljad eller godkänd av: 1) regeringen, en politisk underavdelning, ett offentligrättsligt organ eller en lokal myndighet i den andra avtalsslutande staten; 2) in Indien, the Reserve Bank of India, the Industrial Finance Corporation of India, the Industrial Development Bank of India, the Export-Import Bank of India, the National Housing Bank, the Small Industries Development Bank of India and the Industrial Credit and Investment Corporation of India (ICICI); och i Sverige, Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (SIDA), SWEDECORP (Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd), Swedfund International AB eller Exportkreditnämnden; eller 3) varje annan institution som, från tid till annan, de behöriga myndigheterna träffar överenskommelse om. 4. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket avser särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel. 5. Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 tillämpas inte, om den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14. 6. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är en person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed den skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns. 7. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal. Artikel 12 Royalty och ersättning för tekniska tjänster 1. Royalty och ersättning för tekniska tjänster, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. 2. Sådan royalty och ersättning för tekniska tjänster får, utan hinder av bestämmelserna i punkt 1, beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster får skatten inte överstiga 10 procent av royaltyns eller ersättningens bruttobelopp. 3. a) Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av, eller för rätten att nyttja, upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur. b) Med uttrycket "ersättning för tekniska tjänster" förstås varje slags betalning till en person såsom ersättning för tjänster i egenskap av företagsledare, tekniker eller konsult, däri inbegripet tillhandahållandet av tjänster av teknisk och annan personal. Uttrycket inbegriper inte betalning för tjänster som avses i artiklarna 14 och 15 i detta avtal. 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har rätt till royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14. 5. Royalty eller ersättning för tekniska tjänster anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är en person med hemvist i denna stat. Om, emellertid, den person som betalar royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i samband varmed skyldigheten att betala royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster uppkommit, och royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster härröra från den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns. 6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster eller mellan dem båda och annan person, royaltybeloppet eller ersättningen för tekniska tjänster med hänsyn till det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller ersättningen för tekniska tjänster om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal. Artikel 13 Realisationsvinst 1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. 2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning. 3. Vinst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat. Bestämmelserna i denna punkt tillämpas i fråga om vinst som förvärvas av det svenska, danska och norska luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), men endast i fråga om den del av vinsten som motsvarar den andel i konsortiet vilken innehas av SAS Sverige AB, den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS). 4. Vinst på grund av avyttring av andelar i ett bolags aktiekapital vars tillgångar huvudsakligen, direkt eller indirekt, består av fast egendom belägen i en avtalsslutande stat får beskattas i denna stat. 5. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i punkterna 1, 2, 3 och 4 beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist under förutsättning att denna person beskattas för vinsten i denna stat. Om överlåtaren inte beskattas för vinsten i hemviststaten får den beskattas i den andra avtalsslutande staten. 6. Vinst, på grund av avyttring av tillgångar, som förvärvas av en fysisk person som har haft hemvist i en avtalsslutande stat och fått hemvist i den andra avtalsslutande staten får - utan hinder av bestämmelserna i punkt 5 - beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten om överlåtelsen av tillgångarna inträffar vid något tillfälle under de fyra år som följer närmast efter den tidpunkt då personen upphört att ha hemvist i den förstnämnda staten. Artikel 14 Självständig yrkesutövning 1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat, utom under följande omständigheter, i vilka fall inkomsten också får beskattas i den andra avtalsslutande staten: a) om han i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande anordning som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten; i sådant fall får endast så stor del av inkomsten som är hänförlig till denna stadigvarande anordning beskattas i den andra avtalsslutande staten, eller b) om hans vistelse i den andra avtalsslutande staten varar under en tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt uppgår till eller överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, som börjar eller slutar under beskattningsåret i fråga; i sådant fall får endast så stor del av inkomsten som härrör från hans verksamhet som utövats i denna andra stat beskattas i denna andra stat. 2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, kirurg, tandläkare och revisor utövar. Artikel 15 Enskild tjänst 1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18 och 19 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där. 2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, om a) mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under beskattningsåret i fråga, och b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i den andra staten eller på dennes vägnar, samt c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra staten. 3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel, får ersättning för arbete som utförs ombord på skepp eller luftfartyg, som används i internationell trafik av ett företag i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat. Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av arbete, vilket utförs ombord på ett luftfartyg som används i internationell trafik av det svenska, danska och norska luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), beskattas inkomsten endast i Sverige. Artikel 16 Styrelsearvode Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Artikel 17 Artister och sportutövare 1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av sportutövare, beskattas i denna andra stat. 2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller sportutövare utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller sportutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller sportutövaren utövar verksamheten. 3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte på inkomst genom verksamhet som artist eller sportutövare bedriver i en avtalsslutande stat i fall då besöket i denna stat huvudsakligen bekostas av offentliga medel i den andra avtalsslutande staten eller dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter. I sådant fall beskattas inkomsten endast i den stat där artisten eller sportutövaren har hemvist. Artikel 18 Pension, utbetalning enligt socialförsäkring och livränta 1. Om inte bestämmelserna i artikel 19 punkt 2 föranleder annat får pension och annan liknande ersättning på grund av tidigare anställning, livränta och utbetalning enligt socialförsäkringslagstiftningen, vilka härrör från en avtalsslutande stat och betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten. 2. Med uttrycket "livränta" förstås ett fastställt belopp, som utbetalas periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller under angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar som ersättning för däremot fullt svarande vederlag i pengar eller pengars värde. Artikel 19 Offentlig tjänst 1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, underavdelnings eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat. b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten i vilken den fysiska personen har hemvist, om arbetet utförs i denna stat och personen i fråga: 1) är medborgare i denna stat, eller 2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet. 2. a) Pension som betalas av, eller från fonder inrättade av, en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, underavdelnings eller myndighets tjänst, beskattas endast i denna stat. b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten om personen i fråga har hemvist och är medborgare i denna stat. 3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter. Artikel 20 Studerande och praktikanter 1. Studerande eller affärspraktikant, som har eller omedelbart före vistelsen i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller praktik skall, förutom i fråga om lån på fördelaktiga villkor som tillhandahålls av regeringen eller någon annan organisation eller institution tillhörig den förstnämnda staten samt skattebefriade bidrag och stipendier, vara undantagen från beskattning i den förstnämnda staten i fråga om: a) belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller praktik, från personer som har hemvist utanför den förstnämnda staten; och b) ersättning från anställning i den förstnämnda staten med ett belopp som inte överstiger 10 000 (tio tusen) svenska kronor eller motsvarande belopp under beskattningsåret, alltefter omständigheterna, under förutsättning att sådan anställning har direkt samband med studierna eller att anställningen innehas i syfte att tjäna hans uppehälle och att hans vistelse i den förstnämnda staten varar sex månader eller längre. 2. Skattebefrielse enligt denna artikel medges endast för den tid som skäligen eller vanligtvis erfordras för att fullborda undervisningen, utbildningen eller praktiken. Inte i något fall får skattebefrielse medges enligt denna artikel för längre tidsperiod än fem på varandra följande år från hans ankomst till den förstnämnda staten. Artikel 21 Professorer, lärare och forskare 1. En professor, lärare eller forskare som vistas i en avtalsslutande stat på inbjudan av denna stat eller ett universitet, högskola, skola eller annan sådan institution i denna stat under en tidsperiod som inte överstiger tre år uteslutande för att undervisa, föreläsa eller forska vid en sådan institution och som har hemvist eller hade hemvist i den andra avtalsslutande staten omedelbart före denna vistelse, skall vara undantagen från beskattning i den förstnämnda staten för ersättning för sådan verksamhet under det första året från och med tidpunkten för hans ankomst, under förutsättning att institutionen i fråga erhåller godkännande av den behöriga myndigheten i denna stat. För de följande åren skall skattebefrielsen avse endast inkomst som förvärvas från källa utanför denna stat. 2. Denna artikel tillämpas inte på inkomst från forskning om forskningen sker företrädesvis för att gagna viss persons eller vissa personers privata intressen. Artikel 22 Annan inkomst 1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör. 2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14. 3. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 får inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som härrör från källor i den andra avtalsslutande staten i form av lotterier, korsord, kapplöpningar (däri inbegripet hästkapplöpningar), kortspel och alla andra spel eller i form av spel och vadhållning av annat slag, beskattas i denna andra avtalsslutande stat. Artikel 23 Förmögenhet 1. Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i artikel 6, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar och vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. 2. Förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. 3. Förmögenhet som innehas av ett företag i en avtalsslutande stat och som består av skepp och luftfartyg som används i internationell trafik samt av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp och luftfartyg beskattas endast i denna stat. I fråga om förmögenhet som innehas av det svenska, danska och norska luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på den del av förmögenheten som motsvarar den andel i konsortiet som innehas av SAS Sverige AB, den svenske delägaren i SAS. Artikel 24 Undanröjande av dubbelbeskattning 1. Den lagstiftning som är i kraft i de avtalsslutande staterna skall fortsätta att styra beskattningen av inkomst i respektive stat utom när bestämmelserna i detta avtal leder till annat resultat. 2. I fråga om Indien skall dubbelbeskattning undvikas på följande sätt: a) Om person med hemvist i Indien förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Sverige, skall Indien från indisk skatt på denna persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som erlagts i Sverige på inkomsten antingen direkt eller genom skatteavdrag vid källan. Ett sådant belopp skall emellertid inte överstiga den del av inkomstskatten, beräknad före avräkning, som är hänförlig till den inkomst som får beskattas i Sverige. b) Om person med hemvist i Indien förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal skall beskattas endast i Sverige, får Indien likväl vid bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst beakta den inkomst som beskattas endast i Sverige. c) Om person med hemvist i Indien innehar förmögenhetstillgångar som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Sverige, skall Indien från indisk skatt på denna persons tillgångar avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i Sverige på tillgångarna. Ett sådant belopp skall emellertid inte överstiga den del av skatten, beräknad före avräkning, som är hänförlig till de tillgångar som får beskattas i Sverige. 3. I fråga om Sverige skall dubbelbeskattning undvikas på följande sätt: a) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt indisk lagstiftning och i enlighet med bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Indien, skall Sverige - med beaktande av bestämmelserna i svensk lagstiftning beträffande avräkning av utländsk skatt (även i den lydelse de framdeles kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras) - från den svenska skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den indiska skatt som erlagts på inkomsten. b) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst, som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i Indien, får Sverige - vid bestämmandet av svensk progressiv skatt - beakta sådan inkomst som beskattas endast i Indien. c) Utan hinder av bestämmelserna i a) i denna punkt är utdelning från bolag med hemvist i Indien till bolag med hemvist i Sverige undantagen från svensk skatt enligt bestämmelserna i svensk lag om skattebefrielse för utdelning som erhålls av svenska bolag från dotterbolag utomlands. d) Vid tillämpningen av a) i denna punkt anses uttrycket "den indiska skatt som erlagts" innefatta den skatt i Indien som skulle ha erlagts men som inte erlagts eller erlagts med lägre belopp på grund av bestämmelser om stimulansåtgärder i den lagstiftning i Indien som är avsedd att främja ekonomisk utveckling i den mån sådan skattebefrielse eller skattereduktion beviljas för vinst från industriell verksamhet eller tillverkningsverksamhet eller från jordbruk, fiske eller turistnäring (däri inbegripna restauranger och hotell), under förutsättning att verksamheterna utövats i Indien. Vid tillämpningen av c) i denna punkt skall en skatt på 15 procent på ett svenskt beskattningsunderlag ansetts ha erlagts för sådana verksamheter under de förutsättningar som nämnts i föregående mening. De behöriga myndigheterna kan överenskomma om att utsträcka tillämpningen av denna bestämmelse även till andra verksamheter. e) Bestämmelserna i d) skall tillämpas endast under de första tio åren som detta avtal tillämpas. Denna tidsperiod kan utsträckas genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna. f) Om person med hemvist i Sverige innehar förmögenhetstillgångar som enligt lagstiftningen i Indien och i enlighet med bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Indien, skall Sverige från skatten på denna persons förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som betalats i Indien på sådan förmögenhet. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av den svenska förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den förmögenhet som får beskattas i Indien. Artikel 25 Förbud mot diskriminering 1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna. 2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den egna staten. Denna bestämmelse anses inte heller hindra en avtalsslutande stat från att beskatta vinsten hos ett fast driftställe som ett bolag i den andra avtalsslutande staten har i den förstnämnda staten med en skattesats som är högre än den som tas ut på vinst hos ett liknande bolag i den förstnämnda staten, vilken beskattning inte heller anses vara i strid med bestämmelserna i artikel 7 punkt 3. 3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9, artikel 11 punkt 7 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten. 4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat. 5. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i denna artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet. Artikel 26 Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse 1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 25 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet. 2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning. 3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet. 4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission som består av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna. Artikel 27 Utbyte av upplysningar 1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska utbyta sådana upplysningar (dokument och bestyrkta kopior av dokument däri inbegripna) som kan antas vara relevanta vid tillämpningen av bestämmelserna i detta avtal eller för administration eller verkställighet av intern lagstiftning i fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som tas ut för de avtalsslutande staterna eller för deras politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, om beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artiklarna 1 och 2. 2. Upplysningar som en avtalsslutande stat tagit emot enligt punkt 1 ska behandlas som hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller driver in de skatter som åsyftas i punkt 1 eller handlägger åtal eller överklagande i fråga om dessa skatter eller som utövar tillsyn över nämnda verksamheter. Dessa personer eller myndigheter får använda upplysningarna bara för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden. Utan hinder av detta kan upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit användas för andra ändamål då sådana upplysningar kan användas för sådana andra ändamål enligt lagstiftningen i båda staterna och den behöriga myndigheten i den stat som lämnar upplysningarna tillåter sådan användning. 3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 medför inte skyldighet för en avtalsslutande stat att: a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten, b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten, c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public). 4. Då en avtalsslutande stat begär upplysningar enligt denna artikel ska den andra avtalsslutande staten använda de medel som denna stat förfogar över för att inhämta de begärda upplysningarna, även om denna andra stat inte har behov av upplysningarna för sina egna beskattningsändamål. Förpliktelsen i föregående mening begränsas av bestämmelserna i punkt 3, men detta medför inte en rätt för en avtalsslutande stat att vägra att lämna upplysningar uteslutande därför att denna stat inte har något eget intresse av sådana upplysningar. 5. Bestämmelserna i punkt 3 medför inte en rätt för en avtalsslutande stat att vägra att lämna upplysningar uteslutande därför att upplysningarna innehas av en bank, annan finansiell institution, ombud, representant eller förvaltare eller därför att upplysningarna gäller äganderätt i en person. Artikel 28 Handräckning med indrivning 1. De avtalsslutande staterna förbinder sig att lämna varandra handräckning med indrivning av de skatter på vilka detta avtal tillämpas samt ränta, kostnader och civilrättsliga straffavgifter, vilka hänför sig till sådana skatter, vilka samtliga betecknas med uttrycket "skattekrav" i denna artikel. 2. Framställning av en behörig myndighet i en avtalsslutande stat om handräckning med indrivning av skattekrav skall innehålla intyg från sådan myndighet att skattekravet har slutligt fastställts enligt lagstiftningen i denna stat. Ett skattekrav anses, enligt denna artikel, slutligt fastställt om en avtalsslutande stat har rätt att driva in skattekravet enligt sin interna lagstiftning och den skattskyldige inte längre har rätt att hindra indrivningen. 3. Belopp som drivits in av behörig myndighet i en avtalsslutande stat enligt denna artikel, skall överlämnas till den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten. Den förstnämnda avtalsslutande staten har emellertid rätt till ersättning för eventuella kostnader som uppkommit i samband med bistånd med sådan handräckning, i den utsträckning de behöriga myndigheterna ömsesidigt kommit överens om detta. 4. Denna artikel anses inte medföra en skyldighet för någondera avtalsslutande stat att vidta administrativa åtgärder som avviker från de åtgärder som används vid indrivning av dess egna skatter eller som skulle strida mot allmän hänsyn. Artikel 29 Medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat. Artikel 30 Ikraftträdande 1. De avtalsslutande staterna skall på diplomatisk väg skriftligen underrätta varandra när de åtgärder vidtagits som enligt respektive stats lagstiftning krävs för att detta avtal skall träda i kraft. 2. Avtalet träder i kraft trettio dagar efter mottagandet av den sista av de underrättelser som anges i punkt 1 i denna artikel. 3. Bestämmelserna i detta avtal skall tillämpas: a) i Indien, 1) i fråga om inkomst som förvärvas under det beskattningsår som börjar den 1 april som närmast följer efter det år då avtalet träder i kraft eller senare, 2) i fråga om förmögenhet som innehas den sista dagen av det beskattningsår som börjar den 1 april som närmast följer efter det år då avtalet träder i kraft eller senare, b) i Sverige, 1) i fråga om skatter på inkomst, på inkomst som förvärvas den 1 januari som närmast följer efter det år då avtalet träder i kraft eller senare, 2) i fråga om förmögenhetsskatt, på skatt som påförs det andra kalenderåret efter det år då avtalet träder i kraft eller senare. 4. Avtalet den 7 juni 1988 mellan Konungariket Sveriges regering och Republiken Indiens regering för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet med protokoll skall upphöra att gälla när detta avtal och bifogade protokoll träder i kraft. Bestämmelserna i nämnda 1988 års avtal med protokoll skall upphöra att gälla från den tidpunkt då motsvarande bestämmelser i detta avtal för första gången skall tillämpas enligt bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel. Artikel 31 Upphörande Detta avtal förblir i kraft till dess att det sägs upp av en avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan på diplomatisk väg skriftligen säga upp avtalet genom underrättelse minst sex månader före utgången av något kalenderår. I sådant fall upphör avtalet att gälla: a) i Indien, 1) i fråga om inkomster som förvärvas det beskattningsår som börjar den 1 april det kalenderår som följer närmast efter det kalenderår då underrättelsen om uppsägning lämnas eller senare, 2) i fråga om förmögenhet som innehas den sista dagen av det beskattningsår som börjar den 1 april det kalenderår som följer närmast efter det kalenderår då underrättelsen om uppsägning lämnas eller senare, b) i Sverige, 1) i fråga om inkomstskatt, på inkomst som förvärvas den 1 januari det år som följer närmast efter utgången av sexmånadersperioden eller senare, 2) i fråga om förmögenhetsskatt, på skatt som påförs det andra kalenderåret som följer närmast efter utgången av sexmånadersperioden eller senare. Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal. Som skedde i New Delhi den 24 juni 1997 i två exemplar på svenska, hindi och engelska, varvid samtliga tre texter har samma giltighet. I händelse av skiljaktigheter mellan texterna skall den engelska texten ha företräde. PROTOKOLL Vid undertecknandet av avtalet mellan Konungariket Sveriges regering och Republiken Indiens regering för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet har undertecknade kommit överens om följande bestämmelser, vilka utgör en integrerande del av avtalet: Till artikel 2: Avgifter som betalas enligt svensk socialförsäkringslagstiftning och enligt bestämmelserna i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader omfattas inte av detta avtal. Till artikel 7: Om ett företag …