(7)SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen 060202 SLUTLIGT BESLUT 2026-06-22 Stockholm Mål nr ÖM 17821-25 ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Umeå tingsrätts, mark- och miljödomstolen, slutliga beslut 2025-11-18 i mål nr M 3214-25, se bilaga A PARTER Klagande Gabna sameby, 897300-1152 Box 89 981 22 Kiruna Ombud: J W K Motpart
- Länsstyrelsen i Norrbottens län 971 86 Luleå
- Trafikverket 781 89 Borlänge SAKEN Avvisning m.m. ___________________ MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens beslut och undanröjer Länsstyrelsen i Norrbottens läns beslut den 22 augusti 2025 (dnr 113812025) såvitt avser servicevägen i Låktatjåkka samt återförvisar ärendet i den delen till länsstyrelsen för fortsatt behandling. ___________________ Dok.Id 2362028 Postadress Box 2290 103 17 Stockholm Avgörandet är elektroniskt undertecknat Besöksadress Birger Jarls Torg 16 Telefon Telefax 08-561 670 00 08-561 675 50 E-post: svea.avd6@dom.se www.svea.se Expeditionstid måndag – fredag 08:00–16:30 SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen SLUTLIGT BESLUT Sid 2 ÖM 17821-25 BAKGRUND Trafikverket lämnade in en anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken till Länsstyrelsen i Norrbottens län avseende anläggning av servicevägar på tre platser längs Malmbanan i Kiruna och Gällivare kommuner. Servicevägarna ska anläggas i Kaitum, Krokvik och Låktatjåkka. Befintliga servicevägar i Kaitum och Krokvik ska förlängas inom järnvägsfastigheterna. I Låktatjåkka ska en ny serviceväg anläggas från väg E10 till ett av snögallerierna. Vägen kommer delvis att gå i terräng, men kommer även att nyttja befintlig grusväg och befintliga stigar. Länsstyrelsen beslutade att inte vidta någon åtgärd med anledning av anmälan. I beslutet angavs att samråd bör ske med ordföranden i berörda samebyar för att undvika störningar på renskötseln. Länsstyrelsen erinrade också om att det enligt 94 § rennäringslagen (1971:437) kan vara straffbart att vidta vissa åtgärder som stör renskötseln. Något samråd genomfördes inte med berörda samebyar under handläggningen och det framgår inte av beslutet att frågor kopplade till renskötseln har beaktats. Gabna sameby överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade i första hand att markoch miljödomstolen skulle upphäva beslutet och återförvisa målet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning med hänsyn till rennäringens intressen. Mark- och miljödomstolen beslutade i det överklagade beslutet att avvisa samebyns överklagande. YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN Gabna sameby har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens beslut om avvisning och återförvisa ärendet till länsstyrelsen för ny handläggning och utredning. Länsstyrelsen i Norrbottens län har inte motsatt sig att ärendet återförvisas såvitt avser servicevägen till galleriet i Låktatjåkka, men motsatt sig klagandens yrkande såvitt avser servicevägarna i Kaitum och i Krokvik. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen SLUTLIGT BESLUT Sid 3 ÖM 17821-25 Trafikverket har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens beslut såvitt avser åtgärderna i Kaitum och Krokvik. Om Mark- och miljööverdomstolen anser att servicevägen i Låktatjåkka riskerar att påverka renskötseln på ett sådant sätt att samebyn har ett enskilt intresse som sammanfaller med det allmänna har Trafikverket inga synpunkter på att målet återförvisas i den delen. MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL Klagorätt Mark- och miljööverdomstolen har inledningsvis att pröva om Gabna sameby haft rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. Överklagbara domar eller beslut får överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot (16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken). Enligt praxis ska rätten att vara part och att överklaga tillkomma varje person som kan tillfogas skada eller utsättas för någon annan olägenhet till följd av ett beslut, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig (se NJA 2004 s. 590 I och II). Vid bedömningen av klagorätt är det även av betydelse vilka intressen som tillämpliga bestämmelser är avsedda att skydda. I praxis har rätten att föra talan mot ett avgörande med åberopande av enbart allmänna intressen i regel inte tillkommit en enskild (se exempelvis MÖD 2013:32 och MÖD 2024:13). Av 12 kap. 6 § miljöbalken följer att en anmälan för samråd ska göras hos tillsynsmyndigheten för verksamheter och åtgärder som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt balkens bestämmelser, om åtgärden kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Tillsynsmyndigheten får förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skador på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, får myndigheten förbjuda verksamheten. Genom bestämmelsen i 12 kap. 6 § miljöbalken skyddas allmänna intressen. Enligt 2 kap. 6 § andra stycket miljöbalken ska vid prövning av verksamheter enligt 12 kap. 6 § miljöbalken bestämmelserna i 3 och SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen SLUTLIGT BESLUT Sid 4 ÖM 17821-25 4 kap. miljöbalken tillämpas i de fall som avser ändrad användning av mark- eller vattenområden. Av 3 kap. 5 § första stycket miljöbalken följer att mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen så långt möjligt ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringens bedrivande. I paragrafens andra stycke anges vidare att områden som är av riksintresse för rennäringen ska skyddas mot sådana åtgärder. Mark- och miljööverdomstolen har nyligen utvecklat sin syn på frågor om samebyars klagorätt vid anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Domstolen har då funnit att en sameby under vissa förutsättningar kan ha klagorätt. I den mån den anmälda åtgärden ska vidtas inom ett område där en sameby har renskötselrätt och åtgärden kan påverka möjligheterna att utnyttja området för det ändamålet har samebyn som rättighetshavare ett enskilt intresse i anmälningsärendet. Inom ramen för anmälningsärendet prövas dock endast om åtgärderna strider mot de allmänna intressen som ett samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken syftar till att skydda. I anmälningsärendet ska emellertid prövningen även omfatta det allmänna intresset i 3 kap. 5 § miljöbalken, dvs. om den anmälda åtgärden kan påtagligt försvåra rennäringens bedrivande. När det gäller renskötseln i ett område sammanfaller samebyns enskilda intresse i form av renskötselrätt med det allmänna intresset såsom det kommer till uttryck i 3 kap. 5 § miljöbalken. En sameby bör därmed under dessa förutsättningar ha rätt att föra talan avseende det allmänna intresset. (Se Mark- och miljööverdomstolens avgöranden den 9 december 2025 i mål nr ÖM 7186-25 och M 9402-24 samt den 8 april 2026 i mål nr ÖM 8441-25 och ÖM 9227-25.) Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömningar avseende anläggandet av de tre servicevägarna som omfattas av Trafikverkets anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Trafikverket har invänt att Gabna sameby inte har renskötselrätt inom det område där servicevägen i Kaitum ska anläggas och att det är en förutsättning för samebyns klagorätt. Gabna sameby har inte bemött Trafikverkets invändning i den delen. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att en förutsättning för att en sameby ska ha rätt att föra talan avseende det allmänna intresset i 3 kap. 5 § miljöbalken är att samebyns SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen SLUTLIGT BESLUT Sid 5 ÖM 17821-25 enskilda intresse sammanfaller med detta allmänna intresse. Så kan inte vara fallet avseende åtgärder som vidtas i ett område där samebyn inte har renskötselrätt. Det saknas därför skäl att ändra mark- och miljödomstolens beslut såvitt avser servicevägen i Kaitum. Gabna sameby har renskötselrätt inom områdena för servicevägarna i Krokvik och Låktatjåkka. En förutsättning för att bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken ska vara tillämpliga är enligt 2 kap. 6 § andra stycket miljöbalken att det är fråga om ändrad användning av mark- eller vattenområden. Trafikverket har invänt att det inte är fråga om ändrad markanvändning vad gäller servicevägen i Krokvik, eftersom denna kommer att förläggas inom befintlig järnvägsfastighet och i direkt anslutning till järnvägen. Marken på järnvägsfastigheten utgör järnvägsmark och servicevägen syftar till att underlätta underhåll av järnvägen. Avseende servicevägen i Låktatjåkka har Trafikverket anfört att den delvis kommer att anläggas på befintlig väg och delvis på mark där det redan finns spår i terrängen. Det är därför inte självklart att det är fråga om ändrad markanvändning. Av Trafikverkets anmälan om samråd framgår att den befintliga servicevägen i Krokvik ska förlängas och att den nya servicevägen är beräknad att bli 400 m lång. Det är en ny sträcka där en väg ska anläggas och även om det av anmälan inte står helt klart i vilken utsträckning jungfrulig mark kommer att tas i anspråk får det, enligt Mark- och miljööverdomstolen, anses vara fråga om en ändrad markanvändning. Den omständigheten att servicevägen ska förlängas inom järnvägsfastigheten och användas för att underhålla järnvägen saknar betydelse för bedömningen. Avseende servicevägen i Låktatjåkka är det fråga om en ändrad markanvändning eftersom en ny väg ska anläggas. Att det redan finns stigar som delvis kommer att överlappa vägens sträckning saknar betydelse. Slutligen måste en bedömning göras av om de anmälda åtgärderna kan påverka möjligheterna för Gabna sameby att utnyttja området för renskötselrätt. Gabna sameby har härvid gjort gällande att åtgärderna påtagligt skulle försvåra renskötseln eftersom de riskerar att skapa barriärer för flytt och renarnas fria strövande, försämra betestillgången samt leda till störningar från trafik och plogvallar. Den risk för olägenheter för SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen SLUTLIGT BESLUT Sid 6 ÖM 17821-25 renskötseln som Gabna sameby har beskrivit är inte enbart teoretisk eller helt obetydlig (jfr NJA 2004 s. 590 I och II). Gabna sameby har således haft rätt att överklaga länsstyrelsens beslut i delarna som avser åtgärderna i Krokvik och i Låktatjåkka. Ärendet ska återförvisas till länsstyrelsen avseende servicevägen i Låktatjåkka Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att mark- och miljödomstolens beslut varit felaktigt i de delarna Gabna samebys överklagande har avvisats såvitt avser åtgärderna i Krokvik och Låktatjåkka. Gabna sameby har inte yrkat att målet ska återförvisas till mark- och miljödomstolen utan till länsstyrelsen för fortsatt beredning. Varken länsstyrelsen eller Trafikverket, under förutsättning att Gabna sameby bedöms ha klagorätt, har motsatt sig att ärendet avseende servicevägen i Låktatjåkka återförvisas till länsstyrelsen. Det framstår, mot bakgrund av parternas inställning, som mest ändamålsenligt att ärendet i den delen återförvisas till länsstyrelsen för fortsatt beredning. Avseende åtgärden i Krokvik har såväl länsstyrelsen som Trafikverket motsatt sig att ärendet återförvisas till länsstyrelsen. Länsstyrelsen har anfört att servicevägen kommer att gå längs järnvägen intill tågspåret och att vägen inte kommer att utgöra en ny barriär som blockerar flyttvägar för rennäringen, utöver vad järnvägen redan gör, eller på något annat sätt medföra en väsentligt negativ påverkan på rennäringen i området. Enligt länsstyrelsen hade det i praktiken inte haft någon betydelse för myndighetens ställningstagande om samebyn fått möjlighet att yttra sig inför beslutet. Gabna sameby har fått möjlighet att bemöta vad länsstyrelsen har anfört, men har inte inkommit med svar. Mot bakgrund av vad parterna har uppgett saknas det skäl att återförvisa ärendet såvitt avser servicevägen i Krokvik, utan Mark- och miljööverdomstolen prövar frågan i sak. Mark- och miljööverdomstolen delar länsstyrelsens bedömning att det saknas skäl att ändra beslutet såvitt avser den anmälda åtgärden i Krokvik. I den delen ska länsstyrelsens beslut därför fastställas. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen SLUTLIGT BESLUT Sid 7 ÖM 17821-25 Beslutet får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas. I avgörandet har deltagit hovrättsråden Malin Wik och Jonas Högström, tekniska rådet Torbjörn Johansson samt tf. hovrättsassessorn Peder Mühlenbock, referent. Föredragande har varit Sofia Gunnarsson. Bilaga A Sida 1