Mark- och miljööverdomstolen

(2)SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen 060201 Mål nr F 13930-25 DOM 2026-05-21 Stockholm ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-09-17 i mål nr F 1955-25, se bilaga A PARTER Klagande

1. D.A.
2. L.A.
3. A.A. Motpart Telia Towers Sweden AB, 559162-3342 169 94 Solna Ombud: S.J. SAKEN Ledningsrätt för elektronisk kommunikation berörande fastigheterna X och Y i Falkenbergs kommun (Lantmäterimyndighetens ärendenummer N24622) ___________________ MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och upphäver lantmäterimyndighetens beslut den 26 mars 2025, ärendenummer N 24622, utom beslutet om fördelning av förrättningskostnader, och ställer in förrättningen. __________________ Dok.Id 2356894 Postadress Box 2290 103 17 Stockholm Avgörandet är elektroniskt undertecknat Besöksadress Birger Jarls Torg 16 Telefon Telefax 08-561 670 00 08-561 675 50 E-post: svea.avd6@dom.se www.svea.se Expeditionstid måndag – fredag 08:00–16:30 SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 2 F 13930-25 YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN D.A., L.A. och A.A. har anfört att en överenskommelse har träffats med Telia Towers AB (Telia) om en annan plats för tornet inom fastigheten. De har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska avsluta målet när Telia återkallat sin ansökan om ledningsrätt. Telia Towers AB har härefter återkallat sin ansökan om ledningsrätt enligt förrättningsbeslutet och yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska undanröja förrättningen. Telia har som grund för återkallelsen anfört att Telia och klagandena har kommit överens om en annan placering av anläggningen. MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL Parterna har nått en överenskommelse om en annan placering av tornet och Telia har återkallat sin ansökan om ledningsrätt. Mark- och miljööverdomstolen finner därför att det finns skäl att upphäva lantmäterimyndighetens beslut, utom beslutet om fördelning av förrättningskostnader, och att ställa in förrättningen. Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas. I avgörandet har deltagit hovrättsråden Johan Svensson, referent, Li Brismo och Katarina Berglund samt tekniska rådet Lennart Gustafsson. Bilaga A Sida 1

(9)VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mark- och miljödomstolen 2025-09-17 Meddelad i Vänersborg Målnummer F 1955-25 KLAGANDE

1. A.A.
2. D.A.
3. L.A. MOTPART Telia Towers Sweden AB, 559162-3342 169 94 Solna Ombud: S.J. ÖVERKLAGAT BESLUT Lantmäteriets beslut den 26 mars 2025 i ärende nr N24622, se bilaga 1 SAKEN Ledningsrätt för elektronisk kommunikation avseende fastigheten X i Falkenbergs kommun DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet. Dok.Id 729551 Avgörandet är elektroniskt undertecknat Besöksadress Hamngatan 6 Telefon 0521-27 02 00 Öppettider måndag–fredag 08:00–16:00 Postadress Box 1070 462 28 Vänersborg E-post mmd.vanersborg@dom.se Webbplats www.domstol.se/vanersborgs-tingsratt/ Sida 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1955-25 Mark- och miljödomstolen BAKGRUND Telia Towers Sweden AB (Telia) ansökte hos Lantmäteriet om att bilda ledningsrätt för elektronisk kommunikation. Vid utredning av placering av ny mast, med syfte att förbättra täckning och kapacitet längs Västkustbanan, hade Telia funnit att fastigheten X i Falkenbergs kommun var mest lämplig för ändamålet. Någon överenskommelse fanns inte och den 11 februari 2025 hölls sammanträde där ägarna till X framförde synpunkter på bland annat placering och ersättningsutredning. Telia meddelade att de ville avvakta eventuella förhandlingar om arrendeavtal innan beslut skulle fattas i ärendet. Då något avtal inte träffades meddelade Lantmäteriet beslut den 26 mars 2025 i förrättningen vilket innebar att ledningsrätt bildades enligt ansökan för mast och teknikbyggnad med tillhörande anläggningar. Telia gavs även rätt att nyttja väg fram till det upplåtna utrymmet inom X. Anläggningen skulle vara utförd inom fem år. Vidare förordnades att Telia har rätt till andrahandsupplåtelse. För upplåtelsen skulle ägarna av X, L.A., D.A. och A.A. ersättas med 5 000 kr. Förrättningen avslutades. Skälen för beslutet framgår av bilaga
4. A.A., D.A. och L.A. har nu överklagat Lantmäteriets beslut till mark- och miljödomstolen. YRKANDEN M.M. A.A., D.A. och L.A. har överklagat Lantmäteriets beslut och yrkar i - första hand att besluten ska upphävas och att de ska få fortsätta förhandla med Telia om arrendeavtal med 17 500 kr i årlig ersättning, - andra hand att ersättningen ska höjas till samma nivå som de erbjudits av Telia om 17 500 kr/år. De anför i huvudsak följande till grund för sin talan. Kommunikationen har varit dålig från Telia, men även från Lantmäteriet. Lantmäteriet har inte följt Dok.Id 729551 Sida 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1955-25 Mark- och miljödomstolen vad som bestämdes vid sammanträdet. Både Telia och Lantmäteriet behöver lära sig att återkoppla till samtliga delägare vid olika steg i en avtals- och/eller ledningsrättsprocess. Förhandlingarna med Telia har inte genomförts på ett acceptabelt sätt. Sverige som nation borde förvänta långt mer av Telia Sverige och Telia Towers när de förhandlar avtal med flera delägare. Att inte vända tillbaka och informera de övriga delägarna om vad en delägare har uttalat är under all kritik. Om Telia haft som mål att nå ett avtal med delägarna så skulle man ha kontaktat delägare de övriga delägarna och informerat dem, så att de hade fått en chans att tala med den återstående delägaren. Ett telefonsamtal hade inte utgjort en större kostnad för Telia. Både Telia och Lantmäteriet har medgett att de borde ha kontaktat alla delägare eller i vart fall de andra två delägarna som inte blev kontaktade. Den ersättning som lantmäteriet har bestämt om 5 000 kr + 1 250 kr i en engångssumma är allt för lågt för deras mark. Det täcker inte ens en gång som ersättning för sveda och värk för den miljöpåverkan som en mast har, vilket även jämförelsen med Telias bud på 17 500 kr/år i ett arrendeavtal påvisar. En 60 meter hög mast kommer att utrustas med blinkande ljus och det är mycket störande i landsbygdsbilden. Man bor på landet av en orsak och det är att man vill ha lugn och ro med gröna omgivningar. En mast med blinkande lampor är inte en del av den gröna omgivningen och skapar inte heller ett lugn. Detta är inte en företagsskada, utan den är istället mycket ovanlig på orten och ersättningen ska därför vara skälig. Skälig ersättning är i nivå med det arrendeavtal som Telia Towers lagt fram, dvs. 17 500 kr/år. Att påstå att det blir mindre miljöpåverkan med placering på X än på den placering i kilen mellan motorväg och järnväg, som de själva har föreslagit, är inte riktigt. Vid placering på X har grannar masten i söderläge och västerläge 200-250 m från respektive tomtgräns. På den Dok.Id 729551 Sida 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1955-25 Mark- och miljödomstolen föreslagna platsen är det inga grannar som störs av en mast. Det stämmer inte att den föreslagna platsen skulle vara åkermark, utan det kan på sin höjd lite betesmark. Den skog som finns på X har ett lika stort värde, om inte större, än betesmark och ett ianspråktagande skulle utgöra en större olägenhet. De tror snarare att det handlar om att de har en väg som Telia tänker att de kan använda. I kilen mellan motorväg och järnväg finns ingen väg och Telia hade därmed varit tvungna att bekosta anläggning av en väg. De ställer sig även frågande till påståendet att en ”flytt av mast skulle ur teknisk synpunkt innebära sämre täckning och ett mer ostabilt nät”. Var finns mätningar på detta? Det står i beslutsprotokollet den 26 mars 2025 att yrkad placering för den nya anläggningen har sin grund i en genomförd lokaliseringsutredning som utförts av Vinnergi 2024-11-
5. Denna aktbilaga finns dock inte att tillgå på Lantmäteriets sida. De har idag en bra mobiltäckning i området och köper inte argumentet att en mast kan ge närboende fördelar i form av bättre mobiltäckning. Nackdelarna överskrider detta med råge och de har inte bett om en bättre mobiltäckning. Vägen som går fram till svembrunnen byggdes först år
6. Den byggdes enbart för transporter fram och tillbaka till svembrunnen. Vägen kostade 60 000 kr att anlägga och nu kommer Telia att slita mer på den än vad ägaren någonsin gjort. Således förväntar de sig en skälig ersättning. Telia Towers AB har motsatt sig ändring av Lantmäteriets beslut och anför i huvudsak följande. Telia Towers ingår i Telia-koncernen och bedriver verksamhet som består i att äga och förvalta antennbärare för radiokommunikation, exempelvis nät för mobila teletjänster. I antennbärarna upplåter Telia Towers plats till marknadens aktörer. Förevarande fall avser ledningsrätt för ett fackverkstorn och en teknikbod som Telia Towers kund Telia Sverige AB (nedan ”Telia Sverige”) har behov av för att uppfylla ett krav som bolaget har ålagts av Post- och telestyrelsen. Dok.Id 729551 Sida 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1955-25 Mark- och miljödomstolen Kravet innebär att Telia Sverige ska täcka minst 97% av vissa utpekade järnvägssträckor med viss kapacitet, bl.a. på Västra stambanan. Telia Towers har beviljats bygglov för uppförandet av anläggningen. Såväl Telia Sverige som Telia Towers har förhandlat med ägarna av fastigheten om ett arrendeavtal, dock utan att parterna kommit överens. Telia Towers ansökte därvid om ledningsrätt för den aktuella masten med förordnande enligt 11 a § ledningsrättslagen (1973:1144). Som framgår av protokoll har vid sammanträde hos Lantmäteriet den 11 februari 2025 fråga uppkommit om dels en annan placering, dels önskemål om att ingå arrendeavtal istället för ledningsrätt. Den placering som fastighetsägarna önskade fungerade dock inte av radiotekniska skäl. Telia Towers representant kontaktade den av fastighetsägarna som äger 1/2 andel i fastigheten men fick beskedet att denne inte avsåg skriva på vare sig arrendeavtal eller vägavtal för viss sträcka. Då ett arrendeavtal förutsätter samtliga delägares underskrifter, och en av dem vägrar, fann Telia Towers att det inte fanns förutsättningar för ett arrendeavtal. Telia Towers representant kontaktade på grund av detta förrättningslantmätaren och meddelade att Telia Towers fått besked att ett arrendeavtal inte var aktuellt, och bad denne fortsätta handläggningen av ledningsrättsärendet. Vilket ledde till överklagade beslutet som innebär att ledningsrätt uppläts för anläggningen i enlighet med bolagets ansökan. Det är beklagligt att det förefaller ha varit oklarheter i kommunikationen om vem hos fastighetsägarna som Telia Towers bör, eller inte bör, föra diskussionen med. Sannolikt har Lantmäteriet inte heller fått kännedom om det. Utifrån det besked Telia Towers fått från en av delägarna har det inte funnits förutsättningar för ett arrendeavtal, vilket Lantmäteriet möjligen uppfattat på samma sätt som Telia Towers. Dok.Id 729551 Sida 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1955-25 Mark- och miljödomstolen Telia Towers vill även understryka att ledningsrätt inte förutsätter att viss nivå av förhandlingar om arrende, eller liknande, ska ha skett innan ledningsrätt kan upplåtas. Telia Towers har visat god vilja genom att ta upp frågan om förhandling av arrendeavtal även efter att ansökan om ledningsrätt gjordes, men möttes av det ovan nämnda budskapet från en av delägarna. DOMSKÄL Målets handläggning Mark- och miljödomstolen har med stöd av 29 § ledningsrättslagen (1973:1144), LL, jämte 16 kap. 8 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, bedömt att målet kan avgöras utan att rätten håller sammanträde. Avvägningen mellan olika intressen Ledningsrättslagen har karaktären av tvångslagstiftning. En avvägning ska emellertid göras mellan ledningsägarens och fastighetsägarens intressen. En fastighetsägare ska inte behöva tåla ett intrång om nyttan av ledningen är obetydlig samtidigt som intrånget är stort. Den allmänna behovs- och lämplighetsprövning som ska göras innebär att en prövning ska göras om ändamålet lämpligen kan tillgodoses på annat sätt än på det sätt sökanden har begärt och valet ska göras med utgångspunkt i vad som vållar minst skada. Vid lämplighetsprövningen ska fördelarna med upplåtelsen vägas mot olägenheter från såväl allmän som enskild synpunkt. Klagandena har gjort gällande att det finns lämpligare placering av masten än den nu beslutade. Enligt 6 § LL får ledningsrätt inte upplåtas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt, eller om olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom upplåtelsen. Enligt förarbetena till lagstiftningen har sökanden (ledningshavaren) inte någon ovillkorlig rätt att få utnyttja just det utrymme som ansökan avser. Om det innebär en mindre olägenhet för fastighetsägaren att dra Dok.Id 729551 Sida 7 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1955-25 Mark- och miljödomstolen ledningen på en annan plats, som är lämplig för ändamålet, bör sökandens intresse vika (se prop. 1973:157 s. 32, s. 96 och s. 100 f.). Bestämmelsen i 6 § LL tar således sin utgångspunkt i ledningens lokalisering. Enligt 12 § LL får mark eller annat utrymme för en ledning tas i anspråk på en fastighet, om det inte orsakar synnerligt men för fastigheten. Även om synnerligt men uppkommer är en fastighet skyldig att avstå utrymme, om ledningen är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Av 19 § första stycket LL framgår att lantmäterimyndigheten har en officialskyldighet att utreda förutsättningarna för upplåtelse av ledningsrätt. Om det finns brister i underlaget krävs kompletteringar för att kunna fatta beslut i en förrättning. Vid behov ska myndigheten samråda med de myndigheter som berörs av åtgärden. Mark- och miljödomstolen gör följande bedömning vad gäller avvägningen mellan olika intressen. Telia har låtit utreda vilken placering som är mest lämplig. Syftet med masten är att tillskapa så stor täckning som möjligt i ett befintligt nät. Mark- och miljö-domstolen har tagit del av utredningen och bedömer, även med beaktande av vad klagandena anför, att den placering som beslutet föreskriver är den mest lämpliga och tillför mest nytta. Det får anses utgöra ett starkt allmänt intresse att bygga ut kommunikationsnätet. Har Lantmäteriet brustit i handläggningen? Telia ansökte om ledningsrätt med anledning av att man inte lyckats teckna avtal med fastighetsägarna till X. Lantmäteriet höll sammanträde i förrättningen vilket gav parterna möjlighet att komma till tals och diskutera möjligheten till upprättande av avtal. Av protokollet från sammanträdet framgår också att Lantmäteriet ombads avvakta med beslut för det fall Telia och ägarna till X skulle nå en överenskommelse. Vilket alltså inte skedde. För att nå en giltig överenskommelse krävs att alla delägare i en fastighet är överens. Dok.Id 729551 Sida 8 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1955-25 Mark- och miljödomstolen För bildande av ledningsrätt finns inga krav om att överenskommelse ska finnas. Ledningsrättslagen är en tvångslagstiftning som inte förutsätter samförståndslösning. Mark- och miljödomstolen bedömer sammantaget att utredningen inte visar att Lantmäteriet har begått några fel i handläggningen som skulle föranleda att ledningsrätt inte kan upplåtas. Domstolens uppfattning är att även Telia har varit tillmötesgående utöver vad som krävts i en situation som denna. Lantmäteriet ska enligt 9 § första stycket förvaltningslagen (2017:900) handlägga ett ärende så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt. Mot denna bakgrund beslutar mark- och miljödomstolen att yrkandet om att förrättningen ska återförvisas för möjlighet till vidare förhandling ska avslås. Fråga om ersättning I fråga om ersättning för mark som tas i anspråk genom ledningsrätt tillämpas 13 § LL, med hänvisning till 4 kap. expropriationslagen (1972:719). När en del av en fastighet tas i anspråk ska intrångsersättning betalas med ett belopp som motsvarar minskningen av fastighetens marknadsvärde. På det beloppet ska ett påslag om 25 procent göras. Om det i övrigt uppkommer skada för ägaren genom ledningsrätten, ska även sådan skada ersättas. Vid upplåtelse av nya rättigheter står det klart att ersättning ska utgå även vid en mindre skada där skillnaden mellan marknadsvärde före och efter intrånget inte kan fastställas, men en ekonomisk skada för ökad rättslig och fysisk belastning, om än obetydlig, kan konstateras. Ersättningsbeloppet ska i sådant fall uppskattas skönsmässigt. Ersättning ska i de fallen utgå med 1 000 kr och räknas upp med 25 % (jfr rättsfallet NJA 2007 s.695). Enligt 11 a § LL kan lantmäterimyndigheten besluta om rätt till andrahandsupplåtelse av ledning till annan operatör. I de fallen ska en viss ersättning utgå för den tillkommande belastningen på fastigheten. Dok.Id 729551 Sida 9 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1955-25 Mark- och miljödomstolen Lantmäteriet har bedömt att ersättningen till ägarna av X ska uppgå till 5 000 kr. Domstolen bedömer att intrånget som ledningsrätten utgör, och dess påverkan på fastighetens sammantagna marknadsvärde som jordbruksfastighet, är närmast försumbar. Mark- och miljödomstolen anser mot denna bakgrund, och vad som i övrigt har framkommit i målet, att det saknas skäl att bestämma intrångsersättningen till ett högre belopp än vad Lantmäteriet har gjort. Yrkandet om högre ersättning ska därmed avslås. Av 13 a § LL framgår att ersättning för upplåtet utrymme m.m. i samband med upplåtelse av ledningsrätt ska utgå som engångsbelopp. Klagandenas andrahandsyrkande om att ersättning ska utgå som en årlig ersättning om 17 500 kr ska därför avslås. Sammanfattningsvis ska överklagandet avslås i sin helhet. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 8 oktober
7. Sebastian Hallman Viktor Dalbert I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Sebastian Hallman, ordförande, och tekniska rådet Viktor Dalbert. Dok.Id 729551