← Sverige

Mark- och miljööverdomstolen

Sid 1

(10)SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen 060105 Mål nr M 13996-25 DOM 2026-06-25 Stockholm ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-09-18 i mål nr M 2826-25, se bilaga A PARTER Klagande Länsstyrelsen i Skåne län 205 15 Malmö Motpart Skanska AB, 556000-4615 112 74 Stockholm Ombud: M.B. och J.R. SAKEN Föreläggande att inkomma med provtagningsplan avseende föroreningar gällande fastigheterna X och Y i Ängelholms kommun ___________________ MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet. ___________________ Dok.Id 2352603 Postadress Box 2290 103 17 Stockholm Avgörandet är elektroniskt undertecknat Besöksadress Birger Jarls Torg 16 Telefon Telefax 08-561 670 00 08-561 675 50 E-post: svea.avd6@dom.se www.svea.se Expeditionstid måndag – fredag 08:00–16:30 SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 2 M 13996-25 YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN Länsstyrelsen i Skåne län (länsstyrelsen) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska fastställa länsstyrelsens beslut. Skanska AB (Skanska) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. Skanska har i andra hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska undanröja föreläggandet i vart fall i de delar det omfattar undersökning av marken vid parkeringsplatsen som anlagts på den äldre deponin. UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN Länsstyrelsen har anfört detsamma som i sitt beslut och i mark- och miljödomstolen med bl.a. följande tillägg och förtydliganden. Länsstyrelsens beslut är fattat med stöd av 26 kap. 22 § miljöbalken. För att bestämmelsen ska vara tillämplig krävs att adressaten till föreläggandet har bedrivit en verksamhet eller har vidtagit en åtgärd som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön. Det krävs inte att verksamheten konstaterats faktiskt vara miljöskadlig. Av rättsfallet ”Kustbostäder i Oxelösund” NJA 2012 s. 125 framgår att en exploatör av ett förorenat område är att betrakta som utövare av en miljöfarlig verksamhet i de fall där exploateringen innebär att föroreningarna i marken kan sprida sig till omgivningen, t.ex. vid grävnings- och schaktningsarbeten. I det här fallet finns tillräckligt underlag för att visa att Skanska har bedrivit verksamhet, som minst i form av schaktningsarbeten, som kan ha bidragit till föroreningsspridning. Frågan om vem som är att betrakta som verksamhetsutövare hänger samman med den rådighet aktören har över verksamheten. I det aktuella fallet består verksamheten i rivning av tidigare fabriksbyggnader, schaktarbeten i syfte att göra utfyllnadsarbeten med rivningsmassor samt uppförande av flerfamiljshus och till dem hörande installationer och lokal infrastruktur. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 3 M 13996-25 Skanska agerade redan under 1969 för att få möjlighet att exploatera fastigheterna genom sitt dotterbolag Fastighets AB Sulcus (Sulcus). Sulcus benämns som köpare av fastigheterna i ett köpeavtal daterat den 11 november
  1. Det köpeavtalet är inte undertecknat men det finns ett tillägg till köpeavtalet daterat den 4 juli 1974 som är undertecknat av både säljaren och Sulcus. Enligt köpeavtalet skulle överlåtelsen ske först efter det att erforderliga tillstånd för att igångsätta bebyggelse erhållits. Av ett samarbetsavtal mellan Skanska och AB Ängelholmshem (Ängelholmshem) från 1970 framgår bl.a. att Skanska under senare år sökt bygga upp och öka sin produktion inom Ängelholmsregionen, att Skanska genom Sulcus förvärvat fastigheterna samt att parterna är överens om att gemensamt låta upprätta förslag till stadsplan och tomtindelning så snart erforderligt fastighetsförvärv skett. I avtalet specificeras också att Ängelholmshem ska beredas tillfälle att ta del i projekteringen och att godkänna lägenhetsplaner m.m. Att Ängelholmshem genom avtalet behöver försäkras inflytande är ytterligare en indikator på att Skanska har initiativet. I ett exploateringsavtal mellan Ängelholms kommun och AB Ängelholms Kromläderfabrik respektive AB Ängavången, undertecknat den 21 och 24 april 1975, regleras den överlåtelse av mark som bedöms vara nödvändig för exploateringen av fastigheterna. Det framgår bl.a. att kommunen medger att rättigheter och skyldigheter enligt avtalet kan överlåtas på Sulcus och senare på Ängelholmshem. Skanska har den 12 december 1975 skickat en skrivelse till Hälsovårdsnämnden i Ängelholm gällande hantering av påträffade fat med kemikalier från den tidigare garveriverksamheten. Skanska hänvisar här till Bärarlaget Express AB (Bärarlaget) som ”vår rivningsentreprenör”. Av skrivelsen framgår att kommunen informerat Bärarlaget om hur de påträffade faten ska hanteras. Bärarlaget har förmedlat informationen vidare till Skanska, som vidtagit efterfrågade åtgärder och meddelat det till kommunen. Skanska har tagit initiativ till att kontakta ägaren av faten för att försäkra sig om att de skulle transporteras bort. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 4 M 13996-25 I Ängelholmshems ansökan om bygglov daterad den 12 juni 1976 anges att huvudentreprenör för arbetena ska vara Skanska. I övriga handlingar avseende ansökan om lov och anmälan om arbetsledare är det Skanska som står som sökande eller anmälare. Det är tydligt att Skanska har varit drivande i exploateringen av fastigheterna. Sulcus har förvärvat fastigheterna med villkoret att kommunen i stadsplan möjliggör bostadsbebyggelse med ett visst antal kvadratmeter boyta, för att i nästa skede kunna sälja fastigheterna vidare till det kommunala bostadsbolaget med villkor att Skanska får uppdraget att uppföra den bostadsbebyggelse som möjliggörs i stadsplanen. Att det framgår av entreprenadkontraktet att rivningsarbeten inte ingår beror inte på att Skanska inte varit inblandade i rivningen, utan på att kostnaderna för arbetena som Skanska låtit utföra fakturerades separat. Skanska ansökte om lov för rivning och utfyllnad med rivningsmassor två år innan Skanska lämnade anbud till Ängelholmshem. Utöver att Skanska haft rådighet över exploateringen som helhet så har Skanska i egen regi utfört åtgärder, i form av grundläggningsschaktning, som medför risk för föroreningsspridning. I ”PM 5” (1978-03-14) och ”PM 6” (1978-03-23) skriver Skanska bl.a. om att ett dräneringsdike grävts i schaktet och ger rekommendationer på hur allt fritt vatten i schaktet ska avlägsnas samt att schaktning bör utföras med tandlös skopa. Dessa promemorior visar att Skanska stått för grundläggningsschaktningen vid uppförandet av bostadshus inom området. Även om en underentreprenör skulle ha kört grävmaskinerna är det tydligt att Skanska haft rådighet över arbetet och bestämt hur det ska utföras. Skanska har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg och förtydliganden. Skanska har inte haft en självständig roll i exploateringen utan har anlitats som en entreprenör av flera. Det är Ängelholmshem som har varit exploatör och som enligt principerna i rättsfallet ”Kustbostäder i Oxelösund” NJA 2012 s. 125 bär ett ansvar för SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 5 M 13996-25 vad exploateringen inneburit i form av föroreningsspridning m.m. Det är exploatören, dvs. fastighetsbolaget eller beställaren i ett entreprenadförhållande, som bestämmer att en exploatering kan ske och kan dra en fördel av förädlingen av exempelvis en ändrad markanvändning från industri till bostäder. Ängelholmshem har anlitat Skanska som totalentreprenör till ett fast pris och har varit lagfaren ägare till fastigheterna när arbetena utförts. Om Ängelholmshem hade sagt upp entreprenadavtalet hade Skanska inte haft rätt att vidta några arbeten på platsen. Skanska har därmed inte haft faktisk och rättslig rådighet på det sätt som krävs för att bedömas som verksamhetsutövare i förhållande till beslutet att uppföra bostäder och de dessförinnan förutsatta rivnings- och schaktningsarbetena. En annan sak är att Skanska är verksamhetsutövare i förhållande till exempelvis förvaring av drivmedel för entreprenadmaskiner eller effekter av hydraulslangbrott. I ansökan om bygglov anger Ängelholmshem att Skanska är huvudentreprenör. Ansökan bekräftar att Skanska är entreprenör och inte exploatör. Att Skanska står som sökande eller anmälare i vissa andra handlingar är inte ovanligt i entreprenadförhållanden och förändrar inte bedömningen. Det samarbetsavtal som länsstyrelsen hänvisar till utvisar att Ängelholmshem har engagerat Skanskas tjänster sedan i januari
  2. Ängelholms kommun ingick vidare den 21 april 1975 ett exploateringsavtal avseende fastigheterna med AB Ängelholms kromläderfabrik och Sydläder AB. Avtalet överläts sedermera på Ängelholmshem. Även de omständigheterna utvisar att det är Ängelholmshem som har drivit projektet. Skanska bistod vid överföring av fastigheterna från de tidigare verksamhetsutövarna av läderindustrin till Ängelholmshem via ett transportköp genom dotterbolaget Sulcus. Köpet är transporterat samma dag utan tillägg eller ändringar och utan att vederlag lämnats i någon form utöver vad som framgår av överlåtelsehandlingen, vilket är en förutsättning för att inte erlägga stämpelskatt två gånger. Sulcus har alltså endast momentant ägt fastigheten och inte haft någon självständig roll. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 6 M 13996-25 Skanska har i enlighet med entreprenadkontraktet uppfört bostadshus för Ängelholmshems räkning. Av entreprenadkontraktet framgår tydligt att markarbeten inte omfattades av entreprenaden. Markarbetena har såvitt kan förstås av de äldre handlingarna utförts i en sidoentreprenad av Peab på uppdrag av Ängelholmshem. Av en anmälan om ansvarig arbetsledare som gjordes den 17 januari 1978 framgår att Peab ansvarade för vatten- och avloppsarbete samt fyllnads- och packningsarbeten. Även samtal med en tidigare anställd hos Skanska som var arbetschef vid den aktuella byggnationen bekräftar att Peab stod för markarbetena. Rivningsarbetena har utförts av Bärarlaget vilket bl.a. framgår av den anmälan om ansvarig arbetsledare som Skanska gjort den 10 september
  3. Det anges i 1 § entreprenadkontraktet att ”rivningsarbeten ingår ej”. Härvid ska emellertid noteras 8 § som anger att ”entreprenören har för beställarens räkning utfört vissa arbeten under projekteringstiden, såsom rivning, projektering m.m. Kostnaderna härför regleras separat.”. Det följer av formuleringen att arbetena som utförts i tidigt skede har utförts för Ängelholmshems räkning. De promemorior som Länsstyrelsen hänvisar till visar att Skanska såsom byggentreprenör genomför schaktningsarbeten och redovisar det för Ängelholmshem. Ett dräneringsdike anläggs givetvis för att säkerställa flerbostadshuset och/eller schaktområdets bestånd. Skanska har inte schaktat i eget intresse utan på uppdrag av Ängelholmshem. Under alla omständigheter ska föreläggandet upphävas i den del det avser området för den äldre industrideponin. Skanska har inte schaktat eller anlagt parkeringsyta på deponin. Vilket bolag som gjort det kan endast Ängelholmshem besvara. Det finns inga handlingar som visar att Skanskas uppdrag omfattat den delen. Tillgängliga handlingar visar att arbetet utförts av Peab. MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL Fram till början av 1970-talet bedrevs läderindustri inom de nuvarande fastigheterna X och Y i Ängelholms kommun. Under 1970- och 80-talen SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 7 M 13996-25 revs industribyggnaderna och bostäder uppfördes på platsen. Rivningsmaterial från industribyggnaderna användes som fyllning i området i samband med exploateringen. En översiktlig miljöteknisk markundersökning på fastigheten X år 2008 har visat på förhöjda halter av arsenik, kadmium, bly, kvicksilver, krom, koppar, nickel, vanadin, alifater, bensen, pentaklorfenol, klorfenoler och PAH:er. I undersökningen konstateras att stora delar av fastigheten är utfylld, och fyllnadsmaterialet består av sand- och lerjordar med inslag av bland annat betong, tegel, trä, aska och läderrester. Länsstyrelsen har bedömt att ytterligare utredning behöver göras för att bedöma risker för människors hälsa och miljön och förelagt Skanska att bl.a. ta fram ett förslag till provtagningsplan för miljöteknisk markundersökning på och i anslutning till fastigheterna. Åtgärderna att riva industribyggnader från läderindustrin och använda rivningsmassorna som utfyllnad i marken samt att gräva och schakta i potentiellt förorenad mark är åtgärder som typiskt sett kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön. När ett föreläggande utfärdas med stöd av 26 kap. 22 § miljöbalken är det tillräckligt att sådana olägenheter kan befaras och det krävs inte att åtgärderna är konstaterat miljöskadliga för att det ska gälla. Frågan i målet är därmed om Skanska är att betrakta som verksamhetsutövare i miljöbalkens mening i förhållande till åtgärderna. En grundläggande förutsättning för att någon ska anses vara verksamhetsutövare är att denne har faktisk och rättslig möjlighet att vidta åtgärder mot påstådda störningar och olägenheter (se exempelvis rättsfallet MÖD 2005:64). Två eller flera fysiska eller juridiska personer kan anses vara verksamhetsutövare samtidigt (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 18 september 2013 i mål nr M 975-13). I rättsfallet ”Kustbostäder i Oxelösund” NJA 2012 s. 125 bedömde Högsta domstolen att ett bolag, som ägde fastigheten, och som hade genomfört bl.a. grävnings- och schaktningsarbeten på en sedan tidigare förorenad fastighet var att anse som verksamhetsutövare. (Se även rättsfallet MÖD 2025:31). Även en entreprenör som inte är fastighetsägare kan i vissa fall vara att betrakta som verksamhetsutövare. Det SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 8 M 13996-25 avgörande är vilken faktisk och rättslig rådighet man har haft över verksamheten. Även om det många gånger kan vara så att det är uppdragsgivaren ensam som är verksamhetsutövare kan förhållandena variera från fall till fall, och förhållandena i det enskilda fallet är av stor betydelse. (Se rättsfallet MÖD 2005:64.) En entreprenör som endast agerat på sin uppdragsgivares order och inte haft något bestämmande inflytande över projektets utformning har dock inte ansetts vara verksamhetsutövare (se rättsfallet MÖD 2010:23). Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att det förhållandet att de åtgärder som nu ska bedömas vidtogs för omkring femtio år sedan medför bevissvårigheter. Parterna har gett in ett relativt omfattande material för att ge stöd för sin uppfattning av vem som initierat och ansvarat för olika delar av exploateringen av fastigheterna. Även om materialet är omfattande så visar det ingen fullständig bild och det är svårt att dra säkra slutsatser om hur exploateringen gått till i detalj. Utredningen visar att Skanska har åtagit sig att åt Ängelholmshem på totalentreprenad uppföra bostadshus inom kvarteret Papegojan. Rollen som totalentreprenör innefattar typiskt sett ett relativt stort mått av faktisk rådighet över arbetsmetoder och dylikt. Av utredningen framgår också att Skanska i ett tidigt skede engagerade sig i utvecklingen av kvarteret Papegojan och bl.a., genom dotterbolaget Sulcus, bistod Ängelholmshem med ett transportköp av fastigheterna samt ingick ett samarbetsavtal med Ängelholmshem där en förutsättning för Sulcus försäljning till Ängelholmshem var att Ängelholmshem skulle teckna entreprenadkontrakt med Skanska. Skanska har också år 1975, omkring två år innan det att entreprenadkontraktet ingicks, ansökt om rivningslov beträffande befintlig bebyggelse och schaktningslov beträffande utfyllnad med rivningsmassor. De omständigheterna tyder på att Skanskas roll i projektet har varit central och skulle kunna medföra att Skanska ska bedömas som verksamhetsutövare. Därtill framgår det av utredningen, däribland promemorior där Skanska beskriver besiktning av schaktbotten och ger rekommendationer kring hur schaktning ska utföras, att Skanska har deltagit i vart fall i projekteringen av vissa schaktningsarbeten. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 9 M 13996-25 När det gäller frågan om vem som faktiskt utfört rivnings- och markarbetena ger utredningen dock stöd för det som Skanska anfört om att det är andra entreprenörer som har gjort det. Av anmälningar om ansvariga arbetsledare i projektet under 1975 framgår t.ex. att arbetsledare för rivningsarbeten har varit en anställd hos Bärarlaget och att en anställd hos Peab har varit arbetsledare för vatten- och avloppsarbete samt fyllnads- och packningsarbete. I vilken mån dessa entreprenörer har varit underställda Skanskas kontroll eller inte är svårt att dra några säkra slutsatser om, även om det kan konstateras att Skanska i en skrivelse till hälsovårdsnämnden hänvisat till Bärarlaget som ”vår rivningsentreprenör”. I entreprenadkontraktet nämns inte markarbeten i uppräkningen över entreprenadens omfattning och det anges uttryckligen att rivningsarbeten inte ingår (1 §). Längre fram i kontraktet (8 §) anges dock att entreprenören har utfört vissa arbeten under projekteringstiden, såsom rivning och projektering m.m., men det anges uttryckligen att de arbetena har utförts för beställarens räkning. Utredningen talar således för att Skanska har haft en central roll i projektet och varit involverat i vart fall i projekteringen av rivnings-, grävnings- och schaktningsarbetena. Samtidigt har annat inte framkommit än att Skanska i alla delar har agerat på uppdrag av beställaren av entreprenaden, tillika fastighetsägaren. Enligt entreprenadkontraktet är det också beställaren som har ansvarat för att tillhandahålla erforderliga tillstånd vilket i sin tur styrt kontraktstiden. Det är också beställaren som har ansökt om bygglov. Av utredningen framgår att de promemorior om besiktning av schaktbotten och anmälningar av ansvariga arbetsledare som länsstyrelsen hänvisat till, har skickats av Skanska till beställaren. I egenskap av entreprenör som inte ägt fastigheterna eller haft någon nyttjanderätt till dem utan endast agerat på uppdrag av beställaren har Skanska inte haft någon rätt att utföra arbeten utan uppdrag och Skanska har i princip när som helst kunnat ersättas av en annan entreprenör. Dessa omständigheter talar emot att Skanska skulle ha haft ett sådant bestämmande inflytande att bolaget skulle anses som verksamhetsutövare i det här fallet. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 10 M 13996-25 Mark- och miljööverdomstolen bedömer sammantaget att den utredning som länsstyrelsen har presenterat inte är tillräcklig för att visa att Skanska har haft en sådan rådighet över rivnings-, grävnings- och schaktningsarbetena som krävs för att bolaget ska bedömas vara verksamhetsutövare för dessa. Mark- och miljööverdomstolen kommer alltså till samma slutsats som mark- och miljödomstolen. Överklagandet ska därför avslås. Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas. I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anna Tiberg, tekniska rådet Yvonne Eklund, hovrättsrådet Catharina Adlercreutz och tf. hovrättsassessorn Alice Stööp Hedborg, referent. Föredragande har varit Carolina Fredin Haslum. Bilaga A Sida 1
(11)VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Mark- och miljödomstolen Meddelad i Växjö 2025-09-18 Målnummer M 2826-25 PARTER Klagande Skanska AB 112 74 Stockholm Ombud: M.B. Motpart Länsstyrelsen i Skåne län 205 15 Malmö ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Skåne läns beslut den 9 april 2025 i ärende nr 30456-2022, se bilaga 1 (underbilaga 1/sidan 12 här utelämnad) SAKEN Föreläggande att inkomma med provtagningsplan avseende föroreningar gällande fastigheterna X och Y i Ängelholms kommun DOMSLUT Mark- och miljödomstolen upphäver Länsstyrelsen i Skåne läns beslut den 9 april 2025 i ärende nr 30456-
  1. Dok.Id 791411 Avgörandet är elektroniskt undertecknat Besöksadress Kungsgatan 8 Telefon 0470-560 100 Öppettider måndag–fredag 08:30–16:00 Postadress Box 81 351 03 Växjö E-post mmd.vaxjo@dom.se Webbplats www.domstol.se/vaxjo-tingsratt Sida 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2826-25 Mark- och miljödomstolen BAKGRUND Länsstyrelsen i Skåne län (länsstyrelsen) beslutade den 9 april 2025 (dnr 30456-2022) att förelägga Skanska AB (organisationsnummer 556000-4615) att inkomma med förslag till provtagningsplan för miljöteknisk undersökning avseende föroreningar i mark och vatten på och i anslutning till fastigheterna X och Y i Ängelholms kommun (fastigheterna). Skanska AB har nu överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen. YRKANDEN M.M. Skanska AB (bolaget) har i första hand yrkat att mark- och miljödomstolen ska undanröja länsstyrelsens beslut om föreläggande att inkomma med en provtagningsplan avseende föroreningar i mark och grundvatten inom fastigheterna. I andra hand har bolaget yrkat att beslutet ska undanröjas i de delar undersökningarna avser det markområde som omfattas av den tidigare verksamhetsdeponin. Till stöd för sina yrkanden har bolaget anfört huvudsakligen följande. Grunder för överklagandet Skanska AB är inte en exploatör utan en entreprenör bland flera som under 1970-talet utförde byggnadsarbeten på fastigheterna åt AB Ängelholmshem. AB Ängelholmshem är den part som haft faktisk och rättslig möjlighet att ingripa i verksamheten och var den part som ansökte om bygglov för bostadsutvecklingen på fastigheterna. AB Ängelholmshem har engagerat såväl Skanska AB som andra entreprenörer. Det är AB Ängelholmshem och inte entreprenörerna som ska bära det aktuella undersökningsansvaret. Att entreprenörer skulle bära sådant ansvar är varken rimligt eller förenligt med Dok.Id 791411 Sida 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2826-25 Mark- och miljödomstolen gällande rätt. Det är exploatören som med vetskap om att ett industriområde är förorenat ändå beordrar att det utvecklas. Förorenare är i detta fall Sydsvenska Läder och Remfabriksaktiebolaget samt Protite AB. Verksamheten består av bland annat lagring av garvningskemikalier och den har bedrivits efter den 30 juni
  2. Sydsvenska Läder och Remfabriksaktiebolaget har skiftat ut medel och likviderat bolaget efter att ett saneringsansvar presenterats av myndighet
  3. Protite AB driver verksamhet än i dag och länsstyrelsen har angett att Protite AB är ansvarigt enligt 10 kap. 2 § miljöbalken. Länsstyrelsen har felaktigt utgått från att Skanska AB drivit byggprojektet på eget bevåg. AB Ängelholmshems engagemang av bolagets tjänster löper tillbaka till
  4. Projekten har enbart drivits av exploatören AB Ängelholmshem. Skanska AB har inte schaktat och anlagt parkeringsytan på den äldre industrideponin. Den som enklast kan besvara vem som gjort det är AB Ängelholmshem som beställt dessa arbeten. Bevisbördan för detta kan inte åvila Skanska AB. Föreläggandet ska riktas mot någon av förorenarna Sydsvenska Läder och Remfabriksaktiebolaget och Protite AB, eller exploatören AB Ängelholmshem. Det kan inte riktas mot Skanska AB eller andra entreprenörer engagerade av AB Ängelholmshem. För det fall mark- och miljödomstolen finner att entreprenörer ska betraktas som exploatörer kommer det ha oförutsägbara konsekvenser för byggbranschen. Varje entreprenörs undersökningsansvar ska då vara begränsat till vars och ens bidrag eftersom Sydsvenska Läder och Remfabriksaktiebolaget likviderats. Det solidariska ansvaret elimineras då och Dok.Id 791411 Sida 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2826-25 Mark- och miljödomstolen varje part står för sitt bidrag till föroreningssituationen. Länsstyrelsen måste i detta fall utreda vardera parts ansvar. Utveckling av överklagandet Industriell verksamhet har bedrivits på fastigheterna sedan början av 1900talet. Den har bestått av en läderindustri mellan 1919 fram till mitten av 1970talet. Industrin var en av Sveriges största läderindustrier och har bedrivits av flera olika bolag med olika inriktningar. Det har funnits bland annat kromgarvning, tillverkning av olika läderprodukter, och färgeri. Fastigheterna är förorenade av denna industri. Verksamhetsutövare var bolagen Sydsvenska Läder och Remfabriksaktiebolaget samt aktiebolaget Malmötvätten som numera utgörs av Protite AB. AB Ängelholmshem är sedan 1975 fastighetsägare. De har via transportköp förvärvat fastigheterna från förorenarna som exploaterat fastigheterna och för det arbetet har Skanska AB varit en av flera entreprenörer. Skanska AB är inte att betrakta som verksamhetsutövare till följd av de rivnings- och byggåtgärder som utförts på fastigheterna utan det är AB Ängelholmshem. Sydsvenska Läder och Remfabriksaktiebolaget samt Protite AB är de bolag som bär föroreningsansvaret i egenskap av primärt ansvariga verksamhetsutövare. Tillsynsmyndigheten vid Ängelholms kommun bedömde 2014 att dessa bolag skulle hållas ansvariga enligt miljöbalken för den aktuella föroreningen. Myndigheter ska söka de faktiska förorenarna i dessa situationer. Länsstyrelsen har nu erkänt Protite AB som ansvariga enligt 10 kap. 2 § miljöbalken. Protite AB anger också på sin hemsida att de har över 100 års erfarenhet av att bedriva sin verksamhet vilket då inkluderar verksamheten bolaget tog över från Sydsvenska Läder och Remfabriksaktiebolaget. Länsstyrelsen borde riktat sitt föreläggande till det bolaget eller till Protite AB. Dok.Id 791411 Sida 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2826-25 Mark- och miljödomstolen Det är rimligt att lägga ansvaret på en exploatör med rådighet och vinning i projektet. Den enda vinning som entreprenörerna kan erhålla är den ersättning som överenskommits i kontraktet medan AB Ängelholmshem åtnjuter förädling av fastigheterna. Skanska AB har inte haft något bestämmande inflytande över uppdragets utformning. Att Skanska AB lämnade in en ansökan om rivningslov åt AB Ängelholmshem under 1975 var av praktiska skäl. Utifrån exploateringsavtalet från den 21 april 1975 mellan kommunen, å ena sidan, och AB Ängelholms Kromläderfabrik och Sydläder AB, å andra sidan, framgår att kommunen ingått avtal med förorenarna för att förädla fastigheten från ett industriområde till ett bostadsområde. Det har varit naturligt att AB Ängelholmshem i egenskap av kommunägt fastighetsbolag drivit projektet enligt instruktion från kommunen. Skanska AB har inte haft annan faktisk eller rättslig rådighet än vad som framgår av entreprenadkontraktet och Skanska AB har inget ansvar som exploatör enligt miljöbalken. Utförda arbeten har skett på instruktion från AB Ängelholmshem. Skanska AB har inte haft annan vinning än att få betalt för arbetet. Skanska AB har varit i kontakt med den före detta anställda i verksamheten som var involverad som arbetschef vid byggnationen av de bostadshus som idag finns på fastigheterna. Området var rivet och slätt när Skanska ABs företrädare kom dit. Det var Peab som utförde anläggningsjobbet. Skanska AB har inte varit ensam entreprenör för AB Ängelholmshem. AB Ängelholmshem har anlitat Skanska AB sedan
  5. Samtliga arbeten som utförts på fastigheterna har utförts för AB Ängelholmshems räkning. Peab har utfört bland annat vatten- och avloppsarbete samt fyllnads- och packningsarbete. Rivningsarbetena, schaktningen och utfyllnadsarbetena har utförts av Bärarlaget Express AB och det bolagets verksamhet ligger idag inom antingen Lambertsson Sverige AB eller Peab. Eftersom kommunen föreskrivit att utfyllnadsarbeten ska ske i samråd med gatukontoret kan även kommunen haft ett bestämmande inflytande på hanteringen. För det fall ansvar trots allt faller på entreprenörerna är utredningen i ärendet bristande. Dok.Id 791411 Sida 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2826-25 Mark- och miljödomstolen Inom fastigheterna är en äldre industrideponi belägen. Föreläggandet omfattar undersökningar av föroreningsförekomst i denna deponi. Idag är marken hårdgjord med parkering ovanpå. Skanska AB kan inte åläggas ansvar eftersom eventuella åtgärder vid deponin kan ha berott på åtgärder från förorenarna eller andra anlitade entreprenörer. I avtal mellan Skanska AB och AB Ängelholmshem anges inget om schaktning eller anläggande av parkering på den äldre industrideponin. Ansökan om rivningslov inkluderade ett schaktningslov beträffande utfyllnad av rivningsmassor där det framgår att sådan utfyllnad skett norr om den äldre industrideponin. Deponin är tydligt sammankopplad med förorenarnas industriella verksamhet och det är därför rimligt att förelägga dessa bolag att undersöka föroreningssituationen vid deponin. Vad länsstyrelsen anfört om att Skanska AB rivit byggnader på eget bevåg och att det därför är verksamhetsutövare stämmer inte. AB Ängelholmshems engagemang av Skanska ABs tjänster löper däremot tillbaka till
  6. I entreprenadkontraktet anges också att beställaren tillhandahåller erforderliga tillstånd vilket bekräftar att tillstånd och dylikt har betraktats som en beställarfråga. Sydsvenska Läder och Remfabriksaktiebolaget skiftade ut medel som skulle användas för eventuella fortsatta utredningar och bolaget har likviderats. Det är anmärkningsvärt att detta skulle kunna resultera i att Skanska AB elva år senare riskerar att behöva bekosta utredningsåtgärderna. Likvidationen hindrar inte att rikta krav på fullgörelse av ansvaret mot Sydsvenska Läder och Remfabriksaktiebolaget och verksamhetsutövarens ekonomiska ställning saknar betydelse för fråga om ansvarets placering. Även om länsstyrelsen skulle hävda att bolaget bär ett solidariskt ansvar så är detta ansvar begränsat till varje bolags bidrag i och med likvidationens preklusion. Det är uppenbart att det är AB Ängelholmshems som är rätt adressat för diskussioner om fortsatta undersökningar och eventuella åtgärder om nu inte länsstyrelsen väljer Dok.Id 791411 Sida 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2826-25 Mark- och miljödomstolen att försöka väcka likvidationen till liv och söka de medel som skiftats ut vid likvidationstillfället. Till överklagandet har bolaget fogat flera handlingar. Länsstyrelsen har bestridit yrkandena och anfört huvudsakligen följande. Garveriverksamheten upphörde ”för juni 1969”. Av överlåtelseavtalet framgår att garveriverksamheten överläts den 31 december
  7. Att delar av lagret undantogs visar inte att garveriverksamheten fortsatt bedrevs. Sydläder AB fortsatte därefter med produktion av läderprodukter. I lagret fanns både färdiga produkter och insatsvaror som bolaget kan ha reserverat för denna produktion. Ett konstaterande att garvämnen förvarats inom fastigheten innebär inte att garveriverksamhet bedrevs. Sydläder ABs möjlighet att utföra garvning upphörde den 31 december
  8. År 1976 hade flera år gått sedan produktionen upphört. Den förvaring som Ängelholms hälsovårdsnämnd påvisade 1976 kan ha avsett kemikalier som AB Dan Lundgrens Läderfabrik inte var intresserad av att ta ut enligt överlåtelseavtalet och som därför lämnats kvar. Det finns därmed ingen ursprunglig verksamhetsutövare för garveriverksamheten som kan göras ansvarig. Garveriverksamheten är att betrakta som skild från den produktion av läderprodukter som fortsatt bedrevs inom fastigheten efter den 30 juni
  9. Skanska AB kan beskrivas som exploatör även om de arbeten som utfördes skedde på uppdrag av AB Ängelholmshem. Den aktör som har rådighet att vidta åtgärder på plats är att betrakta som verksamhetsutövare. Skanska AB har som exploatör vidtagit åtgärder som medfört risk för spridning av föroreningar. I två PM från bolaget framgår att Skanska AB utfört schaktarbeten inom området. Skanska AB ansvarade enligt en anmälan om ansvarig arbetsledare för byggnadsarbete i allmänhet. De fyllnads- och packningsarbeten som utfördes av Peab var förberedande och syftade till att möjliggöra den fortsatta Dok.Id 791411 Sida 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2826-25 Mark- och miljödomstolen bebyggelsen. Det framstår inte som att Peab även utfört grundläggningsschakter, och sådant arbete ryms inom ansvaret för byggnadsarbete i allmänhet. Vid Skanska ABs besiktning av schaktbotten för hus 21D hade dessutom redan påbörjats byggnadsarbeten i form av makadamtäckning och armering. Den tidigare verksamhetsdeponin är belägen på båda sidor om fastighetsgränsen mellan X och Y. Det kan inte uteslutas att den nuvarande parkeringen inom X delvis ligger ovanpå deponin. Parkeringen utgörs, utöver asfalterade ytor, även av garagelängor. Några av garagelängorna ligger inom det område dit verksamhetsdeponin kan ha sträckt sig. Det är ett rimligt antagande att även garagelängorna ingick i de byggnadsarbeten som utgjorde Skanska ABs uppdrag. Det är skäligt att rikta de krav som framgår av föreläggandet mot Skanska AB. Bolaget är en av flera ansvariga exploatörer som genom schaktarbeten riskerat att ha bidragit till spridning av föroreningar. I ett fall med flera ansvariga förorenare kan tillsynsmyndigheten välja att rikta sina krav mot en av dessa. Länsstyrelsen har nu valt att rikta kraven mot Skanska AB. UTREDNING HOS LÄNSSTYRELSEN I entreprenadkontrakt, daterat den 17 november 1977, mellan beställare AB Ängelholmshem och entreprenör AB Skånska Cementgjuteriet anges bland annat att entreprenören har för beställarens räkning utfört vissa arbeten under projekteringstiden, såsom rivning, projektering m.m. DOMSKÄL Rättsliga utgångspunkter Tillämpliga bestämmelser framgår av det överklagade beslutet. Dok.Id 791411 Sida 9 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2826-25 Mark- och miljödomstolen För att ett föreläggande om undersökningar ska kunna meddelas krävs att det finns en utredning som visar att det finns en risk för olägenheter för människors hälsa eller miljön. Det är inte nödvändigt att en faktisk olägenhet redan har konstaterats (MÖD 2011:25). I detta mål har det inte ifrågasatts att sådana risker föreligger. Frågan som mark- och miljödomstolen har att ta ställning till är om Skanska AB kan betraktas som ansvarig verksamhetsutövare enligt 10 kap. 2 och 4 §§ miljöbalken och om länsstyrelsen därmed har haft fog att rikta sitt föreläggande mot bolaget enligt 26 kap. 22 § miljöbalken. Bedömningen av vem som är verksamhetsutövare och kan åläggas föreläggande enligt 26 kap. 22 § miljöbalken sker utifrån omständigheterna i det enskilda fallet (jfr MÖD 2005:64). Vid prövningen beaktas särskilt om den tilltänkta adressaten haft faktisk och rättslig rådighet över den verksamhet eller åtgärd som orsakat risk för olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det har också betydelse om adressaten haft möjlighet att kontrollera arbetet, utöva bestämmande inflytande samt påverka hur åtgärderna utförs (jfr MÖD 2010:23). En entreprenör som enbart utfört arbete på beställarens uppdrag, utan egen rådighet över åtgärderna och utan anledning att själv närmare utreda omständigheterna, har i praxis inte ansetts som verksamhetsutövare (jfr Markoch miljööverdomstolens dom den 16 juni 2016 i mål nr M 425-16). Avgörande för bedömningen bör sålunda vara graden av egenkontroll över aspekter som metodval, arbetsledning och genomförande avseende den verksamhet eller den åtgärd som föranlett en risk för olägenhet. Bedömningen i detta fall Av handlingarna i målet framgår bland annat följande. Inom fastigheterna X och Y bedrevs fram till början av 1970-talet läderindustri, inklusive garvningsverksamhet. Därefter revs industribyggnaderna och området exploaterades för bostadsändamål. Dok.Id 791411 Sida 10 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2826-25 Mark- och miljödomstolen Bostadshus samt parkeringsytor och garagelängor uppfördes. Det är möjligt att en verksamhetsdeponi från den tidigare verksamheten delvis kan sträcka sig in under de nuvarande parkeringsytorna och garagelängorna. I samband med rivningen och exploateringen fanns en avtalsrelation mellan AB Ängelholmshem och Skanska AB, genom vilken Skanska AB utförde olika uppdrag för AB Ängelholmshem. Omfattningen och innebörden av uppdragen är emellertid omtvistade. År 2008 genomfördes undersökningar som visade höga halter av föroreningar i mark och grundvatten. Att dessa halter föreligger och utgör en risk för människors hälsa och miljön har inte ifrågasatts i målet. Mark- och miljödomstolen har gått igenom handlingarna i målet och gör följande bedömning. Det råder oenighet om i vilken omfattning Skanska AB har utfört arbeten inom det aktuella området och underlaget medger inte att med säkerhet fastställa vilka aktörer som utfört vilka åtgärder. Vidare är det inte möjligt att säkert fastställa vilka åtgärder som har föranlett de risker som nu föreligger. Det kan emellertid fastslås att Skanska AB under framför allt 1970-talet utfört uppdrag på beställning av AB Ängelholmshem. Därtill kan konstateras att i relation till rivnings- och exploateringsverksamheten medverkade även andra entreprenörer utöver Skanska AB. Mark- och miljödomstolen finner det inte sannolikt att Skanska AB haft någon betydande självbestämmanderätt inom ramen för sitt uppdrag åt AB Ängelholmshem på så sätt att bolaget kan anses haft ett bestämmande inflytande över hur åtgärderna planerades och genomfördes. Skanska AB har sålunda inte haft en sådan faktisk och rättslig rådighet att bolaget kan betraktas som ansvarig verksamhetsutövare. Länsstyrelsen har därför saknat fog för att rikta sitt föreläggande mot bolaget. Länsstyrelsens beslut ska därför upphävas. Dok.Id 791411 Sida 11 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 2826-25 Mark- och miljödomstolen HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 9 oktober
  10. I domstolens avgörande har rådmannen Urban Lund, ordförande, och tekniska rådet Henrik Östman deltagit. Föredragande har varit tingsnotarien Antonio Björklund. Dok.Id 791411

🔗 Till officiell källa

AI-förklaring utifrån den officiella lagtexten. Vägledande, ersätter inte juridisk rådgivning.