(66)Mål nr M 10084-24 2025-09-23 meddelad i Nacka PARTER Sökande Ragn-Sells Treatment & Detox AB Ombud: och SAKEN Ändringstillstånd för utökad deponering inom befintligt verksamhetsområde för Område 3 vid Högbytorps avfallsanläggning i Upplands-Bro kommun, Stockholms län AnläggningsID i miljöboken: 29716 Koordinater (SWEREF99TM): N 6603014 E:648474 _____________ DOMSLUT Ändringstillstånd Mark- och miljödomstolen ger Ragn-Sells Treatment & Detox AB tillstånd enligt miljöbalken att ändra verksamheten vid Högbytorps avfallsanläggning Område 3 på så sätt att - Den totala mängden avfall som får deponeras bestäms till 15 000 000 ton. Villkor Tidigare villkor som föreskrivits i enlighet med domarna i mål M 548-99, M 142907, M 3558-15 och M 1088-19 ska fortsätta att gälla. Därutöver ska följande nya villkor gälla för verksamheten. Dok.Id 924603 Postadress Box 69 131 07 Nacka Besöksadress Sicklastråket 1 Telefon Telefax 08-561 656 30 E-post: mmd.nacka.avdelning3@dom.se www.nackatingsratt.domstol.se Expeditionstid måndag fredag 08:00 16:30 NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 2 M 10084-24 28. Avfall som innehåller mer än 0,02 mg/kg TS PFAS11 får inte deponeras inom Område 3. Villkoret gäller det avfall som deponeras från det att ändringstillståndet tas i anspråk. Miljöbedömning Mark- och miljödomstolen godkänner miljökonsekvensbeskrivningen och slutför miljöbedömningen. Ekonomisk säkerhet Den tidigare beslutade säkerheten om 65 000 000 kr (dom i mål M 1088-19) för fullgörande av de skyldigheter som kan uppstå till följd av verksamheten ska gälla oförändrad. Verkställighetsförordnande Yrkandet om verkställighetsförordnande avslås. Övrigt Det nya tillståndet ska anses ha tagits i anspråk när tillståndshavaren skriftligen meddelat tillsynsmyndigheten att det nya tillståndet tas i anspråk. _____________ NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 3 M 10084-24 BAKGRUND Ragn-Sells Treatment & Detox AB (bolaget) bedriver sedan många år verksamhet vid Högbytorp avfallsanläggning med stöd av ett grundtillstånd från 2002 (dom den 14 mars 2002 i mål M 548-99). Därefter har ytterligare domar meddelats avseende verksamheten. Inom det aktuella området (Område 3) har bolaget tillstånd att dels ta emot, sortera, mellanlagra och deponera avfall på deponi för icke-farligt avfall: - 50 000 ton/3 år hushållsavfall och därmed jämförligt avfall [ändrat i mål nr M 4622-12] - 1 700 000 ton/3 år bygg, industri- och verksamhetsavfall [ändrat i mål nr M 462212 och M 1088-19] - 1 000 ton/år asbestavfall (klassat som icke-farligt avfall) varav maximalt 20 000 ton biologiskt nedbrytbart avfall (exklusive strukturmaterial) får komposteras eller rötas per år, varav maximalt 5 000 ton avfall (exklusive konstruktions- och sluttäckningsmaterial) får mellanlagras vid ett och samma tillfälle, dels bedriva deponigasåtervinning, dels ta emot 300 000 ton icke farligt avfall och behandla på sätt som anges i den tekniska beskrivningen, varav får mellanlagras vid ett och samma tillfälle maximalt 50 000 ton (+ 5 000 ton) icke farligt avfall. Ändringstillståndet får tas i anspråk i den takt som motsvarande minskning sker inom ramen för ändringstillståndet för område 1 [se domslut i mål nr M 3557-15]. Den totala mängden icke farligt avfall som tas emot, behandlas och mellanlagras inom område 1 och 3 får aldrig överstiga den tidigare totala tillståndsgivna mängden för område 1 och 3. [Tillkom i mål nr M 3558-15] Den totala mängden avfall som får deponeras är 12 000 000 ton. [Tillkom i mål nr M 1088-19] NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 4 M 10084-24 För verksamheten gäller också följande avseende ekonomisk säkerhet. För fullgörande av de skyldigheter som kan uppstå till följd av verksamheten ska bolaget hos Länsstyrelsen i Stockholms län ställa ekonomisk säkerhet, kopplad till grundtillstånd och ändringstillstånd, motsvarande ett belopp om 65 000 000 kronor tills deponin är avslutad och sluttäckt. Vidare gäller följande förordnande avseende avfall som inte får deponeras. Bolaget har tillstånd att tills vidare deponera sådant utsorterat brännbart avfall och organiskt avfall som enligt bestämmelserna i förordningen (2001:512) om deponering av avfall inte får deponeras efter den 1 januari 2002 respektive den 1 januari 2005, givet att bolaget erhåller erforderlig dispens. [ändrat i mål nr M 46309] Tillståndet för verksamheten är därutöver förenat med en rad villkor. YRKANDEN Bolaget har yrkat att domarna i mål M 548-99 (dom den 14 mars 2002) och M 1088-19 (dom den 11 oktober 2019) ändras så att den totala mängden avfall som får deponeras vid Högbytorp avfallsanläggning Område 3 bestäms till 15 000 000 ton. Bolaget har vidare hemställt att mark- och miljödomstolen ska förordna att tillståndet enligt 22 kap. 28 § miljöbalken får tas i anspråk även om domen inte har fått laga kraft. Bolaget har föreslagit att det nya tillståndet ska anses ha tagits i anspråk när tillståndshavaren skriftligen meddelat tillsynsmyndigheten att det nya tillståndet tas i anspråk. Villkor och åtaganden Bolaget har föreslagit följande nya villkor för verksamheten som bedrivs inom Område 3. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 5 M 10084-24 Avfall som innehåller mer än 0,02 mg/kg TS PFAS11 får inte deponeras inom Område 3. Villkoret gäller det avfall som deponeras från det att ändringstillståndet tas i anspråk. Bolaget har vidare åtagit sig att fortsatt tillse att deponering av avfall med innehåll av PFAS11 över 0,003 mg/kg TS endast sker inom Område 2. Bolaget har också åtagit sig att inför ianspråktagandet av tillståndet redovisa till länsstyrelsen hur mycket av området som har sluttäckts. SYFTET MED ANSÖKAN Högbytorps avfallsanläggning är en av Sveriges största och viktigaste avfallsanläggningar. Verksamheten består av flera olika slags behandlingar av avfall och deponering. Avfallsanläggningen bedrivs uppdelad i sex områden med separata tillstånd för respektive område. Områdena benämns 1, 1 b, 1 c, 2, 3 och 4. En översikt av områdena framgår av figur 1 i den tekniska beskrivningen. Till den befintliga deponin inom Område 3 kommer avfall från hela regionen. Avfallet som tas emot i dag och vid nu ansökt verksamhet utgörs det till största delen av förorenade massor från infrastruktur- och byggprojekt och Högbytorps regionala betydelse för den typen av avfall är mycket stor. Det saknas andra deponier i regionen som har kapacitet att hantera dessa massor. Om inte deponeringskapacitet finns på Högbytorp kommer förorenade massor från infrastruktur- och byggprojekt i nuläget att behöva transporteras till andra anläggningar utanför regionen med långa transporter som följd. För att kunna utveckla nya cirkulära lösningar för återvinning av avfall och för att säkerställa behovet av framtida behandlings- och deponikapacitet, har bolaget inlett en process för att utöka verksamheten vid Högbytorp. Samrådet har avsett ett tillstånd för mottagning, lagring, behandling och deponering av totalt 2 400 000 ton avfall per år inom ett nytt område (Område 5) som ligger i nära anslutning till den befintliga avfallsanläggningen. Det finns dock en betydande risk att befintlig deponi NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 6 M 10084-24 för icke-farligt avfall på Område 3 hinner bli utfylld innan deponering inom det nya För att undvika brist på deponikapacitet i regionen under tiden ytterligare områden tillståndsprövas och iordningställs, samt för att i högre grad utnyttja redan ianspråktagen mark, ansöker bolaget om en ändring av gällande tillstånd för Område 3 parallellt med ansökan om ett nytt tillstånd för Område 5. Ansökt ändring innebär att deponering på deponi för icke-farligt avfall kommer att utökas till ytor inom verksamhetsområdet som i dag utnyttjas för t.ex. lagring och behandling. Aktuell ändringsansökan innebär att deponering inom Område 3 kommer att kunna fortsätta i uppskattningsvis ytterligare sex år utöver vad som i dag är tillståndsgivet. Genom att utöka den totala mängden avfall som får deponeras inom Område 3 på befintliga verksamhetsytor kommer bolaget att ges tid att genomföra tillståndsprocessen för det nya verksamhetsområdet samt bereda mark och anlägga vägar, reningsanläggningar och ytor för olika delar av verksamheten m.m. innan en brist på deponikapacitet i regionen uppstår. SKÄL FÖR ANSÖKAN OM ÄNDRINGSTILLSTÅND Befintlig verksamhet och tidigare tillståndsprövning Bolaget meddelades tillstånd för verksamheten inom Område 3 genom dom den 14 mars 2002 i mål M 548-99 (Grundtillståndet). Förordnanden i Grundtillståndets sista del har ändrats genom dom den 29 juli 2009 i mål M 463-09. Slutliga villkor för kompostering och rötning av biologiskt nedbrytbart avfall meddelades efter prövotidsutredning den 25 maj 2010 i mål M 1429-07. Mängden avfall som bolaget har tillstånd att ta emot, sortera, lagra och deponera omfördelades genom dom den 31 juli 2013 i mål M 4622-12. Viss tillståndsgiven behandling av avfall gavs möjlighet att flytta från Område 1 till Område 3 givet att motsvarande minskning skedde inom Område 1, genom dom den 8 juni 2016 i mål M 3557-15 och M 355815. Genom dom den 11 oktober 2019 i mål M 1088-19 fick bolaget möjlighet att NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 7 M 10084-24 öka fyllnadstakten för deponin genom en ökning av den mängd avfall som får deponeras per treårsperiod. Den totala mängden avfall som får deponeras bestämdes till 12 000 000 ton och den tillåtna totala höjden för deponering justerades till +78 meter. I målet ändrades och upphävdes vissa villkor och delegationer. Område 3 omfattas i dag av följande verksamhetskoder. Verksamhetskod MPF 90.100 90.290-i 90.30 90.406-i 90.70 Beskrivning Återvinning genom mekanisk bearbetning Deponering på deponi för icke-farligt avfall som inte är intert Lagring som en del av att samla in avfall Andra verksamheter med återvinning eller bortskaffande Sortering av icke-farligt avfall Tillståndsgiven verksamhet och gällande villkor finns sammanställda i bilaga C till ansökan. Den aktuella ändringen berörd endast frågan om deponering inom verksamheten. Verksamhetens deponering regleras i dom M 548-99, M 4622-12 och M 1088-19. Omfattning av aktuell ändring Ändringsansökan omfattar tillstånd för tillkommande deponering om maximalt 3 000 000 ton (från 12 000 000 ton till 15 000 000 ton) genom att utöka deponeringsytan inom nordöstra delen av verksamhetsområdet för Område 3. Ansökan omfattar ingen ändring avseende vare sig avfallsslag eller deponeringstakt. Den tillkommande deponeringen kommer liksom tidigare att avse deponering av avfall på en deponi för icke-farligt avfall. Deponering kommer att ske i enlighet med de krav som uppställs i förordningen (2001:512) om deponering av avfall samt tillhörande föreskrifter och vägledningar från Naturvårdsverket. Den tillkommande deponeringen föranleder inte några ändringar av villkoren för befintlig verksamhet. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 8 M 10084-24 Skäl för ändringstillstånd Ansökt ändringstillstånd skulle möjliggöra fortsatt deponering i ytterligare cirka sex år och är således begränsad i tid. Ändringen är vidare av begränsad omfattning i förhållande till redan tillståndsgiven verksamhet och kommer att ske inom ett redan ianspråktaget verksamhetsområde. Den ansökta ändringen innebär inte någon utökad påverkan avseende utsläpp till vare sig vatten, luft eller buller jämfört med nuvarande verksamhet. Deponeringen är vidare en verksamhet som är tydligt reglerad genom skyddsföreskrifter, varav den mest centrala är deponeringsförordningen. För deponier finns således, till skillnad från annan miljöfarlig verksamhet, tydliga föreskrifter som reglerar förutsättningarna för dess utförande, bedrivande och avslutande. Förutsättningarna för deponering förändras därmed långsamt, och några större förändringar har inte skett sedan Grundtillståndet meddelades. I enlighet med vad som angetts ovan är det mycket angeläget att deponering fortsatt kan ske vid Högbytorp för att undvika brist på deponikapacitet i regionen fram till dess att ett nytt tillstånd till deponering av erforderlig omfattning har meddelats inom regionen. Det bedöms sammantaget lämpligt och ändamålsenligt att pröva aktuell ändring inom ramen för ett ändringstillstånd enligt 16 kap. 2 a § miljöbalken. ORIENTERING Verksamhetsutövare Bolaget ingår i koncernen Ragn-Sellsföretagen AB som är ett av Skandinaviens ledande avfallsbolag med verksamhet i fyra länder. Koncernen omsätter cirka åtta miljarder kronor per år och har cirka 2 500 anställda. Bolaget har ett verksamhetssystem som är miljöcertifierat enligt ISO 14001 sedan år 2004, kvalitetscertifierat enligt ISP 9001 sedan år 2008 och arbetsmiljöcertifierat enligt ISO 45001 sedan år 2018. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 9 M 10084-24 Omgivningsförhållanden och planeringsförutsättningar Område 3 ligger inom den norra delen av Högbytorp avfallsanläggning inom fastigheten och i Upplands-Bro kommun (tidigare del av fastigheten ), cirka 3 km nordväst om Bro samhälle invid E18. Det saknas områden utpekade som riksintressen och skyddade områden enligt 7 kap. miljöbalken i närheten av verksamhetsområdet. Berört område omfattas inte av detaljplan eller områdesbestämmelser, men är i befintlig översiktsplan beskriven som en avfallsanläggning av regional betydelse. MILJÖKONSEKVENSER, SKYDDSÅTGÄRDER OCH REGLERING AV VERKSAMHETEN Inledning Det har tagits fram en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver påverkan till följd av den ansöka ändringen. Som framgår av utredningen bedöms ändringarnas betydelse ur miljö- och risksynpunkt vara mycket begränsade och innebär ingen utökad påverkan av betydelse för människors hälsa eller miljön jämfört med pågående deponering. Utökningen bedöms inte heller försvåra möjligheten att nå miljökvalitetsnormerna för vattenförekomsten Mälaren/Görväln. Förslag till villkor Bolaget föreslår att de villkor som tidigare föreskrivits ska fortsätta gälla. Utöver att de nuvarande tillståndsvillkoren fortsatt kan gälla förändrade regleras verksamheten av generella föreskrifter i form av deponiförordningen, Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall samt tillhörande vägledningar. Bolaget har också, under processens gång, föreslagit följande nya villkor för verksamheten som bedrivs inom Område 3. Avfall som innehåller mer än 0,02 mg/kg TS PFAS11 får inte deponeras inom Område 3. Villkoret gäller det avfall som deponeras från det att ändringstillståndet tas i anspråk. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 10 M 10084-24 Miljöbalkens allmänna hänsynsregler m.m. Kunskapskravet Bolaget har bedrivit verksamhet på platsen under lång tid och bolaget har gedigen kunskap om processer inom den egna verksamheten samt omfattande branscherfarenhet. Bolaget har även, inför upprättandet av ansökan, låtit interna och externa experter genomföra flera utredningar som ytterligare har förbättrat kunskapen om ändringens påverkan på miljön. Försiktighetsprincipen och principen om bästa möjliga teknik Försiktighetsprincipen har och kommer fortsatt att genomsyra den fortsatta projekteringen och driften av verksamheten. I miljökonsekvensbeskrivningen och den tekniska beskrivningen finns närmare redogörelser för verksamheten, innefattande bl.a. överväganden beträffande rening av det lakvatten som uppkommer i verksamheten samt de övriga försiktighetsmått och skyddsåtgärder som föreslås. Bolaget gör gällande att försiktighetsprincipen uppfylls. Produktvalsprincipen Bolaget kommer endast hantera kemikalier i små mängder vid ansökt verksamhet. Bolaget har goda interna rutiner för hantering av kemikalier och kommer att sträva efter att undvika användning av potentiellt miljö- och hälsopåverkande kemiska produkter och, om det är motiverat, byta ut varor eller produkter mot mindre miljöoch hälsopåverkande sådana. Produktvalsprincipen kommer att vara väl tillgodosedd i den ansökta verksamheten. Hushållnings- och kretsloppsprincipen Genom att samlokalisera olika typer av avfalls- och energiverksamheter vid Högbytorp har omfattande synergi- och effektiviseringsåtgärder kunnat uppnås och utvecklas, vilka i sin tur minskar och effektiviserar transporter, energiförbrukning, ytanvändning m.m. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 11 M 10084-24 Val av plats Deponering och annan avfallsverksamhet har bedrivits inom området under en lång tid. Utökad deponering kommer att ske dikt an befintlig deponi inom befintligt verksamhetsområde och innebär således inget ianspråktagande av ny mark. Verksamheten är väl lokaliserad ur miljösynpunkt och påverkar inga skyddade områden eller riksintressen. Deponeringsverksamheten är vidare belägen på långt avstånd från tätbebyggelse och bostadsområden. Goda geologiska och hydrogeologiska förhållande råder på platsen. Med hänsyn till ansökans syfte, att under en begränsad tid säkerställa fortsatt deponikapacitet i regionen, har det inte bedömts lämpligt att ta i anspråk ett nytt område. Det saknas vidare andra områden inom verksamhetsområdet som kan tas i anspråk. Ekonomisk säkerhet De ansökta ändringarna kommer inte att leda till en ökad efterbehandlingskostnad och de förväntade kostnaderna för efterbehandling har inte ökat från det att den tidigare prövningen genomfördes. Det finns således inte behov av att öka den ekonomiska säkerheten som idag är 65 000 000 kronor. SAMRÅD Ansökan har föregåtts av ett samrådsförfarande enligt 6 kap. miljöbalken. En samrådsredogörelse finns fogad till miljökonsekvensbeskrivningen. SKÄL FÖR VERKSTÄLLIGHETSFÖRORDNANDE I enlighet med vad bolaget har redovisat 2 ovan är det mycket angeläget för avfallshanteringen i regionen att bolaget fortsatt ska kunna ta emot och deponera avfall inom området. Med hänsyn till att det är frågan om en pågående verksamhet inom ett etablerat verksamhetsområde anser bolaget att skäl till att meddela verkställighetsförordnande föreligger. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 12 M 10084-24 INKOMNA YTTRANDEN Statens geotekniska institut (SGI) Deponikonstruktion Efter att ha framfört inledande synpunkter har SGI, efter tillkommande information från sökanden, anfört att det ställer sig positivt till den valda bottenkonstruktionen med stenmjöl och bentonitmattor. Påverkan på grund- och ytvatten Efter kompletteringar från bolaget har SGI ställts gig positivt till beräkningarna. Även sluttäckningen kommer över tid att släppa igenom mer vatten än den beräknade permeabiliteten anger. Även fallet att aktiv länshållning av lakvatten upphör måste tas i beaktande i belastningsberäkningen. Många PFAS-ämnen förekommer i lakvatten från deponier. Belastningen av PFASämnen till lakvattenbehandlingen kan öka med den utökade deponeringen, även om den vid varje tillfälle aktiva ytan förblir mindre, till exempel på grund av att avfall med högre halter och mer rörliga PFAS-ämnen tas emot. SGI har inget ytterligare att anföra förutom att det i egenkontrollen (fortsatt) måste vara säkerställt att inget PFAS-haltigt avfall deponeras inom det nya området, alternativt inte med halter av PFAS11 över det angivna riktvärdet 0,003 mg/kg TS. Sluttäckning av deponin SGI har anfört att det nöjer sig med sökandens svar, men velat uppmärksamma att lutningen om 1:20 enligt den tidigare tekniska beskrivningen är flack och därför ställer krav på att en god dräneringskapacitet säkerställs i kommande sluttäckning. Geoteknik Efter bolagets kompletteringar har SGI angett att samtliga frågeställningar och osäkerheter kommer att omhändertas i senare skeden med hänvisning till villkor 26 och 27. SGI har därför inte haft några ytterligare synpunkter. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 13 M 10084-24 SMHI Underlagen är väl genomarbetade och tar hänsyn till de hydrologiska förutsättningarna i dagens och framtidens klimat. Myndigheten vill påminna sökanden om att beakta rinnvägar vid skyfall för att säkerställa att inget kontaminerat vatten når recipient utan erforderlig rening i det fall dagvattensystemets kapacitet skulle visa sig vara otillräcklig. Länsstyrelsen i Stockholms län Länsstyrelsen har i första hand motsatt sig att tillstånd ges. I andra hand har man medgett att tillstånd ges om deponering av avfall som är förorenat med PFAS förbjuds, alternativt att avfallet behandlas så att utlakning av PFAS-ämnen i betydande omfattning motverkas och föroreningen fasthålls i deponin. I tredje hand har man begärt att ett villkor i enlighet med bolagets åtagande föreskrivs. Detta villkor bör vara möjligt att innehålla om avfallet behandlas. Behandling bör genomföras innan deponering och omhändertagande och rening av lakvatten bör ske på Område 3. Bolaget har inte på ett tillfredsställande sätt besvarat länsstyrelsens yttrande, särskilt vad avser prövning av lakvattenutsläpp inom ramen för ändringstillståndsprövningen. Ansökan uppfyller inte de grundläggande förutsättningarna för att beviljas tillstånd till deponering av PFAS-förorenat avfall inom Område 3. Den befintliga anläggningen saknar tillräcklig rening av lakvatten innehållande PFAS och det saknas villkor som reglerar högsta tillåtna halter eller mängder som får tillföras mark- och växtsystemet. Mot denna bakgrund kan verksamheten inte bedömas vara en godtagbar mottagare av PFAS-innehållande avfall. Den nuvarande avsaknaden av villkor och prövotider för PFAS-föroreningar motsvarar inte vad som följer av en tillämpning av 2 kap. miljöbalken och uppfyller inte de krav som bör ställas i ett ändringstillstånd. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 14 M 10084-24 Förutsättningarna för bedömning av verksamhetens lokalisering har förändrats sedan tidigare tillståndsprövning. Spridning av PFAS via ytvatten har identifierats som ett reellt hot mot vattenskyddsområden och därmed även mot dricksvattenförsörjningen till bl.a. Stockholmsregionen då PFAS-föreningar kan utgöra allvarliga risker för både människors hälsa och miljön. Den ingivna ansökan innehåller inte tillräckliga förslag vad gäller begränsningar för mottagning av PFAS-avfall, behandling av avfall eller lakvattenrening. Lakvatten kommer att fortsätta genereras under lång tid efter avslutad deponering. Därför bör tillstånd endast kunna ges under förutsättning att PFAS-innehållande avfall förbjuds eller att behandling sker i syfte att uppfylla kraven i 14 § deponeringsförordningen. PFAS-ämnen i det mottagna avfallet måste därför behandlas så att utlakning i betydande omfattning motverkas och ämnena kvarhålls i deponin. I annat fall bör deponering inte medges. Det bör även noteras att den befintliga deponin omfattar ett stort område, att planering för sluttäckning saknas, samt att tillgången till lämpliga täckmassor bedöms vara otillräcklig under vissa perioder. Detta innebär en förhöjd risk för fördröjda sluttäckningsåtgärder, vilket i sin tur försvårar arbetet med att minska lakvattenmängden och därmed de tillhörande utsläppen. Höga PFAS-halter har uppmätts i såväl utgående vatten till mark/växtsystemet, i Sätrabäcken och grundvatten, vilket ytterligare belyser bristerna i nuvarande reningskapacitet. Bolaget har inte inkommit med uppgifter som visar att utlakningen av PFAS-ämnen i betydande omfattning motverkas och att föroreningen fasthålls i deponin. Det finns stora behov av att begränsa PFAS-föroreningar från Område 3 till Område 1 eftersom utsläppsvillkor saknas för Område 1 och utsläppet fortfarande innehåller höga halter och mängder och reningen inte kan anses tillräcklig. Idag klarar inte reningsanläggningen på Område 1 den befintliga belastningen och utsläpp av PFAS-föroreningar är långt ifrån acceptabla. Det är därför olämpligt att NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 15 M 10084-24 leda ytterligare lakvatten till Område 1. I stället bör rening av lakvatten ske på Område 3. Bolagets förslag till villkor om totalhalt kommer inte att begränsa lakningen av PFAS i avfallet. Villkoret är alltför generöst och riskerar att allt från 9 till 60 kg PFAS11 släpps ut. Däremot kan bolagets åtagande fastställas som villkor. Villkoret bör vara möjligt att hålla om avfallet behandlas. Om verksamheten bedrivs på samma sätt som i befintlig deponi kommer inte PFAS att fastläggas i deponin. Sammanfattningsvis bedömer länsstyrelsen att ansökan inte uppfyller miljöbalkens krav vad gäller skydd för människors hälsa och miljön. Länsstyrelsen kan därmed inte tillstyrka att tillstånd medges i enlighet med bolagets ansökan. Bästa möjliga teknik Den avsedda deponietappen bör vara en fristående deponi och motsvara bästa möjliga teknik. Till skillnad från en fristående deponi medför ansökt utformning flera risker. Den befintliga deponin som den nya deponin ska ligga mot kallas restavfallscellen där bolaget under många år fått undantag från förbudet att deponera organiskt och brännbart avfall. Det finns därför en stor risk för sättningar eller det är i varje fall inte visat att sättningarna är små för befintlig deponi och att det är bättre att anlägga en fristående deponi. I restavfallscellen förekommer deponigas, vilket också riskerar innebära att sättningar uppstår. Likaså kan undergrunden till deponin både i slänten mot befintlig deponi och eventuellt i botten innebära risker som kan äventyra tätskiktens funktion, enligt deponiförordningen, både på kort och framförallt på lång sikt. Även vid händelser som stora nederbördsmängder eller torrperiod i kombination med skyfall kan funktionen av konstruktionen äventyras. Avledning av omgivningsvatten, dränvatten och yt- och grundvatten från deponin behöver redovisas tydligare. Lakvatten Prövningen bör också omfatta lakvattenfrågan. Vare sig det gäller utökning eller en helt ny deponi bör prövningen också omfatta PFAS-problematiken, NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 16 M 10084-24 mottagningskriterier, behandling innan deponering och rening av lakvatten. Således behövs uppsamling av lakvatten i konstruktionen, avledning via en lakvattendamm med rening och kontroll av kvalitet innan utsläpp till Område 1. Detta behöver utredas och utsläppsvärden gällande utsläpp av lakvatten till Område 1 behöver fastställas. Vattenskyddsområde och PFAS Bolagets verksamhet Högbytorp ligger direkt angränsande till sekundär skyddszon för Östra Mälarens vattenskyddsområde. Verksamheten ligger inom vattenförekomstavrinningsområde (VARO) för Östra Mälaren. Det sker alltså en tillrinning av vatten från verksamhetens område i riktning mot Östra Mälaren. Bland annat via Sätrabäcken, Önstabäcken och Brobäcken. Utloppet till Mälaren sker i viken intill Görvälnverket. Inom Högbytorp hanteras avfall som kan förväntas innehålla PFAS. I ansökningshandling Bilaga B-2 PM Vatten framgår att PFAS uppmätts i både grund- och ytvatten såväl upp- som nedströms verksamhetsområdet och att detta har en direkt koppling till lakvattenhanteringen inom verksamheten. Det är redan i dag svårt för vattenproducenten Norrvatten att klara de nya gränsvärdena för PFAS i Görvälnverket. Ytterligare tillskott av PFAS innebär att det blir svårare att producera dricksvatten med god kvalitet inom länet. Det bör av den anledningen finnas goda skäl att ställa krav på en bättre rening av utgående PFAS från verksamheten. Klimatförändringar Bolaget bör även redovisa vad klimatförändringar med stora nederbördsmängder innebär för deponins placering och risk för ofrivillig spridning av lakvatten och avfallsmassor eller andra händelser som kan inträffa som riskerar att påverka dricksvatten, vattenförekomsten Östra Mälaren samt vattenskyddsområden, Natura 2000-områden m.m. nedströms. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 17 M 10084-24 Mottagningskriterier Vad gäller mottagning av PFAS-föroreningar i avfall finns inga bestämmelser om gränsvärden i NFS 2004:10. Därför behöver denna fråga villkoras för avfall, sluttäckningsmassor, konstruktionsmaterial/avfall. Bolaget behöver lämna in förslag avseende totalhalter och lakningshalter samt lakade mängder PFAS för att få en tillräcklig bedömning av avfallet som ska deponeras, sluttäckas och användas som konstruktionsmaterial. Behandling av avfall PFAS-föroreningar i avfall behöver behandlas innan deponering eftersom de ger negativa effekter på människors hälsa och miljön. Behandling av mottaget avfall med angivna mål med behandlingen avseende avskiljning eller läckageminskning, främst avseende PFAS-föroreningar behöver således redovisas. Plan för avslutning och efterbehandling Det saknas en mer ingående beskrivning av hur avslutningen ska utformas och fungera för de vattenavledande åtgärder som behövs samt hur man säkerställer en långsiktig funktion av tätskikten med påverkan av sättningar och skyfall m.m. Bygg- och miljönämnden i Upplands-Bro kommun Kommunen och nämnden har tidigare ifrågasatt tillåtligheten av verksamheten. Redan då lyfte kommunen farhågor om exploatering av ett opåverkat grönområde, recipientens höga skyddsvärde och osäkerhet kring den geologiska barriärens förmåga att skydda omgivningen. Avfallsanläggningen ligger i de övre delarna av avrinningsområdena för Sätrabäcken och Önstabäcken som rinner samman och övergår till Brobäcken strax söder om Bro samhälle. Brobäcken mynnar i Mälaren vid Broviken, som är en del av vattenförekomsten Mälaren-Görväln, som utgör råvattentäkt för dricksvattenproduktion i Görvälnverket. Produktionen vid Görvälnverket omfattar årligen 50 miljoner kubikmeter dricksvatten till 700 000 invånare och kommer inom några år att öka kapaciteten för att omfatta en leverans av dricksvatten till 1,3 NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 18 M 10084-24 miljoner invånare. Vattentäkten har stor regional betydelse och skyddet av Mälarens vatten är avgörande för den framtida dricksvattenförsörjningen i Stockholms län. Brobäcken och tillhörande delflöden Önstabäcken och Sätrabäcken är inte vattenförekomster enligt vattenförvaltningen i nuläget, men förväntas bli utpekade som vattenförekomster i nästa förvaltningscykel 2027-2033 eftersom de uppfyller storlekskriteriet för att utgöra vattenförekomster. Om så sker kommer vattendragen att ges egna statusklassningar och miljökvalitetsnormer. EU:s ramdirektiv för vatten fastställer vikten av att förebygga försämring av vattenkvaliteten, skydda och förbättra vattenresurser samt gradvis eliminera utsläpp av farliga ämnen för att återställa vattenkvaliteten till dess naturliga bakgrundsnivåer. Det är av yttersta vikt att dessa principer följs. Stockholm Vatten och Avfall (SVOA) och Norrvatten har kartlagt PFAS-källor till Östra Mälaren och identifierat Brobäcken som en betydande källa till förhöjda PFAS-halter i råvattnet. Handlingarna redovisar inte tillräckligt tydligt hur verksamheten tar hänsyn till att dessa vattendrag omfattas av miljökvalitetsnormer. Det är avgörande att miljökvalitetsnormerna efterlevs, då de är en grund för hållbar förvaltning av vattenresurser och miljön i stort. Alla verksamheter som påverkar miljön måste bedömas på lika villkor, med fokus på att minimera negativa effekter och skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar utveckling. Verksamhetens påverkan på de preliminära vattenförekomsterna och dricksvattentäkten Mälaren-Görväln måste utredas grundligt. Med hänsyn till dessa aspekter bedömer nämnden att den planerade utökningen är olämplig eftersom Mälaren-Görväln är recipient för anläggningens utsläpp. En långvarig och ofrånkomlig påverkan från skadliga ämnen, särskilt PFAS/PFOS, kan leda till allvarliga konsekvenser för vattenkvaliteten. För att säkra den framtida NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 19 M 10084-24 dricksvattenförsörjningen i Stockholms län är det av största vikt att skydda Mälarens vattenresurser. Detta kräver en förstärkning av skyddet. Stockholm Vatten och Avfall (SVOA) SVOA har ställt sig bakom länsstyrelsens krav på att deponering av avfall som är förorenat med PFAS ska förbjudas, alternativt att avfallet behandlas så att utlakning av PFAS-ämnen i betydande omfattning motverkas och att föroreningen fasthålls i deponin. SVOA delar uppfattningen att det finns ett fortsatt behov av säker och långsiktigt hållbar hantering av avfall, inte minst förorenade massor. Därför är det av största vikt att deponier utformas och regleras så att de ämnen som samlas i och tas bort från andra platser inte senare sprids vidare i omgivningen, särskilt till skyddsvärda recipienter. Detta är särskilt viktigt avseende persistenta och lösta toxiska ämnen, som t.ex. PFAS. I samband med att tillstånd ses över för Högbytorp avfallsanläggning är det av stor vikt att säkerställa att Hänsyn tas till att anläggningen ligger inom tillrinningsområdet för Östra Mälarens vattenskyddsområde, råvattentäkt för mer än 2 miljoner människor, Villkor finns för utsläpp av vatten till recipient avseende PFAS och andra lösta toxiska ämnen enligt dricksvattenföreskrifterna LIVSFS 2022:12, Villkor finns som säkerställer att nya eller okända kemiska risker upptäcks i ett tidigt skede, för att undvika framtida hot mot dricksvattenkvalitet och miljö. Avfallsanläggningen Högbytorp, inkluderat Område 3, ligger i tillrinningsområdet till östra Mälaren (trots att det inte ligger i den geografiska avgränsningen för vattenskyddsområdet). Vatten från området rinner via Sätrabäcken och slutligen Brobäcken till Mälaren-Görväln. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 20 M 10084-24 SVOA och Norrvatten har för avsikt att utöka avgränsningen för östra Mälarens vattenskyddsområde för att, i enlighet med skyddsföreskrifterna, innefatta samtliga landområden med direkt avrinning mot östra Mälaren (dvs. det området där Högbytorp ligger). Dock kvarstår faktumet att verksamheten ligger i tillrinningsområdet för östra Mälaren - oberoende av om verksamheten idag ligger innanför eller utanför den nuvarande geografiska avgränsningen för vattenskyddsområdet. Det är därför av största vikt att platsen hanteras därefter utifrån de risker som kan påverka råvattentäkten Mälaren-Görväln. Avfallsanläggningar har visats utgör stora punktkällor för en rad föroreningar, däribland PFAS (Naturvårdsverket, 2013 Screening av organiska ämnen i lakvatten). Ragn-Sells själva har exempelvis sett att även deras inerta deponier, med icke-farligt avfall, bidrar med betydande utsläpp av PFAS. För närvarande har Ragn-Sells verksamhet vid Högbytorp en negativ påverkan på recipienten Mälaren-Görväln. SVOA har tillsammans med Norrvatten gjort en kartläggning över PFAS-källor till östra Mälaren där det konstateras att bidraget från Brobäcken är betydande för de halter som uppmätts i råvattnet (Ekman, F., Ejhed, H., 2023. Källor till PFAS, massbalans för östra Mälarens vattenskyddsområden). Ragn-Sells hänvisar till att Högbytorps bidrag av PFAS till Mälaren är litet i förhållande till andra inflöden, baserat på denna kartläggning. Denna jämförelse är dock missvisande eftersom de flöden som används för jämförelsen, det vill säga flöden från andra delbassänger i Mälaren, avvattnar mycket stora områden i princip hela övriga Mälarens tillrinningsområde. Som en enskild punktkälla utgör därför Högbytorp och i förlängningen Brobäckens utlopp, fortsatt en betydande PFAS-belastning på Mälaren. Redan befintlig anläggning har alltså en påverkan på råvattentäkten östra Mälaren, och SVOA ser därför flertalet risker både avseende PFAS och andra föroreningar. Lokaliseringen är därför olämplig utifrån ett vattenskydds- och dricksvattenperspektiv. För att säkerställa att risk för förorening av råvattentäkten vid Lovö vattenverk och Görvälnverket minimeras och nödvändiga åtgärder införs NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 21 M 10084-24 vid utsläppskällan bör verksamheten tillämpa gällande skyddsföreskrifter för Östra Mälarens vattenskyddsområde. Villkor för allt vatten som släpps ut från Område 1 bör även inkluderas i aktuell ansökan eftersom utsläpp av vattnet från Område 3 leds till Område 1 och är därmed beroende av reningsstegen i Område 1. Givet den kunskapsutveckling avseende spridning av föroreningar från avfallsanläggningar som skett sedan tidigare villkor beslutades, ser SVOA att man nu när tillstånd ses över bör ta hänsyn till detta genom säsongsvis övervakning av utgående vatten med screening-analys. Det är av största vikt att tidigt identifiera potentiellt toxiska föroreningar, för att undvika en liknande situation som nu råder avseende PFAS-föroreningarna. Detta går även i linje med Naturvårdsverkets vägledning från 2023 om Omprövning och återkallelse av tillstånd till miljöfarlig verksamhet, som syftar till att undvika nya miljöproblem genom vägledning kring omprövning av tillstånd. Detta är särskilt aktuellt i just detta fall givet Högbytorps lokalisering i tillrinningsområdet till en råvattentäkt som försörjer över 2 miljoner med dricksvatten. Villkor för PFAS samt behov av PFAS-rening: Sedan nuvarande tillstånd för verksamheten meddelades har kunskapsläget kring PFAS utvecklats väsentligt. Kunskap finns idag om att PFAS förekommer i varierande grad i alla typer av avfall, vilket Ragn-Sells själva även konstaterat. Parallellt har även gränsvärden för PFAS skärpts. Av samma anledning har Ragn-Sells, efter föreläggande från Länsstyrelsen, även tagit fram en handlingsplan för PFAS. Handlingsplanen visar just att Ragn-Sells visserligen jobbar aktivt med PFAS men att det även finns stora kunskapsluckor kvar inom flertalet områden, exempelvis förekomst av PFAS i olika avfallsslag, spridningsvägar och hantering av PFAS inom anläggningen samt påverkan på omgivande miljö, recipienter och Mälaren. Bristen på kunskap avser inte bolaget specifikt utan beskriver det allmänna kunskapsläget. SVOA ser positivt på bolagets framåtblickande arbete men kunskapsläget är sådant att särskild försiktighet måste iakttas. Skarpa och tydliga villkor är därför mycket viktiga. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 22 M 10084-24 Trots att utvecklingen av reningstekniker för PFAS fortfarande pågår finns idag etablerade och fungerande tekniska lösningar tillgängliga på marknaden. Det är därför inte motiverat att avvakta med reningsåtgärder i väntan på framtida teknikutveckling. Tvärtom är det viktigt att befintlig teknik tas i bruk snarast möjligt och successivt kan förbättras i takt med att ny kunskap och bättre metoder blir tillgängliga. För att säkerställa att sådan rening faktiskt kommer till stånd krävs dock tydliga och uppföljningsbara villkor i tillståndet. Villkor är avgörande för att driva på införande av rening och för att kunna följa upp dess effektivitet över tid. Område 1:s betydelse för prövningen: Ragn-Sells menar att Område 1 inte omfattas av denna ansökan. Det är SVOA:s bedömning att hela lakvattensystemet måste omfattas av tillståndsvillkor, inklusive de steg där lakvatten från Område 3 renas i Område 1, då påverkan i recipient uppstår först därefter. Gällande dagens belastning från området: Det är möjligt att den aktuella ändringen av tillstånd för Område 3 inte förändrar belastningen på recipienten, men det får inte leda till slutsatsen att dagens påverkan är acceptabel. Belastningen är redan i dag hög, särskilt avseende PFAS (Ekman och Ejhed, 2023). Detta talar för att ytterligare villkor bör föreskrivas i tillståndet för att säkerställa att belastningen från området långsiktigt minskar. Villkor för Screening och övervakning: Ragn-Sells har genomfört en screening med 600 parametrar, vilket är positivt. Men screeningar måste genomföras kontinuerligt, och metoden för dessa behöver uppdateras i takt med utvecklingen av nya och förbättrade analysmetoder (exempelvis non-target och effektbaserade analyser). Det är nödvändigt med en kontinuerlig övervakning med screening för tidig upptäckt av nya/okända kemiska risker, innan de blir miljö- eller hälsoproblem. Det är av särskilt stor vikt givet att Högbytorp ligger i tillrinningsområdet till en dricksvattentäkt för mer än 2 miljoner människor. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 23 M 10084-24 Verkställighetsförordnande bör inte meddelas i målet eftersom det behöver finnas tillräckliga villkor på plats för att säkerställa att verksamheten inte medför risk för förorening av råvattentäkten Mälaren-Görväln. Mot bakgrund av det ovanstående har SVOA begärt:
- a)Att gällande skyddsföreskrifter för Östra Mälarens vattenskyddsområde ska tillämpas för verksamheten,
- b)Att eventuellt tillstånd inte får tas i drift innan domen vunnit laga kraft,
- c)I första hand att allt vatten som släpps ut från Område 3 och Område 1 och leds vidare till recipienter, inte får överskrida gränsvärden för lösta toxiska ämnen enligt LIVSFS 2022:12, däribland 4 ng/l för summa PFAS4 och 100 ng/l för summa PFAS21,
- d)I andra hand att allt vatten som släpps ut från Område 3 till recipienter inte får överskrida gränsvärden för lösta toxiska ämnen enligt LIVSFS 2022:12, däribland 4 ng/l av summa PFAS4 och 100 ng/l summa PFAS21, och
- e)Att Ragn-Sells åläggs att säsongsvis undersöka utsläpp av föroreningar genom screening-analys (vilket ska inkludera PFAS) i ett provtagningsprogram framtaget i dialog med tillsynsmyndigheten. SVOA önskar att det i planering av dagvattenhantering även tas hänsyn till sättningar och extremhändelser (exempelvis brand med generering av släckvatten och skyfall) för att säkerställa att inga orenade utsläpp kan ske till recipient och därmed råvattentäkten Mälaren-Görväln. Dagvattenlösningen bör även ha en avstängningsfunktion vid utloppet för att säkerställa att inget vatten okontrollerat kan passera ut från anläggningen till recipient utan att det säkerställs att detta vatten inte utgör en risk för förorening: SVOA önskar även att bolaget tydliggör hur stora vattenflöden som i dag passerar anläggningen för PFAS-rening och redogör för hur stor PFAS-avskiljning som sker i dag samt gör en prognos för framtiden när den nuvarande anläggningen för PFASrening är fullt driftsatt. SVOA önskar också tydliggörande kring plan för NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 24 M 10084-24 avetablering av området för att utreda och minimera områdets långsiktiga påverkan på nedströms råvattentäkt Mälaren-Görväln. Norrvatten Norrvatten har motsatt sig att tillstånd ges. I andra hand har man begärt att ytterligare villkor föreskrivs. Man har ställt sig bakom länsstyrelsens krav på att deponering av avfall som är förorenat med PFAS ska förbjudas, alternativt att avfallet behandlas så att utlakning av PFAS-ämnen i betydande omfattning motverkas och att föroreningen fasthålls i deponin. Norrvatten ifrågasätter inte behovet av avfallshantering i regionen. Det behovet måste dock ställas mot det allmänna intresset av att inte onödigtvis belasta dricksvattenresurserna. Enligt praxis ska dricksvattenförsörjningen tillmätas mycket stor vikt vid intresseavvägningen. Ett tillstånd till miljöfarlig verksamhet som riskerar att medföra negativ påverkan på dricksvattentäkter måste förenas med villkor som säkerställer att ingen oacceptabel påverkan riskerar att uppkomma. Om sådana villkor inte kan föreskrivas kan verksamheten inte tillåtas. Lokaliseringen av befintlig och tillkommande verksamhet är inte lämplig eftersom den innebär risker för dricksvattenförsörjningen i Stockholmsregionen. Givet att redan den befintliga verksamheten bidrar till negativ påverkan på Sveriges viktigaste vattentäkt anser Norrvatten att den ansökta ändringen enbart kan tillåtas om ytterligare villkor föreskrivs för verksamheten. Även om det rör sig om en befintlig verksamhet måste en lokaliseringsprövning göras. Verkställighetsförordnande kan inte medges eftersom verksamheten riskerar att medföra allvarlig skada på dricksvattenförekomsten Mälaren-Görväln. Ansökan saknar tekniskt underlag som redovisar hur stor andel av lakvattnet som passerar anläggningen, hur bra reningseffekt anläggningen har och hur höga halter och flöden som passerar anläggningen, dvs. belastningen av PFAS ut till mark- och vattenmiljö redovisas inte, vilket är en brist i ansökningshandlingarna. Norrvatten har vidare uppfattat att anläggningen Ash2Salt som nämns i ansökan, är på NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 25 M 10084-24 försöksstadiet och ännu inte i drift, så reningseffekten av den anläggningen bör inte beaktas i prövningen. Eftersom inga av sökandens reningsanläggningar destruerar PFAS behöver restflöden från anläggningen redovisas. Avfallsanläggningen Högbytorp och Område 3 ligger i tillrinningsområdet direkt till dricksvattenförekomsten Mälaren-Görväln. Utsläpp från Högbytorp släpps vidare till Sätrabäcken och Brobäcken direkt ner till Mälaren-Görväln som är recipient inom Östra Mälarens Vattenskyddsområde. Norrvatten och SVOA har för avsikt att inom kort ansöka om ändring av vattenskyddsområdets avgränsning för att inkludera hela landområdet med direkt avrinning mot Östra Mälaren, så att kartan stämmer överens med beslutet om skyddsföreskrifterna. Högbytorp kommer då att hamna inom vattenskyddsområdet. Tidsplanen för ändringen är för närvarande senast år 2027. För att kunna uppfylla syftet med vattenskyddsområdet behöver alla betydande risker i hela det direkta tillrinningsområdet behandlas. Verksamheten vid Högbytorp omfattar lagring, behandling och deponering av avfall och farligt avfall, vilket är en komplex verksamhet som är känd för att orsaka utsläpp av många olika föroreningar till vatten. Tillstånden kan behöva omprövas i samband med att kunskapen ökar. Befintlig anläggning har konstaterats medföra betydande utsläpp med höga halter av föroreningar av per- och polyfluorerade alkylsulfonater (PFAS-ämnen) till Mälaren-Görväln med påverkan på råvattnet vid Görvälnverket och Lovö vattenverk. Ragns-Sells har redovisat att icke-farligt avfall (inert avfall, Område 3) har föroreningar av PFAS och att lakvatten från Område 3 till och med har högre halter av föroreningar av PFAS än lakvatten från farligt avfall. Norrvatten har dessutom uppmätt att det förekommer ämnen i vattnet vid Brobäckens utlopp till Mälaren-Görväln som orsakar kombinationseffekter i form av genotoxisk effekt som även har uppmätts i råvattnet till Görvälnverket. Görvälnverket har ingen effektiv rening av lösta toxiska ämnen i råvattnet, vilket innebär att den typen av utsläpp till vattentäkten kan orsaka stora problem i dricksvattenproduktionen. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 26 M 10084-24 Handlingarna i ärendet beskriver inte utsläpp och omfattning av rening av olika typer av föroreningar från befintliga eller planerade anläggningar. Driftsproblem i reningsprocesser kan orsaka ytterligare oplanerade stora utsläpp och behöver beaktas. Norrvatten ser att det är av särskilt stor vikt att utreda påverkan av de nya anläggningarna på PFAS-utsläpp i Brobäcken då dessa redan är mycket höga. Det är vidare ett känt problem att avfallsanläggningar drabbas av brand genom självantändning. Brand och släckvattenhantering orsakar att ytterligare komplexa föroreningar kan uppstå oavsiktligt och kan bidra till ytterligare förorening av vatten från verksamheten. Platsens lämplighet Lokaliseringen av verksamheten är inte lämplig eftersom anläggningens utsläpp leds till Mälaren-Görväln som är en oersättlig dricksvattentäkt för över 2 miljoner människor, en vattenresurs av högsta prioritet inom den regionala vattenförsörjningsplanen och vattentäkt till Görvälnverket som är utpekat som riksintresse för dricksvattenförsörjning. Vattenverket tål ingen ytterligare belastning av PFAS. Ansökt utökning av verksamheten är inte lämplig eftersom det redan konstaterats att nuvarande verksamhet har en negativ påverkan på Mälaren-Görväln med utsläpp av bl.a. PFAS-ämnen. Det ansökta utökade utrymmet och omfattningen av deponeringen medför ytterligare belastning på miljön. Enligt den fyllnadstakt som redovisas kommer verksamheten att ha fyllt upp det utrymme den gör anspråk på inom några år och Norrvatten befarar att verksamheten därefter kommer att fortsätta utöka den negativa påverkan på Mälaren-Görväln. Planerna efter att deponierna är utfyllda och påverkan på Mälaren-Görväln inom Östra Mälarens vattenskyddsområde behöver tydliggöras av bolaget. Eftersom området ligger i det direkta tillrinningsområdet till uttagspunkten av råvatten för dricksvattenproduktionen i Görvälnverket inom Östra Mälarens vattenskyddsområde ska skyddsföreskrifterna för vattenskyddsområdet tillämpas NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 27 M 10084-24 och förebyggande åtgärder för att förhindra negativ påverkan på råvattnet och dricksvattnet måste införas vid föroreningskällan. Prövningens omfattning Hela anläggningen bör ingå i ansökan. Av underlagsmaterialet till ansökan framgår att utsläpp från Område 3 är beroende av rening som genomförs i Område 1. Den sökta ändringen har alltså ett miljömässigt samband med den del av verksamheten som bedrivs i Område 1. Det är därför inte lämpligt att dela upp prövningen till att avse endast ändringen. Även tillståndet för Område 1 och verksamheten som bedrivs i det området borde ha omfattats av ansökan så att de samlade miljöeffekterna kan bedömas. Villkor avseende halter och mängder av föroreningar i utsläpp från hela verksamheten som bedrivs i Högbytorp bör föreskrivas. Verksamhetsdelar som har ett miljömässigt samband med ändringen ska prövas i ett sammanhang. Ökningen är inte begränsad och nuvarande tillstånd för verksamheten är gammalt. Sammantaget har ansökan avgränsats för snävt. Hela anläggningens lakvattensystem bör omfattas av ett eventuellt nytt tillstånd för utökad deponi i Område 3. Den av bolaget ansökta ändringen bör inte kunna prövas inom ramen för en sådan begränsad prövning som ett ändringstillstånd enligt 16 kap. 2 a § miljöbalken. Anläggningens bidrag av PFAS till Mälaren Bolaget hänvisar till Norrvatten och SVOA:s rapport om källor till PFAS i Östra Mälarens vattenskyddsområde och menar att Högbytorps PFAS-bidrag inte är betydande utan i stället är litet (3 %). Detta är emellertid en feltolkning av rapporten eftersom 3 % av det totala inflödet till Mälaren-Görväln från en enskild verksamhetsutövare inte kan anses vara litet. Tvärtom är det betydande, vilket även framhålls i rapporten: idningsväg till Mälaren nedströms Högbytorp avfallsanläggning), är som enskilt inflöde en betydande PFAS-källa till Görväln (cirk NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 28 M 10084-24 Villkor m.m. De villkor som sökanden har föreslagit är inte tillräckliga för att säkerställa att oacceptabel påverkan på vattenförekomsten inte riskerar att uppkomma. Verksamheten kan inte tillåtas medföra risk för negativ påverkan på vattentäkten Mälaren-Görväln genom avsaknad av tillräckliga villkor. Enbart villkor om att endast inert avfall får tas emot är inte tillräckligt då bolaget självt har visat att allt avfall innehåller föroreningar av PFAS. Vidare bör utsläppsvillkor omfatta både Område 1 och Område 3 med hänsyn till det miljömässiga samband och den geografiska närhet som föreligger. Mot denna bakgrund har Norrvatten begärt - Att gällande skyddsföreskrifter för Östra Mälarens vattenskyddsområde ska tillämpas för verksamheten. - I första hand att villkor ska föreskrivas om att utsläpp till vatten från verksamheten vid Högbytorp (dvs. Område 3 och Område 1) inte får överskrida gränsvärden för lösta toxiska ämnen enligt LIVSFS 2022:12, däribland 4 ng/l av summa PFAS4 och 100 ng/l summa PFAS21 för att skydda dricksvatten som produceras från Mälaren-Görväln. Görvälnverket har ingen effektiv rening avseende bl.a. PFAS, därför måste utsläpp till råvattentäkten hålla dricksvattenkvalitet av dessa typer av föroreningar. - I andra hand på villkor om att utsläpp av vatten från Område 3 inte får överskrida gränsvärden för lösta toxiska ämnen enligt LIVSFS 2022:12, däribland 4 ng/l av summa PFAS4 och 100 ng/l summa PFAS21 för att skydda dricksvattenkvaliteten som produceras från Mälaren-Görväln. - Att det i dagvattenhantering även tas hänsyn till extremhändelser (exempelvis brand med generering av släckvatten samt skyfall) för att säkerställa att inga utsläpp av orenat vatten kan ske till recipient och därmed råvattentäkten Mälaren-Görväln. - Att sökanden ska utreda och redovisa risken för utsläpp av vatten från verksamheten på grund av sättningar och skyfall. Uppsamlingssystem måste utformas så att de garanterar att inget orenat vatten släpps ut till Mälaren. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen - DOM Sid 29 M 10084-24 Att tillstånd ska förenas med villkor om att verksamheten ska undersöka utsläpp av föroreningar varje säsong (vår, höst, sommar, vinter) genom screening-analyser i ett provtagningsprogram i dialog med tillsynsmyndigheten. Detta för att upptäcka utsläpp av nya och okända ämnen till Mälaren-Görväln. - Att ett eventuellt tillstånd inte får tas i bruk förrän det vunnit laga kraft. Skälet för det är sammanfattningsvis att verksamheten kan medföra irreversibel skada på vattenförekomsten. Det är därför olämpligt att meddela verkställighetsförordnande. Bolaget menar att belastningen från den tillkommande verksamheten inte kommer att öka den totala belastningen till Område 1 eftersom man sluttäcker andra områdesdelar efterhand och att det därför inte är relevant att föreskriva utsläppskrav på hela området. Det finns emellertid inget utsläppsvillkor för PFAS för verksamhetens befintliga tillstånd. Det är i sig en brist eftersom det, som framgår ovan, har visat sig att PFAS i betydande omfattning sprids till Mälaren från anläggningen. För det fall sluttäckning sker på andra delar inom anläggningen är det därtill inte osannolikt att sluttäckningsvatten från dessa delar uppkommer så att den totala belastningen ökar. Spridningen från anläggningens samlade verksamhet till Mälaren-Görväln, som redan i nuläget är hårt belastat av PFAS, innebär att utsläppsvillkor som omfattar hela verksamheten bör föreskrivas. Norrvatten vidhåller således att de angivna villkoren avseende vattenhantering och begränsningsvärden ska föreskrivas för verksamheten, för det fall tillstånd beviljas. Vattenskyddsområde Högbytorp-anläggningen är belägen inom tillrinningsområdet för vattenskyddsområdet men utanför själva skyddsområdet. Bolaget menar att vattenskyddsföreskrifterna därmed inte ska tillämpas. Även verksamheter utanför vattenskyddsområde måste dock utövas med hänsyn tagen till effekterna på dess miljö (se Bengtsson, Bertil, lagkommentar till 7 kap. 20 § miljöbalken). Det innebär att vid tillståndsprövning för ny, utökad eller förändrad verksamhet som kan komma att påverka vattenskyddsområdet ska syftet med vattenskyddsområdet så som det NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 30 M 10084-24 definieras i skyddsföreskrifterna, beaktas. En planerad verksamhet som visserligen är belägen utanför ett vattenskyddsområde men som skulle medföra en oacceptabel effekt inom vattenskyddsområdet kan därmed inte tillåtas. Detsamma gäller om effekterna av verksamheten inte fullt ut kan utredas. Det pågår för närvarande arbete med att utvidga vattenskyddsområdet. Det nya vattenskyddsområdet kommer att omfatta Högbytorpanläggningen. Det betyder bland annat att varje ändring av verksamheten som innebär risk för vattenförorening kommer vara förbjuden. Detta bör beaktas redan vid prövningen av den ansökta verksamheten eftersom syftet med revideringen av skyddsområdet annars motverkas. Mark- och miljööverdomstolens avgöranden M 11540-14 och M 15371-22 avsåg verksamheter inom vattenskyddsområde. Avgörandena är dock ändå relevanta eftersom domstolens uttalanden beträffande dricksvattenförsörjningens värde vid intresseavvägningen bör beaktas oavsett var verksamheten är belägen. Vattenskyddsföreskrifterna ska ses som en specificering av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken, som alltid ska tillämpas. I målet M 11540-14 avslog domstolen inte ansökan med hänvisning till vattenskyddsföreskrifterna eller området utan med hänvisning till de allmänna hänsynsreglerna. I förevarande fall är det fråga om en verksamhet som kan orsaka förorening av en oersättlig vattentäkt. Vattentäkten försörjer drygt 2 miljoner människor med dricksvatten och bör tillmätas ett mycket stort värde vid bedömningen av om en potentiellt förorenande verksamhet kan tillåtas oavsett om den är lokaliserad inom eller utanför vattenskyddsområdet. Bolagets handlingsplan för PFAS Bolaget har tagit fram en PFAS-handlingsplan för Högbytorp efter föreläggande från Länsstyrelsen i Stockholm, för vilken Norrvatten varit remissinstans. Norrvatten har därvid bland annat framfört att nulägesbeskrivningen av verksamheten saknar en tydlig beskrivning av halt, flöde m.m. samt att kunskapen om förekomst av PFAS i avfall ökat betydligt och att bolaget saknar tillräcklig NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen Sid 31 M 10084-24 DOM mottagningskontroll av avfallet, vilket medför att föroreningar av PFAS sprids även från lakvatten i Område 3 (lakvattnet förs till Område 1 där rening ska ske). Bolaget håller i bemötande med om att kunskapen om PFAS i inkommande avfall har ökat och att de avser att utreda PFAS-förekomst i KM-klassade jordar samt identifiera behov av och genomföra ytterligare undersökningar av PFAS i inkommande avfall. Det saknas alltså tillräckliga rutiner i dagsläget i motsats mot vad Bolaget framför i ansökan för att hindra att PFAS-förorenade massor hamnar i Område 3. Mot bakgrund av den ökade kunskapen om att höga halter PFAS kan förekomma i massor klassade känslig markanvändning så bör villkor om rening ställas för lakvatten från Område 3. Norrvatten har vidare efterfrågat åtgärdsmål och förväntade reningseffekter i handlingsplanen av reningsanläggningen i Område 1, dit även lakvatten från Område 3 förs. Bolaget har bemött och erfarenhet av bl.a. rening av PFAS i komplexa vatten är ännu inte ett moget område varför det i dag är svårt att prognosticera effekterna av planerade åtgärder. Bolaget har därför givetvis positivt att bolaget arbetar aktivt med PFAS-problematiken, och Norrvatten känner väl till de utmaningar som föreligger beträffande reningen. Att kunskapsluckor föreligger och teknikutvecklingen alltjämt pågår utgör däremot inte skäl till att inte använda den reningsteknik som i nuläget finns tillgänglig. Tvärtom ska den reningsteknik som finns tillgänglig på marknaden användas, i enlighet med principen om bästa möjliga teknik (2 kap. 3 § miljöbalken). I nuläget finns fungerande reningsteknik som kan tillämpas, t.ex. aktivt kol-rening. Den befintliga reningstekniken som kan tillämpas bör också användas under tiden som forskning och teknikutveckling pågår. Det gäller i synnerhet med hänsyn till dricksvattentäktens nuvarande belastning. Bolaget behöver ha ett kontrollprogram med provtagning för att garantera att PFAS inte förekommer i avfallet över de haltvillkor som sätts. Det räcker inte med granskning av erhållen information eftersom PFAS förekommer och har spridits NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 32 M 10084-24 brett i samhället och hela avfallshistoriken ofta saknas. Bolagets villkorsförslag är inte lämpligt. Verkställighetsförordnande Bolaget framför att ändringen är angelägen för att upprätthålla en god avfallshantering i regionen och att verksamheten endast kommer att pågå under en begränsad tid inom ett etablerat avfallshanteringsområde. Verksamhetsutövarens behov av att påbörja verksamheten är inte tungt vägande i förhållande till de konsekvenser som redan har uppstått och kan förvärras, vilket talar för att en dom borde ha vunnit laga kraft innan tillståndet får tas i anspråk (NJA 2012 s. 623). Den ansökta verksamheten kan medföra irreversibel skada på den vattentäkt som förser två miljoner människor med dricksvatten. Under den förutsättningen kan verkställighetsförordnande inte ges. BOLAGETS BEMÖTANDE Tillåtlighet Verksamheten vid Högbytorp är av stor betydelse för regionens avfallshantering Under de senaste årtiondena har antalet aktiva deponier i Sverige minskat till följd av att fler anläggningar har avvecklats än tillkommit, vilket är i linje med lagstiftarens intentioner. Däremot har deponeringsbehovet inte minskat i samma takt som kapaciteten. Det beror inte minst på ökade miljökrav, vilket medför att massor som tidigare har använts i anläggningssyfte inte längre får göra det. Bolagets prognos är att behovet av deponikapacitet kommer att öka, eller i vart fall kvarstå. Redan i dag saknas dock tillräcklig kapacitet och såväl Högbytorp som andra anläggningar i regionen opererar i dag på eller nära sin maxkapacitet (fysisk eller tillståndsgiven). Avfall måste därför transporteras från regionen till andra delar av landet, men även utomlands i vissa fall för vidare hantering. Bristande kapacitet i regionen leder till ökade kostnader för avfallshanteringen och ökade utsläpp när avfallet måste transporteras längre sträckor. En effektiv avfallshantering är en viktig förutsättning för flera sektorer, däribland utbyggnad och underhåll av infrastruktur, NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 33 M 10084-24 bostadsbyggande, sanering av förorenade områden och hantering av avfall i form av t.ex. aska från förbränningsanläggningar och slam från avloppsreningsanläggningar. En tillräcklig kapacitet hos seriösa aktörer minskar även risken för att mindre seriös eller t.o.m. brottslig avfallshantering ska få utrymme i samhället. Som bolaget har angett i ansökan finns det ett behov av att utöka verksamheten vid Högbytorp för att kunna utveckla nya cirkulära lösningar för återvinning av avfall och för att säkerställa behovet av framtida behandlings- och deponeringskapacitet i regionen. Arbetet med att skapa förutsättningar för en ny avfallsanläggning pågår men genomförandet ligger ett antal år in i framtiden (ett samrådsförfarande inleddes i april 2024). Den nu ansökta ändringen är därför nödvändig för att undvika ytterligare brist på deponeringskapacitet i regionen under de närmaste åren. Den ansökta ändringen är vidare av begränsad omfattning jämfört med den övriga verksamhet som bedrivs vid Högbytorp. Ändringsansökan syftar till att möjliggöra fortsatt deponering inom Område 3 i uppskattningsvis ytterligare sex år utöver vad som i dag är tillståndsgivet. Lämplig lokalisering Ansökan är begränsad till en utökning av den totala mängden avfall som får deponeras och innebär att en yta där det i dag bedrivs behandling och lagring av avfall i stället kommer att användas för deponering. Den sökta verksamheten avser således ett område som redan är ianspråktaget för avfallshanteringsverksamhet. Med hänsyn till ändringens syfte att under en begränsad tid säkerställa fortsatt deponeringskapacitet i regionen är den valda lokaliseringen lämplig enligt 2 kap. 6 § miljöbalken. Avfallshanteringsverksamhet har bedrivits inom området under många år och det finns redan utbyggd infrastruktur i form av bl.a. vattenrening. Ändringen är vidare förenlig med 3-4 kap. miljöbalken och påverkar inte något skyddat område enligt 7 kap. miljöbalken. I och med att ansökan avser en utökad deponering är påverkan på landskapsbilden mycket begränsad. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 34 M 10084-24 Den nya deponeringsytan anläggs med en konstgjord geologisk barriär, bottentätning och dräneringsskikt med lakvatteninsamling i enlighet med tillämpliga föreskrifter. Deponiytor sluttäcks efter hand så att lakvattenbildningen minimeras. Berörd befintlig deponidel kommer att sluttäckas innan den nya deponidelen anläggs, vilket innebär att den momentana belastningen på recipienten under deponins drift inte kommer att öka i förhållande till vad som är tillståndsgivet i dag. Med hänsyn till det och ovan beskrivna skyddsåtgärder föreligger ingen risk för ökad belastning på Mälaren som ligger nedströms anläggningen och utgör råvattentäkt för dricksvattenproduktion. För vissa föroreningar, t.ex. PFAS, kommer de momentana utsläppen till och med att vara mindre från den nya deponidelen än från de äldre delarna av deponin. Genomförda utredningar och beräkningar visar att det inte finns anledning att befara att den ändring som ansökan avser kommer att medföra någon nämnvärd tillkommande omgivningspåverkan. Det hade inte varit möjligt att åstadkomma en mindre omgivningspåverkan genom annan lokalisering varken inom eller utanför Högbytorp. Avgränsningen av ansökt verksamhet På Högbytorps avfallsanläggning bedrivs flera olika verksamheter som omfattas av separata tillstånd. Nedan finns en översiktsbild från MKB:n. Huvuddelen av det vatten som uppkommer inom de olika tillståndsgivna områdena leds för vidare behandling inom Område 1. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 35 M 10084-24 Gällande tillstånd för Område 1 innefattar en rätt att motta, rena och behandla vatten från de olika områdena inom Högbytorp, inklusive lakvatten från Område 3. Tillståndet för Område 1 är inte föremål för prövning i detta mål. Frågan om PFASförekomst i det behandlade vattnet hanteras inom ramen för tillsynen och det bedrivs ett aktivt arbete med att se över reningen i detta avseende. Ansökt ändring påverkar inte detta arbete eller möjligheterna att innehålla gällande villkor för verksamheten. Det finns inte skäl att inkludera frågan om behov och utformning av eventuell ytterligare rening inom Område 1 inom ramen för förevarande mål. Vissa remissinstanser har framfört att det skulle föreligga ett behov av att reglera kvaliteten på det vatten som leds från Område 3 till Område 1 för rening. Med anledning av det får bolaget anföra följande. Som redogjorts för i ansökan kommer lakvatten från deponin inom Område 3 att samlas upp i två lakvattendammar, en för jordcellerna och en för deponicellen. I lakvattendammarna sker viss sedimentering innan vattnet avleds vidare till Område NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen Sid 36 M 10084-24 DOM 1 för fortsatt rening. Från lakvattendammarna inom Område 3 leds vattnet till utjämnings- och behandlingsdammar inom Område 1 för ytterligare sedimentering med möjlighet till långtidsluftning. I dammarna avskiljs framför allt metaller och kväve från lakvattnet. PFAS avskiljs från lakvattnet i en anläggning som är placerad mellan utjämnings- och behandlingsdammen. För närvarande används en teknik som bygger på kemisk fällning och flotation, och det pågår ett kontinuerligt förbättringsarbete för att identifiera och implementera bästa möjliga PFASreningsteknik. Från behandlingsdammen finns möjlighet att styra lakvatten till bolagets anläggning för återvinning av flygaska (Ash2Salt) inom Område 2. Anläggningen är dock fortfarande under uppstart. Som ett sista steg i lakvattenhanteringen sker bevattning på ett mark-växtsystem. Markväxtsystemets funktion bygger på att växter tar upp näringsämnen och metaller och att organiskt material och metaller fastläggs i marken. Den totala mängden kväve som tillförs åkermarken inom systemet (vall och salix) genom bevattning får enligt villkor som i dag gäller som riktvärde inte överstiga 200 kg per ha och år. För skogsmarken är motsvarande riktvärde 75 kg per ha och år. För metaller i bevattningsvattnet gäller maximala halter. En närmare redovisning av lakvattenhanteringen återfinns i avsnitt 4 i den tekniska beskrivningen. Systemet med uppsamling inom Område 3 och avledning till Område 1 för vidare rening regleras i grundtillståndet. Kontroll av lakvattnet sker innan det avleds till Område 1. Utökningen av deponin medför inte någon ökad belastning på reningsanläggningen eller recipienten jämfört med nuvarande redan tillståndsgivna förhållanden. Detta eftersom den totala årliga mängden insamlat vatten från Område 3 inte kommer att öka då sluttäckning fortskrider efter hand och ytor som minst motsvarar den nya deponidelen kommer att vara sluttäckta innan driftfasen för den deponidelen. Ansökt ändring innebär således ingen förändring av det lakvatten (vare sig mängd eller kvalitet) som i dag leds till och renas enligt tillståndet för Område 1. Med anledning av det saknas skäl att med hänvisning till den ansökta NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 37 M 10084-24 ändringen föreskriva kvalitetskrav på det vatten som avleds från Område 3 till Område 1. Inte heller i övrigt medför den ansökta ändringen någon ökad påverkan jämfört med befintlig verksamhet. Samtliga nu gällande tillståndsvillkor kommer att kunna innehållas och verksamheten kommer även fortsättningsvis att regleras av generella föreskrifter i form av förordningen om deponering av avfall, Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall. Som bolaget har utvecklat tidigare sker ändringen dessutom inom ett avgränsat område och är i övrigt av begränsad omfattning, vilket gör ändringen lämplig att pröva som ett ändringstillstånd. Särskilt angående PFAS Bolaget instämmer med remissinstanserna att hanteringen av PFAS är en viktig fråga. På Högbytorp har Ragn-Sells därför arbetat aktivt med PFAS-frågan i flera år. Bolaget har bl.a. kartlagt PFAS-flöden, sökt och provat olika sätt att behandla avfall och rena vatten och deltar i flera studier tillsamman med universitet och högskolor. Bolaget kommer även fortsättningsvis att vara aktivt engagerad i frågan (se mer nedan). Det är emellertid bolagets bestämda uppfattning att det saknas förutsättningar för, och att det inte heller är lämpligt, att närmare reglera frågan om PFAS för hela Högbytorp inom ramen för denna begränsade prövning. Under målets handläggning har det anförts att befintlig anläggning skulle medföra betydande utsläpp av föroreningar av PFAS till Mälaren-Görväln med påverkan på råvattnet vid Görvälnverket och Lovö vattenverk. Det är inte en rättvisande bild av läget. Det är visserligen korrekt att verksamheterna vid Högbytorp bidrar till PFAS i Mälaren, men den utredning som Norrvatten och SVOA har låtit genomföra och nu hänvisar till visar inte att Högbytorps andel av PFAS-flödet är betydande. Vatten från Högbytorp rinner via Sätrabäcken till Brobäcken, som i sin tur mynnar i Mälaren. Brobäcken bidrar som enskilt inflöde av PFAS till Mälaren-Görväln med 3 procent PFAS4 och 4 procent PFAS21, vilket kan jämföras med tillförseln av PFAS från Norra Björkfjärden (41 procent PFAS4 och 44 procent PFAS21), NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen Sid 38 M 10084-24 DOM Skarven (36 procent PFAS4 och 30 procent PFAS 21) och Långtarmen (17 procent PFAS4 och 17 procent PFAS 21). Bolaget kontrollerar avfall som ankommer till anläggningen, och följer på nära håll det arbete som Naturvårdsverket och SGI bedriver med att ta fram mottagningskriterier för deponering av PFAS-förorenat avfall. Bolaget tillämpar redan interna riktlinjer i samband med mottagningen. Det sker t.ex. alltid PFASanalys i samband med mottagningskontrollen i de fall avfallet ursprung indikerar att PFAS-innehåll kan misstänkas. Deponering av PFAS-haltigt avfall (jordar med innehåll av PFAS11 över 0,003 mg/kg TS) sker endast inom Område 2 som har ett slutet system för lakvattenhantering. Den övre gränsen för vilka PFAS-halter som deponeras inom Område 2 begränsas av angivna halter i den s.k. POPSförordningen. Bolagets samlade arbete med att minska utsläppen av PFAS har bl.a. mynnat ut i en handlingsplan som innehåller en nulägesbeskrivning samt tydliga mål och aktiviteter. Handlingsplanen har lämnats in till länsstyrelsen som remitterat den till bl.a. nämnden, Norrvatten och SVOA. Uppföljning av arbetet med handlingsplanen och dess aktiviteter utförs kvartalsvis, och handlingsplanen ska revideras varje år för att fastställa nya mål och aktiviteter. Ett av målen med handlingsplanen är att installera PFAS-rening av hela lakvattenflödet, vilket förutsätter att bolaget fortsätter det pågående arbetet med att utvärdera och skala upp befintlig rening inom Område 1 samt att eventuella ytterligare PFAS-reningstekniker för fullskalig lakvattenrening utreds och implementeras. Arbetet med att reducera Högbytorps samlade PFAS-utsläpp bör enligt bolagets mening även fortsatt hanteras inom ramen för tillsynen och samordnas mellan de olika verksamheterna inom området. Inte minst för att kunskapen om PFAS och hur utsläppen till miljön ska minska är under stark utveckling både generellt i Sverige och Europa samt inom Högbytorp. Ragn-Sells följer utvecklingen noga och bidrar aktivt i flera forskningsprojekt. Däribland har bolaget pågående samarbeten relaterat till PFAS med Luleå Tekniska Universitet, Örebro universitet, Sveriges NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 39 M 10084-24 Lantbruksuniversitet, Chalmers tekniska högskola samt Open University i London. Ragn-Sells deltar också aktivt i International Waste Working Group, arbetsgrupp för PFAS. Med hänsyn till att kunskapen om PFAS är under stark utveckling är Ragn-Sells uppfattning att det i dag är svårt att utesluta några behandlingstekniker. Över lag finns dock flera innovativa metoder för behandling av PFAS som är under utveckling. Ragn-Sells uppfattning är även att det kommer krävas flera olika tekniker för olika typer av avfallsslag och matriser för att säkerställa en optimalt långsiktig hantering. Det finns därför anledning att fortsatt hantera frågan inom ramen för tillsynen och inom ramen för det arbete som redan har initierats med handlingsplanen för PFAS. Bolaget ser mycket olyckligt på vattenbolagens missförstånd/påstående kring kunskapsbrist, och önskar understryka följande om dels bolagets kunskap om PFAS, dels tillämpad rening vid Högbytorp. Ragn-Sells har sedan 2017 legat i framkant i PFAS-frågan och tagit ett stort ansvar vad gäller bl.a. provtagning, kunskapsinhämtning, reningsförsök, deltagande i studier och forskningsprojekt, trots att tillstånden inte har krävt det. Bolaget tar således sitt ansvar enligt 2 kap. 2 § miljöbalken på ett mycket stort allvar. Det finns vidare flera personer inom bolaget med mycket hög kompentens som nästan uteslutande arbetar med PFAS. Bolaget är ISOcertifierat vilket innebär att det uppfyller internationella standarder för kvalitet, miljö och säkerhet. ISO-standarder kräver ett systematiskt arbete där kontinuerlig förbättring av verksamheten är central. I likhet med andra seriösa och moderna företag som följer standarder genomsyras bolagets verksamhet av ett pågående förbättringsarbete, vilket bl.a. präglar bolagets PFAS-handlingsplan. Påståendet om att en handlingsplan, vars syfte är att genomföra ett systematiskt förbättringsarbete, skulle betyda att verksamheten brister i rutiner eller kunskap är sammantaget en felaktig tolkning. Det är inte heller korrekt att bolaget skulle vänta med att införa reningsåtgärder i avvaktan på framtida teknikutveckling och/eller tillståndsprövning av Område 1. Bolaget har sedan 2021 renat lakvattnet (från både Område 1 och 3) med avseende NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 40 M 10084-24 på PFAS. Tekniker som har använts är aktivt kol respektive kemisk fällning med särskilt PFAS-fällningsmedel. Under åren 2021-2024 har bolaget årligen i snitt minskat utsläppen av PFOS med 23 %, av PFAS4 med 29 % och av PFAS11 (som för det aktuella vattnet kan likställas med PFAS22) med 18 % i förhållande till om ingen rening hade tillämpats. Inom ramen för befintlig PFAS-handlingsplan kommer arbetet med avskiljningen att utvecklas, och bolaget har under 2025 investerat i ytterligare reningsutrustning för att öka såväl kapacitet som avskiljningsgrad. Bolaget arbetar alltså kontinuerligt med att förbättra situationen och motsätter sig inte att rena lakvattnet. Vad bolaget dock har invänt mot är att i förevarande tillståndsprövning om en ändring av en liten del av de verksamheter som bedrivs vid Högbytorp reglera frågan om utsläpp av PFAS till recipient, bl.a. med hänvisning till att det är frågan om en pågående teknikutveckling. Ett villkor om rening i ett ändringstillstånd för Område 3 kan riskera att låsa tekniken och utveckling på ett negativt sätt samtidigt som att det under alla omständigheter måste anses som orimligt att pröva om samtliga verksamheter som leder vatten för rening till Område 1 endast för en mindre utökning av en deponi som dessutom inte bedöms medföra en ökad belastning eller några ökade flöden av vare sig vatten eller föroreningar till recipient. Frågan om utsläpp av PFAS till recipient är inte reglerad i någon av nuvarande tillstånd för Högbytorp. Tillsynsmyndigheten har därmed en mycket god möjlighet att på eget initiativ ta upp frågan om eventuell reglering avseende PFAS, vilket (som redovisats tidigare) redan sker och är ett pågående tillsynsärende för samtliga verksamheter inom Högbytorp. Eftersom teknikutvecklingen inom området för PFAS-rening går snabbt och samarbetet samt dialogen med tillsynsmyndigheten är väl etablerad för Högbytorp är det bolagets bestämda uppfattning att minskade utsläpp snabbast och effektivast nås genom att hantera frågan inom ramen för pågående tillsyn. Att reglera frågan om rening av PFAS, under nuvarande NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen Sid 41 M 10084-24 DOM förutsättningar, inom ramen för ett ändringstillstånd är sammanfattningsvis olämpligt och kontraproduktivt. Sammanfattning av tillåtlighetsfrågan Ändringsansökan syftar till att möjliggöra fortsatt deponering inom Område 3 i uppskattningsvis ytterligare sex år utöver vad som i dag är tillståndsgivet. Ändringen är av begränsad omfattning och sker inom ett område som redan är ianspråktaget för avfallsverksamhet. Lokaliseringen av själva avfallsverksamheten har vid tidigare tillståndsprövningar bedömts lämplig. Utökningen av deponin medför inte någon ökad belastning på reningsanläggningen eller ytvattenrecipienten jämfört med nuvarande redan tillståndsgivna förhållanden då befintliga deponiytor ska sluttäckas i erforderlig utsträckning innan den nya deponidelen anläggs. Ansökt ändring innebär således ingen förändring av det lakvatten (vare sig mängd eller kvalitet) som i dag leds till och renas enligt tillståndet för Område 1. Inte heller i övrigt medför den ansökta ändringen någon ökad påverkan (t.ex. vad avser utsläpp till luft, buller eller transporter) jämfört med befintlig verksamhet. Den tillkommande deponeringen föranleder inte några ändringar av villkoren för befintlig verksamhet, och det saknas skäl att föreskriva ytterligare villkor med anledning av ansökt ändring. Detta gäller särskilt frågan om PFAS som i dag aktivt hanteras inom ramen för tillsynen enligt framtagen handlingsplan samt där kunskapen om PFAS både inom Högbytorp och generellt i Sverige är under stark utveckling. Sammanfattningsvis kan konstateras att ansökans är lämpligt avgränsad, lämpligt lokaliserad samt att verksamheten som inte föranleder någon ökad belastning på reningsanläggningen jämfört med nuvarande (redan tillståndsgivna) förhållanden inte föranleder en otillåten påverkan på berörd recipient eller skyddade områden. Ansökt ändring av sedan tidigare tillståndsgiven verksamhet är att anse som tillåtlig. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 42 M 10084-24 Bemötande av inkomna synpunkter Ansökt verksamhet Deponering Deponikonstruktion I enlighet med vad bolaget utvecklar i avsnitt 3 i bilaga A-3 är anledningen till att bolaget vill ansluta den nya deponin till den befintliga att på ett så resurseffektivt sätt som möjligt nå en utökad deponivolym på en begränsad markyta, vilket även är förenligt med ändringens syfte att under en begränsad tid säkerställa fortsatt deponikapacitet i regionen. Utformningen uppnår således syftet med verksamheten med minsta intrång och olägenhet, och anses vara i linje med de allmänna hänsynsreglerna. I ljuset av inkomna synpunkter från SGI rörande den konstgjorda barriären kommer bolaget att utföra konstruktionen av den geologiska barriären enligt det andra alternativ som nämns i ansökan. Konstruktionen kommer således att bestå av 0,5 m stenmjöl/samkross med flera lager betonitmattor på, vilket gör att kravet på minst 0,5 m mäktighet för geologisk barriär kommer att uppfyllas. En närmare beskrivning återfinns under avsnitt 2 i bilaga A-3. I samma avsnitt belyser bolaget även bl.a. risken för sättningar och att konstruktionen leder till att lakvatten svämmar över. Deponikonstruktionen bedöms på ett tillfredsställande sätt minimera risken för sättningar, skred, ras och översvämningar. SGI har efter bolagets komplettering ställt sig SGI positivt till den valda bottenkonstruktionen med stenmjöl under bentonitmattor. Bolaget ser positivt på SGI:s synpunkt. SGI har tidigare framfört att ojämna sättningar kan orsaka skador på tätskikt och dräneringsledningar och att detta bör utredas. Bolaget har dels framfört att sättningarna i den underliggande leran kan förväntas att utbildas jämt över stora ytor NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen Sid 43 M 10084-24 DOM varför ingen risk för skador på deponikonstruktionen kommer att uppstå, dels att frågan kommer att hanteras under detaljprojekteringen. SGI rekommenderar domstolen att bedöma om det är tillfyllest att hänskjuta frågan till senare skede (projektering). Bolaget konstaterar att det slutliga valet av åtgärder för att hantera ojämna sättningar, skred och ras kommer att redovisas närmare i samband med detaljprojekteringen. Kvalitetskontrollen av genomförandet av själva sluttäckningen kommer att redovisas i den kvalitets- och kontrollplan som ska lämnas till tillsynsmyndigheten inför anläggandet av respektive etapp. Avslut och efterbehandling I ansökan om grundtillstånd beskrev bolaget planerade avslutningsåtgärder och efterbehandling enligt kraven i direktiv 99/31/EG om deponering av avfall m.m. och som under handläggningen av målet genomfördes genom förordningen Avslutningen och efterbehandlingen av deponin kommer att ske enligt krav som ställs i deponeringsförordningen och bolaget föreslår inga ändringar av gällande villkor för verksamheten. Utförandet och förutsättningarna för sluttäckningen och efterbehandlingen regleras i villkor 4 och tillhörande bemyndigande avseende utformning av deponiområdet efter avslutad drift (deponin ska förses med en topptätning som ska minst vara lika tät som bottentätningen) samt i villkor 27 (krav på redovisning av sluttäckningens genomförandet och framtagande av en kvalitetssäkringsplan). Med anledning av SGI:s fråga har bolaget förtydligat hur arbetet med avslutning och efterbehandling kommer att genomföras. Någon skillnad mellan nollalternativet och den ansökta ändringen föreligger inte i detta avseende. Arbetet kommer att ske på sedvanligt sätt i enlighet med deponeringsförordningen. Frågan om utformning för att säkerställa tillräcklig avrinning m.m. har besvarats i avsnitt 2 i PM om deponikonstruktion (bilaga A-3) där det bl.a. framgår hur bottentätningen ska utformas och att den nya deponins lågpunkt (där uppsamling av lakvatten kommer att ske) kommer att vara utformad som en damm där det finns god kapacitet för lakvattnet att stiga innan det riskerar att läcka över kanten. Om NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 44 M 10084-24 lakvatten trots det skulle läcka över bottenkonstruktionens kant kommer lakvatten tas omhand i ett självfallssystem som leder lakvattnet till befintliga lakvattendammar. Vid skyfall under den aktiva deponeringsfasen kommer eventuellt översvämmande vatten tas omhand i självfallssystemen som leder vatten till befintliga lakvattendammar. Det är viktigt att skilja på det underlag som behövs för en tillståndsprövning och det underlag som en verksamhetsutövare tar fram i samband med en detaljprojektering av verksamheter. Det är dock ovanligt (och till viss del även olämpligt) att allt för detaljerade geotekniska bedömningar görs i samband med tillståndsprövningen. Det avgörande är att marken och det avfall som deponeras har eller kan ges tillräcklig stabilitet för att undvika framtida problem. Bolaget har med inlämnat underlag i målet visat att det har god kunskap om den berörda markens förutsättningar och att det finns metoder för att säkerställa deponins stabilitet även vid ansökt ändring. Att ytterligare än mer detaljerat underlag kommer att lämnas in till tillsynsmyndigheten i samband med att en ny deletapp anläggs respektive avslutas regleras vidare i gällande tillstånd (villkor 26 och 27). Redovisningarna kommer således att kommuniceras med länsstyrelsen som i sin tur kommer ha möjlighet att samråda med SGI i egenskap av expertmyndighet i det fall något skulle anses som oklart. Härutöver tar bolaget fram en s.k. fyllnadsplan som beskriver hur deponin ska fyllas, dvs. var och hur avfallet ska läggas ut och packas till rätt densitet samt vilka pallhöjder som ska tillämpas med hänsyn till avfallets egenskaper, deponins stabilitet och släntlutningar. Principerna och metoderna som kommer till uttryck i fyllnadsplanen används dagligen i samband med deponering, och bygger i sin tur på de principer och metoder som bolaget har redovisat i den tekniska beskrivningen och tillhörande bilagor (bilaga A1-A5). SGI har tidigare frågat om ansökt verksamhet medför väsentliga ändringar för avslutningen och efterbehandlingen av deponin och hur sluttäckningen av den befintliga deponin respektive utökningen ska utformas för att garantera tillräcklig avrinning. SGI är nöjd med svaret som bolaget lämnat i tidigare yttrande. SGI har dock velat uppmärksamma att lutningen om 1:20 enligt den tidigare tekniska NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 45 M 10084-24 beskrivningen är flack och därför ställer krav på en god dräneringskapacitet i kommande sluttäckning. Bolaget ser positivt på SGI:s synpunkt, och instämmer med SGI att en flack lutning ställer krav på en god dräneringskapacitet i kommande sluttäckning, vilket kommer att tillses. Det kan dock noteras att den flacka slänten med en lutning om 1:20 är förhållandevis kort i förevarande fall (cirka 60 70
- m)innan släntlutningen övergår till 1:3. Sammanfattningsvis kommer erforderlig dränering att skapas för deponins sluttäckning. Hantering av vatten inom verksamhetsområdet Den ansökta ändringen kommer inte att medföra att det uppkommer några ytor där dagvatten i egentlig mening kan uppstå inom verksamhetsområdet. Inte heller vid befintlig verksamhet finns något utlopp av dagvatten eller annat vatten från behandlingsytorna. Däremot har bolaget beräknat risken för att orenat lakvatten skulle kunna rinna ut i omgivningen vid ett skyfall. Det kan även konstateras att bolaget i första hand avser att ta emot förorenade jordar vid den utbyggda deponin, dvs. avfall som inte är brännbart. Risken för brand vid deponin är således mycket liten. Det bör även noteras att det är möjligt att stänga av utloppet från jordcellsdammen och restcellsdammen innan lakvattnet rinner vidare till utjämnings- och behandlingsdammar inom Område 1. Det sluttäckningsvatten som uppkommer från den tillkommande ytan, efter avslutning, kommer att hanteras på samma sätt som sluttäckningsvatten från övriga delar av deponin inom Område 3, dvs. med ytavrinning till Sätrabäcken. Anläggning av bottenkonstruktion med tätskikt kommer att ske på ett sätt som innebär att grundvattenbildningen på ytan reduceras till ett minimum. I takt med att sluttäckning sker kommer deponins omgivningspåverkan att minska. När området är sluttäckt kommer vattenflödet i de lokala dikena att återgå till de flöden som uppstår av naturlig vattenbildning. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 46 M 10084-24 SGI har undrat hur volymbelastningen av grundvatten har beräknats och om denna beräkning tar hänsyn till att, i det långa perspektivet, bottentätningen förlorar (delar
- av)sin funktion. Bolaget har i sitt yttrande från den 2 maj 2025 redogjort för påverkan på yt- och grundvatten efter det att deponin har sluttäckts. Kortfattat bedöms belastningsökningen till grundvatten (konservativt beräknat) uppgå till tre procent, vilket bedöms vara en försumbar förändring med hänsyn till grundvattenförutsättningarna i området. Med anledning av SGI:s fråga önskar bolaget dock lämna följande förtydligande från Structor Miljö Öst AB avseende beräkningen. Beräkningen av långsiktig påverkan på omgivningen är gjord med utgångspunkt från några få parametrar som är ansatta med konservativa antaganden, och det kan förtydligas att bottentätningen helt har antagits förlorat sin funktion i beräkningen. Bottenkonstruktionen antas därför i beräkningarna bestå av ett dräneringsskikt med lutning mot den konstruerade lågpunkten samt en konstgjord geologisk barriär under dräneringsskiktet. Både dräneringslager och geologisk barriär antas fungera som avsett och deponin antas också ha en fungerande sluttäckning som begränsar lakvattenbildningen till mindre än 50 mm/år för icke-farligt avfall. Under dessa antaganden bedöms flödet av lakvatten i Område 3 genom geologisk barriär till grundvattnet kunna bli upp till 3 mm/år. Bedömningen baseras på överslagsberäkningar med en beräkningsmjukvara som heter Hydrologic Evaluation of Landfill Performance, Protection Agency (som har tagit fram mjukvaran), samt överslagsberäkningar på vertikal strömning genom geologiskt material med Darcys lag. Den geologiska barriären kommer vidare ha en förmåga att fastlägga ämnen som transporteras med vattnet, men det tillgodoräknas inte. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 47 M 10084-24 Behandling av avfall Ansökan avser endast utökning av den totala mängden avfall som får deponeras. Någon behandling kommer inte att ske i den ansökta verksamheten då ytan för behandling och lagring kommer att tas i anspråk av den utökade deponin. Däremot kan bolaget upplysa om att det inom ramen för andra tillståndsgivna verksamheter inom Högbytorp pågår en översyn av behandlingen av avfall innehållande PFASföroreningar. Anläggningen Ash2Salt Från behandlingsdammen inom Område 1 finns möjlighet att styra lakvattnet till anläggningen Ash2Salt (anläggning för återvinning av flygaska) inom Område 2 där lakvattnet kan användas för att tvätta flygaska. Detta utgör således en beskrivning av bolagets lakvattenhantering. Det är korrekt att anläggningen ännu inte har tagits i drift fullt ut och därför inte kan beaktas fullt ut. I framtiden bedöms den dock få betydelse för lakvattenhanteringen och bör därför inte heller bortses ifrån. Avgränsning av ansökt verksamhet Som har angetts ovan tas vatten från olika delar av Högbytorps avfallsanläggning emot inom Område 1, däribland allt lakvatten från områdets deponier, och den rening som finns är anpassad och dimensionerad för detta syfte. Den reningsteknik som används och utsläppen till recipienten har prövats och regleras inom ramen för tillståndet till Område 1, och inte i det befintliga tillståndet för Område 3. Det saknas legala förutsättningar för att, med anledning av ansökt ändring, inkludera och reglera frågan om samtliga utsläpp från Område 1 till recipienten. Den ansökta ändringen leder inte heller till en förändrad sammansättning av det vatten som leds till Område 1. Det finns alltså ingen risk för att reningsanläggningen ska påverkas negativt eller att belastningen på anläggningen eller recipienten ska öka genom ansökt utförande. Norrvatten har anfört att den sökta ändringen har ett så starkt miljömässigt samband med den övriga verksamheten som bedrivs inom anläggningen att hela anläggningens lakvattensystem därmed bör omfattas av ett eventuellt nytt tillstånd. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 48 M 10084-24 Bolaget vidhåller att det är lämpligt att pröva den sökta ändringen inom ramen för ett ändringstillstånd. Bolaget noterar att Norrvattens hänvisning till Mark- och miljööverdomstolens dom den 16 juni 2023 i mål M 7064-22 är missvisande. Målet avser omfattningen av en miljökonsekvensbeskrivning vid ansökan om fortsatt avfallsverksamhet och berör inte förutsättningar för att bevilja ändringstillstånd. Påverkan på dricksvattenproduktionen Vattenskyddsområde Bedömning av påverkan på recipient har gjorts utifrån bedömningsgrunderna för miljökvalitetsnormer för ytvatten, se avsnitt 8.1 i MKB:n. Ansökt verksamhet bedöms inte innebära att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt och har inte sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå den status eller potential som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm. Ansökt ändring bedöms inte heller medföra någon försämring i förhållande till råvattentäkten. Bolaget vill dock understryka att Högbytorps avfallsanläggning ligger utanför vattenskyddsområdet, och således inte omfattas av de skyddsföreskrifter som gäller inom vattenskyddsområdet (dvs. området så som det är avgränsat i beslut från länsstyrelsen den 25 november 2008). Avgörandena från Mark- och miljööverdomstolen (M 11540-14 och M 15371-22) som Norrvatten hänvisar till och där domstolen inte funnit skäl att tillåta verksamheterna avser, till skillnad från den verksamhet som nu är föremål för prövning av mark- och miljödomstolen, prövning av verksamheter som dels ligger inom ett vattenskyddsområde, dels innebar en utökad risk för vattenförorening. Det senare målet avsåg t.ex. bl.a. omfattande stora arbeten i vatten direkt i dricksvattentäkten inom ett område där det förelåg en komplicerad föroreningssituation. Förutsättningarna i hänvisade rättsfall skiljer sig således väsentligt från ansökt ändring inom Område 3. Det saknas stöd för att vid förevarande tillståndsprövning tillämpa vattenskyddsföreskrifterna med hänvisning till att Högbytorp i framtiden kan NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 49 M 10084-24 komma att omfattas av eventuella vattenskyddsföreskrifter. Stöd för att ett sådant beaktande ska ske återfinns inte heller i lagkommentaren till 7 kap. 21-22 §§ miljöbalken som Norrvatten hänvisar till. Däremot följer det självfallet av 2 kap. miljöbalken i övrigt att verksamheter även utanför ett vattenskyddsområde måste bedrivas med hänsyn tagen till effekter på grund- eller ytvatten i omgivningarna. Beträffande frågan om tillåtlighet kopplat till dricksvattenförsörjningen hänvisar bolaget till vad som framförts i yttrandet från den 2 maj 2025. Sammantaget kan konstateras att gällande vattenskyddsföreskrifter inte är tillämpliga eftersom Högbytorps avfallsanläggning ligger utanför vattenskyddsområdet. Vidare genererar ansökt ändring varken någon ökad momentan belastning eller en utökad risk för vattenföroreningar som kan påverka vattenskyddsområdet negativt. Särskilt om PFAS Bolaget är väl medvetet om PFAS-problematiken och utmaningarna för Sveriges reningsverk och vattenproducenter. För att säkerställa att verksamheten vid Högbytorp inte bidrar till problematiken arbetar bolaget mycket aktivt med PFASfrågan. Syftet med handlingsplanen för PFAS är att minska spridningen av PFAS genom förbättrande åtgärder inom flera områden, bl.a. utökad rening av lakvatten. SVOA verkar ha missförstått hur bolaget arbetar med PFAS. Handlingsplanen är endast ett dokument som syftar till att tydliggöra hur bolaget ska gå från behov till faktisk åtgärd och vara ett stöd i att arbeta metodiskt med att nå de uppsatta målen. Handlingsplanen består av mål, aktiviteter, tidsangivelser och vilka som är ansvariga för genomförandet, och utgör inte i sig något som är i närheten av en heltäckande rapport om arbetet med PFAS på anläggningen. Det är viktigt att förstå att planen finns i ett sammanhang med annan relaterad information, t.ex. interna rutiner, kontrollprogram, anmälningsärenden vid ändringar i verksamheten, miljörapporter och tillsyn. Informationsutbyte med länsstyrelsen sker löpande och är centralt för att handlingsplanen ska kunna vara just en handlingsplan. Bolaget understryker att den verksamhet som nu är föremål för prövning inte genererar någon ökad momentan belastning av föroreningar, särskilt inte av PFAS, som snarare bedöms minska i förhållande till befintlig verksamhet eftersom avfall NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 50 M 10084-24 som innehåller höga halter av PFAS kommer att styras mot hantering och deponering på Område 2 där lakvattenhanteringen utgörs av ett slutet system. SGI har tidigare frågat om, och i så fall vilka, utökade risker som föreligger för grund- och ytvatten på grund av att deponin utökas och att avfall som kan innehålla PFAS riskeras att tas emot. SGI har efter bolagets komplettering inget ytterligare att anföra förutom att det i egenkontrollen (fortsatt) måste vara säkerställt att inget PFAS-haltigt avfall deponeras inom det nya området, alternativt inte med halter av PFAS11 över det angivna riktvärdet 0,003 mg/kg TS. Bolaget ser positivt på SGI:s synpunkt, och kan bekräfta att bolaget precis som i dag, inom ramen för egenkontrollen kontrollerar så att inget avfall med ett PFAS-innehåll överstigande 0,003 mg/kg TS deponeras inom det nya området. Länsstyrelsen har ansett att tillstånd endast kan meddelas om deponering av avfall som är förorenat med PFAS förbjuds, alternativt att avfallet behandlas så att utlakning av PFAS-ämnen i betydande omfattning motverkas och att föroreningen fasthålls i deponin. Den ansökta verksamheten medför ingen utökad belastning till reningsanläggningen inom Område 1 eller till recipient jämfört med nollalternativet, och bolaget vidhåller att det inte är lämpligt att närmare reglera frågan om utsläpp av PFAS till recipient för hela Högbytorp inom ramen för denna begränsade prövning (se närmare i bl.a. avsnitt 2.4 i yttrandet från 2 maj 2025). Som bolaget framför tidigare sker deponering av jordar med innehåll av PFAS11 över 0,003 mg/kg TS inom Högbytorp endast på deponin inom Område 2, vilken har ett slutet lakvattensystem. Denna gränsdragning mellan de olika verksamhetsområdena på Högbytorp speglar Naturvårdsverkets och SGI:s preliminära riktvärden för PFOS i mark lämplig för känslig markanvändning. Med andra ord är gränsdragningen för avfall med ett PFAS-innehåll som bolaget tillämpar för Område 3 satt mycket lågt och motsvarar innehållet i KM-massor, dvs NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 51 M 10084-24 massor som utifrån Naturvårdsverkets markanvändningsscenarier skulle vara acceptabla för bostadsområden och lekplatser. Bolaget har inget emot att innehållet av PFAS i avfall som ska deponeras inom Område 3 regleras i villkor. Villkoret måste emellertid ta höjd för att det utgör ett begränsningsvärde, som om det överskrids blir straffbart för bolaget. Bolaget föreslår därför följande villkor för verksamheten som bedrivs inom Område 3. Avfall som innehåller mer än 0,02 mg/kg TS PFAS11 får inte deponeras inom Område 3. Villkoret gäller det avfall som deponeras från det att ändringstillståndet tas i anspråk. Föreslaget begränsningsvärde är mycket lågt för en deponi för icke-farligt avfall och motsvarar Naturvårdsverkets och SGI:s preliminära riktvärden för PFOS i mark lämplig för mindre känslig markanvändning. Bolaget åtar sig dock att fortsatt tillse att deponering av avfall med innehåll av PFAS11 över 0,003 mg/kg TS endast sker inom Område 2. Bolagets åtagande i kombination med föreslaget villkor kommer att säkerställa att utlakning av PFAS-ämnen från Område 3 generellt, och i den nya deponidelen i synnerhet, i betydande omfattning motverkas samt säkerställa att utökningen av deponin inte kommer att medföra en ökad belastning till ytvattenrecipienten. Rapport om källor till PFAS Högbytorp tar som den största avfallsanläggningen i regionen (och en av de största i landet) emot avfall som innehåller PFAS, och det kan konstateras att Brobäcken, dit vatten från bl.a. verksamheterna vid Högbytorp rinner ut, bidrar till förekomsten av PFAS i Mälaren-Görväln. Däremot har bolaget, med anledning av det som framförts i målet, funnit anledning att sätta Högbytorps bidrag i relation till andra mer betydande PFAS-källor för att ge en mer rättvisande lägesbild. Bolaget anser att varken Ragn-Sells eller Norrvatten och SVOA har feltolkat beräkningarna av Brobäckens bidrag till Görväln, utan valt olika perspektiv. RagnSells menar att i relation till den totala PFAS-belastningen på dricksvattentäkten är PFAS-belastningen från Brobäcken (3 %) begränsad. Samma perspektiv (dvs NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 52 M 10084-24 jämförelse med övrig PFAS-belastning) väljer rapportförfattarna bl.a. för bidragen från diffusa källor, som beräknats till 2 % (dvs. i princip samma storleksordning som PFAS-flödet från Brobäcken) och som i det fallet bedöms som små bidrag (se sid 4 i Norrvatten och SVOA:s rapport om källor till PFAS i Östra Mälarens vattenskyddsområd). Bolaget menar att jämförelsen med den totala PFASbelastningen på Görväln är den mest relevanta när det handlar om att bedöma eventuella effekter av ansökt ändring. Bolaget vidhåller därför att fokus i detta sammanhang bör ligga på att bedöma i vilken grad belastningen kan tänkas förändras till följd av den ändring som ansökan avser, och om dricksvattentäktens kvalitet därmed riskerar att försämras. Eftersom utökningen av deponin inte kommer att medföra en ökad belastning eller några ökade flöden av vare sig vatten eller föroreningar från anläggningen finns inget skäl att misstänka att PFAS-belastningen från Brobäcken skulle öka eller att Mälarens kvalitet som dricksvattentäkt skulle försämras med anledningen av ansökt verksamhet. Utsläpp av PFAS från Område 3 bedöms tvärtom minska till följd av yrkat villkor som bolaget föreslår för det avfall som får deponeras inom område 3 samt bolagets fortsatta arbete enligt PFAS-handlingsplanen. Andra toxiska ämnen Bolaget karaktäriserar regelbundet lakvatten och sediment i omfattande program som innehåller analyser av bl.a. toxiska ämnen. Inga utsläpp av toxiska ämnen förutom PFAS, som bolaget redan arbetar aktivt med att begränsa, har hittills ansetts föranleda några ytterligare åtgärder. Bolaget kommer givetvis fortsätta att följa upp och karaktärisera även toxiska ämnen för att säkerställa att utsläppen fortsatt är begränsade. Bolaget driver dock en avfallsanläggning och omfattas därför inte av kraven som uppställs på dricksvattenproducenter. Övrigt Norrvatten har anfört att bolaget skulle mena att belastningen från den tillkommande verksamheten inte kommer att öka den totala belastningen i Område 1 eftersom andra områdesdelar sluttäcks efter hand. Bolaget önskar klargöra vad NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 53 M 10084-24 som verkar vara en missuppfattning av bedömningen av påverkan från den ansökta verksamheten. Utökningen av deponin medför inte någon ökad belastning på reningsanläggningen eller recipienten. Detta eftersom sluttäckningen fortskrider efter hand och ytor inom Område 3 som minst motsvarar den nya deponidelen kommer att vara sluttäckta innan den nya deponidelen anläggs. Ansökt ändring innebär således ingen förändring av det lakvatten från Område 3 (vare sig mängd eller kvalitet) som i dag leds till och renas enligt tillståndet för Område 1. För vissa föroreningar, t.ex. PFAS, kommer de momentana utsläppen till och med att vara mindre från den nya deponidelen än från de äldre delarna av deponin. Villkor för skydd av dricksvatten Den ansökta verksamheten medför inga direktutsläpp till recipienten och frågan om verksamhetens utsläpp till recipient regleras inte i det tillstånd som nu är föremål för prövning, se vidare ovan om avgränsningen av ansökt verksamhet. Den verksamhet som nu är föremål för prövning genererar dock inte någon ökad momentan belastning av föroreningar. Frågan om PFAS är under stark utveckling och hanteras i dag samlat för hela Högbytorp inom ramen för bolagets egenkontroll utifrån handlingsprogrammet för PFAS, allt för att säkerställa att lämplig rening och andra skyddsåtgärder och försiktighetsmått tillämpas. Bolaget arbetar bl.a. för att åstadkomma en lämplig rening av hela lakvattenflödet (inklusive lakvattnet från Område 3). Inom Område 1 renas lakvatten från Högbytorps deponier för icke farligt avfall (avslutade och aktiva). Det bedöms inte lämpligt att föregå detta utvecklingsarbete genom att reglera frågan om PFAS inom ramen för denna prövning. Som bolaget har redovisat sker PFAS-analys vid mottagningskontrollen i de fall avfallets ursprung indikerar ett PFAS-innehåll. I avsnittet framgår även det utvecklingsarbete som bolaget själva driver och det pågående arbetet mellan SGI och Naturvårdsverket om att ta fram mottagningskriterier för deponering av PFASförorenat avfall. Bolaget tillämpar dock redan interna riktlinjer i samband med mottagningen. Det bör även noteras att huvuddelen av det avfall som innehåller NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 54 M 10084-24 PFAS skickas för destruktion på annan anläggning eller deponeras inom Område 2, och inte inom Område 3. Bolaget har en väletablerad och gedigen rutin för att säkerställa en erforderlig mottagningskontroll (i enlighet med de krav som ställs i NFS 2004:10 och Naturvårdsverkets vägledning om masshantering och användning av massor för anläggningsändamål (2023-01-30)) och innan massorna anländer till anläggningen inhämtas bl.a. följande information: ll (omfattningen av efterforskning och behov av analyser för att ta reda på avfallets innehåll styrs av erhållen information ovan, jämförelser mot bl.a. Naturvårdsverkets lista för branschtypiska föroreningar från 2023 och kriterierna för aktuell sluttäckning). Vid ankomst till anläggningen kontrolleras materialet mot erhållen information genom okulärbesiktning och kontrollprovtagning när så bedöms som lämplig i enlighet med NFS 2004:10. Bolaget ska senast sex månader innan respektive deletapp avslutas respektive sluttäcks redovisa till tillsynsmyndigheten hur sluttäckningen kommer att genomföras. Redovisningen ska bl.a. innehålla uppgifter om sluttäckningens utformning och det konstruktionsmaterial som ska användas. Det saknas enligt bolaget skäl att närmare reglera användningen av konstruktionsmaterial med anledning av den ny ansökta, begränsade ändringen. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 55 M 10084-24 Utsläpp till vatten Övervakning Ansökan avser inte omprövning av tillståndet för Område 1, vilket är det tillstånd som reglerar utsläppet av vatten från Högbytorpsområdet till recipienten. Oaktat detta beskriver bolaget den kontroll och övervakning som sker i dag. Kontrollprogrammet för vatten på Högbytorp innehåller kontroll av lakvatten fyra gånger per år i sju punkter på anläggningen. Förutom flödet analyseras allmänna parametrar (t.ex. konduktivitet och partiklar), närsalter, metaller och PFAS22. Kontrollprogrammet ses över och uppdateras minst en gång per år och ytterligare vid behov. Därutöver genomförs riktade undersökningar för bedömning av förändringar i produktionen, effekten av rening, utvärdering av händelser eller undersökning av nya föroreningar. Lakvatten och sediment karakteriseras regelbundet i omfattande program som innehåller analyser av allmänna parametrar, närsalter, metaller, organiska föroreningar och toxicitet, allt i enlighet med Naturvårdsverkets faktablad 8306 om lakvatten från deponier