§ miljöbalken behövs avseende påverkan på Hoburgsmyr, Vitärtskällan och Mölnermyr samt fjärilsarterna apollofjäril och svartfläckig blåvinge. Det finns inte förutsättningar att bevilja ett sådant tillstånd. Det krävs artskyddsdispens med anledning av verksamhetens påverkan på apollofjäril och svartfläckig blåvinge. Eftersom det saknas förutsättningar att bevilja sådan dispens ska ansökan avslås. Yrkandet om inhämtande av förhandsavgörande från EU-domstolen EU-domstolens praxis ger inte svar på alla frågor av betydelse för bedömningen av hur vattendirektivet ska tillämpas för den sökta verksamhetens påverkan på grundvattenförekomsten. Det föreligger därför skäl att inhämta ett förhandsavgörande. Vidare kan det vara en förutsättning för att nå bevarandemålen i Natura 2000-områdena att det krävs god kemisk och ekologisk status för yt- och grundvatten. I detta sammanhang behövs det vissa klargöranden kring tillämpningen av ramvattendirektivet för vatten till ledning för domstolens prövning. Yrkandet om nytt villkor angående vägdragning Det bör villkoras att väg 689 inte ska förläggas i enlighet med vad som föreslås i efterbehandlingsplanen eftersom en sådan dragning riskerar att skada den känsliga Hoburgsmyr. Nordkalk Miljökonsekvensutredningen redovisar ett korrekt nollalternativ och all relevant kumulativ påverkan har redovisats. De undersökningar och de utredningar som bolaget har genomfört avseende verksamhetens påverkan på grundvatten är omfattande och vedertagna. Det finns inte skäl att avvisa eller avslå ansökan på grund av osäkerhet beträffande grundvattenpåverkan. Det ökade uttaget av grundvatten riskerar inte att överskrida den tillgängliga grundvattenresursen, påverka statusen hos någon ytvattenförekomst, leda till någon betydande skada på grundvattenberoende terrestra ekosystem eller orsaka inträngning SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 17 M 1104-25 av salt grundvatten eller föroreningar. Verksamheten strider därför inte mot 5 kap. 4 § miljöbalken. För det fall det skulle bedömas att verksamheten kommer i konflikt med försämringsförbudet finns det förutsättningar att tillåta verksamheten enligt bestämmelserna i 4 kap. 11 och 12 § vattenförvaltningsförordningen. Verksamheten kommer endast att medföra en begränsad påverkan på de skyddade fjärilsarterna. Detta genom att ett relativt litet antal bedöms kunna dödas och endast en mycket liten andel av fjärilarnas fortplantningsområden och viloplatser kommer att påverkas. Det är därmed tveksamt om verksamheten ska anses innebära en skada på arternas fortplantningsområden eller viloplatser i enlighet med 4 a § artskyddsförordningen. Omfattande skyddsåtgärder planeras. Tillräckliga skyddsåtgärder vidtas för att säkerställa att fjärilarna inte kommer att dödas. Påverkan från skyddsåtgärderna kan inte anses avsiktlig. Bolaget har åtagit sig att nyskapa livsmiljöer som motsvarar minst den areal som tas i anspråk. Utredningen visar att det finns tillgång till områden som i areal vida överstiger de livsmiljöer som tas i anspråk. De områden som kan nyskapas utgör i dag inte funktionella habitat för fjärilarna men bedöms ha goda förutsättningar att restaureras till att uppnå sådan funktion. I Mark- och miljööverdomstolen har nya områden föreslagits som restaureringsområden, områden som inte ligger inom Natura 2000området Stora Vikers. Nordkalk medger i huvudsak de krav som Naturvårdsverket och länsstyrelsen ställer upp som förutsättning för att en ny livsmiljö ska betraktas som funktionell samt att tillsynsmyndigheten ska godkänna att ett restaurerat område är att betrakta som en funktionell ny livsmiljö. Skyddsåtgärderna ska vidare vidtas successivt i överensstämmelse med framtagen brytplan. Vid de fortsatta undersökningar som har gjorts avseende de områden som kommer att tas i anspråk för verksamheten har bolagets kunskap fördjupats rörande områdenas betydelse. Detta har lett till att bolaget i Markoch miljööverdomstolen har justerat vilket krav som bolaget anser bör gälla för att ett SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 18 M 1104-25 nyskapat område ska anses vara funktionellt såvitt avser förekomstfrekvens av värdväxt. Det är möjligt att genomföra tillräckliga skyddsåtgärder för att verksamheten inte kommer att strida mot 4 a § artskyddsförordningen. För det fall domstolen skulle anse att det krävs dispens föreligger förutsättningar att bevilja sådan. Det finns ingen annan lämplig lösning, gynnsam bevarandestatus för fjärilsarterna kan upprätthållas och brytningen av den aktuella kalken är ett allt överskuggande allmänintresse. De planerade skyddsåtgärderna för fjärilarna påverkar inte bevarandemålen för naturtypen trädklädda betesmarker på ett sådant sätt att Natura 2000-tillstånd behövs för området Stora Vikers. Verksamheten med dess grundvattenbortledning riskerar inte heller att medföra betydande påverkan på Natura 2000-områdena Vitärtskällan, Mölnermyr eller Hoburgsmyr. För det fall Natura 2000-tillstånd anses krävas finns det förutsättningar att bevilja sådant. Det saknas skäl att begränsa tillståndet i tid till kortare tid än 30 år. Det är avgörande för samhället att all kalksten får brytas och med varierad efterfrågan varierar även bryttakten. Det finns inte heller skäl att tidsbegränsa vattenverksamheten. Tillståndet innehåller ett sedvanligt bullervillkor. Risken för impulsljud är liten och det saknas behov att reglera detta särskilt. Risken för påverkan på enskilda brunnar är inte så stor att det motiverar det av Region Gotland föreslagna villkoret. UTREDNINGEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN Mark- och miljööverdomstolen har hållit huvudförhandling med syn. Naturvårdsverket har gett in handlingar från Heidelberg Materials tillståndsansökan i mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt (mål nr M 9227-23), bl.a. utredningar om artskydd och skyddsåtgärder. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 19 M 1104-25 Länsstyrelsen har gett in handlingar från den regionala miljöövervakningen under 2023 och 2024 då vattnet i ett antal kallkällor med grundvattenutflöde analyserats. Nordkalk har gett in nytt material, särskilt gällande frågor hänförliga till artskydd och Natura 2000-lagstiftningen, bland annat i form av en kompletterande utredning avseende skyddsåtgärder för dagfjärilar och nya kriterier för funktionalitet, en rapport om kalkstensbrytning inom Klinthagen III som allmänintresse, en reviderad brytplan och promemorior om vattenkemi i täkt och Vitärtskällan, hydrologin och risk för skada på trädklädda betesmarker. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) har inkommit med yttrande. MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL Miljökonsekvensbeskrivning och övrigt prövningsunderlag Naturskyddsföreningen har anfört att det av mark- och miljödomstolens dom framgår att länsstyrelsen i miljökonsekvensbeskrivningen saknade en redovisning av den sökta verksamhetens påverkan jämfört med nollalternativet, där kumulativa effekter av tidigare verksamhet beaktas. Däremot bedömde SGU att det var en korrekt redovisning av miljöeffekterna och förhållande till nollalternativet. Enligt Naturskyddsföreningen är både SGU:s och domstolens inställningar gällande Klinthagen och kumulativa effekter svåra att förstå/motsägande och de är felaktiga. Föreningen har vidare ifrågasatt den av bolaget använda grundvattenmodellen och menat att beräkningarna inte är tillförlitliga. Det är enligt föreningen inte säkerställt bortom allt rimligt tvivel att skada eller störning inte uppstår på Natura 2000-områdena Hoburgsmyr, Mölnermyr eller Vitärtskällan. Både de analytiska och de numeriska beräkningarna utgör en kraftig förenkling av verkligheten. Vidare framgår att beräkning av teoretiskt influensområde har gjorts enligt analytiska metoder som alla utgör en förenkling av verkligheten. Beräkningsmetoderna tar inte hänsyn till de heterogeniteter som föreligger avseende hydraulisk konduktivitet och förutsättningar SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 20 M 1104-25 för grundvattenbildning. På grund av metodernas begränsningar och gjorda antaganden sägs beräkningarna inte ge en entydig bild av influensområdets utbredning. Urbergsgruppen har anfört att det i ansökan helt saknas en långsiktig analys av både den yttre och verksamhetens egen klimatpåverkan. Det saknas även en analys av hur hela täktområdets avbaning påverkat klimatet genom förändring av temperatur och fuktighet samt hur yttre klimatförändringar har påverkat och kommer att påverka verksamhetsområdet. Det föreligger stora osäkerheter avseende verksamhetens påverkan på parameternivå till följd av grundvattenuttaget samt dess påverkan på grundvattenberoende ekosystem. Nordkalk har hänvisat till att verksamhetens klimatpåverkan har bedömts i miljökonsekvensbeskrivningen, liksom även klimatförändringarnas betydelse för möjligheten att bedriva verksamheten. Bolaget har också framhållit att verksamhetens vattenhantering motverkar klimatförändringarnas negativa effekter på Klinthagenbäcken. För att bedöma påverkansområdet har både en analytisk och en numerisk modell använts. Känslighetsanalyser har utförts för beräkningarna och olika scenarion har beaktats. Hänsyn har tagits till faktiska observationer, både från tester och vid genomförd brytning, vid den slutliga bedömningen av maximalt påverkansområde och maximalt möjligt inläckage. Den slutliga bedömningen innebär enligt bolaget en konservativ summering av de båda modellerna med beräkningsfall som inte kan inträffa samtidigt. Det är samma typ av utredningar som har genomförts i samband med tidigare tillståndsprövningar och som då ansetts tillräckliga för att beskriva de hydrogeologiska förutsättningarna och vilken påverkan som den planerade verksamheten bedöms medföra. SGU, som expertmyndighet för grundvatten, delar bolagets bedömningar avseende den trycksänkning som kommer att ske i det djupare och det ytligare grundvattenmagasinet. Mark- och miljööverdomstolens bedömning Inledningsvis konstaterar Mark- och miljööverdomstolen att de kompletterande utredningar som Nordkalk har kommit in med här respektive de först här erbjudna ytterligare restaureringsområdena inte medför att ansökan justerats på ett sådant sätt att målet ska återförvisas till mark- och miljödomstolen. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 21 M 1104-25 Mark och miljööverdomstolen kan, i likhet med mark- och miljödomstolen, konstatera att miljökonsekvensutredningen innehåller en beskrivning av nollalternativet, att det finns en bedömning av kumulativa miljöeffekter samt att den även behandlar frågan om klimatpåverkan. Mot denna bakgrund anser Mark- och miljööverdomstolen att det inte finns skäl att ifrågasätta miljökonsekvensbeskrivningen. Den konceptuella bilden av området vad gäller kalkstensberget, grundvattenmagasin och grundvattennivåer, har erhållits genom mångåriga observationer i och omkring befintlig täkt. Det påverkansområde som inläckaget av grundvatten till täkten orsakar kan uppskattas med analytiska eller numeriska modeller; i det här fallet har båda typerna av modeller använts och båda ger en förenklad bild av verkligheten. Den numeriska modellen kan hantera mer invecklade hydrogeologiska system och komplexa situationer. Modellen beskriver det djupa kalkstensberget, där den potentiella påverkan horisontellt har bedömts som störst och modellen har sedan kalibrerats mot observerade grundvattennivåer i djupa borrhål. Därefter har grundvatteninläckaget, och det maximala påverkansområdet, beräknats. Analytiska och numeriska beräkningar, är nödvändiga verktyg, tillsammans med observationer och faktiska mätdata, vid bestämning av maximalt påverkansområde. Den numeriska modellen har löpande utvärderats och kalibrerats och har varit föremål för flera domstolsprövningar. SGU har i markoch miljödomstolen ansett att området som den numeriska modellen har upprättats för är relevant. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att bolagets utredning är adekvat och finner inte anledning att ifrågasätta resultaten. Mark- och miljööverdomstolen bedömer sammantaget att det inte finns skäl att avvisa ansökan på grund av bristfälligt underlag och att utredningen är tillräcklig för att kunna avgöra de frågor som är föremål för bedömning. Hydrogeologi och vattenhantering Yrkandet om avvisning av Urbergsgruppens talan Nordkalk har yrkat att Urbergsgruppens utvidgade talan ska avvisas eftersom föreningen är bunden av de yrkanden som framställdes i överklagandet i januari
§ miljöbalken aktualiseras därför inte. Påverkan på fjärilar, skyddsåtgärder och artskyddsdispens Habitatskyddet i 4 a § första stycket 4 artskyddsförordningen Inledning Enligt 4 a § första stycket 4 artskyddsförordningen är det förbjudet att skada eller förstöra fortplantningsområden och viloplatser för apollofjäril och svartfläckig blåvinge. Det står klart att en utökning av Klinthagentäkten inom de i dag oexploaterade områdena Nordvästra Klinthagen samt den västra och norra delen av Södra Klinthagen strider mot detta förbud om det inte är möjligt att föreskriva tillräckliga skyddsåtgärder. Tillräckliga skyddsåtgärder innebär att det ska säkerställas att fortplantningsområdets kontinuerliga ekologiska funktion bibehålls genom att till exempel skapa nya habitat med minst samma kvalitet och storlek för de skyddade arterna. I mark- och miljödomstolen konstaterades att den ansökta expansionen innebär att ca 12,2 hektar habitat för apollofjäril och ca 20,9 hektar habitat för svartfläckig blåvinge tas i anspråk och att bolaget som skyddsåtgärd föreslagit att skapa eller restaurera nya fjärilshabitat i något större omfattning med motsvarande kvalitet som det som förloras och att habitaten till stora delar överlappar varandra då de två arterna i viss mån har likartade habitatkrav. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 28 M 1104-25 Den fråga som inledningsvis ska bedömas är om de skyddsåtgärder som bolaget har åtagit sig i syfte att skapa funktionella habitat är tillräckliga för att förbudet inte ska aktualiseras. Bedömning ska göras både av habitatens funktion och storlek. Det kan i detta sammanhang nämnas att Nordkalk i Mark- och miljööverdomstolen har föreslagit nya tröskelvärden beträffande den täckningsgrad för värdväxter som ska uppnås för att en nyskapad livsmiljö ska betraktas som funktionell (villkor 20). Den nu föreslagna täckningsgraden är lägre än vad som tidigare har föreslagits. Naturvårdsverket har yrkat att bolagets yrkande om justering av förekomstfrekvens ska avvisas. Mark- och miljööverdomstolen har genom beslut den 11 december 2025 avslagit Naturvårdsverkets avvisningsyrkande och anfört att i vad mån Nordkalks inställning till Naturvårdsverkets ändringsyrkande avseende villkor 20 ligger utanför vad som kan förordnas i målet får avgöras i samband med den materiella prövningen av överklagandena i målet. Funktionella habitat Naturvårdsverket har i Mark- och miljööverdomstolen anfört att gränsvärden för funktionalitet uttryckligen bör anges i villkor 20 och det ska formuleras så att det säkerställer att habitat inte får tas i anspråk innan det är visat att ett restaureringsområde är fullt funktionellt för de aktuella arterna. Villkoret ska utformas så att det säkerställs att täckningsgraden av värdväxter, buskar och träd mer kontinuerligt uppfyller satta gränsvärden. Gränsvärdena ska uppfyllas som ett medelvärde, under i vart fall tre år. Villkoret ska också kompletteras med kriterier om faktisk fjärilsförekomst/reproduktion. Målet med restaurering av nya områden kan inte endast vara att, utifrån några få parametrar, efterlikna sådana områden som tas i anspråk. Det är i stället den nödvändiga kvaliteten som livsmiljö för fjärilarna och i förlängningen kontinuerlig ekologisk funktion för dessa som ska upprätthållas. Utgångspunkten för gränsvärdena bör vara att de ska representera en gynnsam täckningsgrad så att fjärilarna långsiktigt kan fortleva i området i livskraftiga bestånd. När det gäller värdväxternas täckningsgrad förväntas denna vara relativt jämn över tid men variera i viss utsträckning och gränsvärdet ska därför baseras på artens ekologi. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 29 M 1104-25 Som Naturvårdsverket tolkar resultaten från de inventeringar som gjordes 2021 och 2025 har täckningsgraden av värdväxter i brytområdet sjunkit mellan 2021 och 2025. Förklaringen till detta är rimligtvis naturliga variationsmönster. Mot den bakgrunden kan det ifrågasättas varför medeltäckningen 2025, såsom bolaget hävdar, ska utgöra målsättningen för restaureringsområdena. Ett restaurerat område behöver i regel vara både geografiskt mer omfattande och ha en högre habitatkvalitet än de områden som ska exploateras för att åtgärden ska innebära att kontinuerlig ekologisk funktion upprätthålls. Det av Naturvårdsverket föreslagna villkor 20, inklusive kravet på förekomst och reproduktion samt kravet på täckningsgrad under tre år, har sammantaget förutsättningar att säkerställa kontinuerlig ekologisk funktion. Naturvårdsverket har i sitt överklagande yrkat en justering av funktionalitetskriterierna i villkor 20 såvitt avser täckningsgraden för buskar och träd men inte någon ändring av kriteriet för täckningsgrad för värdväxter för respektive fjärilsart. Yrkandet motsvarar den täckningsgrad som bolaget ursprungligen har föreslagit och som också framgår av mark- och miljödomstolens dom. Bolagets föreslagna ändring av villkor 20 skulle medföra att täckningsgraden av värdväxter blir avsevärt lägre än vad mark- och miljödomstolen fastslog. En hög täckningsgrad av värdväxterna är väsentlig för att tillse att områdena kan bli funktionella fjärilshabitat och en sänkning av täckningsgraden innebär att förutsättningarna för fjärilarnas fortplantning och överlevnad i restaureringsområdena försämras. I mark- och miljödomstolen gjorde Naturvårdsverket gällande att Nordkalks planerade spridningsstråk uttryckligen skulle regleras i ett särskilt villkor, vilket mark- och miljödomstolen inte gjorde. Om denna skyldighet inte anses följa av det allmänna villkoret bör det regleras i ett särskilt villkor. Länsstyrelsen har anfört att de skyddsåtgärder som föreslagits inte säkerställer kontinuerlig ekologisk funktion för fjärilsarter. Bortbrytning av fortplantningsområdena inom de tidigare oexploaterade delarna kräver därför artskyddsdispens. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 30 M 1104-25 När det gäller villkor 20 delar länsstyrelsen i huvudsak Naturvårdsverkets uppfattning om lydelsen av detta men yrkar på att det även ställs krav på maximalt jorddjup. Nordvästra Klinthagen består av stora områden med ett mycket tunt jordlager, vilket är en förutsättning för vit fetknopp, som är värdväxt för apollofjäril. Vit fetknopp har särskilt svårt att konkurrera i längden om jorddjupet överstiger ett par centimeter. Precis som det för svartfläckig blåvinge föreskrivs ett kriterium att det ska finnas förekomst av värdmyra, bör det för apollofjäril föreskrivas ett kriterium att det ska finnas ett jorddjup om maximalt fyra centimeter. Naturskyddsföreningen har framhållit att när det gäller fjärilsarternas livsvillkor krävs rätt mängder av markfukt, solljus, nektarväxter, vindförhållanden under sommaren, etc. Svartfläckig blåvinge fordrar både en värdväxt (backtimjan), ett värddjur (en viss myrart - hedrödmyra) en speciell typ av gräs och betesdjur som håller gräset på rätt höjd. Erfarenheter behöver samlas om hur habitaten ska utvecklas för att vara tjänliga för fjärilarna. Alla iordningsställda lokaler kommer troligen inte fungera optimalt, därför behövs ett visst överskott av ersättningshabitat för att säkerställa full kompensation. En plan för hur de nya habitaten ska skötas över tid behöver läggas upp. Nordkalk har anfört att kontinuerlig ekologisk funktion kommer att kunna upprätthållas för de berörda arterna om föreslagna åtgärder genomförs inom de utpekade restaureringsområdena. Vad gäller utformningen av villkor 20 kan bolaget i huvudsak godta föreslagna justeringar. Bolaget motsätter sig dock det yrkade tillägget om att täckningsgraden ska uppfyllas under i vart fall tre år. Det är fullt tillräckligt att det för ett år kan konstateras att kriterierna har uppnåtts. Både backtimjan och vit fetknopp är fleråriga växter och därtill mycket torktåliga och motståndskraftiga. När den täckningsgrad som behövs för att ett område ska vara funktionellt som habitat väl uppnåtts är det därför mycket osannolikt att habitaten förlorar sin funktionalitet till följd av en minskad täthet eller förekomst av värdväxter. Ett sådant krav kommer att försena möjligheten att påbörja verksamheten, samtidigt som nyttan med kravet är mycket tveksam. Vidare motsätter sig bolaget att villkoret även bör reglera fjärilsförekomsten eftersom det är vanligt att dessa populationer varierar mycket kraftigt från år till år. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 31 M 1104-25 När det gäller värdväxterna har bolaget justerat denna parameter för att motsvara förekomsten av värdväxter inom de områden som kommer att tas i anspråk i Klinthagen. Den av bolaget föreslagna utformningen av villkoret stämmer bättre överens med de faktiska förutsättningarna avseende fjärilarnas behov av värdväxter i området. Avsikten är alltså att säkerställa en materiellt riktig utformning av villkoret. Nordkalk har åtagit sig att anlägga spridningsstråk och tydliggjort att dessa arealer inte utgör en del av de arealer som ska skapas som ersättning för de livsmiljöer som försvinner. Åtagandet omfattas därför av det allmänna villkoret men bolaget motsätter sig inte att detta regleras särskilt enligt Naturvårdsverkets förslag. Mark- och miljööverdomstolens bedömning Mark- och miljööverdomstolen kan inledningsvis konstatera att Nordkalk inte har överklagat mark- och miljödomstolens dom och får anses ha godtagit de kriterier för restaureringsområdena som var föremål för prövning vid mark- och miljödomstolen. Nordkalk kan mot denna bakgrund inte nu göra gällande andra kriterier som innebär lägre täckningsgrad än de som bolaget själva lade fram vid mark- och miljödomstolen och som där ansågs vara baserade på gedigen kunskap om arternas behov. Även om olika funktionskrav måste ses i ett sammanhang finner Mark- och miljööverdomstolen inte att täckningsgraden av värdväxt, som bolaget nu vill ändra, har ett sådant samband med den av Naturvårdsverket yrkade ändringen av täckningsgrad för träd och buskar att det av den anledningen föreligger skäl att överväga den justering som bolaget föreslagit (jfr NJA 2010 s. 690). Mark- och miljööverdomstolen instämmer i Naturvårdsverkets och länsstyrelsens bedömning att det i tillståndet närmare bör regleras vilka kriterier som ska gälla för att en livsmiljö ska anses funktionell. Nordkalk har inte heller motsatt sig detta. Tydliga kriterier underlättar uppföljningen och tillsynen av villkoret. Det står klart att täckningsgrad för träd och buskar samt för fjärilarnas värdväxter bör anges. När det gäller yrkandet om larvförekomst av apollofjäril, förekomst av flygande fjärilar, maximalt jorddjup och att funktionaliteten ska säkerställas genom ett genomsnitt av förekomsten av värdväxter under en treårsperiod finner Mark- och miljööverdomstolen att det är SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 32 M 1104-25 tillräckligt säkerställt att funktionalitet uppnås genom föreskriften att tillsynsmyndigheten ska godkänna att ett restaurerat område är att anse som en funktionell livsmiljö. Mark- och miljööverdomstolen bedömer sammanfattningsvis att med den nu justerade regleringen som föreskrivs genom villkor 20 kan det säkerställas att nyskapade områden kommer att utgöra funktionella livsmiljöer för apollofjäril och svartfläckig blåvinge. Villkoret bör även kompletteras med en reglering av de planerade spridningsstråken i enlighet med Naturvårdsverkets yrkande. Det bör därtill föreskrivas om delegering till tillsynsmyndigheten i enlighet med vad som framgår nedan under rubriken Delegering. Föreslagna restaureringsområden För att säkerställa att fortplantningsområdets kontinuerliga ekologiska funktion bibehålls krävs, som framgått ovan, att det utöver att de nyskapade livsmiljöerna är funktionella även att livsmiljöer av tillräcklig storlek kan skapas. I detta syfte har Nordkalk föreslagit att skapa eller restaurera ett antal områden som ska uppnå motsvarande kvalitet som det som förloras. I mark- och miljödomstolen föreslogs stora delar genomföras i Natura 2000-området Stora Vikers. I Mark- och miljööverdomstolen har bolaget härutöver föreslagit nya restaureringsområden utanför Stora Vikers. Även med de nu föreslagna områdena kommer det att vara nödvändigt att restaurera vissa områden inom Stora Vikers. För att föreslagna skyddsåtgärder ska vara tillåtna får de inte på ett betydande sätt påverka miljön inom detta område eller så ska åtgärderna direkt hänga samman med eller vara nödvändiga för skötsel och förvaltning av det berörda området (7 kap.
§ miljöbalken). Naturvårdsverket har anfört att de tillkommande restaureringsområden som bolaget har föreslagit i Mark- och miljööverdomstolen inte kan fastställas som restaureringsområden. Inventeringen är bristfällig och det går inte att bedöma om tre av fyra föreslagna restaureringsområden är lämpliga att restaurera. Inte heller går det att avgöra om dessa områden delvis redan utgör funktionella habitat. Bristen i utredningen i denna del kan inte läkas med erfarenhet av liknande områden för fjärilar på andra delar av Gotland. Delar av de nya restaureringsområdena utgör redan så pass bra habitat att de inte kan tillgodoräknas som skyddsåtgärd. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 33 M 1104-25 Länsstyrelsen har anfört att det på grund av brister i bolagets underlag, svårigheter med att genomföra föreslagna skyddsåtgärder inom de nya utpekade restaureringsområdena, samt att de tidigare föreslagna restaureringsområdena inom Stora Vikers redan tycks nyttjas av de båda fjärilsarterna, har bolaget inte redovisat funktionella skyddsåtgärder för att upprätthålla kontinuerlig ekologisk funktion vid bortbrytning av befintliga fortplantningsområden för fjärilsarterna. Nordkalk har under pågående överprövning presenterat nya restaureringsområden för fjärilarna utanför Natura 2000-området. Dessa skyddsåtgärder kommer dock inte genomföras enbart utanför Stora Vikers utan vissa områden inom Stora Vikers kommer fortfarande att behövas. I flera av de föreslagna restaureringsområdena inom Stora Vikers har det under 2023 relativt rikligt noterats fynd i Artdatabanken av både apollofjäril och svartfläckig blåvinge. Under våren 2026 besökte länsstyrelsen Stora Vikers och kunde konstatera att såväl värdväxten vit fetknopp (för apollofjärilen) som backtimjan (för svartfläckig blåvinge) förekommer rikligt i de flesta av restaureringsområdena. Under våren 2026 besökte länsstyrelsen även huvuddelen av de nya föreslagna restaureringsområdena utanför Stora Vikers. Även här kunde det konstateras att backtimjan förekommer relativt frekvent i de flesta av de områden som avses att restaureras för svartfläckig blåvinge. Kontinuerlig ekologisk funktion kan inte anses uppnås om fjärilsområden som bryts bort ska ”ersättas” med områden som fjärilarna redan vistas inom. Dessa kan därför inte användas för skyddsåtgärder eftersom de redan utgör befintliga fortplantningsområden. De fynd av flygande fjärilar som gjorts i övriga restaureringsområden får anses stärka bilden av att områdena redan utgör befintliga fortplantningsområden. De föreslagna skyddsåtgärderna inom Stora Vikers är inte förenliga med målen i områdets bevarandeplan. Bevarandesyftet för Stora Vikers är att bevara eller återställa ett gynnsamt tillstånd för de naturtyper eller arter som utgjort grund för utpekandet av området. Det finns fortsatt en uppenbar risk för skada på Stora Vikers, även om röjningar görs enligt de nya föreslagna kriterierna för funktionellt habitat för fjärilsarterna. De nya utpekade restaureringsområdena är mycket vagt beskrivna, varför graden av påverkan på området inte går att bedöma. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 34 M 1104-25 Vid mark- och miljödomstolen var det underförstått att kriterierna för apollofjäril skulle vara styrande inom de områden som skulle restaureras för de båda fjärilsarterna, då kriterierna för apollofjäril hade lägst täckningsgrad av träd och buskar. De kriterier för täckningsgrad för träd som bolaget nu har lagt fram innebär att kriterierna är helt åtskilda för de båda fjärilsarterna och det går inte att ha överlappande restaureringsområden för fjärilarna. Det är inte möjligt att godkänna ett och samma restaureringsområde som funktionellt habitat för de båda fjärilsarterna utifrån de kriterier som bolaget har föreslagit. Bolaget har därför inte pekat ut tillräckligt stora arealer för planerade restaureringsåtgärder för att ersätta de fortplantningsområden som avses brytas bort i Nordvästra Klinthagen och Södra Klinthagen. Naturskyddsföreningen har anfört att det inte är visat bortom allt rimligt tvivel att skada eller störning inte uppstår för dessa arter, och att bolaget därför måste söka Natura 2000-tillstånd. Nordkalk har anfört att utredningarna visar att föreslagna åtgärder är lämpliga och att åtgärderna kommer att kunna genomföras på ett sådant sätt att de inte medför en negativ påverkan i övrigt. Det är även möjligt att genomföra tillräckliga restaureringsåtgärder inom Stora Vikers utan att hamna i konflikt med områdets bevarandemål. Det kommer under alla omständigheter att finnas tillräckligt med ytor för att nyskapa funktionella fjärilshabitat som ska ersätta de områden som tas i anspråk. I tabellen nedan anges total yta av habitat som tas i anspråk för respektive fjärilsart samt total yta av utpekade restaureringsytor, också för respektive fjärilsart. I mitten av tabellen anges de ytor som nyskapas, dvs. de ytor som ska restaureras till nya funktionella fjärilshabitat som ligger utanför respektive inom Natura 2000-området Stora Vikers. Till höger i tabellen anges de ytor som är förbättringsbara och som ligger utanför respektive inom Stora Vikers Natura 2000-område. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 35 M 1104-25 De utpekade restaureringsområdena täcker med god marginal den areal habitat som kommer att tas i anspråk av den ansökta verksamheten. För apollofjäril är det möjligt att i sin helhet ersätta förlorat habitat med restaurerade ytor belägna utanför Natura 2000-området Stora Vikers. För svartfläckig blåvinge är det till största del (93 procent) möjligt att ersätta förlorat habitat med restaurerade ytor belägna utanför Natura 2000området Stora Vikers. En liten andel, 1,4 ha, behöver restaureras inom Stora Vikers för att täcka behovet på 20,9 ha. Det är bara områden som inte bedöms vara funktionella fjärilshabitat som kommer att ersätta de habitat som tas i anspråk. Någon nettoförlust kommer alltså inte att uppstå. Bolaget har även föreslagit förbättrande åtgärder inom områden som redan i dag hyser relativt höga värden för fjärilarna, men där det finns potential för förbättring. Dessa områden och åtgärder ska inte förväxlas med de områden som ska nyskapas och som alltså är de som ersätter de i dag funktionella habitat som kommer att tas i anspråk. De observationer i artportalen som länsstyrelsen hänvisat till stämmer väl överens med den uppdelning mellan områden som ska nyskapas respektive kan förbättras. Fjärilar har framför allt observerats i områden som har bedömts vara lämpliga att förbättra, men som alltså har bedömts hysa för höga värden för att de ska kunna klassas som nyskapade. För att bedöma vilka områden som i dag utgör funktionella habitat och vilka som inte gör det har en fjärilskonsult arbetat enligt vetenskapligt säkerställda metoder. Det ligger ett omfattande arbete bakom denna typ av bedömningar och det går inte att dra slutsatser av sådana enskilda platsbesök som länsstyrelsen har gjort. Även om Naturvårdsverket och bolaget inte är helt överens om hur funktionskraven för genomförda SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 36 M 1104-25 åtgärder ska uttryckas ger Naturvårdsverkets uppfattning stöd för bolagets bedömning att föreslagna områden är lämpliga att restaurera och att de kan ersätta de habitat som kommer att tas i anspråk. Av de 18,7 hektar som ska restaureras inom Stora Vikers, utgör 8,6 hektar nyskapade områden där bara delar utgörs av just trädklädda betesmarker (knappt 6 hektar). Av den simulering som gjorts framgår att tröskelvärdet om 30 procent krontäckning, efter genomförda åtgärder, riskerar att underskridas inom 0,4 hektar, vilket motsvarar 0,3 procent av den totala arealen. Åtgärderna är förenliga med bevarandemålen inom Stora Vikers och påverkar inte på ett betydande sätt miljön där. Till detta kommer de ytterligare möjliga restaureringsområden utanför Stora Vikers. För det fall att planerade restaureringsåtgärder skulle anses komma i konflikt med områdets bevarandemål, är det därmed möjligt att begränsa behovet av åtgärder inom området och i stället genomföra dessa på de alternativa platserna. Mark- och miljööverdomstolens bedömning Inledningsvis konstateras att det länsstyrelsen uppgett som problem med olika kriterier för respektive fjärilsart och den därmed sammanhängande frågan om överlappande restaureringsområden var en konsekvens av bolagets föreslagna kriterier som nu inte är föremål för prövning. Bolaget har enligt beskriven metodik, identifierat och delat in områden i ytor där habitat kan nyskapas (ersätter förlorat habitat) och ytor där befintliga habitat kan förbättras (gynnar arterna ytterligare) för respektive fjäril, se kartorna nedan (apollofjärilen i vänstra kartan och svartfläckig blåvinge i den högra). SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 37 M 1104-25 Nordkalk har i Mark- och miljööverdomstolen föreslagit ytterligare restaureringsområden utanför Stora Vikers för fjärilarna, varför behovet av att utföra skyddsåtgärder inom Stora Vikers minskat mot vad som var aktuellt vid mark- och miljödomstolens prövning. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att de fyra ytterligare restaureringsområden som Nordkalk har föreslagit och som ligger utanför Stora Vikers kan godtas som restaureringsområden. Det finns inte anledning att ifrågasätta den metodik och den kunskap som Nordkalk har använt för att fastställa vilka områden som lämpar sig för restaurering. De restaureringsåtgärder som planeras inom Natura 2000-området Stora Vikers är främst varsam röjning av igenväxta habitat. Andra möjliga åtgärder är bränning av markblottor, aktiv etablering av värdväxter vid behov och transformering av jordlager vid behov. Åtgärderna kommer att ske inom naturtypen Trädklädd betesmark. Bevarandemålet för naturtypen är att arealen inte ska minska. Utmärkande för naturtypen är en stor variation i åldern på träden och de frekventa gläntorna. Exempel på bevarandeåtgärder är borttagning av igenväxningsvegetation och fortsatt och återupptagen hävd i form av bete på flera lokaler. Enligt bolagets senaste uppskattning är SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 38 M 1104-25 behovet av skyddsåtgärder för att kompensera för habitatförlusten inom täktområdet ca 1,4 hektar i stället för ursprungliga 8,6 hektar. Även om det inte är helt klarlagt vilka områden inom Stora Vikers som slutligen kommer att behöva restaureras är det enligt Mark- och miljööverdomstolen fråga om en liten areal och åtgärder som är möjliga att genomföra på ett sätt som går att förena med områdets bevarandemål. Mark- och miljööverdomstolen delar mark- och miljödomstolens bedömning att det med tillräckligt hög grad av säkerhet går att slå fast att de planerade skyddsåtgärderna inte på ett betydande sätt kommer att påverka miljön i Stora Vikers och att de beskrivna åtgärderna kan genomföras utan att tillståndsplikten i 7 kap.
§ miljöbalken aktualiseras. Sammantaget bedöms de av bolaget föreslagna skyddsåtgärderna med villkor kunna genomföras och verksamheten står då inte i strid med 4 a § första stycket 4 artskyddsförordningen varför någon dispens inte krävs med anledning av den punkten. Individskyddet i 4 a § första stycket 1–3 artskyddsförordningen Aktualisering av förbudet Enligt 4 a § första stycket 1–3 artskyddsförordningen är det förbjudet att avsiktligt fånga, döda eller störa i förordningen listade djurarter eller att förstöra/samla in deras ägg. Förbuden i bestämmelsen aktualiseras så snart det finns en risk för död/skada/ störning för enskilda exemplar av djur och gäller alla levnadsstadier hos djuren. Förbuden gäller alltså på individnivå och även om en arts bevarandestatus inte riskerar att påverkas negativt. Skyddet gäller också arter som uppnått en gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket har anfört att mark- och miljödomstolen har bedömt att utan skyddsåtgärder riskerar som mest 102 exemplar av adulta apollofjäril och 25 exemplar av svartfläckig blåvinge att skadas eller dödas. Eftersom förbudet träffar samtliga levnadsstadier hos fjärilarna måste även risken för att larver dör/störs och ägg förstörs beaktas. Fjärilar har en hög dödlighet i juvenila stadier varför antalet ägg och larver alltid är mångdubbelt fler än vuxna fjärilar. Antalet individer som riskerar att dödas eller skadas – om man räknar in alla levnadsstadier av fjärilarna – är alltså betydligt fler än det antal som mark- och miljödomstolen utgått ifrån. Oaktat om puppor och SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 39 M 1104-25 larver räknas in i det totala antalet av fjärilar som riskerar att skadas/dödas, medför den ansökta verksamheten att förbuden i artskyddsförordningen aktualiseras. För att den sökta verksamhet inte ska vara förbjuden krävs alltså att det är möjligt att föreskriva åtgärder som gör att verksamheten inte kommer i konflikt med förbudet. De av bolaget erbjudna skyddsåtgärderna kan av följande skäl inte anses som funktionella. Det är praktiskt ogenomförbart att placera ut markduk i tillräcklig omfattning på grund av markens ojämnhet och då det finns risk för att markduken går sönder av blåst och vegetation. Markdukar är inte tillräckligt funktionella eftersom vuxna fjärilar kommer att kläckas under markdukarna och det kan ifrågasättas om fjärilar har förmågan att krypa ut till kanten av duken särskilt som markdukarna måste vara täta och tätt förankrade mot marken. Flytt av larver utgör inte en effektiv skyddsåtgärd. Att samla in larver är praktiskt ogenomförbart på de ytor som ska avbanas, dels för att de enskilda larverna kläcker ut från äggen under en lång tidsperiod, dels för att larverna periodvis är dolda. Sammantaget är det inte visat att de föreslagna skyddsåtgärderna för svartfläckig blåvinge och apollofjäril är tillräckligt effektiva. För att verksamheten ska vara tillåtlig krävs därför artskyddsdispens. Bolagets skyddsåtgärder bryter även i sig mot förbuden i artskyddsförordningen. Förutsebara följder av åtgärderna är bl.a. att fjärilarna tvingas flytta från sin livsmiljö, risk för att fjärilar som kläcker ut under duken inte hittar ut och dör samt risk för att larver dödas eller ägg förstörs i samband med avverkning. Åtgärderna är därför avsiktliga. De föreslagna skyddsåtgärderna omfattas således av förbuden i 4 a § första stycket 1–3 artskyddsförordningen. Eftersom dessa (förbjudna) skyddsåtgärder är en förutsättning för att den sökta verksamheten (avbaning och brytning) över huvud taget ska vara förenlig med artskyddsförordningen, medför detta att verksamheten, som sådan, står i strid med bestämmelserna. För att verksamheten ska vara tillåtlig krävs alltså artskyddsdispens för den påverkan som vidtagandet av skyddsåtgärderna innebär. Länsstyrelsen har anfört att problemet med täckning med markduk av Nordvästra Klinthagen är områdets rikliga förekomst av träd och buskar. Även efter avverkning riskerar markduken att lätt gå sönder. Åtgärderna är varken funktionella eller praktiskt SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 40 M 1104-25 genomförbara. Verksamheten och skyddsåtgärderna innebär ett avsiktligt störande, skadande och dödande. Naturskyddsföreningen har anfört att det innebär vanskligheter att försöka flytta populationer av aktuella arter. Metoden innebär också att populationerna inom de områden dit artindividerna planeras att flyttas riskerar att påverkas negativt. Föreslagna åtgärder för apollofjäril och svartfläckig blåvinge riskerar att skada populationerna negativt. Mark- och miljööverdomstolens bedömning Mark- och miljööverdomstolen kan konstatera att skyddsåtgärderna innebär att ägg, larver och vuxna individer av såväl apollofjäril som svartfläckig blåvinge riskerar att förstöras eller dödas. Eftersom det inte endast är enstaka exemplar som förstörs eller dödas innebär åtgärderna avsiktliga störningar och/eller avsiktligt dödande. Till skillnad mot mark- och miljödomstolen anser Mark- och miljööverdomstolen därför att skyddsåtgärderna i sig är att betrakta som avsiktliga handlingar som är förbjudna enligt 4 a § första stycket 1–3 artskyddsförordningen. När förbuden i 4 a § första stycket 1–3 artskyddsförordningen aktualiseras krävs artskyddsdispens för att verksamheten ska vara tillåtlig. Sådan dispens har reservationsvis yrkats av Nordkalk. Dispens enligt artskyddsförordningen Dispens från förbuden i 4 a första stycket 1–3 § artskyddsförordningen får ges om det inte finns någon annan lämplig lösning, dispensen inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde och dispensen behövs av tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse. Nordkalk har anfört att Klinthagentäkten utgör ett ”allt överskuggande allmänintresse” i den mening som avses i 14 § artskyddsförordningen. Fyndigheterna i Klinthagen är de största i Sverige av nämnda kvaliteter. Under 2024 uppgick Klinthagens andel av den totala kalkstensbrytningen i Sverige till ca 58 procent. Den svenska stålindustrin försörjs i dag av importerad kalk. Det finns alltså en fungerande distributionskedja för SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 41 M 1104-25 stålindustrin och det är inte otänkbart att även andra samhällsviktiga verksamheter som i dag försörjs av kalksten från Klinthagen också skulle kunna importera denna kalk. Detta medför dock en ytterst osäker situation för såväl stålindustrin som andra samhällsviktiga verksamheter i tider av kris eller krig. Av Klinthagentäktens produktion under 2024 användes ca 8 procent av den svenska stålindustrin. Med det sökta tillståndet skulle produktionen av kalksten till den svenska stålindustrin kunna öka. Jämförelsevis skulle produktionen av hela den nuvarande svenska efterfrågan, alltså 100 procent, kunna försörjas av Klinthagentäkten under en period om drygt tio år. Ur beredskapshänseende är det helt avgörande för den svenska försörjningen av kalksten av tillräcklig kvalitet att ha tillgång till nationell resurs av en kalkstensfyndighet som Klinthagentäkten. Om det saknas tillstånd att bryta kalken hjälper det inte att fyndigheten finns kvar när en kris uppstår. I ett sådant skede måste redan ett tillstånd till kalkbrytning finnas på plats. Naturvårdsverket har anfört att Nordkalk inte har visat att verksamheten under förhållanden med en fungerande import utgör ett sådant allt överskuggande allmänintresse som avses i 14 § artskyddsförordningen. Kalksten av stålkvalitet importeras i allt väsentligt till Sverige och produktionen i Klinthagentäkten av sådan kalksten är begränsad. Den kalk som levererats i syfte att användas inom stålindustrin har dessutom krävt stor inblandning av kalksten från andra länder för att uppfylla de kvalitetskrav som stålindustrin kräver. Betydelsen och vikten av att Sverige, i en krissituation, har en försörjningsberedskap och är självförsörjande på kalksten ifrågasätts inte. Även om ett tillstånd skulle nekas på grund av artskyddsskäl finns kalkstensresursen kvar för framtida uttag, exempelvis vid krig eller annan kris, och vid ändrade förhållanden skulle artskyddsdispens kunna meddelas. Vid bedömningen av försörjningsberedskapen bör det beaktas att kalksten av stålkvalitet i Nordvästra Klinthagen endast räcker i ca 10 år. Det måste övervägas om det kanske är bättre att kalkstenen sparas till dess att importhinder de facto uppstår och därmed en brist på råvaran. Det överlämnas till Mark- och miljööverdomstolen att bedöma om verksamheten, utifrån försörjningsberedskapsskäl, utgör ett allt överskuggande allmänintresse. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 42 M 1104-25 Länsstyrelsen delar bolagets slutsatser om att kalksten är en strategiskt viktig råvara för flera samhällsviktiga sektorer och att inhemsk kalk av stålkvalitet kan bli av vikt för bland annat ståltillverkningen i Sverige, i händelse av höjd beredskap eller krig. Kalksten av stålkvalitet utgör dock endast en procent av den totala mängden enligt tillståndet. Det tidsspann på 10–12 år som råvaran finns tillgänglig för försörjningsberedskapen är relativt kort för att säkra Sveriges försörjningsberedskap på längre sikt. Med tanke på bland annat den begränsade mängden, tidsaspekten och det höga kravet på rekvisitet i 14 § artskyddsförordningen är det tveksamt om detta uppfylls utifrån vad som presenterats i handlingarna. SGU har i Mark- och miljööverdomstolen sammanfattningsvis yttrat att myndigheten bedömer att den aktuella verksamheten bör anses ha ett allt överskuggande allmänintresse med hänsyn till kalkstensproduktionens betydelse för beredskapsförsörjningen av nödvändiga kalkstensråvaror och kalkstensprodukter i Sverige. Mark- och miljööverdomstolens bedömning Varken Naturvårdsverket eller länsstyrelsen har invänt mot det inledande kriteriet i 14 § artskyddsförordningen, dvs. att det inte finns någon annan lämplig lösning. Med hänsyn till att det är fråga om utökning av en befintlig täkt, en mycket stor fyndighet och delvis speciell kvalitet på kalkstenen finner även Mark- och miljööverdomstolen att det inte finns någon annan lämplig lösning. Det kan vidare konstateras att Naturvårdsverket har delat bolagets bedömning att verksamheten inte kommer att försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för apollofjäril och svartfläckig blåvinge. Utifrån den utredning som bolaget har presenterat instämmer Mark- och miljööverdomstolen också i denna bedömning. För att artskyddsdispens ska kunna medges krävs slutligen att dispensen behövs av tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse. Med hänsyn till Klinthagentäktens betydande andel av den kalksten som bryts och används i Sverige är det för Mark- och miljööverdomstolen tydligt att verksamheten har en sådan betydelse för landets försörjning av kalksten, såväl för industrin som samhället i övrigt, att det i sig innebär att verksamheten tillgodoser ett allt överskuggande allmänintresse. Mark- och miljööverdomstolen instämmer vidare i bolagets bedömning att för det fall en kris skulle uppstå, är det inte tillräckligt att fyndigheten finns i marken och att tillstånd då kan sökas. Det är i stället SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 43 M 1104-25 av vikt att en försörjningskedja med utbyggd logistik finns på plats. Sammantaget bedömer Mark- och miljööverdomstolen således att verksamheten tillgodoser ett allt överskuggande allmänintresse. Artskyddsdispens enligt 14 § artskyddsförordningen ska därför lämnas. Dispensen är förenad med de åtgärder till skydd för fjärilar som framgår av villkor 20 ska utföras som kompensationsåtgärder. Tillståndstiden för verksamheten m.m. Naturvårdsverket har anfört att tillståndstiden för täktverksamheten om 30 år är alltför lång. Det är i huvudsak tillgången till kalksten av stål- och karbonatkvalitet som kommer vara styrande för hur länge verksamheten kommer att kunna bedrivas. Om meddelat tillstånd avseende delområdet Nordvästra Klinthagen och de oexploaterade delarna av Södra Klinthagen upphävs ska, med hänsyn till den ansökta mängden kalksten av karbonatkvalitet som finns i övriga delområden, tillståndstiden för täktverksamheten begränsas till 10 år. Om meddelat tillstånd fastställs ska tillståndstiden begränsas till 20 år. Tillståndstiden för vattenverksamheten bör följa tillståndstiden för den miljöfarliga verksamheten. Om inte vattenverksamheten tidsbegränsas kan bolaget, trots den fortsatta miljöpåverkan som en grundvattenbortledning kommer att innebära, fortsätta att länshålla täkten för all framtid trots att någon täktverksamhet inte bedrivs. Det är också svårt att bedöma de miljömässiga konsekvenserna av ett grundvattenuttag på lång sikt. Länsstyrelsen har anfört att om tillståndet för vattenverksamheten tidsbegränsas för att sammanfalla med tiden för täktverksamheten behöver ett särskilt villkor föreskrivas som möjliggör att Klinthagenbäcken tillförs vatten till dess att täktsjön har fyllts till nivån att den naturligt bräddar mot Klinthagenbäcken. Pumpning av vatten är särskilt viktig under perioden april–juni då öringens rom kläcks och yngel tillväxer, samt perioden oktober–januari då fortplantningen sker. Nordkalk har uppgett att det inte är lämpligt med ytterligare tidsbegränsning av verksamheten. Det finns inte skäl att begränsa vattenverksamheten i tid, men motsätter sig SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 44 M 1104-25 inte Naturvårdsverkets yrkande i denna del om en sådan reglering anses nödvändig. Det av länsstyrelsen föreslagna villkoret är inte lämpligt. Avledning av ytvatten är en vattenverksamhet. Om tillståndet för vattenverksamheten upphör att gälla får bolaget inte fortsätta att aktivt avleda vatten från täkten till Klinthagenbäcken under efterbehandlingen. Mark- och miljööverdomstolens bedömning Med hänsyn till omfattningen av den brytning som ska ske delar Mark- och miljööverdomstolen underinstansens bedömning att 30 år är en lämplig tid för täkttillståndet. Det är rimligt att utgå från att större delen av det brytvärda materialet som tillståndet omfattar då hinner tas ut. Vad gäller tillståndets giltighetstid avseende vattenverksamheten har Nordkalk pekat på det problem som uppkommer genom att bolaget då inte får fortsätta att aktivt avleda vatten från täkten till Klinthagenbäcken under efterbehandlingen. Mark- och miljööverdomstolen instämmer i mark- och miljödomstolens bedömning att det saknas ekonomiska incitament för bolaget att länshålla täkten och pumpa bort vatten under längre tid än täktverksamheten pågår. Vidare bör det här beaktas att oavsett vilket av de två scenarier för efterbehandling som väljs kommer det att skapas en täktsjö på den länshållna ytan. Den kommer alltså inte, som Naturvårdsverket befarat, att vara tillgänglig för andra verksamheter. Mot den bakgrunden saknas skäl att i enlighet med yrkandena tidsbegränsa tillståndet för vattenverksamheten, som har ett syfte under tiden som efterbehandlingen pågår. Vid denna bedömning finns det inte anledning att ytterligare överväga någon justering av villkor 7 och inte heller någon justering av punkten 2 i tillståndsmeningen. Övriga villkor för tillståndet Enskilda brunnar (nytt villkor 25) Region Gotland har anfört att tillståndet behöver förenas med ett villkor när det gäller grundvattenbortledningen då det finns risk för påverkan på dricksvattentillgång. Försiktighetsprincipen i 2 kap. miljöbalken ska tillämpas. Nämnda princip utgår från att verksamhetsutövaren ska omhänderta varje risk för bedömd påverkan och att det SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 45 M 1104-25 inte är den skadelidande som efter tillståndsdomens meddelande ska behöva vara drivande i den frågan. Det räcker med en skaderisk hur liten den än är för att det, när det gäller påverkan på dricksvattentillgång, finns skäl att knyta upp verksamhetsutövaren genom yrkat villkor. Till detta kommer att villkorsyrkandet till sitt innehåll inte är mer betungande än vad Nordkalks tidigare avhjälpande bestått av. En uppföljning av bolagets egen verksamhet kommer dessutom ske inom ramen för kontrollprogrammet, vilket innebär att bolaget har och kommer att ta erforderlig kontroll över omgivningspåverkan. Det innebär att den utredningsskyldighet för bolaget som villkorsyrkandet ger uttryck för inte utgör någon kompletterande börda eller i vart fall motiverad i förhållande till de enskildas intresse. Nordkalk har vidhållit att det saknas behov av ett sådant villkor. Bolagets utredningar visar att risken för skada på enskilda brunnar är liten. Denna typ av omvänd bevisbörda är därför inte rimlig. Om det trots allt skulle ske en skada får den hanteras som en oförutsedd skada. Påverkan på fastighetsvärdet är inte en fråga som ingår i tillståndsprövningen enligt miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolens bedömning På de skäl som Region Gotland har anfört finner Mark- och miljööverdomstolen att det finns skäl för det av regionen yrkade villkoret. Därigenom blir det tydligt vilket ansvar bolaget har om det uppstår akut vattenbrist i en enskild brunn. Tillståndet ska därför kompletteras med det villkor 25 som framgår av domslutet. Buller (villkor 11) Naturskyddsföreningen har i Mark- och miljööverdomstolen anfört att bullervillkoret ska, om ljudet innehåller ofta återkommande impulser, skärpas med 5 dB(A). I det fall att bullret från Klinthagentäkten inte innehåller impulsljud utgör en skärpning med 5 dB(A) inga hinder för bolaget och borde därför kunna godtas. I det fall att bullret vid kontrollmätning faktiskt visar sig innehålla impulsljud är det uppenbart att en skärpning erfordras. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 46 M 1104-25 Nordkalk har uppgett att det saknas skäl att justera bullervillkoret i detta avseende eftersom utredningarna visar att risken för impulsljud är liten. Nollalternativet och bedömningen av kumulativa effekter är korrekt hanterade. Mark- och miljööverdomstolens bedömning Mot bakgrund av den låga risken för att det ska uppkomma impulsljud finns det enligt Mark- och miljööverdomstolen inte skäl att ändra bullervillkoret. Lokaliseringen av väg 689 Urbergsgruppen har yrkat att väg 689 inte ska dras längs med Hoburgsmyr eftersom en sådan dragning riskerar att skada den känsliga myren. Nordkalk har motsatt sig ett sådant villkor. Mark- och miljööverdomstolens bedömning Mark- och miljööverdomstolen instämmer i underinstansens bedömning att dragningen av väg 689 får hanteras i samband med den slutliga efterbehandlingsplanen. Delegering Naturvårdsverket har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska delegera till tillsynsmyndigheten att godkänna och föreskriva villkor för, de enskilda skötsel- och restaureringsåtgärderna. Detta är nödvändigt för att verksamheten ska anses tillåtlig enligt Natura 2000-regelverket eftersom restaureringsåtgärder ska vidtas inom ett Natura 2000-område. Nordkalk har inte motsatt sig detta men föreslagit en annan lydelse. Mark- och miljööverdomstolens bedömning Det finns skäl att förordna om delegering i enlighet med Naturvårdsverkets föreslagna lydelse. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 47 M 1104-25 Rättegångskostnad Vid denna utgång ska Nordkalk betala Region Gotlands rättegångskostnader. Region Gotland har begärt ersättning med 140 712 kr, varav 132 600 kr avser ombudsarvode (34 timmars arbete) och 8 112 kr avser utlägg. Nordkalk har motsatt sig att betala för de kostnader som är hänförliga till den kommersiella avtalsförhandling som pågår mellan parterna avseende kvaliteten på det vatten som bolaget tillhandahåller och inte har något med den nu aktuella tillståndsprövningen att göra. Eftersom nedlagt arbete inte är specificerat i kostnadsräkningen uppskattas denna kostnad uppgå till hälften av ombudsarvodet, dvs. 66 300 kr. Mot denna bakgrund har Nordkalk medgett att betala 74 412 kr, varav 66 300 kr avser ombudsarvode (17 timmars arbete) och 8 112 kr utlägg. I beloppet ingår inte mervärdesskatt. Mark- och miljööverdomstolen kan konstatera att Region Gotland inte har specificerat varje kostnadspost och att det bland annat finns en kostnad som är upptagen som ”Arbete med avtalsbestämmelse gällande kvalitetskrav på det vatten som Region Gotland vid behov ska ta emot. Interna avstämningar”. Detta är inte något som Region Gotland kan få ersättning för här. I enlighet med Nordkalks medgivande ska därför Region Gotland få ersättning med 74 412 kr, varav 66 300 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt räntelagen. Sammanfattning Mark- och miljööverdomstolen har sammanfattningsvis funnit bland annat ˗ att utredningen är tillräcklig för att kunna avgöra de frågor som är föremål för bedömning, ˗ att den ansökta verksamheten inte medför en otillåten påverkan av miljökvalitetsnormen för den aktuella grundvattenförekomsten, ˗ att det inte föreligger risk för någon påverkan av betydelse för Natura 2000områdena Hoburgsmyr, Mölnermyr eller Vitärtskällan, SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 48 M 1104-25 ˗ att de skyddsåtgärder som Nordkalk har åtagit sig tillsammans med nu föreskrivna villkor säkerställer att det skapas funktionella habitat för de skyddade fjärilarna apollofjäril och svartfläckig blåvinge så att fortplantningsområdets kontinuerliga ekologiska funktion bibehålls, ˗ att de skyddsåtgärder som bolaget avser att vidta för att hindra att de skyddade fjärilarnas ägg, larver och vuxna individer förstörs eller dödas vid avbaning och brytning är i sig förbjudna enligt 4 a § första stycket 1–3 artskyddsförordningen, ˗ samt att förutsättningarna för dispens från nyss nämnda förbud föreligger bl.a. då verksamheten tillgodoser ett allt överskuggande allmänintresse. Mark- och miljööverdomstolen har därför inte funnit skäl att avvisa eller avslå ansökan. Dispens från förbuden i artskyddsförordningen har meddelats och vissa justeringar har gjorts avseende villkor till skydd för de skyddade fjärilsarterna. De av mark- och miljödomstolen föreskrivna tillståndstiderna står fast. Det har införts ett villkor om skyldighet för Nordkalk att på visst sätt tillgodose vissa fastigheters behov av vatten vid akut vattenbrist. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga C Överklagande senast den 23 juli 2026 I avgörandet har deltagit hovrättsråden Liselotte Rågmark, Margaretha Gistorp, och Caroline Hedvall Klostermark, referent, samt tekniska rådet Annika Billstein Andersson. NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM Sid 1
AI-förklaring utifrån den officiella lagtexten. Vägledande, ersätter inte juridisk rådgivning.