Betongplattan har gjort gällande att det inte är orimligt att anta att det funnits en betongplatta på platsen lika länge som det funnits ett båthus där. Hon har emellertid tidigare, bl.a. i sin ansökan om strandskyddsdispens, angett att betongplattan tillkom när Sydvatten på 1980-talet lade stenar på platsen och låste dem med betong. har inte presenterat något underlag till stöd för att betongplattan funnits på platsen före 1975. Betongplattan bedöms både avhålla allmänheten från att beträda området och påverka livsvillkoren för djur- och växtarter på ett sådant sätt att strandskyddsdispens krävs (se 7 kap. 15 § 2 och 4 miljöbalken). Frågan är om det föreligger särskilda skäl för strandskyddsdispens enligt 7 kap.
om betongplattan kan anses vara en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 6 M 13737-25 I förarbetena anges båthamnar, båtbryggor, båthus och pirar som exempel på anläggningar som måste ligga vid vattnet (prop. 1997/98:45 del 2 s. 90). Den uppräkning som görs i förarbetena är exempel på anläggningar som typiskt sett måste ligga vid vatten. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att tillfartsväg till bostadshus beläget inom strandskyddat område är en sådan anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens dom den 19 mars 2021 i mål nr M 5486-20 och där angivna domar). Betongplattan är inte en anläggning som typiskt sett måste ligga vid vattnet. Mark- och miljööverdomstolen finner i och för sig inte skäl att ifrågasätta uppgiften om att betongplattan tillkommit för att låsa fast stenar som placerats på platsen i syfte att förhindra erosion. Detta innebär emellertid inte att betongplattan kan anses omfattas av dispensskälet då det saknas underlag som visar att just den åtgärden varit nödvändig för att uppfylla angivet ändamål. har även fört fram att betongplattans huvudsakliga funktion är att vara en stabiliserande grundplatta för bl.a. båthuset. Såvitt framgår av de fotografier som finns i målet är båthuset uppfört ovanpå betongplattan vars konstruktion även utbreder sig direkt nedanför båthuset i en liten slänt mot strandkanten. Betongplattan synes med hänsyn till främst markförhållandena vara nödvändig för att båthuset, som nu ges dispens, ska kunna vara kvar på platsen. Mark- och miljööverdomstolen bedömer därför att det föreligger särskilda skäl för att bevilja strandskyddsdispens för betongplattan med stöd av 7 kap.
Trappstegen ner till strandkanten Som framgår ovan kan Mark- och miljööverdomstolen inte pröva frågan om dispens för trappstegen ner till strandkanten, och domstolens beslut att bevilja strandskyddsdispens för betongplattan omfattar inte trappstegen som hänger ihop med betongplattan. Sid 7 M 13737-25 DOM SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen Erosionsskydd och terrass Liksom mark- och miljödomstolen och länsstyrelsen konstaterar Mark- och miljööverdomstolen att inte har gett in något underlag som ger stöd för att det funnits erosionsskydd i slänten sedan innan 1975 och kontinuerligt fram till i dag. Nuvarande erosionsskydd i form av träkonstruktioner bedöms både avhålla allmänheten från att beträda området och påverka livsvillkoren för djur- och växtarter på ett sådant sätt att strandskyddsdispens krävs. Även om har ett intresse av att förhindra eller minska fortsatt erosion finns det ingen utredning som ger stöd för att just den aktuella konstruktionen är nödvändig för att uppnå det ändamålet. Det föreligger inte särskilda skäl för dispens. Terrassen som delvis är belägen på fastighet uppfördes 2019. Den har en privatiserande effekt utanför hemfridszonen för bostadshuset på fastigheten. Inte heller för terrassen finns det särskilda skäl för dispens. Proportionalitetsbedömning Vid en avvägning mellan intresse av att få behålla erosionsskydd och terrass och de intressen som strandskyddslagstiftningen avser att skydda bedömer Mark- och miljööverdomstolen att det inte är oproportionerligt att neka dispens för de anläggningarna. Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas. I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anna Tiberg, Maria L. McMurray, referent, Katarina Welin och Helen Blomberg. Föredragande har varit Ulrika Agerskans. Sida 1
§ miljöbalken får som särskilda skäl vid prövningen av dispens från strandskyddet beaktas om det område som dispensen avser
p. miljöbalken behöver sökanden visa att området kontinuerligt har varit ianspråktaget sedan innan förekomsten av de Dok.Id 799583 Sida 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4572-25 Mark- och miljödomstolen generella strandskyddsbestämmelserna 1975. Med hänsyn till svårigheterna att föra bevisning om omständigheter långt bakåt i tiden bör dock inte beviskravet ställas alltför högt (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 9 november 2017 i mål M 4628-17). För dispens enligt 7 kap.
p. miljöbalken måste det noggrant klarläggas vilket intresse den enskilde har av dispens, vilken omfattning åtgärden måste ha för att fylla sin funktion, vilka ytterligare effekter som måste påräknas och om behovet av anläggningen kan tillgodoses på annat sätt utanför strandskyddsområdet (se Bengtsson m.fl., Miljöbalken: En kommentar, JUNO 2025 version 23, kommentaren till 7 kap. 18 c §). Prövning av i sak av strandskyddsdispens Den klagande har under ärendets handläggning hos underinstans uppgett att hon inte har tillgång till handlingar eller fotografier som visar exakta årtal för när åtgärderna uppfördes. Förråd (båthus) Mark- och miljödomstolen konstaterar att den byggnad som i underinstansernas beslut beteckna Domstolen benämner därför fortsättningsvis byggnaden som förråd. Det aktuella förrådet uppfördes 1988. För dispens enligt 7 kap.
p. miljöbalken måste sökanden visa att byggnaden i läge och omfattning motsvarar en byggnad som funnits innan 1975 och att det nya förrådet inte mer än obetydligt utvidgar det privatiserande området (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 11 december 2014 i mål M 7026-14). Det krävs att det visas att den tidigare byggnaden faktiskt fanns kvar vid tidpunkten för strandskyddets införande 1975 och att den nuvarande byggnaden i läge och omfattning motsvarar den tidigare. Att en byggnad funnits någon gång före Dok.Id 799583 Sida 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4572-25 Mark- och miljödomstolen 1975 är alltså inte tillräckligt. Utifrån utredningen går det inte att fastställa att ett förråd funnits på platsen sedan innan 1975 och kontinuerligt fram till idag. I ett brev från 1987 av den tidigare fastighetsägaren anges att det redan 1968 fanns ett båthus tillhörande sommarstugan på fastigheten och att ägaren är angelägen om att få behålla det. Därtill finns en vattendom i mål AD 69/1957 av vilken det framgår att en bod vid den tidpunkten har funnits på fastigheten. Uppgifterna i brevet och vattendomen ger dock inte stöd för byggnadens exakta läge och omfattning. Mark- och miljödomstolen finner det dock sannolikt att någon form av byggnad har funnits på fastigheten. Av handlingarna kan klaganden emellertid inte anses ha visat det exakta läget och omfattningen av den tidigare byggnaden. Att det befintliga förrådet inte mer än obetydligt utvidgar det privatiserande området kan därför inte anses styrkt. Enligt mark- och miljödomstolens bedömning har klaganden inte heller visat att förrådet uppfyller en funktion som måste ligga vid vattnet och att behovet inte kan tillgodoses utanför strandskyddat område. Med hänsyn till den restriktivitet som gäller vid prövning av strandskyddsdispens kan klaganden inte anses ha visat att det föreligger särskilda skäl för strandskyddsdispens för förrådet. Betongplattan I ansökan om strandskyddsdispens har klaganden uppgett att Sydvatten på 1980-talet la stora stenar längs strandlinjen för att minska eroderingen. Vidare har hon uppgett att den tidigare fastighetsägaren (hennes far) fick hjälp av Sydvatten att gjuta efter att bolaget lagt stora stenar vid stranden. Detta visar inte att betongplattan uppfördes före 1975. Ej heller utredningen i övrigt visar det. Särskilda skäl enligt 7 kap.
Betongplattans huvudsakliga funktion är att vara en stabiliserande grundplatta för förrådet. Eftersom den byggnaden inte beviljas dispens (se ovan) kan det Dok.Id 799583 Sida 9 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4572-25 Mark- och miljödomstolen inte heller anses finnas ett behov av betongplattan som grund för dispens enligt 7 kap.
Erosionsskydd Med hänsyn till bevislättnaden för äldre förhållanden kan beviskravet inte sättas alltför högt men det krävs ändå att sökanden lägger fram underlag som ger stöd för uppgiften. Av flygfoton från tiden före 1975 kan inte urskiljas några erosionsskydd. Klaganden har uppgett att erosionsskyddet funnits före 1975 och därefter kontinuerligt fram till idag men har inte lagt fram bevisning som styrker detta. Det har således inte framkommit att förutsättningarna enligt 7 kap.
§ p. 1 miljöbalken är uppfyllda. För att få anlägga ett erosionsskydd krävs ansökan samt tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken till vattenverksamhet. Vid prövning av en sådan eventuell ansökan är det möjligt för mark- och miljödomstolen att ta ställning till om förutsättningarna enligt 7 kap.
§ p. 3 miljöbalken är uppfyllda. Någon sådan ansökan om tillstånd till vattenverksamhet finns dock inte. Det är inte heller möjligt att pröva en ansökan inom ramen för detta mål. Grund för dispens saknas därmed. Terrassen Det är ostridigt att terrassen uppfördes 2019. Särskilda skäl enligt 7 kap.
Klaganden har anfört att terrassen bidrar till att hålla erosionsskyddet på plats och skyddar slänten mot erosion. Utredningen visar dock inte att terrassen för sin funktion måste ligga vid vattnet eller att den är nödvändig i den mening som avses i 7 kap.
Terrassen innebär dessutom ytterligare ianspråktagande och ökar den privatiserande effekten i strandzonen, vilket motverkar strandskyddets Dok.Id 799583 Sida 10 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4572-25 Mark- och miljödomstolen syften enligt 7 kap. 13 § miljöbalken. Dispens kan därför inte beviljas för terrassen. Tomtplatsbestämning När ett beslut endast har överklagats av en enskild part får inte den prövande myndigheten fatta ett beslut som innebär att den enskilda parten får en sämre ställning jämfört med det överklagade beslutet. Prövningen ska ske inom ramen för såväl det överklagade beslutet som de yrkanden som framställs i överklagandet av detta beslut (27 § andra stycket lagen om domstolsärenden och MÖD 2014:36). Länsstyrelsen har genom sitt beslut upphävt nämndens tomtplatsbestämning utan att detta yrkats av klaganden. Att upphäva den beslutade tomtplatsbestämningen utan att ersätta den med en ny som åtminstone motsvarar den tidigare innebär enligt mark- och miljödomstolen en försämring för klaganden. Länsstyrelsens beslut strider därför mot principen om reformatio in pejus. Ett sådant upphävande hade i stället behövt ske inom ramen för en särskild överprövning enligt 19 kap. 3 b § miljöbalken. Länsstyrelsens beslut ska därför undanröjas i denna del. Nästa fråga är om det finns skäl för domstolen att utvidga den tomtplats som nämnden bestämt. Domstolen konstaterar att nämndens tomtplats omfattar en övervägande del av fastigheten samt vissa områden inom . Att dispens beviljats för trappan av länsstyrelsen medför eventuellt behov av en större tomtplats än den som nämnden beslutat om. Mark- och miljödomstolen bedömer dock att den frågan inte bör prövas av domstolen utan frågan återförvisas till nämnden för prövning. Vid prövningen har nämnden att beakta vad domstolen anför ovan om reformatio in pejus. Dok.Id 799583 Sida 11 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 4572-25 Mark- och miljödomstolen Samlad bedömning De anläggningar som nu prövas medför var för sig en privatiserande verkan som strider mot strandskyddets syften. Vidare riskerar förrådet, betongplattan och erosionsskyddet att påverka livsvillkoren för djur och växter negativt. Sammanfattningsvis instämmer mark- och miljödomstolen i länsstyrelsens bedömning att det saknas särskilda skäl för dispens för förrådet, betongplattan, erosionsskyddet och terrassen. Det kan inte anses gå längre än nödvändigt för att tillgodose strandskyddets syften att avslå ansökan om dispens för dessa anläggningar. Mot denna bakgrund ska länsstyrelsens beslut undanröjas i den del som avser tomtplatsbestämningen och frågan om avgränsning återförvisas till nämnden för beslut. I övrigt ska överklagandet avslås. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 3 oktober 2025. I domstolens avgörande har rådmannen Urban Lund, ordförande, och tekniska rådet Catharina Ogenblad deltagit. Föredragande har varit tingsnotarien Antonio Björklund. Dok.Id 799583
AI-förklaring utifrån den officiella lagtexten. Vägledande, ersätter inte juridisk rådgivning.