Sid 1 (12) SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen 060212 Mål nr P 17286-24 DOM 2026-05-20 Stockholm ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-12-13 i mål nr P 200-24

§ plan- och byggförordningen (2011:338), PBF, tillämpligt. Planområdet är cirka 3 000 kvadratmeter och bedömningen i den kulturmiljöanalys och kulturhistoriska konsekvensanalys som gjorts är att detaljplanen inte har någon negativ inverkan på den kulturhistoriskt värdefulla miljön. Även övriga förutsättningar för undantagets tillämplighet är uppfyllda. Någon bedömning av åtgärdens miljöpåverkan har därmed överhuvudtaget inte behövt göras. Jutesprånget har fört fram detsamma som i mark- och miljödomstolen och i Markoch miljööverdomstolen utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som kommunen. Stockholms kommun och Jutesprånget har gett in ytterligare utredning i Mark- och miljööverdomstolen. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen och Sid 4 P 17286-24 DOM har i allt väsentligt fört fram detsamma som i mark- och miljödomstolen med bl.a. följande tillägg. I det här fallet behövs en planbestämmelse med villkor om att bygglov eller startbesked kan ges först när marksanering gjorts. Avsaknaden av en sådan bestämmelse är skäl för att upphäva antagandet av detaljplanen. Exploatörens åtaganden i exploateringsavtalet är inte tillräckliga och inte formulerade på ett sådant sätt att de innebär något krav på att föroreningarna ska avhjälpas. Det förhållandet att länsstyrelsen valde att inte överpröva planen en andra gång innebär inte att länsstyrelsens synpunkter om bl.a. behovet av ytterligare provtagningar inte kvarstår. Inget har ändrats och kommunen behöver fortfarande visa att marken blir lämplig för sitt ändamål. Den riskbedömning som nu tagits fram av Jutesprånget har inte funnits med i planprocessen. Den innehåller heller inget nytt utan grundar sig på samma markundersökningsrapport som tidigare. Skälet till att resultatet nu blir annorlunda är att en högre föroreningsnivå accepteras med hänvisning till s.k. storstadsspecifika värden. Det borde tvärtom vara ännu viktigare att mark som ska bebyggas saneras så mycket som möjligt i storstäder. Naturvårdsverkets riktlinjer bör vara vägledande i stället för kommunens egna. konsekvenserna ska redovisas mer utförligt enligt bilaga 2 till den numera upphävda förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar. Planen innebär att man ska bygga cirka 60 lägenheter med en hög exploateringsnivå. Samtidigt pågår planarbete för ytterligare hög bebyggelse med hög exploateringsgrad i två intilliggande områden. Den bilaga 4 som kommunen använt är dessutom bristfälligt genomgången. Kommunen har inte gjort den undersökning av betydande miljöpåverkan som krävs enligt lag och antagandet av detaljplanen ska därför upphävas. Eftersom detaljplanen strider mot översiktsplanen och förvanskar bebyggelseområdet är undantaget i 2 kap.

§ PBF inte tillämpligt. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 5 P 17286-24 Naturskyddsföreningen har i allt väsentligt fört fram detsamma som i mark- och miljödomstolen och i Mark- och miljööverdomstolen tillagt i huvudsak detsamma som och , med bl.a. följande tillägg för egen del. Planbestämmelserna enligt 4 kap. 14 § PBL är inte något som kommunen kan välja bort om de är nödvändiga för att planområdet ska bli lämpligt för avsedd bebyggelse. I den här detaljplanen har man inte i tillräcklig omfattning undersökt omfattningen och typen av föroreningar. Det är därför nödvändigt med en bestämmelse om att lov eller startbesked endast får ges om markföroreningarna avhjälps. Sedan länsstyrelsens första granskning har provtagning för porgas under byggnaden genomförts men några fler vatten- och markprovtagningar med analyser har inte gjorts och detaljplanen har inte ändrats. Det är sannolikt att länsstyrelsens synpunkter kvarstår även om man valt att inte pröva kommunens antagandebeslut en andra gång. Det finns inget som hindrar domstolen från att bedöma att markundersökningen är otillräcklig och att saneringen inte är säkerställd. De storstadsspecifika värden som kommunen och Jutesprånget hänvisar till är inte tillämpbara i detta fall, bl.a. då huvuddelen av dagvattnet ska omhändertas lokalt vilket enligt rapporten i fråga är ett exempel på när värdena inte bör användas. Stockholms kommun lät i juni 2025 genomföra en kompletterande undersökning om betydande miljöpåverkan genom en förfrågan till Miljöförvaltningen, Storstockholms brandförsvar och Kulturförvaltningen. Av svaren framgår att stadsbyggnadskontoret nu klassar planen som ett s.k. MKB-projekt. Kulturförvaltningen har i sitt svar angett att man nu bedömer att förslaget till detaljplan skulle kunna innebära en sådan betydande miljöpåverkan på kulturmiljön att en miljökonsekvensbeskrivning behöver tas fram. Kommunen har inte redogjort för dessa omständigheter i sina yttranden vid Mark- och miljööverdomstolen vilket är bekymmersamt ur demokratisk och rättslig synpunkt. Naturskyddsföreningen har vidare framställt invändningar mot de utlåtanden från Structor som kommunen och Jutesprånget har gett in vid Mark- och miljööverdomstolen och bl.a. anfört att Structors slutsatser bygger på bristfälligt underlag när det SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen Sid 6 P 17286-24 DOM gäller exempelvis förutsättningarna för pålning och dess miljöpåverkan, och ifrågasatt vilka metoder som använts vid kompletterande provtagningar av grundvatten. Naturskyddsföreningen samt K och har gett in ytterligare utredning i Mark- och miljööverdomstolen. MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL Har kommunen uppfyllt kraven på utredning om detaljplanens miljöpåverkan? Mark- och miljööverdomstolen har att ta ställning till om kommunen har uppfyllt tillämpliga krav på utredning och redovisning av detaljplanens miljöpåverkan. Planläggningen påbörjades den 19 oktober 2017. Det innebär att vissa bestämmelser i PBL och miljöbalken ska tillämpas i den lydelse som gällde då, trots att bestämmelser tillkommit eller ändrats därefter. Eftersom planarbetet påbörjades 2017 ska den numera upphävda förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar (MKB-förordningen) tillämpas i målet (se övergångsbestämmelserna till miljöbedömningsförordningen [2017:966]). Avgörande för bedömningen i det här fallet är om kommunen, utöver bilaga 4 till MKB-förordningen, dessutom borde ha tillämpat bilaga 2. För detaljplaner som innebär att planområdet får tas i anspråk för något av de ändamål som anges i 4 kap. 34 § andra stycket PBL, ska kommunen vid bedömningen nämligen dessutom tillämpa kriterierna i den bilagan (se 2 kap. 5 § plan- och byggförordningen [2011:338] i dess lydelse före den 1 januari 2018). Bland de åtgärder som räknas upp i 4 kap. 34 § när en ny lydelse av 4 kap. 34 § PBL trädde i kraft den 2 augusti 2021. Ändringen genomfördes som en anpassning till Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (MKB-direktivet). I övergångsbestämmelserna i SFS byggnads SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen Sid 7 P 17286-24 DOM även för ärenden om detaljplaner som har påbörjats före ikraftträdandet, vilket alltså är fallet avseende den nu aktuella detaljplanen. I 2 kap.

§ plan- och byggförordningen (2011:388), PBF, finns undantagsantas medföra en betydande miljöpåverkan. Eftersom målet avser överklagande av en detaljplan som påbörjats före den 2 augusti 2021, följer det emellertid av övergångsbestämmelserna (se SFS 2021:786) att något undantag inte är tillämpligt i detta fall. Vad är ett annat stadsbyggnadsprojekt? Av förarbete framgår att det bland annat kan avse planering för ändrad bebyggelse eller annan anläggning inom ett område med sammanhållen bebyggelse samt bebyggelse eller anläggning i utkanten av ett sådant område, som medför att detta expanderar. En tämligen vanlig åtgärd bör vara planering för industri- eller bostadsområden i utkanten av befintlig sammanhållen bebyggelse. Inom sådan bebyggelse bör planering för ändrad användning av ett område t.ex. från industriområde till bostadsområde omfattas av bestämmelsen. (Se prop. 2004/05:59 s. 28.) Av förarbetena till nu aktuell prop. 2020/21:174 s. 34). Av kommissionens vägledningsdokument till MKB-direktivet framgår att begreppet -direktivets breda syfte och tillämpningsområde och att det exempelvis kan handla om bostadsbebyggelse, sjukhus, universitet, idrottsarenor, biografer, teatrar, konserthallar och kulturcentrum. I vägledningsdokumentet anges vidare att den underliggande principen är att sådana projekt är av urban karaktär och kan tänkas ha en likartad påverkan på miljön i form av exempelvis buller, trafikrelaterade störningar under byggfasen, ökad trafik efter genomförandet, påverkan på mark, ianspråktagande av mark och visuell påverkan. (Interpretation of definitions of project categories of annex I and II of the EIA Directive, 2024, s. 58-59). SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 8 P 17286-24 Bedömningen i det här fallet Det aktuella planområdet är beläget i ett relativt centralt läge i Älvsjö inom ett område med befintlig bebyggelse. Detaljplanen möjliggör uppförande av tre byggnader med omkring 60 bostäder och två lokaler för centrumändamål på ett planområde om cirka 3 000 kvadratmeter. En del av planområdet är visserligen bebyggt med en nedlagd bensinstation men i övrigt är det redan ianspråktaget av bostadsbebyggelse i form av friliggande enbostadshus. Fastigheten där bensinstationen är belägen omfattas av en ej genomförd plan från 2011 som medger kontor, icke störande industri och handel med en byggrätt i två våningar. Övriga fastigheter är planlagda för bostadsändamål. Det är således fråga om en åtgärd av relativt begränsad omfattning som i det närmaste är att betrakta som en förtätning i ett område med befintlig sammanhållen bebyggelse. avses i 4 kap. 34 § andra stycket andra punkten PBL. Det är därmed ingen brist att kommunen inte har tillämpat kriterierna i bilaga 2 till MKB-förordningen vid bedömningen av om den bebyggelse som planen möjliggör kan antas medföra betydande miljöpåverkan utan det har varit tillräckligt med bilaga 4. Det som Naturskyddsföreningen har fört fram om att kommunen genomfört en kompletterande undersökning om betydande miljöpåverkan i juni 2025, och att Kulturförvaltningen därvid bedömt att förslaget skulle kunna innebära en sådan betydande miljöpåverkan på kulturmiljön att en miljökonsekvensbeskrivning behöver tas fram, föranleder ingen annan bedömning. Det gör inte heller den omständigheten att det även planeras för annan exploatering i planområdets närområde. Kommunens hantering och redovisning av frågan om detaljplanens miljöpåverkan har alltså sammantaget inte varit bristfällig på ett sådant sätt som gör att planen ska upphävas. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 9 P 17286-24 Är markens lämplighet för bebyggande tillräckligt säkerställd? Enligt 2 kap. 4 § PBL får vid planläggning mark tas i anspråk för att bebyggas endast om den från allmän synpunkt är lämplig för ändamålet. Av 4 kap. 14 § fjärde punkten PBL framgår att en kommun i en detaljplan får bestämma att lov eller startbesked för en åtgärd som innebär en väsentlig ändring av markens användning endast får ges under förutsättning att markens lämplighet för bebyggande har säkerställts genom att en markförorening har avhjälpts eller en skyddseller säkerhetsåtgärd har vidtagits. Enligt förarbetena till motsvarande bestämmelse i den äldre plan- och bygglagen (1987:10) är ett syfte med bestämmelsen att undanröja svårigheter att samordna exploatörers önskemål att vilja avhjälpa markföroreningar och därefter bebygga tidigare förorenade områden. Man ansåg att en exploatör i förväg bör kunna få klarhet i om ett område kommer att få bebyggas för det fall föroreningen blir avhjälpt. En förutsättning för att en kommun ska kunna ställa ett sådant krav i en detaljplan bör vara att det i samband med planläggning kan visas att åtgärderna kommer att leda till avsett resultat, dvs. att marken kommer att bli lämplig att bebygga. Det anförs att detta betyder att man redan vid planläggning behöver göra de analyser om en markförorenings omfattning och innehåll som krävs för att det ska gå att bedöma om marken efter ett avhjälpande är lämplig att bebygga. Slutligen framhålls att det är viktigt att observera att tillsynsmyndigheten för ett förorenat område kan begära undersökning och åtgärder oberoende av vad som redovisats i planhandlingar eller reglerats i eventuella avtal. (Se prop. 2006/07:122 s. 43 f.). Enligt Mark- och miljööverdomstolen ger varken ordalydelsen i bestämmelsen i 4 kap. 14 § PBL eller förarbetsuttalandena stöd för att en kommun skulle vara skyldig att införa villkorade planbestämmelser i alla situationer då det finns markföroreningar som behöver avhjälpas, för att marken ska vara lämplig för att bebyggas i den mening som avses i 2 kap. 4 § PBL. Det måste däremot vara utrett att marken efter ett avhjälpande kommer att bli lämplig att bebygga, och på något sätt vara säkerställt att sanering ska göras innan marken bebyggs. I vart fall om det är fråga om markföroreningar av relativt begränsad omfattning kan en reglering i ett exploateringsavtal med ett förtydligande i en planbeskrivning vara tillräckligt för att säkerställa att sanering SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen Sid 10 P 17286-24 DOM ska ske (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens dom den 16 juni 2017 i mål nr P 9815-16). Det kan dock tilläggas att det efter att en detaljplan antagits kan framkomma att behovet av saneringsåtgärder är större än vad genomförda utredningar visat. Som framgår av förarbetena kan också tillsynsmyndigheten för ett förorenat område begära undersökning och åtgärder oberoende av vad som redovisats i planhandlingar eller reglerats i eventuella avtal. I det här fallet ger genomförda utredningar vid handen att marken är förorenad i viss utsträckning. Det har bl.a. påträffats kobolt med halter som överskrider riktvärdet för känslig markanvändning (KM) i fyra provpunkter i marken och vissa grundvattenprover har visat på förhöjda metallhalter. De uppmätta kobolthalterna underskrider dock storstadsspecifika riktvärden och filtrerade vattenprover har generellt visat på låga halter av metall. Sammantaget utvisar genomförda utredningar enligt Mark- och miljööverdomstolen att föroreningarna inte är så omfattande att särskilt svåra eller dyra saneringsåtgärder kommer att krävas innan marken kan anses lämplig för att bebyggas i enlighet med detaljplanens bestämmelser. Utredningen är alltså tillräcklig för att kunna konstatera att marken, efter avhjälpande, kommer att bli lämplig att bebygga. Det kan härvid också noteras att länsstyrelsen den här gången har beslutat att inte pröva kommunens beslut att anta detaljplanen. I den miljötekniska markundersökningen (2019-04-02) rekommenderas att man schaktar ur området kring provpunkt NC1905 för rätt omhändertagande. Det anges också att markförlagda cisterner bör grävas upp och fraktas bort för skrotning. I efter rivning av byggnaden, oavsett föroreningsinnehåll, i samband med grundläggning för nyproduktion av bostäder. Eventuella markföroreningar inom planområdet bedöms - och utföra och bekosta erforderliga markundersökningar och hantering av eventuella markföroreningar inom Exploateringsområdet i den omfattning som krävs för att SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen Sid 11 P 17286-24 DOM marken ska kunna användas i enlighet med detaljplanens bestämmelser. Innan markundersökningsarbetet påbörjas och i samband med att Bolaget kontaktar stadens tillsynsmyndighet (miljöförvaltningen) ska även exploateringskontorets miljöenhet Genom det som anges i planbeskrivningen och exploateringsavtalet är det tillräckligt säkerställt att sanering kommer till stånd i nödvändig utsträckning innan området bebyggs. Det får också anses tillräckligt säkerställt att den cistern som påträffats på planområdet hanteras på korrekt sätt. Sammanfattningsvis bedömer Mark- och miljööverdomstolen att markens lämplighet för bebyggande är tillräckligt reglerad i detta fall. Det saknas därmed skäl att upphäva detaljplanen på den grunden. Övriga invändningar Mark- och miljööverdomstolen delar mark- och miljödomstolens bedömningar i fråga om motparternas övriga invändningar i fråga om bristande stöd i översiktsplanen, att kommunen borde ha tagit fram planen genom ett utökat förfarande, hänsyn till kulturhistoriska värden, oklarheter i fråga om vilka planhandlingar som antagits, utformningen av illustrationsmaterialet, borttagande av lind, hänsynen till Älvsjö-Mälartunneln, hanteringen av dagvattenfrågor samt vad K och anfört om betydande olägenhet i form av bl.a. insyn. Vad som framförts i de delarna utgör alltså inte skäl för att upphäva antagandebeslutet. Det har inte heller i övrigt framkommit grund för upphävande av detaljplanen. Sammanfattning Den aktuella detaljplanen är godtagbar med avseende på hantering av förorenad mark. Det har inte heller i övrigt framkommit grund för upphävande av detaljplanen. Markoch miljödomstolens dom ska därmed upphävas och kommunens beslut att anta detaljplanen fastställas. SVEA HOVRÄTT Mark- och miljööverdomstolen DOM Sid 12 P 17286-24 Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas. I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anna Tiberg, tekniska rådet Carina Nordström, hovrättsrådet Elisabeth Hartley och tf. hovrättsassessorn Alice Stööp Hedborg, referent. Sid 1