Lag (1992:672) om begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt för år 1993 SFS nr: 1992:672 Departement/myndighet: Finansdepartementet BA Utfärdad: 1992-06-11 Omtryck: Ändrad: Övrig text: Källa: Rege

ringskansliet / Lagrummet 1 § Vid fastställande av skattesatsen för skatt till landsting, kommun, församli ng eller kyrklig samfällighet får skattesatsen för år 1993 inte bestämmas högre än den skattesats som för år 1990 har gällt för respektive landsting, kommun, församling eller kyrklig samfällighet, i förekommande fall justerad enligt 2 eller 3 § lagen (1990:608) o m tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt. Beslutar landsting, kommun, församling eller samfällighet om en högre skattesats än som angetts i första stycket skall den skattesats som gällde för år 1990, i förekommande fall justerad enligt första stycket, anvä ndas vid tillämpningen av uppbördslagen (1953:272), lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. och lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag. Den i första stycket angivna högsta skattesatsen gäller även om landsting, kommun, församling eller kyrklig samfällighet bildas. Skattesatsen får i sådant fall inte bestämmas högre än vad som gällde vid den ti digare indelningen. 2 § Har uppgifter omfördelats mellan landsting och kommunerna inom landstinget, skall den kommun vars utdebiteringsbehov minskat på grund av omfördelningen sänka sin skattesats så att uttaget av skatt minskar med ett belopp som motsvarar det minskade behovet. Företas inte en sådan sänkning skall vid tillämpningen av de i 1 § andr a stycket angivna lagarna användas en skattesats som motsvarar den som skulle ha gällt om bestämmelsen i första meningen följts. Landsting eller kommun får då omfördelning som avses i föregående stycke har ske tt fastställa en högre skattesats än den som angetts i 1 § i den mån höjningen av utdebiteringen avser att täcka ökade kostnader som uppkommit vid omfördelningen. Den sammanlagda utdebiteringen av skatt till landstinget och kommunen får i sådant fall dock int e bli högre än den sammanlagda utdebiteringen av skatt till landstinget och kommunen som gällt för år

1. 3 § Har uppgifter omfördelats mellan kyrklig samfällighet och församling eller m ellan kyrkliga samfälligheter antingen genom omorganisation eller då kyrklig samfällighet bildats, ändrats eller upplösts ska ll den församling eller samfällighet vars utdebiteringsbehov minskat på grund a v omfördelningen sänka sin skattesats så att uttaget av skatt minskar med ett be lopp som mot arar det ation eller då kyrklig samfällighet bildats, ändrats eller upplösts skall den församling eller samfällighet vars utdebiteringsbehov minskat på grund a v omfördelningen sänka sin skattesats så att uttaget av skatt minskar med ett be lopp som mot minskade behovet. Företas inte en sådan sänkning skall vid tillämpningen av de i 1 § andra stycket angivna lagarna användas en skattesats som motsvarar den som skulle ha gällt om bestämmelsen i första mening en följts. Samfällighet eller församling får då omfördelning som avses i första stycket har skett fastställa en högre skattesats än den som anges i 1 § i den mån höjningen av utdebiteringen avser att täcka ökade kostnader på gru nd av omfördelningen. Den sammanlagda utdebiteringen av skatt för berörda samfälligheter och församlingar får därvid i nte överstiga det med utgångspunkt i det egna skatteunderlaget vägda genomsnittet av de skattesatser som gällde för samfällig heterna och församlingarna för år
2. Med eget skatteunderlag avses antalet skattekronor för beräkning av förskott på kommunals katt för år 1990 enligt taxeringsnämndens beslut år
3. 4 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskr ifter om storleken av den sänkning av utdebiteringen som skall företas respektive den största höjningen av utdebiterin gen som får företas.