Officiella källorriksdagen.se · EUR-Lex
Europaius

Lag (1997:736) om färdtjänst

Vad handlar författningen om?

Lag (1997:736) om färdtjänst gäller särskilt anordnade transporter för personer med funktionshinder inom och mellan kommuner. Lagen utfärdades den 16 oktober 1997 och är ändrad till och med SFS 2019:901. Varje kommun ansvarar för att färdtjänst av god kvalitet anordnas för kommuninvånarna.

För vem: Den gäller personer med funktionshinder som inte är endast tillfälligt, kommunen där sökanden är folkbokförd samt regional kollektivtrafikmyndighet när uppgifter överlåtits. Även ledsagare omfattas av tillståndet.

Tidsfrister:

  • För sökande under 18 år görs prövningen mot barn i motsvarande ålder utan funktionshinder.

Snabbfakta

Land
Sverige
Rättsområde
Transporträtt
Paragrafer
16
Källa
data.riksdagen.se
Texten hämtad
Förklaringen uppdaterad

Vad reglerar författningen?

Lagen reglerar kommunens ansvar för färdtjänst, tillstånd, föreskrifter om färdsätt och antal resor, avgifter, återkallelse av tillstånd samt sekretess och överklagande. Tillstånd meddelas för viss tid eller tills vidare och kan förenas med villkor.

Vem berörs av författningen?

Den gäller personer med funktionshinder som inte är endast tillfälligt, kommunen där sökanden är folkbokförd samt regional kollektivtrafikmyndighet när uppgifter överlåtits. Även ledsagare omfattas av tillståndet.

Vilka är de viktigaste punkterna?

  • SFS 1997:736, utfärdad 1997-10-16, ändrad t.o.m. SFS 2019:901.
  • Tillstånd ges vid väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller resa med allmänna kommunikationsmedel.
  • För sökande under 18 år görs prövningen mot barn i motsvarande ålder utan funktionshinder.
  • Tillstånd kan begränsas i fråga om färdsätt, område och antal resor; väsentliga resor får begränsas endast vid synnerliga skäl.
  • Avgifterna ska vara skäliga och får inte överstiga tillståndsgivarens självkostnader.
  • Beslut enligt 6–10 och 12 §§ överklagas till allmän förvaltningsdomstol; prövningstillstånd krävs i kammarrätten.

Transporträtt

8

Transporträtt

Lagtext

Lagtext
Innehåll (16)
  1. 1 § Denna lag gäller särskilt anordnade transporter för
  2. 2 § Med dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet och
  3. 3 § Varje kommun ansvarar, såvitt gäller kommuninvånarna, för
  4. 4 § Kommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av den eller
  5. 5 § Har en kommun överlåtit sina uppgifter till en regional
  6. 6 § Färdtjänst får anlitas av den som efter ansökan har fått
  7. 7 § Tillstånd till färdtjänst skall meddelas för dem som på
  8. 8 § Om den som söker tillstånd till färdtjänst behöver
  9. 9 § Tillstånd till färdtjänst meddelas för viss tid eller tills
  10. 10 § För resor med färdtjänst får tillståndsgivaren ta ut en
  11. 11 § Är en kommun tillståndsgivare, bestäms grunderna för
  12. 12 § En tillståndsgivare får återkalla ett tillstånd att anlita
  13. 13 § Har upphävts genom lag (2010:1068)
  14. 14 § Trots sekretess får en tillståndsgivare lämna ut uppgifter
  15. 15 § Personer som är eller har varit verksamma inom enskild
  16. 16 § Tillståndsgivarens beslut enligt 6-10 och 12 §§ får

Lag (1997:736) om färdtjänst SFS nr: 1997:736 Departement/myndighet: Landsbygds- och infrastrukturdepartementet RSIB TM Utfärdad: 1997-10-16 Omtryck:

Ändrad: t.o.m. SFS 2019:901 Övrig text:

Källa: Regeringskansliet / Lagrummet

1 §Denna lag gäller särskilt anordnade transporter för

personer med funktionshinder (färdtjänst).

2 §Med dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet och

regional kollektivtrafikmyndighet avses i denna lag detsamma som i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik.

Lag (2010:1068).

3 §Varje kommun ansvarar, såvitt gäller kommuninvånarna, för

att färdtjänst av god kvalitet anordnas inom kommunen och, om det finns särskilda skäl, mellan kommunen och en annan kommun.

En kommun får för sina kommuninvånare anordna färdtjänst också i eller mellan andra kommuner. Lag (2006:1114).

4 §Kommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av den eller

de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.

Kommunen får, efter överenskommelse med regionen, om den hör till dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet, överlåta sina uppgifter enligt denna lag till den regionala kollektivtrafikmyndigheten i länet. Lag (2019:901).

5 §Har en kommun överlåtit sina uppgifter till en regional

kollektivtrafikmyndighet ansvarar myndigheten, såvitt gäller kommuninvånarna, för att färdtjänst anordnas inom kommunen och, om det finns särskilda skäl, mellan kommunen och en annan kommun. Vidare får den regionala kollektivtrafikmyndigheten för invånare i kommunen anordna färdtjänst också i eller mellan andra kommuner.

Lag (2010:1068).

Tillstånd till färdtjänst

6 §Färdtjänst får anlitas av den som efter ansökan har fått

tillstånd till det.

Frågor om tillstånd prövas av kommunen där den sökande är folkbokförd, eller, om kommunens uppgifter enligt denna lag överlåtits till den regionala kollektivtrafikmyndigheten i länet, av denna myndighet (tillståndsgivaren).

Lag (2010:1068).

7 §Tillstånd till färdtjänst skall meddelas för dem som på

grund av funktionshinder, som inte endast är tillfälligt, har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel.

Om sökanden är under 18 år skall prövningen göras i förhållande till barn i motsvarande ålder utan funktionshinder.

Tillståndet omfattar inte transporter som av någon annan anledning bekostas av det allmänna. Lag (2006:1114).

8 §Om den som söker tillstånd till färdtjänst behöver

ledsagare under resorna, skall tillståndet gälla även ledsagaren.

9 §Tillstånd till färdtjänst meddelas för viss tid eller tills

vidare.

Tillstånd får i skälig omfattning förenas med föreskrifter om 1. vilket färdsätt som får användas, 2. inom vilket område resor får göras, och 3. hur många resor tillståndet omfattar.

Sådana resor som kan anses vara väsentliga för tillståndshavaren får begränsas till antalet endast om det finns synnerliga skäl.

Om det finns särskilda skäl, får tillståndet även i övrigt förenas med villkor. Lag (2006:1114).

Avgift

10 §För resor med färdtjänst får tillståndsgivaren ta ut en

avgift enligt grunder som bestäms enligt 11 §.

11 §Är en kommun tillståndsgivare, bestäms grunderna för

avgifterna av kommunen.

Är en regional kollektivtrafikmyndighet tillståndsgivare, bestäms grunderna för avgifterna av 1. kommunerna och regionen i länet, om de ansvarar för kollektivtrafiken i länet, eller 2. enbart kommunerna i länet, om de ansvarar för kollektivtrafiken i länet och om överenskommelse om detta har träffats med regionen, om den hör till dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet.

De kommuner som inte har överlåtit sina uppgifter enligt denna lag till den regionala kollektivtrafikmyndigheten får dock inte delta i beslutet. Kan enighet inte uppnås om grunderna för avgifterna, ska dessa bestämmas av regeringen.

Avgifterna ska vara skäliga och får inte överstiga tillståndsgivarens självkostnader. Lag (2019:901).

Återkallelse av tillstånd m.m.

12 §En tillståndsgivare får återkalla ett tillstånd att anlita

färdtjänst, om förutsättningarna för tillståndet inte längre finns. Ett tillstånd får också återkallas om tillståndshavaren gjort sig skyldig till allvarliga eller upprepade överträdelser av de föreskrifter och villkor som gäller för färdtjänsten.

Föreskrifter och villkor får ändras, om ändrade förhållanden föranleder det.

Handläggning av ärenden m.m.

13 §Har upphävts genom lag (2010:1068)

14 §Trots sekretess får en tillståndsgivare lämna ut uppgifter

om enskildas personliga förhållanden till en beställningscentral för transporter eller en trafikutövare, om uppgifterna behövs för att anordna transport som avses i denna lag.

15 §Personer som är eller har varit verksamma inom enskild

verksamhet som bedrivs yrkesmässigt och som omfattas av denna lag får inte obehörigen röja vad de i verksamheten fått veta om någons personliga förhållanden.

Överklagande

16 §Tillståndsgivarens beslut enligt 6-10 och 12 §§ får

överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2010:1068).

AI-förklaring utifrån den officiella lagtexten. Vägledande, ersätter inte juridisk rådgivning.