← Sverige

Tillkännagivande (1996:15) av staters tillträde till Luganokonventionen

Sammanfattning

Tillkännagivandet redovisar vilka stater som har tillträtt Luganokonventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, antagen i Lugano den 16 september 1988. För Sveriges del trädde konventionen i kraft den 1 januari 1993. Tillkännagivandet ersätter ett tidigare tillkännagivande och föranleddes av att Island tillträtt konventionen.

Vad lagen reglerar

Vem berörs

Viktiga punkter

Legal text

Tillkännagivande (1996:15) av staters tillträde till Luganokonventionen SFS nr: 1996:15 Departement/myndighet: Justitiedepartementet L4 Utfärdad: 1996-01-18 Omtryck: Ändrad: Övrig text: Upphävd: 1996-03-26 Källa: Regeringskansliet / Lagrummet Den i Lugano den 16 september 1988 antagna konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (Luganokonventionen) har för Sveriges del trätt i kraft den 1 januari 1993. Konventionens svenska, engelska och franska texter har publicerats i Sveriges internationella överenskommelser (SÖ 1992:45). Samma texter finns intagna som bilaga till lagen (1992:794) med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen. Övriga texter finns tillgängliga hos Utrikesdepartementet. Konventionen har tillträtts av följande stater. __________________________________________________________________________ Stat Dag för konventionens Reservationer och förklaringar ikraftträdande i för- hållande till staten __________________________________________________________________________ Finland 1993-07-01 -- Frankrike 1992-01-01 I enlighet med artikel Ib i Protokoll nr 1 förbehåller sig Frankrike rätten att inte erkänna och verkställa domar som har meddelats i andra konventionsstater om domstolens behörighet i ursprungsstaten, i enlighet med artikel 16 punkt 1b), uteslutande har grundats på svarandens hemvist i ursprungsstaten och egendomen är belägen i Frankrike. Irland 1993-12-01 -- Island 1995-12-01 -- Italien 1992-12-01 -- Luxemburg 1992-02-01 -- Nederländerna 1992-01-01 -- Norge 1993-05-01 -- Portugal 1992-07-01 -- Schweiz 1992-01-01 I enlighet med artikel Ia i Protokoll nr 1 förbehåller sig Schweiz rätten att varken erkänna eller verkställa i Schweiz en dom som har meddelats i en annan konventionsstat, om

  1. a)domstolen i ursprungsstaten har uteslutande grundat sin behörighet på artikel 5 punkt 1 i konventionen, och
  2. b)svaranden hade hemvist i Schweiz vid tidpunkten för talans väckande; vid tillämpningen av denna artikel skall ett bolag eller en annan juridisk person anses ha hemvist i Schweiz om dess registrerade säte är i Schweiz och dess huvudsakliga verksamhet drivs där, och
  3. c)svaranden motsätter sig att domen erkänns eller verkställs i Schweiz förutsatt att han inte har avstått från förmånen av förklaringen som avses i denna artikel. Schweiz förbehåller sig i enlighet med artikel IV andra stycket i Protokoll nr 1 rätt att kräva andra förfaranden vid översändande mellan tjänstemän av handlingar som sänds till eller från Schweiz. Spanien 1994-11-01 -- Storbritannien och Nordirland 1992-05-01 -- Sverige 1993-01-01 Sverige har motsatt sig det förfarande vid delgivning som beskrivs i artikel IV andra stycket i Protokoll nr 1, varigenom handlingar också kan sändas från tjänsteman i den stat där handlingen har upprättats direkt till tjänsteman i den stat där mottagaren befinner sig. Tyskland 1995-03-01 Tyskland har i enlighet med artikel IV andra stycket i Protokoll nr 1 förklarat att handlingar som har upprättats i en konventionsstat och som skall delges personer i Tyskland skall översändas på det sätt som föreskrivs i konventioner och överenskommelser mellan dessa båda konventionsstater och får inte sändas av tjänstemän i den stat där handlingen har upprättats direkt till tjänstemän i Tyskland. Övergångsbestämmelser 1996:15 Detta tillkännagivande ersätter tillkännagivandet (1995:155) av staters tillträde till Luganokonventionen. Det är föranlett av att Island har tillträtt konventionen.

🔗 Till officiell källa

AI explanation based on the official legal text. Indicative, not a substitute for legal advice.