Sammanfattning
Förordning (1995:1300) reglerar hur statliga myndigheter under regeringen ska hantera risker för skador och förluster i sin verksamhet. Myndigheterna ska analysera risker, vidta förebyggande åtgärder och kan låta Kammarkollegiet överta det ekonomiska riskansvaret. Att teckna försäkring hos enskilda försäkringsföretag är som huvudregel förbjudet.
Vad lagen reglerar
- Skyldigheten för statliga myndigheter att identifiera, värdera och sammanställa risker i en riskanalys.
- Skyldigheten att vidta åtgärder för att begränsa risker och förebygga skador.
- Möjligheten att träffa överenskommelse med Kammarkollegiet om övertagande av risker och skadereglering.
- Förbudet mot att teckna försäkring hos enskilda försäkringsföretag för statens egendom och ansvar.
Vem berörs
- Myndigheter under regeringen.
- Kammarkollegiet, som kan överta risker och besluta om undantag.
- Justitiekanslern, som handlägger vissa skadeståndsanspråk.
Viktiga punkter
- Varje myndighet ska identifiera risker, värdera dem, beräkna statens kostnader och sammanställa resultatet i en riskanalys (3 §).
- En myndighet får inte teckna försäkring hos enskilt försäkringsföretag; Kammarkollegiet kan medge undantag om det finns särskilda skäl (5 §).
- Överenskommelse med Kammarkollegiet får inte avse anspråk som ska handläggas av Justitiekanslern, anspråk enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen eller enligt 6 § lagen om tillsyn över hundar och katter (4 §).
- Kammarkollegiets beslut enligt 5 § får överklagas hos regeringen (7 §).
Legal text
Förordning (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering SFS nr: 1995:1300 Departement/myndighet: Finansdepartementet BA ToT Utfärdad: 1995-12-07 Omtryck: Ändrad: t.o.m. SFS 2011:248 Övrig text: Källa: Regeringskansliet / Lagrummet Tillämpningsområde 1 § Denna förordning gäller för myndigheter under regeringen. 2 § Bestämmelserna i denna förordning skall tillämpas bara om något annat inte följer av lag eller annan författning. Riskanalys och skadeförebyggande åtgärder 3 § Varje myndighet skall identifiera vilka risker för skador eller förluster som finns i myndighetens verksamhet. Myndigheten skall värdera riskerna och beräkna vilka kostnader som staten har eller kan få med hänsyn till dessa risker. Resultatet skall sammanställas i en riskanalys. Varje myndighet skall vidta lämpliga åtgärder för att begränsa risker och förebygga skador eller förluster. Riskfinansiering och skadereglering 4 § En myndighet får träffa överenskommelse med Kammarkollegiet om att kollegiet skall överta myndighetens risker i ekonomiskt avseende och dess ansvar för skadereglering. Överenskommelsen får inte avse risker och skadereglering där anspråk på ersättning
- skall handläggas av Justitiekanslern enligt bestämmelserna i 3 § förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten,
- framställs med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) i övrigt, eller
- framställs med stöd av 6 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter. 5 § En myndighet får inte hos ett enskilt försäkringsföretag teckna eller låta teckna försäkring för statens egendom, ansvarighet eller i övrigt för skador som staten ska ersätta. Kammarkollegiet får besluta om undantag från denna bestämmelse, om det finns särskilda skäl. Förordning (2011:248). 6 § Det finns bestämmelser om reglering av skador även i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten. Överklagande 7 § Kammarkollegiets beslut enligt 5 § får överklagas hos regeringen.
🔗 Till officiell källa
AI explanation based on the official legal text. Indicative, not a substitute for legal advice.