Förordning (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet SFS nr: 2007:1135 Departement/myndighet: Finansdepartementet FMA FPM Utfärdad: 2007-11-29 Omtryck: Ändrad:

§ ska betalas av svenska företag, om de

1. har tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
2. har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och är värdepappersbolag,
3. har tillstånd att driva verksamhet enligt lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan,
4. enbart har tillstånd att tillhandahålla datarapporteringstjänster enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
5. har tillstånd som leverantör av kryptotillgångstjänster eller utgivare av tillgångsanknutna kryptotillgångar eller kryptotillgångar som inte är tillgångsanknutna utan hänvisar till en officiell valuta enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010,
6. har tillstånd att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster, eller
7. har tillstånd att ge ut elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar.

§ ska också betalas av utländska kreditinstitut som hör hemma inom EES och som driver verksamhet genom filial i Sverige, om filialen är en betydande filial enligt 1 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. I stället för hela balansomslutningen ska 35 procent av filialens balansomslutning vid utgången av det närmast föregående räkenskapsåret utgöra grund för fördelningen enligt 5 § andra stycket. För sådana företag som avses i första stycket 2 som har tillstånd för drift av MTF-plattformar enligt 2 kap. 1 § 8 lagen om värdepappersmarknaden är den lägsta avgiften 750 000 kronor. Svenska skeppshypotekskassan och företag som enbart tillhandahåller datarapporteringstjänster enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 ska betala den lägsta avgiften. Registrerade betaltjänstleverantörer enligt lagen om betaltjänster ska betala en avgift på 30 000 kronor för fysiska personer och 50 000 kronor för juridiska personer. Registrerade utgivare enligt lagen om elektroniska pengar ska betala en avgift på 50 000 kronor. Fysiska och juridiska personer som är registrerade enligt lagen (1996:1006) om viss finansiell verksamhet ska betala en avgift på 15 000 kronor för fysiska personer och 30 000 kronor för juridiska personer, om de inte ska betala avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning. Förordning (2025:556). Avgiftsgrupp 2 7 §

§ ska betalas av svenska företag, om de har tillstånd att driva

1. verksamhet enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), eller
2. verksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. Den lägsta avgiften är 15 000 kronor för
3. lokala försäkringsbolag som tillhör kategorin mindre, lokala bolag, och
4. försäkringsföreningar som har undantag enligt 1 kap. 19 d § första stycket försäkringsrörelselagen. Den lägsta avgiften är 7 500 kronor för försäkringsföreningar som anses vara mindre föreningar enligt 1 kap. 19 d § andra stycket försäkringsrörelselagen. Förordning (2024:1241). Avgiftsgrupp 3 8 §

§ ska betalas av svenska företag, om de har tillstånd att driva

1. reglerad marknad enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
2. clearingverksamhet enligt lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, eller
3. verksamhet som värdepapperscentral enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/
4. Förordning (2024:430). Avgiftsgrupp 4 9 § Avgift enligt 5 § ska betalas av svenska företag, om de har tillstånd att
5. driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder, eller
6. förvalta en alternativ investeringsfond enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I stället för balansomslutningen ska det sammanlagda värdet av de fonder som ett fondbolag respektive en AIF-förvaltare som avses i första stycket förvaltar vid utgången av närmast föregående räkenskapsåret utgöra grund för fördelningen enligt 5 § andra stycket. AIF-förvaltare som är registrerade enligt 2 kap. 3 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska betala en avgift på 15 000 kronor. Förordning (2024:1241). Avgiftsgrupp 5 9 a §

§ ska betalas av

1. svenska administratörer som är auktoriserade eller registrerade av Finansinspektionen enligt artikel 34 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014, eller
2. sådana svenska enheter under tillsyn som av Finansinspektionen har fått ett godkännande av ett referensvärde för användning i unionen enligt artikel 33.1 i EU-förordningen. Förordning (2018:2051). Avgiftsgrupp 6 10 § Avgift som baseras på myndighetens andel av Finansinspektionens kostnader det närmast föregående kalenderåret ska betalas av
3. Pensionsmyndigheten, och
4. Sjunde AP-fonden. Den lägsta avgiften är 50 000 kr. Förordning (2017:1191). Avgiftsgrupp 7 Försäkringsförmedlare 11 § Försäkringsförmedlare som är fysiska personer och registrerade enligt 2 kap. 3 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution ska betala en avgift på 1 500 kr. Försäkringsförmedlare som är fysiska personer och registrerade enligt 2 kap. 4 § lagen om försäkringsdistribution ska betala en avgift på 1 000 kr. Försäkringsförmedlare som är juridiska personer och registrerade enligt 2 kap. 3 § lagen om försäkringsdistribution ska betala en avgift på 1 000 kr för varje anställd som den 31 december närmast föregående år bedrev försäkringsdistribution för den juridiska personens räkning. Lägsta avgift för juridiska personer är 4 000 kr. Försäkringsförmedlare som är juridiska personer och registrerade enligt 2 kap. 4 § lagen om försäkringsdistribution ska betala en avgift på 3 000 kr. Paragrafen gäller inte den som ska betala avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning. Förordning (2021:1213). 12 § Försäkringsföretag som avses i 2 kap. 4 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution ska betala en avgift på 5 000 kr. Första stycket gäller inte, om försäkringsföretaget ska betala avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning. Förordning (2018:1234). Pensionsstiftelser 13 § Pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. som tryggar utfästelser om pension till färre än 16 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen ska betala en avgift på 2 000 kr, om inte annat följer av tredje stycket. Pensionsstiftelser som avses i 9 a § första stycket lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. ska betala en avgift på 5 000 kr, om inte annat följer av tredje stycket. Pensionsstiftelser som avses i 9 a § andra eller tredje stycket lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. ska betala en avgift på 20 000 kr. Förordning (2020:1049). 14 § Har upphävts genom förordning (2024:1241). 14 a § Har upphävts genom förordning (2024:1241). 14 b § Har upphävts genom förordning (2024:1241). 14 c § Har upphävts genom förordning (2024:1241). 14 d § Har upphävts genom förordning (2024:1241). /Rubriken upphör att gälla U:2026-11-20/ Inlåningsverksamhet, viss verksamhet med konsumentkrediter, verksamhet med bostadskrediter, vissa leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster, inkassoverksamhet och kreditförvaltare /Rubriken träder i kraft I:2026-11-20/ Inlåningsverksamhet, viss verksamhet med konsumentkrediter, verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter, vissa leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster, inkassoverksamhet och kreditförvaltare 15 § Företag som är registrerade enligt den upphävda lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet ska betala en avgift på 25 000 kr. Förordning (2020:1049). 15 a § Företag som har tillstånd enligt 4 § den upphävda lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter ska betala en avgift på 150 000 kronor. Förordning (2025:556). 15 b § /Upphör att gälla U:2026-11-20/ Svenska företag med tillstånd enligt 2 kap. 1 § eller 3 kap. 1 § lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter ska betala en avgift på 100 000 kr. Förordning (2023:860). 15 b § /Träder i kraft I:2026-11-20/ Företag med tillstånd enligt 2 kap. 1 § eller 3 kap. 1 § lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter ska betala en avgift på 100 000 kronor. Kreditgivare med tillstånd enligt 3 a kap. 1 § lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter ska betala en avgift på 100 000 kronor. Kreditförmedlare med tillstånd enligt 3 a kap. 1 § lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter ska betala en avgift på 30 000 kronor. Förordning (2026:981). 15 c § Svenska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster med auktorisation enligt artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1503 av den 7 oktober 2020 om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag och om ändring av förordning (EU) 2017/1129 och direktiv (EU) 2019/1937 ska betala en avgift på 75 000 kr, om leverantören inte ska betala en avgift på minst 75 000 kr enligt någon annan bestämmelse i denna förordning. Den som ska betala en avgift enligt första stycket ska inte betala en avgift för tillståndspliktig verksamhet enligt någon annan bestämmelse i denna förordning, om den avgiften skulle uppgå till mindre än 75 000 kr. Förordning (2021:1213). 15 d § Fysiska och juridiska personer som har tillstånd enligt 2 § inkassolagen (1974:182) ska betala en avgift på 25 000 kronor, om de inte ska betala avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning. Förordning (2025:556). 15 e § Företag som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2023:714) om förvärv och förvaltning av nödlidande kreditavtal ska betala en avgift på 100 000 kr. Förordning (2023:860). Emittenter, originatorer, företag av allmänt intresse och röstningsrådgivare 16 § Emittenter som avses i 16 kap. 1 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska betala en avgift på 60 000 kronor. Förordning (2025:1310). 16 a § Företag som omfattas av lagen (2016:429) om tillsyn över företag av allmänt intresse i fråga om revision ska betala en avgift på 5 000 kr. Förordning (2017:1191). 16 b § Avgift på 10 000 kronor ska betalas av följande emittenter och originatorer som står under Finansinspektionens tillsyn:
5. emittenter av europeiska gröna obligationer som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2631 av den 22 november 2023 om europeiska gröna obligationer och frivilligt upplysningslämnande för obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara och för hållbarhetslänkade obligationer,
6. originatorer till europeiska gröna värdepapperiseringsobligationer som avses i artikel 16 i samma förordning, och
7. emittenter som lämnar periodiska upplysningar efter emission med hjälp av gemensamma mallar enligt artikel 21 i samma förordning. Förordning (2024:1241). 17 § Företag som omfattas av lagen (2019:284) om röstningsrådgivare ska betala en avgift på 25 000 kr. Förordning (2019:294). Utländska företag 18 § /Upphör att gälla U:2026-11-20/ Utländska företag ska betala avgift enligt följande:
8. Försäkringsgivare från tredjeland som avses i 1 kap. 5 § första stycket 2 lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige och som driver försäkringsrörelse i Sverige genom generalagent eller filial, ska betala 50 000 kronor.
9. Utländska förvaltningsbolag, med filial i Sverige, som avses i 1 kap. 6 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, ska betala 15 000 kronor.
10. Utländska förvaltningsbolag som enligt 1 kap. 6 b § lagen om värdepappersfonder har tillstånd att förvalta värdepappersfonder, ska betala 15 000 kronor per fond.
11. Kreditinstitut från ett annat land inom EES, med filial i Sverige, som avses i 4 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och som inte ska betala avgift enligt 6 § andra stycket, ska betala 100 000 kronor.
12. Utländska värdepappersföretag från ett land inom EES som avses i 4 kap. 1 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och utländska företag som avses i 4 kap. 4 § samma lag, ska, om de driver verksamhet från filial i Sverige, betala 50 000 kronor.
13. Utländska företag som avses i 12 kap. 9 § lagen om värdepappersmarknaden och som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, ska betala 50 000 kronor.
14. Utländska företag som avses i 19 kap. 12 § lagen om värdepappersmarknaden och som har tillstånd att driva clearingverksamhet från filial i Sverige, ska betala 50 000 kronor.
15. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som förvaltar en fond som är etablerad i Sverige med stöd av artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 av den 14 juni 2017 om penningmarknadsfonder, ska betala 20 000 kronor per fond.
16. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som förvaltar en specialfond, ska betala 20 000 kronor per fond.
17. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som marknadsför en alternativ investeringsfond till icke- professionella investerare, ska betala 15 000 kronor per fond.
18. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 8 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som driver verksamhet från filial i Sverige, ska betala 15 000 kronor.
19. Icke EES-baserade AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 11 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som marknadsför en alternativ investeringsfond till icke- professionella investerare, ska betala 15 000 kronor per fond.
20. Icke EES-baserade AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 13 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som driver verksamhet från filial i Sverige, ska betala 15 000 kronor.
21. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som förvaltar en fond som är etablerad i Sverige med stöd av artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder, ska betala 20 000 kronor.
22. Utländska företag med filial i Sverige och tillstånd enligt 2 kap. 7 § eller 3 kap. 7 § lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter ska betala 50 000 kronor.
23. Utländska kreditförmedlare från ett land inom EES som driver verksamhet från filial i Sverige enligt 3 kap. 6 § lagen om verksamhet med bostadskrediter, ska betala 15 000 kronor.
24. Försäkringsförmedlare från ett annat land inom EES, med filial eller en permanent närvaro i Sverige, som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2 lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, ska betala 15 000 kronor.
25. Försäkringsförmedlare från tredjeland som avses i 3 kap. 3 § lagen om försäkringsdistribution, ska betala 15 000 kronor. Förordning (2024:1241). 18 § /Träder i kraft I:2026-11-20/ Utländska företag ska betala avgift enligt följande:
26. Försäkringsgivare från tredjeland som avses i 1 kap. 5 § första stycket 2 lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige och som driver försäkringsrörelse i Sverige genom generalagent eller filial, ska betala 50 000 kronor.
27. Utländska förvaltningsbolag, med filial i Sverige, som avses i 1 kap. 6 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, ska betala 15 000 kronor.
28. Utländska förvaltningsbolag som enligt 1 kap. 6 b § lagen om värdepappersfonder har tillstånd att förvalta värdepappersfonder, ska betala 15 000 kronor per fond.
29. Kreditinstitut från ett annat land inom EES, med filial i Sverige, som avses i 4 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och som inte ska betala avgift enligt 6 § andra stycket, ska betala 100 000 kronor.
30. Utländska värdepappersföretag från ett land inom EES som avses i 4 kap. 1 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och utländska företag som avses i 4 kap. 4 § samma lag, ska, om de driver verksamhet från filial i Sverige, betala 50 000 kronor.
31. Utländska företag som avses i 12 kap. 9 § lagen om värdepappersmarknaden och som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, ska betala 50 000 kronor.
32. Utländska företag som avses i 19 kap. 12 § lagen om värdepappersmarknaden och som har tillstånd att driva clearingverksamhet från filial i Sverige, ska betala 50 000 kronor.
33. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som förvaltar en fond som är etablerad i Sverige med stöd av artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 av den 14 juni 2017 om penningmarknadsfonder, ska betala 20 000 kronor per fond.
34. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som förvaltar en specialfond, ska betala 20 000 kronor per fond.
35. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som marknadsför en alternativ investeringsfond till icke- professionella investerare, ska betala 15 000 kronor per fond.
36. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 8 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som driver verksamhet från filial i Sverige, ska betala 15 000 kronor.
37. Icke EES-baserade AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 11 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som marknadsför en alternativ investeringsfond till icke- professionella investerare, ska betala 15 000 kronor per fond.
38. Icke EES-baserade AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 13 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och som driver verksamhet från filial i Sverige, ska betala 15 000 kronor.
39. Utländska EES-baserade AIF-förvaltare som förvaltar en fond som är etablerad i Sverige med stöd av artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder, ska betala 20 000 kronor.
40. Utländska företag med filial i Sverige och tillstånd enligt 2 kap. 7 § eller 3 kap. 7 § lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter, ska betala 50 000 kronor.
41. Utländska kreditförmedlare från ett land inom EES som driver verksamhet från filial i Sverige enligt 3 kap. 6 § lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter, ska betala 15 000 kronor.
42. Utländska kreditgivare med filial i Sverige och tillstånd enligt 3 a kap. 5 § lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter, ska betala 50 000 kronor.
43. Utländska kreditförmedlare med filial i Sverige och tillstånd enligt 3 a kap. 5 § lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter, ska betala 15 000 kronor.
44. Försäkringsförmedlare från ett annat land inom EES, med filial eller en permanent närvaro i Sverige, som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2 lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, ska betala 15 000 kronor.
45. Försäkringsförmedlare från tredjeland som avses i 3 kap. 3 § lagen om försäkringsdistribution, ska betala 15 000 kronor. Förordning (2026:981). Avgift i vissa fall Uttag av avgift när någon tidigare inte har stått under tillsyn av Finansinspektionen 19 § Ett företag som ska betala avgift enligt någon av 6-9 §§ det första året som det står under tillsyn av Finansinspektionen, ska betala den lägsta avgiften. Första stycket gäller inte för företag som har förvärvat väsentliga delar av ett företag som sedan tidigare står under Finansinspektionens tillsyn. I ett sådant fall gäller det som anges i 5 § om grunden för fördelningen av avgiftsbeloppet. Förordning (2017:1191). 20 § Om en fysisk person, ett företag eller en myndighet som ska betala avgift enligt någon av 10-18 §§ har börjat stå under tillsyn av Finansinspektionen under året, ska avgiften för det året minskas med hänsyn till den tid som personen, företaget eller myndigheten inte har stått under tillsyn. Förordning (2019:468). Uttag av avgift när någon upphör att stå under tillsyn av Finansinspektionen 21 § Om en fysisk person, ett företag eller en myndighet som ska betala avgift enligt någon av 6-18 §§ upphör att stå under tillsyn av Finansinspektionen under året, ska avgiften minskas med hänsyn till den tid som personen, företaget eller myndigheten därefter inte har stått under tillsyn. Förordning (2019:468). Uttag av avgift när någon byter avgiftsgrupp 22 § Om tillsynen av en fysisk person eller ett företag omfattar ett helt år men grunden för uttag av avgift har ändrats under året på det sättet att personen eller företaget har bytt från en avgiftsgrupp till en annan, ska beräkningen av avgiften baseras på den tid som personen eller företaget har tillhört respektive avgiftsgrupp. Förordning (2019:468). Uttag av avgift som uppgår till mindre än 300 kr 23 § Om den avgift som beräknas enligt 20 eller 21 § uppgår till mindre än 300 kr, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att någon avgift inte ska tas ut. Betalning och slutavräkning 24 § Finansinspektionen ska varje år besluta avgiftens storlek och senast den 30 november till varje fysisk person, företag och myndighet som ska betala avgift skicka en faktura på det belopp som ska betalas samt ange när avgiften senast ska vara betald. Avgiften ska betalas genom insättning på det konto som Finansinspektionen anger på fakturan. Dröjsmålsränta tas ut på avgifter som inte betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta ska beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar den av Sveriges riksbank fastställda vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett tillägg av åtta procentenheter. Finansinspektionen ska i slutet av varje år göra en jämförelse mellan inbetalda avgifter under året och slutliga kostnader för varje avgiftsgrupp. Resultatet av denna jämförelse ska beaktas när avgift för nästföljande år beräknas för avgiftsgruppen. Förordning (2012:383). Minskning av avgift 25 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att minska avgiften. Överklagande 26 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Förordning (2018:1028). Övergångsbestämmelser 2007:1135
46. Denna förordning träder i kraft den 1 januari
48. Genom förordningen upphävs förordningen (2002:1042) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om avgifter som hänför sig till tiden före den 1 januari
49. 2010:753 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2011 i fråga om 13 och 18 §§ samt i övrigt den 1 augusti
50. 2015:705
51. Denna förordning träder i kraft den 1 januari
53. För försäkringsföretag som vid förordningens ikraftträdande fortsätter att bedriva verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar enligt punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller 3 § i dess äldre lydelse. 2016:77
54. Denna förordning träder i kraft den 1 mars
56. Äldre bestämmelser gäller för central värdepappersförvarare som enligt punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2016:51) om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument får fortsätta att driva sådan verksamhet som avses där efter den 29 februari
57. 2017:1191
58. Denna förordning träder i kraft den 1 januari
60. För år 2018 ska grunden för fördelningen av avgiftsbeloppet för kreditmarknadsföretag enligt 6 § första stycket 1 vara 50 procent av företagets balansomslutning vid utgången av det närmast föregående räkenskapsåret. Vid fördelningen tillämpas inte 5 § andra stycket andra meningen.