Förordning (1997:692) om förbränning av farligt avfall SFS nr: 1997:692 Departement/myndighet: Miljödepartementet Utfärdad: 1997-09-04 Omtryck: Ändrad: t.o.m. SFS 2001:1072 Övrig text: Upphävd: 2003-0

§§ inte överskrids skall omräknas till de förhållanden som anges i 36 §. 24 § Vid samförbränning enligt 7 § skall bestämmelserna i 19 § och 21-23 §§ gälla endast för de delar av rökgasen som uppkommer vid förbränning av det farliga avfallet. Den beräkningsmetod som framgår av bilaga 2 skall tillämpas. Avloppsvatten, skydd mot spill m.m. 25 § Utsläpp till vattendrag, sjö eller annat vattenområde av avloppsvatten som uppkommer vid rening av rökgaser skall i den utsträckning det är möjligt begränsas. Tillståndsmyndigheten eller, såvitt avser en befintlig förbränningsanläggning, tillsynsmyndigheten får medge att avloppsvatten får släppas ut efter separat behandling om 1. kraven i Naturvårdsverkets gällande föreskrifter är uppfyllda vad avser gränsvärden för utsläpp, och 2. massan tungmetaller, dioxiner och furaner i avloppsvattnet i förhållande till mängden farligt avfall som behandlas minskas på ett sådant sätt att den massa som får släppas ut till vattendrag, sjö eller annat vattenområde är mindre än den massa som får släppas ut till luft. Förordning (1998:933). 26 § En förbränningsanläggning och tillhörande lagringsområde för farligt avfall skall vara utformade och drivas på ett sådant sätt att utsläpp av föroreningar till mark och grundvatten förebyggs i enlighet med Naturvårdsverkets gällande föreskrifter om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen. Förbränningsanläggningen skall ha kapacitet att lagra regnvatten från anläggningens område och vatten som förorenats i samband med spill eller brandsläckning. Denna lagringskapacitet skall vara sådan att vattnet vid behov kan kontrolleras och behandlas innan det släpps ut. Avfall från driften av förbränningsanläggningen 27 § Avfall från driften av förbränningsanläggningen skall återvinnas eller bortskaffas i enlighet med tillstånd som har meddelats med stöd av 9 kap. miljöbalken. Avfallet skall förbehandlas om det följer av ett meddelat tillstånd. Avfallen skall hållas åtskilda till dess att de återvinns eller bortskaffas. En sådan teknik som underlättar återvinning eller säkert bortskaffande skall väljas. Förordning (2001:1072). 28 § Transport och tillfällig lagring av torrt avfall från driften av förbränningsanläggningen i form av stoft, t.ex. pannaska och torrt avfall från behandlingen av rökgaser, skall ske i slutna behållare. 29 § Innan det avgörs hur avfallet från förbränningen skall bortskaffas eller återvinnas, skall analyser göras för att fastställa de olika förbränningsavfallens fysikaliska och kemiska egenskaper samt förorenande effekter. Analyserna skall särskilt avse den lösliga fraktionen och tungmetaller. 30 § Den värme som alstras vid förbränningsprocessen skall utnyttjas i den utsträckning det är möjligt. Mätningar 31 § Mätmetoderna skall överensstämma med bilaga 3. Konfidensintervallsvärdena (95 procent) vid de gränsvärden för utsläpp som anges i 19 § 1 och 21 § a 1, 2, 3 och 5 får inte överskrida de värden som anges i bilaga 3 punkt 4. Installationen och driften av den automatiska övervakningsutrustningen skall kontrolleras och besiktigas årligen. 32 § Tillsynsmyndigheten skall besluta om vilka provtagnings- och mätmetoder som skall användas för att kravet på periodiska mätningar av varje förorenande ämne skall uppfyllas samt provtagnings- och mätpunkternas placering. Kraven på mätningar skall fastställas av tillsynsmyndigheten i enlighet med bilaga 3. 33 § Följande mätningar skall utföras vid förbränningsanläggningen, i enlighet med bilaga 3: 1. Kontinuerliga mätningar av de ämnen som avses i 19 § och 21 § a och b. 2. Kontinuerliga mätningar av följande processparametrar:

1. a)Den temperatur som avses i 15 och 18 §§, och
2. b)syrehalten, trycket, temperaturen och halten vattenånga i rökgasen. 3. Minst två mätningar per år av de ämnen som avses i 21 § c och 22 §. Under de första tolv driftmånaderna skall emellertid en mätning göras varannan månad. 4. Rökgasens uppehållstid, relevanta minimitemperatur och syrehalt i enlighet med 15 och 18 §§ skall kontrolleras minst en gång i samband med att anläggningen sätts i gång. Mätningen skall utföras under ogynnsammast förväntade driftförhållanden. 34 § Kontinuerlig mätning av fluorväte får underlåtas om sådan behandling av klorväte sker som säkerställer att gränsvärdet för utsläpp enligt 21 § a 3 och 21 § b 3 inte överskrids. I ett sådant fall skall utsläppet av fluorväte vara föremål för periodisk mätning minst två gånger per år. Kontinuerlig mätning av halten vattenånga är inte nödvändig om rökgasprovet torkas innan utsläppen analyseras. 35 § Mätningar av de föroreningar som förtecknas i 21 § är inte nödvändiga, om det vid anläggningen endast förbränns sådant farligt avfall som inte kan orsaka högre medelvärden av dessa föroreningar än 10 procent av de gränsvärden för utsläpp som föreskrivs i 21 §. 36 § Resultaten av de mätningar som görs för att kontrollera att de gränsvärden som fastställs i 15-24 §§ följs skall räknas om till följande standardförhållanden: 1. Temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa, 11 procent syre, torr gas, eller 2. temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa, 3 procent syre, torr gas vid förbränning av enbart spillolja enligt definitionen i förordningen (1993:1268) om spillolja. Om utsläppen av föroreningar minskas genom behandling av rökgasen, skall omräkning vad avser syrehalten enligt första stycket utföras endast om den syrehalt som mäts upp när mätningen av den aktuella föroreningen sker överskrider gällande standardsyrehalt. Förordning (1999:444). 37 § Om farligt avfall förbränns med extra syretillförsel, kan resultaten av mätningarna standardiseras vid en syrehalt som fastställs av tillsynsmyndigheten med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. Vid samförbränning enligt 7 § skall resultaten av mätningarna standardiseras vid en total syrehalt beräknad enligt bilaga 2. Förordning (1999:444). 38 § Gränsvärdena för utsläpp skall anses förenliga med kraven i denna förordning om 1. inte något av dygnsmedelvärdena överskrider de gränsvärden för utsläpp som anges i 19 § 1 och 21 § a, och
3. a)antingen inget halvtimmesmedelvärde under året överskrider de gränsvärden för utsläpp som fastställs i 21 § b kolumn A, eller
4. b)97 procent av halvtimmesmedelvärdena under året inte överskrider de gränsvärden som fastställs i 21 § b kolumn B, och 2. inte något av medelvärdena under den provtagningstid som anges i 21 § c överskrider de gränsvärden som fastställs där, och 3. bestämmelserna i 19 § 2 följs. 39 § Vid bedömningen enligt 38 § skall de medelvärden som fastställs för de perioder som avses i 42-44 §§ inte beaktas. 40 § Halvtimmesmedelvärden och 10-minutersmedelvärden skall bestämmas inom den effektiva drifttiden (inklusive igångkörnings- och avställningsperioder när farligt avfall förbränns) på grundval av de uppmätta värdena efter det att konfidensintervallsvärdet enligt bilaga 3 punkt 4 har dragits ifrån. Dygnsmedelvärdena skall bestämmas på grundval av sådana validerade medelvärden. Medelvärdena under provtagningstiden och, när periodiska mätningar görs av fluorväte, medelvärdena för fluorväte, skall bestämmas i enlighet med föreskrifterna i 32 §. Överskridande av gränsvärden och haverier 41 § Tillsynsmyndigheten skall omedelbart underrättas om de mätningar som utförts visar att de gränsvärden för utsläpp som fastställs i denna förordning har överskridits. Den berörda anläggningen får inte tillföras farligt avfall så länge gränsvärdena inte kan förväntas följas. Tillförseln av sådant avfall får inte återupptas förrän tillsynsmyndigheten medger det. 42 § Tillsynsmyndigheten skall fastställa den längsta tillåtna tid i samband med tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller felfunktioner i reningsutrustning eller mätutrustning, under vilken de koncentrationer som släpps ut till luften av de aktuella ämnena får överskrida de fastställda gränsvärdena. När ett gränsvärde överskrids får anläggningen inte fortsätta att förbränna farligt avfall under en oavbruten period som överstiger fyra timmar. Dessutom får den sammanlagda drifttiden under sådana förhållanden inte överstiga 60 timmar under ett år. 43 § I händelse av ett haveri skall verksamhetsutövaren begränsa eller upphöra med driften snarast möjligt till dess att normal drift kan återupptas. I anläggningar som omfattas av 7 § (samförbränning) skall tillförseln av farligt avfall stoppas. 44 § Den totala mängden stoft i utsläppen får inte överstiga 150 mg/m3 uttryckt som halvtimmesmedelvärde. Inte heller får de gränsvärden som fastställs i 21 § a 2 och 21 § b 2 överskridas. Alla övriga villkor som avses i 14-20 §§ skall iakttas. Bilaga 1 BESTÅNDSDELAR I BRÄNNBART FLYTANDE AVFALL OCH SMITTFÖRANDE AVFALL SOM KAN MEDFÖRA ATT DESSA AVFALLSSLAG INTE UNDANTAS FRÅN BESTÄMMELSERNA OM FÖRBRÄNNING AV FARLIGT AVFALL ENLIGT 2 § C1 Beryllium, berylliumföreningar. C2 Vanadinföreningar. C3 Sexvärda kromföreningar. C4 Koboltföreningar. C5 Nickelföreningar. C6 Kopparföreningar. C7 Zinkföreningar. C8 Arsenik, arsenikföreningar. C9 Selen, selenföreningar. C10 Silverföreningar. C11 Kadmium, kadmiumföreningar. C12 Tennföreningar. C13 Antimon, antimonföreningar. C14 Tellur, tellurföreningar. C15 Bariumföreningar, utom bariumsulfat. C16 Kvicksilver, kvicksilverföreningar. C17 Tallium, talliumföreningar. C18 Bly, blyföreningar. C19 Oorganiska sulfider. C20 Oorganiska fluorföreningar, utom kalciumfluorid. C21 Oorganiska cyanider. C22 Följande alkali- eller alkaliska jordartsmetaller: litium, natrium, kalium, kalcium och magnesium, som metall. C23 Sura lösningar eller syror i fast form. C24 Basiska lösningar eller baser i fast form. C25 Asbest (stoft och fibrer). C26 Fosfor; fosforföreningar utom mineraliska fosfater. C27 Metallkarbonyler. C28 Peroxider. C29 Klorater. C30 Perklorater. C31 Azider. C32 PCB och/eller PCT. C33 Farmaceutiska eller veterinärmedicinska medel. C34 Biocider och fytofarmaceutiska ämnen (t.ex. bekämpningsmedel). C35 Smittfarliga ämnen. C36 Kreosot. C37 Isocyanater, tiocyanater. C38 Oorganiska cyanider (t.ex. nitriler). C39 Fenoler, fenolföreningar. C40 Halogenerade lösningsmedel. C41 Organiska lösningsmedel, utom halogenerade. C42 Organiska halogenföreningar, utom inerta polymerer och andra ämnen upptagna i denna bilaga. C43 Aromatiska föreningar; polycykliska och heterocykliska organiska föreningar. C44 Alifatiska aminer. C45 Aromatiska aminer. C46 Etrar. C47 Explosiva ämnen, utom sådana som upptagits på annan plats i denna bilaga. C48 Organiska svavelföreningar. C49 Alla polyklorerade dibenzofuraner. C50 Alla polyklorerade dibenzo-p-dioxiner. C51 Kolväten och deras syre-, kväve-, och/eller svavelföreningar som inte tagits upp på annan plats i denna bilaga. Bilaga 2 BESTÄMNING AV GRÄNSVÄRDEN FÖR UTSLÄPP VID SAMFÖRBRÄNNING AV FARLIGT AVFALL Gränsvärdet för varje aktuellt förorenande ämne och för kolmonoxid i den rökgas som produceras vid samförbränning av farligt avfall skall beräknas på följande sätt: Vavfall x Cavfall + Vproc x Cproc = C Vavfall + Vproc Vavfall: den volym rökgas som produceras vid förbränning av farligt avfall beräknad endast på grundval av det avfall som har det lägsta värmevärde som anges i tillståndet och omräknat till de förhållanden som anges i 36 §. Om den värme som frigörs vid förbränningen av farligt avfall uppgår till mindre än 10 procent av den totala värme som frigörs i anläggningen, skall Vavfall beräknas på grundval av en (fiktiv) kvantitet avfall som vid förbränning skulle motsvara 10 procent av en fastställd total mängd frigjord värme. Cavfall: gränsvärden fastställda för anläggningar som är avsedda för förbränning av endast farligt avfall (minst de gränsvärden för utsläpp av förorenande ämnen och kolmonoxid som fastställs i 19,

§§). Vproc: den volym rökgas som produceras vid anläggningens process, inklusive förbränningen av de tillåtna bränslen som normalt används i anläggningen (farligt avfall undantaget), beräknad på grundval av de syrehalter till vilka utsläppen måste räknas om enligt Naturvårdsverkets gällande föreskrifter. I avsaknad av bestämmelser för detta slags anläggning skall den faktiska syrehalten i rökgasen användas, utan spädning genom tillförsel av sådan luft som inte krävs för förbränningen. De övriga förhållandena som värdena skall räknas om till anges i 36 §. Cproc: gränsvärden för utsläpp av de aktuella föroreningarna och kolmonoxiden i rökgasen från anläggningar som uppfyller Naturvårdsverkets gällande föreskrifter för sådana anläggningar när dessa bränner de normalt tillåtna bränslena (farligt avfall undantaget). I avsaknad av sådana bestämmelser används de gränsvärden för utsläpp som anges i tillståndet. I avsaknad av sådana värden i tillståndet används de faktiska massakoncentrationerna. C: samlat gränsvärde för utsläpp av kolmonoxid och de aktuella föroreningarna, som ersätter de gränsvärden för utsläpp som fastställs i 18,

§§. Den samlade syrehalt som skall ersätta syrehalten i samband med omräkningarna enligt 15, 18-19 och 21-24 §§ beräknas på grundval av ovanstående syrehalt med hänsyn till delvolymerna. Hänsyn skall inte tas till föroreningar och kolmonoxid som inte produceras direkt vid förbränningen av farligt avfall eller vid förbränningen av bränslen (t.ex. från material som krävs för produktion eller från produkter) och inte heller till kolmonoxid som produceras direkt vid sådan förbränning om - de högre kolmonoxidkoncentrationerna i förbränningsgasen krävs för produktionsprocessen, och - Cavfall (enligt definitionen ovan) för dioxiner och furaner är uppfylld. Det samlade gränsvärdet för utsläpp (C) skall, med hänsyn till det farliga avfall som får samförbrännas, beräknas på ett sådant sätt att utsläppen till miljön minimeras. Förordning (1998:933). Bilaga 3 MÄTMETODER

1. Mätningar för bestämningen av koncentrationer av luftförorenande ämnen i rökgaskanaler måste vara representativa.
2. Provtagning och analys av alla föroreningar inklusive dioxiner och furaner samt referensmätmetoder för att kalibrera automatiska mätsystem skall utföras enligt CEN- standarder som har utarbetats på begäran av Europeiska gemenskapernas kommission. I väntan på utarbetandet av dessa CEN-standarder skall nationella standarder gälla.
3. Förfaranden för att övervaka dioxiner och furaner får endast godkännas om detektionsgränsen för provtagningen och analysen av de enskilda dioxinerna och furanerna är tillräckligt låg för att ge ett meningsfullt resultat uttryckt i toxicitetsekvivalenter.
4. Konfidensintervallsvärdena (95 procent) vid gränsvärdena för utsläpp skall inte överskrida följande procentandelar av gränsvärdena: Kolmonoxid (19 § 1): 10 procent Svaveldioxid (21 § a 5): 20 procent Total stoftmängd (21 § a 1): 30 procent Total mängd organiskt kol (21 § a 2): 30 procent Klorväte (21 § a 3): 40 procent Övergångsbestämmelser 1997:692
5. Denna förordning träder i kraft den 1 november
7. För befintliga anläggningar skall denna förordning tillämpas från och med den 1 juli
9. Förordningen skall inte tillämpas om verksamhetsutövaren senast sex månader efter ikraftträdandet av denna förordning underrättar tillsynsmyndigheten om att den befintliga anläggningen inte kommer att vara i drift under mer än 20 000 timmar under högst fem år från och med dagen för underrättelsen innan den läggs ned. 2002:1060 Denna förordning träder i kraft den 3 januari 2003 då förordningen (1997:692) om förbränning av farligt avfall upphör att gälla. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas till och med den 28 december 2005 i fråga om anläggningar som
10. är i drift och omfattas av ett tillstånd som getts före den 28 december 2002,
11. har anmälts före den 28 december 2002 eller omfattas av ett tillstånd som getts före den 28 december 2002, om anläggningen tas i drift senast den 28 december 2003,
12. omfattas av en tillståndsansökan som är så fullständig att tillståndsmyndigheten före den 28 december 2002 påbörjat tillståndsprövningen, om tillstånd ges och anläggningen tas i drift senast den 28 december 2004, eller
13. är en samförbränningsanläggning där avfallsförbränning påbörjas senast den 28 december 2004, om anläggningen dessförinnan varit i drift som en stationär eller mobil anläggning avsedd för produktion av energi eller material och omfattats av de tillstånd som eventuellt har krävts för anläggningen innan förbränningen av avfall påbörjades.