Lag (1990:712) om undersökning av olyckor
Vad handlar författningen om?
Denna lag reglerar undersökningar av allvarliga olyckor och tillbud från säkerhetssynpunkt inom områden som luftfart, sjöfart, järnväg och vägtrafik. Syftet är att klarlägga händelseförlopp och orsaker för att förebygga framtida olyckor och förbättra räddningstjänsten.
För vem: Personer som drabbats av eller är inblandade i allvarliga olyckor och tillbud inom de nämnda transportsektorerna; Myndigheter som ansvarar för undersökningar, såsom Polismyndigheten och den myndighet regeringen bestämmer.
Snabbfakta
- Land
- Sverige
- Rättsområde
- Transporträtt
- Paragrafer
- 15
- Källa
- data.riksdagen.se
- Texten hämtad
- Förklaringen uppdaterad
Vad reglerar författningen?
- Undersökning av allvarliga olyckor och tillbud inom luftfart, sjöfart, järnväg och vägtrafik.
- Kriterier för när en olycka eller ett tillbud anses vara tillräckligt allvarligt för att utredas.
- Hur undersökningar ska genomföras, inklusive samråd med förundersökningar och rätt att ta del av information.
- Förbud mot att rubba egendom på olycksplatsen och skyldighet att anmäla tillvaratagen egendom.
Vem berörs av författningen?
- Personer som drabbats av eller är inblandade i allvarliga olyckor och tillbud inom de nämnda transportsektorerna.
- Myndigheter som ansvarar för undersökningar, såsom Polismyndigheten och den myndighet regeringen bestämmer.
Vilka är de viktigaste punkterna?
- Lagen omfattar luftfartsolyckor där någon avlidit eller blivit allvarligt skadad, eller där luftfartyget fått betydande skador eller försvunnit.
- Järnvägsolyckor undersöks om minst en person avlidit, minst fem personer blivit allvarligt skadade, eller om skadorna uppskattas till minst två miljoner euro.
- Egendom som kan vara av betydelse för undersökningen får inte rubbas utan tillstånd, om det inte är för att rädda liv eller det finns synnerliga skäl.
- Den som tagit tillvara egendom från en olycksplats ska genast anmäla det till Polismyndigheten eller den undersökande myndigheten.
Transporträtt
Lagtext
Lagtext
Innehåll (15)
- 1 § Denna lag innehåller föreskrifter om undersökning från
- 2 § Olyckor ska undersökas enligt denna lag, om de är av sådan
- 3 § Regeringen får föreskriva eller i enskilda fall besluta att en
- 4 § En undersökning enligt denna lag ska göras i fråga om
- 5 § Undersökning enligt denna lag ska göras av den myndighet
- 6 § Syftet med en undersökning enligt denna lag skall vara att
- 7 § Den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag
- 8 § En undersökning enligt denna lag ska genomföras i
- 9 § Den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag
- 10 § Den myndighet som gör undersökningen får begära att
- 11 § Om det har inträffat en olycka eller ett tillbud som
- 12 § Den som har tagit till vara egendom som avses i 11 §
- 13 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 11 eller 12 §
- 14 § Beslut enligt 8 § andra stycket, 11 eller 12 § får överklagas
- 15 § Regeringen får i fråga om kommunal räddningstjänst
Lag (1990:712) om undersökning av olyckor SFS nr: 1990:712 Departement/myndighet: Landsbygds- och infrastrukturdepartementet RSIB TM Utfärdad: 1990-05-23 Omtryck:
Ändrad: t.o.m. SFS 2014:725 Övrig text:
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet Inledande bestämmelse
1 §Denna lag innehåller föreskrifter om undersökning från
säkerhetssynpunkt av olyckor och tillbud till olyckor.
Olyckor som skall undersökas
2 §Olyckor ska undersökas enligt denna lag, om de är av sådan
allvarlig art som anges i det följande, nämligen 1. luftfartsolyckor: Olyckor vid användningen av luftfartyg som har medfört att
Tillbud till olyckor som avses i första stycket 1, 3 och 4 ska undersökas enligt denna lag, om tillbudet inneburit allvarlig fara för att en olycka skulle inträffa eller om tillbudet tyder på ett väsentligt fel hos luftfartyget, spårfordonet eller spåranläggningen eller på andra väsentliga brister i säkerhetshänseende.
Olyckor som avses i första stycket 1 och som rör luftfartyg med en totalvikt av högst 2 250 kg vilka inte ska ha luftvärdighetsbevis, och olyckor som avses i första stycket 4 samt tillbud till sådana olyckor ska undersökas endast om en undersökning är av betydelse ur säkerhetssynpunkt.
Lag (2011:548).
2 a § Andra sjöolyckor än de som anges i 2 § första stycket 2 får undersökas enligt denna lag om de utgör en allvarlig sjöolycka eller annan sjöolycka. Vid en allvarlig sjöolycka ska den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag först göra en preliminär bedömning i syfte att utreda om en undersökning ska inledas eller inte.
Tillbud till sjöss ska undersökas enligt denna lag om tillbudet skulle ha kunnat leda till en mycket allvarlig sjöolycka eller en olycka som likställs med en mycket allvarlig sjöolycka. Tillbud till sjöss får undersökas om tillbudet skulle ha kunnat leda till en allvarlig sjöolycka eller annan sjöolycka.
Vid en preliminär bedömning gällande allvarlig sjöolycka och vid en bedömning om en undersökning angående annan sjöolycka eller ett tillbud till sjöss ska inledas eller inte, ska det beaktas hur allvarlig olyckan eller tillbudet är, vilken slags fartyg och last som berörs och i vilken mån undersökningens resultat kan förhindra framtida olyckor eller tillbud.
Lag (2011:548).
2 b § Med sjöolyckor och tillbud till sjöss avses i denna lag olyckor eller tillbud till följd av en händelse eller en serie av händelser som inträffar i direkt anslutning till driften av handelsfartyg, fiskefartyg eller statsfartyg. Lag (2011:548).
2 c § I denna lag används följande beteckningar på sjöolyckor och tillbud till sjöss.
Med mycket allvarlig sjöolycka likställs att
Som allvarlig sjöolycka anses också när en eller flera människor har försvunnit från fartyget. Lag (2011:548).
2 d § Bestämmelserna i 2 b och 2 c §§ gäller bara under förutsättning att händelsen eller händelserna som förorsakat olyckan eller tillbudet inte orsakats av en avsiktlig handling eller underlåtenhet i syfte att orsaka skada på fartygets säkerhet, personer ombord eller utanför fartyget, eller miljön. Lag (2011:548).
3 §Regeringen får föreskriva eller i enskilda fall besluta att en
undersökning enligt denna lag skall göras också när en olycka eller ett olyckstillbud inte är av sådan allvarlig art som anges i 2 § men en undersökning ändå är påkallad från säkerhetssynpunkt.
4 §En undersökning enligt denna lag ska göras i fråga om
olyckor och tillbud som har inträffat i Sverige. Detta gäller dock inte om olyckan eller tillbudet berör ett utländskt statsfartyg.
En undersökning enligt denna lag av en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss som har inträffat utomlands ska göras när olyckan eller tillbudet berör ett fartyg som för svensk flagg eller är av annat väsentligt intresse för Sverige.
En undersökning enligt denna lag av en olycka eller ett tillbud som berör ett svenskt luftfartyg ska göras även när olyckan eller tillbudet har inträffat utomlands, om annat inte följer av en internationell överenskommelse som har biträtts av Sverige. Om olyckan eller tillbudet rör ett luftfartyg med en totalvikt av högst 2 250 kg och som inte ska ha luftvärdighetsbevis, ska en undersökning göras endast om det är av synnerlig vikt från säkerhetssynpunkt och en undersökning inte görs i den stat inom vars territorium olyckan eller tillbudet inträffade.
Om en olycka eller ett tillbud som berör spårfordon i internationell trafik inträffat på eller nära den svenska gränsen, får den myndighet som enligt 5 § ansvarar för undersökningen komma överens med motsvarande myndighet i den andra berörda staten om vilken av dem som ska göra undersökningen eller att de ska göra den tillsammans.
Lag (2011:548).
4 a § Trots vad som föreskrivs i 4 § skall en undersökning enligt denna lag inledas när ett utländskt ro-ro- passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik har varit inblandat i en sjöolycka eller ett tillbud och
Har en undersökning inletts skall den fortgå till dess berörda stater enats om vilken stat som skall ansvara för undersökningen.
Med ro-ro-passagerarfartyg, höghastighetspassagerarfartyg och reguljär trafik avses detsamma som i rådets direktiv 1999/35/EG av den 29 april 1999 om ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik3. Lag (2001:877).
4 b § Med annat väsentligt intresse i 4 § andra stycket avses
Vem som skall göra undersökningen
5 §Undersökning enligt denna lag ska göras av den myndighet
som regeringen bestämmer.
Regeringen får föreskriva att myndigheten får överlåta åt någon annan att göra undersökningen.
Den svenska undersökande myndigheten får överlåta förvaltningsuppgifter gällande undersökningen av en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss till ett utländskt organ som fullgör utredningsskyldighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av rådets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG eller enligt Internationella sjöfartsorganisationens resolution MSC.255(84), antagen den 16 maj 2008.
Lag (2011:548).
Undersökningens syfte
6 §Syftet med en undersökning enligt denna lag skall vara att
Undersökningens genomförande
7 §Den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag
ska, i den mån det är praktiskt genomförbart, underrätta dem som kan vara berörda av olyckan eller tillbudet och ge dem tillfälle att yttra sig. Dessa har rätt att närvara vid undersökning på olycksplatsen och vid utredningsarbetet i övrigt, om det kan ske utan men för utredningen.
Vid tillämpningen av första stycket ska dock alltid iakttas de bestämmelser om medverkan vid undersökningar som finns i internationella överenskommelser som har biträtts av Sverige.
När en undersökning av sjöolyckor och tillbud till sjöss genomförs ska Europeiska unionens gemensamma metod för utredning av sjöolyckor och tillbud till sjöss följas.
Lag (2011:548).
8 §En undersökning enligt denna lag ska genomföras i
samråd med den som enligt 23 kap. rättegångsbalken leder förundersökning om det inträffade.
I avvaktan på att undersökningen inleds får Polismyndigheten eller annan myndighet som regeringen bestämmer spärra av ett område, ta hand om egendom eller vidta annan liknande åtgärd, om det behövs för att säkerställa utredningen och åtgärden inte kan skjutas upp. Lag (2014:725).
9 §Den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag
får hålla förhör med den som antas kunna ge upplysningar av betydelse för utredningen. Myndigheten har också rätt att ta med sig och granska handlingar eller föremål som kan antas vara av sådan betydelse.
Om utredningen inte kan fullföljas på annat sätt, får den myndighet som gör undersökningen begära att Polismyndigheten lämnar den hjälp som behövs vid utredningen. För Polismyndighetens utredning gäller bestämmelserna om förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar.
Den myndighet som gör undersökningen har rätt att få tillträde till platsen för olyckan eller tillbudet. Om tillträde vägras, får Polismyndigheten lämna den hjälp som behövs. Lag (2014:725).
10 §Den myndighet som gör undersökningen får begära att
vittnen eller sakkunniga hörs vid domstol eller att någon föreläggs att tillhandahålla handlingar eller föremål. En sådan begäran skall göras hos den tingsrätt inom vars område olyckan eller tillbudet har inträffat eller den berörda personen vistas. Rätten skall hålla förhör eller meddela föreläggande, om laga hinder inte möter. Därvid gäller bestämmelserna om bevisupptagning utom huvudförhandling. Lag (2007:493).
Förbud att rubba egendom
11 §Om det har inträffat en olycka eller ett tillbud som
undersöks enligt denna lag, får egendom som kan antas vara av betydelse för undersökningen inte rubbas utan tillstånd av Polismyndigheten eller den myndighet som undersöker olyckan eller tillbudet.
Detta gäller inte om egendomen rubbas för att rädda människoliv eller om det i övrigt finns synnerliga skäl för det. Lag (2014:725).
Tillvaratagen egendom
12 §Den som har tagit till vara egendom som avses i 11 §
första stycket ska genast anmäla det till Polismyndigheten eller den myndighet som undersöker olyckan. Detsamma gäller den som, efter en olycka eller ett tillbud som berör luftfarten, sjöfarten eller spårtrafiken och som undersöks enligt denna lag, har tagit till vara egendom som har transporterats med det luftfartyg, fartyg eller spårfordon som berörs av olyckan eller tillbudet eller egendom som hör till luftfartyget, fartyget, spårfordonet eller till den spåranläggning som berörs. Om det behövs, får myndigheten ta hand om egendomen. Lag (2014:725).
12 a § Bestämmelserna i 7-12 §§ ska även gälla vid en sådan preliminär bedömning som ska göras vid en allvarlig sjöolycka enligt 2 a § första stycket. Lag (2011:548).
Ansvar m. m.
13 §Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 11 eller 12 §
döms till böter, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken.
I ringa fall skall dock inte dömas till straff.
14 §Beslut enligt 8 § andra stycket, 11 eller 12 § får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (1995:77).
15 §Regeringen får i fråga om kommunal räddningstjänst
föreskriva att kommunen skall underrätta den myndighet som avses i 5 § första stycket om en olycka eller ett tillbud som skall undersökas enligt denna lag. Lag (2007:493).
Övergångsbestämmelser 1995:77 Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
2006:20 Denna lag träder i kraft den 1 april 2006. Den får tillämpas på händelser som inträffat före ikraftträdandet.
2007:493 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.