Förordning (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Vad handlar författningen om?

Denna förordning reglerar hur anspråk på ersättning för skador som riktas mot staten ska handläggas. Den bestämmer vilka myndigheter som ansvarar för olika typer av skadeståndsanspråk.

För vem: Personer eller organisationer som riktar anspråk på ersättning mot staten; Statliga myndigheter som handlägger sådana anspråk, inklusive Justitiekanslern och Kammarkollegiet.

Snabbfakta

Land: Sverige
Rättsområde: Energi- och nätverksrätt
Paragrafer: 14
Källa: data.riksdagen.se
Texten hämtad: 2026-06-17
Förklaringen uppdaterad: 2026-07-07

Vad reglerar författningen?

Handläggning av anspråk på ersättning för skador mot staten.
Vilka myndigheter som är ansvariga för att handlägga specifika typer av skadeståndsanspråk.
Krav på samråd med Justitiekanslern i vissa ärenden.
Överlämnande av ärenden om personskador till Kammarkollegiet.

Vem berörs av författningen?

Personer eller organisationer som riktar anspråk på ersättning mot staten.
Statliga myndigheter som handlägger sådana anspråk, inklusive Justitiekanslern och Kammarkollegiet.

Vilka är de viktigaste punkterna?

Förordningen gäller inte anspråk som grundas på avtalsbrott eller statliga anställningsförhållanden.
Justitiekanslern handlägger många typer av anspråk, bland annat de som grundas på felaktiga beslut eller underlåtenhet att meddela beslut.
Kammarkollegiet handlägger specifika anspråk, till exempel de som rör jordabalken eller sjölagen.
En förvaltningsmyndighet måste samråda med Justitiekanslern om ett ärende är av principiell natur, av stor ekonomisk betydelse, eller om åtagandet överstiger 250 000 kronor.

Energi- och nätverksrätt

Förordning (2025:588) om hållbarhetskriterier för vissa bränslen

Förordning (2007:846) om fluorerade växthusgaser och ozonnedbrytande ämnen

Inskrivningsförordning (2000:309)

Aktiebolagsförordning (2005:559)

Lag (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m. m.

Begravningsförordning (1990:1147)

Lag (2022:913) om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation

Bilavgaskungörelse (1972:596)

Energi- och nätverksrätt

Lagtext

Innehåll (14)

1 § Denna förordning gäller sådana anspråk på ersättning för skador
2 § Denna förordning tillämpas oavsett vad som gäller enligt
3 § Justitiekanslern handlägger anspråk på ersättning med stöd
4 § Kammarkollegiet handlägger
6 § En myndighet hos vilken ett anspråk på ersättning handläggs
7 § En förvaltningsmyndighet som handlägger anspråk på
8 § Har upphävts genom förordning (2004:986)
9 § En förvaltningsmyndighet ska, om inte annat följer av lag
10 § Justitiekanslern får uppdra åt en annan myndighet att
11 § I ett ärende om reglering av personskada ska den
12 § Nämnden skall höras även i andra ärenden om reglering av
13 § Oavsett bestämmelserna i 11 och 12 §§ får Kammarkollegiet
14 § Justitiekanslern får besluta om ersättning av allmänna
15 § Ett beslut i ett ärende som handläggs enligt denna förordning

Förordning (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten SFS nr: 1995:1301 Departement/myndighet: Justitiedepartementet L2 Utfärdad: 1995-12-07 Omtryck:

Ändrad: t.o.m. SFS 2024:1024 Övrig text: Rättelseblad 2008:1000 och 2010:809 har iakttagits.

Källa: Regeringskansliet / Lagrummet Tillämpningsområde

1 §Denna förordning gäller sådana anspråk på ersättning för skador

som riktas mot staten.

Förordningen gäller dock inte anspråk på ersättning som grundas på 1. påstående om att staten inte har fullgjort sina förpliktelser enligt ett avtal, eller 2. ett statligt anställningsförhållande.

2 §Denna förordning tillämpas oavsett vad som gäller enligt

bestämmelser i instruktioner eller andra författningar som har beslutats av regeringen.

Handläggande myndighet

3 §Justitiekanslern handlägger anspråk på ersättning med stöd

-36 kap. 21 § brottsbalken,

-2 kap. 1 § eller 3 kap. 1, 2 eller 4 § skadeståndslagen (1972:207), om anspråket grundas på ett påstående om felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut,

-23 § datalagen (1973:289),

-artikel 82 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) och 7 kap. 1 § lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning,

-7 kap. 1 § brottsdatalagen (2018:1177),

-8 kap. 1 § lagen (2019:1182) om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter,

-7 kap. 1 § lagen (2021:1171) om behandling av personuppgifter vid Försvarsmakten och 7 kap. 1 § lagen (2021:1172) om behandling av personuppgifter vid Försvarets radioanstalt,

-lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder, dock inte anspråk som avses i 8 § i den lagen,

-5 kap. 3 § lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete, om anspråket grundas på ett påstående om felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut,

-26 § lagen (2011:111) om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser,

-46 kap. 20 § skatteförfarandelagen (2011:1244),

-28 § kamerabevakningslagen (2018:1200),

-artikel 84 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624, om anspråket grundas på ett påstående om felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut, eller

-19 kap. 4 § patentlagen (2024:945).

Justitiekanslern handlägger också andra anspråk på ersättning som grundas på ett påstående om överträdelse av unionsrätten.

Av 4 § följer att vissa anspråk på ersättning med stöd av

3 kap. 1, 2 eller 4 § skadeståndslagen handläggs av

Kammarkollegiet. Förordning (2024:1024).

3 a § Har upphävts genom förordning (2003:611).

4 §Kammarkollegiet handlägger

1.anspråk på ersättning med stöd av

-18 kap. 4 eller 4 a § eller 19 kap. 37 eller 38 § jordabalken,

-51 eller 52 § lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg,

-19 kap. 5 § fastighetsbildningslagen (1970:988),

-22 kap. 4 eller 5 § sjölagen (1994:1009),

-5 kap. 1 eller 2 § lagen (2008:990) om företagshypotek,

-7 kap. 5 eller 6 § lagen (2011:1200) om elcertifikat,

-23 § lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser,

-21 § lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader,

-18 § lagen (2010:601) om ursprungsgarantier för el, eller

-3 kap. 1, 2 eller 4 § skadeståndslagen (1972:207), vid handläggning av eller beslut i inskrivningsärende enligt jordabalken eller vid utfärdande av pantbrev eller annat bevis på grundval av innehållet i fastighetsregistrets inskrivningsdel, om anspråket grundas på ett påstående om fel eller försummelse eller en överträdelse av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, 2. ärenden som har överlämnats till Kammarkollegiet enligt 9 §, och 3. ärenden som ska handläggas av Kammarkollegiet på grund av en överenskommelse enligt 4 § förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering. Förordning (2020:1182).

5 § De förvaltningsmyndigheter som anges i bilagan till denna förordning handlägger andra anspråk än de som anges i 3 och

4 §§, om anspråket avser en skada som har inträffat inom

myndighetens verksamhetsområde. I andra fall handläggs sådana anspråk av Justitiekanslern. Förordning (2014:1319).

Behörighet, samråd, överlämnande m.m.

6 §En myndighet hos vilken ett anspråk på ersättning handläggs

förhandlar för statens räkning med den som kräver ersättning.

Myndigheten för också statens talan inför domstol.

Om inte annat följer av 8 eller 9 §, får myndigheten på statens vägnar besluta i fråga om skadestånd.

7 §En förvaltningsmyndighet som handlägger anspråk på

ersättning som framställs med stöd av skadeståndslagen (1972:207), lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder eller 19 § lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter ska samråda med Justitiekanslern, om ärendet är av principiell natur eller av stor ekonomisk betydelse.

När det gäller åtaganden för staten att betala högre ersättning än 250 000 kronor ska myndigheten alltid samråda med Justitiekanslern.

Skyldigheten att samråda gäller inte för Kammarkollegiet.

Förordning (2014:1319).

8 §Har upphävts genom förordning (2004:986)

9 §En förvaltningsmyndighet ska, om inte annat följer av lag

eller annan författning, överlämna ärenden om anspråk på ersättning för personskador till Kammarkollegiet. Om ett ärende avser även anspråk på ersättning för någon annan skada, ska hela ärendet överlämnas till kollegiet.

Ett ärende ska inte överlämnas till Kammarkollegiet enligt första stycket, om det avser anspråk på ersättning som framställs med stöd av

-3 kap. 2 eller 4 § skadeståndslagen (1972:207),

-8 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder, eller

-19 § lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter.

Förordning (2018:25).

10 §Justitiekanslern får uppdra åt en annan myndighet att

fullgöra de uppgifter som Justitiekanslern har enligt denna förordning. Justitiekanslern får även ta över handläggningen av ärenden som avses i förordningen. Förordning (2004:986).

10 a § Justitiekanslern ska skyndsamt underrätta Kronofogdemyndigheten om ett beslut att bevilja ersättning enligt 2-4 §§ lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder.

Förordning (2022:758).

Yttrande från Statens skaderegleringsnämnd

11 §I ett ärende om reglering av personskada ska den

handläggande myndigheten begära yttrande från Statens skaderegleringsnämnd när det är fråga om 1. ersättning för inkomstförlust under invaliditetstid, om den medicinska invaliditeten uppgår till minst tio procent eller den årliga förlusten beräknas uppgå till minst ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkrings- balken, 2. ersättning under invaliditetstid för kostnader eller för ideell skada i fall med sådan medicinsk invaliditetsgrad som avses under 1, 3. ersättning för förlust av underhåll, eller 4. omprövning av livränta eller engångsbelopp enligt 5 kap.

5 § första stycket skadeståndslagen (1972:207).

Myndigheten ska även begära ett sådant yttrande om ärendet är av principiell natur. Förordning (2019:569).

12 §Nämnden skall höras även i andra ärenden om reglering av

personskador, om den skadelidande begär det och den handläggande myndigheten inte finner det uppenbart obehövligt.

13 §Oavsett bestämmelserna i 11 och 12 §§ får Kammarkollegiet

besluta om förskott, om det är uppenbart att staten är ersättningsskyldig med minst förskottsbeloppet. Detsamma gäller en annan handläggande myndighet i fråga om förskott som understiger fem prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.

I ett ärende om regressanspråk från försäkringsföretag behöver nämndens yttrande inte begäras, om företaget begärt yttrande från den nämnd som avses i 6 § trafikförsäkringsförordningen (1976:359). Förordning (2019:569).

Kostnader

14 §Justitiekanslern får besluta om ersättning av allmänna

medel för biträde och för utredning i ett ärende i den utsträckning kostnaderna inte skall betalas av staten enligt rättshjälpslagen (1996:1619).

Om Justitiekanslern med stöd av 10 § har uppdragit åt en myndighet att i ett visst ärende fullgöra Justitiekanslerns uppgifter, får myndigheten besluta om ersättning enligt första stycket. Förordning (2004:986).

Överklagande

15 §Ett beslut i ett ärende som handläggs enligt denna förordning

får inte överklagas.

Övergångsbestämmelser 1995:1301 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996.

2.Genom förordningen upphävs kungörelsen (1972:416) om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall.

3.I ärenden där framställning om ersättning gjorts före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

2000:324 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2000.

2.I ärenden där framställan om anspråk har gjorts före ikraftträdandet tilllämpas äldre bestämmelser.

2003:611 1. Denna förordning träder i kraft den 1 december 2003.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ansökningar om ersättning som kommit in till Rikspolisstyrelsen eller Riksåklagaren före ikraftträdandet.

2004:986 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2005.

2.I ärenden där framställning om ersättning har gjorts före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

2011:1452 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för anspråk på ersättning med stöd av 21 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

2014:1319 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015.

2.I ärenden där ersättningsanspråk har framställts före ikraftträdandet gäller 5 § i den äldre lydelsen.

3.Ersättningsärenden som handläggs av Rikspolisstyrelsen ska efter utgången av år 2014 handläggas av

-Säkerhetspolisen, om de gäller skador som uppkommit i en verksamhet som enligt lag eller förordning eller enligt annat beslut av regeringen handläggs av den myndigheten, och

-Polismyndigheten i övriga fall.

2017:508 1. Denna förordning träder i kraft den 2 juli 2017.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för anspråk på ersättning med stöd av 13 § lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete.

2017:1075 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Ärenden som har inletts hos Justitiekanslern före ikraftträdandet men ännu inte har avgjorts handläggs enligt äldre föreskrifter.

2018:303 1. Denna förordning träder i kraft den 25 maj 2018.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för anspråk på ersättning med stöd av 48 § i den upphävda personuppgiftslagen (1998:204).

2018:1203 1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2018.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för anspråk på ersättning med stöd av 44 § i den upphävda kameraövervakningslagen (2013:460).

2021:1209 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2022.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för anspråk på ersättning med stöd av 2 kap. 6 § i den upphävda lagen (2007:258) om behandling av personuppgifter i Försvarsmaktens försvarsunderrättelseverksamhet och militära säkerhetstjänst och 2 kap. 5 § i den upphävda lagen (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet.

Bilaga Förvaltningsmyndigheter som avses i 5 § Arbetsförmedlingen Bolagsverket Centrala studiestödsnämnden Domstolsverket Ekobrottsmyndigheten Försvarets materielverk Försvarsmakten Försäkringskassan Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen Konsumentverket Kriminalvården Kronofogdemyndigheten Kustbevakningen Lantmäteriet Livsmedelsverket Luftfartsverket Migrationsverket Patent- och registreringsverket Pensionsmyndigheten Polismyndigheten Sjöfartsverket Skatteverket Statens institutionsstyrelse Statens jordbruksverk Säkerhetspolisen Trafikverket Transportstyrelsen Tullverket Åklagarmyndigheten Förordning (2017:1075).

AI-förklaring utifrån den officiella lagtexten. Vägledande, ersätter inte juridisk rådgivning.