Veterinärtaxeförordning (1975:539)

Veterinärtaxeförordning (1975:539) SFS nr: 1975:539 Departement/myndighet: Jordbruksdepartementet Utfärdad: 1975-06-12 Omtryck: Ändrad: Övrig text: Upphävd: 1995-01-01 Källa: Regeringskansliet / Lagrummet Inledande bestämmelser 1 § I denna taxa förstås med veterinärvård åtgärd som veterinär vidtar i syfte att fastställa, utesluta, förebygga, bota eller lindra sjukdom eller annat tillstånd hos husdjur, tjänsteförrättning dels förrättning som veterinär företar på grund av föreskrift eller förordnande av myndighet, dels förrättning som distriktsveterinär företar på grund av kallelse från enskild person. Ersättning för tjänsteförrättning som företas på grund av föreskrift eller förordnande av myndighet betalas av statsmedel, om ej annat är särskilt föreskrivet. Övriga förrättningar betalas av den för vilken förrättningen utföres. 1 a § I taxan ingår från och med den 1 januari 1991 inte mervärdesskatt som skall betalas för tjänster som avses i förordningen. Förordning (1991:10). Ersättning för tjänsteförrättning och rådgivning på mottagningen 2 § Veterinärer har rätt till ersättning för tjänsteförrättning och rådgivning på mottagning enligt vad som anges i det följande.

1. För varje förrättningsbesök som veterinären företar betalas inställelsearvode med 43 kronor. Är avståndet från veterinärens stationeringsort, eller annat ställe där veterinären i tjänsten uppehåller sig, till platsen för besöket mer än 10 km, betalas för framresan för varje därefter påbörjad sträcka av 10 km ett ytterligare arvode med 13 kronor, om avståndet inte är över 30 km. För förrättningsresa som är längre än 30 km betalas i stället för arvode enligt första och andra styckena inställelsearvode för hela framresan med 91 kronor 50 öre för den första halvtimmen och med 45 kronor 50 öre för varje därefter påbörjad femtonminutersperiod. Detsamma gäller vid resa för förrättningsbesök när annat färdmedel än bil används. Vid bestämmande av den tid som har gått åt för resan inräknas även den tid veterinären behövt invänta buss, fartyg, flygplan eller tåg. Tid för nattvila räknas däremot inte in.
2. Vid tjänsteförrättning är veterinären berättigad till resekostnadsersättning enligt de bestämmelser som enligt kollektivavtal gäller för statstjänstemän i allmänhet eller enligt särskilda bestämmelser. Veterinären skall, om det är möjligt, samordna sina förrättningsresor. Vid samordnad förrättningsresa skall resekostnaden om möjligt fördelas lika mellan de besökta djurägarna. Ingen av dem får dock debiteras högre resekostnad än som skulle ha betalats för förrättningsresa till honom ensam. Veterinären får inte debitera djurägaren högre inställelsearvode och resekostnadsersättning för besöket än som skulle ha betalats om veterinären åkt egen bil och vägsträckan uppgått till 30 km enkel resa.
3. För rådfrågning, med eller utan receptangivning, på veterinärens mottagning betalas arvode med 10 kronor 50 öre. Förordning (1993:1321). Ersättning för veterinärvård m. m. 3 § För veterinärvård, andra veterinära åtgärder samt för intyg eller utlåtanden betalas, utöver ersättning enligt 2 §, arvode med de belopp som anges i det följande under I--IV. För veterinärvård av andra djur än djur inom animalieproduktionen och för veterinärvård av hästar som inte används i jord- eller skogsbruket gäller endast IV. I. Enklare undersökning, ingrepp, behand- ling och intyg 21 kronor 50 öre II. Mer ingående eller besvärligare under- sökning, ingrepp och behandling, mindre operation samt utförligare intyg 32 kronor III. Särskilt kvalificerad undersökning, större ingrepp och operation, längre ut- låtande samt besiktning av lokal 48 kronor 50 öre IV. Särskilt svår operation, mer omfattande utredning, mer omfattande besiktning av större lokal, behandling av andra djur än djur inom animalieproduktionen och behand- ling av hästar som inte används i jord- eller skogsbruket enligt överenskommelse Vid tillämpningen av I--IV skall bifogade förteckning, betecknad som bilaga, tjäna till vägledning. Om en veterinär för samma persons räkning vid samma tillfälle vidtar ett flertal likartade åtgärder enligt I eller utför ett flertal likartade undersökningar och besiktningar enligt II eller III, skall han ha arvode för var och en utöver den första i I med 10 kronor 50 öre, i II med 16 kronor och i III med 21 kronor 50 öre. Detsamma gäller även vid ett flertal åtgärder enligt III: 16 i bilagan. Vid provtagning, tuberkulinundersökning eller annan liknande undersökning betalas, utöver ersättning enligt 2 §, arvode med 91 kronor 50 öre för första halvtimmen och med 45 kronor 50 öre för varje därefter påbörjad femtonminutersperiod. Förordning (1993:1321). Ersättning för besiktning m. m. vid in- och utförsel 4 § För besiktning vid in- och utförsel av levande djur och andra varor, som görs av en veterinär, skall ersättning lämnas enligt föreskrifter som meddelas av statens jordbruksverk efter samråd med riksrevisionsverket. Förordning (1991:193). 5 § har upphävts genom förordning (1979:867). 6 § har upphävts genom förordning (1979:867). Ersättning för förrättning på obekväm arbetstid 7 § Sådant arvode som anges i 2 och 3 §§ höjs med 100 procent, om förrättningen utförs
4. på sön- eller helgdag, på lördag eller på midsommar-, jul- eller nyårsafton,
5. på annan dag än som avses i 1 före klockan 7 och efter klockan
6. Ersättning för material, läkemedel, handräckning m. m. 8 § För material och läkemedel samt för övriga utlägg, vilka veterinären kan åsamkas, utgår ersättning till självkostnadspris. Den för vilkens räkning förrättningen utföres skall ge veterinären behövlig handräckning. Om så ej sker och veterinären själv måste tillhandahålla sådan, utgår ersättning härför till självkostnadspris. Djursjukvårdsavgift 8 a § Vid varje förrättning som utförs av en distriktsveterinär skall en särskild djursjukvårdsavgift betalas. Avgiften är 100 kronor när förrättningen avser djur inom animalieproduktionen och hästar som används i jord- eller skogsbruket och 150 kronor när förrättningen avser andra djur. Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i första stycket, om det finns särskilda skäl. Förordning (1992:281). Ersättnings erläggande m. m. 9 § Den för vars räkning förrättningen utförs skall vid anfordran betala ersättning och avgift enligt denna förordning till veterinären. Denne skall lämna kvitto, där det anges hur mycket som utgör arvode, djursjukvårdsavgift, resekostnadsersättning och övriga utgifter. Har räkning, specificerad på samma sätt, utfärdats och betalning erlagts genom post och bank, behöver veterinären inte lämna kvitto. Djursjukvårdsavgiften skall enligt de föreskrifter som statens jordbruksverk meddelar betalas in till länsstyrelsen i länet. Förordning (1991:193). Ytterligare föreskrifter 10 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av statens jordbruksverk efter samråd med statens livsmedelsverk. Förordning (1991:193). Bilaga Vägledande förteckning över veterinära åtgärder enligt 3 § I
7. Vanlig rutinundersökning, t. ex. inspektion, palpation, perkussion och auskultation, rektal- och vaginalundersökning
8. Enkel fysikalisk eller kemisk undersökning
9. Identitetsmärkning av djur
10. Enklare intyg
11. Besvärligare fängslingsåtgärd
12. Bedövning
13. Intravenös injektion
14. Infusion, annan än intravenös
15. Anläggande av strup- och nässvalgsond
16. Sårtoalett och annan enklare sårbehandling
17. Öppnande av abscesser m. m.
18. Avlägsnande av smärre inkar och vårtor
19. Avlägsnande av övertaliga spenar på kalv
20. Avhorning av mindre djur
21. Nosringning
22. Extraktion av mjölktänder
23. Avlägsnande av främmande kropp i konjunktivalsäcken
24. Normalkastration av spädgris, mindre kalv, får och get
25. Dräktighetsundersökning (dock ej på sto)
26. Klämning av gul kropp och äggstockscysta
27. Luftinpumpning i juvret
28. Sutur av vulva
29. Tappning av urinblåsa II
30. Mera ingående eller besvärlig undersökning, t. ex. undersökning av munhåla och svalg med användande av munstege, mikroskopisk undersökning, undersökning av komplicerade hältor m. m.
31. Utförligare intyg
32. Intravenös infusion
33. Åderlåtning
34. Mer omfattande sårbehandling
35. Avhorning av större djur
36. Tandraspning
37. Avlägsnande av främmande kropp i foderstrupe
38. Trokarisering samt punktion av leder, bröst och bukhåla
39. Tracheotomi
40. Operation av inguinalbråck hos smågris
41. Operation av atresia ani och prolapsus recti hos mindre djur
42. Enklare spenoperation
43. Reposition av torsio uteri
44. Sköljning av livmoder
45. Artificiell insemination på särskild begäran
46. Operation av hov- eller klövböld samt okomplicerat spiktramp
47. Anläggande av gips- eller stödförband
48. Obduktion av mindre djur III
49. Besiktning av lokaler o.d.
50. Längre skriftligt utlåtande
51. Mer ingående urinundersökning
52. Mer ingående spermaundersökning
53. Blodkroppsräkning, blodgruppsbestämning och SR
54. Hjärtundersökning med EKG
55. Undersökning med endoskop
56. Röntgenundersökning
57. Resningsåtgärder med hjälp av speciell lyftanordning
58. Fullständigt kör- och belastningsprov
59. Blodtransfusion och anläggande av intravenöst dropp
60. Särskilt komplicerad sårbehandling
61. Avlägsnande av svulster
62. Extraktion eller klippning av permanenta tänder
63. Normalkastration av hingst
64. Normalkastration av tjur och galt
65. Operation av sädessträngfistel
66. Operation av kryptorchism och navelbråck hos smågris
67. Dräktighetsundersökning på sto
68. Enklare förlossning
69. Manuellt avlägsnande av efterbörd
70. Reposition av livmoderframfall
71. Enkel operation på flera spenar
72. Operation av spenfistel och större spenskador
73. Operation av patellaupphakning
74. Streck- och punktbränning
75. Kotnervsnitt
76. Obduktion av större djur IV
77. Extirpation av ögonbulb: häst
78. Operation av nack- och mankfistel
79. Laparotomi: stordjur
80. Operation av löpmagsdislokation
81. Operation av främmande kropp (traumatisk peritonit)
82. Operation av bråck: större djur
83. Svårare förlossning
84. Kejsarsnitt: nöt
85. Kejsarsnitt: häst
86. Extirpation av livmoder
87. Extirpation av äggstockar
88. Operation av kryptorchism hos hingst
89. Klövamputation
90. Mer omfattande utredning
91. Veterinärvård av sällskapsdjur --------- Anmärkning Som mindre djur skall anses: får, get, pälsdjur, fjäderfä samt häst, nötkreatur och svin under fyra månader. Övergångsbestämmelser 1983:860 Denna förordning träder i kraft den 1 december
92. I fråga om åtgärder som vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 1984:821 Denna förordning träder i kraft den 1 december
93. I fråga om åtgärder som vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 1985:671 Denna förordning träder i kraft den 15 juli
94. I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter. 1987:590 Denna förordning träder i kraft den 1 juli
95. I fråga om åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 1988:405 Denna förordning träder i kraft den 1 juli
96. I fråga om åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 1990:25 Denna förordning träder i kraft den 1 mars
97. I fråga om åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 1990:306 Denna förordning träder i kraft den 1 juli
98. I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter. 1991:193 Denna förordning träder i kraft den 1 juli
99. I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter. 1991:1497 Denna förordning träder i kraft den 1 januari
100. I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter. 1992:281 Denna förordning träder i kraft den 1 juli
101. I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter. 1993:1321 Denna förordning träder i kraft den 1 januari
102. I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.