Veterinärtaxeförordning (1975:539)
Vad handlar författningen om?
Denna förordning reglerar ersättningen för veterinärers tjänster och rådgivning, samt för veterinärvård och andra åtgärder som utförs av veterinärer. Den fastställer även hur resekostnader och vissa avgifter ska beräknas.
För vem: Veterinärer som utför tjänster och rådgivning; Personer för vilka veterinärtjänster utförs (djurägare).
Snabbfakta
- Land
- Sverige
- Rättsområde
- Skatterätt
- Paragrafer
- 8
- Källa
- data.riksdagen.se
- Texten hämtad
- Förklaringen uppdaterad
Vad reglerar författningen?
- Definitioner av "veterinärvård" och "tjänsteförrättning".
- Ersättning för tjänsteförrättning och rådgivning på mottagning.
- Ersättning för veterinärvård, andra veterinära åtgärder, intyg och utlåtanden.
- Ersättning för besiktning vid in- och utförsel av djur och varor.
- Ersättning för material, läkemedel, handräckning och djursjukvårdsavgift.
Vem berörs av författningen?
- Veterinärer som utför tjänster och rådgivning.
- Personer för vilka veterinärtjänster utförs (djurägare).
Vilka är de viktigaste punkterna?
- Ersättning för tjänsteförrättning som utförs på grund av myndighetsföreskrift betalas av statsmedel, annars av den som beställt tjänsten.
- För varje förrättningsbesök betalas ett inställelsearvode på 43 kronor, med tillägg för längre resor.
- Arvoden för veterinärvård varierar från 21 kronor 50 öre för enklare åtgärder till överenskommelse för särskilt svåra operationer och behandling av vissa djur.
- Arvoden höjs med 100 procent om förrättningen utförs på sön- eller helgdag, lördag, midsommar-, jul- eller nyårsafton, eller på annan dag före klockan 7 och efter klockan 19.
- En särskild djursjukvårdsavgift på 100 kronor för djur inom animalieproduktionen och hästar i jord-/skogsbruk, och 150 kronor för andra djur, ska betalas vid varje förrättning av en distriktsveterinär.
Skatterätt
Lagtext
Lagtext
Innehåll (8)
- 1 § I denna taxa förstås med
- 2 § Veterinärer har rätt till ersättning för tjänsteförrättning och
- 3 § För veterinärvård, andra veterinära åtgärder samt för intyg eller
- 4 § För besiktning vid in- och utförsel av levande djur och andra varor,
- 7 § Sådant arvode som anges i 2 och 3 §§ höjs med 100 procent, om
- 8 § För material och läkemedel samt för övriga utlägg, vilka veterinären
- 9 § Den för vars räkning förrättningen utförs skall vid anfordran betala
- 10 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av denna förordning
Veterinärtaxeförordning (1975:539) SFS nr: 1975:539 Departement/myndighet: Jordbruksdepartementet Utfärdad: 1975-06-12 Omtryck:
Ändrad:
Övrig text:
Upphävd: 1995-01-01 Källa: Regeringskansliet / Lagrummet Inledande bestämmelser
1 §I denna taxa förstås med
veterinärvård åtgärd som veterinär vidtar i syfte att fastställa, utesluta, förebygga, bota eller lindra sjukdom eller annat tillstånd hos husdjur, tjänsteförrättning dels förrättning som veterinär företar på grund av föreskrift eller förordnande av myndighet, dels förrättning som distriktsveterinär företar på grund av kallelse från enskild person.
Ersättning för tjänsteförrättning som företas på grund av föreskrift eller förordnande av myndighet betalas av statsmedel, om ej annat är särskilt föreskrivet. Övriga förrättningar betalas av den för vilken förrättningen utföres.
1 a § I taxan ingår från och med den 1 januari 1991 inte mervärdesskatt som skall betalas för tjänster som avses i förordningen. Förordning (1991:10).
Ersättning för tjänsteförrättning och rådgivning på mottagningen
2 §Veterinärer har rätt till ersättning för tjänsteförrättning och
rådgivning på mottagning enligt vad som anges i det följande.
Är avståndet från veterinärens stationeringsort, eller annat ställe där veterinären i tjänsten uppehåller sig, till platsen för besöket mer än 10 km, betalas för framresan för varje därefter påbörjad sträcka av 10 km ett ytterligare arvode med 13 kronor, om avståndet inte är över 30 km.
För förrättningsresa som är längre än 30 km betalas i stället för arvode enligt första och andra styckena inställelsearvode för hela framresan med 91 kronor 50 öre för den första halvtimmen och med 45 kronor 50 öre för varje därefter påbörjad femtonminutersperiod. Detsamma gäller vid resa för förrättningsbesök när annat färdmedel än bil används.
Vid bestämmande av den tid som har gått åt för resan inräknas även den tid veterinären behövt invänta buss, fartyg, flygplan eller tåg. Tid för nattvila räknas däremot inte in.
Veterinären skall, om det är möjligt, samordna sina förrättningsresor. Vid samordnad förrättningsresa skall resekostnaden om möjligt fördelas lika mellan de besökta djurägarna. Ingen av dem får dock debiteras högre resekostnad än som skulle ha betalats för förrättningsresa till honom ensam.
Veterinären får inte debitera djurägaren högre inställelsearvode och resekostnadsersättning för besöket än som skulle ha betalats om veterinären åkt egen bil och vägsträckan uppgått till 30 km enkel resa.
Ersättning för veterinärvård m. m.
3 §För veterinärvård, andra veterinära åtgärder samt för intyg eller
utlåtanden betalas, utöver ersättning enligt 2 §, arvode med de belopp som anges i det följande under I--IV. För veterinärvård av andra djur än djur inom animalieproduktionen och för veterinärvård av hästar som inte används i jord- eller skogsbruket gäller endast IV.
I. Enklare undersökning, ingrepp, behand- ling och intyg 21 kronor 50 öre II. Mer ingående eller besvärligare under- sökning, ingrepp och behandling, mindre operation samt utförligare intyg 32 kronor III. Särskilt kvalificerad undersökning, större ingrepp och operation, längre ut- låtande samt besiktning av lokal 48 kronor 50 öre IV. Särskilt svår operation, mer omfattande utredning, mer omfattande besiktning av större lokal, behandling av andra djur än djur inom animalieproduktionen och behand- ling av hästar som inte används i jord- eller skogsbruket enligt överenskommelse Vid tillämpningen av I--IV skall bifogade förteckning, betecknad som bilaga, tjäna till vägledning.
Om en veterinär för samma persons räkning vid samma tillfälle vidtar ett flertal likartade åtgärder enligt I eller utför ett flertal likartade undersökningar och besiktningar enligt II eller III, skall han ha arvode för var och en utöver den första i I med 10 kronor 50 öre, i II med 16 kronor och i III med 21 kronor 50 öre. Detsamma gäller även vid ett flertal åtgärder enligt III: 16 i bilagan.
Vid provtagning, tuberkulinundersökning eller annan liknande undersökning betalas, utöver ersättning enligt 2 §, arvode med 91 kronor 50 öre för första halvtimmen och med 45 kronor 50 öre för varje därefter påbörjad femtonminutersperiod. Förordning (1993:1321).
Ersättning för besiktning m. m. vid in- och utförsel
4 §
För besiktning vid in- och utförsel av levande djur och andra varor, som görs av en veterinär, skall ersättning lämnas enligt föreskrifter som meddelas av statens jordbruksverk efter samråd med riksrevisionsverket. Förordning (1991:193).
5 § har upphävts genom förordning (1979:867).
6 § har upphävts genom förordning (1979:867).
Ersättning för förrättning på obekväm arbetstid
7 §Sådant arvode som anges i 2 och 3 §§ höjs med 100 procent, om
förrättningen utförs 1. på sön- eller helgdag, på lördag eller på midsommar-, jul- eller nyårsafton, 2. på annan dag än som avses i 1 före klockan 7 och efter klockan 19.
Ersättning för material, läkemedel, handräckning m. m.
8 §För material och läkemedel samt för övriga utlägg, vilka veterinären
kan åsamkas, utgår ersättning till självkostnadspris.
Den för vilkens räkning förrättningen utföres skall ge veterinären behövlig handräckning. Om så ej sker och veterinären själv måste tillhandahålla sådan, utgår ersättning härför till självkostnadspris.
Djursjukvårdsavgift 8 a § Vid varje förrättning som utförs av en distriktsveterinär skall en särskild djursjukvårdsavgift betalas. Avgiften är 100 kronor när förrättningen avser djur inom animalieproduktionen och hästar som används i jord- eller skogsbruket och 150 kronor när förrättningen avser andra djur.
Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i första stycket, om det finns särskilda skäl. Förordning (1992:281).
Ersättnings erläggande m. m.
9 §Den för vars räkning förrättningen utförs skall vid anfordran betala
ersättning och avgift enligt denna förordning till veterinären. Denne skall lämna kvitto, där det anges hur mycket som utgör arvode, djursjukvårdsavgift, resekostnadsersättning och övriga utgifter. Har räkning, specificerad på samma sätt, utfärdats och betalning erlagts genom post och bank, behöver veterinären inte lämna kvitto.
Djursjukvårdsavgiften skall enligt de föreskrifter som statens jordbruksverk meddelar betalas in till länsstyrelsen i länet. Förordning (1991:193).
Ytterligare föreskrifter
10 §Ytterligare föreskrifter för verkställighet av denna förordning
meddelas av statens jordbruksverk efter samråd med statens livsmedelsverk. Förordning (1991:193).
Bilaga Vägledande förteckning över veterinära åtgärder enligt 3 § I 1. Vanlig rutinundersökning, t. ex. inspektion, palpation, perkussion och auskultation, rektal- och vaginalundersökning 2. Enkel fysikalisk eller kemisk undersökning 3. Identitetsmärkning av djur 4. Enklare intyg 5. Besvärligare fängslingsåtgärd 6. Bedövning 7. Intravenös injektion 8. Infusion, annan än intravenös 9. Anläggande av strup- och nässvalgsond 10. Sårtoalett och annan enklare sårbehandling 11. Öppnande av abscesser m. m.
Övergångsbestämmelser 1983:860 Denna förordning träder i kraft den 1 december 1983. I fråga om åtgärder som vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1984:821 Denna förordning träder i kraft den 1 december 1984. I fråga om åtgärder som vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1985:671 Denna förordning träder i kraft den 15 juli 1985. I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
1987:590 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987. I fråga om åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1988:405 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988. I fråga om åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1990:25 Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1990. I fråga om åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1990:306 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1990. I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
1991:193 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991. I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
1991:1497 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992. I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
1992:281 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992.
I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
1993:1321 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994. I fråga om förrättning som har ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.