Ersättningsstadga (1971:1197) för riksdagens ledamöter

Ersättningsstadga (1971:1197) för riksdagens ledamöter SFS nr: 1971:1197 Departement/myndighet: Justitiedepartementet L6 Utfärdad: 1971-12-17 Omtryck: SFS1987:110 Ändrad: Övrig text: Upphävd: 1988-07-01 Källa: Regeringskansliet / Lagrummet Inledande bestämmelser 1 § En ledamot av riksdagen är berättigad till ekonomiska förmåner enligt denna stadga. Förmånerna utgår inte för tid då en ledamot är statsråd. Ej heller utgår förmånerna för tid då en ledamot av annat skäl än offentligt uppdrag eller sjukdom och annat laga förfall beviljats ledighet under minst en månad i följd. För ersättare som utövar uppdrag som riksdagsledamot gäller samma bestämmelser som för ledamot med de undantag som anges i 2 och 7 §§. Lag (1987:110). 2 § Bestämmelserna i 3--13 §§ tillämpas från och med den dag då ledamoten tar plats i riksdagen, till och med utgången av den månad, då uppdraget att vara ledamot upphör. För den som ersätter annan ledamot än talmannen eller ett statsråd tillämpas 3--13 §§ endast för tjänstgöringstiden. Riksdagens förvaltningskontor får, då särskilda skäl föreligger, besluta att bestämmelserna i 3--13 §§ helt eller delvis skall tillämpas för ersättare även för tid utöver tjänstgöringstiden. Pension enligt denna stadga utgår från och med den dag, då rätten att uppbära pension inträder, till och med den dag, då en månad förflutit efter pensionstagarens död, eller, om pensionsrätten upphör av annan anledning, till och med utgången av den månad, varunder rätten upphört. Egenpension enligt denna stadga får inte utgå samtidigt med arvode. Lag (1987:110). Arvode 3 § Ledamotsarvode betalas med ett belopp för månad som motsvarar den genomsnittliga lönen för tjänster som byråchefer vid statliga myndigheter och som rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd. Riksdagens förvaltningskontor beräknar årligen arvodet för tiden den 1 oktober--den 30 september. Talmannen erhåller ett arvode som motsvarar lönen till statsministern. Vid tillämpning av lagen (1962:381) om allmän försäkring skall arvodet anses som inkomst av anställning och ledamot anses som arbetstagare. Lag (1987:110). 4 § Tilläggsarvode betalas för månad till vice talman med 12 procent, till ordförande i utskott med 8 procent och till vice ordförande i utskott med 4 procent av ledamotsarvodet. Lag (1987:110). 5 § Sjukpenning och föräldrapenning över garantinivån, som tillkommer ledamot, uppbärs i den ordning som anges i 3 kap. 16 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring (arbetsgivarinträde). Lag (1987:110). 6 § Beviljas en ledamot ledighet under mer än femton dagar i följd av annat skäl än offentligt uppdrag eller sjukdom och annat laga förfall, görs avdrag från arvodet med två tredjedelar från och med den sextonde dagen. Lag (1987:110). Traktamente 7 § En ledamot som är bosatt utanför ett område, som begränsas av en cirkel med 70 kilometers radie och med riksdagshuset som medelpunkt, får för tid då riksmöte pågår, med undantag för uppehåll i samband med jul och nyår, traktamente beräknat efter sammanlagda lägsta beloppen för dag och natt enligt det allmänna reseavtal, som tillämpas för statliga tjänstemän. Detsamma gäller vid sammanträde eller annan förrättning för riksdagen i Stockholm under tid då riksmöte inte pågår. Om en ersättare, som inte kan beredas bostad i riksdagens hus, har kostnader för övernattning som överstiger nattraktamentet, kan förvaltningskontoret bevilja särskild ersättning härför. Lag (1987:110). 8 § Annan ledamot, som är bosatt utanför ett område, som begränsas av en cirkel med 15 kilometers radie och med riksdagshuset som medelpunkt, kan av riksdagens förvaltningskontor tillerkännas traktamente med högst det belopp som följer av 7 §. Lag (1987:110). 9 § Om en ledamot varit frånvarande mer än femton dagar i följd upphör traktamentet för dag från och med den första dagen. Detsamma gäller om en ledamot under frånvaro uppbär annat dagtraktamente. Vid frånvaro mer än femton dagar i följd, minskas traktamentet för natt till hälften från och med den sextonde dagen. Efter frånvaro mer än nittio dagar i följd utgår inte längre något traktamente. Lag (1987:110). Kostnadsersättning 10 § Till en ledamot betalas kostnadsersättning för månad. Kostnadsersättning utgör för år räknat för ledamot som är berättigad till traktamente 70 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och för annan ledamot ett basbelopp. Efter frånvaro mer än nittio dagar i följd upphör kostnadsersättningen. Talmannen är inte berättigad till kostnadsersättning. Lag (1987:110). Reseförmåner 11 § Ledamot får anlita inrikes järnvägar och statliga busslinjer på riksdagens bekostnad. Detsamma gäller för resor med reguljära flyglinjer om resan avser utövandet av uppdraget som riksdagsledamot. Lag (1987:110). 12 § har upphävts genom lag (1973:1052). 13 § Riksdagens förvaltningskontor kan bestämma enligt 27 §, att ledamot på riksdagens bekostnad får anlita annat färdmedel än som anges i 11 § och att ledamot äger åtnjuta traktamente vid resa med anledning av uppdraget som riksdagsledamot. Lag (1987:110). Egenpension 14 § Pensionsförmåner är ålders-, sjuk- och visstidspension. Pensionsåldern inträder vid utgången av det riksdagsår varunder ledamoten uppnår 65 års ålder. Pensionsunderlaget utgörs vid varje tidpunkt av det arvode för månad som utgår till ledamoten. Talmannen erhåller utöver pension enligt denna stadga ett så stort belopp att de sammanlagda förmånerna motsvarar pensionen till statsministern. Lag (1984:975). 15 § För hel pension fordras 12 riksdagsår. Endast år före uppnådd pensionsålder tillgodoräknas. Då fråga är om sjukpension, inräknas utöver antalet uppnådda riksdagsår även de år som återstår till pensionsåldern. Lag (1977:1036). 16 § Ålderspension utgår vid uppnådd pensionsålder eller vid den senare tidpunkt då mandatet upphör. För den som lämnat riksdagen före pensionsåldern föreligger dock rätt till ålderspension endast om han uppnått minst sex riksdagsår. Sjukpension utgår till ledamot som före pensionsåldern frånträder sitt uppdrag på grund av sjukdom, som är varaktig eller kan antagas bliva bestående avsevärd tid. Visstidspension utgår till den som varit ledamot minst sex år och vid mandatets upphörande uppnått 50 år men ej pensionsåldern och som ej är berättigad till sjukpension. Om särskilda omständigheter föreligger, äger riksdagens förvaltningsstyrelse medge att ålderspension eller visstidspension får utgå även till ledamot, som inte uppfyller de villkor som föreskrivs i första styckets andra mening respektive i tredje stycket. 17 § Hel egenpension utgör för månad före 65 års ålder 65 procent och från och med 65 års ålder 13 procent av pensionsunderlaget. För ledamot som är född före 1914 ökas sistnämnda procenttal med 2,6 procent för varje år han är född före

1. Uppgår antalet riksdagsår inte till 12, utgår så stor del av hel egenpension som svarar mot antalet riksdagsår. Lag (1977:1036). 18 § Från egenpension före 65 års ålder avdrages vad ledamoten är berättigad att uppbära i form av sjukpenning, sjukbidrag eller förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, sjukpenning dock endast om den börjat utgå vid pensionstillfället. Utgår ej hel pension minskas avdrag i motsvarande mån som pensionen. Lag (1976:387). Familjepension 19 § Familjepension utgår efter den som vid sin död var ledamot av riksdagen eller berättigad till egenpension enligt 16 §. Den tillkommer efterlevande make, under förutsättning att äktenskapet ingåtts senast den dag ledamoten fyllt 60 år, samt efterlevande barn som ej fyllt 19 år. Särskild änkepension utgår till änka som omfattas av första stycket, om hon ej erhåller änkepension enligt tilläggspensioneringen inom den allmänna försäkringen. Riksdagens förvaltningsstyrelse kan bevilja skälig pension till frånskild make ävensom till efterlevande make oaktat äktenskapet ingåtts senare än som sagts i första stycket. Familjepension enligt denna stadga utgår till efterlevande till talmannen med ett så stort belopp att de sammanlagda förmånerna motsvarar familjepensionsförmånerna till efterlevande till statsministern. Lag (1984:975). 20 § Hel familjepension utgör för månad, för en förmånsberättigad (make eller barn) 5 procent av pensionsunderlaget och för två eller flera förmånsberättigade 10 procent av pensionsunderlaget. Om ledamoten var född före 1914, skall för varje år han var född före detta år de angivna procenttalen ökas med 1,04 procent för änka och med 0,26 procent för varje barn. Ökning skall dock ske med 1,04 procent för ett barn, om ledamoten inte efterlämnade änka. Om mer än en förmånsberättigad finns, fördelas familjepensionen så att make alltid erhåller vad som skolat utgå till en förmånsberättigad. Mellan flera barn delas lika. Hel särskild änkepension utgör för månad 21 procent av pensionsunderlaget, i förekommande fall minskat med vad som kan tillkomma änkan enligt andra stycket. 21 § Från särskild änkepension avdrages livränta som med anledning av dödsfallet utgår till änkan på grund av obligatorisk yrkesskadeförsäkring eller på grund av staten åliggande ersättningsskyldighet. 22 § Bestämmelserna i 14 § tredje stycket, 15 § första stycket, 17 § andra stycket samt 18 § andra stycket äger motsvarande tillämpning. Vid fastställande av pension efter den som vid sin död var ledamot av riksdagen eller uppbar sjukpension äger även 15 § andra stycket motsvarande tillämpning. 23 § Rätten till familjepension och särskild änkepension upphör för make vid ingående av nytt äktenskap. Avgångsersättning 24 § Avgångsersättning utgår till den som varit ledamot av riksdagen minst tre år och som vid mandatets upphörande ej erhåller pension enligt denna stadga. Ersättningen utgör tolv månadsarvoden för den som vid mandatets upphörande uppnått sex riksdagsår och eljest sex månadsarvoden. Om särskilda omständigheter föreligger, äger riksdagens förvaltningsstyrelse medge att avgångsersättning med sex eller tolv månadsarvoden får utgå även till ledamot, som ej uppnått det antal riksdagsår som föreskrivs i första stycket. Lag (1976:387). Grupplivförsäkring 25 § Ledamöterna är grupplivförsäkrade på riksdagens bekostnad. Reglementet (1962:698) angående statens grupplivförsäkring äger motsvarande tillämpning. Representationsbidrag 26 § Representationsbidrag utgår till talmannen med samma belopp som utgår till statsministern. Till vice talman utgår representationsbidrag med en sjättedel därav. Lag (1980:1870). Tillämpningsföreskrifter m. m. 27 § Riksdagens förvaltningskontor meddelar tillämpningsföreskrifter till denna stadga. Lag (1983:1119). Övergångsbestämmelser 1988:589
2. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988 då ersättningsstadgan (1971:1197) för riksdagens ledamöter skall upphöra att gälla.
3. Den som vid lagens ikraftträdande är ledamot eller ersättare för ledamot eller beviljats pension på grund av uppdrag som ledamot eller ersättare för ledamot skall fortfarande omfattas av äldre bestämmelser om pension, dock att ålderspension som utges med tillämpning av bestämmelserna i 14--17 §§ ersättningsstadgan (1971:1197) skall beräknas till det högre belopp som följer av bestämmelserna i 15 § nya lagen.
4. Den nya lagens bestämmelser om inkomstgaranti tillämpas för den som den 1 juli 1988 var ledamot eller ersättare om han senast trettio dagar efter det att uppdraget att vara ledamot eller ersättare upphört avgett en skriftlig förklaring till riksdagens förvaltningskontor att han önskar omfattas av bestämmelserna om inkomstgaranti i stället för den gamla lagens bestämmelser om visstidspension.