Förordning (1994:54) om fri rörlighet för tjänster på sjötransportområdet

Vad handlar författningen om?

Denna förordning handlar om att införa fri rörlighet för tjänster inom sjötransportområdet i Sverige, baserat på avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet). Den syftar till att anpassa svensk lagstiftning till EU:s regler för sjötransporter.

För vem: Svenska myndigheter och företag som är verksamma inom sjötransportområdet; Medlemsstater inom EES och tredje länder som har sjöfartsrelationer med dessa.

Snabbfakta

Land: Sverige
Rättsområde: Transporträtt
Paragrafer: 8
Källa: data.riksdagen.se
Texten hämtad: 2026-06-17
Förklaringen uppdaterad: 2026-07-07

Vad reglerar författningen?

Tillämpningen av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater och mellan medlemsstater och tredje land.
Anpassningar av EU-förordningar till EES-avtalet, särskilt gällande begrepp och förfaranden som är specifika för EU:s rättsordning.
Samordning av åtgärder gentemot tredje land och tredje lands företag inom sjöfartsområdet.
Förbud mot unilaterala nationella restriktioner för transport av vissa varor som reserverats för fartyg under inhemsk flagg.

Vem berörs av författningen?

Svenska myndigheter och företag som är verksamma inom sjötransportområdet.
Medlemsstater inom EES och tredje länder som har sjöfartsrelationer med dessa.

Vilka är de viktigaste punkterna?

Rådets förordning (EEG) nr 4055/86 och nr 3573/90 ska gälla som svensk förordning.
Det ska inte finnas några unilaterala nationella restriktioner beträffande transport av vissa varor som helt eller delvis förbehållits för fartyg som för inhemsk flagg.
Bestämmelser om lastdelning för bulklastfart i alla framtida avtal med tredje land är förbjudna.
De avtalsslutande parterna ska samordna sitt handlande och sina åtgärder gentemot tredje land och tredje landsföretag på sjöfartsområdet.

Transporträtt

Vägtrafikkungörelse (1974:98) för civilförsvaret

Riksåklagarens beslut (1981:716) om ordningsbot för vissa brott

Förordning (1998:786) om internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Förordning (2026:311) om invasiva främmande arter

Förordning (2007:704) om vissa sanktioner mot Iran

Förordning (2001:650) om vägtrafikregister

Lag (2018:1854) om den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen

Lag (2021:319) om Transportstyrelsens olycksdatabas

Transporträtt

Lagtext

Innehåll (8)

1 § Följande bestämmelser i rättsakter inom Europeiska gemenskaperna (EG),
2 § Som bilaga 1 och 2 till denna förordning finns de svenska texterna til
4 § När bestämmelserna innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden
5 § Hänvisningen i artikel 1.3 i förordning (EEG) nr 4055/86 till artiklar
6 § Artikel 2 i förordning (EEG) nr 4055/86 skall ersättas av: Det skall i
7 § Hänvisningen i artikel 4.1 a i förordning (EEG) nr 4055/86 till
8 § Protokoll 19 i EES-avtalet skall tillämpas på relationer med tredje la
9 § Beträffande artikel 5.1 i förordning (EEG) nr 4055/86 gäller att

Förordning (1994:54) om fri rörlighet för tjänster på sjötransportområdet SFS nr: 1994:54 Departement/myndighet: Kommunikationsdepartementet Utfärdad: 1994-02-10 Omtryck:

Ändrad:

Övrig text: Bilaga 1 och 2 ej med här.

Upphävd: 1995-02-01 Källa: Regeringskansliet / Lagrummet Bestämmelser som enligt EES-avtalet skall gälla som svensk rätt

1 §

Följande bestämmelser i rättsakter inom Europeiska gemenskaperna (EG), som det hänvisas till i bilaga XIII till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet), skall gälla som svensk förordning:

1.Rådets förordning (EEG) nr 4055/86 av den 22 december 1986 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land.

2.Rådets förordning (EEG) nr 3573/90 av den 4 december 1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av förordning (EEG) nr 4055/86 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land.

2 §Som bilaga 1 och 2 till denna förordning finns de svenska texterna till

de förordningar som anges i 1 §.

3 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska, nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna skall ha samma giltighet.

EES-anpassning av bestämmelserna

4 §När bestämmelserna innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden

som är utmärkande för EG: s rättsordning, exempelvis -- ingresser, -- adressaterna för EG: s rättsakter, -- hänvisningar till territorier eller språk inom EG, -- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems- staterna, deras offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa stater, -- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden, skall bestämmelserna i följande protokoll tillämpas:

1.EES-avtalets protokoll 1 om övergripande anpassning i den lydelse protokollet har efter ändringar enligt protokollet den 17 mars 1993 med justeringar av EES-avtalet.

2.Protokoll 1 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol.

3.Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna.

Protokollen finns intagna i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

5 §Hänvisningen i artikel 1.3 i förordning (EEG) nr 4055/86 till artiklarna

55--58 i fördraget skall i stället avse artiklarna 30 och 32--34 i EES-avtalet. Hänvisningen till artikel 62 i fördraget är inte tillämplig.

6 §Artikel 2 i förordning (EEG) nr 4055/86 skall ersättas av: Det skall inte

finnas några unilaterala nationella restriktioner beträffande transport av vissa varor som helt eller delvis förbehållits för fartyg som för inhemsk flagg.

7 §Hänvisningen i artikel 4.1 a i förordning (EEG) nr 4055/86 till

förordning (EEG) nr 954/79 skall i stället avse lagen (1983:1015) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser.

8 §Protokoll 19 i EES-avtalet skall tillämpas på relationer med tredje land

inom sjöfarten samt för genomförandet av artiklarna 5, 6 och 7 i förordning (EEG) nr 4055/86.

Protokollet finns intaget som bilaga 3 till denna förordning.

9 §Beträffande artikel 5.1 i förordning (EEG) nr 4055/86 gäller att

bestämmelser om lastdelning för bulklastfart i alla framtida avtal med tredje land är förbjudna.

Bilaga 3 Protokoll 19 om sjöfart De avtalsslutande parterna skall inte sinsemellan tillämpa de åtgärder som avses i rådets förordningar (EEG) nr 4057/86 (EGT L 378, 31.12.1986, s. 14) och (EEG) nr 4058/86 (EGT L 378, 31.12.1986, s. 21) och rådets beslut nr 83/573/EEG (EGT L 332, 28.11.1983, s. 37) eller andra liknande åtgärder förutsatt att de regler angående sjöfart som är upptagna i avtalet genomförs i sin helhet.

De avtalsslutande parterna skall samordna sitt handlande och sina åtgärder gentemot tredje land och tredje landsföretag på sjöfartsområdet i enlighet med följande bestämmelser.

1.Om en avtalsslutande part beslutar att övervaka vissa tredje länders verksamhet inom lastsjöfarten skall den informera Gemensamma EES-kommittén och ha rätt att föreslå andra avtalsslutande parter att de skall delta i åtgärden.

2.Om en avtalsslutande part beslutar att göra en diplomatisk uppvaktning hos ett tredje land som svar på begränsningar av eller hot om att införa begränsningar av fri tillgång till last på oceantrader, skall parten underrätta Gemensamma EES-kommittén. Övriga avtalsslutande parter får besluta att delta i en sådan diplomatisk uppvaktning.

3.Om någon av de avtalsslutande parterna avser att vidta åtgärder gentemot ett tredje land eller redare i ett tredje land för att bl. a. reagera på illojal prissättning av vissa rederier i tredje länder som deltar i internationell lastlinjesjöfart eller för att reagera på begränsningar eller hot om att införa begränsningar vad avser fri tillgång till laster på oceantrader skall parterna underrätta Gemensamma EES-kommittén. Närhelst detta är lämpligt får den avtalsslutande part som inlett dessa förfaranden begära att övriga avtalsslutande parter deltar i dem.

Övriga avtalsslutande parter får besluta att vidta samma handlingar eller åtgärder ifråga om sina egna territorier. Där sådana handlingar eller åtgärder som en avtalsslutande part vidtar kringgås med utnyttjande av andra avtalsslutande parters territorier, och om dessa parter inte har beslutat om sådana handlingar eller åtgärder, får den avtalsslutande part vars handlingar eller åtgärder kringgås vidta lämpliga åtgärder för att rätta till situationen.

4.Om någon av de avtalsslutande parterna avser att sluta ett lastdelningsavtal av den typ som anges i artikel 5.1 och 6 i Rådets förording (EEG) nr 4055/86 (EGT L 378, 31.12.1986, s. 1) eller utsträcka denna förordnings bestämmelser till att avse medborgare i ett tredje land på sätt som sägs i förordningens artikel 7, skall den avtalsslutande parten underrätta Gemensamma EES-kommittén.

Om en eller flera av de övriga avtalsslutande parterna har invändningar mot den avsedda åtgärden skall en nöjaktig lösning sökas inom Gemensamma EES-kommittén. Om de avtalsslutande parterna inte når någon överenskommelse, får lämpliga åtgärder vidtas. Om inga andra medel finns att tillgå, får sådana åtgärder innefatta återkallande mellan de avtalsslutande parterna av den princip om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet som stadgas i artikel 1 i förordningen.

5.De uppgifter som anges i punkterna 1--4 skall alltid när det är möjligt lämnas i god tid, för att de avtalsslutande parterna skall kunna samordna sitt handlande.

6.På begäran av en avtalsslutande part skall samråd äga rum mellan de avtalsslutande parterna beträffande angelägenheter som rör sjöfartsfrågor och som behandlas i internationella organisationer och beträffande olika aspekter av den utveckling som ägt rum i relationerna mellan de avtalsslutande parterna och tredje länder i sjöfartsfrågor och om hur bilaterala och multilaterala överenskommelser som slutits på området tillämpas.

Texterna på finska, isländska och norska finns tillgängliga hos Utrikesdepartementet. Texterna på de övriga språken finns publicerade i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT).//

AI-förklaring utifrån den officiella lagtexten. Vägledande, ersätter inte juridisk rådgivning.