Officiella källorriksdagen.se · EUR-Lex
Europaius

Tillkännagivande (2001:782) av överenskommelser som avses i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

Vad handlar författningen om?

Denna lag handlar om vilka internationella överenskommelser som gäller för rättslig hjälp i brottmål, och hur dessa påverkar tillämpningen av den svenska lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Den specificerar vilka avtal som är relevanta för olika aspekter av internationellt rättsligt samarbete.

För vem: Myndigheter som hanterar internationell rättslig hjälp i brottmål; Personer som är involverade i brottmål med internationella kopplingar.

Snabbfakta

Land
Sverige
Rättsområde
Övriga författningar
Källa
data.riksdagen.se
Texten hämtad
Förklaringen uppdaterad

Vad reglerar författningen?

  • Vilka överenskommelser som reglerar rättslig hjälp i administrativa eller icke-straffrättsliga förfaranden.
  • Vilka överenskommelser som tillåter att ansökningar om rättslig hjälp skickas direkt till svensk åklagare eller domstol.
  • Vilka överenskommelser som förbjuder avslag på ansökningar om rättslig hjälp om gärningen är ett politiskt brott.
  • Vilka överenskommelser som innehåller bestämmelser om immunitet och villkor för användning av information.

Vem berörs av författningen?

  • Myndigheter som hanterar internationell rättslig hjälp i brottmål.
  • Personer som är involverade i brottmål med internationella kopplingar.

Vilka är de viktigaste punkterna?

  • Rättslig hjälp kan lämnas i ärenden som handläggs i ett administrativt förfarande eller ett annat förfarande än ett straffrättsligt förfarande enligt artikel 49 a) i Schengenkonventionen och artikel 9.1 i OECD:s konvention om bekämpande av bestickning.
  • Ansökan kan i vissa fall skickas direkt till svensk åklagare eller domstol enligt artikel 15.2-15.5 i den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål och artikel 24.2, 24.3 och 24.5 i den europeiska konventionen om penningtvätt.
  • En ansökan om rättslig hjälp får inte avslås om gärningen har karaktär av politiskt brott enligt artikel 8 i den europeiska konventionen om bekämpande av terrorism och artikel 11 i FN:s konvention om bekämpande av bombattentat.
  • Det finns bestämmelser om immunitet i flera överenskommelser, bland annat artikel 12 i den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål.

Övriga författningar

8

Övriga författningar

Lagtext

Lagtext

Tillkännagivande (2001:782) av överenskommelser som avses i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål SFS nr: 2001:782 Departement/myndighet: Justitiedepartementet BIRS Utfärdad: 2001-11-01 Omtryck:

Ändrad:

Övrig text:

Upphävd: 2002-11-19 Källa: Regeringskansliet / Lagrummet Vid tillämpningen av följande bestämmelser i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål avses de överenskommelser som anges nedan.

1 kap. 5 § första stycket 1

I följande överenskommelser finns bestämmelser om att rättslig hjälp skall lämnas i ärenden som handläggs i ett administrativt förfarande eller i ett annat förfarande än ett straffrättsligt förfarande:

1.artikel 49 a) i konventionen den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet den 14 juni 1985, och 2. artikel 9.1 i konventionen om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser antagen den 17 december 1997 av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).

2 kap. 6 § andra stycket

I följande överenskommelser finns bestämmelser om att ansökan i vissa fall kan skickas direkt till svensk åklagare eller domstol:

1.artikel 15.2-15.5 i den europeiska konventionen den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål, och 2. artikel 24.2, 24.3 och 24.5 i den europeiska konventionen den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott.

2 kap. 14 § tredje stycket

I följande överenskommelser finns bestämmelser om att en ansökan om rättslig hjälp inte får avslås om gärningen har karaktär av politiskt brott:

1.artikel 8 i den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism, och 2. artikel 11 i Förenta nationernas konvention den 15 december 1997 om bekämpande av bombattentat av terrorister.

3 kap. 1 § första stycket

I följande överenskommelser finns bestämmelser om vad en ansökan om rättslig hjälp utomlands skall innehålla:

1.artikel 3.2 och 14 i den europeiska konventionen den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål, 2. artikel 11.2 och 12.3 i överenskommelsen den 28 september 1983 mellan Sverige och Ungern om inbördes rättshjälp i brottmål, 3. artikel 7.10 i Förenta nationernas konvention den 20 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen, 4. artikel 11.2 i överenskommelsen den 10 februari 1989 mellan Sverige och Polen om inbördes rättshjälp i brottmål, 5. artikel 6.2 i överenskommelsen den 14 december 1989 mellan Sverige och Storbritannien och Nordirland om tvångsåtgärder och förverkande avseende vinning av brott, 6. artikel 27 i den europeiska konventionen den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott, 7. artikel 5 och 10.3 i överenskommelsen den 18 december 1998 mellan Sverige och Australien om inbördes rättshjälp i brottmål, och 8. artikel 11 i överenskommelsen den 15 februari 2000 mellan Sverige och Kanada om inbördes rättshjälp i brottmål.

3 kap. 2 § andra stycket

I följande överenskommelser finns bestämmelser om att ansökan kan skickas direkt till behörig myndighet i den andra staten:

1.artikel 15.2-15.5 i den europeiska konventionen den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål, 2. artikel 24.2, 24.3 och 24.5 i den europeiska konventionen den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott, och 3. artikel 53 i konventionen av den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet den 14 juni 1985.

5 kap. 1 §

I följande överenskommelser finns bestämmelser som innehåller villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifter och bevisning som har erhållits från annan stat:

1.artikel 7.13 i Förenta nationernas konvention den 20 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen, 2. artikel 50.3 i konventionen den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet den 14 juni 1985, 3. artikel 32 i den europeiska konventionen den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott, 4. artikel 8.2 och 8.3 i överenskommelsen den 18 december 1998 mellan Sverige och Australien om inbördes rättshjälp i brottmål, och 5. artikel 14 i överenskommelsen den 15 februari 2000 mellan Sverige och Kanada om inbördes rättshjälp i brottmål.

5 kap. 2 §

I följande överenskommelser finns bestämmelser om att rättslig hjälp som lämnas till annan stat får förenas med villkor i vissa fall:

1.artikel 13.4 i överenskommelsen den 28 september 1983 mellan Sverige och Ungern om inbördes rättshjälp i brottmål, 2. artikel 13.4 i överenskommelsen den 10 februari 1989 mellan Sverige och Polen om inbördes rättshjälp i brottmål, 3. artikel 5.3 i överenskommelsen den 14 december 1989 mellan Sverige och Storbritannien och Nordirland om tvångsåtgärder och förverkande avseende vinning av brott, 4. artikel 32.1 och 33.2 i den europeiska konventionen den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott, 5. artikel 7 och 8.2 i överenskommelsen den 18 december 1998 mellan Sverige och Australien om inbördes rättshjälp i brottmål, och 6. artikel 5.1, 13.1 och 14.2 i överenskommelsen den 15 februari 2000 mellan Sverige och Kanada om inbördes rättshjälp i brottmål.

5 kap. 5 och 7 §§

I följande överenskommelser finns bestämmelser om immunitet:

1.artikel 12 i den europeiska konventionen den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål, 2. artikel 9 i överenskommelsen den 28 september 1983 mellan Sverige och Ungern om inbördes rättshjälp i brottmål, 3. artikel 7.18 i Förenta nationernas konvention den 20 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen, 4. artikel 9 i överenskommelsen den 10 februari 1989 mellan Sverige och Polen om inbördes rätthjälp i brottmål, 5. artikel 14 i överenskommelsen den 18 december 1998 mellan Sverige och Australien om inbördes rättshjälp i brottmål, och 6. artikel 9 i överenskommelsen den 15 februari 2000 mellan Sverige och Kanada om inbördes rättshjälp i brottmål.

5 kap. 8 §

I följande överenskommelser finns bestämmelser om att immunitet skall gälla även när en frihetsberövad person förts över till Sverige:

1.artikel 11.1 första stycket och 12 i den europeiska konventionen den 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål, 2. artikel 7.4 och 7.18 i Förenta nationernas konvention den 20 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen, 3. artikel 14 i överenskommelsen den 18 december 1998 mellan Sverige och Australien om inbördes rättshjälp i brottmål, och 4. artikel 9 i överenskommelsen den 15 februari 2000 mellan Sverige och Kanada om inbördes rättshjälp i brottmål.

Detta tillkännagivande ersätter tillkännagivande (2001:130) av överenskommelser som avses i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. Tillkännagivandet är föranlett av att Sverige har ingått avtal med Australien och Kanada om internationell rättslig hjälp samt tillträtt Förenta nationernas konvention om bekämpande av bombattentat av terrorister.

AI-förklaring utifrån den officiella lagtexten. Vägledande, ersätter inte juridisk rådgivning.