Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m.
Vad handlar författningen om?
Denna förordning handlar om hur statliga byggnader och anläggningar med högt kulturhistoriskt värde ska skyddas, vårdas och förvaltas. Den reglerar processen för att förklara en byggnad som statligt byggnadsminne och hur dessa minnen ska hanteras.
För vem: Staten som ägare av byggnader, parker, trädgårdar och andra anläggningar; Riksantikvarieämbetet och andra förvaltande myndigheter.
Snabbfakta
- Land
- Sverige
- Rättsområde
- Processrätt
- Paragrafer
- 15
- Källa
- data.riksdagen.se
- Texten hämtad
- Förklaringen uppdaterad
Vad reglerar författningen?
- Hur statliga byggnader kan förklaras som statliga byggnadsminnen.
- Hur statliga byggnadsminnen ska vårdas, underhållas och skyddas mot ändringar.
- Hur andra kulturhistoriskt värdefulla statliga byggnader och fastigheter som inte är byggnadsminnen ska hanteras.
- Tillsyn och förvaltning av dessa byggnader och fastigheter.
Vem berörs av författningen?
- Staten som ägare av byggnader, parker, trädgårdar och andra anläggningar.
- Riksantikvarieämbetet och andra förvaltande myndigheter.
Vilka är de viktigaste punkterna?
- En byggnad som tillhör staten kan förklaras för statligt byggnadsminne om den är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller ingår i ett synnerligen märkligt bebyggelseområde.
- Regeringen beslutar om byggnadsminnesförklaring och anger skyddsföreskrifter för vård, underhåll och ändringar.
- Ändringar av ett statligt byggnadsminne i strid mot skyddsföreskrifterna kräver tillstånd, som i vissa fall prövas av regeringen och i andra av Riksantikvarieämbetet.
- Ett statligt byggnadsminne får inte överlåtas om det finns risk att det kulturhistoriska värdet minskar, och Riksantikvarieämbetets yttrande krävs vid överlåtelse.
Processrätt
Lagtext
Lagtext
Innehåll (15)
- 1 § En byggnad som tillhör staten får förklaras för statligt
- 2 § Frågan om en byggnad skall förklaras för statligt
- 3 § När en byggnad förklaras för statligt byggnadsminne anger regeringen
- 4 § Riksantikvarieämbetets framställning att en byggnad skall förklaras
- 5 § Riksantikvarieämbetet har tillsyn över de statliga byggnadsminnena
- 6 § Om det finns särskilda skäl får ett statligt byggnadsminne ändras i
- 7 § Frågor om tillstånd till ändring prövas av regeringen, om ändringen
- 8 § Ett statligt byggnadsminne får inte överlåtas till annan, om det
- 9 § Om ett statligt byggnadsminne överlåts till annan, skall
- 10 § Om bibehållandet av ett statligt byggnadsminne medför hinder,
- 11 § För att säkerställa en noggrann och väl kvalificerad omvårdnad om
- 12 § Riksantikvarieämbetet ska, i samråd med de myndigheter som
- 14 § Om riksantikvarieämbetet finner att en byggnad kan komma ifråga för
- 15 § Riksantikvarieämbetet får meddela närmare föreskrifter om hur de
- 16 § En fastighet som ägs av staten och som representerar en
Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m.
SFS nr: 1988:1229 Departement/myndighet: Kulturdepartementet Utfärdad: 1988-11-24 Omtryck:
Ändrad: t.o.m. SFS 2011:359 Övrig text:
Upphävd: 2014-01-01 Källa: Regeringskansliet / Lagrummet Statliga byggnadsminnen
1 §En byggnad som tillhör staten får förklaras för statligt
byggnadsminne, om den är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelseområde.
Bestämmelserna om statliga byggnadsminnen i denna förordning får också tillämpas på park, trädgård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde.
2 §Frågan om en byggnad skall förklaras för statligt
byggnadsminne prövas av regeringen efter framställning från Riksantikvarieämbetet. Förordning (1997:1166).
3 §När en byggnad förklaras för statligt byggnadsminne anger regeringen
genom skyddsföreskrifter på vilket sätt byggnaden skall vårdas och underhållas samt i vilka avseenden den inte får ändras.
Skyddsföreskrifterna kan innehålla bestämmelser om att ett område kring byggnaden skall hållas i sådant skick att byggnadsminnets utseende och karaktär inte förvanskas.
4 §Riksantikvarieämbetets framställning att en byggnad skall förklaras
för statligt byggnadsminne skall innehålla förslag till skyddsföreskrifter. Till framställningen skall fogas yttrande från den myndighet som förvaltar byggnaden.
5 §Riksantikvarieämbetet har tillsyn över de statliga byggnadsminnena
Ämbetet skall föra en förteckning över dem.
6 §Om det finns särskilda skäl får ett statligt byggnadsminne ändras i
strid mot skyddsföreskrifterna.
Tillståndet till ändring kan förenas med villkor om 1. utförandet av ändringen, 2. dokumentation av ändringen, 3. antikvarisk undersökning och kontroll.
Ansökan om tillstånd till ändring görs hos riksantikvarieämbetet.
7 §Frågor om tillstånd till ändring prövas av regeringen, om ändringen
innefattar från kulturhistorisk synpunkt väsentliga ingrepp. I övrigt prövar riksantikvarieämbetet frågor om tillstånd.
Om riksantikvarieämbetet finner att ämbetet inte får pröva frågan, skall ämbetet överlämna ärendet till regeringen tillsammans med eget yttrande.
Sådana beslut av riksantikvarieämbetet som avses i första stycket får inte överklagas.
8 §Ett statligt byggnadsminne får inte överlåtas till annan, om det
finns risk för att överlåtelsen kan leda till att dess kulturhistoriska värde minskar.
Innan ett statligt byggnadsminne överlåts från staten till annan skall den myndighet som förvaltar byggnadsminnet inhämta riksantikvarieämbetets yttrande. Om ämbetet motsätter sig överlåtelsen krävs regeringens medgivande.
9 §Om ett statligt byggnadsminne överlåts till annan, skall
riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen i det län där byggnadsminnet finns omedelbart underrättas. Av lagen (1988:950) om kulturminnen m. m. framgår att om ett statligt byggnadsminne övergår till annan ägare än staten blir det byggnadsminne enligt den lagen.
10 §
Om bibehållandet av ett statligt byggnadsminne medför hinder, olägenhet eller kostnad som inte står i rimligt förhållande till byggnadsminnets betydelse, kan regeringen jämka skyddsföreskrifterna eller häva byggnadsminnesförklaringen. Regeringen kan också häva en byggnadsminnesförklaring som framstår som ändamålslös.
Ansökan om jämkning av skyddsföreskrifterna eller hävande av byggnadsminnesförklaring ges in till riksantikvarieämbetet. Ämbetet överlämnar ansökningen till regeringen tillsammans med eget yttrande.
Ämbetet får också på eget initiativ föreslå regeringen jämkning eller hävande.
Slottsarkitekt
11 §För att säkerställa en noggrann och väl kvalificerad omvårdnad om
statens slott och andra statliga byggnadsminnen som har särskilt behov av det får slottsarkitekt utses för ett eller flera byggnadsminnen.
Slottsarkitekt förordnas av den myndighet som förvaltar byggnadsminnet efter samråd med riksantikvarieämbetet. För slottsarkitekten skall den förvaltande myndigheten utfärda en instruktion. Det skall ske efter samråd med riksantikvarieämbetet och, i förekommande fall, med riksmarskalksämbetet.
Värdefulla byggnader som inte är byggnadsminnen
12 §Riksantikvarieämbetet ska, i samråd med de myndigheter som
förvaltar byggnaderna, upprätta en förteckning över sådana byggnader i statens ägo som inte är statliga byggnadsminnen men som ändå är kulturhistoriskt värdefulla. Den förvaltande myndigheten svarar för att det finns nödvändigt underlag för bedömningen huruvida en byggnad bör tas upp i förteckningen. I fråga om sådana byggnader gäller, utöver vad som följer av 2 och 8 kap. plan- och bygglagen (2010:900), bestämmelserna i 13-15 §§. Förordning (2011:359).
13 § De byggnader som avses i 12 § får ändras bara om det är nödvändigt.
Riksantikvarieämbetet lämnar råd om vården av dem.
14 §Om riksantikvarieämbetet finner att en byggnad kan komma ifråga för
byggnadsminnesförklaring skall det anges i den förteckning som föreskrivs i 12 §. Beträffande sådana byggnader skall samråd ske med riksantikvarieämbetet innan det vidtas någon åtgärd som kan minska byggnadens kulturhistoriska värde.
15 §Riksantikvarieämbetet får meddela närmare föreskrifter om hur de
byggnader som avses i 14 § skall vårdas med hänsyn till deras kulturhistoriska värde. Sådana föreskrifter får inte vara mer betungande än vad som är skäligt med hänsyn till användningen av fastigheten och till de kulturhistoriska värdena.
Beträffande sådana byggnader som avses i 14 § får ämbetet också lämna föreskrifter om följande i samband med ändring av byggnaden 1. utförandet av ändringen, 2. dokumentation av ändringen, 3. antikvarisk undersökning och kontroll.
Regeringen kan medge undantag från sådana föreskrifter som riksantikvarieämbetet har meddelat med stöd av denna paragraf.
Värdefulla fastigheter
16 §En fastighet som ägs av staten och som representerar en
viktig del av det nationella kulturarvet eller annars är av stort kulturhistoriskt värde skall förvaltas så att det kulturhistoriska värdet inte minskar. Regeringen beslutar, efter förslag från Riksantikvarieämbetet, vilka fastigheter som skall anses ha ett sådant värde och hur kulturvärdena skall skyddas.
Riksantikvarieämbetet har tillsyn över de fastigheter som avses i första stycket. Ämbetet skall föra en förteckning över dem.
Förordning (2006:18).
Övergångsbestämmelser 1988:1229 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1989, då kungörelsen (1920:744) med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet skall upphöra att gälla.