Förordning (1982:771) om behörighet till vissa tjänster inom hälso- och sjukvården och om tillsättning av sådana tjänster

Vad handlar författningen om?

Denna förordning reglerar vem som får arbeta inom vissa tjänster inom hälso- och sjukvården, främst för läkare, samt hur dessa tjänster ska tillsättas.

För vem: Landsting och kommuner som bedriver hälso- och sjukvård; Läkare, barnmorskor, sjukgymnaster och sjuksköterskor som söker eller innehar tjänster inom hälso- och sjukvården.

Snabbfakta

Land: Sverige
Rättsområde: Processrätt
Paragrafer: 16
Källa: data.riksdagen.se
Texten hämtad: 2026-06-17
Förklaringen uppdaterad: 2026-07-07

Vad reglerar författningen?

Behörighetskrav för olika läkartjänster (allmäntjänstgöring, specialiseringstjänstgöring, specialisttjänster).
Behörighetskrav för barnmorskor, sjukgymnaster och sjuksköterskor.
Processen för tillsättning av läkartjänster, inklusive kungörelse och sakkunnigprövning.
Möjligheter till undantag från behörighetskraven i vissa fall.

Vem berörs av författningen?

Landsting och kommuner som bedriver hälso- och sjukvård.
Läkare, barnmorskor, sjukgymnaster och sjuksköterskor som söker eller innehar tjänster inom hälso- och sjukvården.

Vilka är de viktigaste punkterna?

För läkartjänst för allmäntjänstgöring krävs läkarexamen.
För läkartjänst för specialiseringstjänstgöring krävs legitimation som läkare.
För andra läkartjänster krävs specialistkompetens, men Socialstyrelsen kan medge undantag vid särskilda skäl.
Tjänster för specialistutbildade läkare ska kungöras lediga till ansökan, med tre veckors ansökningstid, om inte särskilda skäl föreligger.

Processrätt

Spelförordning (2018:1475)

Rättshjälpsförordning (1997:404)

Förordning (2022:1328) om företagsrekonstruktion

Lag (2001:183) om behandling av personuppgifter i verksamhet med val och folkomröstningar

Förordning (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall

Förordning (2013:63) om bekämpningsmedelsavgifter

Förordning (2006:390) om statsbidrag till jämställdhetsprojekt

Förordning (2012:520) om elektorsförsamling vid forskningsråd och ämnesråd

Processrätt

Lagtext

Innehåll (16)

1 § I denna förordning ges bestämmelser om behörighet till vissa
2 § Behörig till läkartjänst för allmäntjänstgöring är den som avlagt
3 § Behörig till annan läkartjänst än som sägs i 2 § är den som
4 § Om särskilda skäl föreligger får socialstyrelsen förklara en läkare
5 § Kan till vikarie för läkare vid semester eller annan ledighet eller
6 § Behörig till tjänst som barnmorska, sjukgymnast eller sjuksköterska
7 § Om tillsättning av läkartjänster och andra tjänster som är
8 § När en tjänst för specialistutbildad läkare skall tillsättas, skall
10 § När andra tjänster för specialistutbildade läkare än som avses i 7
11 § Två av de sakkunniga som avses i 10 § och suppleanter för dem utses
12 § När annan tjänst för specialistutbildad läkare än som avses i 7 och
15 § Sakkunniga skall samråda med varandra och utan onödigt dröjsmål
16 § Vikariat på läkartjänst som beräknas vara minst sex månader i följd
17 § Läkartjänster för allmäntjänstgöring tillsätts genom förordnande
18 § Den myndighet som skall tillsätta en tjänst som avses i denna
19 § Beslut av sakkunniga om tjänsteförslag får överklagas hos

Förordning (1982:771) om behörighet till vissa tjänster inom hälso- och sjukvården och om tillsättning av sådana tjänster SFS nr: 1982:771 Departement/myndighet: Socialdepartementet Utfärdad: 1982-06-30 Omtryck: SFS 1991:1955 Ändrad: t.o.m. SFS 1995:1218 Övrig text:

Upphävd: 1999-01-01 Källa: Regeringskansliet / Lagrummet

1 §I denna förordning ges bestämmelser om behörighet till vissa

tjänster inom landstingens hälso- och sjukvård och om tillsättning av sådana tjänster.

Vad som i förordningen sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting. Bestämmelserna i 6 § gäller även inom övrig kommunal hälso- och sjukvård. Förordning (1991:1955).

Behörighet till tjänst

2 §Behörig till läkartjänst för allmäntjänstgöring är den som avlagt

läkarexamen. Detsamma gäller för den som genomgått medicinsk utbildning utomlands och skall genomgå kompletterande utbildning.

Behörig till läkartjänst för specialiseringstjänstgöring är den som har legitimation som läkare. Förordning (1991:1955).

3 §Behörig till annan läkartjänst än som sägs i 2 § är den som

har specialistkompetens. Förordning (1995:1218).

4 §Om särskilda skäl föreligger får socialstyrelsen förklara en läkare

behörig till tjänst som avses i 3 § även om läkaren inte uppfyller behörighetsvillkoret. Förordning (1991:1955).

5 §Kan till vikarie för läkare vid semester eller annan ledighet eller

under vakans inte förordnas någon som är behörig att utöva läkaryrket får socialstyrelsen medge landstinget att förordna som vikarie en annan person som styrelsen bedömer i huvudsak kunna fullgöra de med tjänsten förenade uppgifterna. Förordning (1991:1955).

6 §Behörig till tjänst som barnmorska, sjukgymnast eller sjuksköterska

är den som har legitimation för sådant yrke. Detsamma gäller i fråga om vikarie på sådan tjänst om socialstyrelsen inte medgett undantag.

Socialstyrelsen skall meddela allmänna råd om kompetenskrav för arbetsterapeuter, sjukgymnaster, sjukhusfysiker, sjukhusingenjörer, sjuksköterskor och ambulanspersonal. Förordning (1991:1955).

Tillsättning av läkartjänster

7 §Om tillsättning av läkartjänster och andra tjänster som är

förenade med tjänst som lärare vid en högskola finns bestämmelser i

3 kap. 8 § högskolelagen (1992:1434). Förordning (1993:593).

8 §När en tjänst för specialistutbildad läkare skall tillsättas, skall

landstinget kungöra tjänsten ledig till ansökan. Sådan tjänst får dock tillsättas utan kungörelse om särskilda skäl föreligger.

Kungörelser som avses i första stycket skall införas i Post- och Inrikes Tidningar eller, om regeringen medger det, i en annan publikation med föreläggande av tre veckors ansökningstid, räknad från dagen för kungörandet. Förordning (1991:1955).

9 § har upphävts genom förordning (1991:822).

10 §När andra tjänster för specialistutbildade läkare än som avses i 7

§ skall tillsättas vid en enhet inom landstingets hälso- och sjukvård som har upplåtits för grundläggande utbildning av läkare, skall tre sakkunniga pröva varje sökandes behörighet och bedöma skickligheten hos samtliga behöriga sökande. Vid bedömningen av skickligheten skall hänsyn tas främst till utbildning samt till klinisk och vetenskaplig skicklighet. De sakkunniga skall föra upp de fyra främsta behöriga sökandena på förslag.

Landstinget får därefter förordna en av de föreslagna på tjänsten.

Förordning (1991:1955).

11 §Två av de sakkunniga som avses i 10 § och suppleanter för dem utses

för högst fyra år på det sätt som högskolestyrelsen bestämmer.

Landstinget utser för samma tid en sakkunnig och suppleant för denne.

Högskolestyrelsen utser ordförande och vice ordförande bland de sakkunniga.

Om ingen av de sakkunniga är verksam inom det område som den lediga tjänsten avser, skall de tillkalla en läkare inom verksamhetsområdet att ingå som sakkunnig.

Om det behövs får de sakkunniga, efter medgivande av landstinget, inhämta yttrande från en annan läkare med särskild erfarenhet från det verksamhetsområde som den lediga tjänsten avser. Förordning (1991:1955).

12 §När annan tjänst för specialistutbildad läkare än som avses i 7 och

10 §§ skall tillsättas, skall landstinget fästa avseende främst vid

skickligheten för tjänsten. Förordning (1991:1955).

13 § har upphävts genom förordning (1991:822).

14 § har upphävts genom förordning (1991:822).

15 §Sakkunniga skall samråda med varandra och utan onödigt dröjsmål

avge sina tjänsteförslag.

Föreskrifterna i 18 och 19 §§ förvaltningslagen (1986:223) om omröstning och om rätt att få en avvikande mening antecknad skall tillämpas i fråga om de sakkunnigas beslut. Förordning (1986:1412).

16 §Vikariat på läkartjänst som beräknas vara minst sex månader i följd

tillsätts i samma ordning som tjänsten om socialstyrelsen inte medgett undantag.

17 §Läkartjänster för allmäntjänstgöring tillsätts genom förordnande

för högst två år.

Läkartjänster för specialiseringstjänstgöring vid enheter som har upplåtits för grundläggande utbildning av läkare tillsätts genom förordnande för högst sex månader utöver den beräknade tid som behövs för att uppnå de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som föreskrivits för specialiteten. Sådana läkartjänster får dock tillsättas genom förordnande tills vidare, om det med hänsyn till den verksamhet som bedrivs vid enheten kan ske utan att utbildningens eller forskningens behov åsidosätts.

Tidsbegränsade förordnanden som har meddelats enligt första eller andra stycket får förlängas utöver den föreskrivna längsta tiden om särskilda skäl föreligger. Förordning (1991:1955).

18 §Den myndighet som skall tillsätta en tjänst som avses i denna

förordning skall utan dröjsmål anslå de sakkunnigas beslut om tjänsteförslag på landstingets anslagstavla med uppgift om den dag då anslaget skedde. I kommuner som inte ingår i något landsting anslås förslaget på kommunens anslagstavla. Förordning (1991:1955).

Överklagande

19 §Beslut av sakkunniga om tjänsteförslag får överklagas hos

socialstyrelsen. Skrivelsen med överklagandet skall ha kommit in till socialstyrelsen inom tre veckor från den dag då beslutet anslogs.

Socialstyrelsens beslut får inte överklagas. Förordning (1986:1412).

Övergångsbestämmelser 1991:822 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991.

2.För tjänster som kungjorts lediga till ansökan före utgången av juni 1991 gäller äldre föreskrifter om tillsättningen.

3.En sakkunnig som har utsetts med stöd av de upphävda 9 eller 13 §§ kvarstår som sakkunnig under den tid som han har utsetts för. Om det vid utgången av denna tid eller tidigare finns behov av sådan sakkunnig skall denne utses enligt äldre föreskrifter.

1991:1955 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992.

2.Äldre föreskrifter gäller alltjämt för läkare som har påbörjat sin specialistutbildning före ikraftträdandet 1993:593 Denna förordning träder i kraft, i fråga om 7 § den 1 juli 1993, och i övrigt den 1 januari 1994.

AI-förklaring utifrån den officiella lagtexten. Vägledande, ersätter inte juridisk rådgivning.