Officiella källorriksdagen.se · EUR-Lex
Europaius

Förordning (2022:959) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen

I korthet

Denna förordning innehåller kompletterande bestämmelser till EU:s Bryssel II-förordning, som handlar om äktenskapsmål, föräldraansvar och internationella bortföranden av barn, samt till den svenska lag som kompletterar Bryssel II-förordningen.

Vad den reglerar

  • Kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EU) 2019/1111 (Bryssel II-förordningen).
  • Kompletterande bestämmelser till lagen (2022:948) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen.
  • Utser Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) som centralmyndighet i Sverige för Bryssel II-förordningen.
  • Anger vilken tingsrätt som är behörig i särskilda förfaranden om vägran att erkänna eller verkställa avgöranden.

Vem den berör

  • Personer som är involverade i äktenskapsmål, mål om föräldraansvar eller internationella bortföranden av barn.
  • Domstolar och myndigheter som hanterar ärenden enligt Bryssel II-förordningen.

Viktiga punkter

  • Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) är Sveriges centralmyndighet för Bryssel II-förordningen och ska bistå vid dess tillämpning.
  • Ansökningar om vägran att erkänna eller verkställa avgöranden som rör ett barns person ska göras till den tingsrätt som handlägger ett ärende om verkställighet enligt föräldrabalken, eller till en tingsrätt som anges i 21 kap. 1 a § föräldrabalken.
  • I andra fall görs ansökan till en specifik tingsrätt i Sverige baserat på sökandens eller motpartens hemvist, eller till Nacka tingsrätt om ingen har hemvist i Sverige.
  • Domstolar ska skicka en kopia av beslut om att ett avgörande inte ska verkställas till Kronofogdemyndigheten samma dag.
  • Intyg om ett avgörandes äkthet utfärdas av den domstol eller myndighet som meddelat avgörandet.
  • Framställningar och meddelanden till den svenska centralmyndigheten ska vara på svenska eller engelska, eller åtföljas av en översättning till något av dessa språk.
Lagtext
Lagtext

Förordning (2022:959) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen SFS nr: 2022:959 Departement/myndighet: Justitiedepartementet L2 Utfärdad: 2022-06-16 Omtryck: Ändrad: Övrig text: Källa: Regeringskansliet / Lagrummet Förordningens innehåll 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser som kompletterar

  1. rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (Bryssel II- förordningen), och
  2. lagen (2022:948) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen. Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Centralmyndighet 2 § Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) är centralmyndighet enligt Bryssel II-förordningen i Sverige. 3 § Centralmyndigheten ska bistå vid tillämpningen av Bryssel II-förordningen och ha de uppgifter som föreskrivs för centralmyndigheter i Bryssel II-förordningen. Behörig domstol i ett särskilt förfarande om vägran av erkännande eller verkställighet 4 § En ansökan som avses i 7 § första stycket lagen (2022:948) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen och som avser ett avgörande som helt eller delvis avser ett barns person görs till
  3. den tingsrätt som handlägger ett ärende enligt 21 kap. föräldrabalken om verkställighet av det avgörande som ansökan avser, eller
  4. en tingsrätt som anges i 21 kap. 1 a § föräldrabalken, om något ärende som avses i 1 inte har inletts. En ansökan som avses i 7 § andra stycket lagen med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen och som avser ett avgörande som helt eller delvis avser ett barns person görs till en tingsrätt som anges i 21 kap. 1 a § föräldrabalken. 5 § I annat fall än som anges i 4 § görs en ansökan
  5. som avses i 7 § första stycket lagen (2022:948) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen till den tingsrätt i följande förteckning inom vars domsområde sökanden har sin hemvist, eller
  6. som avses i 7 § andra stycket den lagen till den tingsrätt i följande förteckning inom vars domsområde motparten har sin hemvist. Om en sökande vid en ansökan som avses i första stycket 1 eller en motpart vid en ansökan som avses i första stycket 2 inte har sin hemvist i Sverige, görs ansökan till Nacka tingsrätt. Tingsrätt Domsområde Nacka tingsrätt Stockholms län Uppsala tingsrätt Uppsala län Eskilstuna tingsrätt Södermanlands län Linköpings tingsrätt Östergötlands län Jönköpings tingsrätt Jönköpings län Växjö tingsrätt Kronobergs län Kalmar tingsrätt Kalmar län Gotlands tingsrätt Gotlands län Blekinge tingsrätt Blekinge län Kristianstads tingsrätt Bromölla, Båstads, Hässleholms, Klippans, Kristianstads, Osby, Perstorps, Simrishamns, Tomelilla, Åstorps, Ängelholms, Örkelljunga och Östra Göinge kommuner Malmö tingsrätt Bjuvs, Burlövs, Eslövs, Helsingborgs, Höganäs, Hörby, Höörs, Kävlinge, Landskrona, Lomma, Lunds, Malmö, Sjöbo, Skurups, Staffanstorps, Svalövs, Svedala, Trelleborgs, Vellinge och Ystads kommuner Halmstads tingsrätt Hallands län Göteborgs tingsrätt Göteborgs, Härryda, Kungälvs, Lysekils, Munkedals, Mölndals, Orusts, Partille, Sotenäs, Stenungsunds, Strömstads, Tanums, Tjörns, Uddevalla och Öckerö kommuner Vänersborgs tingsrätt Ale, Alingsås, Bengtsfors, Bollebygds, Borås, Dals-Eds, Färgelanda, Herrljunga, Lerums, Lilla Edets, Marks, Melleruds, Svenljunga, Tranemo, Trollhättans, Ulricehamns, Vårgårda, Vänersborgs och Åmåls kommuner Skaraborgs tingsrätt Essunga, Falköpings, Grästorps, Gullspångs, Götene, Habo, Hjo, Karlsborgs, Lidköpings, Mariestads, Mullsjö, Skara, Skövde, Tibro, Tidaholms, Töreboda och Vara kommuner Värmlands tingsrätt Värmlands län Örebro tingsrätt Örebro län Västmanlands tingsrätt Västmanlands län Falu tingsrätt Dalarnas län Gävle tingsrätt Gävleborgs län Ångermanlands tingsrätt Västernorrlands län Östersunds tingsrätt Jämtlands län Umeå tingsrätt Västerbottens län Luleå tingsrätt Norrbottens län Underrättelseskyldighet för domstol 6 § En domstol som med tillämpning av Bryssel II-förordningen har beslutat att ett avgörande som avser rättegångskostnader eller ett barns egendom inte ska verkställas i Sverige, ska samma dag sända en kopia av beslutet till Kronofogdemyndigheten. Detsamma gäller i fråga om senare beslut av betydelse för verkställigheten. Intyg om ett avgörandes äkthet 7 § En domstol eller annan myndighet ska, om någon begär det, på en kopia av ett avgörande enligt Bryssel II-förordningen som har meddelats av myndigheten intyga att avgörandet är äkta. Utfärdande, rättelse och återkallelse av intyg 8 § Intyg enligt artikel 29, 36, 47 eller 49 i Bryssel II- förordningen utfärdas av den domstol eller annan myndighet som har meddelat det avgörande som intyget avser. Den myndighet som har utfärdat intyget beslutar om rättelse eller återkallelse enligt artikel 37 eller 48 i Bryssel II- förordningen. Förklaring om rättshjälp eller om befrielse från avgifter 9 § En förklaring enligt artikel 74.2 i Bryssel II- förordningen om att en part i ett förfarande vid socialnämnden har ansetts uppfylla de ekonomiska villkoren för att helt eller delvis beviljas rättshjälp lämnas av Rättshjälpsmyndigheten. En förklaring enligt artikel 74.2 i förordningen om att en part i ett förfarande vid socialnämnden har varit befriad från kostnader eller avgifter lämnas av den nämnden. En förklaring enligt första eller andra stycket lämnas på begäran av parten. Språk och översättningar 10 § Framställningar och meddelanden till den svenska centralmyndigheten ska vara skrivna på svenska eller engelska, eller åtföljas av en översättning till något av dessa språk. 11 § Översättningar som avses i artikel 91.2 i Bryssel II- förordningen ska vara på svenska eller engelska. 12 § En auktoriserad translator är behörig att bestyrka översättningar som avses i artikel 91.4 i Bryssel II- förordningen. Övergångsbestämmelser 2022:959
  7. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti
  8. Genom förordningen upphävs förordningen (2005:97) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen.
  9. Bestämmelserna i 4, 5, 8-10 och 13 §§ i den upphävda förordningen gäller fortfarande för handläggningen av mål och ärenden som avser avgöranden som har meddelats i ett förfarande som inletts före ikraftträdandet.

AI-förklaring utifrån den officiella lagtexten. Vägledande, ersätter inte juridisk rådgivning.