Vägtrafikkungörelse (1972:603)

Vägtrafikkungörelse (1972:603) SFS nr: 1972:603 Departement/myndighet: Näringsdepartementet Utfärdad: 1972-12-01 Omtryck: Ändrad: t.o.m. SFS 1999:485 Övrig text: Upphävd: 1999-10-01 Källa: Regeringskansliet / Lagrummet Inledande bestämmelser 1 § Denna kungörelse gäller trafik på väg. I militära vägtrafikkungörelsen (1974:97) och vägtrafikförordningen (1995:137) för räddningskåren under utbildning och höjd beredskap finns bestämmelser om undantag från denna kungörelse. I förordningen (1990:1165) om säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg finns bestämmelser om spårvägstrafik. Förordning (1995:142). 2 § I denna kungörelse används följande beteckningar med nedan angiven betydelse. Beteckning Betydelse Accelerationsfält Sådant längsgående fält av körbana som är avsett endast för anslutande trafik Axeltryck Den sammanlagda statiska vikt som hjulen på en hjulaxel överför till vägbanan Bil Motorfordon som är försett med tre eller flera hjul eller medar eller med band och som ej är att anse som motorcykel eller moped. Bilar indelas i personbilar, lastbilar och bussar Boggi Två hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes avstånd som är mindre än 2,0 meter Boggitryck Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en boggi överför till vägbanan Bruttovikt på fordon Den sammanlagda statiska vikt som samtliga hjul, band eller medar på ett fordon vid ett visst tillfälle överför till vägbanan Buss Bil som är inrättad för befordran av flera än åtta personer utöver föraren, även om bilen dessutom är inrättad för annat ändamål Bärighetsklass Indelning av vägar som inte är enskilda med avseende på tillåtet axel-, boggi- och trippelaxeltryck samt tillåten bruttovikt. Bärighetsklasserna utgörs av bärighetsklass 1 (BK 1) och bärighetsklass 2 (BK 2) Cykel 1. Fordon som är avsett att drivas med tramp- eller vevanordning och ej är lekfordon 2. Eldriven rullstol som föres av den åkande och är konstruerad för en hastighet av högst 15 kilometer i timmen Cykelbana Väg eller del av väg som är utmärkt som cykelbana med härför avsett vägmärke Cykelfält Särskilt körfält som genom vägmarkering anvisats för cyklande och förare av moped klass II Cykelöverfart Del av väg som är avsedd att användas av cyklande eller förare av moped klass II för att korsa körbana eller cykelbana och som anges med vägmarkering eller vägmärke. Cykelöverfart är bevakad om trafiken regleras med trafiksignaler eller av polisman och i annat fall obevakad. Dolly Släpkärra som är avsedd att vara styraxel för påhängsvagn och som är utrustad med kopplingsanordning (vändskiva) för på- hängsvagn Efterfordon Till bil, traktor, motorredskap eller terrängmotorfordon kopplat fordon som ej är släpfordon eller terrängsläp Fordon Anordning på hjul, band, medar eller liknande som är inrättad för färd på marken och ej löper på skenor. Fordon indelas i motordrivna fordon, släpfordon, terrängsläp, efterfordon, sidvagnar, cyklar, hästfordon och övriga fordon Gårdsgata Väg eller vägsträcka som enligt lokal trafikföreskrift skall anses som gårdsgata och som är utmärkt som sådan med härför avsett vägmärke Halvljus Avbländat färdljus Helljus Ej avbländat färdljus Huvudled Väg eller vägsträcka som är utmärkt som huvudled med härför avsett vägmärke Körbana Del av väg som är avsedd för trafik med fordon, dock ej cykelbana eller vägren Körfält Sådant längsgående fält av en körbana som anges med vägmarkering eller, om vägmarkering ej finns, är tillräckligt brett för trafik i en fil med fyrhjuliga fordon och som ej är accelerationsfält eller retardationsfält Lastbil Bil som ej är att anse som personbil eller buss. Lastbilar indelas i lätta lastbilar och tunga lastbilar Lastlängd Avståndet från lastutrymmets främsta yt- tersta punkt till dess bakersta yttersta punkt Lekfordon Fordon som är avsett uteslutande för lek Lätt lastbil Lastbil med totalvikt av högst 3,5 ton Lätt motorcykel Motorcykel vars motor har en slagvolym av högst 125 kubikcentimeter och en effekt av högst 11 kilowatt Lätt terrängvagn Terrängvagn med en tjänstevikt av högst 2 000 kilogram Maximilast för motor- Skillnaden mellan fordonets totalvikt och fordon, traktor, motor- tjänstevikt redskap, terrängfordon, släpfordon eller sid- vagn Moped Motorfordon, som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i timmen och som har 1. två eller tre hjul samt, om det drivs av en förbränningsmotor, har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller 2. fyra hjul och en massa utan last som understiger 350 kilogram samt a) om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller b) om det drivs av någon annan typ av motor, denna har en maximal nettoeffekt av högst 4 kilowatt. Vid beräkning av en mopeds massa skall i fråga om eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Mopeder indelas i klass I och klass II Moped klass I Moped som inte hör till klass II Moped klass II Moped som inte hör till klass II Moped med pedaler som är konstruerad för en hastighet av högst 25 kilometer i timmen och som har en motor vars effekt inte överstiger 1 kilowatt Motorcykel 1. Motorfordon på två hjul eller tre symmetriskt placerade hjul som är konstruerat för en hastighet överstigande 45 kilometer i timmen eller, om det drivs av en förbränningsmotor, har en slagvolym överstigande 50 kubikcentimeter. 2. Motorfordon på fyra hjul och med en massa utan last som är högst 400 kilogram eller 550 kilogram för transportfordon och vars maximala nettomotoreffekt inte överstiger 15 kilowatt, dock inte moped. Vid beräkningen av en motorcykels massa skall i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Motorcyklar indelas i lätta och tunga motorcyklar Motordrivet fordon Fordon som för framdrivande är försett med motor, dock ej flygplan eller sådan eldriven rullstol som är att hänföra till cykel. Motordrivna fordon indelas i motorfordon, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon Motorfordon Motordrivet fordon som ej är terrängmotor fordon och som är inrättat 1. huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller godsbefordran eller 2. för annat ändamål än som anges under 1, om fordonet ej är att anse som traktor eller motorredskap Motorfordon indelas i bilar, motorcyklar och mopeder Motorredskap Motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen som arbetsredskap eller för kortare förflyttningar av gods. Motorredskap indelas i motorredskap klass I och motorredskap klass II Motorredskap klass I Motorredskap som är konstruerat för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen Motorredskap klass II Motorredskap som är konstruerat för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen Motortrafikled Väg eller vägsträcka som är utmärkt som motortrafikled med härför avsett vägmärke Motorväg Väg eller vägsträcka som är utmärkt som motorväg med härför avsett vägmärke Parkering Uppställning av fordon med eller utan förare, dock ej uppställning för på- eller avstigning eller på- eller avlastning av gods Personbil Bil som är inrättad huvudsakligen för befordran av personer, dock högst förare och åtta passagerare Plankorsning Korsning i plan mellan väg och sådan järnväg eller språrväg som är anlagd på särskild banvall Påhängsvagn Släpvagn som är inrättad för att genom tapp med vändskiva eller liknande anordning förenas med bil, traktor eller motorredskap och som är så utförd att chassiet eller karosseriet vilar direkt på det dragande fordonet Retardationsfält Sådant längsgående fält av körbana som är avsett endast för avfart Sidvagn Fordon som är inrättat för att kopplas vid sidan av tvåhjulig motorcykel eller cykel. Tillkopplad sidvagn anses dock ej som särskilt fordon Skolskjuts Fordon som användes vid skolskjutsning enligt förordningen (1970:340) om skolskjutsning Släpfordon Fordon som är inrättat för koppling till bil, motorcykel, moped klass I, traktor eller motorredskap och avsett för person- eller godsbefordran eller för att bära anordning för drivande av dessa fordon. Släpfordon indelas i släpvagnar och släpslädar Släpkärra Släpvagn med oledad dragstång där den statiskt vertikala last som överförs till drag- fordonet inte överskrider 10 procent av släpvagnens totalvikt eller 1 000 kg Släpsläde Släpfordon på medar Släpvagn Släpfordon på hjul eller band Spärrlinje Annan längsgående heldragen linje på väg än som avses i 51 §, 4.1.9.2, vägmärkesförordningen (1978:1001) Spärrområde Av heldragen linje begränsat område av väg, markerat med snedställda parallella streck Temperaturkon- Fordon med fast eller avtagbar överbygg- trollerat fordon nad som är särskilt utrustad för godsbefor- dran vid kontrollerad temperatur och vars sidoväggar inklusive isolering är minst 45 millimeter tjocka Terräng Område som ej är att anse som väg Terrängfordon Terrängmotorfordon och terrängsläp Terrängmotorfordon Motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordon indelas i terrängvagnar och terrängskotrar Terrängskoter Terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 400 kilogram Terrängsläp Fordon som är inrättat för att dragas av terrängmotorfordon och ej är släpfordon Terrängvagn Terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 400 kilogram. Terrängvagnar indelas i lätta terrängvagnar och tunga terrängvagnar Tjänstevikt på bil, Sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt traktor, motorredskap driftfärdigt skick vid användning av tyngsta eller tung terrängvagn till fordonet hörande karosseri, verktyg och reservhjul som hör till fordonet, bränsle, smörjolja och vatten, föraren Tjänstevikt på motor- Sammanlagda vikten av cykel eller moped fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick utan sidvagn, verktyg som hör till fordonet, bränsle, smörjolja och vatten Tjänstevikt på släp- Vikten av fordonet i normalt, fullt fordon, terrängsläp driftfärdigt skick vid användning av tyngsta eller sidvagn till fordonet hörande karosseri Tjänstevikt på Sammanlagda vikten av fordonet i terrängskoter normalt, fullt driftfärdigt skick vid användning eller lätt terrängvagn av tyngsta till fordonet hörande karosseri, verktyg som hör till fordonet, bränsle, smörjolja och vatten Totalvikt på bil, Summan av fordonets tjänstevikt och den traktor, motorredskap beräknade vikten av det största antal personer eller tung utom föraren och den största mängd gods som terrängvagn fordonet är inrättat för Totalvikt på Summan av fordonets tjänstevikt och den motorcykel, beräknade vikten av det största antal personer terrängfordon utom och den största mängd gods som fordonet är terrängvagn, inrättat för. I totalvikt för motorcykel ingår släpfordon eller ej sidvagns totalvikt sidvagn Traktor Motordrivet fordon med minst två hjulaxlar som är inrättat huvudsakligen för att dra annat fordon eller arbetsredskap och som är konstruerat för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras till högre hastighet. En traktor får vara inrättad för transport av gods och för befordran av passagerare Trippelaxel Tre hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes avstånd mellan den första och den tredje axeln som är mindre än 5,0 meter Trippelaxeltryck Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en trippelaxel överför till vägbanan Tung lastbil Lastbil med totalvikt över 3,5 ton Tung motorcykel Motorcykel vars motor har en slagvolym som överstiger 125 kubikcentimeter eller en effekt som överstiger 11 kilowatt Tung terrängvagn Terrängvagn med en tjänstevikt över 2 000 kilogram Utryckningsfordon Fordon som i bilregistret är upptaget som utryckningsfordon Väg 1. Sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt användes för trafik med motorfordon, 2. led som är anordnad för cykeltrafik, 3. gång- eller ridbana invid led eller plats som avses under 1 eller 2 Vägtrafikant Var och en som färdas eller eljest uppehåller sig på väg eller i fordon på väg Övergångsställe Del av väg som är avsedd att användas av gående för att korsa körbana eller cykelbana och som anges med vägmarkering eller vägmärke. Övergångsställe är bevakat om trafiken regleras med trafiksignaler eller av polisman och i annat fall obevakat. Förordning (1999:238). 3 § Kan i fråga om visst fordon eller viss fordonstyp ej med ledning av 2 § bestämmas till vilket slag av fordon som fordonet eller fordonstypen skall höra, prövas frågan av trafiksäkerhetsverket. Finns skäl att hänföra visst fordon eller viss fordonstyp till annat slag av fordon än som skulle bli fallet med tillämpning av 2 §, prövar trafiksäkerhetsverket fråga härom. Förordning (1979:783). 4 § Bestämmelserna om trafik med fordon gäller i tillämpliga delar även den som rider eller som leder eller driver kreatur. Som gående anses även den som åker skidor eller skridskor, den som för sparkstötting, lekfordon eller liknande fordon och den som leder, skjuter eller drar sådant fordon eller cykel, moped, barnvagn eller rullstol. En handikappad person som själv för rullstol anses som gående om han färdas med gångfart. Bestämmelser för visst slag av fordon gäller även chassi till sådant fordon. Förordning (1985:380). 4 a § Ägaren av ett fordon är skyldig att se till att fordonet inte brukas i strid mot bestämmelserna i denna kungörelse eller mot bestämmelser eller förbud som har meddelats med stöd av denna kungörelse. När någon annan brukar fordonet gäller ägarens skyldighet endast bestämmelserna i 106 och 114 §§ samt sådana särskilda trafikregler som har meddelats genom lokala trafikföreskrifter enligt 147 § vilka rör fordons axel-, boggi-, eller trippelaxeltryck eller bruttovikt. Trafikregler Regler för all vägtrafik Grundregler 5 § Vägtrafikant skall iakttaga den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna. Han skall uppträda så, att han ej onödigtvis hindrar eller stör trafiken. Vägtrafikant skall även i övrigt visa hänsyn mot andra vägtrafikanter och dem som bor eller uppehåller sig vid vägen. 6 § Förare av utryckningsfordon får i trängande fall med iakttagande av särskild försiktighet underlåta att följa föreskrift som ej särskilt gäller honom. Han skall dock lyda anvisning av polisman eller annan som myndighet förordnat att övervaka trafiken eller ge anvisningar för denna. Anvisningar för trafiken 7 § Vägtrafikant skall följa anvisning för trafiken som meddelas genom vägmärke, vägmarkering eller trafiksignal. Innebär anvisningen avvikelse från trafikregel gäller anvisningen framför regeln. Anvisning genom fast sken i trafiksignal äger giltighet framför sådan anvisning om stoppskyldighet eller skyldighet att lämna företräde som meddelas genom vägmärke. Särskild anvisning för cyklande, förare av moped klass II eller gående äger för sådan trafik giltighet framför annan anvisning. Förordning (1998:1261). 8 § Vägtrafikant skall lyda polismans anvisning för trafiken. Anvisning som ges av polisman gäller framför trafikreglerna och sådan anvisning som avses i 7 §. Vad som sagts nu om polismans anvisning gäller även anvisning av annan, som myndighet förordnat att övervaka trafiken eller ge anvisningar för denna. 9 § Förare av motordrivet fordon skall stanna på tecken av den som av myndighet förordnats att kontrollera fordon eller förare. 10 § Behörigheten hos polisman eller annan som enligt 8 § övervakar trafiken eller ger anvisningar för denna eller den som enligt 9 § kontrollerar fordon eller förare skall tydligt framgå av klädedräkt eller annat särskilt kännetecken. Fri väg för viss trafik 11 § Vägtrafikanter skall lämna fri väg för järnvägståg. De skall lämna fri väg också för spårvagn om inte dennas förare har väjningsplikt på grund av vägmärke om väjningsplikt. Förare av utryckningsfordon är dock inte skyldiga att lämna fri väg för spårvagn i fall som avses i 12 § första stycket. Vägtrafikanter får inte bryta eller på annat sätt hindra militärkolonn, kolonn av fordon som tillhör räddningskåren, begravningsfölje, grupp av barn under ledares uppsikt eller annan procession. Förordning (1995:142). 12 § Förare av utryckningsfordon får i trängande fall kräva fri väg för fordonet. Signaler skall då avges med föreskrivna larmanordningar. Vägtrafikanterna skall i god tid lämna fri väg för sådana utryckningsfordon. Förare av fordon skall stanna om det är nödvändigt. Användning av signaler fritar inte förare av utryckningsfordon från skyldigheten att visa hänsyn till andras säkerhet. Förordning (1985:380). Trafik i korsning med järnväg eller spårväg 13 § Vägtrafikant som ämnar korsa järnväg eller spårväg skall iakttaga särskild försiktighet och oavsett förekommande säkerhetsanordningar vara uppmärksam på om tåg eller spårvagn närmar sig. Förare av fordon skall därvid anpassa hastigheten så, att han kan stanna före korsningen om det behövs. När korsningen passeras, skall det ske utan onödigt dröjsmål. Vägtrafikant får ej färdas in i korsning med järnväg eller spårväg när ljussignal visar rött sken, särskild ljudsignal ljuder eller bom fälles, är fälld eller reses. Han skall då stanna på betryggande avstånd från korsningen och före signal eller bom. Saknar plankorsning ljussignal och bom, får vägtrafikant ej färdas in i korsningen om tåg eller spårvagn närmar sig. Kungörelse (1973:114). Åligganden vid trafikolycka 14 § Vägtrafikant som med eller utan egen skuld haft del i trafikolycka skall stanna och i mån av förmåga lämna hjälp åt skadade samt i övrigt medverka till de åtgärder vartill olyckan skäligen föranleder. Han skall på anfordran av annan som haft del i olyckan eller av någon vars egendom skadats vid olyckan uppge namn och hemvist samt lämna upplysningar om händelsen. Har skada skett på egendom och är ingen närvarande som kan mottaga uppgifter och upplysningar, skall vägtrafikant som avses i första stycket snarast möjligt underrätta den skadelidande eller polis. Har skada skett på annan person och är skadan ej obetydlig, skall vägtrafikanten snarast möjligt underrätta polis. Om fordons placering efter trafikolycka kan vara till fara eller hinder för trafiken skall vägtrafikanten se till att fordonet omedelbart flyttas till lämplig plats. Har någon dött eller svårt skadats, får vägtrafikanten dock flytta fordon endast om dess placering är till fara för trafiken. I sådant fall får han i övrigt ej utplåna spår, som kan vara av betydelse för utredningen om olyckan, och ej heller på annat sätt ändra förhållandena på olycksplatsen. Han skall även söka tillse att annan ej vidtager sådan åtgärd. Rubbande av trafikanordning, hinder på väg 15 § Vägmärke, vägmarkering, trafiksignal eller annan anordning för trafiken får ej rubbas eller ändras. Den som rubbat eller ändrat vägmärke, vägmarkering, trafiksignal eller annan anordning för trafiken skall omedelbart återställa anordningen i tillfredsställande skick. Kan så ej ske, skall han snarast underrätta polisman eller vederbörlig myndighet om förhållandet och vid behov vidtaga de åtgärder som trafiken kräver. 16 § På väg får ej kastas eller lämnas något som kan medföra fara eller olägenhet för trafiken. Den som förorsakat att något som kan medföra fara eller olägenhet för trafiken finns på vägen skall omedelbart avlägsna detta. Kan så ej ske skall han, tills han låtit undanröja faran eller olägenheten, uppmärksamma andra på förhållandet genom utmärkning eller dylikt. Förbud mot på- eller avstigning m.m. 17 § När fordon eller spårvagn är i rörelse, får på- eller avstigning ej ske. Ej heller får någon färdas på fordons eller spårvagns fotsteg eller liknande anordning, om den ej är särskilt inrättad för detta. 18 § Den som åker kälke, sparkstötting eller liknande fordon eller som åker skidor eller skridskor får ej dragas eller låta sig dragas av motordrivet fordon. Utan hinder av första stycket får tolkning ske utom tättbebyggt område på ägovägar eller liknande vägar med ringa trafik. Särskilda regler för trafik med fordon Förare 19 § Fordon får ej föras av den som på grund av sjukdom, uttröttning eller påverkan av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande ämnen eller av annat skäl ej kan föra fordonet på betryggande sätt. Användning av vägens skilda banor 20 § Fordon skall föras på den bana som är avsedd för fordonet. Förare av moped klass II skall använda cykelbana om sådan finns. Om särskild försiktighet iakttas får dock 1. fordon som används vid väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid vägen föras på det sätt som omständigheterna kräver, 2. cyklande och förare av moped klass II, när det är lämpligare med hänsyn till färdmålets läge, använda körbanan även om det finns cykelbana, samt 3. polismyndighets motorfordon som av polisen används i tjänsteutövning, föras på gång- eller cykelbana varvid fordonet inte får föras med högre hastighet än 30 km/tim. Särskilda bestämmelser om användning av vägrenen finns i 21 §. Förordning (1998:1261). 21 § Vägrenen skall användas 1. vid färd med cykel eller moped klass II när cykelbana saknas, 2. vid färd med moped klass I, 3. vid färd med fordon som är konstruerade för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen eller som inte får föras med högre hastighet än 40 kilometer i timmen, och 4. av den som för hästfordon, rider eller leder eller driver kreatur. Om det behövs för att underlätta framkomligheten för annan trafik, får vägrenen användas även vid färd med andra fordon. Förordning (1998:1261). Fordons plats på vägen 22 § Cyklande och förare av fordon som är konstruerade för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen eller som inte får föras med högre hastighet än 30 kilometer i timmen skall under hänsynstagande till annan trafik och förhållandena i övrigt föra fordonet så nära högra kanten som möjligt av vägrenen eller av den bana som används. Förare av andra fordon än som avses i första stycket skall föra fordonet i det körfält som är längst till höger i färdriktningen och som är avsett för fordonet. Om körbanan är indelad i körfält som är utmärkta med körfältsvägvisare, får fordonet föras i det körfält som är lämpligast med hänsyn till den fortsatta färden. Förordning (1985:380). 23 § Andra fordon än cyklar eller mopeder klass II får föras i cykelfält endast för att korsa detta. Förordning (1998:1261). 24 § Ett fordon får inte med något hjul föras på spärrområde eller över en spärrlinje. Undantag från detta får dock göras 1. om det behövs för att fordonet skall kunna passera ett hinder på vägen, 2. om utrymmet i en vägkorsning annars inte är tillräckligt för fordonet eller 3. om det i fordonets färdriktning löper en streckad linje omedelbart till höger om spärrlinjen. I de fall som avses under 1 och 2 skall särskild försiktighet iakttas. Förordning (1985:380). 25 § Om en körbana har fyra eller flera körfält, får fordon inte föras i de körfält som ligger helt till vänster om körbanans mitt i färdriktningen. Om en körbana har tre körfält, får fordon inte föras i fältet längst till vänster i färdriktningen. Första och andra styckena gäller inte om trafiken på körbanan är enkelriktad. Förordning (1985:380). 26 § Om körfält för färd i samma riktning är skilda genom vägmarkering, skall hela fordonet föras inom ett av de avskilda fälten. Om det inte finns någon spärrlinje eller om det löper en streckad linje mellan fordonet och spärrlinjen, får man dock byta körfält. Om en körbana har två eller flera körfält för färd i samma riktning och det är tät köbildning i alla körfält får endast de förare, som färdas i körfältet längst till höger, byta körfält. Andra förare får dock byta körfält om de skall stanna eller parkera eller om det behövs för att fordonet skall vara placerat i lämpligt körfält när det närmar sig en korsning. Förordning (1985:380). 27 § Avståndet till ett framförvarande fordon skall anpassas så, att fara för påkörning inte föreligger, om detta fordon stannas eller dess hastighet minskas och så att omkörning underlättas. Förordning (1985:380). 28 § har upphävts genom förordning (1985:380). 29 § Utan att hinder av 22--27 §§ får fordon, som används i väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid vägen, föras på det sätt omständigheterna kräver, om särskild försiktighet iakttas. Förordning (1985:380). Fordons plats före och i vägkorsning 30 § En förare som närmar sig en vägkorsning skall, där körbanan för hans färdriktning har två eller flera körfält, i god tid placera sitt fordon i körfältet längst till höger, om han skall svänga till höger, och körfältet längst till vänster, om han skall svänga till vänster. Om föraren avser att fortsätta rakt fram, skall han placera fordonet i det körfält som är lämpligast med hänsyn till övrig trafik och den fortsatta färden. Förordning (1985:380). 31 § Förare får svänga i vägkorsning endast om det kan ske utan fara eller onödigt hinder för andra som färdas i samma riktning. Särskild uppmärksamhet skall därvid riktas på den bakomvarande trafiken. 32 § Vid högersväng skall fordon föras så nära körbanans eller, om fordonet skall föras på vägrenen, så nära vägens högra kant som lämpligen kan ske. Svängen skall göras så snäv som möjligt. Vid vänstersväng skall fordon föras så nära körbanans mitt som lämpligen kan ske eller, på körbana med enkelriktad trafik, så nära körbanans vänstra kant som lämpligen kan ske. Svängen skall göras så, att fordonet när det lämnar vägkorsningen befinner sig till höger på den körbana på vilken det förs in. Om den körbana på vilken fordon förs in efter en sväng har två eller flera körfält i färdriktningen, skall svängen göras på det sätt som bäst lämpar sig med hänsyn till övrig trafik och den fortsatta färden. Fordon som från motsatta håll förs in i en vägkorsning och som båda skall svängas till vänster i sin färdriktning får vid möte hållas till vänster, om det kan ske utan fara eller olägenhet. Förordning (1985:380). 33 § Före vägkorsning får cyklande eller förare av moped klass II, som ämnar färdas rakt fram eller svänga till vänster, oavsett bestämmelserna i 30 och 32 §§ hålla till höger på vägen. Cyklande eller förare av moped klass II som ämnar svänga till vänster skall i sådant fall fortsätta genom korsningen till dess motsatta sida och svänga först när så kan ske utan fara med hänsyn till den övriga trafiken. Första stycket gäller ej i fråga om körfält som är avsett enbart för högersvängande trafik. Förordning (1998:1261). 34 § Bestämmelserna i 30--33 §§ gäller i tillämpliga delar även när förare ämnar korsa eller lämna körbanan på annan plats än i vägkorsning. 35 § Utan hinder av 30, 32 och 34 §§ får fordon som användes i väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid vägen föras på det sätt omständigheterna kräver, om särskild försiktighet iakttages. Väjningsplikt 36 § Förare skall vara särskilt försiktiga där korsande trafik kan förekomma. Förordning (1985:380). 37 § Förare som tänker köra in på en huvudled där accelerationsfält saknas har väjningsplikt mot varje fordon på huvudleden. Detsamma gäller förare som kör in på motorväg eller motortrafikled där accelerationsfält saknas. Väjningsplikten gäller dock inte där föraren kommer in på huvudleden, motorvägen eller motortrafikleden utan att byta körfält. Förare har dessutom väjningsplikt mot varje fordon vars kurs skär hans egen kurs när han kommer in på en väg 1. från parkeringsplats, fastighet, bensinstation eller från annat liknande område i anslutning till vägen, 2. från stig, ägoväg eller annan liknande utfartsväg, 3. från cykelbana, vägren, gågata, gårdsgata eller terräng eller 4. efter att ha korsat en gångbana. Förordning (1993:1356). 38 § I vägkorsning har förare, om ej annat följer av 37 §, väjningsplikt mot fordon som samtidigt närmar sig från höger på annan väg. När två fordons kurser skär varandra på öppen plats eller liknande område äger första stycket motsvarande tillämpning. Om infart från accelerationsfält finns bestämmelser i 57 § första stycket. 39 § Förare som har väjningsplikt skall genom att i god tid sätta ned hastigheten eller stanna tydligt visa, att han avser att fullgöra denna plikt. Han får fortsätta färden endast om han med beaktande av andra fordons placering på vägen, avståndet till dem och deras hastighet ej åstadkommer fara eller hinder. 40 § Innan en förare svänger i en vägkorsning eller annars lämnar eller korsar den körbana som han färdas på, skall han förvissa sig om att det kan ske utan hinder för mötande trafik eller för vägtrafikanterna på den körbana som han avser att köra in på. Förordning (1985:380). 41 § När förare närmar sig eller kör in i vägkorsning, skall han anpassa sitt körsätt så, att onödigt hinder ej uppstår för trafiken på den korsande vägen, om han tvingas stanna i korsningen. Möte 42 § Fordon skall vid möte med annat fordon hållas till höger. Förarna skall lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan fordonen. Föreligger hinder för möte, skall den förare på vars sida av körbanan hindret befinner sig stanna, om det är nödvändigt för att den mötande skall kunna passera. 43 § Vid möte med järnvägståg eller spårvagn skall fordon hållas till höger. Där skenornas läge föranleder det, får fordonet dock hållas till vänster, om det kan ske utan fara eller olägenhet. 44 § Vid möte med fordon som användes i väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid vägen får avvikelse ske från 42 eller 43 §, om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna och särskild försiktighet iakttages. Omkörning 45 § Omkörning av fordon skall ske till vänster. Omkörning skall dock ske till höger, när föraren av det framförvarande fordonet svänger till vänster eller tydligt förbereder sådan sväng. Cyklande och mopedförare får köra om annat fordon än cykel och moped till höger. 46 § Omkörning av järnvägståg eller spårvagn skall ske till höger. Där skenornas läge föranleder det, får dock omkörning äga rum till vänster, om det kan ske utan fara eller olägenhet. På körbana med enkelriktad trafik får omkörning även äga rum till vänster, om trafikförhållandena medger det. 47 § Den som kör om skall lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan sitt fordon och fordon som han kör om. Sker omkörningen till vänster, skall den som kör om hålla till höger så snart det kan ske utan fara eller olägenhet. Om körbanan har minst två körfält för färd i samma riktning, behöver den omkörande dock inte köra tillbaka till det högra körfältet, om han strax efter omkörningen avser att köra om ytterligare fordon och om det inte uppstår någon påtaglig olägenhet för upphinnande trafik. Förordning (1985:380). 48 § När en förare uppmärksammar att någon avser att köra om honom till vänster, skall han med iakttagande av 22 § hålla så långt till höger som möjligt. Han får inte öka hastigheten eller på något annat sätt försvåra omkörningen. Om ett fordon förs sakta eller upptar stort utrymme och körbanan är smal eller krokig eller har en icke obetydlig mötande trafik, skall föraren för att underlätta omkörning minska farten och om det behövs föra fordonet åt sidan så snart detta är möjligt. Förordning (1985:380). 49 § Förare får köra om endast om det kan ske utan fara. Omkörning får ej ske om körfält som skall användas vid omkörningen på en tillräckligt lång sträcka ej är fritt från mötande trafik eller annat hinder mot omkörning, den framförvarande givit tecken som visar att han ämnar köra om annat fordon eller eljest föra sitt fordon åt vänster, förare av bakomvarande fordon har påbörjat omkörning. Förare får ej köra om, om han saknar möjlighet att efter omkörningen föra fordonet tillbaka till högra delen av körbanan utan fara för övriga trafikanter. Vad som sagts nu gäller ej när omkörningen skall ske i körfält där motgående trafik ej får äga rum. 50 § I följande fall får omkörning inte ske. 1. Strax före eller i en vägkorsning, om inte a. omkörningen skall ske till höger, b. trafiken i vägkorsningen är reglerad av polisman eller genom trafiksignaler, eller c. det av vägmärken eller något annat förhållande framgår att förarna på den korsande vägen har väjningsplikt enligt 37 § eller lokal trafikföreskrift. 2. Strax före eller i en plankorsning, om inte a. korsningen har bommar, eller b. trafiken i korsningen är reglerad genom sådana trafiksignaler som används i vägkorsningar. 3. Där sikten vid backkrön eller i kurvor är skymd, om inte körbanan i färdriktningen har minst två körfält i vilka det inte får finnas mötande trafik. Tvåhjuliga fordon utan sidvagn får dock köras om. Förordning (1985:380). 51 § Omkörning av fordon eller spårvagn får inte ske strax före eller på ett obevakat övergångsställe eller en obevakad cykelöverfart. Förordning (1985:380). 52 § Bestämmelserna i 45--49 §§ gäller inte vid omkörning av fordon som förs i körfält som är förbehållet för viss trafik. De gäller inte heller då förare av fordon som förs i sådant körfält kör om fordon i andra körfält. Förordning (1985:380). 53 § I följande fall anses det inte som omkörning att fordon i ett körfält passerar fordon i ett annat körfält. 1. Om körbanan har två eller flera körfält för färd i samma riktning och det är tät köbildning i alla körfält. 2. Om körbanan är indelad i körfält som är utmärkta med körfältsvägvisare. 3. Om fordon har placerats i skilda körfält i anslutning till en vägkorsning. Förordning (1985:380). 54 § Vid omkörning av fordon som användes i väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid vägen får avvikelse ske från 45 §, om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna och särskild försiktighet iakttages. Vändning, backning, körfältsbyte m.m. 55 § Förare får vända eller backa endast om det kan ske utan fara eller hinder för andra vägtrafikanter. Om förbud mot att vända och backa på motorväg och motortrafikled finns bestämmelser i 141 och 144 §§. 56 § Förare får starta från vägkant, byta körfält eller på annat sätt ändra fordonets placering i sidled endast om det kan ske utan fara eller onödigt hinder för andra vägtrafikanter. Detsamma gäller när förare stannar eller hastigt minskar farten. När en förare uppmärksammar att någon annan avser att köra in i hans körfält skall han anpassa hastigheten så att inkörningen underlättas. Förordning (1985:380). 57 § En förare som färdas i accelerationsfält skall anpassa hastigheten till trafiken i det körfält som han avser att köra in i. Han skall lämna accelerationsfältet så snart det kan ske utan fara eller onödigt hinder. En förare som avser att lämna vägen skall i god tid inta det körfält som är bäst lämpat för detta. Om det finns retardationsfält skall han snarast möjligt köra in i det. Förordning (1985:380). 58 § När en förare avser att utföra någon sådan manöver som avses i 55, 56 eller 57 § skall han vara särskilt uppmärksam på den bakomvarande trafiken. Förordning (1985:380). 59 § Om en bussförare har gett tecken att han tänker starta från en hållplats vid en väg där den högsta tillåtna hastigheten är 50 kilometer i timmen eller mindre, skall förare som närmar sig bussen sakta ner och, om det behövs, stanna så att bussen kan lämna hållplatsen. Bussföraren skall vara särskilt försiktig så att han undviker fara. Förordning (1985:380). Hastighet 60 § Fordons hastighet skall anpassas till vad trafiksäkerheten kräver. Hänsyn skall tas till väg-, väderleks- och siktförhållandena, fordonets skick och belastning samt trafikförhållandena i övrigt. Hastigheten får aldrig vara högre än att föraren behåller kontrollen över fordonet och kan stanna det på den del av den framförvarande körbanan eller vägrenen som han kan överblicka och framför varje förutsebart hinder. Förordning (1985:380). 61 § Förutom i andra fall, som angetts särskilt, skall förare hålla en med hänsyn till omständigheterna tillräckligt låg hastighet 1. inom tättbebyggt område, 2. när sikten är nedsatt på grund av ljus- eller väderleksförhållandena, 3. där korsande trafik kan förekomma, 4. i skarpa kurvor, 5. vid backkrön och andra ställen där sikten är skymd, 6. vid risk för bländning, 7. vid möte med andra fordon på smala vägar, 8. vid halt väglag, 9. när fordonet närmar sig spårvagn, buss eller skolskjuts som stannats för passagerarnas på- eller avstigning, 10. när fordonet närmar sig barn som uppehåller sig på eller bredvid vägen, 11. när fordonet närmar sig kreatur på vägen, 12. där vägarbete pågår, 13. förbi en olycksplats. Förordning (1985:380). 62 § Förare får inte hindra andra förares körning genom att exempelvis utan giltigt skäl köra med överdrivet låg hastighet eller plötsligt bromsa. Förordning (1985:380). 63 § Vid smutsigt väglag skall förare om möjligt anpassa hastigheten så, att annan ej utsättes för smutsstänk. 64 § Inom tättbebyggt område får fordon inte föras med högre hastighet än 50 kilometer i timmen. Om det är motiverat av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön får kommunen föreskriva att den högsta tillåtna hastigheten inom ett tättbebyggt område eller del av ett sådant område skall vara 30 kilometer i timmen. Utom tättbebyggt område får fordon inte föras med högre hastighet än 70 kilometer i timmen (bashastighet). Vägverket får dock föreskriva att högsta tillåtna hastighet skall vara 90 eller 110 kilometer i timmen. Förordning (1998:37). 65 § har upphävts genom förordning (1985:380). 66 § Buss med en totalvikt över 3,5 ton får inte föras med högre hastighet än 90 kilometer i timmen. Tung lastbil får inte föras med högre hastighet än 80 kilometer i timmen. På motorvägar eller motortrafikleder får tung lastbil dock föras med 90 kilometer i timmen. Tung terrängvagn och motorredskap klass I får inte föras med högre hastighet än 50 kilometer i timmen. Om det till ett motorfordon, ett motorredskap klass I eller en tung terrängvagn har kopplats ytterligare fordon får fordonen inte föras med högre hastighet än som anges nedan. Fordon Förutsättningar Hastighet kilometer i timmen 1. Motorfordon a. Släpvagnen är försedd med en med effektiva bromsar som släpvagn kan manövreras från motorfordonets färdbroms, b. släpvagnen har oledad dragstång och en totalvikt som inte överstiger 3,5 ton och är försedd med påskjutsbroms, eller c. släpvagnen har en totalvikt eller, när släpvagnen inte är lastad, en tjänstevikt som inte överstiger motorfordonets halva tjänstevikt, dock högst 750 kilogram, eller d. släpvagnen är kopplad till en motorcykel 80 2. Bil med två Släpvagnarna är utrustade med släpvagnar låsningsfria bromsar och utgörs av en dolly med tillkopplad påhängsvagn där dollyns vändskiva är vridbart lagrad kring en vertikal axel genom kopplingspunkten 80 3. Motorfordon Släpvagnen är försedd med med en släpvagn effektiva bromsar som kan vilka är för- manövreras från motorfordonets bundna genom färdbroms och fordonen är den gemensamma särskilt inrättade för lasten ändamålet samt godkända vid sådan besiktning som föreskrivits för fordonståget 50 4. Motorredskap Släpvagnen är försedd med klass I eller effektiva bromsar som kan tung terräng- manövreras från drag- vagn med en fordonets färdbroms 50 släpvagn 5. Motorfordon, Släpvagnen har en bruttovikt motorredskap som inte överstiger klass I eller dragfordonets bruttovikt 40 tung terräng- vagn med en släpvagn i andra fall än 1, 3 eller 4 6. Motorfordon, Släpvagnarna är försedda med motorredskap effektiva bromsar som klass I eller kan manövreras från drag- tung terräng- fordonets färdbroms 40 vagn med två släpvagnar i annat fall än 2 7. Bil, motor- Fordonet är särskilt inrättat redskap klass för bärgning och bogsering I eller tung av skadade fordon 40 terrängvagn som drar ett fordon på minst fyra hjul, vars ena ända är upplyft genom en fast upphängnings- anordning på dragfordonet eller en särskild bogse- ringsanordning så att minst ett av det dragna fordonets övriga hjulpar rullar på vägen 8. Motorfordon, motorredskap klass I eller tung terrängvagn med ett eller flera fordon i andra fall än 1-7 30 Bil med dolly till vilken kopplats en påhängsvagn får framföras med högst 80 kilometer i timmen även om kraven i andra stycket 2 inte är uppfyllda, om dollyn och påhängsvagnen registrerats och tagits i bruk före den 1 januari 1999, ingår i ett fordonståg som är högst 24,0 meter långt och är försedda med effektiva bromsar som kan manövreras från bilens färdbroms. Bestämmelserna i första, andra och tredje styckena gäller dock inte om lägre hastighet är föreskriven för vägen. Vägverket får föreskriva att en bil med två släpvagnar även i andra fall än som anges i andra stycket 2 får föras med en högre hastighet än 40 kilometer i timmen samt att ett motorredskap klass I får föras med en högre hastighet än 50 kilometer i timmen. Föreskrifterna skall vara förenade med sådana villkor för fordonets konstruktion och utrustning att trafiksäkerheten inte äventyras. Förordning (1999:238). 67 § Har motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon band, får fordonet eller fordonen ej föras med högre hastighet än 20 kilometer i timmen. Har motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon hjulringar av järn eller annat hårt material, får fordonet eller fordonen ej föras med högre hastighet än 10 kilometer i timmen. 68 § När fordon används av statlig brandkår eller kommunal räddningskår vid brådskande utryckning för räddningstjänst eller av polis- eller tullpersonal, personal vid kustbevakningen, läkare, distriktssköterskor, barnmorskor eller veterinärer i brådskande yrkesutövning gäller inte 64 § och 66 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 64 §§. Förordning (1988:457). Stannande och parkering 69 § Fordon får stannas eller parkeras endast på vägens högra sida i färdriktningen. Om det finns skenor på högra sidan, får dock fordonet stannas eller parkeras på vägens vänstra sida. På vägar med enkelriktad trafik får fordon även i andra fall stannas eller parkeras på vänstra sidan. Fordon skall stannas eller parkeras så långt från körbanans mitt som möjligt och i vägens längdriktning. Parkering skall ske utanför körbanan, om vägförhållandena medger det. Vid stannande eller parkering på parkeringsplats, som utom tättbebyggt område är anordnad i omedelbar anslutning till vägen, bör parkeringsplats till höger i färdriktningen användas. Förordning (1985:20). 70 § Fordon får ej stannas eller parkeras på sådan plats eller på sådant sätt, att fara uppstår eller trafiken onödigtvis hindras eller störes. 71 § På en gångbana eller cykelbana får endast tvåhjuliga cyklar eller mopeder stannas eller parkeras. Förordning (1998:1261). 72 § Fordon får inte stannas eller parkeras 1. på övergångsställe eller på cykelöverfart eller inom ett avstånd av tio meter före övergångsstället eller cykelöverfarten, 2. i vägkorsning eller inom ett avstånd av tio meter från korsande körbanas närmaste ytterkant, 3. i korsning mellan väg och järnväg eller spårväg, 4. på sådant sätt att vägmärken eller trafiksignaler skyms, 5. i vägport eller tunnel, 6. på eller i närheten av backkrön eller i kurva där sikten är skymd eller nära sådan, 7. längs en spärrlinje, om avståndet mellan fordonet och linjen är mindre än tre meter såvida inte en streckad linje löper mellan fordonet och spärrlinjen, 8. i cykelfält. Första stycket 2. gäller inte anslutningsfri sida i vägkorsning om avståndet mellan fordonet och vägens mitt är minst tre meter. Förordning (1988:1086). 73 § Fordon får inte parkeras på markerad hållplats för buss eller spårvagn. Om det saknas markering vid ett märke, som anger sådan hållplats, får fordon inte parkeras inom tolv meter på vardera sidan om märket. Där fordon inte får parkeras får det inte heller stannas annat än för på- eller avstigning som kan ske utan hinder för buss- eller spårvägstrafiken. Förordning (1985:380). 74 § Fordon får inte parkeras 1. närmare än trettio meter från plankorsning, 2. framför infart till fastighet eller eljest så, att trafik med fordon till eller från fastigheten väsentligt försvåras, 3. på huvudled utom tättbebyggt område, 4. på körbana bredvid annat fordon som stannats längs körbanans kant än tvåhjulig moped eller sådan tvåhjulig cykel eller motorcykel som inte har sidvagn, 5. så att det hindrar tillträde till annat fordon eller så att detta ej kan föras från platsen, 6. så att fordonet med något hjul står utanför parkeringsruta eller annan vägmarkering som anger var parkering skall ske. Trots första stycket 3 får dock fordon som används av polisen vid trafikövervakning och av tullen vid punktskattekontroll eller fordon som stoppas vid sådan övervakning eller kontroll parkeras, om det kan ske utan fara för trafiksäkerheten och det finns anvisningar för andra trafikanter i syfte att undvika sådan fara. Förordning (1999:485). 75 § När fordon stannats eller parkerats, skall föraren vidtaga sådana åtgärder att fordonet hindras att komma i gång av sig självt. Förare av motordrivet fordon skall även vidtaga lämpliga åtgärder för att förhindra att fordonet obehörigen brukas av annan. Fordons dörr får ej öppnas och ej heller får på- eller avstigning eller på- eller avlastning ske på sådant sätt att fara eller onödig olägenhet uppstår. 76 § Utan hinder av 69 och 71--74 §§ får fordon som användes i väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid vägen stannas eller parkeras på det sätt omständigheterna kräver, om särskild försiktighet iakttages. 77 § Om förbud att stanna och parkera på motorväg och motortrafikled finns bestämmelser i 142 och 144 §§. Åligganden i vissa fall när fordon stannats eller parkerats 78 § När fordon på grund av olyckshändelse, motorfel eller liknande orsak blivit stående på plats där det enligt 69--74, 142 eller 144 § ej får stannas eller parkeras, skall föraren se till att fordonet snarast flyttas till lämplig plats, om annat ej föranledes av 14 §. 79 § När ett motordrivet fordon eller släpfordon på grund av olyckshändelse, motorfel eller liknande blivit stående på en körbana eller vägren där högsta tillåtna hastigheten är högre än 50 kilometer i timmen och där fordonet enligt 70 §, 72 § 5 eller 6 eller 142 eller 144 § inte får stannas eller parkeras, skall föraren, om fordonet inte genast kan flyttas, sätta ut sådan varningstriangel som har föreskrivits för fordonet och vidta de åtgärder som i övrigt behövs för att varna andra trafikanter. Har fordonet blivit stående i en plankorsning, skall föraren, om fordonet inte genast kan flyttas, även vidta de åtgärder som behövs för fordonspassagerarnas säkerhet och för att varna förare av järnvägståg eller spårvagn. Föreskriven varningstriangel skall sättas ut också när fordonet av något annat skäl har parkerats på en körbana utom tättbebyggt område och väderleksförhållandena eller andra omständigheter försvårar möjligheterna att i tid se fordonet. En varningstriangel skall placeras på sådant avstånd från det uppställda fordonet och i övrigt så, att andra förare varnas i god tid. Förordning (1985:380). Särskilda förpliktelser mot gående, cyklande och mopedförare 80 § En förare som möter eller kör om gående skall lämna den gående tid att vika åt sidan och låta honom använda tillräckligt utrymme på vägen. När en förare korsar eller av något annat skäl för fordonet på gångbana, gågata eller någon annan väg som är avsedd för gående eller från en fastighetsutfart vid vägen in på körbanan eller vägrenen skall han lämna företräde åt de gående. Förare som avser att köra förbi till höger om spårvagn eller buss som har stannat vid en hållplats utan refug, skall stanna och lämna fri passage åt på- eller avstigande passagerare. Förordning (1985:380). 80 a § På cykelbanor skall cyklande och förare av moped klass II lämnas företräde av andra fordonsförare. Förordning (1998:1261). 81 § Förare skall visa särskild hänsyn mot barn, åldringar och skolpatruller samt personer som enligt vad som framgår av särskilt kännetecken eller annan omständighet lider av nedsatt syn eller hörsel eller annat handikapp eller sjukdom som är till men för dem i trafiken. 82 § Vid bevakat övergångsställe skall förare lämna gående som på rätt sätt gått ut på övergångsstället tillfälle att passera. Detta gäller även om föraren får korsa övergångsstället enligt trafiksignaler eller tecken av polisman. Förare, som efter sväng i en korsning skall passera ett bevakat övergångsställe, skall köra med låg hastighet och lämna företräde åt gående som på rätt sätt har gått ut på eller som just skall gå ut på övergångsstället. Bestämmelserna i första och andra styckena om bevakade övergångsställen skall tillämpas också i fråga om bevakade cykelöverfarter. Förordning (1985:380). 83 § En förare som närmar sig ett obevakat övergångsställe skall anpassa hastigheten så, att han inte åstadkommer fara för gående som är ute på övergångsstället eller som just skall gå ut på detta. Om det behövs för att lämna gående tillfälle att passera, skall föraren stanna. Bestämmelserna i första stycket om obevakade övergångsställen skall tillämpas också i fråga om obevakade cykelöverfarter. Förordning (1985:380). 84 § När en förare närmar sig ett övergångsställe eller en cykelöverfart, skall han anpassa sitt körsätt så, att han inte tvingas stanna på övergångsstället eller överfarten. Förordning (1985:380). 85 § Om förbud mot omkörning strax före eller på övergångsställe eller cykelöverfart finns bestämmelser i 51 §. Förordning (1985:380). Signaler och tecken 86 § När det behövs för att förebygga eller avvärja fara, skall förare ge ljud- eller ljussignaler eller på något annat lämpligt sätt väcka andra vägtrafikanters uppmärksamhet. Signaler får inte ges längre än nödvändigt. Förordning (1985:380). 87 § Förare som tänker starta från vägkant, vända, svänga, byta körfält eller på något annat sätt företa en icke oväsentlig ändring av fordonets placering i sidled skall till ledning för andra ge tecken med körriktningsvisare, om sådan föreskrivits för fordonet, och i annat fall genom att sträcka ut armen. Förare som tänker stanna eller hastigt minska farten skall till ledning för andra ge tecken med stopplykta, om sådan föreskrivits för fordonet, och i annat fall genom att höja armen. Vid färd med motordrivna fordon som har utrustats med körriktningsvisare eller stopplykta skall tecken ges med dessa även om de inte är föreskrivna för fordonet. Tecken skall ges i god tid före den avsedda manövern och vara väl synligt och otvetydigt. Teckengivningen skall upphöra så snart manövern är avslutad. Förordning (1983:807). 88 § Avgivande av signal eller tecken fritager ej förare från skyldighet som åligger honom enligt 55--59 §. 89 § har upphävts genom förordning (1985:380). Belysning 90 § Vid färd med fordon skall lyktor och strålkastare som är föreskrivna för fordonet vara tända. Vid färd med traktorer och motorredskap som har utrustats med strålkastare skall dessa vara tända även om de inte är föreskrivna för fordonet. Strålkastare och lyktor på mopeder, som framförs med tramp- eller vevanordning och avstängd motor, behöver vara tända endast vid färd under mörker. Används helljus behöver inte halvljus eller parkeringsljus vara tänt. Inte heller behöver parkeringsljus vara tänt, när halvljus används. Förordning (1983:807). 91 § Vid färd med motordrivna fordon skall halvljus användas, om inte annat följer av 92 eller 93 §. Förordning (1982:15). 92 § Helljus skall användas vid färd med bil, motorredskap klass I, tung terrängvagn, motorcykel eller moped klass I, när förarens synfält med hänsyn till fordonets hastighet annars är otillräckligt för att fordonet skall kunna föras säkert. Helljus får ej användas på sträcka där vägen är tillfredsställande belyst, på sådant avstånd från mötande fordon att dess förare kan bländas, vid möte med spårbundet trafikmedel eller fartyg som föres längs vägen, om risk för bländning kan uppstå, eller när fordonet föres på ringa avstånd bakom annat fordon. Förordning (1998:1261). 93 § I stället för halvljus får vid färd med bil, motorredskap klass I, tung terrängvagn, motorcykel eller moped klass I användas annat ljus som är tillräckligt för att uppmärksamma andra trafikanter på fordonet. Detta gäller dock inte vid färd under mörker, i gryning eller skymning eller då väderleksförhållandena eller liknande omständigheter medför att halvljuset behöver vara tänt. I dimma eller vid kraftig nederbörd får dimljus användas i stället för halvljus. Ljus som avses i första stycket, dimljus eller halvljus får inte användas samtidigt. Förordning (1998:1261). 94 § Dimbakljus får användas endast i dimma, vid kraftig nederbörd eller under därmed jämförliga siktförhållanden och så att förare av bakomvarande fordon inte kan bländas. Förordning (1982:15). 95 § Saknas för visst slag av fordon föreskrifter om att fordonet skall vara utrustat med lyktor eller strålkastare, skall i mörker, skymning eller gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleksförhållandena eller liknande omständigheter på den mot vägens mitt vända sidan fästas eller bäras, framtill en lykta som visar vitt eller gult ljus framåt och baktill en lykta som visar rött ljus bakåt. Om det är tillräckligt för att uppmärksamma andra trafikanter på fordonet får ljuset visas framåt och bakåt från samma lykta. Första stycket gäller inte vägtrafikant som avses i 4 § första och andra styckena. Förordning (1982:15). 96 § Under mörker, skymning eller gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleksförhållandena eller liknande omständigheter skall på fordon som är utrustat med parkeringslyktor och baklyktor sådana lyktor vara tända när fordonet stannats eller parkerats, om inte annat föreskrivs i tredje stycket eller i 97 §. Om fordonet inte är utrustat med parkeringslyktor eller baklyktor och annat inte föreskrivs i 97 §, skall i stället annan belysning som är föreskriven för fordonet vid färd vara tänd. Saknas särskilda föreskrifter om utrustning med lyktor eller strålkastare skall 95 § tillämpas. I övrigt får andra lyktor eller strålkastare än parkeringslyktor, baklyktor eller skyltlyktor inte vara tända. Parkeras motordrivet fordon, som är högst sex meter långt och två meter brett, inom tättbeyggt område längs vägens kant, är det tillräckligt att parkeringslyktor och baklyktor mot vägens mitt hålls tända, om annat fordon inte är kopplat till fordonet. Förordning (1982:15). 97 § Bestämmelserna i 96 § gäller ej om vägen är så väl belyst, att fordonet ändå kan uppmärksammas tydligt på tillräckligt avstånd eller om fordonet stannats eller parkerats utanför körbana och vägren. Ej heller behöver belysning vara tänd på sådan tvåhjulig cykel, moped eller motorcykel som ej har sidvagn, om fordonet stannats eller parkerats längs vägens yttersta kant. 98 § har upphävts genom förordning (1980:667). 99 § Lyktor eller strålkastare får inte användas på sådant sätt att andra förare kan bländas. På fordon får under färd inte visas annat än vitt eller gult ljus framåt. Detta gäller dock inte lykta som används för att ge tecken enligt 67 § 13.3.4 vägmärkesförordningen (1978:1001). På fordon får inte användas andra lyktor eller strålkastare med blinkande ljus än körriktningsvisare och larmanordningar. Lyktor som avger orangegult ljus och som är särskilt anordnade som varningsanordningar får dock användas i den utsträckning som Vägverket föreskriver. Förordning (1993:1356). Fordons last 100 § Ett fordon får inte lastas så, att förarens sikt eller möjligheter till manövrering hindras eller så, att föreskrivna körriktningstecken, stopptecken, lyktor eller strålkastare skyms. Inte heller får fordonet lastas så, att föreskrivna registreringsskyltar eller motsvarande skyltar inte går att avläsa. Förordning (1985:380). 101 § Passagerare får ej medtagas i sådant antal eller placeras på sådant sätt att fara kan uppstå. 102 § Last skall vara anbringad så, att den ej kan utgöra fara för person, medföra skada på egendom, släpa eller falla på vägen, åstadkomma störande dammbildning eller liknande olägenhet, försvåra förandet av fordonet eller framkalla onödigt buller. När det krävs med hänsyn till lastutrymmets eller lastens beskaffenhet, skall lasten vara fastgjord. Om det behövs skall den vara övertäckt. Kedja, rep, presenning eller annan anordning som tjänar till att hålla fast eller skydda lasten skall vara säkert angjord och får ej hänga lös utanför fordonet eller släpa på marken. 103 § När last skjuter ut framför fordon eller mer än en meter bakom fordon, skall lastens yttersta del vara tydligt utmärkt. Under mörker, skymning eller gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleksförhållandena eller liknande omständighet skall utmärkningen ske framtill med lykta som visar vitt ljus framåt och med vit reflexanordning och baktill med lykta som visar rött ljus bakåt och med röd reflexanordning. Reflexanordningarna skall vara placerade så lågt, att de kan återkasta skenet från andra fordons halvljus. Lykta och reflexanordning får kombineras. 104 § Under mörker, skymning eller gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleksförhållandena eller liknande omständigheter skall lasten vara tydligt utmärkt, om den i sidled skjuter ut mer än 40 centimeter utanför den yttersta tända lyktan eller strålkastaren framtill eller baktill på samma sida av fordonet. Utmärkningen skall ske framtill med en lykta som visar vitt ljus framåt och med vit reflexanordning samt baktill med en lykta som visar rött ljus bakåt och med röd reflexanordning. Som last räknas även redskap och utrustning på traktorer och motorredskap som inte är fast monterat på fordonet. Lyktorna och reflexanordningarna skall anbringas så, att de i sidled befinner sig mindre än 40 centimeter innanför lastens yttersta kant. Är lasten mer än 260 centimeter bred, skall dock lyktorna och reflexanordningarna anbringas på lastens yttersta kant. Reflexanordningarna skall vara placerade så lågt, att de kan återkasta skenet från andra fordons halvljus. Förordning (1993:1356). Tävling på väg 105 § Tävlingar med fordon på väg får inte ordnas utan tillstånd. Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Berör tävlingen mer än ett län, prövas frågan av länsstyrelsen i det län där tävlingen startar. I sådant fall skall länsstyrelsen inhämta yttrande från övriga berörda länsstyrelser. Om tillstånd lämnas, skall länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter utöver trafikregler som behövs för att förebygga fara eller olägenhet för trafiken och för dem som bor eller uppehåller sig vid vägen eller av annat skäl. Förordning (1985:380). Särskilda regler för trafik med motordrivna fordon 106 § På vägar som inte är enskilda får motordrivna fordon eller därtill kopplade fordon föras endast om de värden för respektive bärighetsklass som anges nedan inte överskrids eller, såvitt gäller punkt 5, underskrids. BK 1 BK 2 1. Axeltryck a. Axel som inte är drivande 10 ton 10 ton b. Drivande axel 11,5 ton 10 ton 2. Boggitryck a. Avståndet mellan axlarna är mindre än 1,0 meter 11 ton 11 ton b. Avståndet mellan axlarna är 1,0 meter eller större men inte 1,3 meter 16 ton 16 ton c. Avståndet mellan axlarna är 1,3 meter eller större men 18 ton 16 ton inte 1,8 meter d. Avståndet mellan axlarna är 1,3 meter eller större men inte 1,8 meter och drivaxeln är försedd med dubbelmonterade hjul och luftfjädring eller likvärdig fjädring, eller varje drivaxel är försedd med dubbelmonterade hjul och vikten överstiger inte 9,5 ton på någon 19 ton 16 ton av axlarna e. Avståndet mellan axlarna är 1,8 meter eller större 20 ton 16 ton 3. Trippelaxeltryck a. Avståndet mellan de yttre axlarna är mindre än 2,6 meter 21 ton 20 ton b. Avståndet mellan de yttre axlarna är 2,6 meter eller större 24 ton 22 ton 4. Bruttovikt av fordon och fordonståg a. Fordon på hjul Bil. 1 Bil. 2 b. Fordon på band eller medar 18 ton 18 ton 5. Axelavstånd mellan olika fordon i fordonståg Avståndet mellan den sista axeln på ett av fordonen och den första axeln på ett tillkopplat fordon får inte understiga a. om båda axlarna är enkelaxlar 3 meter 3 meter b. om den ena axeln är en enkelaxel och den andra ingår i en boggi eller trippelaxel 3 meter 4 meter c. om axlarna ingår i var sin boggi 4 meter 4 meter d. om den ena axeln ingår i en boggi och den andra i en trippelaxel eller båda i en trippelaxel 5 meter -- En väg hänförs till bärighetsklass 2 om inte vägverket beslutar att vägen skall hänföras till bärighetsklass 1. Om det högsta tillåtna axeltrycket på en väg som inte är enskild är begränsat till 8 ton, får ett fordon inte f …