Vägtrafikkungörelse (1972:603) SFS nr: 1972:603 Departement/myndighet: Näringsdepartementet Utfärdad: 1972-12-01 Omtryck: Ändrad: t.o.m. SFS 1999:485 Övrig text: Upphävd: 1999-10-01 Källa: Regeringska

§§. Förordning (1988:457). Stannande och parkering 69 § Fordon får stannas eller parkeras endast på vägens högra sida i färdriktningen. Om det finns skenor på högra sidan, får dock fordonet stannas eller parkeras på vägens vänstra sida. På vägar med enkelriktad trafik får fordon även i andra fall stannas eller parkeras på vänstra sidan. Fordon skall stannas eller parkeras så långt från körbanans mitt som möjligt och i vägens längdriktning. Parkering skall ske utanför körbanan, om vägförhållandena medger det. Vid stannande eller parkering på parkeringsplats, som utom tättbebyggt område är anordnad i omedelbar anslutning till vägen, bör parkeringsplats till höger i färdriktningen användas. Förordning (1985:20). 70 § Fordon får ej stannas eller parkeras på sådan plats eller på sådant sätt, att fara uppstår eller trafiken onödigtvis hindras eller störes. 71 § På en gångbana eller cykelbana får endast tvåhjuliga cyklar eller mopeder stannas eller parkeras. Förordning (1998:1261). 72 § Fordon får inte stannas eller parkeras

1. på övergångsställe eller på cykelöverfart eller inom ett avstånd av tio meter före övergångsstället eller cykelöverfarten,
2. i vägkorsning eller inom ett avstånd av tio meter från korsande körbanas närmaste ytterkant,
3. i korsning mellan väg och järnväg eller spårväg,
4. på sådant sätt att vägmärken eller trafiksignaler skyms,
5. i vägport eller tunnel,
6. på eller i närheten av backkrön eller i kurva där sikten är skymd eller nära sådan,
7. längs en spärrlinje, om avståndet mellan fordonet och linjen är mindre än tre meter såvida inte en streckad linje löper mellan fordonet och spärrlinjen,
8. i cykelfält. Första stycket
9. gäller inte anslutningsfri sida i vägkorsning om avståndet mellan fordonet och vägens mitt är minst tre meter. Förordning (1988:1086). 73 § Fordon får inte parkeras på markerad hållplats för buss eller spårvagn. Om det saknas markering vid ett märke, som anger sådan hållplats, får fordon inte parkeras inom tolv meter på vardera sidan om märket. Där fordon inte får parkeras får det inte heller stannas annat än för på- eller avstigning som kan ske utan hinder för buss- eller spårvägstrafiken. Förordning (1985:380). 74 § Fordon får inte parkeras
10. närmare än trettio meter från plankorsning,
11. framför infart till fastighet eller eljest så, att trafik med fordon till eller från fastigheten väsentligt försvåras,
12. på huvudled utom tättbebyggt område,
13. på körbana bredvid annat fordon som stannats längs körbanans kant än tvåhjulig moped eller sådan tvåhjulig cykel eller motorcykel som inte har sidvagn,
14. så att det hindrar tillträde till annat fordon eller så att detta ej kan föras från platsen,
15. så att fordonet med något hjul står utanför parkeringsruta eller annan vägmarkering som anger var parkering skall ske. Trots första stycket 3 får dock fordon som används av polisen vid trafikövervakning och av tullen vid punktskattekontroll eller fordon som stoppas vid sådan övervakning eller kontroll parkeras, om det kan ske utan fara för trafiksäkerheten och det finns anvisningar för andra trafikanter i syfte att undvika sådan fara. Förordning (1999:485). 75 § När fordon stannats eller parkerats, skall föraren vidtaga sådana åtgärder att fordonet hindras att komma i gång av sig självt. Förare av motordrivet fordon skall även vidtaga lämpliga åtgärder för att förhindra att fordonet obehörigen brukas av annan. Fordons dörr får ej öppnas och ej heller får på- eller avstigning eller på- eller avlastning ske på sådant sätt att fara eller onödig olägenhet uppstår. 76 § Utan hinder av 69 och 71--74 §§ får fordon som användes i väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid vägen stannas eller parkeras på det sätt omständigheterna kräver, om särskild försiktighet iakttages. 77 § Om förbud att stanna och parkera på motorväg och motortrafikled finns bestämmelser i 142 och 144 §§. Åligganden i vissa fall när fordon stannats eller parkerats 78 § När fordon på grund av olyckshändelse, motorfel eller liknande orsak blivit stående på plats där det enligt 69--74, 142 eller 144 § ej får stannas eller parkeras, skall föraren se till att fordonet snarast flyttas till lämplig plats, om annat ej föranledes av 14 §. 79 § När ett motordrivet fordon eller släpfordon på grund av olyckshändelse, motorfel eller liknande blivit stående på en körbana eller vägren där högsta tillåtna hastigheten är högre än 50 kilometer i timmen och där fordonet enligt 70 §, 72 § 5 eller 6 eller 142 eller 144 § inte får stannas eller parkeras, skall föraren, om fordonet inte genast kan flyttas, sätta ut sådan varningstriangel som har föreskrivits för fordonet och vidta de åtgärder som i övrigt behövs för att varna andra trafikanter. Har fordonet blivit stående i en plankorsning, skall föraren, om fordonet inte genast kan flyttas, även vidta de åtgärder som behövs för fordonspassagerarnas säkerhet och för att varna förare av järnvägståg eller spårvagn. Föreskriven varningstriangel skall sättas ut också när fordonet av något annat skäl har parkerats på en körbana utom tättbebyggt område och väderleksförhållandena eller andra omständigheter försvårar möjligheterna att i tid se fordonet. En varningstriangel skall placeras på sådant avstånd från det uppställda fordonet och i övrigt så, att andra förare varnas i god tid. Förordning (1985:380). Särskilda förpliktelser mot gående, cyklande och mopedförare 80 § En förare som möter eller kör om gående skall lämna den gående tid att vika åt sidan och låta honom använda tillräckligt utrymme på vägen. När en förare korsar eller av något annat skäl för fordonet på gångbana, gågata eller någon annan väg som är avsedd för gående eller från en fastighetsutfart vid vägen in på körbanan eller vägrenen skall han lämna företräde åt de gående. Förare som avser att köra förbi till höger om spårvagn eller buss som har stannat vid en hållplats utan refug, skall stanna och lämna fri passage åt på- eller avstigande passagerare. Förordning (1985:380). 80 a § På cykelbanor skall cyklande och förare av moped klass II lämnas företräde av andra fordonsförare. Förordning (1998:1261). 81 § Förare skall visa särskild hänsyn mot barn, åldringar och skolpatruller samt personer som enligt vad som framgår av särskilt kännetecken eller annan omständighet lider av nedsatt syn eller hörsel eller annat handikapp eller sjukdom som är till men för dem i trafiken. 82 § Vid bevakat övergångsställe skall förare lämna gående som på rätt sätt gått ut på övergångsstället tillfälle att passera. Detta gäller även om föraren får korsa övergångsstället enligt trafiksignaler eller tecken av polisman. Förare, som efter sväng i en korsning skall passera ett bevakat övergångsställe, skall köra med låg hastighet och lämna företräde åt gående som på rätt sätt har gått ut på eller som just skall gå ut på övergångsstället. Bestämmelserna i första och andra styckena om bevakade övergångsställen skall tillämpas också i fråga om bevakade cykelöverfarter. Förordning (1985:380). 83 § En förare som närmar sig ett obevakat övergångsställe skall anpassa hastigheten så, att han inte åstadkommer fara för gående som är ute på övergångsstället eller som just skall gå ut på detta. Om det behövs för att lämna gående tillfälle att passera, skall föraren stanna. Bestämmelserna i första stycket om obevakade övergångsställen skall tillämpas också i fråga om obevakade cykelöverfarter. Förordning (1985:380). 84 § När en förare närmar sig ett övergångsställe eller en cykelöverfart, skall han anpassa sitt körsätt så, att han inte tvingas stanna på övergångsstället eller överfarten. Förordning (1985:380). 85 § Om förbud mot omkörning strax före eller på övergångsställe eller cykelöverfart finns bestämmelser i 51 §. Förordning (1985:380). Signaler och tecken 86 § När det behövs för att förebygga eller avvärja fara, skall förare ge ljud- eller ljussignaler eller på något annat lämpligt sätt väcka andra vägtrafikanters uppmärksamhet. Signaler får inte ges längre än nödvändigt. Förordning (1985:380). 87 § Förare som tänker starta från vägkant, vända, svänga, byta körfält eller på något annat sätt företa en icke oväsentlig ändring av fordonets placering i sidled skall till ledning för andra ge tecken med körriktningsvisare, om sådan föreskrivits för fordonet, och i annat fall genom att sträcka ut armen. Förare som tänker stanna eller hastigt minska farten skall till ledning för andra ge tecken med stopplykta, om sådan föreskrivits för fordonet, och i annat fall genom att höja armen. Vid färd med motordrivna fordon som har utrustats med körriktningsvisare eller stopplykta skall tecken ges med dessa även om de inte är föreskrivna för fordonet. Tecken skall ges i god tid före den avsedda manövern och vara väl synligt och otvetydigt. Teckengivningen skall upphöra så snart manövern är avslutad. Förordning (1983:807). 88 § Avgivande av signal eller tecken fritager ej förare från skyldighet som åligger honom enligt 55--59 §. 89 § har upphävts genom förordning (1985:380). Belysning 90 § Vid färd med fordon skall lyktor och strålkastare som är föreskrivna för fordonet vara tända. Vid färd med traktorer och motorredskap som har utrustats med strålkastare skall dessa vara tända även om de inte är föreskrivna för fordonet. Strålkastare och lyktor på mopeder, som framförs med tramp- eller vevanordning och avstängd motor, behöver vara tända endast vid färd under mörker. Används helljus behöver inte halvljus eller parkeringsljus vara tänt. Inte heller behöver parkeringsljus vara tänt, när halvljus används. Förordning (1983:807). 91 § Vid färd med motordrivna fordon skall halvljus användas, om inte annat följer av 92 eller 93 §. Förordning (1982:15). 92 § Helljus skall användas vid färd med bil, motorredskap klass I, tung terrängvagn, motorcykel eller moped klass I, när förarens synfält med hänsyn till fordonets hastighet annars är otillräckligt för att fordonet skall kunna föras säkert. Helljus får ej användas på sträcka där vägen är tillfredsställande belyst, på sådant avstånd från mötande fordon att dess förare kan bländas, vid möte med spårbundet trafikmedel eller fartyg som föres längs vägen, om risk för bländning kan uppstå, eller när fordonet föres på ringa avstånd bakom annat fordon. Förordning (1998:1261). 93 § I stället för halvljus får vid färd med bil, motorredskap klass I, tung terrängvagn, motorcykel eller moped klass I användas annat ljus som är tillräckligt för att uppmärksamma andra trafikanter på fordonet. Detta gäller dock inte vid färd under mörker, i gryning eller skymning eller då väderleksförhållandena eller liknande omständigheter medför att halvljuset behöver vara tänt. I dimma eller vid kraftig nederbörd får dimljus användas i stället för halvljus. Ljus som avses i första stycket, dimljus eller halvljus får inte användas samtidigt. Förordning (1998:1261). 94 § Dimbakljus får användas endast i dimma, vid kraftig nederbörd eller under därmed jämförliga siktförhållanden och så att förare av bakomvarande fordon inte kan bländas. Förordning (1982:15). 95 § Saknas för visst slag av fordon föreskrifter om att fordonet skall vara utrustat med lyktor eller strålkastare, skall i mörker, skymning eller gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleksförhållandena eller liknande omständigheter på den mot vägens mitt vända sidan fästas eller bäras, framtill en lykta som visar vitt eller gult ljus framåt och baktill en lykta som visar rött ljus bakåt. Om det är tillräckligt för att uppmärksamma andra trafikanter på fordonet får ljuset visas framåt och bakåt från samma lykta. Första stycket gäller inte vägtrafikant som avses i 4 § första och andra styckena. Förordning (1982:15). 96 § Under mörker, skymning eller gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleksförhållandena eller liknande omständigheter skall på fordon som är utrustat med parkeringslyktor och baklyktor sådana lyktor vara tända när fordonet stannats eller parkerats, om inte annat föreskrivs i tredje stycket eller i 97 §. Om fordonet inte är utrustat med parkeringslyktor eller baklyktor och annat inte föreskrivs i 97 §, skall i stället annan belysning som är föreskriven för fordonet vid färd vara tänd. Saknas särskilda föreskrifter om utrustning med lyktor eller strålkastare skall 95 § tillämpas. I övrigt får andra lyktor eller strålkastare än parkeringslyktor, baklyktor eller skyltlyktor inte vara tända. Parkeras motordrivet fordon, som är högst sex meter långt och två meter brett, inom tättbeyggt område längs vägens kant, är det tillräckligt att parkeringslyktor och baklyktor mot vägens mitt hålls tända, om annat fordon inte är kopplat till fordonet. Förordning (1982:15). 97 § Bestämmelserna i 96 § gäller ej om vägen är så väl belyst, att fordonet ändå kan uppmärksammas tydligt på tillräckligt avstånd eller om fordonet stannats eller parkerats utanför körbana och vägren. Ej heller behöver belysning vara tänd på sådan tvåhjulig cykel, moped eller motorcykel som ej har sidvagn, om fordonet stannats eller parkerats längs vägens yttersta kant. 98 § har upphävts genom förordning (1980:667). 99 § Lyktor eller strålkastare får inte användas på sådant sätt att andra förare kan bländas. På fordon får under färd inte visas annat än vitt eller gult ljus framåt. Detta gäller dock inte lykta som används för att ge tecken enligt 67 § 13.3.4 vägmärkesförordningen (1978:1001). På fordon får inte användas andra lyktor eller strålkastare med blinkande ljus än körriktningsvisare och larmanordningar. Lyktor som avger orangegult ljus och som är särskilt anordnade som varningsanordningar får dock användas i den utsträckning som Vägverket föreskriver. Förordning (1993:1356). Fordons last 100 § Ett fordon får inte lastas så, att förarens sikt eller möjligheter till manövrering hindras eller så, att föreskrivna körriktningstecken, stopptecken, lyktor eller strålkastare skyms. Inte heller får fordonet lastas så, att föreskrivna registreringsskyltar eller motsvarande skyltar inte går att avläsa. Förordning (1985:380). 101 § Passagerare får ej medtagas i sådant antal eller placeras på sådant sätt att fara kan uppstå. 102 § Last skall vara anbringad så, att den ej kan utgöra fara för person, medföra skada på egendom, släpa eller falla på vägen, åstadkomma störande dammbildning eller liknande olägenhet, försvåra förandet av fordonet eller framkalla onödigt buller. När det krävs med hänsyn till lastutrymmets eller lastens beskaffenhet, skall lasten vara fastgjord. Om det behövs skall den vara övertäckt. Kedja, rep, presenning eller annan anordning som tjänar till att hålla fast eller skydda lasten skall vara säkert angjord och får ej hänga lös utanför fordonet eller släpa på marken. 103 § När last skjuter ut framför fordon eller mer än en meter bakom fordon, skall lastens yttersta del vara tydligt utmärkt. Under mörker, skymning eller gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleksförhållandena eller liknande omständighet skall utmärkningen ske framtill med lykta som visar vitt ljus framåt och med vit reflexanordning och baktill med lykta som visar rött ljus bakåt och med röd reflexanordning. Reflexanordningarna skall vara placerade så lågt, att de kan återkasta skenet från andra fordons halvljus. Lykta och reflexanordning får kombineras. 104 § Under mörker, skymning eller gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleksförhållandena eller liknande omständigheter skall lasten vara tydligt utmärkt, om den i sidled skjuter ut mer än 40 centimeter utanför den yttersta tända lyktan eller strålkastaren framtill eller baktill på samma sida av fordonet. Utmärkningen skall ske framtill med en lykta som visar vitt ljus framåt och med vit reflexanordning samt baktill med en lykta som visar rött ljus bakåt och med röd reflexanordning. Som last räknas även redskap och utrustning på traktorer och motorredskap som inte är fast monterat på fordonet. Lyktorna och reflexanordningarna skall anbringas så, att de i sidled befinner sig mindre än 40 centimeter innanför lastens yttersta kant. Är lasten mer än 260 centimeter bred, skall dock lyktorna och reflexanordningarna anbringas på lastens yttersta kant. Reflexanordningarna skall vara placerade så lågt, att de kan återkasta skenet från andra fordons halvljus. Förordning (1993:1356). Tävling på väg 105 § Tävlingar med fordon på väg får inte ordnas utan tillstånd. Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Berör tävlingen mer än ett län, prövas frågan av länsstyrelsen i det län där tävlingen startar. I sådant fall skall länsstyrelsen inhämta yttrande från övriga berörda länsstyrelser. Om tillstånd lämnas, skall länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter utöver trafikregler som behövs för att förebygga fara eller olägenhet för trafiken och för dem som bor eller uppehåller sig vid vägen eller av annat skäl. Förordning (1985:380). Särskilda regler för trafik med motordrivna fordon 106 § På vägar som inte är enskilda får motordrivna fordon eller därtill kopplade fordon föras endast om de värden för respektive bärighetsklass som anges nedan inte överskrids eller, såvitt gäller punkt 5, underskrids. BK 1 BK 2
16. Axeltryck a. Axel som inte är drivande 10 ton 10 ton b. Drivande axel 11,5 ton 10 ton
17. Boggitryck a. Avståndet mellan axlarna är mindre än 1,0 meter 11 ton 11 ton b. Avståndet mellan axlarna är 1,0 meter eller större men inte 1,3 meter 16 ton 16 ton c. Avståndet mellan axlarna är 1,3 meter eller större men 18 ton 16 ton inte 1,8 meter d. Avståndet mellan axlarna är 1,3 meter eller större men inte 1,8 meter och drivaxeln är försedd med dubbelmonterade hjul och luftfjädring eller likvärdig fjädring, eller varje drivaxel är försedd med dubbelmonterade hjul och vikten överstiger inte 9,5 ton på någon 19 ton 16 ton av axlarna e. Avståndet mellan axlarna är 1,8 meter eller större 20 ton 16 ton
18. Trippelaxeltryck a. Avståndet mellan de yttre axlarna är mindre än 2,6 meter 21 ton 20 ton b. Avståndet mellan de yttre axlarna är 2,6 meter eller större 24 ton 22 ton
19. Bruttovikt av fordon och fordonståg a. Fordon på hjul Bil. 1 Bil. 2 b. Fordon på band eller medar 18 ton 18 ton
20. Axelavstånd mellan olika fordon i fordonståg Avståndet mellan den sista axeln på ett av fordonen och den första axeln på ett tillkopplat fordon får inte understiga a. om båda axlarna är enkelaxlar 3 meter 3 meter b. om den ena axeln är en enkelaxel och den andra ingår i en boggi eller trippelaxel 3 meter 4 meter c. om axlarna ingår i var sin boggi 4 meter 4 meter d. om den ena axeln ingår i en boggi och den andra i en trippelaxel eller båda i en trippelaxel 5 meter -- En väg hänförs till bärighetsklass 2 om inte vägverket beslutar att vägen skall hänföras till bärighetsklass
21. Om det högsta tillåtna axeltrycket på en väg som inte är enskild är begränsat till 8 ton, får ett fordon inte föras på vägen om något boggitryck överstiger 12 ton eller något trippelaxeltryck överstiger 13 ton. På en sådan väg får ett fordon inte heller föras om fordonets bruttovikt eller, om fordonet ingår i ett fordonståg, den sammanlagda bruttovikten av fordonen överstiger de i bilaga 3 till denna kungörelse angivna värdena. Under följande förutsättningar får ett fordonståg föras på väg som inte är enskild utan hinder av bestämmelserna i första stycket
22. Den sammanlagda vikten av axlarna i varje möjlig kombination av axlar inom fordonståget skall beräknas och de erhållna vikterna jämföras med värdena i bilagorna 1 respektive 2 till denna kungörelse. Vikten får då inte i något fall överstiga den bruttovikt som enligt dessa bilagor är den högsta tillåtna vid det axelavstånd som motsvarar avståndet mellan den första och sista axeln i axelkombinationen. Vid jämförelse med bilaga 1 skall de för släpvagnar angivna värdena gälla, om den tillåtna bruttovikten därigenom blir högre. Bestämmelserna i första stycket 4 a och 5, för vägar med bärighetsklass 1 gäller inte fordon eller fordonståg som huvudsakligen används i internationell trafik förutsatt att följande längdmått och bruttoviktgränser inter överskrids 26 ton för treaxligt motorfordon 38 ton för fyraxligt fordonståg 40 ton för fem- eller sexaxligt fordonståg 44 ton för treaxligt motorfordon med två- eller treaxlig påhängsvagn vid transport av 40 fots ISO-container 16,5 meter för bil med påhängsvagn 18,35 meter för bil med släpvagn Förordning (1994:1393). 107 § Om motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon lastats så att lasten på någondera sidan skjuter mer än 20 centimeter utanför fordonet eller om fordonets bredd, lasten inräknad, överstiger 260 centimeter, får fordonet eller därtill kopplat fordon endast föras på enskild väg. Utan hinder av första stycket får dock föras lätt motorcykel vars bredd med last inte överstiger 120 centimeter, redskap som används i jordbruks- eller vägarbete, även om redskapets bredd överstiger 260 centimeter, fordon som är lastat med opackat hö eller liknande, även om lasten på någondera sidan skjuter mer än 20 centimeter utanför fordonet, traktor med påmonterat redskap eller utrustning samt motorredskap vid kortare färd till eller från en arbetsplats eller för liknande ändamål, även om fordonets bredd, redskap eller utrustning inräknad, överstiger 260 centimeter. Förordning (1988:1086). 108 § Fordonsbredd mäts över de längst utskjutande delarna av fordonet. Backspeglar, körriktningsvisare, sidomarkeringslyktor, reflexanordningar och snökedjor räknas dock inte in i bredden. Trafiksäkerhetsverket får föreskriva eller för ett särskilt fall medge att inte heller andra utrustningsdetaljer skall räknas in i fordonsbredden. Förordning (1979:1083). 109 § Ett motordrivet fordon får inte föras på väg som inte är enskild, om längden av fordonet, lasten inräknad, överstiger 24,00 meter. Ett fordonståg får inte föras på väg som inte är enskild, om längden av fordonståget, lasten inräknad, överstiger 25,25 meter. Längden får dock överstiga 24,00 meter endast om a) varje ingående fordon är utrustat med sådana låsningsfria bromsar och kopplingsanordningar som Vägverket föreskriver, b) varje ingående fordon uppfyller följande krav största längd fordon meter motordrivet fordon 12,00 släpvagn utom påhängsvagn 12,00 ledbuss 18,00 största bredd fordon meter alla fordon 2,55 påbyggnader för temperatur- kontrollerade fordon 2,60 påhängsvagnar - avståndet mellan kopplingstappen och påhängsvagnens bakkant får vara högst 12,00 meter - det horisontella avståndet mellan kopplingstappen och varje punkt på påhängsvagnens framkant får inte överskrida 2,04 meter, c) lastlängden för annat fordon än påhängsvagn inte överstiger 7,82 meter, d) varje ingående motordrivet fordon som är i rörelse kan vända inom en cirkelring som har en yttre radie på 12,50 meter och en inre på 5,30 meter och e) fordonståget uppfyller de vändningskrav som Vägverket föreskriver. De dimensioner som anges i andra stycket b skall även omfatta avtagbara påbyggnader och standardiserade godsbehållare såsom containrar. Fordon som registrerats före den 1 november 1997 och vars utförande därefter inte väsentligen förändrats, skall till utgången av år 2006 inte omfattas av bestämmelserna i andra stycket b, c och d. Förordning (1997:696). 110 § Traktor, motorredskap eller terrängmotorfordon eller fordon, som kopplats till sådant fordon, får ej föras på väg som ej är enskild, om fordonet med hänsyn till beskaffenheten av dess hjul, band eller medar kan medföra nämnvärd skada på körbanan. 111 § Ett motordrivet fordon får inte dra fler än
23. ett fordon som inte är inrättat för koppling till dragfordonet, eller
24. två fordon som är inrättade för koppling till dragfordonet. Den sammanlagda bruttovikten av de fordon som dras får inte överstiga dragfordonets bruttovikt. Trots bestämmelserna i första stycket får bilar, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon dra ett eller flera fordon, om samtliga fordon som dras är inrättade för koppling till dragfordonet och
25. kan bromsas effektivt, eller
26. den sammanlagda bruttovikten av tillkopplade fordon som saknar effektiva bromsar inte överstiger dragfordonets bruttovikt. Om det för ett motordrivet fordon gäller viss maximal släpvagnsvikt, får fordonet inte dra släpvagnar med högre vikt. Förordning (1997:1299). 112 § Förare av tvåhjulig motorcykel får ej låta motorcykeln dragas av annat fordon eller spårvagn och ej heller draga eller framför sig skjuta annan vägtrafikant eller vid sidan föra annat fordon än tillkopplad sidvagn. 113 § Fordon som drages av motordrivet fordon skall vara kopplat på ett från trafiksäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt. Om avståndet mellan fordonen överstiger 2 meter, skall kopplingsanordningen vara tydligt utmärkt. 114 § Gäller för motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon viss maximilast, får tyngre last ej befordras med fordonet. 115 § På motorcyklar får passagerare tas med endast om motorcykeln är inrättad för det. Mer än en passagerare får dock inte tas med. I en sidvagn får inte flera passagerare tas med än vagnen är avsedd för och därutöver ett barn under 10 år. En motorcykel eller en sidvagn som kopplas till den får användas för befordran av passagerare endast om föraren fyllt 18 år. Vid övningskörning med motorcykel tillämpas dock bestämmelserna i 4 kap. 2 och 3 §§ körkortslagen (1998:488) om förarens ålder. Förordning (1998:987). 116 § Förare av motordrivet fordon skall behandla fordonet så, att det inte bullrar onödigt mycket. Han skall i möjligaste mån se till att fordonet inte släpper ut avgaser i sådan mängd att de orsakar olägenheter. Förordning (1985:380). 117 § Körning som är onödig och störande får ej äga rum med motordrivet fordon vid bostadsbebyggelse. Färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt skall anpassas så, att andra icke onödigtvis störes. 117 a § Den som färdas i en personbil eller en lätt lastbil skall sitta på en sittplats som är utrustad med bilbälte om en sådan plats är tillgänglig och skall därvid använda bilbältet. Den som färdas i en buss på en sådan sittplats som är utrustad med bilbälte skall använda bältet. Ett barn skall till och med det år varunder barnet fyller sex år istället för eller tillsammans med bilbältet använda bilbarnstol, bälteskudde eller annan särskild skyddsanordning för barn. Om barnet färdas tillfälligt i ett fordon i vilket någon särskild skyddsanordning inte medförs, skall barnet i stället använda bilbältet när det är möjligt. Föraren skall se till att passagerare som är under femton år använder bilbälte eller annan särskild skyddsanordning i enlighet med bestämmelserna i första och andra styckena. Bilbälte eller särskild skyddsanordning behöver inte användas
27. när fordonet inte är i rörelse,
28. vid backning,
29. vid färd inom parkeringsplatser, parkeringshus, bensinstations- eller verkstadsområden eller under liknande förhållanden eller
30. när det finns medicinska hinder enligt läkarintyg som utfärdats före färden. Bilbälte behöver inte heller användas av föraren i yrkesmässig trafik för personbefordran. I fråga om skolskjutsning gäller särskilda föreskrifter. 117 b § Den som färdas med motorcykel eller moped skall använda skyddshjälm, om han fyllt 15 år. Skyddshjälm behöver inte användas när fordonet inte är i rörelse eller vid färd inom parkeringsplats, parkeringshus, bensinstations- eller verkstadsområde eller under liknande förhållanden eller när en moped framförs med tramp- eller vevanordning och avstängd motor. Skyddshjälm behöver ej heller användas när medicinska hinder föreligger enligt läkarintyg som utfärdats före färden. Förordning (1983:807). Särskilda regler för trafik med vissa terrängfordon 118 § Terrängskoter, terrängsläp, lätt terrängvagn samt tung terrängvagn med band eller medar får föras på andra vägar än enskilda endast i de fall som framgår av 119 och 123 §§. Förordning (1992:1757). 119 § Den som vid färd med terrängskoter, terrängsläp eller lätt terrängvagn eller tung terrängvagn med band eller medar behöver korsa annan väg än en enskild får föra fordonet på vägen kortaste lämpliga sträcka. Detsamma gäller om det med hänsyn till terrängförhållandena är nödvändigt att färdas på vägen. Förordning (1992:1757). 120 § Förare av terrängmotorfordon skall stanna fordonet innan han från terrängen kör ut på vägen. Trafikanter på vägen skall lämnas företräde. Förordning (1985:380). 121 § När en terrängskoter, terrängsläp, lätt terrängvagn eller tung terrängvagn med band eller medar förs på annan väg än enskild väg eller på enskild väg som i större utsträckning används av allmänheten för trafik, får passagerare inte tas med i fordonet eller därtill kopplat fordon. Förordning (1992:1757). 122 § På annan väg än enskild väg eller på enskild väg som i större utsträckning används av allmänheten för trafik, får en terrängskoter, terrängsläp, lätt terrängvagn eller tung terrängvagn med band eller medar inte föras med högre hastighet än 20 kilometer i timmen. Förordning (1992:1757). 123 § Utan hinder av 118, 121 och 122 §§ får väg användas för färd av polis- eller tullpersonal, personal vid kustbevakningen, läkare, distriktssköterskor, barnmorskor eller veterinärer i yrkesutövning eller för att föra sjuka personer till läkare, eller sjukvårdsanstalt eller i annat jämförligt trängande fall. Detsamma gäller när terrängskoter, terrängsläp, lätt terrängvagn eller tung terrängvagn med band eller medar används av statlig brandkår eller kommunal räddningskår vid räddningstjänst. Förordning (1992:1757). Särskilda regler för trafik med cykel och moped 124 § Cyklande skall färdas efter varandra. När det kan ske utan fara eller olägenhet får de dock färdas i bredd. Förordning (1985:380). 125 § har upphävts genom förordning (1985:380). 126 § Cyklande och mopedförare skall hålla minst en hand på styret. Mopedförare skall hålla båda fötterna på pedalerna eller fotstöden. Förordning (1985:380). 127 § Cyklande och mopedförare får inte låta cykeln eller mopeden dras av annat fordon eller spårvagn. Mopedförare får inte heller dra eller skjuta annan vägtrafikant framför sig eller föra annat fordon vid sidan. Förordning (1998:1261). 128 § På cykel eller moped får inte flera personer färdas samtidigt än vad cykeln eller mopeden är byggd för. När en cykel eller en moped klass II har lämpliga säten och effektivt skydd mot hjulekrarna, får dock på fordonet färdas ytterligare
31. ett barn under 10 år, om den som styr fordonet har fyllt 15 år, eller
32. två barn under 6 år, om den som styr fordonet har fyllt 18 år. Förordning (1998:1261). 129 § Vid cykling eller mopedåkning får inte transporteras gods med sådan vikt eller sådant omfång att cykeln eller mopeden inte kan manövreras säkert eller så att annan trafik hindras. Förordning (1985:380). 130 § Cyklande eller förare av moped klass II som skall färdas ut på en cykelöverfart skall ta hänsyn till avståndet till och hastigheten hos fordon som närmar sig överfarten. Förordning (1998:1261). 131 § har upphävts genom förordning (1985:380). Särskilda regler för gående 132 § Gående skall använda gångbanan eller vägrenen. Om det inte finns någon gångbana eller vägren, får gående använda cykelbana eller körbana. Gående, som använder körbanan, bör gå längst till vänster i färdriktningen. Förordning (1985:380). 133 § har upphävts genom förordning (1985:380). 134 § har upphävts genom förordning (1985:380). 135 § Gående skall korsa körbana eller cykelbana på övergångsställe. Om det inte finns något övergångsställe i närheten, skall gående korsa körbanan eller cykelbanan tvärs över denna och helst vid en vägkorsning. Körbana eller cykelbana skall korsas utan onödigt dröjsmål. Förordning (1985:380). 136 § Gående som skall gå ut på ett obevakat övergångsställe skall ta hänsyn till avståndet till och hastigheten hos de fordon som närmar sig övergångsstället. Utanför övergångsställe får gående korsa vägen endast om det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken. Förordning (1985:380). 137 § De som går i trupp under uppsikt av ledare eller i procession skall om det är lämpligt använda vägrenen eller körbanans högra sida i färdriktningen. Om truppen består av barn som går högst två i bredd, skall om möjligt gångbanan, vägrenen eller cykelbanan användas. När en trupp eller procession använder vägren, körbana eller cykelbana under annan tid än under dagsljus med klar sikt, skall den i täten ha minst en lykta som mot vägens mitt visar vitt eller gult ljus framåt och i kön minst en lykta som mot vägens mitt visar rött ljus bakåt. Förordning (1985:380). Särskilda regler för trafik på gårdsgata 138 § På en gårdsgata gäller följande bestämmelser.
33. Fordon får inte föras med högre hastighet än gångfart.
34. Fordon får inte parkeras på någon annan plats än särskilt anordnad parkeringsplats.
35. Förare av fordon skall lämna företräde åt gående. Bestämmelserna i 132 § gäller inte på en gårdsgata. Förordning (1993:1356). Särskilda regler för trafik på motorväg och motortrafikled 139 § På motorväg samt på påfartsväg och avfartsväg till sådan väg får ej förekomma annan trafik än med motorfordon som på väg utan lutning kan och får framföras med en hastighet av minst 40 kilometer i timmen. Mopeder får inte föras på motorväg. Förordning (1998:1261). 140 § Fordon får föras in på motorväg endast vid dess början eller vid påfartsväg och föras av motorväg endast vid dess slut eller vid avfartsväg. 141 § Fordon för ej föras på skiljeremsa eller tvärgående förbindelseväg mellan motorvägs körbanor. Fordon får ej vändas eller backas på motorväg eller påfartsväg eller avfartsväg till sådan väg. 142 § På motorväg eller påfartsväg eller avfartsväg till sådan väg får fordon inte stannas eller parkeras annat än på särskild anvisad parkerings- eller rastplats. Trots första stycket får buss i linjetrafik stannas vid särskilt anordnad hållplats. I samband med trafikövervakning eller punktskattekontroll får fordon stannas eller parkeras på särskilt anordnad kontrollplats eller på plats i anslutning till vägarbete, om polisman eller tulltjänsteman som utför punktskattekontroll ger anvisning därom. Förordning (1999:485). 143 § har upphävts genom förordning (1985:380). 144 § Bestämmelserna i 139--142 §§ gäller i tillämpliga delar även trafik på motortrafikled samt påfartsväg och avfartsväg till sådan väg. Förordning (1985:380). 145 § har upphävts genom förordning (1981:65). 146 § Utan hinder av 139--144 §§ får väghållningsarbete eller liknande arbete ske på eller vid motorväg eller motortrafikled eller påfartsväg eller avfartsväg till sådan väg, om särskild försiktighet iakttages. I fråga om fordon som användes av polisman vid trafikövervakning får avvikelse ske från 139--144 §, om särskild försiktighet iakttages. Detsamma gäller fordon som användes för bärgning av annat fordon. Lokala trafikföreskrifter m.m. 147 § Särskilda trafikregler för en viss väg eller vägsträcka eller för samtliga vägar inom ett visst område meddelas genom lokala trafikföreskrifter utom i de fall som avses i 151 och 154 §§. Nedan angivna myndigheter får meddela lokala trafikföreskrifter om följande. Föreskrifter Myndigheter
36. Förbud mot trafik med fordon av visst Kommunen slag eller fordon med last av viss beskaffenhet eller, i särskilt miljö- känsliga områden av tätorter, med sådana dieseldrivna bussar med en totalvikt över 3,5 ton eller dieseldrivna tunga lastbilar som inte enligt bilavgasförordningen (1991:1481) tillhör en viss miljöklass
37. Körriktning Kommunen
38. Förbud mot provkörning eller sådan Kommunen övningskörning som avses i 4 kap. 1 § körkortslagen (1998:488) och i 4 kap. 1-4 §§ körkortsförordningen (1998:980)
39. Väjningsplikt med avvikelser I fråga om vägar avsedda för från 37 eller 38 § eller om stopplikt genomfartstrafik och i fråga om i vägkorsningar stopplikt för samtliga vägar i en korsning med en väg avsedd för genomfartstrafik -- länsstyrelsen. I fråga om övriga vägar -- kommunen
40. Att väjningsplikt eller stopplikt I fråga om vägar avsedda skall gälla i stället för bestäm- för genomfartstrafik - melserna i 57 § första stycket länsstyrelsen. I fråga om övriga vägar - kommunen 5 a. Avvikelser från bestämmelserna om Kommunen färdhastighet i 64 § första stycket eller i föreskrifter

§ andra stycket, om det är motiverat med hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön 6. Begränsning av färdhastighet till lägre I fråga om vägar avsedda för hastighet än som följer av 64 § tredje genomfartstrafik - läns- stycket eller 66 § eller föreskrifter styrelsen. I fråga om övriga

§ vägar - kommunen fjärde stycket, om det är motiverat av hänsyn till trafiksäkerheten, fram- komligheten eller miljön

1. Förbud att stanna eller parkera fordon Kommunen eller tidsbegränsning, avgiftsplikt eller andra villkor för pakering
2. Stannande eller parkering med av- Kommunen vikelser från 69 eller 71 §, 72 § 2, 5 eller 6, 73 § eller 74 § 3 eller 4
3. Att en viss väg eller vägsträcka I fråga om vägar avsedda skall anses som huvudled, motorväg eller för genomfartstrafik - motortrafikled länsstyrelsen. I fråga om övriga vägar - kommunen 9 a. Att en viss väg eller vägsträcka Kommunen eller samtliga vägar inom ett visst område skall anses som gårdsgata
4. Axeltryck, boggitryck, trippel- I fråga om vägar avsedda axeltryck eller bruttovikt med avvikelser för genomfartstrafik - från 106 § länsstyrelsen. I fråga om I fråga om övriga vägar -- kommunen
5. Inskränkning till mindre bredd eller I fråga om vägar avsedda längd på fordon, fordonståg eller last för genomfartstrafik - än som tillåts i 107 eller 109 § länsstyrelsen. I fråga om övriga vägar - kommunen
6. Undantag från 118, 121 eller 122 § I fråga om vägar avsedda för genomfartstrafik - länsstryrelsen. I fråga om övriga vägar - kommunen
7. Andra särskilda åtgärder för Kommunen reglering av trafiken Länsstyrelsen får också meddela lokala trafikföreskrifter för transport av farligt gods och för sådana tävlingar som länsstyrelsen har lämnat tillstånd till enligt 105 §. Kan ett beslut av kommunen inte avvaktas utan olägenhet, får i stället polismyndigheten meddela föreskriften. Förordning (1998:987). 148 § Om föreskrifter enligt 147 § andra stycket utformas så att huvudleder kommer att korsa varandra, skall väjningsplikt eller stopplikt regleras särskilt i korsningen. Särskild reglering behövs dock inte om väjningsplikten följer av 37 §. För att underlätta för dem som bor i ett visst område att parkera inom området får lokala trafikföreskrifter om parkering innefatta särskilda bestämmelser för de boende. Om det behövs av särskilda skäl får genom sådana bestämmelser vissa parkeringsplatser inom området reserveras för de boende. Frågor om tillstånd att parkera enligt föreskrifterna prövas av kommunen. Förordning (1985:380). 148 a § Kommunen skall under beredningen av ärenden om lokala trafikföreskrifter enligt denna kungörelse och föreskrifter enligt 64 § andra stycket samråda med polismyndigheten och, i ärenden som har principiell betydelse, med Vägverket. Vidare skall statlig väghållningsmyndighet eller enskild väghållare som berörs beredas tillfälle att yttra sig. Förordning (1998:37). 149 § I fråga om enskild väg som inte i större utsträckning används av allmänheten för trafik får lokala trafikföreskrifter meddelas endast efter medgivande av vägens ägare. Medgivande behövs dock inte om föreskrifterna avser
8. färdhastighet,
9. reglering av trafiken i korsning med järnväg eller spårväg,
10. reglering av trafiken vid vägens anslutning till väg som inte är enskild eller till enskild väg som i större utsträckning används av allmänheten för trafik, eller
11. reglering av trafiken vid tävling som länsstyrelsen har lämnat tillstånd till enligt 105 §. Den som meddelar beslut om sådana lokala trafikföreskrifter, som inte får meddelas utan medgivande av vägens ägare, föreskriver också om utmärkning med vägmärken. Förordning (1985:380). 150 § En väg får förklaras för motorväg eller motortrafikled endast om den är fri från korsningar i samma plan med andra vägar och är så inrättad, att fordon inte lämpligen kan föras in på eller från vägen annat än vid vägens ändpunkter eller vid särskilt anordnade påfartsvägar och avfartsvägar. En väg får förklaras för motorväg endast om den är uppdelad i två körbanor, en för trafiken i vardera riktningen. Körbanorna skall vara skilda genom en skiljeremsa eller på något annat sätt. Påfartsvägar och avfartsvägar hör till motorvägen eller motortrafikleden i den omfattning som länsstyrelsen eller kommunen bestämmer för varje fall. Förordning (1985:380). 151 § I fråga om enskild väg skall ägaren av vägen avgöra, om trafik med motordrivna fordon eller visst eller vissa slag av sådana fordon får äga rum. Förbud mot färd med sådana fordon skall utmärkas med vägmärke eller på annat tydligt sätt. Om väghållningsmyndighetens befogenhet att meddela föreskrifter, varigenom trafik med motordrivna fordon på enskild väg eller del därav förbjuds eller inskränks, finns bestämmelser i 41 § väglagen (1971:948). Förordning (1997:718). 152 § Lokala trafikföreskrifter, föreskrifter enligt 64 § andra och fjärde styckena samt föreskrifter enligt 41 § väglagen (1971:948) tas in i en för ändamålet avsedd liggare. Liggaren förs av kommunen gemensamt för samtliga myndigheter som har till uppgift att meddela föreskrifterna. Föreskrifterna skall anges med utgångspunkt i vägbeteckning, gatunamn eller annan benämning. Dock får sådana föreskrifter som är tillfälliga i stället anges i tidsföljd. Föreskrifter som inte skall utmärkas genom vägmärken införs i ortstidning. Vägverket, länsstyrelsen och polismyndigheten skall skyndsamt underrätta kommunen om föreskrifter som de har meddelat. Kommunen skall skyndsamt tillställa länsstyrelsen, polismyndigheten samt väghållningsmyndigheten och, om väghållningsmyndigheten är kommunal, Vägverket utdrag ur liggaren som innehåller föreskrifterna i fråga. Länsstyrelsen behöver dock inte underrättas om tillfälliga föreskrifter. Ägare av enskilda vägar underrättas på motsvarande sätt. Länsstyrelsen underrättar Statens räddningsverk om lokala trafikföreskrifter som avser transport av farligt gods. Lokala trafikföreskrifter som har meddelats av en statlig myndighet och föreskrifter enligt 64 § fjärde stycket skall kungöras i författningssamling. Detsamma gäller i fråga om lokala trafikföreskrifter som har meddelats av kommunen och som inte skall utmärkas genom vägmärken. Andra lokala trafikföreskrifter kungörs i författningssamling om det av särskilda skäl bedöms lämpligt. Av lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar följer att föreskrifter som skall kungöras av länsstyrelsen eller polismyndigheten skall tas in i länets författningssamling. Föreskrifter som skall kungöras av kommunen tas in i författningssamlingen för det län inom vilket kommunen är belägen. Statens räddningsverk sammanställer och publicerar fortlöpande lokala trafikföreskrifter som avser transport av farligt gods. Förordning (1998:37). 153 § Bestämmelserna i 147--152 §§ gäller i tillämpliga delar även ändring eller upphävande av föreskrift som avses där. 154 § Föreskrifter för en viss vägsträcka om förbud mot trafik med fordon av visst slag eller mot omkörning, om påbjuden eller förbjuden körriktning, lägre hastighet än som annars gäller eller om stannande och parkering får meddelas av
12. polismyndigheten om det behövs i samband med trafikövervakning eller trafikolyckor, eller
13. den myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen inom området, om det behövs på grund av vägarbete eller liknande arbete,
14. Tullverket om det behövs i samband med punktskattekontroll. Föreskrifter för en viss väg om tillfällig begränsning av axeltryck, boggitryck eller bruttovikt eller om tillfälligt förbud mot trafik med fordon av visst slag får meddelas av den myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen inom området, om det behövs på grund av tjällossning eller liknande förhållanden. Föreskrifter för en viss väg om tillfällig begränsning av den hastighet som annars är tillåten får meddelas av polismyndigheten eller den myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen inom området, om det behövs för att förebygga trafikolyckor med klövvilt. Förordning (1999:485). 155 § Även om föreskrifter har meddelats enligt 147, 151 eller 154 § eller enligt 41 § väglagen (1971:948) med förbud eller inskränkning i rätten att trafikera en viss väg, får vägen användas
15. av polis- och tullpersonal, personal vid kustbevakningen, läkare, distriktssköterskor, barnmorskor eller veterinärer i yrkesutövning,
16. för transport av sjuka personer till läkare eller sjukvårdsanstalt,
17. av statlig brandkår eller kommunal räddningskår vid räddningstjänst,
18. i väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid vägen, eller
19. i andra med 1--4 jämförliga trängande fall. När fordon används av statlig brandkår eller kommunal räddningskår vid brådskande utryckning för räddningstjänst eller av polis- eller tullpersonal, personal vid kustbevakningen, läkare, distriktssköterska, barnmorska eller veterinär i brådskande yrkesutövning gäller inte föreskrifter om färdhastighet som har meddelats enligt 147 eller 154 §. Förordning (1988:457). 155 a § Fordon som används vid brådskande utryckning för räddningstjänst eller av polis- eller tullpersonal, personal vid kustbevakningen, läkare, distriktssköterska, barnmorska eller veterinär i brådskande yrkesutövning har förtur till överfart med färja som enligt väglagen (1971:948) är väganordning. Sådan förtur gäller även för bussar i linjetrafik, taxi- eller hyrbilar i yrkesmässig trafik samt för fordon avsedda för skolskjuts och färdtjänst när de används för detta ändamål. Förordning (1988:457). 156 § Fordon som används av polisen vid trafikövervakning eller av tullen vid punktskattekontroll eller som stoppas vid sådan övervakning eller kontroll får stannas eller parkeras trots förbud som meddelats genom lokal trafikföreskrift. Detsamma gäller i fråga om fordon, som används
20. i trafikövervakning som avses i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning,
21. av polis- eller tullpersonal vid tjänsteutövning,
22. av personal vid kustbevakningen i tjänsteutövning,
23. i väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid vägen,
24. av statlig brandkår eller kommunal räddningskår vid räddningstjänst. Undantagen enligt 1-5 gäller endast om omständigheterna kräver det och särskild försiktighet iakttas. Förordning (1999:485). Avgifter för vissa ärenden 156 a § Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna kungörelse i de fall som framgår av andra stycket. Är särskilt föreskrivet om avgift gäller i stället de föreskrifterna. För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9- 14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas: Ärendeslag Avgiftsklass - Tävlingar som går genom flera län (105 §) 6 - Tävlingar som går genom ett och samma län 4 - Undantag för tung transport (159 §) 3 Undantag för bred transport (159 §) - om bredden är högst 450 cm 2 - om bredden är större än 450 cm 3 Undantag för lång transport (159 §) - om längden är högst 35 m 2 - om längden överstiger 35 m 3 Vid ärenden om undantag för tung, bred eller lång transport som kräver skyndsam behandling tas dubbel avgift ut - Övriga undantag (159 §) 4 - Vissa undantag för rörelsehindrade (159 a § första stycket 2) 1 - Godkännande av viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar (166 § tredje stycket andra meningen) 1 Förordning (1998:203). Bemyndiganden m.m. 157 § Länsstyrelsen utfärdar före mars månads utgång varje år en kungörelse om vägar och lokala trafikföreskrifter i länet. Kungörelsen behöver endast uppta sådana vägar och föreskrifter som är av större allmänt intresse. Kungörelsen införs i länets författningssamling och sänds till trafiksäkerhetsverket, Försvarsmakten och de myndigheter som har hand om väg- eller gatuhållningen. Förordning (1994:663). 158 § Hos länsstyrelsen skall det för allmänheten finnas tillgänglig en karta över de allmänna vägar inom länet som är tillåtna för trafik med motordrivna fordon. Kartan skall vara upprättad i lämplig skala. Kopior av kartan skall före juni månads utgång varje år sändas till trafiksäkerhetsverket och de myndigheter som har hand om väg- eller gatuhållningen. Om någon ändring i den senast översända kartan inte har gjorts eller om ändringarna har liten omfattning, behöver endast anmälan om detta göras. Förordning (1991:1217). 159 § I nedan angivna fall får undantag medges av följande myndigheter. Bestämmelser Undantaget rör Myndighet 20 § första stycket En kommun Kommunen 64 § första stycket En kommun Kommunen eller föreskrifter Ett län Länsstyrelsen som har meddelats Mer än ett län Vägverket med stöd av 64 § andra stycket 64 § tredje stycket Tävlingar på väg Länsstyrelsen eller föreskrifter som Övriga fall Vägverket har meddelats med stöd av 64 § fjärde stycket 66 § eller 67 § Ett län Länsstyrelsen första stycket Mer än ett län Vägverket 69 eller 71 § eller En kommun Kommunen 72 § 2, 5 eller 6, Mer än en kommun inom Länsstyrelsen 73 §, 74 § 3 eller 4 ett län Mer än ett län Vägverket 99 § andra eller Vägverket tredje stycket 106, 107 eller En kommun Kommunen 109-111 § Mer än en kommun Den statliga väg- hållningsmyndig- heten i den region där färden påbörjas 115 § En kommun Kommunen Mer än en kommun inom Länsstyrelsen ett län Mer än ett län Vägverket 117 a § första eller Vägverket andra stycket eller 117 b § första stycket 118, 121 eller 122 § Ett län Länsstyrelsen Mer än ett län Vägverket 128-130 § En kommun Kommunen Mer än en kommun inom Länsstyrelsen ett län Mer än ett län Vägverket 139-144 § Tillståndsprövning som avser lång, bred eller tung transport a) avseende en kommun Kommunen b) avseende mer än en Den statliga väg- kommun hållningsmyndig- heten i den region där färden påbörjas c) Övriga fall Vägverket 147 § andra stycket 1 En kommun Kommunen Mer än en kommun a) i fråga om tillstånds- Den statliga väg- prövning som avser lång, hållningsmyndig- bred eller tung tran- heten i den region sport där färden påbörjas b) övriga fall Länsstyrelsen Mer än ett län a) i fråga om tillstånds- Den statliga väg- prövning som avser lång, hållningsmyndig- bred eller tung transport heten i den region där färden påbörjas b) Övriga fall Vägverket 147 § andra stycket En kommun Kommunen 2-5, 7-9 eller 13 Mer än en kommun inom Länsstyrelsen ett län Mer än ett län Vägverket 147 § andra stycket En kommun 6 eller 12 a) vägar avsedda för Länsstyrelsen genomfartstrafik b) övriga vägar Kommunen Mer än en kommun inom Länsstyrelsen ett län Mer än ett län Vägverket 147 § andra stycket 10 En kommun Kommunen eller 11 Mer än en kommun inom Den statliga väg- ett län hållningsmyndig- heten i den region där färden påbörjas Föreskrifter enligt Länsstyrelsen 147 § andra stycket om transport av farligt gods Föreskrifter enligt Ett län Den myndighet som 154 § andra stycket meddelat före- skriften Mer än ett län Vägverket Utom i fråga om undantag från 106, 107, 109 eller 139--144 § eller från lokala trafikföreskrifter om parkering inom en kommun skall undantag avse ett visst ändamål. Skall en fråga om undantag enligt denna paragraf prövas av kommunen, men kan inte kommunens beslut avvaktas utan olägenhet, ankommer det i stället på polismyndigheten att pröva frågan. Polismyndigheten prövar också frågor om undantag från lokala trafikföreskrifter om transport av farligt gods, när länsstyrelsens beslut inte kan avvaktas utan olägenhet. I fråga om undantag för rörelsehindrade från sådana bestämmelser eller lokala trafikföreskrifter som avser stannande och parkering finns bestämmelser i 159 a §. Förordning (1998:37). 159 a § Frågor om undantag för rörelsehindrade från sådana bestämmelser eller lokala trafikföreskrifter som avser stannande eller parkering prövas,
25. när undantaget skall gälla generellt för en person, av den kommun där sökanden är folkbokförd eller, om sökanden inte är folkbokförd i riket, där han vistas, samt
26. när undantaget skall gälla för ett visst ändamål, av kommunen eller, om undantaget berör mer än en kommun inom ett län, av länsstyrelsen eller, om undantaget berör mer än ett län, av länsstyrelsen i något av de län som berörs. Även utan medgivande enligt första stycket får ett fordon stannas och parkeras utan hinder av förbud som har meddelats genom lokala trafikföreskrifter när det används för transport av sjuka och rörelsehindrade. Detta undantag gäller dock endast om omständigheterna kräver det och särskild försiktighet iakttas. Trafiksäkerhetsverket får meddela föreskrifter om hur i annan stat utfärdade parkeringstillstånd för rörelsehindrade skall gälla här i riket. Förordning (1991:772). 160 § Undantag får föreskrivas eller medges, om det behövs av särskilda skäl och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten, skada på vägen eller någon annan avsevärd olägenhet. Generella undantag enligt 159 § första stycket från lokala trafikföreskrif-ter om parkering i en kommun får endast medges näringsidkare och andra med särskilda behov av att parkera i arbetet eller dem som bor i ett område om det behövs för att underlätta för dem att parkera inom området. Undantag från 107 eller 109 § får endast medges för fordon eller fordonståg som transporterar eller är avsedda att transportera last, som inte utan risk för onödiga kostnader eller skador kan delas i två eller flera dellaster och som på grund av sina dimensioner inte kan fraktas utan att bestämmelserna i 107 eller 109 § överskrids. Meddelas undantag från 20 § första stycket eller 111 §, skall högsta tilllåtna hastighet fastställas. Även i övrigt får undantag förenas med särskilda villkor. Förordning (1997:696). 161 § Om länsstyrelsens befogenhet att medge undantag från föreskrift som meddelats med stöd av 41 § väglagen (1971:948) finns bestämmelser i samma paragraf. 162 § Vägverket får meddela föreskrifter om undantag enligt 106, 107, 109--111 §§ eller från lokala trafikföreskrifter som har meddelats enligt 147 § andra stycket 10 eller
27. Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter om sådan trafikövervakning som avses i 142 § andra stycket. Föreskrifter i övriga frågor meddelas av trafiksäkerhetsverket. Därvid får föreskrivas att viss utrustning skall vara av en typ som har godkänts av verket eller någon annan myndighet. Förordning (1989:938). 162 a § Vägverket får beträffande färja som avses i 155 a § meddela föreskrifter om förtur i andra fall än som anges där. Förtur får dock endast medges trafikanter som på grund av fast bosättning utnyttjar färjleden under större delen av året eller andra trafikanter om det finns särskilda skäl. Förordning (1987:217). Ansvarsbestämmelser m.m. 163 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anordnar tävling med fordon på väg utan tillstånd enligt 105 § eller i strid mot ett sådant tillstånd. Förordning (1999:252). 164 § Till penningböter döms
28. förare av utryckningsfordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte lyder anvisning som avses i 6§,
29. annan än gående som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 7 §,
30. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 8, 9 eller 11 §, 12 § andra stycket, 13 § andra eller tredje stycket, 14 § andra eller tredje stycket, 15-18 §, 20 § första stycket eller 21 § första stycket, 22 § första eller andra stycket, 23 §, 24 § första stycket, 25- 27, 30 eller 32 §, 34 § såvitt där hänvisas till bestämmelserna i 30 och 32 §§, 37-39, 42, 45-51, 56, 57 eller 59 § första stycket, 62 eller 63 §,
31. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 64 § eller föreskrifter

§,

1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 66, 67 eller 70 §, 72 § första stycket 6, 74 § första stycket 3, 75, 78-80 a, 82-84, 86, 87, 90-96, 99, 100 eller 102-104 §,
2. ägare av fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som ankommit på honom för att hindra att fordon brukas i strid mot 106 §,
3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 107 eller 109-113 §,
4. ägare av fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som ankommit på honom för att hindra att fordon brukas i strid mot 114 §,
5. förare och passagerare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 115 §,
6. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 116-118, 120-122 eller 127 §,
7. förare och passagerare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 128 §,
8. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 132 § första stycket eller 135 §,
9. ledare för en trupp eller en procession som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 137 §,
10. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 139-142 eller 144 §,
11. ägare av fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som ankommit på honom för att hindra att fordon brukas i strid mot lokal trafikföreskrift enligt 147 § som rör fordons axel-, boggi- eller trippelaxeltryck eller bruttovikt,
12. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot andra lokala trafikföreskrifter än sådana som rör stannande eller parkering eller som belagts med straff i 2 eller 15,
13. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot sådant förbud mot trafik med motordrivet fordon som avses i 151 § första stycket och som utmärkts med vägmärke eller på annat tydligt sätt,
14. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot andra föreskrifter än sådana som rör stannande och parkering på grund av vägarbete eller liknande arbete enligt 154 § eller
15. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av denna kungörelse för tillämpningen av 66 § andra stycket, 102-104, 113, 117 a eller 117 b §. I fall som avses i första stycket 6, 8 eller 15 döms även föraren till penningböter, om han kände till eller bort känna till hindret mot att bruka fordonet. Den som i sådant fall brukar någon annans fordon utan lov har samma skyldigheter som ägaren har enligt 4 a § och döms i ägarens ställe. Detsamma gäller den som innehar fordonet med nyttjanderätt och har befogenhet att bestämma om förare av fordonet eller anlitar annan förare än ägaren har utsett. För medverkan till gärning som avses i första stycket 6, 8 eller 15 eller andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Har ett motorfordon stannats eller parkerats i strid mot 74 § första stycket 3 eller en föreskrift enligt 154 § som inte rör stannande och parkering på grund av vägarbete eller liknande arbete och är det inte utrett vem som förde fordonet, döms i stället ägaren till penningböter. Ägaren är dock fri från straff, när omständigheterna gör sannolikt att fordonet var frånhänt honom genom brott. En förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som ankommer på honom för att se till att den som är under femton år använder bilbälte eller särskild skyddsanordning när detta är föreskrivet i 117 a § döms till penningböter. Denna bestämmelse gäller dock inte förare i yrkesmässig trafik. Förordning (1999:252). 165 § Den som innehar ett fordon på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år har samma skyldigheter som ägaren har enligt 4 a § och döms i ägarens ställe. Förordning (1999:252). 166 § I fråga om fordon som ägs eller brukas av staten eller en kommun tillämpas bestämmelserna om skyldighet och ansvar för ägare eller brukare av fordon på förarens närmaste förman. Har denne gjort vad på honom ankommer för att förebygga förseelse och sker förseelse likväl på grund av överordnads åtgärd eller vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare på den överordnade. I fråga om fordon som ägs eller brukas av ett oskiftat dödsbo eller konkursbo tillämpas bestämmelserna om skyldighet och ansvar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda boet. I fråga om fordon som ägs eller brukas av bolag, förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning tillämpas bestämmelserna om skyldighet och ansvar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda samfundet eller inrättningen. Har Vägverket på begäran av samfundet eller inrättningen godtagit en viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar, tillämpas ansvarsbestämmelserna på denne. Förordning (1999:252). 167 § Ansvar enligt denna kungörelse inträder inte, om straff kan dömas ut enligt brottsbalken eller lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Ansvar för överträdelser av lokala trafikföreskrifter, föreskrifter enligt 64 § andra eller fjärde stycket eller 154 § får dömas ut endast om föreskrifterna utmärkts i enlighet med vägmärkesförordningen (1978:1001) och i övrigt tillkännagivits i enlighet med 152 §. Ansvar för överträdelser av lokala trafikföreskrifter som har meddelats av en statlig myndighet och av föreskrifter enligt 64 § fjärde stycket får dock dömas ut även om föreskrifterna inte har införts i liggare enligt 152 § första stycket. Om ansvar för överträdelser av föreskrifter som har meddelats med stöd av 41 § väglagen (1971:948) finns bestämmelser i 71 § samma lag. Förordning (1998:37). 168 § Framföres fordon i strid mot denna kungörelse eller föreskrift som meddelats med stöd därav, skall polisman hindra fortsatt färd som ej kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet. Har på fordon tagits så stor last eller sådant antal passagerare, att maximilasten för fordonet eller det vid fordonets färd på vägen tillåtna högsta axel-, boggi- eller trippelaxeltrycket överskridits eller att fordonets bruttovikt eller i fråga om fordonståg den sammanlagda bruttovikten överstigit den vikt som var tillåten vid färden, skall polisman, även i annat fall än som avses i första stycket, hindra fortsatt färd, om maximilasten överskridits med mer än 20 procent eller axel-, boggi- eller trippelaxeltrycket eller bruttovikten med mer än 10 procent och ej särskilda skäl föranleder annat. Förordning (1991:103). Bestämmelser om överklagande 169 § Beslut enligt denna kungörelse av polismyndighet eller myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen inom ett område får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Vägverket. Verkets beslut i ett överklagat ärende får inte överklagas vidare. Beslut enligt denna kungörelse av Rikspolisstyrelsen eller får överklagas hos regeringen. Detsamma gäller beslut som Vägverket har fattat i första instans. De statliga väghållningsmyndigheterna får överklaga en polismyndighets eller länsstyrelses beslut i fråga om lokala trafikföreskrifter och undantag från sådana föreskrifter. Förordning (1992:1756). 170 § Ett beslut enligt 148 § andra stycket tredje meningen eller sådana beslut enligt 159 § första stycket som avser prövning av en fråga om generella undantag från lokala trafikföreskrifter om parkering inom en kommun får inte överklagas. Om överklagande av andra beslut av en kommun enligt denna kungörelse finns bestämmelser i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor. Förordning (1991:1607). Övergångsbestämmelser 1984:881 Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 170 §, den 1 januari 1986 och i övrigt den 1 januari
16. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som har meddelats före den 1 januari
17. 1985:20 Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 69 och 164 §§, den 1 juli 1985 och i övrigt den 1 april
18. Beträffande överträdelser av 69 § andra stycket eller 72 § 9 som har skett före den 1 juli 1985 gäller äldre bestämmelser. 1985:380 Denna förordning träder i kraft den 1 april
19. Lokala trafikföreskrifter eller föreskrifter enligt 154 § som har meddelats enligt äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla i den mån inte annat förordnas enligt de nya bestämmelserna. Detsamma gäller i fråga om beslut om undantag från sådana föreskrifter. 1986:1252 Denna förordning träder i kraft den 1 januari
20. I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 1987:211 Denna förordning träder i kraft den 1 januari
21. I fråga om lokala trafikföreskrifter som beslutats före ikraftträdandet får liggare föras enligt äldre föreskrifter till och med utgången av år
22. 1989:938 Denna förordning träder i kraft i fråga om 162 och 169 §§ den 1 januari 1990 och i övrigt den 1 januari
23. 1993:1356 Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1994 utom i fråga om 66 § som träder i kraft den 1 januari
24. 1994:1393
25. Denna förordning träder i kraft den 1 januari
27. I fråga om lokala trafikföreskrifter meddelade av en statlig myndighet före ikraftträdandet och föreskrifter enligt 64 § tredje stycket som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser, såvida de inte har kungjorts eller kungörs i författningssamling.
28. I fråga om ansvar för överträdelser av lokala trafikföreskrifter som har meddelats av en statlig myndighet och föreskrifter enligt 64 § tredje stycket som har begåtts före ikraftträdandet gäller 152 och 167 §§ i deras äldre lydelse. 1997:1299 Denna förordning träder i kraft den 1 februari
29. Till utgången av december månad 1999 får dock bilar, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon dra ett fordon som är inrättat för koppling till dragfordonet, saknar effektiva bromsar och har en bruttovikt som inte överstiger en och en halv gånger dragfordonets bruttovikt, om fordonståget inte förs med högre hastighet än 20 kilometer i timmen. 1998:203 Denna förordning träder i kraft den 1 juni
30. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgifter som påförts före ikraftträdandet. 1998:1261
31. Denna förordning träder i kraft den 1 november
33. För en moped som tagits upp i typintyg enligt 63 § fordonskungörelsen (1972:595) i dess lydelse före den 1 november 1998 eller godkänts vid mopedbesiktning enligt 48-54 §§ fordonskungörelsen i dess lydelse före den 1 november 1998 och därefter inte ändrats på sådant sätt som anges i 50 § nämnda kungörelse, gäller vad som sägs om moped klass II. 1998:1276 Bestämmelserna i 83 § vägtrafikkungörelsen och, om någon uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot den bestämmelsen, 164 § första stycket 5 vägtrafikkungörelsen tillämpas till och med den 30 april
34. Bilaga 1 till vägtrafikkungörelsen (1972:603) Tabell över högsta tillåtna bruttovikter vid olika axelavstånd på väg med BK 1 Avstånd i meter mellan Högsta tillåtna bruttovikt fordonets eller i ton för fordonet eller fordonstågets första fordonståget och sista axel mindre än 1,0 11 1,0 men inte 1,3 16 1,3 men inte 1,8 18 1,8 men inte 2,0 20 2,0 men inte 2,6 21 2,6 men inte 5,0 24 5,0 men inte 5,2 25 5,2 men inte 5,4 26 5,4 men inte 5,6 27 5,6 men inte 5,8 28 5,8 men inte 6,0 29 6,0 men inte 6,2 30 6,2 men inte 6,4 31 6,4 men inte 8,25 32 8,25 men inte 8,5 33 8,5 men inte 8,75 34 8,75 men inte 9,0 35 9,0 men inte 9,25 36 9,25 men inte 9,5 37 9,5 men inte 9,75 38 9,75 men inte 10,0 39 10,0 men inte 10,25 40 10,25 men inte 10,5 41 10,5 men inte 10,75 42 10,75 men inte 11,0 43 11,0 men inte 11,25 44 11,25 men inte 11,5 45 11,5 men inte 11,75 46 11,75 men inte 12,0 47 12,0 men inte 12,5 48 12,5 men inte 13,0 49 13,0 men inte 13,5 50 13,5 men inte 14,0 51 14,0 men inte 14,5 52 14,5 men inte 15,0 53 15,0 men inte 15,5 54 15,5 men inte 16,0 55 16,0 och större 56 16,5 men inte 17,0 57 17,0 men inte 17,5 58 17,5 men inte 18,0 59 18,0 och större 60 För en släpvagn eller för en dolly med tillkopplad påhängsvagn med ett minsta avstånd mellan första och sista axeln av 6,6 meter gäller dock följande. Avstånd i meter mellan Högsta tillåtna bruttovikt släpvagnens första i ton för släpvagnen eller och sista axel eller för dollyn med tillkopplad mellan dollyns första påhängsvagn och påhängsvagnens sista axel 6,6 men inte 6,8 33 6,8 men inte 7,0 34 7,0 men inte 7,2 35 7,2 och större 36 Bruttovikten för ett motordrivet fordon får inte överstiga a. när fordonet har två axlar 18 ton b. när fordonet har tre axlar 25 ton c. när fordonet har tre axlar och drivaxeln är försedd med dubbelmon- terade hjul och luftfjädring eller likvärdig fjädring, eller om varje drivaxel är försedd med dubbelmon- terade hjul och vikten inte på någon 26 ton axel överstiger 9,5 ton d. ledbuss 28 ton e. när fordonet har fyra eller flera axlar 31 ton f. när fordonet har fyra eller flera axlar och drivaxeln är försedd med dubbelmonterade hjul och luft- fjädring eller likvärdig fjädring, eller om varje drivaxel är försedd med dubbelmonterade hjul och vikten inte på någon av axlarna överstiger 9,5 ton 32 ton Förordning (1997:696). Bilaga 2 till vägtrafikkungörelsen (1972:603) Tabell över högsta tillåtna bruttovikter vid olika axelavstånd på väg med BK 2 Avstånd i meter mellan Högsta tillåtna bruttovikt fordonets eller i ton för fordonet eller fordonstågets första fordonståget och sista axel mindre än 2,0 16,00 2,0 men inte 2,6 20,00 2,6 men inte 4,8 22,00 4,8 men inte 5,0 22,16 5,0 men inte 5,2 22,50 5,2 men inte 5,4 22,84 5,4 men inte 5,6 23,18 5,6 men inte 5,8 23,52 5,8 men inte 6,0 23,86 6,0 men inte 6,2 24,20 6,2 men inte 6,4 24,54 6,4 men inte 6,6 24,88 6,6 men inte 6,8 25,22 6,8 men inte 7,0 25,56 7,0 men inte 7,2 25,90 7,2 men inte 7,4 26,24 7,4 men inte 7,6 26,58 7,6 men inte 7,8 26,92 7,8 men inte 8,0 27,26 8,0 men inte 8,2 27,60 8,2 men inte 8,4 27,94 8,4 men inte 8,6 28,28 8,6 men inte 8,8 28,62 8,8 men inte 9,0 28,96 9,0 men inte 9,2 29,30 9,2 men inte 9,4 29,64 9,4 men inte 9,6 29,98 9,6 men inte 9,8 30,32 9,8 men inte 10,0 30,66 10,0 men inte 10,2 31,00 10,2 men inte 10,4 31,34 10,4 men inte 10,6 31,68 10,6 men inte 10,8 32,02 10,8 men inte 11,0 32,36 11,0 men inte 11,2 32,70 11,2 men inte 11,4 33,04 11,4 men inte 13,4 38,00 13,4 men inte 13,6 38,04 13,6 men inte 13,8 38,56 13,8 men inte 14,0 39,08 14,0 men inte 14,2 39,60 14,2 men inte 14,4 40,12 14,4 men inte 14,6 40,64 14,6 men inte 14,8 41,16 14,8 men inte 15,0 41,68 15,0 men inte 15,2 42,20 15,2 men inte 15,4 42,72 15,4 men inte 15,6 43,24 15,6 men inte 15,8 43,76 15,8 men inte 16,0 44,28 16,0 men inte 16,2 44,80 16,2 men inte 16,4 45,32 16,4 men inte 16,6 45,84 16,6 men inte 16,8 46,36 16,8 men inte 17,0 46,88 17,0 men inte 17,2 47,40 17,2 men inte 17,4 47,92 17,4 men inte 17,6 48,44 17,6 men inte 17,8 48,96 17,8 men inte 18,0 49,48 18,0 men inte 18,2 50,00 18,2 men inte 18,4 50,52 18,4 men inte 18,5 51,04 18,5 och större 51,40 Bruttovikten för ett motordrivet fordon får inte överstiga 18 ton om det har två axlar. Förordning (1989:670). Bilaga 3 till vägtrafikkungörelsen (1972:603) Tabell över högsta tillåtna bruttovikter vid olika axelavstånd på väg med axeltryck av högst 8 ton Avstånd i meter mellan Högsta tillåtna bruttovikt fordonets eller i ton för fordonet eller fordonstågets första fordonståget och sista axel mindre än 2,0 12,0 2,0 men inte 2,4 12,5 2,4 men inte 2,8 13,0 2,8 men inte 3,2 13,5 3,2 men inte 3,6 14,0 3,6 men inte 4,0 14,5 4,0 men inte 4,4 15,0 4,4 men inte 4,8 15,5 4,8 men inte 5,2 16,0 5,2 men inte 5,6 16,5 5,6 men inte 6,0 17,0 6,0 men inte 6,4 17,5 6,4 men inte 6,8 18,0 6,8 men inte 7,2 18,5 7,2 men inte 7,6 19,0 7,6 men inte 8,0 19,5 8,0 men inte 8,4 20,0 8,4 men inte 8,8 20,5 8,8 men inte 9,2 21,0 9,2 men inte 9,6 21,5 9,6 men inte 10,0 22,0 10,0 men inte 10,4 22,5 10,4 men inte 10,8 23,0 10,8 men inte 11,2 23,5 11,2 men inte 11,6 24,0 11,6 men inte 12,0 24,5 12,0 men inte 12,4 25,0 12,4 men inte 12,8 25,5 12,8 men inte 13,2 26,0 13,2 men inte 13,6 26,5 13,6 men inte 14,0 27,0 14,0 men inte 14,4 27,5 14,4 men inte 14,8 28,0 14,8 men inte 15,2 28,5 15,2 men inte 15,6 29,0 15,6 men inte 16,0 29,5 16,0 men inte 16,4 30,0 16,4 men inte 16,8 30,5 16,8 men inte 17,2 31,0 17,2 men inte 17,6 31,5 17,6 men inte 18,0 32,0 18,0 men inte 18,4 32,5 18,4 men inte 18,8 33,0 18,8 men inte 19,2 33,5 19,2 men inte 19,6 34,0 19,6 men inte 20,0 34,5 20,0 men inte 20,4 35,0 20,4 men inte 20,8 35,5 20,8 men inte 21,2 36,0 21,2 men inte 21,6 36,5 21,6 men inte 22,0 37,0 Är axelavståndet 22,0 meter eller större utgör högsta tillåtna bruttovikten 37,5 ton med tillägg av 0,25 ton för varje 0,2 meter varmed axelavståndet överstiger 22,0 meter.