Jaktförordning (1987:905)

Jaktförordning (1987:905) SFS nr: 1987:905 Departement/myndighet: Landsbygds- och infrastrukturdepartementet RSL Utfärdad: 1987-09-24 Omtryck: SFS 2000:1216 Ändrad: t.o.m. SFS 2026:835 Övrig text: Rättelseblad 2000:1216 har iakttagits. Rättelsesida 2019:174 har iakttagits. Källa: Regeringskansliet / Lagrummet Inledande bestämmelse 1 § /Upphör att gälla U:2026-07-01/ Beteckningar som används i denna förordning har samma betydelse som i jaktlagen (1987:259). 1 § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Denna förordning gäller jakt och viltvård inom svenskt territorium och Sveriges ekonomiska zon samt frågor som har samband med sådan verksamhet. Ord och uttryck som används i förordningen har samma betydelse som i jaktlagen (1987:259). Förordning (2026:835). Jakten Allmänna jakttider 2 § Jakt efter vilt av olika slag är tillåten under de tider av jaktåret (den 1 juli-den 30 juni) som anges i bilaga 1 till denna förordning (allmänna jakttider). Ingrepp får dock inte göras i fåglarnas bon. Deras ägg får inte heller tas eller förstöras. Länsstyrelsen får meddela föreskrifter om en begränsning av den allmänna eller särskilda jakttiden för viss viltart om det behövs med hänsyn till snö-, is- eller temperaturförhållandena. Naturvårdsverket ska minst en gång vart sjätte år se över de jakttider som regleras i denna förordning och vid behov föreslå ändringar till regeringen. Förordning (2018:639). Jakten efter älg 3 § Om licensjakt efter älg och om älgskötselområden finns det bestämmelser i 33 § jaktlagen (1987:259). För ett älgskötselområde ska det finnas en skötselplan. Trots det som föreskrivs i 33 § tredje stycket jaktlagen (1987:259) om älgskötselområdes storlek får ett älgskötselområde registreras även om området endast medger avskjutning av fem vuxna älgar per år, om det finns särskilda skäl för en sådan registrering och området i övrigt är lämpat för älgjakt. Förordning (2012:32). 3 a § Jakt efter älg är tillåten under de tider som anges i bilaga 2 till denna förordning. Förordning (1991:1770). 3 b § Den som ansöker om registrering av licensområde för älgjakt eller av älgskötselområde skall betala en avgift enligt föreskrifter som meddelas av Naturvårdsverket. Förordning (2000:1216). 3 c § I ett län där det förekommer älg ska länsstyrelsen besluta om att inrätta älgförvaltningsområden. Ett älgförvaltningsområde bör omfatta en i huvudsak egen älgstam. Ett älgförvaltningsområde får inrättas utan hinder av en länsgräns. Om ett älgförvaltningsområde berör fler än ett län, fattas beslutet om att inrätta området av länsstyrelsen i det län där huvuddelen av området ska vara belägen. Förordning (2011:117). 3 d § För ett älgförvaltningsområde ska länsstyrelsen inrätta en älgförvaltningsgrupp. Älgförvaltningsgruppen ska upprätta en älgförvaltningsplan för området. Planen ska godkännas av länsstyrelsen. Om ett älgförvaltningsområde berör fler än ett län, ska älgförvaltningsgruppen för området inrättas av länsstyrelsen i det län där huvuddelen av området ska vara belägen. En älgförvaltningsgrupp ska bestå av sex ledamöter, varav tre utses på förslag av markägarnas organisationer och tre på förslag av jägarnas organisationer. Inom älgförvaltningsområden där medlemmar i en sameby har rätt till jakt enligt 25 § rennäringslagen (1971:437) ska dock en av de ledamöter som företräder jaktintresset utses på förslag av Sametinget. Till ordförande i älgförvaltningsgruppen ska länsstyrelsen utse en av de ledamöter som företräder markägarintresset. Om älgförvaltningsgruppen inte är enig om ett beslut, ska omröstning ske. Vid omröstning ska den mening gälla som omfattas av mer än hälften av ledamöternas röster. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. Förordning (2012:32). Jakten efter kronhjort 4 § Ett område som har sådan storlek och arrondering att det medger vård av en i huvudsak egen kronhjortsstam får av länsstyrelsen registreras som kronhjortsskötselområde. Inom ett sådant område får kronhjort jagas utan licens. För Skåne län gäller dock att länsstyrelsen beslutar om inrättande av kronhjortsområden i länet. Inom ett sådant område får kronhjort jagas endast under särskild jakttid och efter licens av länsstyrelsen. Förordning (1998:1000). 5 § Jakt efter kronhjort är tillåten under de tider som anges i bilaga 3 till denna förordning. Förordning (1998:1000). Skyldighet att anmäla jaktresultat 5 a § För områden som länsstyrelsen har registrerat för jakt efter kronhjort ska jakträttshavaren anmäla jaktresultatet till länsstyrelsen inom två veckor efter jakttidens utgång. För områden som länsstyrelsen har registrerat för jakt efter älg ska jaktresultatet anmälas inom två veckor efter jakttidens utgång. Om en älg har fällts ska detta dock anmälas inom två veckor efter det att djuret fälldes. Om älg eller kronhjort fälls i andra fall än som avses i första eller andra stycket, ska jakträttshavaren anmäla detta till länsstyrelsen inom två veckor efter jakttidens utgång eller, om djuret fälls under annan tid med stöd av särskilt tillstånd, inom två veckor efter det att djuret fälldes. Förordning (2011:117). 5 b § Den som vid tillåten jakt har fällt eller påskjutit björn, varg, järv eller lo ska anmäla detta till länsstyrelsen utan dröjsmål och senast samma dag. Förordning (2009:1265). 5 c § Den som vid tillåten jakt har fällt eller påskjutit gråsäl eller knubbsäl ska anmäla detta till Naturvårdsverket utan dröjsmål och senast närmaste vardag efter att sälen fälldes. Förordning (2021:1332). 6 § I en anmälan enligt 5 a-5 c §§ ska det anges 1. var och när djuret fälldes eller påsköts, 2. vilket kön djuret har, om det är möjligt att fastställa, 3. namn, adress och telefonnummer till den som har fällt eller påskjutit djuret, om djuret är en björn, varg, järv, lo eller säl, och 4. i fråga om älg eller kronhjort, om det fällda djuret är en årskalv. Förordning (2021:1332). Föreskrifter om licensjakt efter älg och kronhjort m.m. 7 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om 1. registrering av licensområde för älgjakt och älgskötselområde, 2. licens för jakt efter älg och kronhjort, 3. älgskötselområde, älgförvaltningsområde, kronhjortsområde och kronhjortsskötselområde, 4. länsstyrelsens prövning i ärenden som avses i 1-3. Förordning (2011:117). Jakt inom vilthägn m.m. 8 § Inom ett vilthägn som uppfyller de krav som Naturvårdsverket har föreskrivit får djur av den viltart som hägnet är avsett för jagas trots bestämmelserna om fredning. För användning av hund gäller dock bestämmelserna i 16 §. Inom en anläggning för hållande av fåglar i fångenskap får ägg plockas trots bestämmelserna om fredning. Förordning (1998:1000). Inskränkningar i jakten 9 § För jakt med skjutvapen på änder, gäss, björn, varg, järv, lo, älg, dovhjort, kronhjort och rådjur gäller följande begränsningar. 1. Bläsand, gräsand, ejder, knipa, kricka, sjöorre, storskrake, vigg, bläsgås, grågås, kanadagås, sädgås och vitkindad gås får jagas bara från och med en timme före solens uppgång till och med en timme efter solens nedgång. 2. Björn får jagas bara under tiden från och med en timme före solens uppgång till och med två timmar före solens nedgång. 3. Varg, järv, lo, älg, dovhjort, kronhjort och rådjur får jagas bara från och med en timme före solens uppgång till och med en timme efter solens nedgång. Under timmen efter solens nedgång får jakten endast bedrivas som smyg- eller vaktjakt. Länsstyrelsen får i enskilda fall besluta om undantag från första stycket. Om flera län är berörda prövas frågan av länsstyrelsen i det län där huvuddelen av marken är belägen. Om tillstånd till jakt ges enligt 23 b §, 24 § eller 31 § första stycket, prövas dock frågan om undantag från första stycket av den myndighet som beslutar om jakten. Länsstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket. Förordning (2021:334). 9 a § Valar får inte jagas från svenskt fartyg eller luftfartyg på det fria havet utanför Sveriges ekonomiska zon. Förordning (1998:1000). 9 b § /Upphör att gälla U:2026-07-01/ I föreskrifter eller beslut som avses i 11, 14 och 15 §§, 20 § 2 samt 21, 23 a-23 d, 24, 24 c, 29 och 31 §§ ska det anges 1. vilka arter som berörs och antalet djur som får fällas, 2. vilka medel och metoder som får användas, 3. vilken tid och vilket område som avses, 4. de villkor som i övrigt behövs för att så långt som möjligt undvika skador eller olägenheter av betydelse för den berörda artens bestånd, och 5. den kontroll som kommer att ske. Första stycket 1 gäller inte beslut av länsstyrelsen enligt 21 § första stycket i fråga om undantag för rullstolsburen person med bestående rörelsehinder för jakt efter fågel från motordrivet fordon. Förordning (2011:188). 9 b § /Träder i kraft I:2026-07-01/ I föreskrifter eller beslut som avses i 11, 14 och 15 §§, 20 § 2 samt 21, 23 a-23 d, 24, 24 c, 29, 29 a och 31 §§ ska följande anges: 1. vilka arter som berörs och antal djur som får fällas, 2. vilka jaktmedel och metoder som får användas, 3. vilken tid och vilket område som avses, 4. de villkor som i övrigt behövs för att så långt som möjligt undvika skador eller olägenheter av betydelse för den berörda artens bestånd, och 5. den kontroll som kommer att ske. I ett beslut av länsstyrelsen som avser undantag enligt 21 § första stycket för en rullstolsburen person med bestående rörelsehinder för jakt efter fågel från motordrivet fordon, behöver inte uppgifterna i första stycket 1 anges. Förordning (2026:835). 9 c § När Naturvårdsverket fattar ett beslut enligt 23 g § gäller 9 b § första stycket. Förordning (2021:1332). Jaktmedel 10 § Vid jakt får vapen och andra jaktmedel användas endast i den utsträckning och på det sätt som anges i denna förordning eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen. Förordning (2019:174). 10 a § Vid jakt får endast sådana vapen och andra jaktmedel användas som uppfyller de krav som Naturvårdsverket föreskriver. I fråga om vilda fåglar, björn, varg, järv, lo, utter, bäver, valar och fladdermöss samt i fråga om annat vilt som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) har markerats med N, n eller F är det förbjudet att för fångst eller dödande använda medel eller metoder som anges i bilaga 5 till denna förordning eller andra medel eller metoder som inte är selektiva och som lokalt kan medföra att populationen av arten försvinner eller utsätts för en allvarlig störning. Snaror får dock användas för jakt efter dalripa och fjällripa norr om 58 nordlig bredd. Vid jakt med skjutvapen får vapnet inte gillras. Förordning (2019:174). 11 § Fångstredskap ska vara av godkänd typ för att få användas. Ett fångstredskap av en typ som har prövats i ett annat EU- land, Turkiet eller ett EFTA-land som har undertecknat EES- avtalet får dock användas om produkten uppnår en djurskydds- och säkerhetsnivå likvärdig den svenska. Ett sådant redskap ska anmälas till Naturvårdsverket. Naturvårdsverket prövar efter samråd med Statens jordbruksverk frågor om godkännande av fångstredskap. Naturvårdsverket är behörig myndighet för fångstredskap enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/515 av den 19 mars 2019 om ömsesidigt erkännande av varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat och om upphävande av förordning (EG) nr 764/2008. Den som ansöker om godkännande ska betala en avgift enligt föreskrifter som meddelas av Naturvårdsverket. Förordning (2020:147). 12 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om 1. tillstånd, anmälan, kunskapskrav eller andra villkor för användande av fångstredskap, 2. vittjande av fångstredskap, 3. befogenhet för länsstyrelsen att i det enskilda fallet ge tillstånd till användande av vissa fångstredskap, och 4. typgodkännande och fångstredskap enligt 11 §. Förordning (2013:886). 12 a § Vilt som har fångats i fångstredskap skall vid vittjningstillfället omedelbart avlivas eller återges friheten. Första stycket gäller inte vid fångst i vilthägn av den viltart som hägnet är avsett för. Vid avlivning av djur som har fångats med fångstredskap gäller inte bestämmelserna om jaktmedel. Förordning (2001:451). 13 § Bekämpningsmedel får användas för att döda mullvadar, sorkar (utom bisam), lämlar, råttor, skogsmöss och husmöss, om medlet har godkänts för sådan användning enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter eller förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel. Förordning (2014:427). 13 a § Åtel får användas vid jakt. Förordning (2024:64). 14 § Fast belysning vid väg eller byggnad som satts upp i annat syfte än att underlätta jakten får användas vid jakt efter vildkanin, rödräv, mårdhund, grävling, mink, mård, tvättbjörn eller vildsvin. Vid jakt efter dessa djur får vidare ficklampa eller annan liknande lampa användas 1. när djuret ska avlivas i samband med jakt med ställande hund, 2. för jakt vid gryt eller lya, eller 3. när ett fångstredskap vittjas. Fast belysning som har satts upp vid en åtel i syfte att underlätta jakten får användas vid jakt efter vildsvin. Förordning (2024:64). 14 a § Elektronisk bildförstärkare, elektronisk bildomvandlare, värmekamera eller rörlig belysning får användas i nära anslutning till jaktvapnet vid jakt efter vildsvin. Termiska sikten får dock endast användas vid jakt i öppen terräng eller vid åtelplatser. Förordning (2019:174). 15 § Naturvårdsverket får 1. meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om användning av andra jaktmedel än vad som följer av denna förordning, 2. i det enskilda fallet besluta om undantag från kravet i 11 § att fångstredskap ska vara av godkänd typ och meddela föreskrifter om de fall då sådana undantag får beviljas, 3. meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om undantag från kravet i 12 a § att fångat vilt omedelbart ska avlivas eller återges friheten, 4. meddela föreskrifter om åtling för jakt vid åtelplatser som anordnats för ändamålet, och 5. meddela föreskrifter om att åtel inte får användas vid viss jakt eller vid jakt efter visst vilt. Förordning (2024:64). 15 a § Naturvårdsverket eller, om beslutet fattas av länsstyrelsen, länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta om undantag från förbudet att vid jakt använda belysning utöver vad som är tillåtet enligt 14 §, om det är fråga om skyddsjakt, licensjakt eller jakt som avses i 31 § första stycket. Naturvårdsverket eller, om beslutet fattas av länsstyrelsen, länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta om undantag från förbudet enligt 10 § andra stycket att använda halvautomatiska vapen med magasinkapacitet som överstiger två patroner, om det är fråga om skyddsjakt eller licensjakt efter björn. Om beslutet fattas av länsstyrelsen och flera län är berörda, prövas frågan av länsstyrelsen i det län där huvuddelen av marken är belägen. Förordning (2018:639). 15 b § Naturvårdsverket får utöver vad som anges i 15 § och 15 a § andra stycket i det enskilda fallet besluta om undantag från förbudet i 10 § andra stycket att använda vissa jaktmedel och metoder. Förordning (2018:639). 15 c § Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta 1. att ett godkänt bekämpningsmedel som avses i 13 § får användas för att döda fåglar som orsakar allvarliga skador eller olägenheter för människors hälsa, 2. om undantag från förbudet att vid jakt använda belysning utöver vad som är tillåtet enligt 14 § eller 14 a §, om det är fråga om annan jakt än som avses i 31 § första stycket. Om flera län är berörda prövas frågan av länsstyrelsen i det län där huvuddelen av marken finns. Förordning (2019:174). 15 d § I fråga om vilda fåglar, björn, varg, järv, lo, utter, bäver, mård, iller, skogshare och fladdermöss samt i fråga om annat vilt som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) har markerats med N, n eller F får föreskrifter eller beslut enligt 15 §, 15 a § första stycket, 15 b § eller 15 c § denna förordning meddelas endast om 1. det inte finns någon annan lämplig lösning, 2. upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde inte försvåras, och 3. föreskriften eller beslutet behövs av något sådant skäl som anges i 23 a § eller 31 § första stycket denna förordning. Förordning (2018:639). 15 e § I fråga om jakt efter björn får beslut enligt 15 a § andra stycket meddelas endast om 1. det inte finns någon annan lämplig lösning, 2. upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde inte försvåras, och 3. undantaget är lämpligt med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning samt tillämpas selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden. Förordning (2018:639). Hundar 16 § Trots 16 § första stycket lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter, får jakthundar som är lämpade för respektive jaktändamål användas av jakträttshavaren eller av en annan person med jakträttshavarens medgivande vid tillåten jakt och vid jaktträning enligt följande: Hund som a) förföljer björn i hela landet utom Norrbottens län väster om odlingsgränsen den 21 aug.-15 okt. björn i Norrbottens län väster om odlingsgränsen den 21 aug.-30 sept. grävling i hela landet den 21 aug.-31 jan. järv i hela landet den 1 sept.-30 nov. eller den senare tidpunkt då jakten har avlysts genom beslut hjort eller rådjur i hela landet den 1 okt.-31 jan. lo i hela landet den 1 feb.-15 mars eller den senare tidpunkt då jakten har avlysts genom beslut mink, mårdhund eller tvättbjörn i hela landet den 1 aug.-15 april rödräv i hela landet den 21 aug.-28 (29) feb. varg i hela landet den 1 dec.-15 jan. eller den senare tidpunkt då jakten har avlysts genom beslut vildsvin i hela landet den 1 aug.-31 jan. älg i hela landet den 21 aug.-31 jan. övriga däggdjur i hela landet den 21 aug.-28 (29) feb. eller den tidigare tidpunkt då jakten ska vara avslutad b) jagar fågel utan att förfölja vilt i Värmlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län och Norrbottens län den 16 aug.-30 april fågel utan att förfölja vilt i övriga delar av landet den 16 aug.-15 april hare, vildkanin eller rödräv utan att förfölja vilt i hela landet den 21 aug.-28 (29) feb. c) används vid jakt under jord på vildkanin, mårdhund, mink, stenmård eller tvättbjörn i hela landet den 1 juli-30 juni rödräv, skogsmård eller grävling i hela landet allmän jakt enligt bilaga 1 samt skyddsjakt enligt bilaga 4 till denna förordning Förordning (2021:334). 16 a § Trots 16 § första stycket lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter, får hundar som är lämpade för ändamålet användas för jaktträning och prov under hela året i gryt som är särskilt iordningställda för ändamålet. Jordbruksverket får i samråd med Naturvårdsverket meddela föreskrifter om hur sådana gryt ska vara utformade. Förordning (2011:188). 17 § Vid all jakt får hund användas för spårning eller apportering av skadat eller fällt vilt, om hunden står under förarens kontroll. Trots 16 § första stycket lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter, får en hund som står under sådan kontroll också användas för att söka efter vilt för att hindra att viltet kommer till skada, exempelvis vid slåtter, eller för annat viltvårdsändamål. Vid jakt efter björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, mufflonfår eller vildsvin ska en hund som är särskilt tränad i att spåra upp skadat vilt kunna finnas på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen. Vid jakt efter ringduva, gäss eller änder ska en hund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel medföras. Vid jakt efter övrig fågel ska en hund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel medföras under tiden mellan solens nedgång och en timme före solens uppgång. Skyldigheten att medföra hund gäller inte om jakten sker på snötäckt mark eller från båt i öppet vatten eller vid havskust med hjälp av vettar. Förordning (2011:188). 18 § En hund som vid jakt eller jaktträning jagar på ett olämpligt sätt ska snarast kopplas. Jakt eller jaktträning med hund ska bedrivas på ett sådant sätt att viltet med hänsyn till hundens egenskaper eller snö-, is- och temperaturförhållandena inte utsätts för onödiga påfrestningar. Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från 16 § första stycket lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter. Naturvårdsverket får även besluta om sådana undantag i beslut om delegering enligt 24 a §. Om Naturvårdsverket inte har meddelat föreskrifter eller beslut om sådana undantag, får länsstyrelsen i det enskilda fallet besluta om undantag om detta inte strider mot Naturvårdsverkets föreskrifter eller beslut. Förordning (2021:334). 19 § Om det behövs till skydd för viltet eller av annat särskilt skäl, får länsstyrelsen trots 16 § första stycket lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter och 16 § denna förordning meddela föreskrifter om 1. att hundar som förföljer vilt inte får användas vid jakt efter älg, hjort, rådjur, mufflonfår eller vildsvin, 2. att hundar, i marker där det finns vilt, ska hållas under sådan tillsyn att de hindras från att löpa lösa också under annan tid än den 1 mars-den 20 augusti, 3. att hundar ska hållas kopplade. Har länsstyrelsen meddelat föreskrifter som avses i första stycket 2 till skydd för visst vilt, får dock hundar som inte driver eller förföljer sådant vilt användas för jakt enligt föreskrifter som meddelas av länsstyrelsen. Förordning (2011:188). Jakt från motordrivna fordon m.m. 20 § Trots bestämmelsen i 31 § första stycket jaktlagen (1987:259) gäller följande. 1. Jakt får bedrivas från båt försedd med motor under förutsättning att motorn är avstängd och minst en minut förflutit sedan motorn stängts av. 2. Den som jagar för att förebygga skada av vilt får använda ett motordrivet fordon vid jakt som bedrivs på särskilt uppdrag av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. 3. Motordrivna fordon får användas vid jakt i vilthägn efter den art som hägnet är avsett för. Första stycket 2-3 gäller inte vid jakt som avser vilda fåglar, björn, varg, järv, lo, utter, mård, iller, bäver, skogshare, sälar, valar, fladdermöss eller som avser annat vilt som har markerats med N, n eller F i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845). Förordning (2018:632). 20 a § Trots bestämmelsen i 31 § första stycket jaktlagen (1987:259) får en rullstolsburen person med bestående rörelsehinder jaga däggdjur från ett motordrivet fordon under förutsättning att motorn är avstängd. Om jakten avser björn, varg, järv, lo, utter, mård, iller, bäver, skogshare, fladdermöss eller sådant annat vilt som har markerats med N, n eller F i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) krävs dock att tillstånd i det enskilda fallet har meddelats av Naturvårdsverket eller länsstyrelsen. Sådan jakt får påbörjas när minst fem minuter förflutit sedan motorn stängts av. Beslut om tillstånd enligt andra stycket meddelas av den myndighet som i det enskilda fallet prövar om jakt får bedrivas efter björn, varg, järv, lo, utter och fladdermöss. I övriga fall meddelas sådant tillstånd av länsstyrelsen. Om flera län är berörda och det är länsstyrelsen som beslutar om tillstånd, prövas frågan av länsstyrelsen i det län där huvuddelen av marken är belägen. Förordning (2018:632). 20 b § Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att en rullstolsburen person med bestående rörelsehinder får jaga vilda fåglar från ett motordrivet fordon med avstängd motor under de tider som anges i bilaga 1 till denna förordning (allmän jakttid). Sådan jakt får påbörjas när minst fem minuter förflutit sedan motorn stängts av. Om flera län är berörda prövas frågan av länsstyrelsen i det län där huvuddelen av marken är belägen. Förordning (2018:632). 21 § Utöver vad som följer av 20, 20 a och 20 b §§ får den myndighet som beslutar om jakten i det enskilda fallet besluta om undantag från förbudet i 31 § första stycket jaktlagen (1987:259) i fråga om jakt efter björn, varg, järv, lo, utter, valar och fladdermöss samt när det är fråga om jakt som avses i 24 § eller 31 § första stycket 1 denna förordning. I övriga fall får länsstyrelsen besluta om sådana undantag. Om flera län är berörda och det är länsstyrelsen som beslutar om undantag, prövas frågan av länsstyrelsen i det län där huvuddelen av marken är belägen. I fråga om vilda fåglar, björn, varg, järv, lo, utter, bäver, mård, iller, skogshare, vikare, valar och fladdermöss samt i fråga om andra vilt levande djurarter som har markerats med N, n eller F i bilagan till artskyddsförordningen (2007:845) får undantag medges endast om 1. det inte finns någon annan lämplig lösning, 2. upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde inte försvåras, och 3. undantaget behövs för att en sådan begränsad jakt som avses i 23 c § ska kunna genomföras eller behövs av något sådant skäl som anges i 23 a § eller 31 § första stycket denna förordning. Förordning (2018:632). 22 § Skjutvapen får inte medföras vid färd med motordrivet fordon i terräng. Om ett skjutvapen förvaras i ett motordrivet fortskaffningsmedel får det inte finnas ammunition i vapnets patronläge eller magasin. Första stycket gäller inte 1. bevakningspersonal, militär personal, en polisman eller en kustbevakningstjänsteman under tjänsteutövning, 2. vid sådan jakt som bedrivs med stöd av bestämmelserna i 20 § och 20 a § första stycket, eller 3. när undantag medgetts eller tillstånd meddelats med stöd av 20 a § andra stycket, 20 b eller 21 §§. Första stycket första meningen gäller inte heller vid sådan transport av fällt vilt som sker med stöd av 1 § andra stycket 5 terrängkörningsförordningen (1978:594). Förordning (2019:89). 23 § Länsstyrelsen får i det enskilda fallet eller genom föreskrifter medge undantag från 22 § första stycket, om det behövs för renskötseln eller om det annars finns särskilda skäl. Förordning (2002:551). Skyddsjakt och licensjakt /Rubrijken upphör att gälla U:2026-07-01/ Förutsättningar för skyddsjakt 23 a § /Upphör att gälla U:2026-07-01/ Om det inte finns någon annan lämplig lösning, och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde, får beslut om jakt som avses i 23 b, 24, 25 och 29 §§ meddelas 1. av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön, 2. av hänsyn till flygsäkerheten, 3. för att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom, eller 4. för att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter. Ett beslut som avses i första stycket får även avse rätt att göra ingrepp i fåglars bon eller förstöra fåglars ägg. Förordning (2009:1265). /Rubriken träder i kraft I:2026-07-01/ Förutsättningar för skyddsjakt efter visst vilt 23 a § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Beslut om jakt som avses i 23 b, 24, 25 och 29 §§ och avser vilda fåglar, björn, varg, järv, lo, fjällräv, utter, bäver, skogsmård, iller, skogshare, gråsäl, knubbsäl, vikare eller annat vilt som är markerat med N, n eller F i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) får meddelas endast om 1. det inte finns någon annan lämplig lösning, 2. jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde, och 3. jakten behövs a) av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön, b) av hänsyn till flygsäkerheten, c) för att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom, eller d) för att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter. Ett beslut som avses i första stycket får även avse rätt att göra ingrepp i fåglars bon eller förstöra fåglars ägg. Förordning (2026:835). 23 b § /Upphör att gälla U:2026-07-01/ Om det finns förutsättningar enligt 23 a § får Naturvårdsverket efter ansökan av den som riskerar att drabbas av skada eller på eget initiativ besluta om skyddsjakt efter björn, varg, järv, lo, säl eller örn. Om det finns en stor sannolikhet för att allvarlig skada kommer att uppstå, får beslut om skyddsjakt fattas även om någon skada inte har inträffat. Innan Naturvårdsverket fattar ett beslut enligt första stycket ska verket höra Havs- och vattenmyndigheten, om beslutet gäller skyddsjakt efter säl. Förordning (2013:1097). 23 b § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Om det finns förutsättningar enligt 23 a § får Naturvårdsverket i fråga om björn, varg, järv, lo, säl eller örn, efter ansökan av den som riskerar att drabbas av skada eller på eget initiativ, besluta om skyddsjakt. Om en björn, varg, järv, lo, säl eller örn kan antas vara så skadad eller i ett sådant tillstånd att viltet snarast bör dödas av djurskyddsskäl, får Naturvårdsverket om det finns förutsättningar enligt 23 a § första stycket 1, 2 och 3 d, efter ansökan eller på eget initiativ, besluta om skyddsjakt. Om sannolikheten är stor att allvarlig skada kommer att uppstå, får beslut enligt första stycket fattas även om någon skada inte har inträffat. Innan Naturvårdsverket fattar ett beslut enligt första stycket om skyddsjakt efter säl, ska verket låta Havs- och vattenmyndigheten yttra sig. Förordning (2026:835). Förutsättningar för licensjakt efter vissa rovdjur 23 c § Förutsättningen för att licensjakt efter björn, varg, järv och lo ska kunna tillåtas är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning samt ske selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden. Förordning (2009:1265). 23 d § Om det finns förutsättningar enligt 23 c § och något annat inte följer av 24 a §, får Naturvårdsverket besluta om licensjakt efter björn, varg, järv och lo. Ett beslut om jakt enligt första stycket får utformas och förenas med villkor som är ändamålsenliga med hänsyn till de olägenheter som förekomsten av täta rovdjurspopulationer orsakar. Förordning (2011:1571). 23 e § Har upphävts genom förordning (2025:689). 23 f § Har upphävts genom förordning (2025:689). 23 g § Om de förutsättningar som anges i 23 c § är uppfyllda får Naturvårdsverket besluta om licensjakt efter gråsäl och knubbsäl. Innan Naturvårdsverket fattar ett beslut enligt första stycket ska verket låta Havs- och vattenmyndigheten yttra sig. När Naturvårdsverket fattar ett beslut enligt första stycket gäller 23 d § andra stycket. Förordning (2021:1332). Skyddsjakt enligt 7 § jaktlagen 24 § Frågor om jakt enligt 7 § jaktlagen (1987:259) prövas av 1. Naturvårdsverket när det gäller jakt efter björn, varg, järv, lo eller säl samt efter rovfåglar och ugglor, och 2. länsstyrelsen i andra fall. Innan Naturvårdsverket fattar ett beslut enligt första stycket ska verket höra Havs- och vattenmyndigheten, om beslutet gäller jakt efter säl. Om länsstyrelsens beslut rör arter som annars är fredade, är länsstyrelsen skyldig att årligen till Naturvårdsverket eller Havs- och vattenmyndigheten lämna de uppgifter om jakten som verket eller myndigheten begär. Förordning (2011:645). Delegering av beslut om skyddsjakt och licensjakt 24 a § Naturvårdsverket får överlämna till länsstyrelsen att besluta om skyddsjakt efter björn, varg, järv, lo och kungsörn med stöd av 23 b §. Naturvårdsverket får överlämna till länsstyrelserna i ett sådant rovdjursförvaltningsområde som avses i 2 § förordningen (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn att besluta om licensjakt efter björn, varg, järv och lo med stöd av 23 d §, under förutsättning att antalet individer av arten i rovdjursförvaltningsområdet överstiger de fastställda miniminivåerna enligt 5 § samma förordning. Förordning (2022:1374). 24 b § Har upphävts genom förordning (2013:1097). 24 c § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om beslut enligt 24 a §. Naturvårdsverket ska fortlöpande bedöma om möjligheten att jaga rovdjur med stöd av beslut enligt 24 a § försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde, eller möjligheten annars utnyttjas i stor omfattning. Om Naturvårdsverket bedömer att så är fallet, får verket ändra eller återkalla ett sådant beslut. Förordning (2013:1097). 24 d § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om eller i det enskilda fallet besluta hur man ska förfara med dödade djur. I ett beslut om jakt enligt 23 b eller 23 d § får den beslutande myndigheten bestämma hur man ska förfara med ett dödat djur. Om inte myndigheten beslutat något annat får djuret behållas av jakträttshavaren. När beslut om jakt meddelas enligt 23 b eller 23 d § får myndigheten även medge undantag från 31 § första stycket jaktlagen (1987:259) och, när det gäller skyddsjakt, också medge att jakten bedrivs på annans jaktområde. Innan Naturvårdsverket meddelar sådana föreskrifter eller fattar ett sådant beslut som avses i första eller andra stycket, ska verket höra Havs- och vattenmyndigheten, om föreskrifterna eller beslutet gäller jakt efter vilt som lever i hav eller vatten. Förordning (2011:645). 24 e § När Naturvårdsverket fattar ett beslut om licensjakt enligt 23 g § får verket i beslutet bestämma hur man ska förfara med ett dödat djur. Om inte verket har beslutat något annat får djuret behållas av jakträttshavaren. Naturvårdsverket får i beslutet även medge undantag från 31 § första stycket jaktlagen (1987:259). Förordning (2021:1332). 25 § Frågor om jakt enligt 8 § jaktlagen (1987:259) prövas av Naturvårdsverket. Ett sådant beslut får avse däggdjur och fåglar av sådan art eller ras som inte genom naturlig utbredning tillhörde landets viltbestånd vid utgången av år 1987, dock inte vildsvin och mufflonfår. Innan Naturvårdsverket meddelar ett beslut som avses i första stycket ska verket höra Havs- och vattenmyndigheten, om beslutet gäller jakt efter vilt som lever i hav eller vatten. Förordning (2011:645). Skyddsjakt på enskilds initiativ 26 § För att förebygga skador av vilt får jakträttshavare bedriva jakt under de tider och övriga villkor som anges i bilaga 4 till denna förordning. Vidare får sådan jakt bedrivas av personer som avses i 23 § första stycket jaktlagen (1987:259) under de tider som anges i punkterna 2 och 3 samt, när det gäller vildkanin, punkten 1 i bilaga 4. Vid jakt som avses i första stycket får ingrepp även göras i fåglars bon och fåglars ägg förstöras. Den som jagar med stöd av första eller andra stycket är skyldig att till länsstyrelsen lämna de uppgifter om jakten som Naturvårdsverket föreskriver. Länsstyrelsen är skyldig att årligen lämna dessa uppgifter till Naturvårdsverket. Förordning (2021:334). 27 § Har upphävts genom förordning (2009:1265). 28 § Om något av rovdjuren björn, varg, järv eller lo angriper tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp, får åtgärder vidtas för att skrämma bort rovdjuret. Rovdjur som avses i första stycket får dödas av ett tamdjurs ägare eller vårdare för att skydda tamdjuret 1. när rovdjuret angriper och skadar tamdjuret eller om det är uppenbart att ett sådant angrepp är omedelbart förestående, 2. om det finns skälig anledning att befara ett angrepp på tamdjuret och dödandet sker i omedelbar anslutning till att rovdjuret har angripit och skadat eller dödat tamdjur, eller 3. om rovdjuret befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret och det finns skälig anledning att befara ett angrepp där. Rovdjuret får bara dödas när det inte går att skrämma bort rovdjuret eller på något annat lämpligt sätt avbryta eller avvärja angreppet. Åtgärder enligt andra stycket 3 får, när det gäller lo, vidtas även för att skydda vilt som hålls i vilthägn eller liknande anläggning enligt 41 a §. Förordning (2009:310). 28 a § Åtgärder enligt 28 § andra-fjärde styckena får även vidtas av annan som handlar på uppdrag av ägaren eller vårdaren för att skydda jakthund som används i jaktlag, tamdjur som befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret eller vilt som hålls i vilthägn eller liknande anläggning enligt 41 a §. Detsamma gäller när uppdrag saknas men den som vidtar åtgärden har skälig anledning att anta att ett sådant skulle ha lämnats om det funnits möjlighet till det. Förordning (2009:310). 28 b § Åtgärder enligt 28 och 28 a §§ får vidtas på någon annans jaktområde och trots bestämmelserna i 9 §. Inom nationalparker är sådan jakt endast tillåten för att förhindra angrepp på ren. Förordning (2021:334). 28 c § Naturvårdsverket ska fortlöpande bedöma om möjligheten att döda rovdjur med stöd av 28 § andra-fjärde styckena och 28 a § försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde eller annars används i stor omfattning. Om Naturvårdsverket bedömer att så är fallet ska verket genast anmäla detta till regeringen. Förordning (2009:310). 28 d § Den som i fall som avses i 28-28 b §§ har dödat ett djur ska snarast möjligt anmäla händelsen till länsstyrelsen. Djuret får inte flyttas utan medgivande från länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska anmäla händelsen till Polismyndigheten, om det finns misstanke om brott. Förordning (2014:1232). 29 § Om förutsättningarna enligt 23 a § är uppfyllda för andra djur än björn, varg, järv, lo, säl eller örn, får länsstyrelsen ge tillstånd till skyddsjakt. Länsstyrelsen ska i beslutet om tillstånd bestämma hur man ska förfara med ett fångat eller dödat djur av en art som avses i 33 § första stycket. Länsstyrelsen får med stöd av första stycket ge tillstånd till att bävrars boplats och dammbyggnad förstörs. Tillstånd till sådan förstörelse under tiden den 1 oktober-30 april får dock bara lämnas om det är absolut nödvändigt för att förhindra allvarliga skador. Utan sådant tillstånd som avses i tredje stycket första meningen och trots att jakt med andra medel inte är tillåten får bävrars dammbyggnad, med undantag av boplats, förstöras under tiden den 1 maj-30 september. Tillstånd till jakt på duvhök i syfte att skydda fåglar som är uppfödda för att sättas ut för jakt får endast avse fångst av duvhök för förflyttning till en annan plats för att åter släppas fri. Om beslutet rör arter som annars är fredade, är länsstyrelsen skyldig att årligen till Naturvårdsverket lämna de uppgifter om jakten som verket begär. Förordning (2021:334). 29 a § Har upphävts genom förordning (2001:451). 29 a § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Länsstyrelsen får efter ansökan av den som riskerar att drabbas av skada besluta om skyddsjakt efter andra vilda däggdjur än de som är markerade med N, n eller F i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) om 1. viltet orsakar skada eller riskerar att orsaka skada, 2. det behövs för att förhindra skada, och 3. varken möjligheterna till jakt under allmän eller särskild jakttid eller i form av skyddsjakt på en enskilds initiativ är tillräckliga för att förhindra skada. Förordning (2026:835). 30 § Polismyndigheten får låta avliva eller fånga moderlös årsunge av älg, hjort, rådjur, mufflonfår eller vildsvin. 31 § Även om jakt annars inte är tillåten får genom föreskrifter eller beslut i det enskilda fallet 1. Naturvårdsverket ge tillstånd till jakt om det behövs för forsknings- eller utbildningsändamål, för återinplantering eller återinförande av en art eller för den uppfödning som krävs för detta, och 2. länsstyrelsen ge tillstånd till en selektiv jakt efter ett litet antal djur under strängt kontrollerade förhållanden, om det behövs för att tillgodose viltförvaltningen. En förutsättning för att jakt enligt första stycket ska kunna tillåtas är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Tillstånd enligt första stycket 2 får inte avse arter som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) har markerats med N eller n. Innan Naturvårdsverket ger ett tillstånd enligt första stycket 1 ska verket höra Havs- och vattenmyndigheten, om tillståndet gäller jakt efter vilt som lever i hav eller vatten. Länsstyrelsen ska årligen till Naturvårdsverket lämna de uppgifter om medgivna tillstånd som verket begär. Förordning (2011:645). 31 a § Naturvårdsverket eller den till vilken myndigheten uppdrar detta får i syfte att åstadkomma en ökad genetisk variation i vargstammen fånga en varg på någon annans jaktområde för att flytta den till en annan plats och efter medgivande enligt 41 § tredje stycket släppa den fri där. Ägaren och jakträttshavaren till det jaktområde där djuret fångas ska underrättas om åtgärden. En förutsättning för att en åtgärd enligt första stycket ska få vidtas är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Förordning (2011:188). Ringmärkning m.m. 32 § Den som har Naturhistoriska riksmuseets uppdrag att ringmärka fåglar får för sådant ändamål fånga fåglar på annans jaktområde. Om ett fångstredskap kan komma att lämnas utan omedelbar tillsyn, skall jakträttshavaren underrättas innan redskapet sätts ut. Ringmärkningen får ske utan hinder av att fåglarna är fredade. För att i andra fall få fånga eller fälla djur eller ta fåglars ägg på någon annans jaktmark i syfte att märka eller undersöka djuren eller äggen fordras tillstånd av Naturvårdsverket. Den som har fått ett sådant tillstånd skall underrätta jakträttshavaren om sin verksamhet. Förordning (1995:443). 32 a § /Upphör att gälla U:2026-07-01/ Naturvårdsverket eller den till vilken myndigheten uppdrar detta får för forskningsändamål fånga en varg på någon annans jaktområde i syfte att märka och undersöka djuret. Ägaren och jakträttshavaren till det jaktområde där djuret fångas ska underrättas om åtgärden. En förutsättning för att en åtgärd enligt första stycket ska få vidtas är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Förordning (2011:188). 32 a § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Naturvårdsverket, eller den som myndigheten ger uppdraget till, får, för forskningsändamål eller för att skydda och bevara varg, fånga en varg på någon annans jaktområde för att märka, undersöka eller behandla vargen. Ägaren och jakträttshavaren till det jaktområde där vargen fångas ska underrättas om åtgärden. En åtgärd enligt första stycket får vidtas endast om det inte finns någon annan lämplig lösning och det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Förordning (2026:835). Vilt som tillfaller staten 33 § /Upphör att gälla U:2026-07-01/ Vilt av arterna björn, varg, järv, lo, myskoxe, fjällräv, utter, valar, fiskgjuse, bivråk, tornuggla, hökuggla, berguv, fjälluggla, lappuggla, slaguggla, rördrom, lunnefågel, salskrake, svarthalsad dopping, skärfläcka, gråspett, vitryggig hackspett, mellanspett, kungsfiskare, blåkråka, härfågel, sommargylling, fjällgås, skräntärna, svarttärna, storkar, örnar, glador, falkar och kärrhökar som omhändertas, påträffas dött eller dödas när sådant djur är fredat, tillfaller staten. Älg eller hjort som påträffas död eller dödas när sådant djur är fredat tillfaller staten med de undantag som följer av 34 §. Vidare gäller att älg för vilken det betalas avgift enligt 52 c § får behållas av jakträttshavaren. Förordning (1998:1000). 33 § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Vilt av följande arter och artgrupper tillfaller staten om viltet omhändertas, påträffas dött eller dödas när det är fredat: björn, varg, järv, lo, myskoxe, fjällräv, utter, valar, fiskgjuse, bivråk, tornuggla, hökuggla, berguv, fjälluggla, lappuggla, slaguggla, rördrom, lunnefågel, salskrake, svarthalsad dopping, skärfläcka, gråspett, vitryggig hackspett, mellanspett, kungsfiskare, blåkråka, härfågel, sommargylling, fjällgås, skräntärna, svarttärna, storkar, örnar, glador, falkar och kärrhökar (statens vilt). Förordning (2026:835). 34 § /Upphör att gälla U:2026-07-01/ Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om eftersök av annat statens vilt än sådant som har varit inblandat i en sammanstötning med ett motorfordon eller med ett spårbundet fordon och om tillvaratagande av sådant vilt som tillfaller staten och som har skadats eller dödats av annan orsak än påskjutning under legal jakt. Om en älg eller hjort har skadats av någon annan orsak än påskjutning och till följd av detta dött eller avlivats under fredningstid, får djuret behållas av jakträttshavaren, om denne har hjälpt till med att vid behov spåra och avliva djuret eller ta hand om det. Inom ett viltvårdsområde där jakt efter älg eller hjort sker gemensamt får dock viltvårdsområdesföreningen behålla sådant vilt på villkor som anges i andra stycket. Andra och tredje styckena gäller även i fråga om älg eller hjort som under fredningstid har avlivats eller fångats enligt 30 eller 40 §. Förordning (2012:154). 34 § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om eftersök av annat statens vilt än sådant som har varit inblandat i en sammanstötning med ett motorfordon eller med ett spårbundet fordon och om tillvaratagande av sådant vilt som tillfaller staten och som har skadats eller dödats av annan orsak än påskjutning under legal jakt. Förordning (2026:835). 35 § Har upphävts genom förordning (1992:82). 36 § Den som har påträffat ett dött djur av sådan art som avses i 33 § första stycket eller har omhändertagit eller vid annat än tillåten jakt har dödat ett sådant djur ska, utom i fall som avses i 28 d §, snarast möjligt anmäla händelsen till Polismyndigheten, oberoende av vem djuret tillfaller. Detsamma gäller i fråga om älg eller hjort när djuret är fredat. Får en markägare veta att ett djur som avses i 33 § har omhändertagits eller påträffats på hans eller hennes marker, är markägaren skyldig att förvissa sig om att en anmälan har gjorts eller själv göra en anmälan. En arrendator och en jakträttshavare har samma skyldighet. Förordning (2014:1232). 36 a § Har upphävts genom förordning (2009:1265). 37 § En anmälan enligt 28 d eller 36 § ska innehålla uppgifter om var och när djuret har dödats, omhändertagits eller påträffats. Förordning (2009:1265). 38 § När Polismyndigheten har tagit emot en anmälan enligt 36 § ska den se till att djuret tas om hand. Detsamma gäller länsstyrelsen när den har tagit emot en anmälan enligt 28 d §. Naturvårdsverket ska genom föreskrifter eller beslut i det enskilda fallet bestämma hur omhändertagna djur ska hanteras. Förordning (2014:1232). 39 § Har upphävts genom förordning (2009:1265). Viltolyckor och skadat vilt m.m. 40 § Har ett djur av arterna björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår eller örn varit inblandat i en sammanstötning med ett motorfordon, är fordonets förare skyldig att snarast möjligt märka ut olycksplatsen och underrätta Polismyndigheten. Har ett sådant djur varit inblandat i en sammanstötning med ett spårbundet fordon, ska dock infrastrukturförvaltaren, i stället för att märka ut olycksplatsen, i samband med underrättelse till Polismyndigheten ange var olycksplatsen är belägen. Har Polismyndigheten underrättats om att det har inträffat en sammanstötning med ett djur av en art som anges i första stycket eller i 33 § första stycket, får myndigheten uppdra åt någon annan att eftersöka djuret. Berörd jakträttshavare eller markägare ska om möjligt underrättas om beslutet. Naturvårdsverket får meddela föreskrifter som rör annat än Polismyndighetens medverkan vid eftersök av djur av sådan art som avses i första stycket och i 33 § första stycket. Innan sådana föreskrifter meddelas ska Naturvårdsverket höra Polismyndigheten. Förordning (2014:1232). Ersättning för kostnader 40 a § Ersättning får lämnas ur viltvårdsfonden för 1. Polismyndighetens kostnader för att eftersöka eller på något annat sätt spåra, döda eller omhänderta djur av sådan art som avses i 33 §, och 2. kostnader med anledning av en anmälan enligt 36 §. Ersättning ur fonden får även lämnas till den som har hjälpt Polismyndigheten vid eftersök, dock inte till den som har skadskjutit det djur som eftersöktes eller till deltagarna i det jaktlag som han eller hon tillhör. Frågor om ersättning prövas av Polismyndigheten. Naturvårdsverket får, efter att ha gett Polismyndigheten tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om sådan ersättning. Om ett djur överlämnas till Naturhistoriska riksmuseet, en institution för forskning eller undervisning, Statens veterinärmedicinska anstalt eller annan mottagare, ersätts kostnaderna för överlämnandet av mottagaren. Förordning (2018:639). 40 b § Polismyndigheten prövar frågor om ersättning för Polismyndighetens kostnader för eftersök enligt 40 § andra stycket och om ersättning till den som har hjälpt Polismyndigheten vid ett sådant eftersök. Naturvårdsverket får, efter att ha gett Polismyndigheten tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om sådan ersättning. Förordning (2018:639). 40 c § /Upphör att gälla U:2026-07-01 genom förordning (2026:835)./ Om frilevande vilt anträffas så skadat eller i en sådan belägenhet att det snarast bör avlivas av djurskyddsskäl, får djuret avlivas även om det är fredat eller om avlivningen sker på någon annans mark. Förordning (2018:639). Utsättning av vilt m.m. 41 § Vilt får inte sättas ut i frihet om inte annat följer av 12 a §. Naturvårdsverket får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om undantag från första stycket. Efter medgivande av markägaren och jakträttshavaren får Naturvårdsverket eller den till vilken myndigheten uppdrar detta sätta ut varg i syfte att åstadkomma en ökad genetisk variation i vargstammen. Förordning (2011:188). 41 a § Vilt får hållas i ett vilthägn eller liknande anläggning endast efter tillstånd av länsstyrelsen. Tillstånd får inte ges om det finns risk för spridning av smittsamma sjukdomar. Tillståndet får återkallas om viltet eller hägnet inte sköts på rätt sätt eller om anläggningen ger upphov till allvarliga hälsorisker. Länsstyrelsen får besluta om närmare villkor för tillstånd enligt första stycket. Vilt i vilthägn eller liknande anläggning skall hållas betryggande instängt i enlighet med föreskrifter som meddelas av Naturvårdsverket. Förordning (1998:1000). 42 § Naturvårdsverket får efter samråd med Jordbruksverket meddela föreskrifter om 1. vilka viltarter som får hållas i vilthägn, 2. hur hägn för olika viltarter skall vara beskaffade, 3. registrering av vilthägn, 4. registrering och märkning av vilt som hålls i vilthägn, 5. länsstyrelsens prövning i ärende som avses i 41 a §. Förordning (1994:108). Utfodring 43 § Beslut enligt 6 § jaktlagen (1987:259) om förbud mot eller villkor för utfodring av vilt som inte hålls i hägn får endast omfatta utfodring av klövvilt. Ett sådant beslut får dock även omfatta utfodring av annat vilt, om utfodringen bedrivs på ett sådant sätt att klövvilt kan nyttja fodret. Beslutet får inte omfatta utfodring i form av saltstenar, viltåkrar eller foder som placeras på åtelplatser för att bedriva åteljakt. Förordning (2021:807). 44 § har upphävts genom förordning (1998:183). 45 § har upphävts genom förordning (1998:183). 46 § Har upphävts genom förordning (2009:1265). Jakt på allmänt vatten 47 § /Upphör att gälla U:2026-07-01/ Genom beslut i det enskilda fallet eller genom föreskrifter får länsstyrelsen meddela tillstånd till jakt på sådant allmänt vatten och sådana holmar, klippor och skär som avses i 12 § andra stycket jaktlagen (1987:259). När enskilda jakttillstånd meddelas, bör företräde ges åt personer som är fast bosatta i skärgården eller vid kusten och som har erfarenhet av jakt och goda kunskaper om djurlivet och naturförhållandena i dessa områden. Förordning (2000:1216). 47 § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Länsstyrelsen får meddela föreskrifter om eller i enskilda fall besluta om villkor för jakten på sådant allmänt vatten och sådana klippor och öar som avses i 12 § andra stycket jaktlagen (1987:259), om det behövs med hänsyn till naturvården, turismen eller friluftslivet. Föreskrifterna eller besluten får avse ett visst område eller en viss tid. Förordning (2026:835). /Rubriken träder i kraft I:2026-07-01/ Skyldighet att anmäla jakt 47 a § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Den som avser att bedriva sådan licensjakt efter varg, järv eller lo som avses i 23 c § ska anmäla det till Naturvårdsverkets jaktkortsregister. Naturvårdsverket får i enskilda fall besluta om undantag från anmälningsskyldigheten. Förordning (2026:835). 47 b § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Anmälan om jakt på allmänt vatten enligt 12 § andra stycket jaktlagen (1987:259) eller inom Sveriges ekonomiska zon enligt 12 a § jaktlagen ska göras till jaktkortsregistret. Förordning (2026:835). 48 § /Upphör att gälla U:2026-07-01 genom förordning (2026:835)./ Jakttillstånd enligt 47 § bör avse en viss tid som inte överstiger tre år. Tillståndet får begränsas till att avse visst område eller vissa djurarter. Avgift tas ut för prövning av en ansökan enligt 47 § första stycket enligt bestämmelserna i 9-14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass tre skall tillämpas. Förordning (1992:238). /Rubriken träder i kraft I:2026-07-01/ Förvaltning av viltvårdsfonden 48 § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Viltvårdsfonden förvaltas av Kammarkollegiet. Förordning (2026:835). Användning av viltvårdsfondens medel 48 a § Naturvårdsverket får använda medel ur viltvårdsfonden för att se till att åtgärder utförs som 1. avser uppföljning och övervakning av viltstammarna, 2. syftar till att minska lidandet för trafikskadat vilt, eller 3. bidrar till en adaptiv klövviltsförvaltning. Åtgärder som finansieras med medel ur viltvårdsfonden ska främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med syftet med jaktlagen (1987:259). Regeringen beslutar hur mycket medel ur viltvårdsfonden Naturvårdsverket ska få använda för att se till att sådana åtgärder utförs. Förordning (2024:277). 48 b § Ytterligare bestämmelser om användningen av viltvårdsfondens medel finns i 40 a § samt i förordningen (1980:896) om viltvårdsområden och förordningen (2021:12) om vissa bidrag ur viltvårdsfonden. Förordning (2024:277). Viltvårdsavgift och jaktkort 49 § /Upphör att gälla U:2026-07-01/ Den som jagar är skyldig att betala viltvårdsavgift. Avgiften är 400 kronor och gäller för ett jaktår. Skyldigheten gäller inte sådan jakt som avses i 28 § eller i punkterna 2-4 i bilaga 4 (skyddsjakt i vissa fall) och inte heller sådan jakt som avses i 31 § första stycket (jakt för bl.a. vetenskapliga behov) eller 32 § (ringmärkning m.m.). Avgift behöver inte heller betalas av den som vid jaktårets början är under arton år och vid samma tidpunkt inte har tillstånd att inneha skjutvapen för jaktändamål. Den som avser att bedriva sådan licensjakt efter varg, järv eller lo som avses i 23 c § ska anmäla det till jaktkortsregistret. Naturvårdsverket får i enskilda fall besluta om undantag från anmälningsskyldigheten. Viltvårdsfonden förvaltas av Kammarkollegiet. Förordning (2021:334). 49 § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Den som jagar är skyldig att betala viltvårdsavgift. Avgiften är 400 kronor och gäller för ett jaktår. Skyldigheten gäller inte sådan jakt som avses i 28 § eller i punkt 2-4 i bilaga 4 (skyddsjakt i vissa fall) och inte heller sådan jakt som avses i 31 § första stycket (jakt för bl.a. vetenskapliga behov) eller 32 § (ringmärkning m.m.). Avgift behöver inte heller betalas av den som vid jaktårets början är under arton år och vid samma tidpunkt inte har tillstånd att inneha skjutvapen för jaktändamål. Förordning (2026:835). 50 § Viltvårdsavgiften betalas in till ett postgirokonto som disponeras av Kammarkollegiet. Kammarkollegiet skall bokföra influtna viltvårdsavgifter på viltvårdsfonden. Efter bokföringen skall kollegiet lämna Naturvårdsverket uppgift om vilka som har betalat avgiften. (Förordning 2000:1216). 51 § /Upphör att gälla U:2026-07-01/ Jaktkort tillhandahålls av Naturvårdsverket. Ett jaktkort gäller som bevis för att viltvårdsavgift har betalats. Ett jaktkort ska innehålla uppgifter om den betalandes namn, personnummer och adress. För den som saknar personnummer ska födelsedatum anges. Förordning (2009:655). 51 § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Jaktkort tillhandahålls av Naturvårdsverket. Ett jaktkort gäller som bevis för att viltvårdsavgift har betalats. Ett jaktkort ska innehålla uppgifter om den betalandes namn, personnummer och adress samt, i förekommande fall, uppgift om att den betalande har anmält sig för sådan jakt som kräver anmälan enligt 47 a eller 47 b §. För den som saknar personnummer ska födelsedatum anges. Förordning (2026:835). 52 § Den som jagar ska ha med sig sitt jaktkort. Kortet ska på uppmaning visas för en polisman, jakttillsynsman, naturvårdsvakt, tillsynsman i nationalpark eller naturreservat, kustbevakningstjänsteman eller för den som äger eller innehar marken eller har jakträtten där. En kustbevakningstjänsteman får ge en sådan uppmaning som framgår av första stycket även på land i anslutning till de områden som anges 1 kap. 4 och 5 §§ kustbevakningslagen (2019:32). Förordning (2024:766). Älgavgift m.m. 52 a § För varje län finns en älgvårdsfond som bildas av de älgavgifter som skall betalas enligt 52 b och 52 c §§. Förordning (1994:1454). 52 b § För en älg som fälls ska jakträttshavaren betala en avgift som fastställs av länsstyrelsen enligt föreskrifter som meddelas av Naturvårdsverket. Förordning (2011:117). 52 c § Har fler älgar fällts än vad som följer av en licens, skall en särskild avgift betalas till länsstyrelsen utöver avgiften enligt 52 b §. Avgiften uppgår till 7 000 kr för en vuxen älg och 3 000 kr för en kalv. Avgift enligt första stycket skall inte betalas om djuret eller dess värde förklaras förverkat, eller om det är uppenbart oskäligt att kräva ut en avgift. Förordning (1994:1454). 52 d § Ur älgvårdsfonden får länsstyrelsen enligt föreskrifter som meddelas av Naturvårdsverket lämna bidrag till kostnaderna för administration av älgjakten, däribland 1. registerhållning som avser områden som registrerats för jakt efter älg, 2. tilldelning av djur inom områden som registrerats för jakt efter älg, samt 3. viltvård, information och utbildning i jaktliga frågor. Förordning (2011:117). 52 e § Har upphävts genom förordning (2011:117). /Rubriken upphör att gälla U:2026-07-01/ Jaktkorts- och jägarexamensregistren 52 f § /Upphör att gälla U:2026-07-01/ Naturvårdsverket ska med hjälp av automatiserad behandling föra register över vilka personer som 1. betalat viltvårdsavgift, och 2. avlagt prov som ingår i jägarexamen. I ärenden om tillstånd att inneha jaktvapen ska Naturvårdsverket på begäran av Polismyndigheten lämna uppgifter om avlagt prov som ingår i jägarexamen. Uppgifterna får lämnas ut på medium för automatiserad behandling. Förordning (2016:1004). /Rubriken träder i kraft I:2026-07-01/ Naturvårdsverkets registerföring 52 f § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Naturvårdsverket ska med hjälp av automatis …