Miljötillsynsförordning (2011:13) SFS nr: 2011:13 Departement/myndighet: Klimat- och näringslivsdepartementet Utfärdad: 2011-01-20 Omtryck: Ändrad: t.o.m. SFS 2026:954 Övrig text: Källa: Regeringskans

§ 7

- 9, 11-13, 16, 17 och 19, i fråga om

1. a)primärleverantörers utsläppande på marknaden av kemiska produkter och biotekniska organismer samt primärleverantörers skyldighet att anmäla kemiska produkter, biotekniska organismer och varor till produktregistret,
2. b)utsläppande av varor på marknaden, och
3. c)att sådana representanter som avses i artikel 8 i förordning (EG) nr 1907/2006 fullgör sina skyldigheter enligt den förordningen, 2. har ansvar för tillsynen enligt miljöbalken av att primärleverantörer följer sådana föreskrifter om förbud mot att släppa ut kemiska produkter på marknaden som har meddelats med stöd av 15 kap. 40 § miljöbalken, 3. är behörig myndighet att utföra kontroll enligt artikel 4 i förordning (EU) 2017/625 i fråga om primärleverantörers utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel enligt förordning (EG) nr 1107/2009, och 4. är marknadskontrollmyndighet och utövar kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 över att produkter överensstämmer med kraven i a)

§ 7

-9, 11-13, 16 och 19,

1. b)förordning (EU) 2023/1542 i fråga om krav på frånvaro av vissa metaller i batterier,
2. c)Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning, och
3. d)Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG av den 21 april 2004 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering och om ändring av direktiv 1999/13/EG. Kemikalieinspektionen ska dock inte ha ansvar för 1. sådan tillsyn som Livsmedelsverket har ansvar för enligt 22 §, eller 2. sådan tillsyn eller kontroll som Läkemedelsverket har ansvar för enligt 23 § eller som Transportstyrelsen har ansvar för enligt 27 §. Förordning (2023:659). 21 § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Kemikalieinspektionen 1. har ansvar för tillsynen enligt miljöbalken när det gäller 14 kap. miljöbalken och

§ 7

- 9, 11-13, 16, 17 och 19, i fråga om

1. a)primärleverantörers utsläppande på marknaden av kemiska produkter och biotekniska organismer samt primärleverantörers skyldighet att anmäla kemiska produkter, biotekniska organismer och varor till produktregistret,
2. b)utsläppande av varor på marknaden, och
3. c)att sådana representanter som avses i artikel 8 i förordning (EG) nr 1907/2006 fullgör sina skyldigheter enligt den förordningen, 2. har ansvar för tillsynen enligt miljöbalken av att primärleverantörer följer sådana föreskrifter om förbud mot att släppa ut kemiska produkter på marknaden som har meddelats med stöd av 15 kap. 51 § miljöbalken, 3. är behörig myndighet att utföra kontroll enligt artikel 4 i förordning (EU) 2017/625 i fråga om primärleverantörers utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel enligt förordning (EG) nr 1107/2009, och 4. är marknadskontrollmyndighet och utövar kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 över att produkter överensstämmer med kraven i a)

§ 7

-9, 11-13, 16 och 19,

1. b)förordning (EU) 2023/1542 i fråga om krav på frånvaro av vissa metaller i batterier,
2. c)Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning, och
3. d)Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG av den 21 april 2004 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering och om ändring av direktiv 1999/13/EG. Kemikalieinspektionen ska dock inte ha ansvar för 1. sådan tillsyn som Livsmedelsverket har ansvar för enligt 22 §, eller 2. sådan tillsyn eller kontroll som Läkemedelsverket har ansvar för enligt 23 § eller som Transportstyrelsen har ansvar för enligt 27 §. Förordning (2026:685). 22 § Livsmedelsverket har, när det gäller 14 kap. miljöbalken, ansvar för tillsynen i fråga om material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Förordning (2022:1174). 23 § Läkemedelsverket 1. har ansvar för tillsynen enligt miljöbalken i fråga om
4. a)kosmetiska produkter enligt förordning (EG) nr 1223/2009 och förordningen (2013:413) om kosmetiska produkter samt sådana varor som avses i 7 § förordningen om kosmetiska produkter, med undantag för frågor som rör produkternas brandfarliga, oxiderande eller explosiva egenskaper,
5. b)producenters skyldighet enligt 3-5 och 8 §§ förordningen (2009:1031) om producentansvar för läkemedel ta emot avfall som utgörs av läkemedel och informera om möjligheten att lämna avfall som utgörs av läkemedel,
6. c)blandningar som är avsedda att användas vid tatuering enligt förordningen (2012:503) om tatueringsfärger, och
7. d)skyldighet att anmäla produkter till produktregistret enligt 5 § förordningen om tatueringsfärger, och 2. är marknadskontrollmyndighet och utövar kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 över att produkter överensstämmer med kraven i
8. a)förordning (EG) nr 1223/2009, och
9. b)post 75 i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006. Förordning (2022:1174). 24 § /Upphör att gälla U:2026-07-01/ Naturvårdsverket 1. har ansvar för tillsynen enligt miljöbalken i fråga om
10. a)skyldigheter för producenter och producentansvarsorganisationer enligt förordningen (2025:813) med kompletterande bestämmelser till EU-förordningen om batterier,
11. b)förordningen (2021:996) om engångsprodukter, med undantag för frågor om hur 17-22 och 28 §§ i den förordningen uppfylls lokalt,
12. c)förordningen (2021:998) om producentansvar för vissa tobaksvaror och filter, med undantag för frågor om hur hanteringen av sådant avfall som omfattas av förordningen lokalt uppfyller kraven i den förordningen,
13. d)förordningen (2021:999) om producentansvar för ballonger,
14. e)förordningen (2021:1000) om producentansvar för våtservetter,
15. f)förordningen (2021:1001) om producentansvar för fiskeredskap, med undantag för frågor om hur hanteringen av sådant avfall som omfattas av förordningen lokalt uppfyller kraven i den förordningen,
16. g)förordningen (2021:1002) om nedskräpningsavgifter,
17. h)förbud mot att släppa ut varor på marknaden som har meddelats med stöd av 15 kap. 40 § 2 miljöbalken,
18. i)förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar, med undantag för frågor om hur hanteringen av sådant avfall som omfattas av förordningen lokalt uppfyller kraven i den förordningen,
19. j)förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning, med undantag för frågor om hur hanteringen av sådant avfall som omfattas av förordningen lokalt uppfyller kraven i den förordningen,
20. k)förordningen (2023:132) om producentansvar för bilar, med undantag för frågor om hur hanteringen av sådant avfall som omfattas av förordningen lokalt uppfyller kraven i den förordningen,
21. l)förordningen (2023:133) om producentansvar för däck, med undantag för frågor om hur hanteringen av sådant avfall som omfattas av förordningen lokalt uppfyller kraven i den förordningen,
22. m)förordning (EU) nr 1257/2013 när det gäller frågor som Naturvårdsverket är behörig myndighet för och de skyldigheter som den driftsansvariga på en fartygsåtervinningsanläggning har enligt artikel 13.2,
23. n)skyldigheter för producenter och producentansvarsorganisationer i förordning (EU) 2023/1542,
24. o)förordning (EU) 2024/1157 när det gäller frågor som Naturvårdsverket är behörig myndighet för, och
25. p)förordning (EU) 2024/1787, och 2. är marknadskontrollmyndighet och utövar kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 över att produkter överensstämmer med kraven i
26. a)Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall, och
27. b)Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE). Förordning (2026:359). 24 § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Naturvårdsverket har ansvar för tillsynen enligt miljöbalken i fråga om 1. förbud mot att släppa ut varor på marknaden som har meddelats med stöd av 15 kap. 51 § miljöbalken, 2. förordningen (2021:996) om engångsprodukter, med undantag för frågor om hur 17-22 och 28 §§ i den förordningen uppfylls lokalt, 3. förordningen (2021:1002) om nedskräpningsavgifter, 4. förordning (EU) nr 1257/2013 när det gäller frågor som Naturvårdsverket är behörig myndighet för och de skyldigheter som den driftsansvariga på en fartygsåtervinningsanläggning har enligt artikel 13.2, 5. förordning (EU) 2024/1157 när det gäller frågor som Naturvårdsverket är behörig myndighet för, och 6. förordning (EU) 2024/1787. Förordning (2026:685). 24 a § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Naturvårdsverket har ansvar för tillsynen enligt miljöbalken i fråga om skyldigheter för producenter och i förekommande fall producentansvarsorganisationer och marknadsdrivna system enligt 1. förordningen (2021:998) om producentansvar för vissa tobaksvaror och filter, 2. förordningen (2021:999) om producentansvar för ballonger, 3. förordningen (2021:1000) om producentansvar för våtservetter, 4. förordningen (2021:1001) om producentansvar för fiskeredskap, 5. förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar, 6. förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning, 7. förordningen (2023:132) om producentansvar för bilar, 8. förordningen (2023:133) om producentansvar för däck, 9. förordningen (2025:813) med kompletterande bestämmelser till EU-förordningen om batterier, och 10. förordning (EU) 2023/1542. Förordning (2026:685). 24 b § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Naturvårdsverket har ansvar för tillsynen enligt miljöbalken i fråga om samtliga rapporteringsskyldigheter 1. i de förordningar som anges i 24 och 24 a §§, 2. i 7 kap. avfallsförordningen (2020:614) och föreskrifter som har meddelats med stöd av det kapitlet, 3. i förordningen om deponering av avfall (2001:512), och 4. i förordningen (2013:319) om utvinningsavfall. I 10 kap. 2 § avfallsförordningen finns det bestämmelser om vad Naturvårdsverket särskilt ska kontrollera. Förordning (2026:685). 24 c § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Naturvårdsverket är marknadskontrollmyndighet och utövar kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 över att produkter överensstämmer med kraven i 1. Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall, och 2. Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE). Förordning (2026:685). 25 § Statens jordbruksverk har ansvar för tillsynen i fråga om kontroll av utrustning som är avsedd att användas yrkesmässigt för spridning av växtskyddsmedel enligt förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel. Förordning (2022:1304). 26 § Strålsäkerhetsmyndigheten har, när det gäller olägenheter från joniserande strålning, ansvar för tillsynen i fråga om verksamheter som är tillståndspliktiga enligt miljöprövningsförordningen (2013:251) och är kärntekniska verksamheter enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet eller verksamheter med joniserande strålning enligt strålskyddslagen (2018:396). Strålsäkerhetsmyndigheten får överlåta uppgiften att utöva tillsyn enligt första stycket åt en kommunal nämnd enligt 1 kap. 19 och 20 §§. Strålsäkerhetsmyndigheten får överlåta uppgiften att utöva tillsyn enligt första stycket åt länsstyrelsen, om 1. länsstyrelsen enligt 29 § första stycket 1 har ansvar för tillsynen i fråga om verksamheten, och 2. länsstyrelsen och Strålsäkerhetsmyndigheten är överens om överlåtelsen. Förordning (2018:513). 26 a § Sveriges geologiska undersökning har ansvar för tillsynen i fråga om geologisk lagring av koldioxid. Förordning (2014:430). 27 § Transportstyrelsen 1. har ansvar för tillsynen enligt miljöbalken i fråga om
28. a)användningen av marina bränslen i fartyg enligt svavelförordningen (2014:509),
29. b)utrustning i fartyg som innehåller kontrollerade ämnen enligt förordning (EU) 2024/573 eller förordning (EU) 2024/590, och
30. c)de skyldigheter i fråga om fartyg som följer av artiklarna 4-12 i förordning (EU) nr 1257/2013, och 2. är marknadskontrollmyndighet och utövar kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 över att produkter överensstämmer med kraven i förordning (EU) 2024/573 eller förordning (EU) 2024/590 i fråga om utrustning i fartyg som innehåller kontrollerade ämnen. Förordning (2026:84). 27 a § Myndigheten för civilt försvar är marknadskontrollmyndighet och utövar kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 över att produkter överensstämmer med kraven i rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aerosolbehållare, i fråga om aerosolbehållare med innehåll som inte är brandfarligt. Förordning (2025:1137). 28 § /Upphör att gälla U:2026-07-01/ Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om sjöfarten och luftfarten när det gäller sådan dumpning och förbränning av avfall som regleras genom 15 kap. 27-29 §§ miljöbalken. Länsstyrelsen ska i tillsynen samverka med Polismyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen. Förordning (2016:808). 28 § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om 1. sjöfarten och luftfarten när det gäller sådan dumpning och förbränning av avfall som regleras genom 15 kap. 40-42 §§ miljöbalken, och 2. sådan hantering av avfall som kommunen ansvarar för enligt 15 kap. 12, 13 och 19 §§ miljöbalken och föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 kap. miljöbalken. Länsstyrelsen ska i tillsynen enligt första stycket 1 hämta in synpunkter från Polismyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen. Förordning (2026:685). 28 a § I fråga om transporter av avfall som regleras i förordning (EU) 2024/1157 har 1. Länsstyrelsen i Gävleborgs län ansvar för tillsynen i Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län, 2. Länsstyrelsen i Norrbottens län ansvar för tillsynen i Norrbottens och Västerbottens län, 3. Länsstyrelsen i Skåne län ansvar för tillsynen i Blekinge, Kalmar, Kronobergs och Skåne län, 4. Länsstyrelsen i Stockholms län ansvar för tillsynen i Gotlands, Stockholms, Södermanlands, Uppsala, Västmanlands, Örebro och Östergötlands län, och 5. Länsstyrelsen i Västra Götalands län ansvar för tillsynen i Hallands, Jönköpings, Värmlands och Västra Götalands län. Länsstyrelsen ska i tillsynen samverka med andra berörda länsstyrelser och med Kustbevakningen, Polismyndigheten och Tullverket. Förordning (2026:359). 29 § Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om 1. verksamheter som är tillståndspliktiga enligt miljöprövningsförordningen (2013:251) och bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, utom den tillsyn som omfattas av
31. a)Strålsäkerhetsmyndighetens ansvar enligt 26 §, eller
32. b)Sveriges geologiska undersöknings ansvar enligt 26 a §, 2. vattenverksamheter, utom sådana vattentäkter som omfattas av tillståndsplikt som kommunen har föreskrivit enligt 9 kap. 10 § miljöbalken, 3. föroreningsskador enligt 10 kap. 1 § första stycket miljöbalken orsakade av en verksamhet som i miljöprövningsförordningen (2013:251) är beskriven som en tillståndspliktig verksamhet och
33. a)är i drift, eller
34. b)har upphört efter den 30 juni 1969, om tillsynen vid tidpunkten för verksamhetens upphörande inte hade överlåtits till kommunen, och 4. andra miljöskador enligt 10 kap. 1 § miljöbalken orsakade av en verksamhet eller åtgärd som länsstyrelsen har tillsynsansvar för. Länsstyrelsen får överlåta uppgiften att utöva tillsyn enligt första stycket åt en kommunal nämnd enligt 1 kap. 19 och 20 §§. Länsstyrelsens ansvar för sådan tillsyn som avses i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor regleras särskilt i den lagen. Förordning (2015:238). 30 § /Upphör att gälla U:2026-07-01/ Om länsstyrelsen har ansvar för en viss verksamhet enligt 29 § första stycket 1 eller 2, ska länsstyrelsen också ansvara för tillsynen enligt miljöbalken över verksamheten när det gäller 1. bestämmelserna i 14 kap. miljöbalken och

§ 7

-9, 11-13, 16, 17 och 19 i fråga om

1. a)primärleverantörers hantering av kemiska produkter, biotekniska organismer och varor som inte innebär utsläppande på marknaden,
2. b)andras än primärleverantörers hantering av kemiska produkter eller biotekniska organismer, och
3. c)andras än primärleverantörers hantering av varor som inte innebär utsläppande på marknaden, 2. att föreskrifter meddelade med stöd av 12 kap. 10 § miljöbalken följs, och 3. avfall, farligt avfall och producentansvar. Länsstyrelsen ska dock inte ha ansvar för 1. sådan tillsyn som Arbetsmiljöverket har ansvar för enligt 20 § eller som Livsmedelsverket har ansvar för enligt 22 §, eller 2. sådan tillsyn eller kontroll som Transportstyrelsen har ansvar för enligt 27 §. Förordning (2022:1174). 30 § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Om länsstyrelsen har ansvar för en viss verksamhet enligt 29 § första stycket 1 eller 2, ska länsstyrelsen också ansvara för tillsynen enligt miljöbalken över verksamheten när det gäller 1. bestämmelserna i 14 kap. miljöbalken och

§ 7

-9, 11-13, 16, 17 och 19 i fråga om

1. a)primärleverantörers hantering av kemiska produkter, biotekniska organismer och varor som inte innebär utsläppande på marknaden,
2. b)andras än primärleverantörers hantering av kemiska produkter eller biotekniska organismer, och
3. c)andras än primärleverantörers hantering av varor som inte innebär att släppa dem på marknaden, 2. att föreskrifter meddelade med stöd av 12 kap. 10 § miljöbalken följs, och 3. att bestämmelserna i 15 kap. miljöbalken och föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 kap. miljöbalken följs. Länsstyrelsens tillsynsansvar enligt första stycket omfattar inte den tillsyn som 1. Arbetsmiljöverket har ansvar för enligt 20 §, 2. Livsmedelsverket har ansvar för enligt 22 §, 3. Naturvårdsverket har ansvar för enligt 24-24 b §§, eller 4. Transportstyrelsen har ansvar för enligt 27 §. Förordning (2026:685). 30 a § Om länsstyrelsen har ansvar för en viss verksamhet enligt 29 § första stycket 1 eller 2 1. är länsstyrelsen även behörig myndighet att utföra kontroll enligt artikel 4 i förordning (EU) 2017/625 när det gäller bestämmelserna i 14 kap. miljöbalken och förordning (EG) nr 1107/2009 i fråga om
4. a)primärleverantörers hantering av växtskyddsmedel som inte innebär utsläppande på marknaden, och
5. b)andras än primärleverantörers hantering av växtskyddsmedel, och 2. ska länsstyrelsen utföra kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 av andras än primärleverantörers utsläppande på marknaden av kemiska produkter när det gäller bestämmelserna i a)

§ 7-9, 11-13, 16, 17 och 19, och b) direktiv 2004/42/EG.

Länsstyrelsen ska dock inte ha ansvar för sådan kontroll som Transportstyrelsen har ansvar för enligt 27 §. Förordning (2025:818). 31 § Den kommunala nämnden har, utöver det som följer av 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken, ansvar för tillsynen i fråga om 1. tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken, som inte särskilt anges i miljöprövningsförordningen (2013:251) eller bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, 2. vattentäkter som omfattas av tillståndsplikt som kommunen har föreskrivit enligt 9 kap. 10 § miljöbalken, 3. föroreningsskador som inte omfattas av länsstyrelsens ansvar enligt 29 § första stycket 3, 4. andra miljöskador enligt 10 kap. 1 § miljöbalken, om skadorna har orsakats av en verksamhet eller åtgärd som den kommunala nämnden har tillsynsansvaret för, 5. hantering av kemiska produkter, biotekniska organismer och varor i andra verksamheter än miljöfarliga verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken, utom när det gäller den tillsyn över primärleverantörers utsläppande på marknaden av kemiska produkter, biotekniska organismer och varor som Kemikalieinspektionen ansvarar för enligt 21 § första stycket 1 a och b, 6. utrustning i motorfordon, flyg och tåg som innehåller kontrollerade ämnen enligt förordning (EU) 2024/573 eller förordning (EU) 2024/590, 7. hur 17-22 och 28 §§ förordningen (2021:996) om engångsprodukter uppfylls lokalt, 8. hantering av avfall enligt artiklarna 62, 64, 66, 67 och 74.4 i förordning (EU) 2023/1542, och 9. hantering av avfall enligt artiklarna 65, 70.3 och 71 i förordning (EU) 2023/1542 när det gäller miljöfarliga verksamheter som inte är tillståndspliktiga enligt 9 kap. miljöbalken. Förordning (2026:84). 32 § /Upphör att gälla U:2026-07-01/ Om en kommunal nämnd har ansvar för tillsynen över en viss verksamhet enligt 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken eller enligt 1 kap. 19 och 20 §§ denna förordning, ska nämnden också ansvara för tillsynen över verksamheten när det gäller 1. att föreskrifter meddelade med stöd av 12 kap. 10 § miljöbalken följs, 2. bestämmelserna i 14 kap. miljöbalken samt de EU- förordningar som anges i 19 § 7-9, 11-13, 16, 17 och 19 i fråga om

1. a)primärleverantörers hantering av kemiska produkter, biotekniska organismer och varor som inte innebär utsläppande på marknaden, och
2. b)andras än primärleverantörers hantering av kemiska produkter, biotekniska organismer och varor, och 3. att andra än primärleverantörer följer sådana föreskrifter om förbud mot att släppa ut kemiska produkter på marknaden som har meddelats med stöd av 15 kap. 40 § miljöbalken. Nämndens tillsynsansvar enligt första stycket omfattar inte den tillsyn som Arbetsmiljöverket har ansvar för enligt 20 §, Livsmedelsverket har ansvar för enligt 22 § eller Transportstyrelsen har ansvar för enligt 27 §. Förordning (2022:1174). 32 § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Om en kommunal nämnd har ansvar för tillsynen över en viss verksamhet enligt 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken eller enligt 1 kap. 19 och 20 §§ denna förordning, ska nämnden också ansvara för tillsynen över verksamheten när det gäller 1. att föreskrifter meddelade med stöd av 12 kap. 10 § miljöbalken följs, 2. bestämmelserna i 14 kap. miljöbalken samt de EU- förordningar som anges i 19 § 7-9, 11-13, 16, 17 och 19 i fråga om
3. a)primärleverantörers hantering av kemiska produkter, biotekniska organismer och varor som inte innebär utsläppande på marknaden, och
4. b)andras än primärleverantörers hantering av kemiska produkter, biotekniska organismer och varor, 3. att andra än primärleverantörer följer sådana föreskrifter om förbud mot att släppa ut kemiska produkter på marknaden som har meddelats med stöd av 15 kap. 51 § miljöbalken, och 4. att bestämmelserna i 15 kap. miljöbalken och föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 kap. miljöbalken följs. Nämndens tillsynsansvar enligt första stycket omfattar inte den tillsyn som 1. Arbetsmiljöverket har ansvar för enligt 20 §, 2. Livsmedelsverket har ansvar för enligt 22 §, 3. Naturvårdsverket har ansvar för enligt 24-24 b §§, eller 4. Transportstyrelsen har ansvar för enligt 27 §. Förordning (2026:685). 32 a § Om en kommunal nämnd har ansvar för tillsynen över en viss verksamhet enligt 31 eller 32 §, är nämnden även behörig myndighet att utföra kontroll enligt artikel 4 i förordning (EU) 2017/625 över verksamheten när det gäller bestämmelserna i 14 kap. miljöbalken och förordning (EG) nr 1107/2009 i fråga om 1. primärleverantörers hantering av växtskyddsmedel som inte innebär utsläppande på marknaden, och 2. andras än primärleverantörers hantering av växtskyddsmedel. Förordning (2022:1174). 32 b § /Upphör att gälla U:2026-08-01/ Om en kommunal nämnd har ansvar för tillsynen över en viss verksamhet enligt 31 eller 32 § ska nämnden också utföra kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 av att kemiska produkter, varor och förpackningar uppfyller krav vid tillhandahållande på marknaden i fråga om utformning, märkning, innehållsförteckning, säkerhetsdatablad och annan information i 1.

§ 7-9, 11-13, 15-17 och 19, 2.

direktiv 94/62/EG,

1. direktiv 2004/42/EG,
2. direktiv 2011/65/EU, och
3. direktiv 2012/19/EU. Förordning (2025:818). 32 b § /Träder i kraft I:2026-08-01/ Om en kommunal nämnd har ansvar för tillsynen över en viss verksamhet enligt 31 eller 32 § ska nämnden också utföra kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 av att kemiska produkter, varor och förpackningar uppfyller krav vid tillhandahållande på marknaden i fråga om utformning, märkning, innehållsförteckning, säkerhetsdatablad och annan information i 1.

§ 7-9, 11-13, 15, 16 och 19, 2.

direktiv 94/62/EG,

1. direktiv 2004/42/EG,
2. direktiv 2011/65/EU, och
3. direktiv 2012/19/EU. Förordning (2026:721). 32 c § Vid sådan kontroll som avses i 30 a och 32 b §§ ska länsstyrelsen och den kommunala nämnden ha det ansvar som en marknadskontrollmyndighet har enligt artiklarna 11.1-11.3, 11.5-11.7, 11.9, 16.1-16.5, 17-19 och 20.1 i förordning (EU) 2019/
4. Förordning (2022:1174). 32 d § En länsstyrelse och en kommunal nämnd ska vid behov informera den myndighet som är marknadskontrollmyndighet enligt denna förordning innan en åtgärd vidtas enligt artikel 16.5 eller 19 i förordning (EU) 2019/
5. När länsstyrelsen eller den kommunala nämnden har vidtagit åtgärder enligt artikel 16 eller 19 i förordning (EU) 2019/1020 ska den snarast möjligt informera den ansvariga marknadskontrollmyndigheten om åtgärden. Förordning (2022:1174). 32 e § En kommunal nämnd har, trots vad som anges i 32 §, inte ansvar för tillsyn över följande:
6. att desfluran inte används som inhalationsbedövning i strid med artikel 13.8 i förordning (EU) 2024/573, eller
7. att elektriska brytare som använder eller vars funktion är beroende av fluorerade växthusgaser inte tas i drift i strid med artikel 13.9 i samma förordning. Förordning (2026:84). Införsel och utförsel 33 § En tillsynsmyndighet som har ansvar för tillsynen eller kontrollen i fråga om utsläppande på marknaden av kemiska produkter, biotekniska organismer eller varor, har också ansvar för tillsynen eller kontrollen i fråga om införseln till Sverige och utförseln från Sverige av sådana produkter, organismer och varor. Tillsynsmyndigheten ska i tillsynen eller kontrollen samverka med Tullverket. Förordning (2022:1174). Särskilda uppgifter enligt EU-förordningar 34 § Försvarsinspektören för hälsa och miljö ska vid tillsyn enligt miljöbalken av kosmetiska produkter även utföra de uppgifter som enligt artiklarna 24, 25.1, 25.5 första stycket, 26, 27.1 och 27.5 i förordning (EG) nr 1223/2009 ska skötas av en behörig myndighet. En kommunal nämnd ska vid tillsyn enligt miljöbalken eller kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 av kosmetiska produkter även utföra de uppgifter som enligt artiklarna 24, 25.1, 25.5 första stycket, 26, 27.1 och 27.5 i förordning (EG) nr 1223/2009 ska skötas av en behörig myndighet. Inspektören och den kommunala nämnden ska rådgöra med Läkemedelsverket innan åtgärder vidtas enligt artikel 27.1 i förordning (EG) nr 1223/
8. Förordning (2022:1174). 35 § En myndighet som enligt detta kapitel är behörig myndighet att utföra kontroll enligt artikel 4 i förordning (EU) 2017/625 ska inom sitt ansvarsområde också utföra annan offentlig verksamhet i enlighet med den förordningen. Förordning (2022:1174). 36 § Ett organ eller en fysisk person som utför delegerade uppgifter i enlighet med artikel 28 eller 31 i förordning (EU) 2017/625 ska till den delegerande myndigheten löpande
9. redovisa vilka kontroller som utförs och resultatet av dessa, och
10. översända de handlingar som den tar emot vid utförandet av uppgiften. Förordning (2022:1174). 37 § /Upphör att gälla U:2026-08-01/ Kemikalieinspektionen ska i frågor som rör utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel och hållbar användning av växtskyddsmedel
11. samordna samarbetet och kontakterna med Europeiska kommissionen och övriga medlemsstater i Europeiska unionen i enlighet med artikel 4.2 b i förordning (EU) 2017/625, och
12. hantera de ärenden som Livsmedelsverket överlämnar i sin roll som kontaktpunkt för systemet för snabb varning respektive förbindelseorgan enligt förordningen (2009:1426) med instruktion för Livsmedelsverket och i övrigt bistå med det underlag som Livsmedelsverket behöver för att fullgöra sina uppgifter som kontaktpunkt och förbindelseorgan. Förordning (2023:621). 37 § /Träder i kraft I:2026-08-01/ Kemikalieinspektionen ska i frågor som rör utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel och hållbar användning av växtskyddsmedel
13. samordna samarbetet och kontakterna med Europeiska kommissionen och övriga medlemsstater i Europeiska unionen i enlighet med artikel 4.2 b i förordning (EU) 2017/625,
14. hantera de ärenden som Livsmedelsverket överlämnar i sin roll som kontaktpunkt för systemet för snabb varning och som förbindelseorgan enligt förordningen (2009:1426) med instruktion för Livsmedelsverket och i övrigt bistå med det underlag som Livsmedelsverket behöver för att fullgöra sina uppgifter som kontaktpunkt och förbindelseorgan, och
15. bistå Livsmedelsverket med underlag till den fleråriga nationella kontrollplanen och den årliga rapport som avses i förordning (EU) 2017/
16. Det underlag som avses i första stycket 3 ska utarbetas i enlighet med artiklarna 110, 111.2 och 113 i förordning (EU) 2017/
17. Förordning (2026:721). 38 § Statens jordbruksverk ska samordna samarbetet och kontakterna med Europeiska kommissionen och övriga medlemsstater i Europeiska unionen i enlighet med artikel 4.2 b i förordning (EU) 2017/625 i frågor som rör avsiktlig utsättning av genmodifierade organismer i miljön enligt förordningen (2002:1086) om utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och förordning (EG) nr 1829/
18. Förordning (2022:1174). 39 § Kemikalieinspektionen och Statens jordbruksverk ska inom sina ansvarsområden enligt 37-38 §§ utföra de uppgifter som en medlemsstat har enligt artikel 100 i förordning (EU) 2017/
19. Förordning (2022:1174). 3 kap. Tillsynsvägledning och tillsynsstrategi 1 § En tillsynsvägledande myndighet som avses i någon av 2, 3, 4, 4 a, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 eller 16 §, ska inom sitt vägledningsområde ge tillsynsvägledning i fråga om
20. tillämpningen av miljöbalken, föreskrifter meddelade med stöd av miljöbalken och EU-förordningar inom miljöbalkens tillämpningsområde, och
21. kontroll enligt förordning (EU) 2017/625 eller förordning (EU) 2019/1020 av EU-förordningar och bestämmelser som genomför EU-direktiv inom miljöbalkens tillämpningsområde. Tillsynsvägledande myndigheter på statlig central nivå ska inom sitt vägledningsområde särskilt ge stöd till länsstyrelsernas tillsynsvägledning till kommunerna. Förordning (2022:1174). 1 a § Tillsynsvägledande myndigheter ska samverka i frågor om tillsynsvägledning i den mån det krävs för en samordnad tillsynsvägledning som främjar en effektiv och enhetlig tillsyn. Av 4 a § förordningen (2012:989) med instruktion för Naturvårdsverket följer att Naturvårdsverket ska ta initiativ till en sådan samverkan. Förordning (2022:188). Vägledningsområden 2 § Naturvårdsverket ska ge
22. tillsynsvägledning till kommunala nämnder och länsstyrelser, om inte annat följer av 3-15 §§, och
23. allmän tillsynsvägledning till tillsynsmyndigheter i frågor som avser tillämpningen av 26 och 30 kap. miljöbalken. Förordning (2020:647). 3 § Affärsverket svenska kraftnät ska ge tillsynsvägledning i frågor om dammsäkerhet enligt 11 kap. miljöbalken. 4 § Boverket ska ge tillsynsvägledning i frågor om kemiska produkter och biotekniska organismer i de fall frågorna regleras i föreskrifter som Bover-ket har meddelat med stöd av förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer. 4 a § Folkhälsomyndigheten ska ge tillsynsvägledning i frågor om
24. hälsoskydd i bostäder och lokaler m.m. enligt 9 kap. miljöbalken,
25. smittskydd och övrigt hälsoskydd av hygienisk eller medicinsk karaktär, med undantag för frågor som omfattas av Socialstyrelsens vägledningsområde enligt 11 § 1, och
26. tillämpningen av 14 kap. miljöbalken, om frågorna omfattas av beslut som Folkhälsomyndigheten har meddelat enligt förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel. Förordning (2014:430). 5 § Havs- och vattenmyndigheten ska ge tillsynsvägledning i frågor om
27. miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken inom sitt ansvarsområde,
28. vattenskyddsområden enligt 7 kap. miljöbalken,
29. avloppsanläggningar för hushållsspillvatten som är dimensionerade för högst 200 personekvivalenter,
30. vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken, med undantag för frågor om markavvattning,
31. dumpning enligt 15 kap. miljöbalken,
32. fiske och vattenbruk, med undantag för frågor som omfattas av Kemikalieinspektionens vägledningsområde enligt 6 §,
33. skydd av grundvatten, och
34. invasiva främmande arter enligt 3 § 2 förordningen (2018:1939) om invasiva främmande arter. Förordning (2025:21). 6 § /Upphör att gälla U:2026-07-01/ Kemikalieinspektionen ska ge tillsynsvägledning i frågor om
35. utsläppande på marknaden, införsel, utförsel och allmänhetens hantering av kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt 14 kap. miljöbalken och de EU-förordningar som anges i 2 kap. 19 § 7-9, 11-14, 16, 17 och 19 denna förordning, och
36. förbud mot att släppa ut kemiska produkter på marknaden enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 kap. 40 § miljöbalken. Första stycket gäller inte frågor som omfattas av Boverkets vägledningsområde enligt 4 § eller Läkemedelsverkets vägledningsområde enligt 7 §. Förordning (2018:1804). 6 § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Kemikalieinspektionen ska ge tillsynsvägledning i frågor om
37. utsläppande på marknaden, införsel, utförsel och allmänhetens hantering av kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt 14 kap. miljöbalken och de EU- förordningar som anges i 2 kap. 19 § 7-9, 11-14, 16, 17 och 19 denna förordning, och
38. förbud mot att släppa ut kemiska produkter på marknaden enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 kap. 51 § miljöbalken. Första stycket gäller inte frågor som omfattas av Boverkets vägledningsområde enligt 4 § eller Läkemedelsverkets vägledningsområde enligt 7 §. Förordning (2026:685). 7 § Läkemedelsverket ska ge tillsynsvägledning i frågor som regleras i
39. förordning (EG) nr 1223/2009,
40. förordningen (2013:413) om kosmetiska produkter,
41. förordningen (1977:994) om försäljning och förvaring av vissa flyktiga lösningsmedel m.m.,
42. post 75 i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006, och
43. förordningen (2012:503) om tatueringsfärger. Förordning (2021:1232). 8 § Myndigheten för civilt försvar ska ge tillsynsvägledning i frågor om miljöfarliga verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken i de fall frågorna regleras i
44. lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor,
45. förordningen (2015:236) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, eller
46. bestämmelser om förebyggande och hantering av allvarliga olyckor i förordningen (2013:319) om utvinningsavfall. Myndigheten ska stödja Kemikalieinspektionen i tillsynsfrågor om kemiska produkters brandfarliga, explosiva och oxiderande egenskaper. Förordning (2025:1137). 9 § Riksantikvarieämbetet ska ge tillsynsvägledning i frågor om kulturreservat. 10 § Skogsstyrelsen ska ge tillsynsvägledning i frågor om
47. tillämpningen av 7 kap. 11 § och 12 kap. 6 § miljöbalken i de fall frågorna rör skogsbruk och regleras i skogsvårdslagen (1979:429),
48. verksamheter och åtgärder inom skogsbruket som kan påverka miljön i sådana särskilda skyddsområden som avses i 7 kap. 27 § miljöbalken, om verksamheterna inte omfattas av tillsyn enligt 2 kap. 7, 8 eller 9 § denna förordning, och
49. tillämpningen av 14 kap. miljöbalken och de EU-förordningar som anges i 2 kap. denna förordning, om frågorna rör skogsbruket och Kemikalieinspektionen inte har vägledningsansvaret enligt 6 §. 11 § Socialstyrelsen ska ge tillsynsvägledning i frågor om
50. hälsoskydd som rör yrkesmässig hygienisk verksamhet, och
51. tillämpningen av 15 kap. miljöbalken, om frågorna avser hanteringen av sådant avfall som i bilaga 3 till avfallsförordningen (2020:614) beskrivs som avfall från förlossningsavdelningar, diagnos, behandling eller förebyggande av sjukdomar hos människor a) där det ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittofara och som enligt 2 kap. 3 § avfallsförordningen ska anses vara farligt avfall (avfallstyp 18 01 03*), b) i form av kemikalier som består av eller som innehåller farliga ämnen och som enligt 2 kap. 3 § avfallsförordningen ska anses vara farligt avfall (avfallstyp 18 01 06*), c) i form av cytotoxiska läkemedel och cytostatika som enligt 2 kap. 3 § avfallsförordningen ska anses vara farligt avfall (avfallstyp 18 01 08*), eller d) som utgörs av amalgam från tandvård (avfallstyp 18 01 10*). Förordning (2020:819). 12 § Statens energimyndighet ska ge tillsynsvägledning i frågor om verksamhetsutövares egenkontroll när det gäller hushållning med energi och användning av förnyelsebara energikällor. 13 § Statens jordbruksverk ska ge tillsynsvägledning i frågor om
52. djurhållande verksamheter och verksamheter inom jordbruks- och trädgårdsområdet utom i frågor som omfattas av Kemikalieinspektionens vägledningsområde enligt 6 §,
53. föreskrifter som Statens jordbruksverk har meddelat med stöd av förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel,
54. hantering av sådant avfall som i bilaga 3 till avfallsförordningen (2020:614) beskrivs som avfall från forskning, diagnos, behandling eller förebyggande av djursjukdomar där det ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittofara och som enligt 2 kap. 3 § avfallsförordningen ska anses vara farligt avfall (avfallstyp 18 02 02*). Förordning (2022:1419). 14 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska ge tillsynsvägledning i frågor om
55. verksamheter som avses i 9 kap. 6, 6 a och 6 b §§ miljöbalken i de fall frågorna regleras i strålskyddslagen (2018:396) eller strålskyddsförordningen (2018:506), och
56. föroreningsskador och andra miljöskador som avses i 10 kap. miljöbalken orsakade av radioaktiva ämnen. Förordning (2018:513). 15 § I frågor om tillämpningen av bestämmelserna om genteknik i 13 kap. miljöbalken är tillsynsmyndigheten också tillsynsvägledande myndighet inom det område som motsvarar myndighetens tillsynsansvar. Första stycket innebär inte någon inskränkning i de centrala och samordnande uppgifter för kontrollen av genetiskt modifierade organismer som Naturvårdsverket och Gentekniknämnden har enligt förordningen (2002:1086) om utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön. Förordning (2020:647). 16 § Länsstyrelsen ska ge tillsynsvägledning i länet. I länsstyrelsernas tillsynsvägledning ingår att ge kommunerna stöd för att utveckla tillsynen. Från länsstyrelsens vägledningsområde undantas den tillsyn som utövas av Skogsstyrelsen och försvarsinspektören för hälsa och miljö. Förordning (2017:801). Planer för tillsynsvägledning 17 § Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kemikalieinspektionen, Statens jordbruksverk, Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna ska ha planer för tillsynsvägledning. Planerna ska omfatta en period om två år. Planerna ska ses över minst en gång varje år och utöver det vid behov. Av planen ska det framgå hur myndigheten har tagit hänsyn till tillsynsstrategin. Förordning (2022:1427). 18 § Länsstyrelsen ska på begäran av Naturvårdsverket lämna uppgifter till verket om vilka tillsynsvägledande insatser som länsstyrelsen har genomfört eller planerar. Tillsynsstrategi 19 § Naturvårdsverket ska i samverkan med centrala tillsynsvägledande myndigheter se till att det finns nationella mål för tillsynen enligt miljöbalken och en strategi för att uppnå de målen (nationell tillsynsstrategi). Förordning (2020:647). 20 § Varje nationell tillsynsstrategi ska omfatta en period om fyra år. Den ska ses över minst en gång varje år och utöver det vid behov. Förordning (2022:1427). Redovisning till regeringen 21 § Naturvårdsverket ska senast den 15 april varje år lämna en redovisning till regeringen av hur tillsynen enligt miljöbalken kan utvecklas och förbättras. Redovisningen ska tas fram i samverkan med övriga tillsynsvägledande myndigheter och omfatta de brister i tillsynen som verket identifierat och en beskrivning av hur de kan åtgärdas. Förordning (2020:647). Övergångsbestämmelser 2011:13
57. Denna förordning träder i kraft den 1 mars
58. Genom förordningen upphävs förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken.
59. Äldre föreskrifter gäller i fråga om tillsynsärenden som har inletts före ikraftträdandet. 2013:268
60. Denna förordning träder i kraft den 18 juni
62. I fråga om verksamheter som vid ikraftträdandet omfattas av ett tillstånd som avses i 9 kap. 6 § miljöbalken behöver tillsynsmyndigheten inte genomföra tillsynsbesök enligt 10 a § förrän efter den 6 januari
63. 2013:910
64. Denna förordning träder i kraft den 1 januari
66. Bestämmelsen i 3 kap. 4 a § 3 i sin nya lydelse gäller även för frågor som omfattas av beslut som Socialstyrelsen har meddelat enligt förordningen (2000:338) om biocidprodukter före den 1 januari
68. Folkhälsomyndigheten ska i de frågor som omfattas av myndighetens tillsynsvägledningsansvar fullgöra de uppgifter som anges i 1 kap. 21 § även i de fall Socialstyrelsen som operativ tillsynsmyndighet enligt 2 kap. 3 § före ikraftträdandet enligt 1 kap. 18 och 19 §§ har överlåtit åt en kommunal nämnd att utöva den operativa tillsynen. 2016:832
69. Denna förordning träder i kraft den 15 augusti
71. Bestämmelsen i 1 kap. 10 a § tillämpas första gången i fråga om tillsynsprogram med utgångspunkt i den operativa tillsynsmyndighetens tillsynsplan för
73. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tillsyn som bedrivs med utgångspunkt i den operativa tillsynsmyndighetens tillsynsplan för
74. 2020:647
75. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti
77. Bestämmelserna i 3 kap. 19 § tillämpas första gången i fråga om en nationell tillsynsstrategi för åren 2022-
78. 2023:744
79. Denna förordning träder i kraft den 2 januari
81. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om tillsyn som avser skyldigheter som hänför sig till verksamhet före den 1 januari
82. 2024:978
83. Denna förordning träder i kraft den 1 januari
85. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för mål och ärenden som har inletts hos en prövningsmyndighet före ikraftträdandet. 2026:359
86. Denna förordning träder i kraft den 21 maj
88. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tillsyn i fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall. 2026:685
89. Denna förordning träder i kraft den 1 juli
91. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för mål och ärenden som har inletts före ikraftträdandet.