Fartygssäkerhetsförordning (2003:438)
I korthet
Denna förordning innehåller föreskrifter som kompletterar fartygssäkerhetslagen (2003:364) och reglerar säkerheten för fartyg, inklusive krav på säkerhetsorganisation, fartområden och certifikat.
Vad den reglerar
- Krav på dokument och certifikat för godkänd säkerhetsorganisation för vissa fartyg och rederier.
- Definition av olika fartområden (A, B, C, D, E) baserat på avstånd från strandlinjen och våghöjd.
- Transportstyrelsens uppgifter gällande säkerhetsbestämmelser för passagerarfartyg och stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg.
- Regler för sjövärdighet, radiokommunikationsutrustning, passagerartrafik, lastning och lossning samt bemanning.
Vem den berör
- Rederier och ägare av svenska fartyg, inklusive traditionsfartyg och fartyg för sjömansutbildning.
- Sjöpersonal som tjänstgör på fartyg.
Viktiga punkter
- Svenska traditionsfartyg och fartyg för sjömansutbildning får endast användas om rederiet har ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation och fartyget har ett certifikat om godkänd säkerhetsorganisation.
- Fartområde B sträcker sig högst 20 nautiska mil från strandlinjen.
- Fartområde D sträcker sig högst 3 nautiska mil från strandlinjen.
- Befälhavaren på fiskefartyg med minst 20 bruttodräktighet, handelsfartyg eller traditionsfartyg ska vara medborgare i ett EES-land och ha fyllt 20 år.
- All sjöpersonal, utom på fiskefartyg, ska ha genomgått godkänd förtrogenhetsutbildning före påmönstring.
Lagtext
Fartygssäkerhetsförordning (2003:438) SFS nr: 2003:438 Departement/myndighet: Landsbygds- och infrastrukturdepartementet RSIB TM Utfärdad: 2003-06-12 Omtryck: Ändrad: t.o.m. SFS 2025:1245 Övrig text:
§ fartygssäkerhetslagen (2003:364),
- fartyget av tillsynsmyndigheten har tillåtits att gå till ett reparationsvarv men inte uppfyller villkoren för resan eller fortsätter den utan att anlöpa varvet,
- ett förbud mot fartygets resa har hävts av tillsynsmyndigheten enligt 6 kap. 3 § andra stycket fartygssäkerhetslagen för att förhindra överbeläggning i inspektionshamnen, eller
- fartyget har förelagts att åtgärda en brist i enlighet med 6 kap. 3 § tredje stycket fartygssäkerhetslagen men inte följt föreläggandet. Det som sägs i första stycket gäller i samma utsträckning om motsvarande beslut har fattats av en behörig myndighet i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat som undertecknat 1982 års Parisöverenskommelse om riktlinjer för hamnstatskontroll (Paris Memorandum of Understanding on Port State Control - Paris MOU). Förordning (2010:1365). 1 a § Transportstyrelsen får förbjuda ett fartyg att anlöpa en svensk hamn om det finns skälig anledning att anta att väder- eller sjöförhållandena är så ogynnsamma att ett anlöp skulle innebära allvarliga risker för människor eller miljön. Förordning (2008:1144). 1 b § Transportstyrelsen ska förbjuda ett fartyg att anlöpa svensk hamn om fartyget är upptaget i ett register som omfattas av den svarta lista som publiceras i den årliga Paris MOU-rapporten och det under de senaste 36 månaderna har fattats beslut om minst tre förbud för fartygets resa. Samma sak gäller om fartyget är upptaget i ett register som omfattas av den grå lista som publiceras i den årliga Paris MOU- rapporten och minst tre sådana förbud har fattats under de senaste 24 månaderna. Förbudet mot tillträde enligt första stycket gäller från och med den tidpunkt då fartyget lämnar den hamn eller ankarplats där det hölls kvar för tredje gången och där tillträdesförbudet utfärdades. Transportstyrelsen ska också förbjuda ett fartyg att anlöpa svensk hamn om fartyget har vägrats tillträde till hamn vid två tillfällen tidigare och det därefter fattas beslut om förbud för fartygets resa enligt 6 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen (2003:364). Förordning (2019:633). 1 c § Transportstyrelsen får utvisa ett utländskt fartyg från svensk hamn, om det inte ombord på fartyget medförs ett bevis om försäkring eller annan betryggande säkerhet enligt 7 kap. 3 § sjölagen (1994:1009). Ett beslut om utvisning får inte meddelas, om det för fartyget gäller ett förbud mot resa enligt 6 kap. 1,
§ fartygssäkerhetslagen (2003:364). Ett beslut som har meddelats med stöd av första stycket ska bestå till dess att redaren har visat Transportstyrelsen att bristen är avhjälpt. Förordning (2012:356). 1 d § Transportstyrelsen ska förbjuda ett utländskt fartyg att anlöpa svensk hamn, om
- ett beslut om utvisning av fartyget har fattats enligt 1 c §, eller
- ett beslut om utvisning av fartyget har fattats i en stat som är medlem i Europeiska unionen på grund av att fartyget saknar sådant bevis om försäkring eller annan betryggande säkerhet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/20/EG av den 23 april 2009 om fartygsägares försäkring för sjörättsliga skadeståndsanspråk, i den ursprungliga lydelsen. Förbud som avses i första stycket får också meddelas om ett utländskt fartyg ombord saknar ett certifikat som det ska ha enligt
- artikel 4a.5 eller 4a.15 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss, i den ursprungliga lydelsen, eller
- artikel 4a.5 eller 4a.15 i 2002 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods. Förordning (2015:410). 2 § Ett förbud som har meddelats med stöd av 1 § första stycket 1, 2, 3 eller 4 eller med stöd av 1 d § ska bestå till dess att redaren, fartygets ägare eller den som är ansvarig för fartygstransporten har visat den myndighet som förbjudit fartygets resa eller anlöp att bristen är avhjälpt. Ett förbud som har meddelats enligt 1 b § ska bestå till dess att den myndighet som har utfärdat förbudet häver det i enlighet med artikel 16.2 och 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG om hamnstatskontroll. Förordning (2012:356). 3 § Transportstyrelsen får, trots vad som anges i 1 och 2 §§, tillåta att ett fartyg anlöper en anvisad hamn
- om force majeure eller säkerhetsskäl gör det nödvändigt,
- för att minska risken för föroreningar, eller
- för att fartygets brister skall avhjälpas, förutsatt att lämpliga åtgärder har vidtagits för att garantera ett säkert anlöp till hamnen. Förordning (2008:1144). 4 § Utanför Sverige får ett beslut enligt 6 kap. 1,
§ fartygssäkerhetslagen (2003:364) meddelas även av en svensk utlandsmyndighet som har förordnats att utöva tillsyn av fartyg. 5 § Om underställning av ett beslut enligt 6 kap. 1,
§ fartygssäkerhetslagen (2003:364) som har meddelats av en annan myndighet än Transportstyrelsen föreskrivs i 9 kap. 2 § nämnda lag. Förordning (2008:1144). 6 § Fartygets ägare eller redare skall ersätta kostnader som uppstår för en tillsynsmyndighet i samband med sådant kvarhållande av ett fartyg som har skett med stöd av fartygssäkerhetslagen (2003:364) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. 8 kap. Särskilda föreskrifter för vissa fartyg och undantag från lagen 1 § Transportstyrelsen får för fiskefartyg och andra fartyg som är av särskild beskaffenhet meddela särskilda föreskrifter och i enskilda fall medge undantag i de frågor som behandlas i 2-5 kap. fartygssäkerhetslagen (2003:364). Förordning (2008:1144). 2 § Transportstyrelsen får 1. meddela föreskrifter om undantag från
- a)de särskilda kraven för användning av fartyg enligt 3 kap. 1-9 §§ fartygssäkerhetslagen (2003:364), och
- b)kravet på särskild anpassning av de ombordanställdas kost enligt 4 kap. 5 § första stycket andra meningen samma lag, och 2. meddela föreskrifter om undantag för vissa fartyg från skyldigheten
- a)enligt 5 kap. 26 § samma lag att ge in ritningar, och
- b)enligt 5 kap. 30 § samma lag att ombord på fartyget medföra, och vid tillsynsförrättning hålla tillgängliga, certifikat eller andra handlingar som har utfärdats för fartyget enligt samma lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Transportstyrelsen får också besluta om sådana undantag i enskilda fall. Förordning (2017:307). 9 kap. Uppdrag till organisationer m.m. 1 § Transportstyrelsen får till Europeiska kommissionen överlämna en begäran om att en organisation eller ett klassificeringssällskap ska erkännas för att få utfärda och förnya certifikat för svenska fartyg samt att i sådant syfte fastställa minsta tillåtna fribord. Bestämmelser om förfarandet i fråga om organisationer finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg. Förordning (2018:752). 1 a § Transporstyrelsen ska fullgöra de uppgifter som åligger Sverige enligt artikel 3.1, 3.2, 6.3, 8.1 och 16 i förordning (EG) nr 391/2009 samt ta emot den information som avses i artikel 8.3, 10.4 och 11.7 i samma förordning. Förordning (2011:552). 1 b § Har upphävts genom förordning (2018:752). 2 § Transportstyrelsen får överlåta åt en erkänd organisation eller ett erkänt klassificeringssällskap att utföra de uppgifter som anges i 1 §. Överlåtelser till erkända organisationer får bara göras i den omfattning som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed, i lydelsen enligt kommissionens genomförandedirektiv 2014/111/EU. Transportstyrelsen ska i styrelsens författningssamling tillkännage med vilka organisationer och klassificeringssällskap som avtal har träffats. Transportstyrelsen ska vidare upplysa Europeiska kommissionen om det fullständiga innehållet i avtalen med organisationerna. Om en organisations befogenheter tillfälligt dras in eller återkallas, ska Transportstyrelsen utan dröjsmål underrätta kommissionen och övriga medlemsstater i unionen om detta. När det gäller utfärdande och förnyelse av sjöarbetscertifikat ska Transportstyrelsen även upplysa Internationella arbetsbyrån om vilka organisationer styrelsen träffat avtal med. Transportstyrelsen ska även utöva den tillsyn som anges i artikel 9 och vidta de åtgärder som avses i artikel 10 i direktiv 2009/15/EG, i lydelsen enligt kommissionens genomförandedirektiv 2014/111/EU. Förordning (2016:879). 3 § Om det finns ett behov av ett sådant avtal som avses i 2 § första stycket, får Transportstyrelsen inte vägra att träffa avtal. Detta gäller dock inte om något annat följer av artikel 4.2, 5 eller 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG, i lydelsen enligt kommissionens genomförandedirektiv 2014/111/EU. Förordning (2016:879). 4 § Ett sådant avtal som avses i 2 § första stycket ska uppfylla de krav och innehålla de uppgifter som följer av artikel 5.2 och 5.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG, i lydelsen enligt kommissionens genomförandedirektiv 2014/111/EU. Avtalet ska innehålla bestämmelser om tillfälligt indragande eller återkallande av det uppdrag som lämnas till organisationen, och om organisationens övriga skyldigheter enligt förordningen (EG) nr 391/2009, i den ursprungliga lydelsen. Avtalet ska också innehålla bestämmelser om att Transportstyrelsen ska godkänna utfärdandet av dispenscertifikat om ett fartyg avviker från det regelverk som ska tillämpas enligt avtalet. Förordning (2016:879). 5 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om de krav som ska uppfyllas för att överlåtelse enligt 7 kap. 11 b § fartygssäkerhetslagen (2003:364) ska få ske. Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att certifikat som har utfärdats eller förnyats med stöd av en överlåtelse enligt första stycket ska ha samma giltighet som certifikat som har utfärdats av Transportstyrelsen. Transportstyrelsen får också besluta om sådan giltighet i ett enskilt fall. Förordning (2017:307). 10 kap. Övriga bestämmelser Underställning 1 § Ett beslut som enligt 9 kap. 2 § fartygssäkerhetslagen (2003:364) ska underställas Transportstyrelsen, ska prövas av behörig befattningshavare hos styrelsen. Ett beslut enligt 6 kap. 1, 2, 3 eller 5 § fartygssäkerhetslagen eller enligt 7 kap. 1 eller 2 § denna förordning som har meddelats av en annan befattningshavare än som sägs i första stycket ska genast underställas denne. Förordning (2019:633). Underrättelser 2 § Transportstyrelsen ska underrätta 1. befälhavaren, fartygets redare eller ägare samt den behöriga myndigheten i flaggstaten om beslut enligt 6 kap. 1- 3, 11 eller 13 § fartygssäkerhetslagen (2003:364), 2. befälhavaren, fartygets redare eller ägare, den behöriga myndigheten i flaggstaten, berörda svenska myndigheter samt berörda svenska hamnar om beslut enligt 6 kap. 1,
§ fartygssäkerhetslagen och förbud enligt 7 kap. 1, 1 a, 1 b eller 2 § och om när ett sådant förbud har upphört att gälla, 3. de behöriga myndigheterna i övriga stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om
- a)ett fartyg har tillåtits att gå till ett svenskt reparationsvarv men inte uppfyller villkoren för resan eller fortsätter den utan att anlöpa varvet, eller
- b)ett förbud mot ett fartygs resa har hävts för att hindra överbeläggning av inspektionshamnen, 4. berörda medlemsstater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om resultatet av en kontroll enligt 6 kap. 8 a §, 5. Europeiska kommissionen samt den behöriga myndigheten i övriga medlemsstater inom Europeiska unionen och i den berörda flaggstaten om beslut enligt 7 kap. 1 c § och när ett sådant beslut har upphört att gälla, 6. Europeiska kommissionen enligt artiklarna 4.2 d och 9.4 i direktiv 2009/45/EG, i lydelsen enligt direktiv (EU) 2017/2108, 7. Europeiska kommissionen enligt artiklarna 23.5 och 24.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 av den 14 september 2016 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG, i den ursprungliga lydelsen, och enligt artikel 2.20 b-g i bilaga V till samma direktiv, 8. den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har utfärdat eller förnyat en farkosts unionscertifikat för inlandssjöfart enligt artiklarna 14 andra stycket, 22.1 tredje stycket och 22.4 i direktiv (EU) 2016/1629, i den ursprungliga lydelsen, och enligt artiklarna 2.07.3, 2.09.3 och 2.20 b-g i bilaga V till samma direktiv, 9. Europeiska kommissionen enligt artiklarna 3.6 och 4.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/100/EG av den 16 september 2009 om ömsesidigt erkännande av fartcertifikat för fartyg i inlandssjöfart, i den ursprungliga lydelsen, och 10. Europeiska kommissionen enligt artiklarna 5.3 och 6.2 i direktiv 2003/25/EG, i lydelsen enligt direktiv (EU) 2023/946. Förordning (2024:1004). Klagomål 3 § Om Transportstyrelsen tar emot ett klagomål som gäller efterlevnaden av lagen (1998:958) om vilotid för sjömän ombord på ett utländskt fartyg som anlöpt svensk hamn ska styrelsen, om inte klagomålet är uppenbart ogrundat, sända en rapport till den stat där fartyget är registrerat. Detsamma gäller om Transportstyrelsen har bevis för att samma lag inte efterlevs ombord på fartyget. En bestämmelse om sekretess för anmälan eller annan utsaga av enskild finns i 29 kap. 11 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Denna paragraf ska tillämpas även om klagomålet föranleder handläggning enligt 4 §. Förordning (2010:1365). 4 § Transportstyrelsen ska skyndsamt behandla varje klagomål från en person eller organisation med ett legitimt intresse av 1. fartygets säkerhet, inbegripet säkerhets- och hälsorisker som kan drabba besättningen, 2. boende- och arbetsförhållanden ombord, eller 3. förhindrande av förorening. Om klagomålet inte bedöms vara uppenbart ogrundat ska Transportstyrelsen, om inte klagomålet föranleder åtgärder enligt andra bestämmelser, vidta lämpliga eller nödvändiga åtgärder. Transportstyrelsen ska i så fall informera flaggstatens administration om de åtgärder som har vidtagits. I lämpliga fall ska även en kopia av informationen tillställas Internationella arbetsorganisationen. En bestämmelse om sekretess för uppgift i anmälan eller utsaga från en enskild finns i 29 kap. 11 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Förordning (2010:1365). Verkställighetsföreskrifter 5 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om verkställigheten av fartygssäkerhetslagen (2003:364) och denna förordning. Förordning (2014:1093). Övergångsbestämmelser 2003:438 1. Denna förordning träder i kraft den 21 juli 2003. Genom förordningen upphävs - fartygssäkerhetsförordningen (1988:594), - förordningen (1995:1170) om tillämpning av lagen (1995:927) om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49), - förordningen (1995:1171) om tillämpning av förordningen (1995:991) om ändring i fartygssäkerhetsförordningen (1988:594), - förordningen (1996:1365) om tillämpning av lagen (1995:927) om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49), och - förordningen (1996:1366) om tillämpning av förordningen (1995:991) om ändring i fartygssäkerhetsförordningen (1988:594). 2. En föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av de bestämmelser som upphävs genom denna förordning och som gäller vid dennas ikraftträdande, skall fortfarande gälla och vid tillämpningen av den nya förordningen anses ha meddelats enligt denna. 3. Certifikat och andra handlingar som hänför sig till äldre fartområde gäller fortfarande i enlighet med sin lydelse. 4. Transportstyrelsen får utfärda certifikat och andra handlingar i enlighet med äldre bestämmelser om fartområde. Sådana certifikat och handlingar får dock gälla längst till den 1 juni 2010. Förordning (2008:1144). 2007:963 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008. 2. Den som har tjänstgjort som skyddsansvarig ombord på fartyg före den 1 januari 2008 får fortsätta i den funktionen till och med den 30 juni 2009 utan att kravet i 4 kap. 7 a § är uppfyllt, under förutsättning att han eller hon kan styrka genomgången relevant utbildning. 2008:1144 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009. Föreskrifter som har meddelats av Sjöfartsverket anses vid tillämpningen av förordningen vara meddelade av Transportstyrelsen. 2011:1535 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012 i fråga om 4 kap. 3, 10 och 32 §§, den 1 januari 2014 i fråga om 4 kap. 7 c och 7 d §§ och i övrigt den 1 januari 2017. 2. Transportstyrelsen får efter ansökan utfärda sådana specialbehörigheter, certifikat och intyg som avses i 4 kap. 7 c, 7 d, 9 a, 29 och 31 §§ redan från och med den 1 januari 2012. 3. Utbildning som avses i 4 kap. 31 § och som har getts före den 1 januari 2017 ska gälla som om den har getts enligt denna förordning. 2017:605 1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2017. 2. Bestämmelserna i den nya lydelsen ska dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 2017. 2018:18 Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2018 i fråga om 4 kap. 31 § och i övrigt den 1 juli 2018. 2019:633 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2020 i fråga om 6 kap. 1 d § och i övrigt den 21 december 2019. 2022:647 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2022. 2. Skyldigheten att registrera en sjömans tjänstgöringstid gäller även för tjänstgöring som har skett före ikraftträdandet.