Järnvägstrafiklag (2018:181)

Kort sagt

Denna lag reglerar avtal om transport av resenärer och gods på järnväg, tunnelbana och spårväg, samt avtal om nyttjande av vagnar och infrastruktur i järnvägstrafik. Den fastställer också ansvar för skador som uppstår i samband med sådan trafik.

Vad den reglerar

• Avtal om transport av resenärer eller gods på järnväg.
• Avtal om nyttjande av vagnar och infrastruktur i järnvägstrafik.
• Ansvar för skada som tillfogats en resenär vid transport på tunnelbana eller spårväg.
• Ansvar för person- eller sakskada till följd av spårdrift i andra fall än inom ramen för ett transportavtal.

Vem den berör

• Transportörer och infrastrukturförvaltare inom järnvägs-, tunnelbane- och spårvägstrafik.
• Resenärer och godstransportörer som använder dessa transportmedel.

Viktiga punkter

• Bestämmelserna i bihang A, B, D och E till COTIF 1999 (fördraget om internationell järnvägstrafik) gäller som svensk lag för internationella avtal.
• EU:s tågpassagerarförordning gäller för tågresenärer, men vissa undantag finns för historisk eller turistisk järnvägstrafik.
• En fordran som grundar sig på försening, utebliven anslutning eller inställelse upphör om talan inte väcks inom tre år.
• Transportören och infrastrukturförvaltaren har rätt att begränsa sitt ansvar vid personskada till 400 000 särskilda dragningsrätter per person vid en och samma olycka.