Avfallsförordning (2011:927)

Avfallsförordning (2011:927) SFS nr: 2011:927 Departement/myndighet: Miljödepartementet Utfärdad: 2011-06-30 Omtryck: Ändrad: t.o.m. SFS 2019:1258 Övrig text: Upphävd: 2020-08-01 Källa: Regeringskansliet / Lagrummet 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om avfall och avfallets hantering. För vissa avfallsslag och viss avfallshantering finns ytterligare bestämmelser i andra förordningar eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av andra förordningar. Förordningen är meddelad med stöd av - 15 kap. 17 § miljöbalken i fråga om 36-44 §§, - 15 kap. 18 § miljöbalken i fråga om 46-48 §§, - 15 kap. 19 § miljöbalken i fråga om 45 §, - 15 kap. 22 § miljöbalken i fråga om 23 §, - 15 kap. 29 § miljöbalken i fråga om 63 §, - 15 kap. 30 § miljöbalken i fråga om 53 §, - 15 kap. 31 § miljöbalken i fråga om 24 §, - 15 kap. 34 § miljöbalken i fråga om 27 och 28 §§, - 15 kap. 38 § miljöbalken i fråga om 24 e, 74 och 76 §§, - 15 kap. 39 § miljöbalken i fråga om 14-19, 21, 22, 24 a-26, 30-32, 35, 54-62, 65 och 74-76 §§, - 15 kap. 40 § miljöbalken i fråga om 11 b, 13-13 b, 70 a-71 och 83 §§, - 15 kap. 45 § miljöbalken i fråga om 82 §, - 15 kap. 46 § miljöbalken i fråga om 72 §, - 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 29, 64, 70 och 73 §§, och - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Förordning (2018:2003). Definitioner 2 § Termer och uttryck i denna förordning har samma betydelse som i 15 kap. miljöbalken. 3 § I denna förordning avses med brännbart avfall: avfall som brinner utan energitillskott efter det att förbränningsprocessen har startat, farligt avfall: avfall som i bilaga 4 beskrivs med en avfallskod markerad med en asterisk (*), organiskt avfall: biologiskt avfall, plastavfall och annat avfall som innehåller organiskt kol, och matavfall: biologiskt nedbrytbart avfall som består av livsmedel eller som uppstår i samband med hantering av livsmedel. Förordning (2018:2003). 4 § Med deponi avses i denna förordning en upplagsplats för avfall som finns på eller i jorden. Som deponi räknas inte en plats där avfall 1. lastas om för att förbereda det för vidare transport till en annan plats där det ska behandlas, 2. lagras innan det återvinns, om lagringen sker för en kortare period än tre år, eller 3. lagras innan det bortskaffas, om lagringen sker för en kortare period än ett år. Förordning (2016:1199). 5 § Med deponera avses i denna förordning att bortskaffa avfall genom att lägga det på en deponi. Förordning (2016:1199). 5 a § Med bästa tillgängliga teknik avses i denna förordning detsamma som i industriutsläppsförordningen (2013:250). Förordning (2018:2003). 6 § I denna förordning avses med handlare: den som yrkesmässigt köper och säljer avfall, och mäklare: den som yrkesmässigt förmedlar avfall för återvinning eller bortskaffande. 6 a § Med förpackning och förpackningsavfall avses i denna förordning detsamma som i förordningen (2018:1462) om producentansvar för förpackningar. Förordning (2018:1466). 6 b § Med tidning och returpapper avses i denna förordning detsamma som i förordningen (2018:1463) om producentansvar för returpapper. Förordning (2018:1466). 7 § I denna förordning avses med batteri: en källa till elektrisk energi som består av en eller flera battericeller och där energin genereras genom direkt omvandling av kemisk energi, och PCB-produkt: detsamma som i 3 § förordningen (2007:19) om PCB m.m. 8 § Med elektriska och elektroniska produkter avses i denna förordning 1. produkter som i sin utformning och för en korrekt funktion är beroende av elektriska strömmar eller elektromagnetiska fält, 2. utrustning för generering, överföring och mätning av elektriska strömmar eller elektromagnetiska fält, eller 3. material som ingår eller har ingått i sådana produkter eller sådan utrustning som avses i 1 och 2. Med elektriska och elektroniska produkter avses inte sammansatta produkter som huvudsakligen använder annan energi än elektrisk energi. Komponenter som ingår i en sådan sammansatt produkt och som där har en elektrisk funktion ska dock anses som elektriska eller elektroniska produkter. Även material som används för kylning, värmning eller skydd av sådana komponenter eller som på annat sätt används för sådana komponenters funktion i den sammansatta produkten ska anses som elektriska eller elektroniska produkter. Med elektriska och elektroniska produkter avses inte tillbehör till eller förbrukningsvaror som använts i en elektrisk eller elektronisk produkt, om tillbehöret eller förbrukningsvaran inte har eller har haft en elektrisk eller elektronisk funktion. 9 § Med spillolja avses i denna förordning avfall som utgörs av 1. mineralbaserad, syntetisk eller vegetabilisk smörjolja, 2. olja som varit avsedd för ett industriellt ändamål, 3. eldningsolja, eller 4. oljehaltigt drivmedel. Med olja avses i första stycket inte en olja som kan användas som livsmedel. 10 § I denna förordning avses med beslut 2000/532/EG: kommissionens beslut av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall, i lydelsen enligt kommissionens beslut 2014/955/EU, direktiv 2008/98/EG: Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv, i lydelsen enligt rådets förordning (EU) 2017/997, direktiv 2012/19/EU: Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE), i den ursprungliga lydelsen, förordning (EG) nr 850/2004: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG, förordning (EG) nr 1013/2006: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall, förordning (EG) nr 440/2008: kommissionens förordning (EG) nr 440/2008 av den 30 maj 2008 om testmetoder enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), förordning (EG) nr 1272/2008: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006, förordning (EG) nr 1069/2009: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter), förordning (EU) nr 1257/2013: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 av den 20 november 2013 om återvinning av fartyg och om ändring av förordning (EG) nr 1013/2006 och direktiv 2009/16/EG, och förordning (EU) 2017/852: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 av den 17 maj 2017 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008. Förordning (2019:328). Tillämpningsområde 11 § Denna förordning ska inte tillämpas på 1. förorenad jord och annat naturligt material som inte har grävts ut, 2. naturligt material från jord- eller skogsbruk som används inom jord- eller skogsbruk eller för energiproduktion och där användningen inte skadar eller innebär någon olägenhet för människors hälsa eller miljön, 3. icke-förorenad jord och annat naturligt material som har grävts ut i samband med en byggverksamhet, om det är säkerställt att materialet kommer att användas för byggnation i sitt naturliga tillstånd på den plats där grävningen utfördes och att den användningen inte skadar eller innebär någon olägenhet för människors hälsa eller miljön, 4. utvinningsavfall som omfattas av förordningen (2013:319) om utvinningsavfall, 5. använt kärnbränsle eller kärnavfall enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet eller radioaktivt avfall som avses i strålskyddslagen (2018:396), 6. utrangerade explosiva varor, 7. animaliska biprodukter och därav framställda produkter som a) omfattas av förordning (EG) nr 1069/2009, och b) är avsedda för annat än förbränning, deponering eller biogas- eller komposteringsanläggning, 8. kroppar från djur som a) har dött på annat sätt än genom slakt eller som har avlivats för att utrota epizootiska sjukdomar, och b) bortskaffas enligt förordning (EG) nr 1069/2009, och 9. koldioxid som avskiljs och transporteras för att lagras geologiskt samt koldioxid som lagras geologiskt. Förordning (2018:514). Krav för att avfall ska upphöra att vara avfall 11 a § En förteckning över de krav som ska vara uppfyllda för att olika slag av avfall ska upphöra att vara avfall i enlighet med 15 kap. 1 § tredje stycket miljöbalken finns i bilaga 5. Förordning (2011:1009). Bedömning av om ett avfall har farliga egenskaper 11 b § För att bedöma om ett avfall har farliga egenskaper ska 1. bilaga III till direktiv 2008/98/EG tillämpas, eller 2. avfallet testas enligt förordning (EG) nr 440/2008 eller enligt andra internationellt erkända testmetoder och riktlinjer och, i fråga om försök på djur eller människor, med hänsyn till artikel 7 i förordning (EG) nr 1272/2008. Om en bedömning har gjorts både enligt 1 och 2 ska testresultatet enligt 2 gälla. Förordning (2015:727). Omfattningen av vad som avses med farligt avfall 12 § Har upphävts genom förordning (2018:2003). 13 § Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att ett visst farligt avfall inte är farligt avfall, om avfallsinnehavaren visar att 1. avfallet inte har någon farlig egenskap, och 2. avsaknaden av farliga egenskaper inte är en följd av att avfallet har blandats eller spätts ut i syfte att inte behöva tillämpa bestämmelserna om farligt avfall. Länsstyrelsen ska underrätta Naturvårdsverket om sådana beslut. Förordning (2015:727). Klassificering av avfall 13 a § För att klassificera ett avfall bestäms den sexsiffriga avfallskod i bilaga 4 som bäst beskriver avfallet. Avfallskoderna är indelade i kapitel. Vid valet av avfallskod ska den som klassificerar avfallet 1. bedöma om avfallet har någon farlig egenskap på det sätt som anges i 11 b §, 2. identifiera den källa som gett upphov till avfallet och välja en lämplig avfallskod i kapitel 01-12 eller 17-20 som inte slutar på 99, 3. om det inte går att hitta en lämplig kod enligt 2, välja lämplig avfallskod i kapitel 13-15 som inte slutar på 99, 4. om det inte går att hitta en lämplig kod enligt 2 eller 3, välja en lämplig avfallskod i kapitel 16 som inte slutar på 99, eller 5. om det inte går att hitta en lämplig kod enligt 2, 3 eller 4, välja den avfallskod i bilaga 4 som slutar på 99 och bäst beskriver avfallet. Förordning (2019:328). 13 b § När beskrivningen av en avfallskod i bilaga 4 innehåller en hänvisning till denna paragraf ska avfallet anses vara farligt avfall, om 1. innehållet av farliga ämnen i avfallet gör att det enligt 11 b § har en eller flera farliga egenskaper, eller 2. avfallet innehåller polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/F), DDT (1,1,1-triklor-2,2-bis(4-klorfenyl)etan), klordan, hexaklorcyklohexan (inbegripet lindan), dieldrin, endrin, heptaklor, hexaklorbensen, klordekon, aldrin, pentaklorbensen, mirex, toxafen, hexabrombifenyl eller PCB som överskrider de koncentrationsgränser som anges i bilaga IV till förordning (EG) nr 850/2004. Vid bedömningen får hänsyn tas till klassificering och märkning enligt de anmärkningar i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008 som anges i bilagan till beslut 2000/532/EG. Avfall som utgörs av metallegeringar i sin massiva form och som inte är förorenat med farliga ämnen ska vid bedömningen inte anses vara farligt avfall. Förordning (2015:727). Brännbart avfall 14 § Brännbart avfall ska förvaras och transporteras bort skilt från annat avfall. Bestämmelser om förbud mot att deponera utsorterat brännbart avfall och organiskt avfall finns i 9 och 10 §§ förordningen (2001:512) om deponering av avfall. 15 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om sortering av brännbart avfall och om undantag från kravet i 14 § första stycket. Matavfall 15 a § Kommunen ska tillhandahålla ett system för att från hushåll samla in matavfall som hushållen har separerat från annat avfall och transportera bort det matavfallet skilt från annat avfall. Förordning (2018:1466). 15 b § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag från kravet i 15 a §. Förordning (2018:1466). 15 c § Naturvårdsverket får i det enskilda fallet ge dispens från kravet i 15 a §, om det finns särskilda skäl. Förordning (2018:1466). Blandning av farligt avfall 16 § Farligt avfall får inte blandas eller spädas ut med 1. andra slag av farligt avfall, 2. annat avfall, eller 3. andra ämnen eller material. 17 § Farligt avfall som har blandats eller spätts ut i strid med 16 § ska separeras, om det 1. behövs från miljöskyddssynpunkt, 2. är tekniskt möjligt, och 3. är ekonomiskt rimligt. 18 § Bestämmelserna om blandning av farligt avfall i 16 och 17 §§ ska inte tillämpas i fråga om sådan blandning av avfall som har gjorts eller görs 1. av någon vars hantering av avfallet omfattas av ett sådant tillstånd eller en sådan anmälan som avses i 9 kap. 6 § miljöbalken, 2. på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt, och 3. med användning av bästa tillgängliga teknik eller den bättre teknik som följer av 2 kap. miljöbalken. Förordning (2018:2003). 19 § Bestämmelserna om blandning av farligt avfall i 16 och 17 §§ ska inte tillämpas på 1. hushållsavfall som är farligt avfall, om det farliga avfallet är blandat med annat hushållsavfall, eller 2. oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten från fartyg, om det oljehaltiga vattnet tas emot och behandlas enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg eller förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg. Förordning (2013:269). Kvicksilveravfall 20 § Bestämmelser om bortskaffande av visst kvicksilver finns i artikel 11 i förordning (EU) 2017/852. Förordning (2018:2003). 21 § Avfall som innehåller minst 0,1 viktprocent kvicksilver ska senast ett år från när det uppstår bortskaffas i ett djupt bergförvar, om avfallet 1. inte omfattas av 20 §, eller 2. inte är slutligt deponerat i enlighet med ett tillstånd enligt miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken. Förordning (2015:27). 22 § Naturvårdsverket får i det enskilda fallet ge dispens från kravet i 21 §, om det är oskäligt att kräva att avfallet bortskaffas i ett djupt bergförvar. Om avfallet innehåller mer än 1 viktprocent kvicksilver, får en sådan dispens ges endast om det finns synnerliga skäl eller om det är fråga om så små mängder avfall att det är uppenbart oskäligt att kräva ett bortskaffande i ett djupt bergförvar. Avfall från fartyg i hamn 23 § Kommunen ska svara för att oljeavfall, toalettavfall, fast avfall och rester av andra skadliga ämnen som det är förbjudet att släppa ut enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen transporteras från en sådan mottagningsanordning för avfall från fartyg som avses i förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg. Första stycket gäller inte oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten som avses i 3 kap. 1 § lagen om åtgärder mot förorening från fartyg eller barlastvatten eller tankspolvätska som avses i 3 kap. 2 § samma lag. 24 § Den som är innehavare av en hamn ska lämna uppgift om behovet av avfallshantering enligt 23 § till kommunen. Förpackningsavfall 24 a § Den som har förpackningsavfall som inte är hushållsavfall ska sortera ut förpackningsavfallet från annat avfall och lämna förpackningsavfallet till 1. ett godkänt retursystem enligt förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar, om avfallet utgörs av flaskor eller burkar som retursystemet är avsett för, 2. ett insamlingssystem som har tillstånd enligt 43 § förordningen (2018:1462) om producentansvar för förpackningar, om avfallet utgörs av förpackningar som insamlingssystemet är avsett för, eller 3. någon som enligt 67 § förordningen om producentansvar för förpackningar samlar in förpackningsavfallet. Förordning (2018:1466). 24 b § Den som har använt en förpackning som blivit hushållsavfall ska sortera ut förpackningsavfallet från annat avfall och lämna förpacknings-avfallet till 1. ett godkänt retursystem enligt förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar, om avfallet utgörs av flaskor eller burkar som retursystemet är avsett för, eller 2. ett insamlingssystem som har tillstånd enligt 43 § förordningen (2018:1462) om producentansvar för förpackningar, om avfallet utgörs av förpackningar som insamlingssystemet är avsett för. Den som enligt 24 a § 3 lämnar förpackningsavfall till någon som samlar in utsorterat förpackningsavfall får lämna allt sitt förpackningsavfall till insamlaren, även det förpackningsavfall som är hushållsavfall. Förordning (2018:1466). Returpapper 24 c § Den som har returpapper som inte är hushållsavfall ska sortera ut returpapperet från annat avfall och lämna returpapperet till 1. ett insamlingssystem som har tillstånd enligt 12 § förordningen (2018:1463) om producentansvar för returpapper, eller 2. någon som enligt 31 § förordningen om producentansvar för returpapper samlar in utsorterat returpapper. Förordning (2018:1466). 24 d § Den som har använt en tidning som blivit hushållsavfall ska sortera ut returpapperet från annat avfall och lämna returpapperet till ett insamlingssystem som har tillstånd enligt 12 § förordningen (2018:1463) om producentansvar för returpapper. Den som enligt 24 c § 2 lämnar returpapper till någon som samlar in utsorterat returpapper får lämna allt sitt returpapper till insamlaren, även det returpapper som är hushållsavfall. Förordning (2018:1466). Fastighetsägares skyldighet att underlätta insamling av förpackningsavfall och returpapper 24 e § Den som äger en bostadsfastighet ska underlätta för insamlingssystemen att transportera bort förpackningsavfall och returpapper enligt 45 § förordningen (2018:1462) om producentansvar för förpackningar och 14 § förordningen (2018:1463) om producentansvar för returpapper. Fastighetsägaren får avböja borttransport från fastigheten endast om en sådan transport är olämplig med hänsyn till fastighetens utformning eller belägenhet, trafiksäkerheten eller andra omständigheter. Förordning (2018:1466). Elektriska och elektroniska produkter 25 § Den som innehar avfall som innehåller eller utgörs av elektriska eller elektroniska produkter ska sortera ut det och hantera det skilt från annat avfall på ett sätt som underlättar återvinning eller annan hantering som är godtagbar från miljösynpunkt samt 1. lämna det till en producent, en kommun eller till ett sådant insamlingssystem som avses i förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning, om producenten, kommunen eller insamlingssystemet har en skyldighet att ta emot avfallet, eller 2. om avfallet är annat elavfall än sådant konsumentelavfall som avses i förordningen om producentansvar för elutrustning, se till att det blir behandlat på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt. Om ett batteri är inbyggt eller på annat sätt ingår i en annan vara och batteriet med lätthet kan avlägsnas från den andra varan, ska batteriet vid tillämpningen av första stycket 1 avlägsnas från den andra varan. Andra bestämmelser om skyldighet för producenter att ta hand om avfall som utgörs av elektriska och elektroniska produkter finns i förordningen (2000:208) om producentansvar för glödlampor och vissa belysningsarmaturer, förordningen om producentansvar för elutrustning och förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier. Förordning (2014:1076). 26 § Den som yrkesmässigt hanterar avfall som innehåller eller utgörs av batterier ska se till att 1. lagring och hantering av avfallet i en behandlingsanläggning sker i lämpliga behållare eller på en plats som är försedd med en tät, hårdgjord yta och är skyddad mot nederbörd, och 2. avfallet inte bränns eller deponeras utan att a) vätskor och syror har avlägsnats från batterierna för att hanteras skilt från batteriavfallet i övrigt, och b) de åtgärder har vidtagits som är möjliga och lämpliga för att nå de mål för särskilt omhändertagande och återvinning som anges i 8 § förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier. Förordning (2013:62). 27 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om sådan yrkesmässig verksamhet som syftar till att genom demontering, sortering eller andra förbehandlande åtgärder säkerställa att återvinning eller bortskaffande av elavfall som avses i förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning kan ske på ett sätt som är lämpligt från hälso- och miljösynpunkt. Naturvårdsverket får, i fråga om återvinning och bortskaffande av elavfall som avses i förordningen om producentansvar för elutrustning, meddela de föreskrifter som behövs till följd av bilaga VII till direktiv 2012/19/EU. Förordning (2015:27). 28 § Elavfall som avses i förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning får återvinnas eller bortskaffas endast om 1. avfallet har förbehandlats i en sådan verksamhet som anges i 27 §, och den förbehandlande verksamheten har personal eller system för kvalitet eller miljöledning som certifierats av ett organ vars kompetens för uppgiften har styrkts genom ackreditering enligt lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll, eller 2. avfallet har förbehandlats utomlands på ett sätt som motsvarar kraven i direktiv 2012/19/EU. Certifieringen enligt första stycket 1 ska avse den kompetens eller det system för kvalitet eller miljöledning som behövs med hänsyn till det ändamål som anges i 27 § och de föreskrifter som meddelats med stöd av 27 §. Förordning (2018:2003). 29 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag från kravet på certifiering i 28 §. Spillolja 30 § Insamling av spillolja ska göras separat från annat avfall. 31 § En spillolja som är en isolerolja ska hållas åtskild från andra isoleroljor och andra spilloljor till dess halten av PCB- produkter i isoleroljan har fastställts. 32 § Utöver det som följer av 30 och 31 §§ ska, i den mån som det är tekniskt genomförbart och ekonomiskt rimligt, den som hanterar en spillolja se till att spilloljan inte blandas med andra slags spilloljor eller blandas med andra typer av avfall eller ämnen på ett sätt som försvårar behandlingen av spilloljan. Långlivade organiska föroreningar 33 § Bestämmelser om avfallshantering för avfall som består av, innehåller eller har förorenats med vissa långlivade organiska föroreningar finns i artikel 7 i förordning (EG) nr 850/2004. Förordning (2015:727). 34 § Naturvårdsverket är behörig myndighet i enlighet med artikel 7.4 och 7.5 i förordning (EG) nr 850/2004. Fartygsåtervinning 34 a § Bestämmelser om fartygsåtervinning finns i förordning (EU) nr 1257/2013 och i förordningen (2015:18) om fartygsåtervinning. Förordning (2015:727). Bilskrotning 34 b § Bestämmelser om bilskrotning finns i bilskrotningsförordningen (2007:186). Förordning (2015:21). Transport av hushållsavfall som är farligt avfall 35 § Kommunen ska samla in och transportera hushållsavfall som är farligt avfall till en behandlingsanläggning, om inte annat följer av föreskrifter om producentansvar som har meddelats med stöd av 15 kap. 12 § miljöbalken. Förordning (2016:809). Tillståndsplikt för transport av avfall 36 § Det krävs ett särskilt tillstånd för att 1. yrkesmässigt transportera avfall, eller 2. transportera avfall som har uppkommit i en yrkesmässig verksamhet om a) transporterna under ett kalenderår sammanlagt avser mer än 10 ton avfall eller mer än 50 kubikmeter avfall, b) transporterna under ett kalenderår sammanlagt avser mer än 100 kilogram farligt avfall eller mer än 100 liter farligt avfall, c) avfallet innehåller kvicksilver och utgörs av annat än hela lysrör eller andra ljuskällor, eller d) avfallet innehåller cyanid, kadmium eller en PCB-produkt. Förordning (2011:1239). 37 § Bestämmelsen om tillståndsplikt i 36 § gäller inte för 1. avfall som innehåller farliga jordbrukskemikalier (avfallstyp 02 01 08* i bilaga 4), 2. flygaska och pannaska från oljeförbränning (avfallstyp 10 01 04* i bilaga 4), 3. smittförande avfall (avfallstyper 18 01 03* och 18 02 02* i bilaga 4), 4. asbestinnehållande avfall (avfallstyper 06 07 01* och 17 06 01* i bilaga 4), 5. avfall från förbränning eller pyrolys av hushållsavfall och liknande handels-, industri- och institutionsavfall (avfallstyper 19 01 05*, 19 01 06*, 19 01 07*, 19 01 10*, 19 01 13* och 19 01 15* i bilaga 4). 38 § Tillstånd enligt 36 § får ges endast om sökanden har 1. personella, tekniska och ekonomiska förutsättningar att på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt tillfredsställande sätt transportera det avfall som avses med ansökan, och 2. de tillstånd som krävs för verksamheten enligt annan lagstiftning. 39 § Ett tillstånd enligt 36 § ska förenas med de villkor som behövs från miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Om tillståndet avser farligt avfall, ska det ges för en viss tid som inte får vara längre än fem år. Tillståndet får avse ett visst slag av farligt avfall eller farligt avfall i allmänhet. 40 § Frågor om tillstånd enligt 36 § prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden har sitt säte eller utövar den huvudsakliga delen av sin verksamhet. Om sökanden har sitt säte eller den huvudsakliga delen av sin verksamhet utanför Sverige, prövas frågan om tillstånd av länsstyrelsen i något av de län där avfallet hämtas eller lämnas. 41 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om sådana villkor som avses i 39 § för avfall som inte är farligt avfall. Anmälningsplikt för transport av avfall 42 § Den som avser att transportera farligt avfall som har uppkommit i en yrkesmässig verksamhet ska anmäla detta till länsstyrelsen. Första stycket gäller inte transporter som kräver tillstånd enligt 36 § eller som utförs av någon som har tillstånd enligt 36 §. För återkommande transporter som omfattas av anmälningsplikt enligt första stycket är det tillräckligt att anmälan görs vart femte år. Förordning (2011:1239). 43 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om att anmälningsplikt ska gälla i stället för tillståndsplikt enligt 36 § i fråga om avfall som inte är farligt avfall. 44 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsplikten enligt 42 §. Första stycket gäller inte yrkesmässiga transporter av avfall eller transporter av avfall inom ramen för en egen verksamhet där transport av avfall är normalt och regelbundet förekommande. Anmälningsplikt för annan hantering av avfall 45 § Den som äger en fastighet där avfall finns och avser att på fastigheten kompostera eller på annat sätt återvinna eller bortskaffa annat hushållsavfall än trädgårdsavfall, ska anmäla detta till kommunen. Det som sägs om fastighetsägaren i första stycket gäller också den som 1. enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska anses som fastighetsägare, eller 2. har nyttjanderätt till fastigheten. 46 § Det krävs en anmälan till länsstyrelsen för yrkesmässig insamling av avfall. Anmälningsplikten gäller insamlingsverksamheten och inte de enskilda insamlingsplatser som omfattas av insamlingsverksamheten. Förordning (2013:62). 47 § Den som är handlare eller mäklare ska anmäla sin verksamhet till länsstyrelsen. 48 § Anmälningsplikt enligt 46 eller 47 § gäller inte verksamheter som omfattas av 1. ett tillstånd eller en anmälan som avses i 9 kap. 6 § miljöbalken, 2. ett tillstånd enligt 36 § eller en anmälan enligt 42 § eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 43 § denna förordning, 3. ett tillstånd eller en anmälan enligt 43 eller 67 § förordningen (2018:1462) om producentansvar för förpackningar, 4. ett tillstånd eller en anmälan enligt 12 eller 31 § förordningen (2018:1463) om producentansvar för returpapper, eller 5. ett tillstånd enligt 45 § förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning. Förordning (2018:1466). 49 § En anmälan enligt 46 eller 47 § ska innehålla 1. sökandens namn och adress, 2. sökandens person- eller organisationsnummer, eller om sådant inte finns, sökandens nationella eller europeiska skatteregistreringsnummer, 3. en kortfattad beskrivning av verksamheten, och 4. uppgift om var verksamheten bedrivs. 50 § En anmälan enligt 46 eller 47 § ska göras till länsstyrelsen i det län där 1. sökandens verksamhet har sitt säte, eller 2. sökanden bedriver den huvudsakliga delen av sin verksamhet. Om sökandens verksamhet har sitt säte och bedriver den huvudsakliga delen av sin verksamhet utomlands, ska anmälan göras till länsstyrelsen i något av de län där avfallet hämtas eller lämnas. Register över tillstånds- och anmälningspliktig hantering 51 § Länsstyrelsen ska föra ett register över de verksamheter som har tillstånd enligt 36 § eller är anmälda enligt 42, 46 eller 47 §. Underrättelser om tillstånd och anmälningar 52 § Länsstyrelsen ska i fråga om tillstånd enligt 36 § och anmälningar enligt 42, 46 och 47 §§ underrätta den kommunala nämnd som har det operativa tillsynsansvaret över den berörda hanteringen. Underrättelserna ska ske på det sätt och i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till möjligheterna att utöva en ändamålsenlig tillsyn. Kontroll när avfall lämnas till någon annan 53 § För att få lämna avfall som har uppkommit eller hanterats i en yrkesmässig verksamhet till någon annan krävs att 1. den som tar emot avfallet för behandling eller annan hantering har gjort de anmälningar eller har de tillstånd som krävs för hanteringen, och 2. den som lämnar avfallet har kontrollerat att kravet i 1 är uppfyllt. Första stycket 2 gäller inte för avfall som lämnas till kommunen eller den som kommunen har anlitat. Förordning (2018:2003). Anteckningar vid återvinning och bortskaffande 54 § Den som bedriver en verksamhet med återvinning eller bortskaffande som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöprövningsförordningen (2013:251) ska för varje slag av avfall som hanteras i verksamheten föra anteckningar om 1. varifrån avfallet kommer, 2. de metoder för återvinning eller bortskaffande som används, 3. den mängd avfall som återvinns eller bortskaffas årligen, och 4. var avfallet lämnas när det återvinns eller bortskaffas. Anteckningarna ska föras i kronologisk ordning och bevaras i minst tre år. Förordning (2014:236). 54 a § Utöver det som sägs i 54 § ska den som behandlar sådant elavfall som avses i förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning föra anteckningar om 1. den mängd elavfall som har tagits emot för behandling, 2. den mängd elavfall som har förberetts för återanvändning, 3. den mängd elavfall som har materialåtervunnits, 4. den mängd elavfall som har återvunnits på annat sätt, 5. den mängd elavfall som har bortskaffats, 6. den mängd elavfall som har lämnats för transport till en annan behandlare i Sverige, 7. den mängd elavfall som har lämnats för transport till en annan behandlare i ett annat land inom Europeiska unionen, och 8. den mängd elavfall som har lämnats för transport till en annan behandlare i ett land utanför Europeiska unionen. Mängderna ska anges i vikt och av anteckningarna ska det framgå vilka mängder som är hänförliga till var och en av de kategorier elutrustning som anges i 19 § förordningen om producentansvar för elutrustning. Förordning (2014:1076). Anteckningar vid hantering av farligt avfall 55 § Den som bedriver en yrkesmässig verksamhet där farligt avfall uppkommer ska för varje slag av farligt avfall föra anteckningar om 1. den mängd avfall som uppkommer årligen, och 2. till vem som avfallet lämnas för vidare hantering. Anteckningarna ska föras i kronologisk ordning och bevaras i minst tre år. Förordning (2014:236). 56 § Den som yrkesmässigt samlar in farligt avfall ska för varje slag av farligt avfall föra anteckningar om 1. varifrån avfallet kommer, 2. hur ofta insamling sker, och 3. den mängd som samlas in årligen. Anteckningarna ska föras i kronologisk ordning och bevaras i minst tre år. Förordning (2014:236). 57 § Den som transporterar farligt avfall och är tillståndspliktig enligt 36 § eller anmälningspliktig enligt 42 § ska för varje slag av farligt avfall som transporteras föra anteckningar om 1. varifrån avfallet kommer, 2. den mängd som transporteras årligen, 3. på vilket sätt avfallet transporteras, och 4. vart avfallet transporteras. Anteckningarna ska föras i kronologisk ordning och bevaras i minst ett år. Förordning (2014:236). 58 § Den som är handlare eller mäklare ska för varje slag av farligt avfall som säljs eller förmedlas i verksamheten föra anteckningar om 1. varifrån avfallet kommer, 2. den mängd som säljs eller förmedlas årligen, och 3. till vem avfallet säljs eller förmedlas. Anteckningarna ska föras i kronologisk ordning och bevaras i minst tre år. Förordning (2014:236). 59 § Den som har fört anteckningar om avfall enligt 54-58 §§ ska ge tillsynsmyndigheten och tidigare avfallsinnehavare möjlighet att ta del av innehållet i anteckningarna, om myndigheten eller den tidigare innehavaren begär det. I fråga om elavfall som avses i 54 a § ska den som har fört anteckningarna också ge den som är skyldig att rapportera enligt 59 a § eller enligt 62 eller 63 § förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning möjlighet att ta del av anteckningarna, om den rapporteringsskyldige begär det. Förordning (2014:1076). Rapportering om behandling av avfall 59 a § Den som tar emot elavfall som avses i förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning för att behandla det ska, i fråga om elavfall som vid mottagandet inte tidigare har behandlats av någon annan, senast den 31 mars varje år lämna de uppgifter som har antecknats enligt 54 och 54 a §§ till Naturvårdsverket. Förordning (2014:1076). Transportdokument för farligt avfall inom Sverige 60 § När farligt avfall lämnas till en ny innehavare för att transporteras inom Sverige ska den som lämnar avfallet (lämnaren) och den som tar emot avfallet (mottagaren) se till att det finns ett transportdokument. Transportdokumentet ska innehålla uppgifter om avfallsslag och avfallsmängd samt vem som är lämnare och vem som är mottagare. Transportdokumentet ska vara undertecknat av lämnaren. Om transportdokumentet är elektroniskt, ska undertecknandet ske med lämnarens elektroniska underskrift. Förordning (2016:595). 61 § Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter om hur transportdokument enligt 60 § ska utformas och hanteras. Anteckningar och transportdokument för hushållsavfall 62 § I fråga om hushållsavfall som är farligt avfall gäller 54-61 §§ endast sådan hantering som sker efter att det farliga avfallet har 1. sorterats ut från annat hushållsavfall, och 2. mottagits av någon som för sin hantering av avfallet har de tillstånd eller har gjort de anmälningar som krävs enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 6 § miljöbalken. Förordning (2013:269). Dumpning 63 § Frågor om dispens från dumpningsförbud enligt 15 kap. 29 § miljöbalken prövas av 1. Havs- och vattenmyndigheten, om prövningen avser dumpning i a) Sveriges ekonomiska zon, eller b) något av två eller flera alternativa områden, om områdena inte ligger inom ett och samma län, och 2. länsstyrelsen i det län där avfallet avses att dumpas, om dispensfrågan inte ska prövas av Havs- och vattenmyndigheten enligt 1. Innan Havs- och vattenmyndigheten beslutar i en dispensfråga som avses i första stycket 1 b ska myndigheten höra de berörda länsstyrelserna. Länsstyrelsens beslut enligt första stycket 2 ska skickas till Havs- och vattenmyndigheten. En dispens ska avse ett visst slag och en viss mängd avfall samt tiden, platsen och sättet för dumpningen. Förordning (2016:809). 64 § Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om verkställigheten av 15 kap. 27-29 §§ miljöbalken. Innan myndigheten meddelar sådana föreskrifter ska myndigheten höra länsstyrelserna, Naturvårdsverket, Kustbevakningen, Sveriges geologiska undersökning och Tullverket. Förordning (2016:809). Införsel och utförsel av avfall 65 § Sådant avfall som avses i någon av bilagorna IV och IV A till förordning (EG) nr 1013/2006 får importeras eller på annat sätt föras in till Sverige endast om den som för in avfallet kan visa att avfallet kommer att tas om hand av någon som för sin hantering av avfallet har de tillstånd eller har gjort de anmälningar som krävs enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 6 § miljöbalken. Förordning (2013:269). 66 § Naturvårdsverket är 1. den behöriga myndighet som avses i artikel 5 i Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall (SÖ 1991:22), 2. den behöriga myndighet som avses i artikel 53 och det kontaktorgan som avses i artikel 54 i förordning (EG) nr 1013/2006, och 3. den behöriga myndighet som avses i artikel 17 i förordning (EU) 2017/852. Förordning (2018:2003). 67 § Om Naturvårdsverket i sin egenskap av behörig myndighet enligt 66 § 1 eller 2 får kännedom om eller handlägger ett ärende om en avfallstransport som omfattas av förordning (EG) nr 1013/2006, ska verket underrätta den berörda länsstyrelse och den berörda kommunala nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Naturvårdsverket ska underrätta Kemikalieinspektionen om uppgifter som Naturvårdsverket får i sin egenskap av behörig myndighet enligt 66 § 3. Förordning (2012:372). 68 § Bestämmelser om transportdokument för gränsöverskridande transporter av avfall finns i artiklarna 4 och 16 i förordning (EG) nr 1013/2006. Förordning (2012:261). 69 § Naturvårdsverket får med Finland och Danmark ingå sådana bilaterala överenskommelser som avses i artikel 30 i förordning (EG) nr 1013/2006. 70 § Naturvårdsverket får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av en överenskommelse som avses i 69 §. Gränsöverskridande transporter av elutrustning som kan antas vara avfall 70 a § Om elutrustning som avses i förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning är avsedd att transporteras ut från Sverige och kan antas vara avfall med hänsyn till att den är begagnad, dess skick, hur väl den fungerar, hur den är lastad eller förpackad eller andra omständigheter, ska utrustningen anses vara avfall. Detta gäller dock inte om den som innehar utrustningen visar 1. dokument som styrker att äganderätten till utrustningen har övergått eller kommer att övergå till den som utrustningen ska transporteras till och där det anges att utrustningen är fullt fungerande och är avsedd för återanvändning, 2. dokument som styrker att utrustningens funktion har testats och att förekomsten av farliga ämnen i utrustningen har kontrollerats och utvärderats varav test- och kontrollresultaten framgår, 3. att de dokument som avses i 2 på ett säkert sätt är fästa på utrustningen eller på den förpackning som utrustningen finns i, 4. att utrustningen har ett ändamålsenligt skydd mot skador under transport, lastning och lossning och i övrigt är ändamålsenligt lastad, 5. dokument som styrker att den som transporten utförs för har intygat att utrustningen inte är avfall och har tagit på sig ansvaret för att transporten är förenlig med gällande regelverk, och 6. alla nödvändiga transportdokument i övrigt. Förordning (2014:1076). 70 b § Kraven på dokument för att visa att elutrustning inte är avfall enligt 70 a § 1-3 gäller inte om den som transporterar utrustningen visar att transporten sker inom ramen för ett avtal mellan transportens avsändare och en mottagare som tidigare har sålt eller på annat sätt har tillhandahållit utrustningen eller är någon som agerar för dennes räkning och att 1. transporten innebär att utrustningen med stöd av en garantibestämmelse eller bestämmelser i svensk rätt skickas tillbaka till mottagaren för reparation eller annan åtgärd som syftar till att den ska kunna användas igen, 2. utrustningen är avsedd för yrkesmässig användning, och a) utrustningen skickas till mottagaren för renovering eller reparation enligt avtalet med syftet att utrustningen ska användas igen, och b) mottagaren finns i ett land som omfattas av OECD-rådets beslut C(2001)107/slutligt rörande revidering av beslut C(92)39/slutligt om kontroll av gränsöverskridande transporter av avfall avsett för återvinning, eller 3. utrustningen är begagnad, trasig och avsedd för yrkesmässig användning och a) utrustningen skickas till mottagaren för en analys av vad som är orsaken till att utrustningen är trasig, och b) det endast är mottagaren som kan utföra en sådan analys. Förordning (2014:1076). 70 c § Dokumentationen av de tester och kontroller som avses i 70 a § 2 ska innehålla uppgift om 1. vilken typ av elutrustning som dokumentationen avser, 2. den kategori enligt 19 § förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning som utrustningen ingår i, 3. utrustningens identifieringsnummer, om det finns, 4. utrustningens tillverkningsår, om det är känt, 5. vilka typer av tester och kontroller som har utförts, 6. datum när kontrollerna utfördes, 7. namnet på den som har utfört testerna och kontrollerna, och 8. adressen till den som har utfört testerna och kontrollerna. Förordning (2014:1076). 70 d § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om vilka tester och kontroller som ska ligga till grund för dokumentationen enligt 70 a §. Förordning (2014:1076). Informationsskyldighet 71 § Naturvårdsverket ska fullgöra de skyldigheter om information till Europeiska kommissionen som anges i 1. artikel 7 i direktiv 2008/98/EG, och 2. artikel 18 i förordning (EU) 2017/852. Innan Naturvårdsverket informerar enligt första stycket 2 ska verket ge Kemikalieinspektionen tillfälle att yttra sig. Förordning (2018:2003). 71 a § Naturvårdsverket ska lämna de upplysningar som avses i artikel 21 i Minamatakonventionen om kvicksilver av den 19 januari 2013 till det sekretariat som har upprättats i enlighet med konventionen. Innan Naturvårdsverket informerar enligt första stycket ska verket ge Kemikalieinspektionen tillfälle att yttra sig. Förordning (2019:1258). 71 b § Kemikalieinspektionen ska ge Naturvårdsverket det underlag som behövs för att Naturvårdsverket ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt 71 och 71 a §§. Förordning (2019:1258). Föreskrifter för Försvarsmakten m.fl. 72 § Försvarsmakten får meddela föreskrifter som avviker från 15 kap. miljöbalken och denna förordning och som gäller hur hushållsavfall och farligt avfall ska hanteras inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt. Innan sådana föreskrifter meddelas ska Naturvårdsverket ges tillfälle att yttra sig. Förordning (2017:802). Föreskrifter om avfall från hälso- och sjukvården 73 § Socialstyrelsen får meddela de föreskrifter om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården som behövs för verkställigheten av denna förordning. Den kommunala renhållningsordningen 74 § Kommunen får meddela föreskrifter om 1. hur utrymmen, behållare och andra anordningar för hantering av avfall ska vara beskaffade och skötas, 2. att vissa slag av avfall ska förvaras och transporteras skilt från annat avfall, 3. skyldighet att i fråga om förvaring och transport av avfall vidta andra åtgärder som är nödvändiga av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller av andra hälso- eller miljöskäl, 4. att den som bedriver en yrkesmässig verksamhet inom kommunen som ger upphov till annat avfall än hushållsavfall ska lämna de uppgifter om arten, sammansättningen, mängden eller hanteringen av avfallet som behövs som underlag för kommunens renhållningsordning, och 5. hur en anmälan enligt 45 § ska göras. Förordning (2011:1239). 75 § Kommunen får meddela ytterligare föreskrifter om hanteringen av hushållsavfall. 76 § Föreskrifter enligt 74 § 1-3 och 75 § får inte avse hantering av avfall som hanteras genom en producents försorg enligt föreskrifter om producentansvar som har meddelats med stöd av 15 kap. 6-7 a §§ miljöbalken. Föreskrifter enligt 74 § 1 får inte avse hur mottagnings- och behandlingsanordningar för avfall i hamnar ska vara beskaffade och skötas. 76 a § En kommunal avfallsplan ska innehålla ett särskilt avsnitt om förpackningar och platser för insamling av förpackningsavfall. Planen ska även innehålla uppgifter om åtgärder för att förebygga att förpackningsavfall uppstår och åtgärder för att främja återanvändning av förpackningar. Första stycket gäller inte sådana flaskor eller burkar som omfattas av förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar. Förordning (2014:1076). 76 b § En kommunal avfallsplan ska innehålla ett särskilt avsnitt om returpapper och platser för insamling av returpapper. Planen ska även innehålla åtgärder för att förebygga att returpapper uppstår. Förordning (2014:1076). 77 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om 1. vad den kommunala renhållningsordningens avfallsplan ska innehålla, och 2. skyldighet för kommunerna att lämna information om hanteringen av avfall och om innehållet i avfallsplanen. Förordning (2011:1239). 78 § Bestämmelser om strategiska miljöbedömningar av planer och program finns i 6 kap. miljöbalken och i miljöbedömningsförordningen (2017:966). Förordning (2017:979). 79 § Kommunen ska skicka en kopia av sin avfallsplan till länsstyrelsen. 80 § Uppgifterna i avfallsplanen ska ses över minst vart fjärde år och uppdateras vid behov. När avfallsplanen ändras ska kommunen genast underrätta länsstyrelsen om ändringen. Regional och nationell avfallsplanering 81 § Länsstyrelsen ska göra en sammanställning över de kommunala avfallsplanerna och lämna sammanställningen till Naturvårdsverket. Förordning (2018:2003). 82 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om 1. hur sammanställningen enligt 81 § ska utformas samt hur och när den ska överlämnas, och 2. skyldighet för kommunerna att underrätta Naturvårdsverket om den avfallshantering som bedrivs och om resultatet av verksamheten jämfört med avfallsplanen. 83 § Naturvårdsverket ska se till att det finns en nationell avfallsplan och ett program för att förebygga uppkomsten av avfall som uppfyller kraven i artiklarna 28-30 i direktiv 2008/98/EG. Naturvårdsverket ska fortlöpande göra de uppdateringar av planen och programmet som behövs för att hålla dem aktuella. När planen och programmet tas fram eller ändras ska Naturvårdsverket 1. på lämpligt sätt ge företrädare för länsstyrelserna, kommunerna och näringslivet tillfälle att lämna synpunkter, 2. följa direktivets krav i artikel 31 i fråga om allmänhetens medverkan, 3. följa direktivets krav i artikel 32 i fråga om samarbete med övriga berörda medlemsstater och med Europeiska kommissionen, och 4. informera kommissionen i enlighet med artikel 33 i direktivet. Tillsyn 84 § Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det operativa tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken samt i 2 kap. 4, 29 och 30 §§ miljötillsynsförordningen. 85 § De operativa tillsynsmyndigheterna ska samråda med Tullverket i frågor som rör tillsynen över att förordning (EG) nr 1013/2006 följs. Förordning (2012:261). Avgifter 86 § Bestämmelser om avgifter finns i 27 kap. miljöbalken och i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Sanktioner 87 § Bestämmelser om straff finns i 29 kap. miljöbalken. Bestämmelser om miljösanktionsavgifter finns i förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter. Bestämmelser om ansvar och förverkande på grund av transporter i strid med förordning (EG) nr 1013/2006 finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Förordning (2012:261). Överklagande 88 § Bestämmelser om överklagande finns i 19 kap. 1 § samt i 1 kap. 2 § och 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. Övergångsbestämmelser 2011:927 1. Denna förordning träder i kraft den 9 augusti 2011, då avfallsförordningen (2001:1063), förordningen (2007:383) om gränsöverskridande transporter av avfall och förordningen (1993:1268) om spillolja ska upphöra att gälla. 2. Bestämmelsen i 21 § ska tillämpas första gången på bortskaffande som sker efter den 31 december 2014. För tiden dessförinnan får bortskaffande inte ske på sådant sätt att ett bortskaffande i ett djupt bergförvar inte blir möjligt. 3. Följande gäller för verksamheter som påbörjats före den 9 augusti 2011 och som inte omfattas av tillståndsplikt enligt avfallsförordningen (2001:1063), om sådan plikt införs till följd av denna förordning. Verksamheten får fortsätta att bedrivas till och med den 9 augusti 2012 trots att tillståndsplikten införs. Därefter får verksamheten bedrivas endast om den som bedriver verksamheten gett in en ansökan om tillstånd till tillståndsmyndigheten senast den 9 augusti 2012 och tillståndsmyndigheten inte beslutar något annat. 4. Följande gäller för verksamheter som påbörjats före den 9 augusti 2011 och som inte omfattas av anmälningsplikt enligt avfallsförordningen (2001:1063), om sådan plikt införs till följd av denna förordning. Verksamheten får fortsätta att bedrivas till och med den 9 augusti 2012 trots att anmälningsplikten införs. Därefter får verksamheten bedrivas endast om den som bedriver verksamheten senast den 9 augusti 2012 gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten. 5. Tillstånd, beslut, dispenser, medgivanden, villkor eller registreringar som avser verksamheter, hanteringar eller andra åtgärder som har meddelats genom beslut enligt bestämmelser i avfallsförordningen (2001:1063), förordningen (2007:383) om gränsöverskridande transporter av avfall, förordningen (1993:1268) om spillolja eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av sådana bestämmelser ska fortsätta att gälla. 2013:136 1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2013. 2. Ärenden som har kommit in till Havs- och vattenmyndigheten men inte avgjorts före ikraftträdandet ska fortsätta att handläggas av Havs- och vattenmyndigheten enligt äldre föreskrifter. 2014:1076 1. Denna förordning träder i kraft den 1 november 2014. 2. Bestämmelserna i 24 a-24 d §§ tillämpas första gången för förpackningsavfall och returpapper som uppkommer efter utgången av mars 2020. Förordning (2017:169). 2018:1466 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Bestämmelserna i 3 och 15 a-15 c §§ tillämpas första gången i fråga om avfall som samlas in efter utgången av december 2020. 3. Bestämmelserna i 24 a-24 e §§ tillämpas första gången i fråga om förpackningsavfall och returpapper som uppkommer efter utgången av december 2020. Bilaga 1 Har upphävts genom förordning (2015:727). Bilaga 2 Hantering som utgör återvinning R 1 Användning främst som bränsle eller annan energikälla. Detta omfattar även förbränningsanläggningar som förbränner hushållsavfall om anläggningens energieffektivitet uppgår till 1. minst 0,60, om anläggningen före den 1 januari 2009 har tagits i drift och omfattas av en anmälan eller ett tillstånd enligt miljöprövningsförordningen (2013:251) eller motsvarande äldre bestämmelser, och 2. minst 0,65, om anläggningen omfattas av en anmälan som har gjorts eller ett tillstånd som har getts efter den 31 december 2008 enligt miljöprövningsförordningen eller motsvarande äldre bestämmelser. En förbränningsanläggnings energieffektivitet ska beräknas med en formel enligt de anvisningar som finns efter R 13 i denna bilaga. R 2 Återvinning eller regenerering av lösningsmedel. R 3 Materialåtervinning av organiska ämnen som inte används som lösningsmedel. Detta omfattar kompostering och andra biologiska omvandlingsprocesser samt förgasning och pyrolys med utnyttjande av komponenterna som kemikalier. R 4 Materialåtervinning av metaller eller metallföreningar. R 5 Materialåtervinning av andra oorganiska material. Detta omfattar jordtvätt som medför återställande av mark och återvinning av oorganiska byggmaterial. R 6 Regenerering av syror eller baser. R 7 Återvinning av komponenter som används för att minska föroreningar. R 8 Återvinning av katalysatorkomponenter. R 9 Omraffinering av olja eller annan återanvändning av olja. R 10 Markspridning med positiva effekter på jordbruket eller ekologin. R 11 Användning av avfall som har uppkommit genom någon sådan hantering som avses i R 1-R 10. R 12 Utväxling av avfall som ska bli föremål för någon sådan hantering som avses i R 1-R 11. Detta omfattar - om hanteringen inte lämpligen kan hänföras till någon av R 1-R 11 - inledande hantering före återvinning, inklusive förbehandling (t.ex. demontering, sortering, krossning, komprimering, pelletering, torkning, fragmentering, konditionering, omförpackning, separering, sammansmältning eller blandning för överlämnande till någon sådan hantering som avses i R 1-R 11). R 13 Lagring av avfall före någon sådan hantering som avses i R 1-R 12. Detta omfattar inte tillfällig lagring, före insamling, på den plats där avfallet har uppkommit. Formel för beräkning av energieffektivitet enligt R 1 En förbränningsanläggnings energieffektivitet enligt R 1 ska beräknas med formeln energieffektivitet = ((Ep - (Ef + Ei)) / (0,97 x (Ew + Ef)) x CCF. Beräkningen ska göras i enlighet med det som är bästa tillgängliga teknik vid förbränning av avfall. I formeln är talet 0,97 den faktor som motsvarar energiförlusterna på grund av bottenaska och strålning. För de övriga parametrarna i formeln gäller följande. Ep Den energi som förbränningsanläggningen årligen producerar i form av värme eller elektricitet beräknad genom att energin i form av elektricitet multipliceras med 2,6 och den värme som produceras för ett kommersiellt ändamål multipliceras med 1,1 (gigajoule/år). Ef Den årliga energitillförseln till förbränningsanläggningens system från sådana bränslen som bidrar till produktionen av ånga (gigajoule/år). Ew Den energi som kan utvinnas från det behandlade avfallet i förbränningsanläggningen under ett år beräknad utifrån avfallets effektiva värmevärde (gigajoule/år). Ei Den energi som tillförts anläggningen under ett år bortsett från Ew och Ef (gigajoule/år). Tm Ett dygns medeltemperatur beräknad som medelvärdet av dygnets högsta och lägsta temperatur. HDDd Graddagsvärdet för ett enskilt dygn. Om medeltemperaturen (Tm) för dygnet är högre än 15 grader Celsius ska det dygnets graddagsvärde fastställas till 0. Om medeltemperaturen för dygnet är lägre än eller lika med 15 grader Celsius ska den dagens graddagsvärde beräknas som differensen mellan 18 grader Celsius och dygnets medeltemperatur (Tm). HDDå Förbränningsanläggningens årliga graddagsvärde beräknad som summan av de dagliga graddagsvärdena (HDDd) för alla dygn under ett kalenderår på den plats där anläggningen ligger. HDD Förbränningsanläggningens graddagsvärde för uppvärmning beräknad som ett genomsnitt av de årliga graddagsvärdena (HDDå) för anläggningen under en period om 20 kalenderår i följd före det kalenderår för vilket klimatkorrigeringsfaktorn (CCF) beräknas. Beräkningen ska grunda sig på de klimatförhållanden som råder där anläggningen finns. CCF Förbränningsanläggningens klimatkorrigeringsfaktor, som 1. när beräkningen avser tid före den 1 januari 2030 och anläggningen har tagits i drift och fått tillstånd före den 1 september 2015 ska bestämmas a) till värdet 1, om värdet på HDD för anläggningen är större än eller lika med 3 350, b) till värdet 1,25 om värdet på HDD för anläggningen är mindre än eller lika med 2 150, eller c) enligt formeln CCF = - ((0,25/1200) x HDD) + 1,698, om värdet på HDD för anläggningen är större än 2 150 och mindre än 3 350 (det beräknade värdet på CCF ska avrundas till tre decimaler), och 2. när beräkningen avser en anläggning som har tagits i drift och fått tillstånd efter den 31 augusti 2015 eller när beräkningen avser tid efter den 31 december 2029 ska bestämmas a) till värdet 1, om HDD är större än eller lika med 3 350, b) till värdet 1,12, om HDD är mindre än eller lika med 2 150, eller c) enligt formeln CCF = - ((0,12/1200) x HDD) + 1,335, om HDD är större än 2 150 och mindre än 3 350 (det beräknade värdet på CCF ska avrundas till tre decimaler). Förordning (2018:2003). Bilaga 3 Hantering som utgör bortskaffande D 1 Deponering på eller under markytan. D 2 Behandling i markbädd. Detta omfattar t.ex. biologisk nedbrytning av flytande avfall och slam i jord eller liknande. D 3 Djupinjicering. Detta omfattar t.ex. insprutning av pumpbart avfall i källor, saltgruvor eller naturligt förekommande förvaringsrum och liknande. D 4 Invallning. Detta omfattar t.ex. placering av flytande avfall och slam i dagbrott, dammar eller laguner och liknande. D 5 Särskilt utformad markdeponering. Detta omfattar t.ex. placering i inklädda, separata förvaringsutrymmen som är täckta och avskilda från varandra och från den omgivande miljön. D 6 Utsläpp till andra vatten än hav och oceaner. D 7 Utsläpp till hav eller oceaner. Detta omfattar även deponering under havsbotten. D 8 Biologisk behandling som inte omfattas av någon annan punkt i denna bilaga och som leder till en slutprodukt i form av en förening eller blandning som bortskaffas med någon sådan hantering som anges i D 1-D 12. D 9 Fysikalisk kemisk behandling som inte omfattas av någon annan punkt i denna bilaga och som leder till en slutprodukt i form av en förening eller blandning som bortskaffas med någon sådan hantering som anges i D 1-D 12 (t.ex. avdunstning, torkning eller kalcinering). D 10 Förbränning på land. D 11 Förbränning till havs. D 12 Permanent lagring. Detta omfattar t.ex. placering av behållare i en gruva och liknande. D 13 Sammansmältning eller blandning före en hantering som anges i D 1-D 12. Detta omfattar - om hanteringen inte lämpligen kan hänföras till någon av D 1-D 12 - inledande hantering före bortskaffande, inklusive förbehandling (t.ex. sortering, krossning, komprimering, pelletering, torkning, fragmentering, konditionering eller separering för överlämnande till något sådant bortskaffande som anges i D 1-D 12). D 14 Omförpackning före något sådant bortskaffande som anges i D 1-D 13. D 15 Lagring före något sådant bortskaffande som anges i D 1-D 14. Detta omfattar inte tillfällig lagring, före insamling, på den plats där avfallet har uppkommit. Bilaga 4 Avfallstyper Denna bilaga innehåller en förteckning över olika typer av avfall. För varje avfallstyp anges en sexsiffrig avfallskod. Avfallskoder som är markerade med en asterisk (*) anger att avfallstypen är farligt avfall. Avfallstyperna är indelade i kapitel (tvåsiffrig kod) och underkapitel (fyrsiffrig kod). Olika slags avfall som uppkommer vid en och samma anläggning kan behöva identifieras i olika avfallstyper. Uttryck i bilagan I denna bilaga avses med farligt ämne: ett ämne som är klassificerat som farligt till följd av att det uppfyller kriterierna i delarna 2-5 i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008. tungmetall: föreningar av antimon, arsenik, kadmium, krom (VI), koppar, bly, kvicksilver, nickel, selen, tellur, tallium och tenn, samt dessa ämnen i metallisk form om de klassificerats som farliga ämnen, övergångsmetaller: föreningar av skandium, vanadin, mangan, kobolt, koppar, yttrium, niob, hafnium, volfram, titan, krom, järn, nickel, zink, zirkonium, molybden och tantal, samt dessa ämnen i metallisk form om de är klassificerade som farliga ämnen, stabilisering: process som ändrar avfallsbeståndsdelarnas farlighet, varvid farligt avfall omvandlas till icke-farligt avfall, solidifiering: process där endast avfallets aggregationstillstånd ändras genom tillsat …