Förordning (1980:64) om mål och riktlinjer i 1980 års läroplan för grundskolan

Förordning (1980:64) om mål och riktlinjer i 1980 års läroplan för grundskolan SFS nr: 1980:64 Departement/myndighet: Utbildningsdepartementet Utfärdad: 1980-02-14 Omtryck: Ändrad: Övrig text: Upphävd: 2011-07-01 Källa: Regeringskansliet / Lagrummet 1 § En ny läroplan (1980 års läroplan) skall gälla för grundskolan från och med läsåret 1982/83. 2 § I 1980 års läroplan kommer att ingå en kort inledning samt följande huvudavsnitt, nämligen mål och riktlinjer, timplaner, föreskrifter för timplaner samt kursplaner. Dessutom skall i läroplanen ingå olika slag av kommentarmaterial. 3 § Inledningen till 1980 års läroplan samt huvudavsnittet mål och riktlinjer i läroplanen skall ha den lydelse som framgår av bilaga till denna förordning. Övriga delar av 1980 års läroplan kommer senare att fastställas av regeringen. 4 § I stället för vad som följer av nuvarande läroplan för grundskolan skall de riktlinjer för arbetssättet i grundskolan och den tonvikt på grundläggande färdigheter, som anges i huvudavsnittet mål och riktlinjer i 1980 års läroplan, prägla skolarbetet från och med läsåret 1980/81. I den mån som det kan ske inom ramen för nuvarande bestämmelser och tillgängliga resurser skall även i övrigt viktiga intentioner i huvudavsnittet mål och riktlinjer i 1980 års läroplan förverkligas från och med läsåret 1980/81. Bilaga 1980 års läroplan för grundskolan Inledning Bestämmelser om skolverksamheten, läroplanens utformning Verksamheten i grundskolan utformas efter föreskrifter och riktlinjer, som fastställs av riksdag och regering. Många förhållanden regleras dessutom genom avtal, som sluts mellan statens arbetsgivarverk och olika personalorganisationer eller mellan kommunerna och personalorganisationerna. Grundläggande bestämmelser om skolverksamheten ingår i en särskild lag, skollagen. Denna innehåller bl.a. föreskrifter om primärkommunens skyldighet att anordna grundskola och om skolpliktens längd. Lagar som rör förhållanden på arbetsmarknaden och i arbetslivet gäller också i skolan. Arbetsmiljölagen, lagen om anställningsskydd, lagen om offentlig anställning och lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen innehåller föreskrifter om bl.a. skyddsombud och personalens anställnings förhållanden. Genom lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) garanteras de anställda bl.a. rätt till information och förhandlingar före beslut om viktigare förändringar i skolans verksamhet. Olika lagar om arbetstagares rätt till ledighet, exempelvis för vård av barn och för studier, gäller också skolans personal liksom lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. Genom lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan ges arbetstagare, som är medlem i förening, rätt till ledighet för att för föreningens räkning arbeta i skolan, exempelvis inom tid för icke timplanebunden verksamhet (fria aktiviteter). Lagbestämmelser kompletteras av förordningar, som regeringen utfärdar. Den viktigaste förordningen på skolområdet är skolförordningen. I denna regleras mera detaljerat bl.a. undervisningens organisation, sammansättning av olika konferenser, skolledningens och lärarnas arbetsskyldighet, behörighet till och organisation av tjänster som skolledare och lärare, beslutsrätt i olika frågor och möjligheter att överklaga skilda beslut. I skolförordningen ingår en bestämmelse om att regeringen utfärdar läroplan för grundskolan. Läroplanen är samhällets styrinstrument för skolan och dess personal. Den består av två delar, en allmän del och ett kommentarmaterial som ansluter till denna. I läroplanens allmänna del anges mål och riktlinjer för skolans verksamhet. Där ingår också timplaner, föreskrifter för timplaner samt kursplaner. Mål och riktlinjer utgår från skollagens målformulering, utvecklar innebörden i målen och anger de riktlinjer som skall ligga till grund för den lokala planeringen i skolstyrelser, rektorsområden, skolenheter, arbetsenheter och klassråd. Skolförordningen ger i vissa fall mer detaljerade bestämmelser än riktlinjerna vad gäller främst beslutsrätt och organisation. Riktlinjer och förordning måste därför i dessa fall läsas parallellt. I timplaner och föreskrifter till timplanerna anges den tid olika ämnen eller ämnesgrupper på olika stadier normalt skall omfatta för varje elev. Kursplanerna beskriver i mål och huvudmoment undervisningens inriktning och innehåll i olika ämnen. Läroplanens allmänna del innehåller kurs planer för de ämnen som är gemensamma för alla. Där ingår också kursplaner för tyska och franska (B-språk), hemspråk och svenska som främmande språk samt riktlinjer för den maskinskrivning som obligatoriskt ingår i elevernas färdighetsträning. Som stöd för det lokala utvecklingsarbetet ingår i läroplanen också ett omfattande kommentarmaterial. Detta utges, förnyas och aktualiseras fortlöpande. Det innehåller inga föreskrifter. Avsikten är i stället att materialet skall beskriva aktuella problem och svårigheter - sådana de upplevs av dem som arbetar ute i skolan - och från den utgångspunkten diskutera alternativa metoder att söka bemästra svårigheterna och arbeta i den riktning som målen för skolan anger. Erfarenheter och forskningsresultat inarbetas successivt i förnyade versioner av kommentarerna. Olika målkonflikter belyses. Redovisningen av forskning, försöksverksamhet, erfarenheter från skolans dagliga arbete och av aktuella problem kan bilda utgångspunkt för diskussion och beslut om olika arbetssätt, stoffurval och organisationsformer. Tillsammans med information, fortbildning, lokalt utvecklingsarbete och läromedelsutveckling bör kommentarmaterialet kunna bidra aktivt till en förnyelse av innehåll, arbetssätt och organisation. Kommentarmaterialet bör därigenom kunna ge inspiration till de arbetsplaner och det utvecklingsprogram som skall utformas lokalt inom varje rektorsområde. Kommentarmaterialet behandlar ämnesspecifika problem och alternativa arbetssätt. Det skall dessutom belysa olika centrala frågor i skolans inre arbete. I första hand skall materialet därvid ge information och uppslag inom följande områden -arbetsplaner -träning av grundläggande färdigheter -resursfördelning i kommun och rektorsområde -utvärdering i klass, arbetsenhet, rektorsområde och kommun -hjälp till elever med svårigheter -det fria studievalet -elevernas eget ansvar för arbetet i skolan -föräldramedverkan i skolan -föreningsmedverkan i skolan -kulturlivet och skolan -skola och arbetsliv -skoldagens utformning -nationella minoriteter, bl.a. invandrarfrågor. För verksamheten inom specialskolan och sameundervisningen utger skolöverstyrelsen (SÖ) kompletterande anvisningar. 1980 års läroplan för grundskolan Mål och riktlinjer Skolans mål Den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och ungdom har till syfte att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar. (Skollagen 1§) Grundskolan är en del av samhället. Läroplanen speglar demokratins samhällssyn och människosyn: människan är aktiv, skapande, kan och måste ta ansvar och söka kunskap för att i samverkan med andra förstå och förbättra sina egna och sina medmänniskors livsvillkor. Skolans innehåll och arbetssätt måste vara så utformat att det befrämjar denna samhälls- och människosyn. Skolan har skyldighet att ge eleverna ökat ansvar och medinflytande i takt med deras stigande ålder och mognad. Det är en huvuduppgift för skolan att eleverna får goda kunskaper och färdigheter. Skolan skall genom skolarbetet och i samarbete med hemmen stimulera elevernas verksamhetslust och fostra dem till ansvar, till goda arbets och fritidsvanor och till ett demokratiskt handlingssätt. Kunskaper, färdigheter, normer och värderingar skall genom skolans försorg inte endast föras vidare från en generation till nästa utan även aktivt bearbetas och vidareutvecklas. Likvärdig utbildning Alla skall, oberoende av kön, geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i grundskolan. Skolstyrelsen bör verka för att eleverna grupperas så att en så allsidig social sammansättning som möjligt uppnås i klasser och arbetsenheter. Oavsett val av kurser, ämnen och fria aktiviteter i grundskolan skall alla elever ha samma möjligheter att fortsätta studier inom gymnasieskolan. Under den praktiska arbetslivsorienteringen skall alla elever få ökad kännedom om arbetets värde och om arbetslivets villkor. Genom tonvikt på grundläggande kunskaper och färdigheter skall skolan ge alla elever en god start. Barn är olika då de kommer till skolan. Skolan bör heller inte sträva efter att göra dem lika. När de lämnar skolan bör de göra det med bibehållen individualitet och särprägel och med en uppövad förmåga att respektera individuali teten hos andra människor. Skolans insatser skall planeras och krav ställas utifrån varje barns aktuella förutsättningar. Skolan har skyldighet att ta väl hand om alla elever och att stödja och uppmuntra envar att utveckla sin förmåga och sina intressen. Ett särskilt ansvar har skolan för elever med svårigheter och för barn och ungdom som tillhör olika minoriteter. Skolan kan därför inte ge alla lika mycket hjälp. Den måste speciellt och i samverkan med andra stödja dem som av olika anledningar har särskilda svårigheter. Elev med annat hemspråk än svenska har rätt att få en med andra elever likvärdig utbildning. Skolan måste - samtidigt som den stärker dessa elevers språkutveckling - aktivt ta till vara deras kulturarv. Kunskaper och färdigheter Regering och riksdag har beslutat om skolans innehåll. Urvalet av kunskapsområden har skett med hänsyn till vårt nutida och framtida samhälle och till den kulturkrets vi tillhör. Eleverna tillägnar sig kunskaper och färdigheter även utanför skolan. Redan då de kommer till skolan har de kunskaper och erfarenheter men också vetgirighet och nyfikenhet. Skolan måste i sitt arbete knyta an till detta. Det är dess uppgift att från denna utgångspunkt leda elevernas kunskapssökande in på väsentliga områden och successivt under nio år vidga deras perspektiv och fördjupa deras kunskaper. Eleverna skall därför få insikt i centrala begrepp och sammanhang som kan bilda grunden för deras kunskapsutveckling. Kunskapsinhämtandet är en aktiv och skapande process och innebär ett träget arbete som syftar till ett bestämt mål. En undervisning i grundskolan, som mekaniskt leder barnen genom stoff och problem utan att de lär sig att behärska grundläggande begrepp och förstå övergripande sammanhang, kan ha negativa följder för deras självtillit och motivation och därmed för hela deras arbets- och livssituation. Genom en obligatorisk kurs, som omfattar samma ämnen och stoffområden i alla landets skolor, vill samhället ge en gemensam referensram och en likvärdig grundutbildning till alla medborgare. Därutöver skall skolan ge eleverna sådana kunskaper som har sin utgångspunkt i ett personligt intresse- och studieval. Inom grundskolan ges ingen utbildning som syftar till speciella yrken. De kunskapsområden som skall behandlas skall vara av grundläggande betydelse för alla, oavsett kommande verksamhet. Skolan skall därför bl.a. ge eleverna insikter i livsåskådningsfrågor, de stora samlevnads och överlevnadsfrågorna, internationella frågor, naturvetenskap och teknik, hushållning med resurser, miljöfrågor, ekonomiska frågor, arbetslivs- och arbetsmarknadsfrågor, kulturfrågor, familjefrågor, sexualfrågor, invand rarfrågor, lag och rätt, trafikfrågor samt farorna med alkohol, narkotika och tobak. Alla elever skall få kunskaper i minst ett främmande språk. Kunskaper som är av betydelse för vardagslivet skall spela en stor roll. Innehållet i skolans verksamhet anges i kursplaner för olika ämnen eller ämnesgrupper och i riktlinjer för studie- och yrkesorientering (syo) och fria aktiviteter. Kursplanerna består av mål och huvudmoment. I målen anges ämnets inriktning och de centrala begrepp inom olika stoffområden, som eleverna skall få insikt i, och de färdigheter de skall öva. I olika huvudmoment anges stoff, som belyser dessa centrala begrepp och som eleverna skall arbeta med, liksom olika vägar att öva färdigheter. Inom ett huvudmoment har lärare och elever i olika klasser och arbetsenheter möjlighet och skyldighet att välja de arbetsområden som engagerar och intresserar dem. Det kan innebära individuella arbetsuppgifter eller skilda uppgifter för olika grupper. Med utgångspunkt i ett historiskt perspektiv måste arbetet ha en konkretisering i nutiden och en inriktning mot framtiden för att ge eleven god beredskap att möta ändrade förutsättningar och nya krav. I valet av innehåll finns därför alltid en spänning mellan elevernas omedelbart upplevda behov och intressen och de kunskaper de behöver på sikt för att kunna fungera i samhället i övrigt. Det är skolans uppgift att söka brygga över denna motsättning och utnyttja drivkraften i elevernas spontant upplevda kunskapsbehov för orientering inom vidare områden. Tala, läsa, skriva och räkna utgör grunden för det mesta av det arbete som utförs i skolan och i vuxenlivet. Förmågan att bilda begrepp, tänka och tillägna sig kunskaper liksom tilliten och den inre tryggheten hos ett barn är i hög grad beroende av barnets förmåga att använda de olika medlen för att kommunicera med andra. De grundläggande färdigheterna har avgörande betydelse för övriga studier, för yrkesverksamhet, för återkommande utbildning och inte minst för att ge människor möjligheter att hävda sina rättigheter i samhället. Att elever tränar och systematiskt får utveckla de grundläggande kommunikationsfärdigheterna, tala, läsa, skriva och räkna, måste därför vara centralt i skolarbetet. Förutsättningarna för en allsidig färdighetsutveckling varierar mellan olika barn. Skolan kan framför allt bidra till att eleverna utvecklas positivt genom att de systematiskt får träna och utveckla sina färdigheter i sin egen takt. Skolan måste anslå tillräckligt med tid för detta. Det är viktigt att kommunikationsfärdigheterna grundläggs så tidigt som möjligt och befästs genom hela skolgången. Träningen får inte ensidigt koncentreras till ämnena svenska och matematik. Den måste naturligt ingå också i andra ämnen och aktiviteter, inte tränas isolerat och utanför motiverande sammanhang under lektionerna. Eleverna bör här, som i annat skolarbete, ställa upp näraliggande, individuella mål och tillsammans med föräldrarna och lärarna följa och utvärdera sina framsteg. Skolan måste lägga stor vikt vid en allsidig utveckling av elevernas färdigheter. Grund för en utveckling som individ och medborgare i vidare mening utgör också andra färdigheter, exempelvis att kunna uttrycka sig med hjälp av bild, att kunna organisera sina studier och att fungera i samarbete med andra i arbetslag och grupper. Likaså skall skolan betona de tekniskt-praktiska vardagsfärdigheterna. Varje människa behöver dessa för att klara boende, arbete och fritid. Människan omger sig med allt fler tekniska hjälpmedel. Genom att föra in vardagskunskaper och vardagsfärdigheter i många olika ämnen är det möjligt att ge barnen respekt för att hushålla med resurser och bruksföremål och för möjligheterna att återanvända vardagstingen. Med utgångspunkt i barnens vardagliga erfarenheter måste skolan ge eleverna insikt i de stora överlevnadsproblem som världen står inför. Alla måste bli medvetna om vikten av att hushålla med jordens resurser av energi, vatten, skog och odlingsbar mark liksom om de kriser som kan hota världssamhället genom överbefolkning, arbetslöshet och vidgade klyftor mellan rika och fattiga länder. Genom ett historiskt perspektiv bör eleverna få kunskap om naturvetenskapens roll för utvecklingen av vårt nuvarande samhälle och vår levnadsstandard liksom om de faror som är förknippade med användningen av tekniken. Fostran och utveckling Skolan skall fostra. Det innebär att skolan aktivt och medvetet skall påverka och stimulera barn och ungdomar att vilja omfatta vår demokratis grundläggande värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk, vardaglig handling. Skolan skall därför utveckla sådana egenskaper hos eleverna som kan bära upp och förstärka demokratins principer om tolerans, samverkan och likaberättigande mellan människorna. Att väcka respekt för sanning och rätt, för människans egenvärde, för människolivets okränkbarhet och därmed för rätten till personlig integritet är en huvuduppgift för skolan. Detta innebär bl.a. att skolan skall fostra eleverna till insikt om att ingen människa får utsättas för förtryck och att ingen med problem och svårigheter får lämnas åt sitt öde. Var och en har ett ansvar för att försöka minska andra människors smärta, lidande och förnedring. Samlivet i det demokratiska samhället måste utformas av fria och självständiga människor. Skolan skall därför verka för jämställdhet mellan kvinnor och män. Skolan skall söka grundlägga solidaritet med eftersatta grupper inom och utom landet. Den skall aktivt verka för att invandrarna i vårt land innefattas i samhällsgemenskapen. Den skall också grundlägga en vilja att söka fredliga lösningar av konflikter. Det betyder att skolan skall sträva efter att ge eleverna en förmåga att leva sig in i och förstå hur andra människor har det och en vilja att handla med också deras bästa för ögonen. Skolan kompletterar hemmets påverkan och fostran. Huvudansvaret vilar alltid på hemmet. I samarbete med hemmen har skolan ett medansvar för att barnen utvecklas till demokratiska och ansvarstagande människor. De vuxna i skolan skall stödja föräldrarna i deras uppgift att fostra. Skolan har å sin sida rätt att förvänta att föräldrarna stöder dess arbete. Det har stor betydelse att även föräldrarna accepterar och söker främja demokratins principer och regelsystem. Därigenom kan barn och ungdomar få uppleva att hemmet och skolan är delar av samma omvärld. Barns fostran och personliga utveckling är oupplösligt förenad med deras arbete att inhämta och utveckla kunskaper och färdigheter. De omständigheter under vilka barn och ungdomar tillägnar sig kunskaper och färdigheter är därför viktiga för deras fostran. Det handlar om hela den anda som präglar en skolenhet. De vuxnas förväntningar och krav och den roll de spelar som barns och ungdomars förebilder i ord och handling påverkar den bild de unga får av sig själva liksom deras attityder till kunskap, arbete och etiska frågor. Verksamheten i skolan likaväl som i samhället i övrigt bygger på politiska beslut som har tillkommit i demokratisk ordning. Dessa beslut kommer till uttryck i lagar och föreskrifter. Eleverna måste liksom de vuxna efterleva dessa regler. Samtidigt som skolan håller fast vid detta skall den klargöra att man aldrig med hjälp av samhällets lagar får undertrycka grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Den gemensamma, demokratiska livshållning, som skolan i nära samarbete med hemmen skall föra vidare till barnen, innebär att de vuxna bör sträva efter att fostra barnen med minsta möjliga tvång. De skall söka förankra de etiska normerna i barnets egen personlighet och konkreta omvärld. Människans etiska utveckling främjas aldrig av blind lydnad, men ej heller av vuxnas likgiltighet. Ett barns moral formas genom kontakt och gemenskap med människor som barnet har tillit till och vill likna. Barn måste få bearbeta moraliska problem och normkonflikter och även ta ansvar för att lösa sådana problem i konkreta vardagssituationer. I våra gemensamma, grundläggande värderingar ryms många problem och konflikter. Kollisioner mellan mål och verklighet bör inte döljas bakom utslätade formuleringar. Frågor om konflikter, deras orsaker och lösningar skall lyftas fram i samtal och diskussioner i många sammanhang. Skolan skall aktivt påverka barnen att ta ställning i dessa frågor. Med utgångspunkt i de grundläggande värderingarna måste varje klass och varje skola utforma de regler som barn, skolpersonal och föräldrar tillsammans kommer överens om är nödvändiga för att arbetet och samvaron skall fungera i klassen och i skolan. Dessa regler för vardagslivet skall kännas angelägna just i den situation som råder och upprätthållas konsekvent. Det gäller också att gemensamt bestämma vilka följder olika överträdelser av reglerna skall ha. Reglerna skall fortlöpande utvärderas av elever, lärare och föräldrar tillsammans. Varje barn och vuxen måste själv ta ansvar för att överenskommelser följs. Samtidigt behöver var och en de andras stöd. Den starkares ansvar för och omsorg om den svagare måste klart betonas. Att vara till nytta, att erkännas för sin egen skull, att få ta ansvar är påtagliga och grundläggande behov för alla barn. Detta måste varje skolenhets vuxna och barn dra de praktiska konsekvenserna av utifrån de förutsättningar som finns just på deras skola. Respekten för människans egenvärde och aktningen för andra skall likaså vara den etiska grunden för skolans arbete med frågor i vilka människor i vårt land har skiljaktiga värderingar. I skolarbetet ställs man dagligen inför frågor där det föreligger olika uppfattningar. Det kan gälla livsåskådning, politik, sociala värderingar eller moral, det kan gälla människosyn och historieuppfattning, det kan gälla stilriktningar och smak. Skolan tar emot barn ur alla grupper och åsiktsläger i samhället. Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att dessa inte blir påverkade från skolans sida till förmån för den ena eller den andra av inbördes kämpande åskådningar och uppfattningar. I frågor, där det föreligger olika uppfattningar, skall skolans undervisning därför vara saklig och allsidig. Skolan skall vara öppen för att skiljaktiga värderingar och åsikter framförs och hävda betydelsen av ett personligt engagemang. Samtidigt skall skolan hävda vår demokratis väsentliga värden och klart ta avstånd från allt som strider mot dessa. Skolan får alltså inte ställa sig neutral eller passiv i fråga om det demokratiska samhällets grundläggande värderingar. Skolan måste i stället medvetet verka för dessa värderingar och fostra eleverna till att respektera dem. Riktlinjer för arbetet I Innehåll och samverkan Skolan - ett centrum för samarbete Grundskolan är samhällets största insats för barn och ungdom. I den vistas alla i nio år. Den utgör därför ett naturligt centrum för en bred samverkan mellan föräldrar, elever och skolans personal, med förskola och fritidsverksamhet, med sociala myndigheter och yrkeslivet, med föreningar, organisationer, kulturinstitutioner och kulturarbetare. Till skolstyrelsens uppgift hör att i samarbete med andra kommunala nämnder ta initiativ till och verka för gemensam planering i syfte att utnyttja befintliga resurser på bästa sätt. Omtanke om elevernas psykiska och fysiska hälsa skall prägla skolans arbete och miljö. Såväl lärare som skolledning, elevvårdspersonal och annan personal skall i samverkan med elever och föräldrar verka för en god arbetsmiljö. Skoldagen All verksamhet under skoldagen skall präglas av skolans mål och har därför ett pedagogiskt syfte. Ett framgångsrikt arbete fordrar i skolan - liksom på andra arbetsplatser - en helhetssyn på all verksamhet. Denna kommer till uttryck bland annat i den samlade skoldagen. Det ankommer på skolstyrelsen att besluta när samlad skoldag skall införas. Vid ett successivt genomförande beslutar skolstyrelsen också om vilka klasser som skall omfattas av samlad skoldag. Den beslutar dessutom om skoldagens längd inom de ramar skolförordningen anger. För verksamhet under skoldagen är skolstyrelsen huvudman. Så långt det är möjligt bör ansvaret dock vara decentraliserat till rektorsområde och arbetsenhet. På mellanstadiet och högstadiet skall eleverna delta i fria aktiviteter i den utsträckning som anges i föreskrifter för timplanerna, även om samlad skoldag inte har införts. Beslut om samlad skoldag medför att kommunen därutöver skall svara för omsorg och aktiviteter även under den återstående del av skoldagen, som inte upptas av lektioner. Skolarbetets inriktning och innehåll under lektionerna anges i kursplaner för olika ämnen och ämnesgrupper. Inom ramen för läroplanens riktlinjer och bestämmelser är det en uppgift för skolans personal och elever att med hjälp av de resurser som står till buds utforma den egna arbetsdagen. Skoldagens utformning ger också goda förutsättningar för information och diskussion om hur barnoch ungdomsfrågor kan lösas inom olika delar av kommunen. Olika elevgrupper bör själva få svara för vissa program under skoldagen. Skolan bör dessutom engagera föräldrar, föreningar och representanter för t.ex. sociala organ, kultur- och fritidsförvaltning. Det är väsentligt att fritidshemmens lokaler och verksamhet naturligt kopplas till skoldagen. Fritidsgårdar, bibliotek och föreningslivets lokaler bör om möjligt utnyttjas så att ett rikt utbud och en god samverkan kan uppnås. Skoldagen skall innehålla tid för avkoppling och vila. Alla har behov av att under fria former tala med varandra om upplevelser och händelser liksom av att tänka och bearbeta upplevelser i lugn och ro. Som riktlinjer för planeringen av fria aktiviteter under skoldagen bör gälla: att tillgodose och stimulera elevernas verksamhetsbehov, sociala kontaktbehov och behov av kulturell stimulans, att stimulera elevernas egen föreningsverksamhet och därvid se till att den betraktas och behandlas som elevernas egen angelägenhet, organiserad och ledd av dem själva, att stimulera till deltagande i skolans beslutsprocesser och gå eleverna tillhanda med hjälp och stöd i elevrådsarbetet, att bredda kontakterna med vuxna, verksamma utanför skolan, att bredda kännedomen om ortens förenings-, kultur- och fritidsliv och stimulera till engagemang och aktivt deltagande i detta, att engagera elever i skilda åldrar och av olika kön i samma grupper, att erbjuda en trygg omsorg om barnen i de lägre åldrarna, att speciellt söka engagera svagmotiverade elever och hos dem skapa en positiv attityd till skolan, att utveckla ett naturligt och otvunget umgänge mellan elever och vuxna. Fria aktiviteter som en naturlig del av skolans verksamhet kan bli ett led, inte bara i utökad och förbättrad omsorg om eleverna, utan också i en förbättring av individualiserings- och stödmöjligheterna inom skolan. För att lyckas måste skolan både anknyta till existerande intressen och skapa nya, utvecklande intressen. Skolans personal och ledare i ungdomsföreningar och studieförbund måste på ett aktivt sätt medverka och informera eleverna om olika möjligheter. Många aktiviteter kan eleverna själva organisera och leda. Undersökningar har visat att eleverna ofta väljer slentrianmässigt och att valen styrs av tradition, kön och nöjesindustrins utbud. Skolan bör stimulera till nya grepp för att få variation och förnyelse. Id eburna, hobbybetonade, idrottsliga och estetiska verksamheter bör befrämjas liksom en inriktning på natur- och miljövårdsfrågor. Skolan skall förmedla kännedom om och kontakt med fritidsgrupper och organisationer utanför skolan. Därigenom kan den ge eleverna bestående intressen som kan leda till en meningsfull fritid. Ensidighet i urvalet bör skolan undvika genom att tillse att fria aktiviteter innehåller ett variationsrikt program under läsåret. Verksamheten kan organiseras i många former. I det följande anges några av dem. Tid bör anslås för gemensamma samlingar. Dessa kan innehålla information och diskussion, program med kulturella och sociala inslag, presentation av organisationer, föreningar och olika yrkesgrupper. Så långt möjligt bör de bygga på elevernas egna aktiviteter. De kan ordnas för en eller ett par arbetsenheter, för hela årskurser eller stadier och, där så är lämpligt och möjligt, för en hel skolenhet. Inom varje klass bildar klassföreståndare och elever tillsammans ett klassråd. Klassrådets verksamhet är en viktig del av skolans reguljära arbete. Det kan - utom under lektioner - sammanträda under tid för morgonsamling och tid för fria aktiviteter. Till denna kan också förläggas elevernas egen föreningsverksamhet, t.ex. sammankomster med elevrådet. Skolbiblioteket bör om möjligt vara tillgängligt under hela skoldagen. Där kan eleverna utveckla sina intressen genom att läsa böcker, tidningar och tidskrifter. Det är ofta skolans bästa utrymme för självständiga studier, för arbete i grupp eller studiecirkel. Kulturnämnd och kulturorganisationer bör kunna utnyttja skolan som forum för kulturaktiviteter, utställningar, sagostunder m.m. Fria aktiviteter måste ge utrymme för elevernas eget ansvar för delar av arbetet inom skolan. Detta kan ske på många olika sätt och bör ges så stor omfattning som möjligt med hänsyn till elevernas förutsättningar och mognad. Elever och elevgrupper bör hjälpa till med dagliga göromål i skolan. De bör medverka i lokalvård, i biblioteks- och reproduktionsarbete och utföra enklare reparationer. De bör kunna svara för servering och dukning i samband med skolluncher. De kan - t.ex. samordnat med temaarbeten - arbeta med utformning av skolgården. Aktivitet och ansvar, inte en passiv serviceinställning, måste prägla elevernas roll i skolan. Ett annat medel att utveckla en social ansvarskänsla och stärka sammanhållningen i skolan är fadderverksamhet. Äldre elever kan hjälpa yngre barn i förskolan, i undervisningen, i skolbiblioteket eller hjälpa nyinflyttade elever till rätta. Äldre elever bör få leda olika gruppaktiviteter. Klasser i högre årskurser kan ta hand om nya klasser i skolan, t.ex. i samband med skolstart och stadieövergångar. Elever bör kunna delta i planeringen och genomförandet av friluftsdagar och lägerskolor. Under arbete i grupper, ledda av föreningar, lärare, fritidspersonal, kulturarbetare, föräldrar, elever och andra bör eleverna få möjligheter att utveckla olika intressen. På lågstadiet kan man anknyta till vad eleverna är vana vid från tiden i förskolan. Gränserna mellan lektioner och fria aktiviteter kan bli flytande. Det kan upplevas positivt att under fria aktiviteter få tid att göra färdig en arbetsuppgift som påbörjats under lektionerna. Fri och skapande verksamhet, sång, musik, dramatik, arbete med bild, sagor och korta samlingsstudier stimulerar fantasi och känsla. På mellanstadiet och högstadiet - och i många fall redan på lågstadiet - kan man samlas kring olika frågor som har sitt ursprung i lektionernas arbetsområden eller i teman och tillvalskurser. Det är också viktigt att man inom olika ämnen fortlöpande söker nya vägar och genom diskussioner, medverkan av kulturarbetare och föreningsföreträdare och läsning av litteratur ger eleverna stimulans till en berikande fritid utanför skoldagen. Andra aktiviteter kan ha anknytning till allmänt idrottsliga, hobbybetonade, estetiska och id eburna intressen. Hit hör exempelvis lagidrotter, folkdans, bild- och formarbete, djurvård, orkesterspel, motorkunskap, modellbygge och maskinskrivning. En tredje grupp av aktiviteter är de som organiseras av ledare för olika organisationer. Denna verksamhet är ofta medvetet profilerad. Den kan till en väsentlig del vara identisk med övriga aktiviteter men också vara en del av organisationernas ungdomsarbete. Till sitt innehåll måste den anpassas efter elevernas ålder och mognad. (Om samverkan skola - föreningar se s. 13 f.) Ett omfattande inslag kan bli elevernas musikaliska sysselsättningar. För att möjliggöra elevdeltagande i ännu större omfattning än de fria aktiviteterna medger får rektor befria elever från lektioner under sammanlagt 20 undervisningstimmar per år för att de skall kunna delta i musikverksamhet. Samverkan mellan skola och förskola Skolledningen liksom personalen i förskolan har ett ansvar för att alla barn och föräldrar får kontakt med den skola där barnet skall börja. Vid skolstarten bör kontakten mellan hem och skola ske i samverkan med förskolan. Målet bör vara att övergången från förskola till skola blir så mjuk att barnen upplever verksamheten i de båda skolformerna som kontinuerlig. De som arbetar i förskola och grundskola bör ta del av innehåll och arbetssätt i varandras skolformer. Genom studiebesök, gemensamma konfe renser och/eller arbete inom den andra skolformen bör man främja en samstämmighet i synen på arbetssätt och barns utveckling. För barn med annat hemspråk än svenska är detta speciellt viktigt, eftersom språkutvecklingen är beroende av att förskolans och skolans insatser för dessa barn är konsekventa och väl genomtänkta. De barn som skall börja skolan men inte går i förskola bör ägnas särskild uppmärksamhet. I samverkan med föräldrar och förskola skall skolan söka förhindra att enskilda elever får problem vid skolstarten. Grupper av olika storlek och varierande arbetssätt ger möjlighet att anpassa skolan till elevernas skiftande mognad. Möjlighet för vissa barn att få börja skolan före sju års ålder regleras i skolförordningen. Uppskov med skolstarten får ske, om barnet inte har nått den mognad som fordras för att delta i undervisningen.Avgörande skall här vara föräldrarnas inställning och deras uppfattning om barnets behov. Om skolstarten skjuts upp ett år, skall barnet beredas plats i förskolan. Deltagande i förskolans verksamhet är då obligatoriskt. Samverkan mellan skola och hem Hemmet har det primära och huvudsakliga ansvaret för elevernas fostran och vård. Skolans verksamhet skall vara ett stöd för hemmet i en fostran utformad efter de grundläggande demokratiska värderingarna i vårt samhälle. Det kan vara av stor betydelse att skillnader i normer och uppfattningar i olika frågor blir diskuterade mellan skola och föräldrar så att man kan överbrygga eventuella motsättningar. Det råder närvaroplikt i skolan. Föräldrar är skyldiga att övervaka att barnet fullgör sin skolgång. Om en elev måste vara frånvarande, t.ex. på grund av sjukdom, skall föräldrarna eller den hos vilken eleven vistas, snarast anmäla hindret till skolan. Frånvaro skall såvitt möjligt förhandsanmälas. I skolan fordras närvarokontroll och registrering för att föräldrarna skall kunna vara säkra på att eleven är i skolan under skoldagen. Ett sådant system skall ge möjlighet till snabb kontakt med hemmen. Skolan har ansvar för att hemmen underrättas, om förhandsanmälan inte skett, och för att frånvaro i mer betydande grad följs upp. Om skolan skall kunna bidra till varje elevs positiva utveckling behöver den känna till elevens hela situation. Skolan bör därför hålla sig orienterad om elevens hemmiljö. Föräldrarna skall ges tillfälle att följa skolans arbete och bör få medverka i detta. Kontakten mellan skola och hem gynnas av att båda parter lär känna varandra. Ansvaret för att kontakter kommer till stånd vilar på skolan. Skolan skall understödja också samverkan mellan olika barns föräldrar så att de tillsammans kan diskutera bl.a. skoldagens utformning, ordningsregler och insatser för elevernas fritid. Skolan är skyldig att ta kontakt med föräldrarna till samtliga barn två gånger varje läsår. Klassföreståndaren har ansvar för dessa kontakter. De personliga samtalen och direktkontakten med föräldrarna är värdefulla. Kontakterna kan därför ske i form av enskilda samtal. Eleverna bör om möjligt få delta i dessa. Det är angeläget att hemspråkslärarna deltar i samtalen med invandrarbarn och deras föräldrar liksom att speciallärarna medverkar vid samtal om barn med särskilda svårigheter. Men också klassmöten kan vara betydelsefulla. Flera kontaktformer bör utvecklas och utnyttjas. De enskilda samtalen har bl.a. till uppgift att i årskurserna 1-7 ersätta och i årskurserna 8 och 9 komplettera den information till föräldrarna som förr gavs huvudsakligen i form av betyg. Föräldrarna måste kunna följa sina barns studier och få veta hur barnen utvecklas. Lärarna skall vid dessa samtal söka ge en nyanserad bild av eleverna och inte begränsa samtalen enbart till elevernas studieresultat. De bör också utnyttja möjligheterna att få del av föräldrarnas kunskaper om och syn på sina barn så att skolans bild av eleverna kan bli så allsidig som möjligt. Erfarenheten visar att det är svårt att få kontakt med alla föräldrar. Skolan måste då själv aktivt söka upp föräldrarna för att nå det nödvändiga samarbetet. Förstärkningsresursens icke undervisningsbundna del kan utnyttjas för att möjliggöra behövliga insatser. Föräldrarnas kontakt med skolan bör inte inskränkas till ett par kontakttillfällen per år. Skolan har också en förpliktelse att regelbundet under elevernas studietid informera hemmen om grundskolans utformning, om läroplan och arbetssätt, om vilka möjligheter till fortsatt utbildning eller uppgifter inom arbetslivet som står till buds. Åhörardagar och gemensamma utflykter kan ge föräldrarna ytterligare inblick i skolans arbete. Föräldrar är en tillgång i skolans arbete genom att de representerar en stor fond av erfarenhet och kunskap om olika yrken och verksamheter i samhället. De kan därmed aktivt bidra till elevernas utbildning genom att berätta om olika verksamheter, informera om sitt arbete, om hobbies och föreningar, underlätta studiebesök, ställa sig till förfogande för intervjuer eller organisera grupper under fria aktiviteter. De kan aktivt stödja lärarnas och elevernas arbete på att förbättra skolans miljö. Samverkan mellan skola och föreningar I svensk demokrati spelar frivilliga organisationer och föreningar en stor roll. Skolan bör stödja de organisationer och folkrörelser och det fritidsliv som ungdomen själv organiserar, lika väl som skolan i sin tur får stöd från dem. Arbetet inom organisationer och föreningar kan ge skolan stimulans att pröva olika arbetsformer. Genom att eleverna under skoldagen får kontakt med närsamhällets föreningar kan de få impulser till meningsfyllda fritidsaktiviteter. Föreningarna kan i skolan möta elevernas behov av engagemang. Skolstyrelsen, eller på skolstyrelsens uppdrag skolledningen, skall efter samråd med berörda lärare ta initiativ till samverkan genom att bjuda in företrädare för föreningar. Föreningarna kan göra sina insatser under lektioner men främst under tiden för fria aktiviteter och på tid före eller efter skoldagen. Skolledningen och berörda lärare måste ha möjlighet att väl planera verksamheten både vad gäller tid och lokaler. Föreningarnas medverkan måste ske inom de ramar som skoldag, resurser och tillgängliga lokaler erbjuder. För all verksamhet under skoldagen gäller de allmänna målen för skolan. Inom denna ram bör föreningarna själva få svara för verksamhetens utformning under fria aktiviteter. Föreningar med bestämda program, exempelvis religiösa samfund och politiska föreningar, skall ha rätt att verka för sin uppfattning. Det åligger skolstyrelsen och skolledningen att svara för balans och allsidighet genom urvalet av föreningsaktiviteter. Det kan ibland inträffa att endast vissa politiska föreningar eller vissa trossamfund har möjlighet eller intresse att medverka i skolan. Detta får då inte hindra all verksamhet. I stället bör skolans lärare i tillräcklig omfattning på lektioner orientera om och belysa andra id eer, så att eleverna kan få en helhetsuppfattning baserad på en så allsidig information som möjligt. Strävan bör dock vara att föreningar med olika åskådningar själva medverkar i skolan. Skolan och kulturlivet Skolan kan göra många viktiga insatser på det kulturella området. Ansvaret för att förverkliga de kulturpolitiska uppgifterna vilar på skolans alla ämnen. Ett speciellt ansvar har dock de ämnen som har till uppgift att utveckla elevernas uttrycks- och kommunikationsförmåga i en strävan att skapa en god barn- och ungdomskultur. Genom undervisningen i t.ex. svenska, bild, musik, slöjd och idrott får alla elever grundläggande insikter i olika uttryck för mänskliga känslor, stämningar och erfarenheter. De får också en träning i eget skapande som är ett led i personlighetsutvecklingen. De konstnärliga uttrycksmedlen, i form av t.ex. teater och bild, utgör viktiga medel för att göra stoffet levande i olika ämnen och för att redovisa arbetsresultat och uttrycka opinioner. Temastudier underlättar verksamheter som drama och film. I arbetet med tema är biblioteken en viktig resurs. Skolans roll som kulturcentrum bör emellertid inte begränsas till den obligatoriska undervisningen. Genom skolan skall eleverna också komma i kontakt med olika kulturyttringar såsom konserter, teaterföreställningar, filmförevisningar och konstutställningar. Eftersom skolan omfattar alla barn och ungdomar motverkar man att många kulturevenemang annars bara når vissa grupper. Inom ramen för tillval eller olika fria aktiviteter kan eleverna, mer ingående få utveckla sina intressen inom olika kulturområden. Medel för viss frivillig musikundervisning bedriven av grundskolans musiklärare ingår i förstärkningsresursen. Samverkan med det fria organisationslivet och den kommunala musikskolan kan också betyda mycket. Under fria aktiviteter finns, liksom under lektioner, möjligheter för kulturarbetare av skilda slag att medverka i skolan. Grupper kring teater, film, bild och dans kan anordnas av skolan. Olika elevgrupper på skolan bör få möjlighet att gå ut med egna program till andra klasser, stadier eller skolor. Detta kan ofta vara ett bra sätt att medverka till att bearbeta olika problem i skolan, t.ex. kring mobbning och kring frågor om alkohol och narkotika. Skolan och arbetslivet Skolan måste arbeta i samverkan med näringslivet och med arbetslivet i övrigt. Det innebär att skolan bedriver en del av sin verksamhet utanför skolbyggnaderna i form av studiebesök och exkursioner och som praktisk arbetslivsorientering. Skolan arbetar vidare med material och exempel från arbetslivet. De förhållanden som råder där skall så långt möjligt konkretiseras i undervisningen. Detta betyder att också andra än de som är anställda i skolan skall kunna medverka i arbetet både under lektioner och i fria aktiviteter. Skolledningen skall ta initiativ för att söka få till stånd en så bred samverkan som möjligt. Många med specialkompetens och yrkeserfarenhet av olika arbetsmiljöer kan därigenom medverka i undervisningen i skolan. Lärarnas arbete kan kompletteras genom medverkan av t.ex. arbetare och tjänstemän, företrädare för arbetsgivare och arbetstagare, skyddsombud och skyddsingenjörer. En aktiv medverkan från arbetsförmedlingarna är naturlig. Föräldrar kan vara en stor tillgång för skolan om de kan komma och berätta om olika verksamheter. Äldre människor kan genom att skildra arbetsliv förr i tiden ge eleverna perspektiv på dagens situation. Den icke lärarbundna delen av förstärkningsresursen möjliggör sådana insatser. Under tiden i grundskolan skall eleverna genom skolans försorg få en praktisk arbetslivsorientering. Till den skall anslås upp till tio veckor. Den omfattningen kan emellertid inte uppnås omedelbart i varje kommun, bl.a. av det skälet att det kan vara svårt att få fram tillräckligt antal platser för verksamheten. Den praktiska arbetslivsorienteringen skall dock omfatta minst sex veckor för varje elev under hela grundskoletiden. Genom arbetslivsorienteringen och genom skolans studie- och yrkesorientering skall eleverna tillägna sig kunskap om olika verksamhetsområden, arbetsmiljöer, arbetsuppgifter och yrken och om arbetets betydelse för människorna och samhället. De skall skaffa sig insikt i partsförhållandena i arbetslivet, i de olika synsätt och intressen, som parterna företräder, och kunskaper om lagar och avtal, om arbetsgivares och arbetstagares rättigheter och skyldigheter, om sambanden mellan dessa faktorer och om företagsamhetens förutsättningar. De skall få kunskap om arbetsförmedlingarnas uppgifter och service till arbetssökande och arbetsgivare. I skolan skall eleverna i olika ämnen få möjligheter att bearbeta sina erfarenheter, så att dessa kan bidra till ett väl övervägt studie och yrkesval. Arbetslivsorienteringen skall liksom skolans övriga verksamhet motverka sådana begränsningar i studie- och yrkesvalet, som beror på traditionellt könsrolls- och statustänkande eller social och kulturell bakgrund. Den skall inriktas mot jämställdhet mellan könen i familj, arbetsliv och samhälle i övrigt. Arbetslivsorienteringen är liksom övrig studie- och yrkesorientering i vid mening en angelägenhet för alla i skolan. Den skall i olika former ingå i skolans verksamhet från första till sista årskursen och i övergången från skola till arbetsliv. Kunskaper om arbetslivet och arbetsmarknaden kan förvärvas både genom praktisk verksamhet inom och utom skolan och genom undervisningen i skolans olika ämnen. All arbetslivserfarenhet - också elevernas egen från fritid och ferier - bör tillvaratas i skolarbetet. Även skolans eget arbetsliv och de olika personalgruppernas uppgifter och situation bör således uppmärksammas. I årskurs 9 skall studie- och yrkesorienteringen intensifieras, bl.a. genom elevernas direkta kontakter med olika utbildningsvägar. I samband med intagningen till gymnasieskolan och den uppsökande studie- och yrkesorienteringen måste skolan tillgodose vissa elevers särskilda behov av vägledning inför val av utbildning och av kontakt med arbetslivet. De direkta arbetslivskontakterna skall ske i form av studiebesök och längre perioder under vilka eleverna aktivt deltar i verksamheten på arbetsplatserna. Skolstyrelsen skall besluta om arbetslivskontakternas sammanlagda längd inom ramen sex till tio veckor och om deras förläggning inom stadier och årskurser. Besluten skall förberedas i det lokala planerings rådet (SSA-rådet). Genom arbetslivsorienteringen skall elever under högstadietiden genom minst veckolånga perioder skaffa sig erfarenheter från var och en av föl jande tre arbetslivssektorer: -Teknik och tillverkning -Handel, kommunikation, service, jord- och skogsbruk -Kontor och förvaltning, vård och undervisning. Skolan skall därvid verka för att eleverna kombinerar valen inom de tre sektorerna på ett sådant sätt, att de ger pojkar inblick i kvinnodominerade yrken och flickor i mansdominerade. Urval av stoff Planering av studierna Målen för olika ämnen eller ämnesgrupper anger studiernas inriktning och de begrepp, som varje elev skall få insikt i, liksom de väsentliga färdigheter eleven skall få lära sig tillämpa. I olika huvudmoment anges stoff, som belyser begreppen och som eleverna skall arbeta med, liksom olika vägar att öva färdigheter. Lärare och elever kan därutöver också välja att arbeta med andra stoffområden, som gör eleverna förtrogna med de begrepp som anges i målen. Planeringen i klasserna - eller i arbetsenheterna eller i andra former som skolan själv väljer - innebär att lärare och elever avgör hur lång tid de vill ägna åt olika moment, i vilken ordning de skall ta upp olika frågor, med vilka metoder frågorna skall bearbetas och vilka läromedel man kan använda. Men dessutom måste lärarna i planeringen tillsammans med eleverna ange vilka insikter i en fråga eller vilka färdigheter som man vill ha uppnått efter en viss tid. För elevernas motivation är det centralt att de har näraliggande, klara etappmål att sträva emot. De måste kunna uppleva att de lyckas, lär sig något och gör framsteg. Det är också viktigt att motivet för att lära sig en viss bestämd kunskap klargörs. Diffus orientering är förödande för motivationen. Eftersom planeringen görs gemensamt av lärare och elever, kan läraren ta hänsyn till elevernas olika förutsättningar. Vid planeringen måste man utgå från de centrala begreppen i målen och från kursplanernas huvudmoment. Först därefter bör valet av lämpliga läromedel - studiebesök, lärobok, tidningar, experiment - komma in. Vid den konkreta planeringen i skolan skall man utgå från den tid som står till förfogande. Har man kommit överens om att en del av tiden i ett ämne skall anslås till temaarbeten, måste stoffmängden i övrigt anpassas därefter. Tillräcklig tid måste avsättas för praktisk tillämpning, för att bearbeta aktuellt stoff och för ett undersökande arbetssätt. Att skaffa sig kunskaper genom att läsa är både nödvändigt och önskvärt, men skolarbetet får inte begränsas till enbart bokliga studier för att möjliggöra presentation av mer stoff. Utgångspunkten bör så långt möjligt vara iakttagelser och experiment. Urvalsprinciper Mängden av fakta är oändlig. Fonden av kunskaper - insikter i samband mellan olika fakta - är överväldigande och ökas genom forskningens framsteg för varje dag. De färdigheter vi behöver behärska är också av många slag och ställer stora krav på övning. Inom skolan måste därför göras ett strängt begränsat urval av lärostoff. Ett sådant urval är redan gjort i de olika ämnenas och ämnesgruppernas mål. Huvudmomenten innebär ytterligare en begränsning genom att de anvisar väsentliga områden som belyser målen. Men även inom ett huvudmoment måste lärare och elever göra ett urval av stoff. Följande principer bör vara till ledning. -Lärare och elever måste söka komma överens om den kärna av kunskaper som är nödvändig för alla att känna till i dagens samhälle och som behövs för fortsatta studier. Arbetet bör inriktas på att alla elever säkert behärskar denna grundkurs. Därigenom får de en fond av fasta kunskaper som gör det lättare för dem att arbeta på egen hand inom tillvalskurser, teman och fria aktiviteter och senare i arbete och fortsatta studier. -Läromedel innehåller därutöver också mängder av i övrigt önskvärda kunskaper för fördjupningsuppgifter i olika sammanhang. Dessa får inte förväxlas med de nödvändiga baskunskaperna. -Tillfällen till övning av grundläggande färdigheter att tala, läsa, skriva och räkna skall ges eleverna i många ämnen. Träningen får inte ensidigt koncentreras till svenska och matematik. Sakprosa sysslar eleverna främst med i andra ämnen än svenska. Skriv- och räkneuppgifter hör hemma inom en grupp av ämnen. Att kunna uttrycka sig med hjälp av bild är på samma sätt en färdighet som berör många ämnen. Detsamma gäller de grundläggande studietekniska färdigheterna. Att kommunikationsfärdigheterna ges en central plats innebär på intet sätt att de skall tränas isolerat och utanför motiverande sammanhang under lektionerna. Skrivträning bör självklart inte gälla stoff utan intresse för eleverna. Uttrycksförmåga är beroende av vetande. Eleverna lär sig använda ord samtidigt som de lär sig begrepp och ställer frågor. Språket utformas i ett samspel med andra människor. Barns arbete med bilder, med litteratur och drama, med konstnärliga uttrycksmedel över huvud taget främjar deras språkutveckling. Betoningen av färdigheter får således inte leda till en ensidig metodik med isolerade, formella övningar. -Vardagskunskaper och vardagsfärdigheter skall spela en stor roll i skolan. Dit hör kunskaper som berör hushåll, familj, samlevnadsfrågor och teknik liksom exempelvis förmågan att kunna skriva maskin. Eleverna måste som konsumenter kunna kritiskt värdera de varor och budskap de utsätts för. Mer traditionellt stoff kan behöva vika för att skolan tillräckligt skall kunna anknyta till den verklighet, som dagligen omger eleverna. -Eleverna bör inom ramen för olika ämnen få rikliga tillfällen att bearbeta etiska frågeställningar och konflikter. Exempel bör därvid ges på positiva insatser och möjligheter. -Internationella förbindelser spelar en allt större roll. Det är nödvändigt att i skolan välja stoff som låter eleverna inse vårt samhälles internationella beroende och därmed vikten av internationella kontakter och internationellt samarbete. Samhällsorienterande ämnen, bild och musik spelar liksom litteraturläsning stor roll. Invandrarelever och deras föräldrar kan vara en stor tillgång för att förmedla kännedom om andra länders kultur. Det är skolans uppgift att fostra eleverna så att de känner solidaritet med andra länder, folkslag och kulturer. Det är också skolans uppgift att fostra eleverna att förstå och känna samhörighet med minoritetsgrupper inom vårt eget land. Skolan måste göra aktiva insatser för att eleverna skall förstå utvecklingsländernas problem och vårt beroende av dessa länder. Saklighet och allsidighet Urvalet och behandlingen av stoff i alla ämnen skall präglas av saklighet och allsidighet. Genom att göra undervisningen saklig och allsidig uppfyller skolan på bästa sätt kravet på objektivitet. Därigenom fostras eleverna till att utveckla ett självständigt och kritiskt betraktelsesätt och en vilja till saklig bedömning. De stimuleras till ett personligt engagemang och ett fördjupat intresse. Kravet på saklighet och allsidighet måste beaktas jämsides med andra krav som kan och bör ställas på både lärare, undervisning och läromedel. Ett pedagogiskt krav är exempelvis att tryckta läromedel skall vara skrivna på ett medryckande och livfullt sätt och stimulera till kritisk debatt. Ett annat krav som alltid är aktuellt i forskning, undervisning och nyhetsförmedling är att stoffet skall vara väsentligt och relevant. Det är viktigt att skolan skiljer på innebörden i begreppen saklighet och allsidighet och på deras tillämpningsområden. Saklighet innebär bl.a. följande. Läraren skall undvika tendentiös framställning. Innebörden i mångtydiga och vaga begrepp skall klargöras. Läraren måste avhålla sig från att använda tendentiösa beskrivningar och att själv dra förhastade slutsatser. En beskrivning bryter mot denna norm om vissa saker utelämnas och andra framhävs och om framställningen därigenom ger eleverna en skev eller direkt felaktig bild av det som framställs. En färgad beskrivning tjänar ''sändarens'' intresse (t.ex. propaganda, indoktrinering, viss typ av re klam). Allsidighet innebär bl.a. följande. Stoffurvalet skall vara sådant att centrala problem för ämnet, arbetsområdet eller projektet lyfts fram. Undervisningen skall återspegla den dynamik som utmärker olika skeenden. Det är således inte till fyllest att undervisningen tar upp yttre förhållanden och formella ting och tekniker. Den måste dessutom sträva efter att nå "insidan" i varje skeende. Det kan ske bl.a. genom att skolan låter representanter för samfund, partier, organisationer, författare, konstnärer osv. själva presentera sina åskådningar och uppfattningar. Skiljaktiga uppfattningar liksom problem och svårigheter skall öppet redovisas och bearbetas. Värderingar får förekomma. Samhällsfrågor är t.ex. aldrig värderingsfria. Men det skall alltid klart framgå vem det är som står för dem. Så har t.ex. läraren rätt att uttrycka egna värderingar om det klart framgår att de är personliga. Eleverna får inte vilseledas genom uttryck som ''man'', ''torde'', ''anses ofta'', osv. Också våra gemensamma, grundläggande värderingar måste diskuteras. Konflikter mellan mål och verklighet skall belysas med material av olika slag och frågeställningar kring detta skall bearbetas. Det är en viktig uppgift för läraren att klargöra för eleverna vad som är kontroversiellt resp. okontroversiellt i sakfrågor liksom i värderings- och normfrågor och redovisa de argument som kan finnas för att inta en viss ståndpunkt. Inom alla ämnen i skolan måste lärare och elever göra klart för sig vad som är värderingsfrågor i den meningen att man bara kan besvara dem genom att inta en värderande ståndpunkt. Den som skall ta ställning till värderingsfrågor behöver goda kunskaper. Genom tillämpningsövningar bör skolan hjälpa eleverna att inse detta. Kravet på saklighet och allsidighet innebär att eleverna även får veta och får insikt i hur man rationellt argumenterar för olika värdeståndpunkter. Det gör man, när man använder argument som hör till saken och är hållbara. Målet bör vara att eleverna blir motiverade att självständigt ta ställning med respekt för fakta och med öppenhet för sakliga argument. Personligt ställningstagande är elevens eget ansvar. Skolans ansvar är att det underlag som detta ställningstagande grundas på skall vara sakligt och opartiskt. I skolan skall människor med personligt engagemang kunna stimulera barn och ungdomar till personligt ställningstagande. Företrädare för olika föreningar och trossamfund kan medverka i skolans arbete. Kravet på saklighet och allsidighet gäller då det samlade utbudet, för vilket skolstyrelse och skolledning har ansvaret (se s. 13). Skolan är alltid skyldig att klargöra och hålla fast vid de grundläggande demokratiska värderingar som skolan skall söka förmå alla barn och ungdomar att omfatta (se s. 5). Skolan skall ta klart avstånd från allt som strider mot dessa värderingar. Konflikter och konfliktlösningar Saklighet och allsidighet fordrar att samhället inte framställs som konfliktlöst och harmoniskt. I stället är det viktigt att barn får klart för sig sambandet mellan å ena sidan mänskliga, sociala och nationella konflikter och å andra sidan aggression, våld och krig. Skolan måste göra eleverna medvetna om att människor lever under olika ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden och att motsättningar därigenom kan uppkomma mellan olika grupper. Diskussion om konflikter och konfliktlösningar skall utgöra ett naturligt inslag i många sammanhang i skolans undervisning. Detta gäller inte enbart när skolan tar upp frågor om totalförsvar och fred, om lag och rätt och när man behandlar livsåskådningsfrågor. Det är aktuellt i alla ämnen, i klassråd och i andra sammanhang, när man diskuterar och bearbetar relationer mellan människor och de regelsystem människor tillsammans skapar. Det fria studievalet Omfattning För att kunna skapa och vidmakthålla motivation är det nödvändigt att skolan i betydande utsträckning går elevernas intressen till mötes liksom att skolan stimulerar eleverna att utveckla olika intressen. Den enskilda skolan och arbetet i den enskilda klassen måste därför så långt möjligt kunna anpassas efter de intressen som eleverna har eller som lärarna förmår ge dem. Det är därför från denna synpunkt viktigt att det finns betydande möjligheter inom skolan att lokalt utforma program och kurser. Detta kan ske i fördjupningsstudier på alla stadier, individuellt eller i grupp. Men inom skolan finns dessutom en betydande sektor avsedd enbart för elevernas fria studieval. På både låg- och mellanstadierna kan lärare och elever komma överens om att avsätta tid för temaarbeten. På mellanstadiet skall dessutom förekomma tid motsvarande två stadieveckotimmar för fria aktiviteter. Med stadieveckotimme menas summan av de veckotimmar som kan förekomma i ett stadiums tre årskurser. På högstadiet skall fria aktiviteter omfatta tid motsvarande fem stadieveckotimmar. Temastudier är på högstadiet obligatoriska och skall som riktvärde omfatta tolv stadieveckotimmar. Dessutom finns på högstadiet elva stadieveckotimmar avsatta för tillval. Tillval På förslag av rektor beslutar skolstyrelsen i varje kommun vilka kurser som skall kunna väljas inom tillvalsblocket. Rektor skall avge sitt förslag efter samråd med personal, föräldrar och elever. Arbetet inom dessa kurser skall präglas av samma målmedvetenhet som skolans övriga verksamhet. Treåriga kurser i tyska och franska skall alltid erbjudas. Kurserna skall anordnas om antalet elever som väljer respektive språk är lägst fem. För övriga kurser finns ingen gräns för lägsta elevantal. Tillgängliga resurser måste här som inom andra områden avgöra hur stort utbud av kurser som är möjligt. Kursernas längd kan variera från en termin till tre år. Inom det erbjudna utbudet av kurser har föräldrar och elever fritt val. Inför varje nytt läsår skall finnas möjlighet till omval. Den elev som väljer terminskurser måste således välja för både höst- och vårtermin samtidigt, såvida skolans behov av planering fordrar detta. Även språkkursernas längd kan variera. Utöver de treåriga kurserna i tyska och franska kan man således erbjuda kurser i dessa - eller andra språk - som också är kortare än tre år. Vad som skall studeras i de olika tillvalskurserna skall anges i en kursplan. För den lokala skolenheten avger rektor förslag till kursplan efter samråd med berörda lärare och elever. Kursplanen kan ha utarbetats på den lokala skolan, av skolstyrelsen eller av länsskolnämnden. SÖ har som hjälp för det lokala arbetet tagit fram modeller för vissa kursplaner. Länsskolnämnden fastställer kursplan, som är utarbetad av rektor eller skolstyrelse. Kurserna - med undantag av kurser i språk - skall utgöra en fördjupning av eller …