Förordning (1996:615) med instruktion för Institutet för psykosocial medicin

Förordning (1996:615) med instruktion för Institutet för psykosocial medicin SFS nr: 1996:615 Departement/myndighet: Socialdepartementet Utfärdad: 1996-05-30 Omtryck: Ändrad: t.o.m. SFS 2004:565 Övrig text: Upphävd: 2007-10-01 Källa: Regeringskansliet / Lagrummet Uppgifter 1 § Institutet för psykosocial medicin har till uppgift att bedriva och främja forskning i psykosocial medicin. Förordning (2004:565). 2 § Institutet skall särskilt

1. bedriva forskning som är inriktad på praktisk tillämpning inom social-, hälsovårds- och arbetsmarknadsområdena samt på problem med anknytning till dessa områden,
2. ägna uppmärksamhet åt teori- och metodutveckling för vetenskaplig forskning inom institutets verksamhetsområde,
3. fullgöra forskningsuppdrag för i första hand statliga och kommunala myndigheter och organ samt arbetsmarknadens parter,
4. samverka med myndigheter, institutioner och organisationer inom området för institutets verksamhet i syfte att åstadkomma ett effektivt utnyttjande av de samlade resurserna inom området psykosocial medicin,
5. biträda Socialstyrelsen i dess utvecklingsarbete inom den psykosociala medicinen,
6. verka för att erfarenheter och rön från den psykosociala medicinska forskningen blir kända och nyttiggjorda. Förordning (2004:565). 3 § Institutet får ta betalt för sina tjänster enligt grunder som beslutas av institutet. Verksförordningens tillämpning 4 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på institutet med undantag av 4 § andra stycket, 19, 20 och 32 §§. Myndighetens ledning 5 § Föreståndaren är chef för myndigheten. Styrelse 6 § Institutets styrelse består av högst elva personer, föreståndaren medräknad. Föreståndaren är styrelsens ordförande. Personalföreträdare 7 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på institutet. Anställningar m.m. 8 § Föreståndaren anställs genom beslut av regeringen. Annan personal anställs av institutet. Vid anställning av enhetschef skall yttrande från sakkunniga inhämtas. Förordning (2004:565).