Förordning (1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni 1992 om social trygghet

Vad handlar författningen om?

Denna förordning handlar om tillämpningen i Sverige av en nordisk konvention från 1992 om social trygghet mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge. Den syftar till att säkerställa social trygghet för nordiska medborgare och vissa andra personer som arbetar eller vistas i ett annat nordiskt land.

För vem: Medborgare i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge; Flyktingar, statslösa personer och andra personer som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i ett nordiskt land, samt personer som härleder sin rätt från dessa.

Snabbfakta

Land: Sverige
Rättsområde: Social trygghet
Artiklar: 34
Källa: data.riksdagen.se
Texten hämtad: 2026-06-17
Förklaringen uppdaterad: 2026-07-07

Vad reglerar författningen?

Tillämpningen av den nordiska konventionen om social trygghet från 1992 i Sverige.
Vilka svenska myndigheter som är behöriga vid tillämpning av vissa artiklar i konventionen.
Upphävande av äldre förordningar om social trygghet mellan de nordiska länderna.
Definitioner av termer som "nordiskt land", "nordisk medborgare", "lagstiftning", "behörig myndighet", "vårdförmån", "grundpension", "tilläggspension", "bosatt", "EES-avtalet", "EES-land", "förordningen" och "tillämpningsförordningen".

Vem berörs av författningen?

Medborgare i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.
Flyktingar, statslösa personer och andra personer som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i ett nordiskt land, samt personer som härleder sin rätt från dessa.

Vilka är de viktigaste punkterna?

Konventionen gäller för lagstiftning om förmåner vid sjukdom och föräldraskap, invaliditet, ålderdom och dödsfall, arbetsskada, arbetslöshet samt allmänna kontantförmåner för barn.
Konventionen är tillämplig på nordiska medborgare, flyktingar, statslösa och andra personer som inte omfattas av EES-reglerna, men även för personer som omfattas av EES-förordningen i den utsträckning det följer av konventionens bestämmelser.
En medborgare i ett nordiskt land är berättigad till grundpension från ett annat nordiskt land om hen har bott i landet i minst tre år.
Riksförsäkringsverket ska i samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen vara behörig svensk myndighet och förbindelseorgan enligt artikel 8, 18 och 19 i konventionen.

Social trygghet

Förordning (2008:975) om uppgiftsskyldighet i vissa fall på socialtjänstens område

Förordning (2015:211) om statligt stöd till regionala investeringar

Förordning (1996:570) med instruktion för Socialstyrelsen

Förordning (2015:284) med instruktion för Socialstyrelsen

Förordning (1982:887) om tillämpning av en konvention den 25 september 1979 mellan Sverige och Italien om social…

Lag (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten

Socialförsäkringslag (1999:799)

Förordning (2022:81) om viss sjukpenning i förebyggande syfte och viss smittbärarpenning med anledning av sjukdomen…

Social trygghet

Lagtext

Innehåll (34)

1 § Den konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
2 § Konventionen bifogas denna förordning som bilaga
3 § Riksförsäkringsverket skall i samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen
Artikel 1 I denna konvention avses med uttrycken
Artikel 2 1. Denna konvention är tillämplig på all i de nordiska länderna vid
Artikel 3 1. Konventionen är tillämplig på följande personer såvida de inte
Artikel 4 Vid tillämpningen av lagstiftningen i ett nordiskt land likställs
Artikel 5 När enligt ett nordiskt lands lagstiftning en förmån nedsätts om den
Artikel 6 Den som är bosatt i ett nordiskt land skall, i den mån inte annat
Artikel 7 1. För personer, som är sysselsatta i ett annat nordiskt land än det
Artikel 8 Två eller flera nordiska länders behöriga myndigheter kan för särskild
Artikel 9 För personer, som flyttar från ett nordiskt land till ett annat eller
Artikel 10 1. För personer, som är bosatta i ett nordiskt land och äger rätt till
Artikel 11 1. En medborgare i ett nordiskt land är berättigad till grundpension
Artikel 12 En medborgare i ett nordiskt land är, så länge han är bosatt i ett
Artikel 13 1. Finns vid beräkning av grundpension rätt att få medräkna
Artikel 14 Vid fastställande av rätten till tilläggspension äger bestämmelserna
Artikel 15 1. Är i mer än ett nordiskt land de villkor uppfyllda, som gäller för
Artikel 16 Vid fastställande av rätten till förmåner vid arbetsskada och vid
Artikel 17 1. Vid sammanläggning av försäkrings- eller sysselsättningsperioder
Artikel 18 De behöriga myndigheterna skall i samarbete utfärda de bestämmelser
Artikel 19 Vid tillämpning av denna konvention skall myndigheter och
Artikel 20 Artikel 86 i förordningen äger motsvarande tillämpning i fråga om
Artikel 21 Artikel 111 i tillämpningsförordningen äger motsvarande tillämpning
Artikel 22 Denna konvention ger inte rätt till utbetalning av grundpension till
Artikel 23 1. Med avseende på artiklarna 36, 63 och 70 i förordningen och på
Artikel 24 1. Denna konvention gäller inte i fråga om förmåner och avgifter
Artikel 25 Denna konvention skall inte medföra minskning av förmånsbelopp
Artikel 26 1. Har en person förvärvat rätt till grundpension från ett nordiskt
Artikel 27 1. Grundpension till en nordisk medborgare, som intill
Artikel 28 1. Konventionen träder i kraft samma dag som EES-avtalet träder i
Artikel 29 1. Önskar en part uppsäga konventionen skall skriftligt meddelande
Artikel 30 När denna konvention träder i kraft upphör konventionen den 5
Artikel 31 Originaltexten till denna konvention skall deponeras hos det

Förordning (1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni 1992 om social trygghet SFS nr: 1993:1529 Departement/myndighet: Socialdepartementet Utfärdad: 1993-12-09 Omtryck:

Ändrad: t.o.m. SFS 1996:909 Övrig text:

Upphävd: 2004-11-02 Källa: Regeringskansliet / Lagrummet

1 §Den konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och

Norge om social trygghet som har undertecknats den 15 juni 1992 skall gälla som förordning här i landet.

2 §Konventionen bifogas denna förordning som bilaga

3 §Riksförsäkringsverket skall i samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen

vara behörig svensk myndighet vid tillämpning av artikel 8 och 18 i konventionen samt vara förbindelseorgan enligt artikel 19 i konventionen.

Övergångsbestämmelser 1993:1529 Denna förordning träder i kraft den dag regeringen bestämmer. (I kraft den 1 januari 1994, 1993:1646).

Genom förordningen upphävs 1. förordningen (1981:1284) om tillämpning av en konvention den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet, 2. förordningen (1982:911) om tillämpning av en överenskommelse den 25 oktober 1982 om tillämpning av konventionen den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet m.m., 3. förordningen (1987:946) om tillämpningen av en nordisk överenskommelse om förmåner vid arbetslöshet.

Den upphävda förordningen (1981:1284) om tillämpning av en konvention den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet gäller dock till och med den 30 september 1996 i fråga om social omvårdnad och bidragsförskott.

Förordning (1996:909).

Bilaga Nordisk konvention om social trygghet Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge som finner att den nordiska konventionen om social trygghet från år 1981, som ersatte den ursprungliga konventionen från år 1955, har varit av stor betydelse för att tillförsäkra nordiska medborgare, som arbetar eller vistas i ett annat nordiskt land samma sociala trygghet som landets egna medborgare, som konstaterar att det till följd av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) kommer att vara detta avtals regler om social trygghet som skall tillämpas på nordiska medborgare som arbetar eller vistas i ett annat nordiskt land, som anser att det finns behov av nordiska regler om social trygghet för personer, som inte omfattas av EES-reglerna, dels en begränsad krets av nordiska medborgare, dels medborgare från tredje land, som anser att det även finns behov att upprätthålla vissa nordiska regler om social trygghet som kompletterar EES-reglerna om social trygghet, har kommit överens om att sluta en ny nordisk konvention om social trygghet med nedan angivna lydelse:

Avdelning I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1I denna konvention avses med uttrycken

a)"nordiskt land" vart och ett av de fördragsslutande länderna;

b)"nordisk medborgare'' medborgare i ett nordiskt land;

c)"lagstiftning" lagar, förordningar och andra författningar rörande de i artikel 2 första stycket angivna grenarna av social trygghet; dock inte i den mån därigenom regleras förhållanden mellan å ena sidan ett eller flera nordiska länder och å andra sidan ett eller flera länder utanför Norden;

d)"behörig myndighet" i Danmark 1. Socialministern 2. Arbetsministern 3. Hälsovårdsministern, i Finland Social- och hälsovårdsministeriet, i Island 1. Hälsovårds- och socialförsäkringsministern 2. Socialministern 3. Finansministern, i Norge 1. Socialdepartementet 2. Arbets- och administrationsdepartementet 3. Barn- och familjedepartementet, i Sverige regeringen (Socialdepartementet), eller den myndighet som nämnda myndigheter förordnar;

e)"inrättning" myndighet eller institution som tillhandahåller en förmån;

f)"vårdförmån" dels kostnadsfrihet, kostnadsnedsättning eller kostnadsersättning för sjukvård, däri inbegripet tandvård, havandeskapsvård, förlossningsvård, läkemedel, proteser och andra hjälpmedel, dels ersättning för resor som företas i samband med sjukvård som nu sagts;

g)"grundpension" allmän pension som inte beräknas på grundval av fullgjorda sysselsättningsperioder, tidigare förvärvsinkomst eller erlagda avgifter, samt tilläggsförmåner till sådan pension;

h)"tilläggspension" allmän pension som beräknas på grundval av fullgjorda sysselsättningsperioder, tidigare förvärvsinkomst eller erlagda avgifter, samt tilläggsförmåner till sådan pension;

i)"bosatt" att någon är bosatt i ett land enligt landets folkbokföring, om inte särskilda skäl föranleder annat;

j)"EES-avtalet" avtalet den 2 maj 1992 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet;

k)"EES-land" ett land som är omfattat av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet;

l)"förordningen"

Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, med de ändringar och tillägg som anges i bilaga VI till EES-avtalet;

m)"tillämpningsförordningen"

Rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, med de ändringar och tillägg som anges i bilaga VI till EES-avtalet.

Artikel 21. Denna konvention är tillämplig på all i de nordiska länderna vid

varje tillfälle gällande lagstiftning avseende följande grenar av det sociala trygghetssystemet:

a)förmåner vid sjukdom och föräldraskap,

b)förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall,

c)förmåner vid arbetsskada,

d)förmåner vid arbetslöshet,

e)allmänna kontantförmåner för barn.

2.Vid godkännandet av denna konvention skall varje nordiskt land ge in en förteckning över den lagstiftning som reglerar de i första stycket nämnda grenarna av social trygghet. Därefter skall varje land årligen före februari månads utgång till det danska utrikesministeriet anmäla de ändringar i förteckningen som föranleds av lagstiftning som antagits under föregående kalenderår.

Artikel 31. Konventionen är tillämplig på följande personer såvida de inte

omfattas av förordningen:

a)nordiska medborgare,

b)flyktingar som avses i artikel 1 i konventionen den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning och protokollet den 31 januari 1967 till nämnda konvention,

c)statslösa som avses i artikel 1 i konventionen den 28 september 1954 om statslösa personers rättsliga ställning,

d)andra personer som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i ett nordiskt land,

e)personer som härleder sin rätt från någon under a) - d) nämnd person.

2.I den utsträckning det följer av bestämmelserna i konventionen gäller konventionen även för personer som omfattas av förordningen.

Artikel 4Vid tillämpningen av lagstiftningen i ett nordiskt land likställs

medborgare i ett annat nordiskt land med landets egna medborgare, om inte något annat följer av bestämmelserna i artiklarna 11--13.

Artikel 5När enligt ett nordiskt lands lagstiftning en förmån nedsätts om den

sammanträffar med andra förmåner, skall detta kunna tillämpas även när den sammanträffar med motsvarande förmåner som utges enligt ett annat nordiskt lands lagstiftning.

Avdelning II

Bestämmelser om tillämplig lagstiftning

Artikel 6Den som är bosatt i ett nordiskt land skall, i den mån inte annat

följer av andra bestämmelser i denna avdelning, omfattas av lagstiftningen i bosättningslandet.

Artikel 71. För personer, som är sysselsatta i ett annat nordiskt land än det

där de är bosatta, eller som är sysselsatta i två eller flera nordiska länder eller som tillhör den resande personalen vid flyg- eller landtransportföretag eller som tillfälligt utsänds av sin arbetsgivare från ett nordiskt land för att utföra arbete i ett annat nordiskt land äger bestämmelserna i avdelning II i förordningen och i avdelning III i tillämpningsförordningen motsvarande tillämpning.

2.Som arbete i ett nordiskt land räknas även arbete med undersökning och utvinning av naturtillgångar på detta lands kontinentalsockel sådan denna bestäms i Genèvekonventionen den 29 april 1958 om kontinentalsockeln.

3.Bestämmelsen i andra stycket gäller även för personer som omfattas av förordningen.

Artikel 8Två eller flera nordiska länders behöriga myndigheter kan för särskilda

persongrupper eller personer överenskomma om undantag från bestämmelserna i denna avdelning.

Avdelning III

Särskilda bestämmelser om rätt till förmåner

Kapitel 1. Vårdförmåner och dagpenning vid sjukdom och

föräldraskap

Artikel 9För personer, som flyttar från ett nordiskt land till ett annat eller

som är bosatta i ett nordiskt land och äger rätt till vårdförmåner där och under tillfällig vistelse i ett annat nordiskt land blir i behov av sjukvård eller som utför arbete i ett annat nordiskt land än det där de är bosatta, samt för deras familjemedlemmar äger bestämmelserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen och i avdelning IV kapitlen 1 och 2 i tillämpningsförordningen motsvarande tillämpning.

Artikel 101. För personer, som är bosatta i ett nordiskt land och äger rätt till

vårdförmåner där och som under tillfällig vistelse i ett annat nordiskt land erhåller vårdförmåner, svarar vistelselandet för de merutgifter för hemresa till bosättningslandet, som uppkommer genom att vederbörande till följd av sitt sjukdomstillstånd måste använda dyrare färdsätt än han eljest skulle ha använt.

2.Bestämmelsen i första stycket gäller även för personer som omfattas av förordningen.

3.Bestämmelsen i första stycket äger inte tillämpning på personer som får tillåtelse att resa till ett annat nordiskt land för att där få nödvändig behandling.

Kapitel 2. Förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall

Grundpension

Artikel 111. En medborgare i ett nordiskt land är berättigad till grundpension

från ett annat nordiskt land när han har förvärvat rätt till pension från detta land på grundval av minst tre års bosättning i landet.

2.Perioder under vilka någon har uppburit pension från ett annat EES-land medräknas inte vid prövning om bosättningskravet enligt första stycket är uppfyllt.

3.Kravet i första stycket kan inte uppfyllas genom att bosättnings- och försäkringsperioder i andra länder åberopas. Bestämmelserna i avdelning III kapitlen 2, 3 och 8 i förordningen och i avdelning IV kapitlen 1, 3 och 8 i tillämpningsförordningen äger i övrigt motsvarande tillämpning i förhållande till lagstiftningarna i de andra nordiska länderna vid beräkning av grundpension enligt denna artikel.

Artikel 12En medborgare i ett nordiskt land är, så länge han är bosatt i ett

EES-land, berättigad till grundpension som han har förvärvat rätt till i ett nordiskt land.

Artikel 131. Finns vid beräkning av grundpension rätt att få medräkna

framtida bosättningstid efter pensionsfallets inträffande från mer än ett nordiskt land medräknas endast en del av den framtida bosättningstiden vid beräkningen i vart och ett av länderna. Denna del bestäms på grundval av de faktiska bosättningstider, som används vid pensionsberäkningen, efter förhållandet mellan den faktiska bosättningstiden i det berörda landet och den sammanlagda faktiska bosättningstiden i länderna.

2.Bestämmelsen i första stycket gäller även för personer som omfattas av förordningen.

Tilläggspension

Artikel 14Vid fastställande av rätten till tilläggspension äger bestämmelserna

i avdelning III kapitlen 2, 3 och 8 i förordningen och i avdelning IV kapitlen 1, 3 och 8 i tillämpningsförordningen motsvarande tillämpning i förhållande till lagstiftningarna i de andra nordiska länderna.

Artikel 151. Är i mer än ett nordiskt land de villkor uppfyllda, som gäller för

att beräkna tilläggspension på grundval även av antagande om försäkringsperioder som skulle ha fullgjorts om pensionsfallet inte hade inträffat, medräknas endast en del av de framtida försäkringsperioderna vid beräkningen i vart och ett av länderna.

Denna del bestäms på grundval av de faktiska försäkringsperioder, som används vid pensionsberäkningen, efter förhållandet mellan den faktiska försäkringsperioden i landet och den sammanlagda faktiska försäkringsperioden i länderna.

2.Bestämmelsen i första stycket gäller även för personer som omfattas av förordningen.

Kapitel 3. Förmåner vid arbetsskada

Artikel 16Vid fastställande av rätten till förmåner vid arbetsskada och vid

beräkning av förmånernas storlek äger bestämmelserna i avdelning III kapitel 4 i förordningen och i avdelning IV kapitel 4 i tillämpningsförordningen motsvarande tillämpning mellan de nordiska länderna.

Kapitel 4. Förmåner vid arbetslöshet

Artikel 171. Vid sammanläggning av försäkrings- eller sysselsättningsperioder

och vid fastställande av rätten till och beräkning av storleken av förmåner vid arbetslöshet äger bestämmelserna i avdelning III kapitel 6 i förordningen och i avdelning IV kapitel 6 i tillämpningsförordningen motsvarande tillämpning i förhållandet mellan de nordiska länderna. Förordningens artikel 69 och artikel 70 skall dock inte gälla på grund av bestämmelsen i detta stycke.

2.Kravet på försäkrings- eller sysselsättningsperioder enligt förordningens artikel 67 tredje stycket gäller inte den som antingen har utfört arbete i sådan utsträckning att han eller hon har omfattats av lagstiftningen om förmåner vid arbetslöshet eller har uppburit sådana förmåner i det nordiska land där ansökan om förmåner görs. Dock skall arbetet ha utförts eller förmåner vid arbetslöshet ha uppburits inom en femårsperiod från dagen för ansökan om arbete hos den offentliga arbetsförmedlingen och, i förekommande fall, om medlemskap i vederbörande arbetslöshetskassa.

3.Bestämmelsen i andra stycket gäller även personer som omfattas av förordningen.

Avdelning IV

Övriga bestämmelser

Artikel 18De behöriga myndigheterna skall i samarbete utfärda de bestämmelser

som fordras för att säkerställa en enhetlig nordisk tillämpning av denna konvention.

Artikel 19Vid tillämpning av denna konvention skall myndigheter och

inrättningar i erforderlig utsträckning bistå varandra. I varje nordiskt land skall finnas ett särskilt förbindelseorgan som utses av den behöriga myndigheten.

Artikel 20Artikel 86 i förordningen äger motsvarande tillämpning i fråga om

handlingar, förklaringar, besvär eller överklaganden som getts in till en myndighet i ett annat nordiskt land än det där den behöriga myndigheten finns.

Artikel 21Artikel 111 i tillämpningsförordningen äger motsvarande tillämpning

mellan de nordiska länderna vid återkrav av obehörigen mottagna belopp och vid regresskrav av utgivna socialbidrag.

Artikel 22Denna konvention ger inte rätt till utbetalning av grundpension till

den som inte är bosatt i ett EES-land. Konventionen ger heller inte rätt till förvärvande av rättigheter utanför EES-länderna.

Artikel 231. Med avseende på artiklarna 36, 63 och 70 i förordningen och på

artikel 105 i tillämpningsförordningen avstår de nordiska länderna, om inte annat avtalas mellan två eller flera av länderna, från varje återbetalning mellan länderna av utgifter för vårdförmåner vid sjukdom och moderskap samt vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, för förmåner till arbetslösa som söker arbete i ett annat land än det behöriga samt för administrativ och medicinsk kontroll.

2.Avståendet från återbetalning omfattar inte vårdförmåner till personer, som enligt förordningens artikel 22 första stycket c) och artikel 55 första stycket c) fått tillstånd att resa till ett annat nordiskt land för att där få den nödvändiga vård som hans tillstånd kräver.

3.Bestämmelserna i denna artikel gäller för förmåner till personer som omfattas av förordningen liksom för förmåner till personer som omfattas av denna konvention men inte omfattas av förordningen.

Artikel 241. Denna konvention gäller inte i fråga om förmåner och avgifter

för tid före dess ikraftträdande.

2.Vid bestämmande av rätt till förmåner på grund av denna konvention skall även försäkrings-, sysselsättnings- och bosättningsperioder före konventionens ikraftträdande beaktas.

Artikel 25Denna konvention skall inte medföra minskning av förmånsbelopp

som utgår vid konventionens ikraftträdande.

Artikel 261. Har en person förvärvat rätt till grundpension från ett nordiskt

land på grundval av bosättning i landet under en period innan denna konvention träder i kraft under vilken han samtidigt har förvärvat rätt till tilläggspension i ett annat nordiskt land, skall för denna period beräknas grundpension endast från sistnämnda land som om han hade varit bosatt där.

2.Bestämmelsen i första stycket äger motsvarande tillämpning på personer som omfattas av förordningen.

Artikel 271. Grundpension till en nordisk medborgare, som intill

konventionens ikraftträdande har utgetts enligt bestämmelserna i den nordiska konventionen den 5 mars 1981 om social trygghet eller enligt den nationella lagstiftningen i ett eller flera länder, omräknas enligt bestämmelserna i förordningen eller i denna konvention på ansökan av den berättigade eller efter beslut av den myndighet som utbetalar pensionen.

2.Har någon ansökt om omräkning av pensionen inom två år efter konventionens ikraftträdande utges den omräknade pensionen med verkan från konventionens ikraftträdande. Detsamma gäller när pensionsmyndigheten inom samma tid har underrättat pensionsmyndigheten i ett annat nordiskt land om beslutet att räkna om pensionen.

3.Pensionen bestäms enligt de regler som gäller från konventionens ikraftträdande på grundval av vederbörandes ålder och bosättningstid då pensionsfallet inträffade.

4.Är den sammanlagda grundpensionen efter omräkning enligt första stycket lägre än den grundpension personen från samma tidpunkt skulle ha rätt till enligt bestämmelserna i den nordiska konventionen den 5 mars 1981 om social trygghet utges ett tillägg till pensionen som utgör skillnaden mellan den omräknade grundpensionen och grundpensionen beräknad enligt tidigare gällande regler. Tillägget justeras varje år per den 1 januari på grundval av de pensionsbelopp, som gäller vid detta tillfälle, och utges med samma belopp under hela året. Tillägget utges från det land som utbetalade grundpensionen enligt tidigare gällande regler.

5.För en person, som efter flyttning från ett nordiskt land till ett annat vid konventionens ikraftträdande uppbar grundpension från utflyttningslandet enligt artikel 20 i den nordiska konventionen den 5 mars 1981 om social trygghet, kan tillägget utges längst till den tidpunkt då rätten till grundpension från utflyttningslandet skulle ha upphört enligt tredje stycket i nämnda artikel.

6.Bestämmelserna i denna artikel äger motsvarande tillämpning på personer som omfattas av förordningen.

Artikel 281. Konventionen träder i kraft samma dag som EES-avtalet träder i

kraft för de nordiska länderna under förutsättning att samtliga parter har meddelat det danska utrikesministeriet att de godkänner konventionen.

2.För Färöarnas, Grönlands och Ålands del träder konventionen i kraft 30 dagar efter det Danmarks respektive Finlands regering har meddelat det danska utrikesministeriet att Färöarnas landsstyrelse och Grönlands landsstyrelse respektive Ålands landsskapsstyrelse har meddelat att konventionen skall gälla för Färöarna och Grönland respektive Åland.

3.Det danska utrikesministeriet skall underrätta de övriga parterna och Nordiska ministerrådets sekretariat om mottagandet av dessa meddelanden och om tidpunkten för konventionens ikraftträdande.

Artikel 291. Önskar en part uppsäga konventionen skall skriftligt meddelande

härom tillställas det danska utrikesministeriet som har att underrätta de övriga parterna härom och om meddelandets innehåll.

2.Uppsägningen gäller endast den part som verkställt densamma och äger giltighet från och med ingången av det kalenderår som inträffar minst sex månader efter det att det danska utrikesministeriet mottagit meddelande om uppsägningen.

3.Uppsägs konventionen skall rättigheter som förvärvats på grund av konventionen alltjämt bestå.

Artikel 30När denna konvention träder i kraft upphör konventionen den 5

mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet med senare ändringar att gälla. Samtidigt upphör överenskommelsen den 12 november 1985 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om förmåner vid arbetslöshet att gälla. Bestämmelserna om social omvårdnad och bidragsförskott i konventionen den 5 mars 1981 skall dock fortsätta att gälla.

Artikel 31Originaltexten till denna konvention skall deponeras hos det

danska utrikesministeriet, som skall tillställa de övriga parterna bestyrkta kopior av texten.

Till bekräftelse härav har de befullmäktigade ombuden undertecknat denna konvention.

Utfärdad i Köpenhamn den 15 juni 1992 i ett exemplar på svenska, danska, finska, isländska och norska, vilka texter alla har samma giltighet.

För Sveriges regering: Carl-Johan Groth För Danmarks regering: Else Winther Andersen För Finlands regering: Johannes Bäckström För Islands regering: Ingvi S. Ingvarsson För Norges regering: Arne Arnesen

AI-förklaring utifrån den officiella lagtexten. Vägledande, ersätter inte juridisk rådgivning.