Förordning (1986:734) om tillämpning av en konvention den 27 maj 1985 mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater om social trygghet
Vad handlar författningen om?
Denna lag reglerar tillämpningen i Sverige av en konvention om social trygghet mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater, undertecknad den 27 maj 1985. Den syftar till att samordna socialförsäkringssystemen mellan de två länderna.
För vem: Medborgare i Sverige och Amerikas Förenta Stater; Flyktingar och statslösa personer som omfattas av relevanta konventioner.
Tidsfrister:
- En person som utsänds av en arbetsgivare till det andra landet för en period som inte förväntas överstiga 60 månader, omfattas av lagstiftningen i det utsändande landet.
Snabbfakta
- Land
- Sverige
- Rättsområde
- Social trygghet
- Artiklar
- 26
- Källa
- data.riksdagen.se
- Texten hämtad
- Förklaringen uppdaterad
Vad reglerar författningen?
- Tillämplig lagstiftning för social trygghet i Sverige och USA.
- Rätt till förmåner och skyldighet att betala avgifter inom social trygghet.
- Villkor för att räkna med försäkringsperioder från det andra landet för att få förmåner.
- Undantag från vissa bestämmelser efter överenskommelse mellan behöriga myndigheter.
Vem berörs av författningen?
- Medborgare i Sverige och Amerikas Förenta Stater.
- Flyktingar och statslösa personer som omfattas av relevanta konventioner.
- Personer som arbetar eller är bosatta i Sverige eller USA och har kopplingar till det andra landets socialförsäkringssystem.
Vilka är de viktigaste punkterna?
- Konventionen gäller från och med den 1 januari 1987.
- För Sveriges del avses med "behörig myndighet" Riksförsäkringsverket.
- Konventionen är tillämplig på lagstiftning om folkpension och tilläggspension i Sverige, samt federala system för ålders-, efterlevande- och invalidpension i USA.
- En person som utsänds av en arbetsgivare till det andra landet för en period som inte förväntas överstiga 60 månader, omfattas av lagstiftningen i det utsändande landet.
Social trygghet
Lagtext
Lagtext
Innehåll (26)
- Artikel 1 I denna konvention avses med uttrycken
- Artikel 2 1. Denna konvention är tillämplig på följande lagstiftning om förmåner
- Artikel 3 I den mån ej annat föreskrivs i denna konvention är konventionen
- Artikel 4 I artikel 3 a), b) eller c) nämnda personer, som är bosatta inom en
- Artikel 5 I den mån ej annat föreskrivs i denna konvention skall bestämmelser i
- Artikel 6 I den mån ej annat föreskrivs i denna konvention skall förmåner som
- Artikel 7
- Artikel 8 En person, som i annat fall skulle omfattas av lagstiftningen i båda
- Artikel 9 1. Om en person är anställd som befäl eller medlem i besättningen på
- Artikel 10 1. Bestämmelserna i Wienkonventionen den 18 april 1961 om diplomatiska
- Artikel 11 1. De behöriga myndigheterna i de båda fördragsslutande staterna kan
- Artikel 12 1. Om en person har fullgjort en försäkringsperiod av minst sex
- Artikel 13 1. Medborgare i Förenta Staterna såväl som i artikel 3 b) och c)
- Artikel 14 1. De behöriga myndigheterna skall vidtaga nödiga administrativa
- Artikel 15 1. De fördragsslutande staternas behöriga myndigheter och
- Artikel 16 De behöriga myndigheterna skall snarast möjligt underrätta varandra om
- Artikel 17 De behöriga myndigheterna skall hålla varandra underrättade om de
- Artikel 18 I en fördragsslutande stat medgiven befrielse från avgifter eller
- Artikel 19 En ansökan, besvärsinlaga eller annan handling, som enligt en
- Artikel 20 1. En skriftlig ansökan om förmåner som ingivits till ett
- Artikel 21 1. Utbetalningar enligt konventionen får göras i den utbetalande
- Artikel 22 1. Tvister som uppkommer vid tillämpningen av konventionen skall
- Artikel 23 1. Denna konvention kan ändras i framtiden genom tilläggsavtal som
- Artikel 24 1. Denna konvention skall tillämpas på händelser som inträffat
- Artikel 25 1. Denna konvention kan sägas upp av vardera av de fördragsslutande
- Artikel 26 Konventionen skall träda i kraft första dagen i tredje månaden efter
Förordning (1986:734) om tillämpning av en konvention den 27 maj 1985 mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater om social trygghet SFS nr: 1986:734 Departement/myndighet: Socialdepartementet Utfärdad: 1986-10-23 Omtryck:
Ändrad:
Övrig text: Endast den svenska texten med här.
Upphävd: 2007-11-21 Källa: Regeringskansliet / Lagrummet Den konvention mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater om social trygghet som har undertecknats den 27 maj 1985 jämte en samma dag undertecknad överenskommelse om tillämpning av konventionen skall gälla här i riket från och med den 1 januari 1987.
Konventionen och tillämpningsöverenskommelsen bifogas denna förordning som bilagorna 1--2.
Med behörig myndighet i artiklarna 11, 16 och 17 i konventionen avses för Sveriges del riksförsäkringsverket.
Bilaga 1 Konvention mellan Konungariket Sverige och Amerikas Förenta Stater om social trygghet Konungariket Sveriges regering och Amerikas Förenta Staters regering som önskar reglera de båda staternas förhållanden på den sociala trygghetens område, har kommit överens om följande bestämmelser:
Avdelning I. Allmänna bestämmelser
Artikel 1I denna konvention avses med uttrycken
Artikel 21. Denna konvention är tillämplig på följande lagstiftning om förmåner
och avgifter: a. med avseende på Förenta Staterna, lagstiftningen om federala system för ålders-, efterlevande- och invalidpension: (i) avdelning II i socialförsäkringslagen och därtill hörande föreskrifter med undantag av paragraferna 226, 226 A och 228 i nämnda avdelning och därtill hörande föreskrifter, (ii) kapitel 2 och kapitel 21 i 1954 års lag om inländsk beskattning och föreskrifter till dessa kapitel; b. med avseende på Sverige, lagstiftningen om (i) folkpension, (ii) tilläggspension; varvid dock gäller att konventionen icke berör rätt till förmåner eller skyldighet att betala avgifter inom andra grenar av social trygghet än de ovan nämnda.
Artikel 3I den mån ej annat föreskrivs i denna konvention är konventionen
tillämplig på:
Artikel 4I artikel 3 a), b) eller c) nämnda personer, som är bosatta inom en
fördragsslutande stats territorium, skall vid tillämpningen av denna stats lagstiftning likställas med statens egna medborgare, i den mån ej annat föreskrivs i denna konvention.
Artikel 5I den mån ej annat föreskrivs i denna konvention skall bestämmelser i
en fördragsslutande stats lagstiftning, enligt vilka rätt till eller utbetalning av förmåner är beroende av bosättning eller vistelse inom denna stats territorium, inte tillämpas på i artikel 3 a), b) eller c) angivna personer som är bosatta inom den andra fördragsslutande statens territorium.
Artikel 6I den mån ej annat föreskrivs i denna konvention skall förmåner som
utges enligt lagstiftningen i en av de fördragsslutande staterna utges till medborgare i den andra fördragsslutande staten, som är bosatta inom en tredje stats territorium, på samma villkor och i samma utsträckning som till den första statens medborgare som är bosatta i denna tredje stat.
Avdelning II. Tillämplig lagstiftning om försäkringstillhörighet
Artikel 7
Artikel 8En person, som i annat fall skulle omfattas av lagstiftningen i båda
de fördragsslutande staterna med avseende på självständig förvärvsverksamhet utförd i endera staten och som är bosatt i en fördragsslutande stat, skall omfattas av lagstiftningen endast i den stat där han är bosatt.
Artikel 91. Om en person är anställd som befäl eller medlem i besättningen på
ett fartyg, som för en fördragsslutande stats flagga, och omfattas av lagstiftningen i båda de fördragsslutande staterna, skall han vara underkastad lagstiftningen endast i den stat, vars flagga fartyget för. Vid tillämpning av den föregående meningen förstås med fartyg som för Förenta Staternas flagga ett fartyg som anses som amerikanskt enligt Förenta Staternas lagstiftning.
Artikel 101. Bestämmelserna i Wienkonventionen den 18 april 1961 om diplomatiska
förbindelser och i Wienkonventionen den 24 april 1963 om konsulära förbindelser berörs inte av denna konvention.
Artikel 111. De behöriga myndigheterna i de båda fördragsslutande staterna kan
komma överens om undantag från bestämmelserna i artiklarna 7, 8, 9 och 10 med avseende på enskilda personer eller persongrupper, dock att de berörda personerna skall omfattas av lagstiftningen i en av de fördragsslutande staterna.
Avdelning III. Bestämmelser om förmåner
Kapitel I. Bestämmelser tillämpliga på Förenta Staterna
Artikel 121. Om en person har fullgjort en försäkringsperiod av minst sex
kvartal enligt Förenta Staternas lagstiftning, men inte har fullgjort tillräckligt antal försäkringskvartal för att uppfylla villkoren för rätt till förmåner enligt Förenta Staternas lagstiftning, skall försäkringsorganet i Förenta Staterna för att fastställa rätten till förmåner enligt denna artikel medräkna försäkringsperioder fullgjorda enligt den svenska lagstiftningen om försäkring för tilläggspension i den mån de inte sammanfaller med försäkringsperioder som redan tillgodoräknats enligt Förenta Staternas lagstiftning.
Någon försäkringsperiod skall dock inte tillgodoräknas för kalenderkvartal som redan tillgodoräknats som försäkringskvartal enligt Förenta Staternas lagstiftning. Sammanlagda antalet försäkringskvartal som tillgodoräknas för ett år får icke överstiga fyra.
Kapitel II. Bestämmelser tillämpliga på Sverige
Artikel 131. Medborgare i Förenta Staterna såväl som i artikel 3 b) och c)
angivna personer som icke uppfyller de villkor som enligt den svenska lagstiftningen gäller för dem i fråga om rätt till folkpension skall, vare sig de är bosatta i Sverige eller ej, ha rätt till folkpension enligt de bestämmelser som gäller för utom Sverige bosatta svenska medborgare.
Avdelning IV. Övriga bestämmelser
Artikel 141. De behöriga myndigheterna skall vidtaga nödiga administrativa
åtgärder för tillämpningen av denna konvention.
Artikel 151. De fördragsslutande staternas behöriga myndigheter och
försäkringsorgan skall, inom ramen för sina befogenheter, bistå varandra vid tillämpningen av konventionen. Sådant bistånd lämnas utan vederlag med de undantag om vilka enighet nås i en tillämpningsöverenskommelse.
Artikel 16De behöriga myndigheterna skall snarast möjligt underrätta varandra om
sådana ändringar i den i artikel 2 angivna lagstiftningen som kan beröra tillämpningen av konventionen.
Artikel 17De behöriga myndigheterna skall hålla varandra underrättade om de
åtgärder som vidtas för tillämpningen av konventionen.
Artikel 18I en fördragsslutande stat medgiven befrielse från avgifter eller
kostnader, inbegripet stämpel-, notariats- och registreringsavgifter, för intyg och andra handlingar som skall ingivas till myndigheter eller försäkringsorgan i denna stat skall gälla även för handlingar som vid tillämpningen av konventionen skall ingivas till myndigheter och försäkringsorgan i den andra staten. Handlingar som skall företes i ärenden enligt denna konvention behöver inte legaliseras genom diplomatisk eller konsulär myndighet.
Artikel 19En ansökan, besvärsinlaga eller annan handling, som enligt en
fördragsslutande stats lagstiftning skall inges till ett försäkringsorgan i denna stat inom viss tid, skall anses ha inkommit i rätt tid, om den inom fastställd tid ingivits till ett försäkringsorgan i den andra staten. I sådant fall skall det försäkringsorgan, till vilket handlingen ingivits, anteckna dagen för mottagandet på handlingen och utan dröjsmål vidarebefordra den till förbindelseorganet i den andra staten.
Artikel 201. En skriftlig ansökan om förmåner som ingivits till ett
försäkringsorgan i en fördragsslutande stat skall skydda sökandens rättigheter enligt den andra fördragsslutande statens lagstiftning, om
Artikel 211. Utbetalningar enligt konventionen får göras i den utbetalande
statens valuta.
Artikel 221. Tvister som uppkommer vid tillämpningen av konventionen skall
såvitt möjligt lösas i samförstånd av de fördragsslutande staternas behöriga myndigheter.
Artikel 231. Denna konvention kan ändras i framtiden genom tilläggsavtal som
från och med att de träder i kraft skall anses som integrerade delar av konventionen. Sådana tilläggsavtal kan ges retroaktiv verkan om så anges.
Avdelning V. Övergångs- och slutbestämmelser
Artikel 241. Denna konvention skall tillämpas på händelser som inträffat
före dess ikraftträdande, i den mån de är av betydelse för rättigheter enligt den i artikel 2 angivna lagstiftningen. Konventionen grundar likväl ingen rätt till utbetalning av förmåner för tid före ikraftträdandet, och engångsbelopp vid dödsfall skall inte utbetalas om dödsfallet inträffade före ikraftträdandet. Försäkringsperioder som fullgjorts före konventionens ikraftträdande skall beaktas vid bestämmandet av rätt till förmåner enligt konventionen.
Artikel 251. Denna konvention kan sägas upp av vardera av de fördragsslutande
staterna. Om konventionen sägs upp, skall den förbli i kraft till utgången av kalenderåret efter det år, under vilket den ena staten skriftligen delgav den andra staten uppsägningen.
Artikel 26Konventionen skall träda i kraft första dagen i tredje månaden efter
den månad, under vilken vardera regeringen från den andra regeringen mottagit skriftlig underrättelse om att alla lagstadgade och författningsenliga åtgärder för konventionens ikraftträdande har fullgjorts.
Till bevis härom har de fördragsslutande staternas ombud, vederbörligen befullmäktigade av sina respektive regeringar, undertecknat denna konvention.
Som skedde den 27 maj 1985 i Stockholm i två exemplar på svenska och engelska språken, vilka båda texter har lika vitsord.
För Konungariket Sveriges regering Sten Andersson För Amerikas Förenta Staters regering Margaret M. Heckler Franklin S. Forsberg Bilaga 2 Tillämpningsöverenskommelse till konventionen mellan Konungariket Sverige och Amerikas Förenta Stater om social trygghet Konungariket Sveriges regering och Amerikas Förenta Staters regering har i enlighet med artikel 14 första stycket i konventionen av denna dag mellan Konungariket Sverige och Amerikas Förenta Stater om social trygghet, nedan benämnd "konventionen", kommit överens om följande:
Kapitel 1. Allmänna bestämmelser
Artikel 1I denna tillämpningsöverenskommelse använda uttryck skall ha samma
innebörd som i konventionen.
Artikel 2De i konventionens artikel 14 andra stycket angivna förbindelseorganen
skall komma överens om gemensamma förfaranden och blanketter som erfordras för genomförandet av konventionen och denna tillämpningsöverenskommelse.
Kapitel 2. Bestämmelser om försäkringstillhörighet
Artikel 31. I fall som avses i konventionens artikel 7 andra stycket skall
genom intyg visas att lagstiftningen i en fördragsslutande stat är tillämplig. Även i andra tillämpliga fall som avses i avdelning II i konventionen kan sådant intyg utfärdas.
Kapitel 3. Bestämmelser om förmåner
Artikel 41. Det försäkringsorgan i en fördragsslutande stat, till vilket en
ansökan om förmåner först inges i enlighet med artikel 20 i konventionen, skall utan dröjsmål underrätta den andra fördragsslutande statens försäkringsorgan härom, varvid för detta ändamål upprättade blanketter används. Försäkringsorganet skall även översända handlingar och andra tillgängliga uppgifter som kan erfordras för att försäkringsorganet i den andra staten skall kunna fastställa sökandens rätt till förmåner enligt bestämmelserna i konventionens avdelning III. Avser ansökan förmåner vid invaliditet, skall försäkringsorganet särskilt översända alla läkarutlåtanden om sökandens invaliditet som det förfogar över och som har betydelse för ärendet.
Artikel 5Vid tillämpningen av artikel 12 i konventionen skall det svenska
försäkringsorganet underrätta Förenta Staternas försäkringsorgan om de år, för vilka en person tillgodoräknats pensionspoäng enligt svensk lagstiftning.
Artikel 6Vid tillämpning av artikel 13 i konventionen skall försäkringsorganet
i Förenta Staterna när så erfordras underrätta det svenska försäkringsorganet om de försäkringsperioder som en person fullgjort enligt Förenta Staternas lagstiftning.
Kapitel 4. Övriga bestämmelser
Artikel 7På det sätt varom närmare överenskommelse träffas med stöd av artikel
2 i denna tillämpningsöverenskommelse skall försäkringsorganet i en fördragsslutande stat på begäran av försäkringsorganet i den andra fördragsslutande staten tillhandahålla tillgängliga uppgifter om varje angiven enskild persons anspråk som erfordras för tillämpning av konventionen eller den i konventionens artikel 2 första stycket angivna lagstiftningen.
Artikel 8Kopior av handlingar som av försäkringsorganet i en fördragsslutande
stat intygas vara sanna och riktiga kopior skall försäkringsorganet i den andra fördragsslutande staten utan ytterligare bestyrkande godta som sanna och riktiga kopior. Försäkringsorganet i var och en av de fördragsslutande staterna avgör vid tillämpning av sin lagstiftning slutligt bevisvärdet av handlingar som underställts organet, oberoende av varifrån de kommer.
Artikel 9De två fördragsslutande staternas förbindelseorgan skall på sätt varom
överenskommelse skall träffas, för varje kalenderår utväxla statistik över det antal intyg som utfärdats enligt artikel 3 i denna tillämpningsöverenskommelse och de utbetalningar som enligt konventionen gjorts till förmånstagare. Uppgifterna skall för varje förmånsslag omfatta antalet förmånstagare och totala förmånsbeloppet.
Artikel 101. Begärs administrativt bistånd enligt artikel 15 i konventionen
skall de försäkringsorgan som lämnar biståndet ersättas för andra utgifter än normala personal- och driftkostnader.
Artikel 11I fall då konventionen eller tillämpningsöverenskommelsen föreskriver
att meddelanden lämnas mellan försäkringsorgan i de fördragsslutande staterna, kan försäkringsorganen lämna sådana meddelanden antingen direkt eller genom förbindelseorganen.
Artikel 12Såvida inte annat är medgivet enligt den allmänna lagstiftningen i en
fördragsslutande stat skall uppgifter om en enskild person, som i överensstämmelse med konventionen vidarebefordras till denna stat av den andra fördragsslutande staten, användas uteslutande för tillämpning av konventionen. Uppgifter av detta slag som en fördragsslutande stat har mottagit skall behandlas i enlighet med den nationella lagstiftningen i nämnda stat om skydd för uppgifter av privat och konfidentiell natur.
Artikel 13Denna tillämpningsöverenskommelse skall träda i kraft samma dag som
konventionen träder i kraft och skall gälla under samma tid.
Som skedde i Stockholm den 27 maj 1985 i två exemplar på svenska och engelska språken, vilka båda texter har lika vitsord.
För Konungariket Sveriges regering Sten Andersson För Amerikas Förenta Staters regering Margaret M. Heckler Franklin S. Forsberg