Förordning (1997:265) om tillämpning av konventionen den 21 mars 1996 mellan Sverige och Österrike om social trygghet

Vad handlar författningen om?

Denna förordning handlar om tillämpningen av en konvention mellan Sverige och Österrike om social trygghet, undertecknad den 21 mars 1996. Denna konvention ersätter en tidigare överenskommelse från 1975.

För vem: Personer som omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72, samt deras familjemedlemmar och efterlevande; Personer som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i Sverige eller Österrike.

Snabbfakta

Land: Sverige
Rättsområde: Social trygghet
Artiklar: 15
Källa: data.riksdagen.se
Texten hämtad: 2026-06-17
Förklaringen uppdaterad: 2026-07-07

Vad reglerar författningen?

Tillämpningen av systemen för social trygghet för anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar som flyttar inom gemenskapen.
Skydd för personer som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i Sverige eller Österrike gällande social trygghet.
Regler för erkännande och verkställighet av domar och beslut rörande socialförsäkringsfordringar mellan länderna.
Procedurer för att lösa tvister om tolkningen eller tillämpningen av konventionen.

Vem berörs av författningen?

Personer som omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72, samt deras familjemedlemmar och efterlevande.
Personer som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i Sverige eller Österrike.

Vilka är de viktigaste punkterna?

Konventionen gäller som förordning i Sverige.
Den ersätter konventionen om social trygghet av den 11 november 1975, ändrad genom tilläggsöverenskommelsen den 21 oktober 1982.
Verkställbara domar och beslut rörande socialförsäkringsfordringar från det ena landet erkänns i det andra, såvida det inte strider mot allmän ordning.
Tvister om tolkning eller tillämpning ska i första hand lösas av behöriga myndigheter, annars genom skiljedomstol.

Social trygghet

Förordning (2008:975) om uppgiftsskyldighet i vissa fall på socialtjänstens område

Förordning (2015:211) om statligt stöd till regionala investeringar

Förordning (1996:570) med instruktion för Socialstyrelsen

Förordning (1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni 1992 om social trygghet

Förordning (2015:284) med instruktion för Socialstyrelsen

Förordning (1982:887) om tillämpning av en konvention den 25 september 1979 mellan Sverige och Italien om social…

Lag (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten

Socialförsäkringslag (1999:799)

Social trygghet

Lagtext

Innehåll (15)

1 § Den konvention mellan Sverige och Österrike om social
2 § Konventionen bifogas denna förordning som bilaga
Artikel 1 1. I denna konvention avses med uttrycken
Artikel 2 Denna konvention är tillämplig på all lagstiftning som
Artikel 3 1. Denna konvention gäller personer som omfattas av
Artikel 4 1. För personer som avses i artikel 3.2 gäller i förhållandet
Artikel 5 1. De medborgare i en fördragsslutande stat som är bosatta
Artikel 6 I de fall de fördragsslutande staterna i stället för att
Artikel 7 För personer, som avses i artikel 3.1 och 3.2, bosatta utanför
Artikel 8 1. För personer som avses i artikel 3.2 som varken är svenska
Artikel 9 1. Av en fördragsslutande stats domstolar meddelade verkställ-
Artikel 10 1. Tvister mellan de fördragsslutande staterna om tolkningen
Artikel 11 För beviljande av förmåner eller omprövning av förmåner enligt
Artikel 12 1. Denna konvention träder i kraft första dagen i tredje
Artikel 13 Vid ikraftträdandet av denna konvention upphör att gälla:

Förordning (1997:265) om tillämpning av konventionen den 21 mars 1996 mellan Sverige och Österrike om social trygghet SFS nr: 1997:265 Departement/myndighet: Socialdepartementet Utfärdad: 1997-05-29 Omtryck:

Ändrad:

Övrig text:

Källa: Regeringskansliet / Lagrummet

1 §Den konvention mellan Sverige och Österrike om social

trygghet som har undertecknats den 21 mars l996 skall gälla som förordning här i landet.

2 §Konventionen bifogas denna förordning som bilaga

KONVENTION MELLAN KONUNGARIKET SVERIGE OCH REPUBLIKEN ÖSTERRIKE OM SOCIAL TRYGGHET Konungariket Sverige och Republiken Österrike som med beaktande av artikel 8 i förordning (EEG) nr 1408/71 och i en önskan att på den sociala trygghetens område, utöver vad som följer av bestämmelserna i förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72, skydda personer som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i den ena eller båda staterna, har kommit överens om att ingå följande konvention, som skall ersätta konventionen mellan de båda staterna om social trygghet av den 11 november 1975, ändrad genom tilläggs- överenskommelsen den 21 oktober 1982,

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 11. I denna konvention avses med uttrycken

1)förordningen förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen i den vid varje tillfälle mellan de två fördragsslutande staterna gällande lydelsen, och med

2)tillämpningsförordningen förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen i den vid varje tillfälle mellan de två fördragsslutande staterna gällande lydelsen.

2.Andra uttryck, som förekommer i denna konvention har den innebörd som de har i förordningen, tillämpningsförordningen eller i de fördragsslutande staternas nationella lagstiftning.

Artikel 2Denna konvention är tillämplig på all lagstiftning som

omfattas av förordningens sakområden.

Artikel 31. Denna konvention gäller personer som omfattas av

förordningens personkrets.

2.Denna konvention gäller vidare följande personer, som inte omfattas av förordningens personkrets:

a)personer som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller i båda av de fördragsslutande staterna, samt

b)familjemedlemmar eller efterlevande till sådana personer som avses under a.

Artikel 41. För personer som avses i artikel 3.2 gäller i förhållandet

mellan de båda fördragsslutande staterna förordningen och tillämpningsförordningen och alla för deras genomförande ingångna överenskommelser om något annat inte sägs i denna konvention.

2.Artikel 3 i förordningen gäller i fråga om de personer som avses i artikel 3.2 endast för medborgare i de fördragsslutande staterna och familjemedlemmar och efterlevande till sådana personer.

3.Förordningens avdelning III kapitel 6, med undantag för artikel 67, samt kapitel 7 och 8 gäller inte för personer som avses i artikel 3.2.

Artikel 51. De medborgare i en fördragsslutande stat som är bosatta

utanför en stats territorium för vilken förordningen gäller likställs med medborgare i den andra fördragsslutande staten vid tillämpning av dess lagstiftning.

2.Punkt 1 berör inte den österrikiska lagstiftningen om försäkring av personer som är anställda vid en österrikisk ambassad eller ett konsulat i en annan stat än en stat för vilken förordningen gäller, eller är anställda av en medlem av en sådan ambassad eller ett sådant konsulat.

3.Punkt 1 berör inte den svenska lagstiftningen om försäkringen för tilläggspension för personer anställda av en svensk arbetsgivare i en annan stat än en stat för vilken förordningen gäller.

AVDELNING II

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

Artikel 6I de fall de fördragsslutande staterna i stället för att

tillämpa återbetalning i den form som föreskrivs i artiklarna 93-96 i tillämpningsförordningen har kommit överens om återbetalning i form av schablonbelopp eller om att avstå från återbetalning kan de behöriga myndigheterna komma överens

a)dels om att institutionen på bosättningsorten skall anses som den behöriga institutionen,

b)dels om åtgärder för att förhindra sådana extraordinära finansiella förpliktelser för en institution eller ett förbindelseorgan som annars skulle bli följden av att återbetalning sker i form av ett schablonbelopp eller ett avstående från återbetalning.

Artikel 7För personer, som avses i artikel 3.1 och 3.2, bosatta utanför

en stats territorium för vilken förordningen gäller, och för personer, som avses i artikel 3.2 bosatta inom en stats territorium för vilket förordningen gäller, skall beträffande

a)barntillägg till ålders- och invalidpension, och

b)barnpension, med undantag för barnpension från försäkring för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar bestämmelserna i avdelning III kapitel 3 i förordningen tillämpas.

Artikel 81. För personer som avses i artikel 3.2 som varken är svenska

eller österrikiska medborgare eller härleder sina rättigheter från en svensk eller österrikisk medborgare skall artikel 10 i förordningen endast gälla sådan svensk folkpension som beräknats på grundval av försäkringsperioder enligt försäkringen för allmän tilläggspension eller därmed jämställda perioder.

2.För personer som avses i artikel 3.2 skall artikel 45 i förordningen och bestämmelserna för Sverige i bilaga 6 till förordningen rörande framtida antagna försäkringsperioder endast gälla sådana svenska folkpensioner som beräknats på grundval av försäkringsperioder enligt försäkringen för allmän tilläggspension eller därmed jämställda perioder.

AVDELNING III

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 91. Av en fördragsslutande stats domstolar meddelade verkställ-

bara domar liksom även av en fördragsslutande stats försäkringsorgan eller myndigheter meddelade verkställbara beslut och restantiebesked (bevis) rörande avgifter och andra socialförsäkringsfordringar erkänns i den andra fördrags- slutande staten.

2.Erkännande får vägras endast om det strider mot den allmänna ordningen i den fördragsslutande stat, i vilken domen eller beviset skall erkännas.

3.Enligt punkt 1 erkända verkställbara domar och bevis verkställs i den andra fördragsslutande staten. Härvid förfares i enlighet med vad som enligt lagstiftningen i den stat, på vars territorium verkställandet skall ske, gäller för verkställande av i denna fördragsslutande stat meddelade motsvarande domar och bevis. Domen eller beviset måste förses med intyg om dess verkställbarhet (exigibilitetsklausul).

4.Har försäkringsorgan i en fördragsslutande stat fordran på obetalda avgifter skall vid tvångsverkställighet liksom även vid konkurs- och förlikningsförfarande i den andra fördragsslutande staten sådan fordran ha samma förmånsrätt som motsvarande fordringar i denna stat.

Artikel 101. Tvister mellan de fördragsslutande staterna om tolkningen

eller tillämpningen av denna konvention skall, om möjligt, lösas genom de fördragsslutande staternas behöriga myndigheter.

2.Om tvisten inte inom tre månader kan lösas på detta sätt, skall den på begäran av endera parten underställas en skiljedomstol som skall vara sammansatt på följande sätt.

a)vardera staten skall utse en skiljeman inom en månad efter det begäran om skiljedom mottagits. De två skiljemännen skall bland medborgarna i en tredje stat utse en tredje skiljeman inom två månader från den dag då den stat som sist utsåg sin skiljeman underättade den andra staten härom;

b)om endera staten inte skulle utse en skiljeman inom den föreskrivna tiden, kan den andra staten begära att presidenten i Internationella Domstolen, eller, om denne är medborgare i den ena av staterna, vicepresidenten eller den därnäst äldste domaren i denna domstol som inte är medborgare i endera staten, utser skiljemannen. Liknande förfarande skall tillämpas på begäran av endera staten om de båda skiljemännen inte kan enas om utseendet av den tredje skiljemannen.

3.Skiljedomstolens utslag skall grundas på majoritetsbeslut.

Utslaget skall vara bindande för båda staterna. Varje stat skall bära kostnaderna för den skiljeman som denna stat utsett. Återstående kostnader skall fördelas lika på de båda staterna. Skiljedomstolen skall fastställa sin procedurordning.

AVDELNING IV

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 11För beviljande av förmåner eller omprövning av förmåner enligt

denna konvention gäller artiklarna 94 och 95 i förordningen och artiklarna 118 och 119 i tillämpningsförordningen från och med tidpunkten för denna konventions ikraftträdande.

Artikel 121. Denna konvention träder i kraft första dagen i tredje

månaden efter den månad, då de båda regeringarna skriftligen har underrättat varandra om att de inomstatliga villkoren för konventionens ikraftträdande fullgjorts.

2.Denna konvention slutes på obestämd tid. Den kan skriftligen sägas upp av endera av de fördragsslutande staterna med iakttagande av 3 månaders uppsägningstid.

3.Om konventionen sägs upp skall dess bestämmelser fortsätta att tillämpas med avseende på förvärvade rättigheter.

Artikel 13Vid ikraftträdandet av denna konvention upphör att gälla:

a)konventionen den 11 november 1975 mellan Konungariket Sverige och Republiken Österrike om social trygghet och slutprotokollet till denna konvention ändrad genom tilläggs- överenskommelsen av den 21 oktober 1982,

b)tillämpningsöverenskommelsen den 1 juni 1976 till konventionen mellan Konungariket Sverige och Republiken Österrike om social trygghet.

Till bekräftelse härav har de båda fördragsslutande staternas befullmäktigade ombud undertecknat denna konvention.

Utfärdad i Wien den 21 mars 1996, i två exemplar, på vardera svenska och tyska, vilka båda texter äger lika vitsord.

För Konungariket Sverige:

Björn Skala För Republiken Österrike:

Michael Fitz ABKOMMEN ZWISCHEN DER REPUBLIK ÖSTERREICH UND DEM KÖNIGREICH SCHWEDEN ÜBER SOZIALE SICHERHEIT Die Republik Österreich und das Königreich Schweden in dem Wunsche, unter Bedachtnahme auf Artikel 8 der Verordnung (EWG) Nr.1408/71 auf dem Gebiet der Sozialen Sicherheit zwischen den beiden Staaten über die Verordnungen (EWG) Nr. 1408/71 und 574/72 hinausgehend Personen zu schützen, die nach den Rechtsvorschriften eines oder beider Staaten geschützt sind oder waren, sind übereingekommen, folgendes Abkommen zu schließen, das an die Stelle des Abkommens vom 11. November 1975 zwischen den beiden Staaten über Soziale Sicherheit in der Fassung des Zusatzabkommens vom 21. Oktober 1982 treten soll:

ABSCHNITT I

ALLGEMEINE BESTIMMUNGEN

Artikel 1(1) In diesem Abkommen bedeuten die Ausdrücke

1."Verordnung" die Verordnung (EWG) Nr.1408/71 des Rates über die Anwendung der Systeme der sozialen Sicherheit auf Arbeitnehmer und Selbständige sowie deren Familienangehörige, die innerhalb der Gemeinschaft zu- und abwandern, in der zwischen den beiden Vertragsstaaten jeweils geltenden Fassung;

2."Durchführungsverordnung" die Verordnung (EWG) Nr.574/72 des Rates über die Durchführung der Verordnung (EWG) Nr.

1408/71 über die Anwendung der Systeme der sozialen Sicherheit auf Arbeitnehmer und Selbständige sowie deren Familienangehörige, die innerhalb der Gemeinschaft zu- und abwandern, in der zwischen den beiden Vertragsstaaten jeweils geltenden Fassung.

(2)In diesem Abkommen haben andere Ausdrücke die Bedeutung, die ihnen nach der Verordnung und der Durchführungsverordnung oder den innerstaatlichen Rechtsvorschriften zukommt.

Artikel 2Dieses Abkommen gilt für die Rechtsvor-schriften, die vom

sachlichen Geltungsbereich der Verordnung erfaßt sind.

Artikel 3(1) Dieses Abkommen gilt für Personen, die vom persönlichen

Geltungsbereich der Verordnung erfaßt sind.

(2)Dieses Abkommen gilt ferner für folgende Personen, die nicht vom persönlichen Geltungsbereich der Verordnung erfaßt sind:

a)Personen, für die die Rechtsvorschriften eines oder beider Vertragsstaaten gelten oder galten;

b)Personen, die Familienangehörige oder Hinterbliebene der in Buchstabe a genannten Personen sind.

Artikel 4(1) Für die im Artikel 3 Absatz 2 genannten Personen finden im

Verhältnis zwischen den beiden Vertragsstaaten die Verordnung, die Durchführungsverordnung und die zu ihrer Durchführung getroffenen Vereinbarungen entsprechend Anwendung, soweit in diesem Abkommen nichts anderes bestimmt ist.

(2)Artikel 3 der Verordnung gilt in bezug auf die im Artikel 3 Absatz 2 genannten Personen nur für die Staatsangehörigen der Vertragsstaaten sowie für die Familienangehörigen und Hinterbliebenen dieser Personen.

(3)Titel III Kapitel 6, mit Ausnahme des Artikels 67, Kapitel 7 und 8 der Verordnung gelten nicht in bezug auf die im Artikel 3 Absatz 2 genannten Personen.

Artikel 5(1) Die Staatsangehörigen eines Vertragsstaates, die außerhalb

des Gebietes eines Staates wohnen, für den die Verordnung gilt, stehen bei Anwendung der Rechtsvorschriften des anderen Vertragsstaates den Staatsangehörigen dieses Vertragsstaates gleich.

(2)Absatz 1 berührt nicht die österreichischen Rechtsvorschriften betreffend die Versicherung von Personen, die bei einer österreichischen amtlichen Vertretung in einem anderen Staat als einem Staat, für den die Verordnung gilt, oder bei Mitgliedern einer solchen Vertretung beschäftigt sind.

(3)Absatz 1 berührt nicht die schwedischen Rechtsvorschriften betreffend die Zusatzrentenversicherung für Personen, die von einem schwedischen Arbeitgeber in einem anderen Staat als einem Staat, für den die Verordnung gilt, beschäftigt werden.

ABSCHNITT II

BESONDERE BESTIMMUNGEN

Artikel 6In jenen Fällen, in denen die Vertragsstaaten anstelle der

nach den Artikeln 93 bis 96 der Durchführungsverordnung vorgesehenen Kostenerstattung eine Erstattung auf der Grundlage eines Pauschbetrages oder einen Verzicht auf eine Erstattung vereinbaren, können die zuständigen Behörden beider Vertragsstaaten folgendes vereinbaren:

a)die Bezeichnung des Trägers des Wohnortes als zuständiger Träger;

b)Maßnahmen zur Vermeidung einer außergewöhnlichen Belastung, die sich für einen Träger oder für eine Verbindungsstelle aus der Erstattung auf der Grundlage eines Pauschbetrages oder aus dem Verzicht auf eine Erstattung ergeben würde.

Artikel 7Für die im Artikel 3 Absätze 1 und 2 genannten Personen, die

außerhalb des Gebietes eines Staates wohnen, für den die Verordnung gilt, und für die im Artikel 3 Absatz 2 genannten Personen, die im Gebiet eines Staates wohnen, für den die Verordnung gilt, findet in bezug auf

a)Kinderzuschüsse zu Alters- und Invaliditätsrenten,

b)Waisenrenten mit Ausnahme von Waisenrenten aus der Versicherung bei Arbeitsunfällen und Berufskrankheiten

Titel III Kapitel 3 der Verordnung entsprechend Anwendung.

Artikel 8(1) Für die im Artikel 3 Absatz 2 genannten Personen, die

nicht schwedische oder österreichische Staatsangehörige oder Personen sind, die ihre Rechte von schwedischen oder österreichischen Staatsangehörigen ableiten, gilt Artikel 10 der Verordnung nur in bezug auf eine schwedische Grundrente, die auf Grund von Zeiten einer Zusatzrentenversicherung oder von gleichgestellten Zeiten berechnet wird.

(2)Für die im Artikel 3 Absatz 2 genannten Personen gelten Artikel 45 der Verordnung und die für Schweden im Anhang VI der Verordnung vorgesehenen Bestimmungen betreffend die vorausgeschätzten künftigen Versicherungszeiten nur in bezug auf eine schwedische Grundrente, die auf Grund von Zeiten einer Zusatzrentenversicherung oder von gleichgestellten Zeiten berechnet wird.

ABSCHNITT III

VERSCHIEDENE BESTIMMUNGEN

Artikel 9(1) Die vollstreckbaren Entscheidungen der Gerichte sowie die

vollstreckbaren Bescheide und Rückstandsausweise (Urkunden) der Träger oder der Behörden eines Vertragsstaates über Beiträge und sonstige Forderungen aus der Sozialen Sicherheit werden im anderen Vertragsstaat anerkannt.

(2)Die Anerkennung darf nur versagt werden, wenn sie der öffentlichen Ordnung des Vertragsstaates widerspricht, in dem die Entscheidung oder die Urkunde anerkannt werden soll.

(3)Die nach Absatz 1 anerkannten vollstreckbaren Entscheidungen und Urkunden werden im anderen Vertragsstaat vollstreckt. Das Vollstreckungsverfahren richtet sich nach den Rechtsvorschriften, die in dem Vertragsstaat, in dessen Gebiet vollstreckt werden soll, für die Vollstreckung der in diesem Vertragsstaat erlassenen entsprechenden Entscheidungen und Urkunden gelten. Die Ausfertigung der Entscheidung oder der Urkunde muß mit der Bestätigung ihrer Vollstreckbarkeit (Vollstreckungsklausel) versehen sein.

(4)Forderungen von Trägern im Gebiet eines Vertragsstaates aus Beitragsrückständen haben bei der Zwangsvollstreckung sowie im Konkurs- und Ausgleichsverfahren im Gebiet des anderen Vertragsstaates die gleichen Vorrechte wie entsprechende Forderungen im Gebiet dieses Vertragsstaates.

Artikel 10(1) Streitigkeiten zwischen den Vertragsstaaten über die

Auslegung oder Anwendung dieses Abkommens werden, soweit möglich, durch die zuständigen Behörden der Vertragsstaaten beigelegt.

(2)Kann eine Streitigkeit auf diese Weise nicht innerhalb von drei Monaten beigelegt werden, so ist sie auf Verlangen eines Vertragsstaates einem Schiedsgericht zu unterbreiten, das wie folgt zu bilden ist:

a)Jeder Vertragsstaat bestellt binnen einem Monat ab dem Empfang des Verlangens einer schiedsgerichtlichen Entscheidung einen Schiedsrichter. Die beiden so nominierten Schiedsrichter wählen innerhalb von zwei Monaten, nachdem der Vertragsstaat, der seinen Schiedsrichter zuletzt bestellt hat, dies notifiziert hat, einen Staatsangehörigen eines Drittstaates als dritten Schiedsrichter.

b)Wenn ein Vertragsstaat innerhalb der festgesetzten Frist keinen Schiedsrichter bestellt hat, kann der andere Vertragsstaat den Präsidenten des Internationalen Gerichtshofes oder für den Fall, daß dieser Staatsangehöriger eines der beiden Vertragsstaaten ist, den Vizepräsidenten oder nächsten dienstältesten Richter, der nicht die Staatsangehörigkeit eines der beiden Vertragsstaaten hat, ersuchen, einen solchen zu bestellen. Entsprechend ist über Aufforderung eines Vertragsstaates vorzugehen, wenn sich die beiden Schiedsrichter über die Wahl des dritten Schiedsrichters nicht einigen können.

(3)Das Schiedsgericht entscheidet mit Stimmenmehrheit. Seine Entscheidungen sind für die beiden Vertragsstaaten bindend.

Jeder Vertragsstaat trägt die Kosten des Schiedsrichters, den er bestellt. Die übrigen Kosten des Schiedsverfahrens werden von den Vertragsstaaten zu gleichen Teilen getragen. Das Schiedsgericht regelt sein Verfahren selbst.

ABSCHNITT IV

ÜBERGANGS- UND SCHLÜSSBESTIMMUNGEN

Artikel 11Für die Feststellung und Neufeststellung von Leistungen nach

diesem Abkommen gelten die Artikel 94 und 95 der Verordnung sowie die Artikel 118 und 119 der Durchführungsverordnung mit Inkrafttreten dieses Abkommens entsprechend.

Artikel 12(1) Dieses Abkommen tritt am ersten Tag des dritten Monats

nach Ablauf des Monats in Kraft, in dem die beiden Regierungen einander schriftlich mitgeteilt haben, daß die für das Inkraftreten des Abkommens erforderlichen jeweiligen innerstaatlichen Voraussetzungen vorliegen.

(2)Dieses Abkommen wird auf unbestimmte Zeit geschlossen.

Jeder Vertragsstaat kann es unter Einhaltung einer Frist von drei Monaten schriftlich kündigen.

(3)Im Falle der Kündigung gelten die Bestimmungen dieses Abkommens für erworbene Ansprüche weiter.

Artikel 13Mit Inkrafttreten dieses Abkommens treten außer Kraft:

a)das Abkommen vom 11. November 1975 zwischen der Republik Österreich und dem Königreich Schweden über Soziale Sicherheit samt Schlußprotokoll in der Fassung des Zusatzabkommens vom 21. Oktober 1982;

b)die Vereinbarung vom l. Juni 1976 zur Durchführung des Abkommens zwischen der Republik Österreich und dem Königreich Schweden über Soziale Sicherheit.

Zu Urkund dessen haben die Bevollmächtigten beider Vertragsstaaten dieses Abkommen unterzeichnet.

Geschehen zu Wien, am 21. März 1996 in zwei Urschriften, in deutscher und schwedischer Sprache, wobei beide Texte in gleicher Weise authentisch sind.

Für die Republik Österreich:

Michael Fitz Für das Königreich Schweden:

Björn Skala

AI-förklaring utifrån den officiella lagtexten. Vägledande, ersätter inte juridisk rådgivning.