Förordning (2008:819) om statliga garantier till banker m.fl.

Förordning (2008:819) om statliga garantier till banker m.fl.

SFS nr: 2008:819 Departement/myndighet: Finansdepartementet FMA B Utfärdad: 2008-10-29 Omtryck:

Ändrad: t.o.m. SFS 2010:1335 Övrig text:

Upphävd: 2016-02-01 Källa: Regeringskansliet / Lagrummet Inledande bestämmelse

1 §I denna förordning finns det bestämmelser om stöd till

institut enligt lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut, som lämnas i form av statliga garantier för skuldförbindelser.

Beslut om stöd enligt denna förordning fattas av Riksgäldskontoret.

Definitioner

2 §I denna förordning avses med

Förutsättningarna för att lämna garantier

3 §Garantier får endast lämnas för skuldförbindelser som är

utgivna av institut som har 1. säte i Sverige, och 2. en kapitalbas som uppfyller de krav som föreskrivs i 2 kap. 1 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar jämförd med 5 § lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Förordning (2009:286).

4 §Garantier får lämnas för skuldförbindelser som

5 §Garantier får inte lämnas för

6 §En garanti får endast avse emissioner av skuldförbindelser

som sker i samband med eller efter det att avtal har ingåtts med institutet enligt 9 §.

Garantiåtagandets omfattning

7 §Statens åtaganden för garantier som lämnas enligt

denna förordning får vid varje tidpunkt sammanlagt uppgå till högst 750 miljarder kronor, varav högst 250 miljarder kronor får avse skuldförbindelser med en löptid mellan tre och fem år. Förordning (2010:1335).

8 §Åtagandena för de garantier som lämnas till ett enskilt

institut får vid varje tidpunkt inte överstiga det högsta av 1. summan av förfallande skuldförbindelser utgivna av institutet, och 2. 20 procent av institutets inlåning på konto från allmänheten den 1 september 2008.

För två eller flera institut som ingår i en och samma koncern enligt aktiebolagslagen (2005:551) ska beräkningen enligt första stycket göras för instituten gemensamt.

Förordning (2009:44).

Villkor för stöd

9 §Villkoren för en garanti ska regleras genom avtal mellan

institutet och staten genom Riksgäldskontoret. Villkoren ska utformas med hänsyn till statens risk samt för att tillvarata statens rätt och säkerställa behovet av kontroll och uppföljning.

Riksgäldskontoret ska i avtalet ta in villkor som under avtalstiden 1. begränsar användningen av den statliga garantin i institutets marknadsföring av krediter, 2. säkerställer att följande gäller för de fem ledande befattningshavare i institutet som har den högsta sammanlagda ersättningen

Villkoren i andra stycket 4 gäller om garantier utfärdas efter den 30 juni 2010.

Om det finns synnerliga skäl, får Riksgäldskontoret i ett enskilt fall ingå avtal trots att de villkor som anges i andra stycket 2 och 3 inte är uppfyllda. Förordning (2010:472).

10 §Riksgäldskontoret ska säkerställa att det i ett avtal med

ett institut tas in villkor som innebär att institutet ska betala en avgift för statens garantiåtagande. Avgiften ska beräknas per år enligt de grunder som anges i 11 och 12 §§ och bestämmas till en viss andel av det garanterade beloppet. För skuldförbindelser vars löptid omfattar endast en del av ett år ska avgiften minskas i motsvarande mån.

11 §För skuldförbindelser med en löptid som inte överstiger

ett år ska avgiften bestämmas till 0,5 procent av det garanterade beloppet.

För skuldförbindelser med en löptid som överstiger ett år ska avgiften bestämmas utifrån marknadspriset på kreditswappar under normala marknadsförhållanden, med ett tillägg av 0,5 procentenheter. För säkerställda obligationer ska tillägget i stället vara 0,25 procentenheter.

Bedömningen av vad som kan anses vara normala marknadsförhållanden ska utgå från förhållandena under perioden 1 januari 2007 till och med den 31 augusti 2008.

12 §Om något sådant marknadspris som avses i 11 § andra

stycket inte finns eller om priset inte är tillförlitligt, ska en schablonmetod för bestämmande av avgiften användas där instituten delas upp i kategorier utifrån kreditbetyg eller annan kreditvärdering som getts institutet av ett kreditvärderingsföretag som godkänts av Finansinspektionen enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar. För säkerställda obligationer ska fördelningen på kategorier utgå från kreditbetyg eller annan kreditvärdering av ett godkänt kreditvärderingsföretag som avser obligationerna.

Avgiften för varje kategori av institut enligt första stycket ska bestämmas utifrån det genomsnittliga marknadspriset för kreditswappar för andra institut i samma kreditbetygskategori under den period som anges i 11 § tredje stycket, med ett tillägg av 0,5 procentenheter. För säkerställda obligationer ska tillägget i stället vara 0,25 procentenheter.

För institut eller skuldförbindelser där något sådant marknadspris som avses i 11 § andra stycket inte finns och där institutet eller skuldförbindelserna saknar kreditbetyg eller kreditvärdering av ett godkänt kreditvärderingsföretag ska avgiften motsvara avgiften för den kategori institut som har högst avgift enligt schablonmetoden.

12 a § Vid bestämmande av avgiften enligt 11 och 12 §§ ska ett tillägg på 0,2-0,4 procentenheter göras beroende på institutets kreditbetygskategori vid utfärdandet av garantin.

Detta gäller för garantier som utfärdas efter den 30 juni 2010. Förordning (2010:472).

13 §Riksgäldskontoret ska vidare säkerställa att det i ett

avtal med ett institut tas in villkor som innebär att institutet ska betala dröjsmålsränta om det inte betalar avgift enligt 10-12 §§ i rätt tid. Dröjsmålsräntan ska beräknas per år enligt en räntefot som motsvarar den av Riksbanken fastställda, vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett tillägg av åtta procentenheter.

14 §Ett garantiåtagande ska utformas så att det kan utgöra en

medräkningsbar garanti enligt 1 § första stycket 5 förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar. I 11-13 §§ i den förordningen finns bestämmelser om hur medräkningsbara garantier påverkar riskvikten för garanterade exponeringar.

Uppföljning av lämnat stöd

15 §Riksgäldskontoret ska löpande följa utvecklingen i de

institut som har fått stöd och bevaka att villkoren för stödet uppfylls.

Skyldighet att lämna upplysningar

16 §I 8 kap. 1 § lagen (2008:814) om statligt stöd till

kreditinstitut finns bestämmelser om att den som ansöker om garanti är skyldig att lämna de upplysningar som behövs. Om Riksgäldskontoret begär det, ska uppgifterna ha granskats av en revisor som utsetts av institutet i enlighet med 4 a kap. 1 § sparbankslagen (1987:619) respektive 7 a kap. 1 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker eller, när det gäller bankaktiebolag och kreditmarknadsbolag, 9 kap. 8 § aktiebolagslagen (2005:551).

Ytterligare föreskrifter

17 §Riksgäldskontoret får meddela de föreskrifter som behövs

för verkställigheten av denna förordning.

Övergångsbestämmelser 2008:819 Denna förordning träder i kraft den 30 oktober 2008.

Garantier enligt förordningen får inte lämnas efter den 30 juni 2011. Förordning (2010:1335).