Begravningslag (1990:1144)

Begravningslag (1990:1144) SFS nr: 1990:1144 Departement/myndighet: Socialdepartementet Utfärdad: 1990-12-06 Omtryck:

Ändrad: t.o.m. SFS 2023:447 Övrig text:

Källa: Regeringskansliet / Lagrummet

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §I denna lag avses med

2 §Regeringen meddelar föreskrifter om vilka länsstyrelser

som ansvarar för uppgifter enligt denna lag. Lag (2012:82).

2 kap. Begravningsplatser

Allmänna begravningsplatser Huvudmannaskapet

1 §Allmänna begravningsplatser med ett tillräckligt antal

gravplatser och andra gravanläggningar av allmänt förekommande slag skall anordnas och hållas av de territoriella församlingarna inom Svenska kyrkan.

Regeringen får för särskilda fall besluta att en kommun i stället skall anordna och hålla allmänna begravningsplatser för dem som är folkbokförda inom kommunen. Lag (1999:306).

2 §Huvudmannen skall, inom det egna förvaltningsområdet eller

inom ett närbeläget förvaltningsområde, tillhandahålla särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund.

Församling som är huvudman bör samråda med och informera företrädare för dem inom förvaltningsområdet som inte tillhör något kristet trossamfund i frågor som rör förvaltningen av de särskilda gravplatserna. Vid anläggning, utvidgning eller väsentlig ändring av en allmän begravningsplats skall församlingen samråda med företrädare för andra trossamfund och övriga berörda parter. Lag (1999:306).

2 a § Den som, utan att vara huvudman för begravningsverksamheten, innehar en allmän begravningsplats, har rätt att utan kostnad lämna över förvaltningen av begravningsplatsen till huvudmannen för begravningsverksamheten i det förvaltningsområde där begravningsplatsen är belägen.

Lag (1999:306).

Skyldigheten att tillhandahålla gravplats

3 §På en allmän begravningsplats ska gravplats beredas dem

som vid dödsfallet var folkbokförda på en fastighet inom församlingen eller kommunen. De som vid dödsfallet var folkbokförda enbart i kommunen och kommunen inte är begravningshuvudman, eller under rubriken utan känd hemvist, ska beredas gravplats på en allmän begravningsplats som tillhandahålls av den begravningshuvudman inom vars förvaltningsområde de senast var folkbokförda.

På en allmän begravningsplats ska gravplats också beredas en dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoandra havandeskapsveckan, om kvinnan är folkbokförd inom huvudmannens förvaltningsområde. Detsamma gäller i fråga om en dödfödd som avlidit före utgången av tjugoandra havandeskapsveckan, om kvinnan begär det och ett läkarintyg om dödsfallet lämnas till huvudmannen.

Om tillgången på gravplatsmark medger det, får också andra beredas gravplats där. Lag (2013:379).

4 §Rätten till gravsättning på en allmän begravningsplats

skall inte vara beroende av att den avlidne tillhörde visst trossamfund.

Detta gäller dock inte för rätten till gravsättning på en sådan särskild gravplats som avses i 2 § första stycket.

Lag (1999:306).

Gravkarta, gravbok, gravregister

5 §För varje allmän begravningsplats skall upprättas en gravkarta och

föras gravbok eller gravregister enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Enskilda begravningsplatser

6 §Enskilda begravningsplatser får anordnas och hållas bara av

trossamfund eller stiftelser som har fått tillstånd till det.

Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Lag (2012:82).

7 §Tillstånd att anordna och hålla en enskild begravningsplats får

lämnas bara om det finns särskilda skäl för det och det kan antas att trossamfundet eller stiftelsen kan behålla begravningsplatsen och fullgöra de skyldigheter som ankommer på innehavare av begravningsplatser.

8 §Tillstånd att anordna eller hålla en enskild begravningsplats

får förenas med särskilda villkor.

9 §Rätten till gravplats som har upplåtits på en enskild

begravningsplats får inte pantsättas eller utmätas.

Första stycket gäller även i fråga om gravanordningar.

Gemensamma bestämmelser Panträtt, andra rättigheter m.m.

10 §Ett område som skall tas i anspråk för begravningsplats får

inte vara belastat av panträtt, nyttjanderätt, servitut eller andra rättigheter.

Om det inte medför någon olägenhet, får området dock vara belastat av rättigheter av sådant slag som kan upplåtas enligt ledningsrättslagen (1973:1144).

11 §En begravningsplats får inte utmätas och inte heller belastas med

panträtt eller andra rättigheter som kan inskrivas enligt jordabalken.

Begravningsplatsers skick

12 §En begravningsplats skall hållas i ordnat och värdigt skick och

den helgd som tillkommer de dödas vilorum skall alltid iakttas.

Gravöppning

13 §En grav får öppnas bara genom innehavarens av begravningsplatsen

försorg.

Graven får inte öppnas på ett sådant sätt att stoft eller aska skadas.

Överlåtelse, användning för annat ändamål, nedläggning

14 §En begravningsplats får överlåtas eller användas för annat än det

avsedda ändamålet bara efter länsstyrelsens tillstånd.

Även för nedläggning helt eller delvis av en begravningsplats krävs länsstyrelsens tillstånd. Ett sådant tillstånd får förenas med villkor för nedläggningen och områdets framtida användning.

3 kap. Krematorier

1 §Krematorier får anordnas och hållas bara av den som innehar

en allmän begravningsplats eller av en församling.

Lag (1999:306).

2 §Krematorier får inte utmätas eller belastas med panträtt

3 §Kremering får ske bara i krematorier

4 §Vid krematorierna skall föras kremationsjournaler enligt föreskrifter

som meddelas av regeringen.

4 kap. Anmälan om dödsfall, dödsbevis, intyg om dödsorsaken m.m.

Anmälan om dödsfall

1 §När stoftet eller askan efter en person som har avlidit

utomlands har förts in till Sverige, skall den som ordnar med gravsättningen snarast anmäla detta till Skatteverket.

Lag (2003:699).

Dödsbevis och intyg om dödsorsaken

2 §Vid dödsfall i Sverige skall bevis om dödsfallet (dödsbevis) och

intyg om dödsorsaken utfärdas utan dröjsmål.

Beviset och intyget skall utfärdas av läkare. Denne får inte vara make, barn, förälder,syskon eller på något annat sätt närstående till den avlidne. Lag (1991:496).

3 §Om något annat inte följer av 4 § skall dödsbeviset utan

dröjsmål lämnas till Skatteverket.

Om den avlidne vid dödsfallet vårdades på en sjukvårdsinrättning eller fördes dit i anslutning till dödsfallet, skall dödsbeviset lämnas av inrättningen. I andra fall skall beviset lämnas av den läkare som utfärdat handlingen. Lag (2003:699).

4 §Om förhållandena vid ett dödsfall är sådana att det kan

finnas skäl för en rättsmedicinsk undersökning enligt lagen (1995:832) om obduktion m.m. ska den läkare som fastställt att döden har inträtt eller som i annat fall ska utfärda dödsbeviset snarast möjligt anmäla dödsfallet till Polismyndigheten.

I stället för vad som föreskrivs i 3 § första stycket ska dödsbeviset i ett sådant fall utan dröjsmål lämnas till Polismyndigheten. Polismyndigheten ska underrätta Skatteverket om dödsfallet och efter den utredning som kan behövas lämna dödsbeviset till Skatteverket tillsammans med ett tillstånd till gravsättning eller kremering.

Om det beslutas att någon rättsmedicinsk undersökning inte ska göras, ska Polismyndigheten underrätta den som har lämnat dödsbeviset om detta. Lag (2014:753).

5 §Intyget om dödsorsaken skall sändas till den myndighet som

regeringen bestämmer av den läkare som utfärdat det. Om den avlidne vid dödsfallet vårdades på en sjukvårdsinsrättning eller fördes dit i anslutning till dödsfallet, skall intyget sändas in av inrättningen.

Efter rättsmedicinsk undersökning i fall som avses i 4 § skall intyget sändas in av den myndighet som regeringen bestämmer.

Lag (1995:834).

6 §När stoftet efter en person som har avlidit utomlands har

förts in till Sverige, ska den som ordnar med gravsättningen begära tillstånd till gravsättning eller kremering.

Frågor om tillstånd prövas av Polismyndigheten.

Lag (2014:753).

Intyg för gravsättning eller kremering

7 §Skatteverket ska utfärda ett intyg om att stoft får

gravsättas eller kremeras.

Ett sådant intyg får utfärdas bara om 1. förhållandena vid dödsfallet enligt dödsbeviset inte är sådana att det kan finnas skäl för en rättsmedicinsk undersökning enligt lagen (1995:832) om obduktion m.m., eller 2. Polismyndigheten har meddelat tillstånd till gravsättning eller kremering i fall som avses i 4 eller 6 §.

Om det är känt för Skatteverket att det pågår eller har pågått medling om kremering eller om gravsättning enligt 5 kap. 3 §, får intyg inte utfärdas förrän tvisten är slutligt löst. Lag (2014:753).

Ytterligare föreskrifter om dödsbevis m.m.

8 §Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela ytterligare föreskrifter om -- dödsbevis, -- intyg om dödsorsaken, och -- tillstånd till gravsättning eller kremering. Lag (1991:496).

5 kap. Gravsättning och kremering

Ordnandet med gravsättning m.m.

1 §När någon har avlidit, bör hans önskan om kremering och om

gravsättningen såvitt möjligt följas av den som i egenskap av anhörig eller närstående eller annars ordnar med gravsättningen.

2 §

Om den avlidne inte efterlämnar någon som ordnar med gravsättningen, skall den ordnas av den kommun där den avlidne senast var folkbokförd eller, om den avlidne inte har varit folkbokförd i Sverige, av den kommun där dödsfallet inträffade.

För kostnaderna har kommunen rätt till ersättning av dödsboet.

Lag (1991:496).

Tvister om kremering och om gravsättningen

3 §Om de efterlevande inte kan enas om kremering skall ske

eller om gravsättningen, skall huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd på begäran medla mellan parterna.

Om parterna enas, skall huvudmannen fastställa deras överenskommelse. Om enighet inte kan uppnås, skall huvudmannen i stället med eget yttrande hänskjuta tvisten till länsstyrelsen. Lag (1999:306).

4 §Länsstyrelsen skall pröva vem som skall bestämma om kremering

eller om gravsättningen.

Länsstyrelsen skall därvid särskilt beakta önskemål som den avlidne kan ha haft. Hänsyn skall också tas till parternas personliga förhållande till den avlidne, främst sammanlevnad, släktskap eller annan nära anknytning.

Platsen för gravsättning m.m.

5 §Stoft eller aska får gravsättas bara på allmän eller enskild

begravningsplats.

Regeringen får dock meddela föreskrifter om att med askan får förfaras på något annat sätt. Beslut i sådana ärenden meddelas av länsstyrelsen.

6 §Sådana delar av stoftet som inte har förbränts vid

kremeringen ska tillföras askurnan.

Metall som inte har förbränts vid kremeringen ska skiljas från askan efter stoftet och återvinnas. Utsortering får inte göras efter det att askan tillförts askurnan.

Metallerna ska återvinnas genom att metallerna upparbetas till nya produkter, material eller ämnen som inte ska användas som bränsle eller fyllnadsmaterial.

Innehavaren av krematoriet ska tillföra Allmänna arvsfonden ersättning från återvinningen efter att innehavarens kostnader för återvinningen dragits av. Om kostnaderna för återvinningen överstiger intäkterna, ska huvudmannen för begravningsverksamheten stå för den kostnaden. Detta utgör en kostnad för begravningsverksamheten. Lag (2016:560).

7 §Vid gravsättningen får inte förekomma något som strider mot

förrättningens helgd och allvarliga innebörd.

8 §Regeringen får meddela sådana föreskrifter om gravsättning som

behövs med hänsyn till hälsoskyddet.

Villkor för kremering och gravsättning

9 §Stoft får inte kremeras eller gravsättas utan att ett

sådant intyg som avses i 2 kap. 3 § första stycket eller 4 kap.

7 § har lämnats till innehavaren av krematoriet eller den som förvaltar begravningsplatsen.

Regeringen får meddela föreskrifter om att kremering eller gravsättning i vissa fall får ske även utan ett sådant intyg.

Lag (1999:306).

Tiden för kremering och gravsättning

10 §Stoftet efter en avliden eller en dödfödd som avses i 2

kap. 3 § första stycket ska kremeras eller gravsättas snarast möjligt och senast en månad efter dödsfallet.

Skatteverket får dock medge anstånd med kremeringen eller gravsättningen, om det finns särskilda skäl för det.

Om stoftet inte har kremerats eller gravsatts inom föreskriven tid, ska Skatteverket undersöka anledningen till dröjsmålet och, om det behövs, underrätta den kommun som avses i 2 §.

Lag (2012:133).

11 §Askan efter en avliden som har kremerats i Sverige skall

gravsättas inom ett år från kremeringen.

Den huvudman för begravningsverksamheten eller den innehavare av krematorium som förvarar askan får dock medge anstånd med gravsättningen, om det finns särskilda skäl för det.

Lag (1999:306).

12 §

Om askan inte har gravsatts inom den tid som sägs i 11 §, skall den huvudman för begravningsverksamheten eller den innehavare av krematorium som förvarar askan låta gravsätta den.

Dessförinnan skall den som skall ordna med gravsättningen lämnas tillfälle att själv låta gravsätta askan.

Lag (1999:306).

Förvaring av aska

13 §I avvaktan på gravsättningen skall askan förvaras av en

innehavare av krematorium.

Askan får även förvaras av huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där askan skall gravsättas eller, om platsen för gravsättningen inte är bestämd, av huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd. Lag (1999:306).

Utlämnande av aska

14 §Efter kremering får askan lämnas ut till någon enskild bara om

denne skall -- föra över askan till en begravningsplats som inte är belägen vid krematoriet, -- gravsätta askan på någon annan plats än en begravningsplats, eller -- föra ut askan ur Sverige.

15 §Askan får lämnas ut bara om det finns betryggande säkerhet för att

den kommer att hanteras på ett pietetsfullt sätt.

16 §Om det för den huvudman för begravningsverksamheten eller

den innehavare av krematorium som förvarar askan är känt att det råder tvist om platsen för gravsättningen, får askan inte lämnas ut eller på annat sätt föras bort förrän tvisten är slutligt löst. Lag (1999:306).

Aska som har förts in till Sverige

17 §Aska som efter kremering har förts in till Sverige skall i avvaktan på

gravsättningen lämnas över till förvaring i enlighet med föreskrifterna i 13 §.

I fråga om utlämnande av askan skall föreskrifterna i 14--16 §§ tillämpas.

18 §Askan skall gravsättas inom ett år från det att den fördes

in till Sverige.

Den huvudman för begravningsverksamheten eller den innehavare av krematorium som förvarar askan får dock medge anstånd med gravsättningen, om det finns särskilda skäl för det.

Om askan inte har gravsatts inom den föreskrivna tiden, skall föreskrifterna i 12 § tillämpas. Lag (1999:306).

6 kap. Flyttning av gravsatt stoft eller aska

1 §Stoft eller aska som har gravsatts på en begravningsplats får inte

flyttas från en gravplats för att gravsättas någon annanstans.

Tillstånd får dock ges till en sådan flyttning, om det finns särskilda skäl för det och om det är klarlagt var stoftet eller askan skall gravsättas på nytt.

2 §Frågor om tillstånd enligt 1 § andra stycket prövas av

huvudmannen för begravningsverksamheten eller den som annars förvaltar en allmän begravningsplats, om flyttning skall ske från eller inom begravningsplatsen.

I andra fall prövas frågor om tillstånd av länsstyrelsen, som därvid skall höra innehavaren av begravningsplatsen.

Lag (1999:306).

3 §Trots det som sägs i 1 § får huvudmannen för

begravningsverksamheten eller den som annars förvaltar en allmän begravningsplats ta ut aska som har gravsatts i ett utrymme i ett kolumbarium eller en urnmur där gravrätten har upphört.

Askan skall i så fall grävas ned inom begravningsplatsen eller inom någon annan närbelägen begravningsplats. Lag (1999:306).

7 kap. Gravrätt

Utövande av gravrätt m.m.

1 §Gravrätten får utövas bara av den som i gravboken eller

gravregistret är antecknad som innehavare av gravrätten.

När gravrättsinnehavaren har avlidit, får dock den som ordnar med gravsättningen utöva de befogenheter som tillkommer en gravrättsinnehavare och som har samband med gravsättningen av den avlidne.

2 §Gravrätten får inte pantsättas eller utmätas

Gravrättsinnehavarens ansvar för gravplatsen

3 §Innehavaren av gravrätten skall hålla gravplatsen i ordnat och

värdigt skick.

Upplåtelse av gravrätt

4 §En gravrätt får upplåtas till en juridisk person bara om det

finns särskilda skäl för det.

5 §

En gravrätt får upplåtas för viss tid, minst 15 och högst 50 år, eller för alltid.

Upplåtelse för alltid gäller bara så länge gravplatsen utgör en del av en allmän begravningsplats.

6 §Om någon upplåtelsetid inte har bestämts, varar upplåtelsen i

25 år.

7 §Upplåtaren skall utfärda gravbrev till bevis om att gravrätten

upplåtits.

8 §En gravrätt får upplåtas med begränsningar som avser

bestämmande över gravanordningens utseende och beskaffenhet samt gravplatsens utsmyckning och ordnande i övrigt.

Vid upplåtelse av en begränsad gravrätt ska upplåtaren ha ansvar för att gravplatsen hålls i ordnat och värdigt skick.

Lag (2012:133).

Förnyelse av upplåtelse

9 §När upplåtelsetiden för gravrätten går ut, har gravrättsinnehavaren

rätt till en ny upplåtelse, om -- gravplatsen är väl vårdad, -- upplåtelsen inte medför något synnerligt men för begravningsplatsens ändamålsenliga ordnande och skötsel, och -- gravrättsinnehavaren dessförinnan har anmält att han vill få upplåtelsen förnyad.

10 §I god tid innan upplåtelsetiden går ut skall upplåtaren underrätta

gravrättsinnehavaren om förutsättningarna för en ny upplåtelse.

Överlåtelse och återlämnande av gravrätt

11 §Gravrätten får överlåtas bara till någon som genom släktskap eller

på något annat sätt har nära anknytning antingen till överlåtaren eller till någon som är gravsatt inom gravplatsen.

Frågor om överlåtelse prövas av upplåtaren.

12 §Gravrätten får återlämnas till upplåtaren

En gravrätt som har återlämnats får efter ansökan hos upplåtaren, inom 25 år efter senaste gravsättningen, återupptas och upplåtas till någon som tillhör den personkrets som anges i 11 §. Lag (2012:133).

13 §Gravrätten får inte överlåtas eller återlämnas mot betalning

Övergång av gravrätt vid innehavarens död m.m.

14 §När en gravrättsinnehavare avlider, får gravrätten gå över bara

till -- någon som genom släktskap eller på något annat sätt har nära anknytning antingen till den avlidne gravrättsinnehavaren eller till någon som är gravsatt inom gravplatsen, eller -- allmänna arvsfonden.

Gravrätten får inte gå över till någon som inte är villig att överta den.

15 §Gravrätten går över till någon eller några av dem som anges i 14 §

om det har förordnats om detta vid upplåtelsen eller genom ett senare skriftligt förordnande.

I andra fall bestämmer den avlidnes efterlevande make och arvingar till vem eller vilka av dem som gravrätten skall gå över.

16 §Den avlidne gravrättsinnehavarens dödsbo skall inom sex månader

från dödsfallet till upplåtaren anmäla -- vem eller vilka gravrätten har gått över till enligt 15 §, eller -- att det inte finns någon som gravrätten har gått över till.

17 §Om dödsboet inte inom föreskriven tid gör en sådan anmälan som

avses i 16 §, skall upplåtaren förelägga dödsboet att inom viss tid fullgöra denna skyldighet.

18 §Om ett föreläggande enligt 17 § inte följs eller om det inte finns

någon som gravrätten har gått över till enligt 15 §, skall upplåtaren besluta att gravrätten skall gå över till någon som avses i 14 §.

19 §Om det inte finns någon som gravrätten kan gå över till enligt

14 §, skall gravrätten anses återlämnad till upplåtaren.

20 §När en gravrätt ska anses återlämnad enligt 19 § eller

har återlämnats enligt 12 § första stycket är upplåtaren skyldig att behålla gravplatsen under minst 25 år från gravsättningen till förmån för den som senast har gravsatts där.

Gravanordning behöver behållas bara om kostnaden för skötseln av gravplatsen betalas. Lag (2012:133).

Gravsättning inom gravplatsen

21 §Gravrättsinnehavaren har rätt att bestämma vilka som skall gravsättas

inom gravplatsen, om inte något annat följer av föreskrifterna i denna lag.

22 §Om det finns flera gravrättsinnehavare och de inte kan enas om vilka

som skall gravsättas inom gravplatsen, beslutar upplåtaren om gravsättningen.

23 §När upplåtaren beslutar om gravsättning i fall som anges i 22 § skall

företräde ges enligt reglerna om arvsrätt. Därvid skall dock beaktas att -- barn har företräde framför barnbarn, -- föräldrar har företräde framför syskon, -- syskon har företräde framför syskonbarn, -- plats bör beredas för makar tillsammans.

Vid lika rätt enligt första stycket eller om det annars finns särskilda skäl för det får också beaktas -- närmare personlig anknytning till dem som har gravsatts inom gravplatsen eller till orten, och -- andra särskilda förhållanden.

I andra fall skall vid lika rätt företräde ges åt den som avlider först.

24 §

Upplåtaren får vägra gravsättning inom gravplatsen, -- om gravsättningen inte kan ske utan att stoft eller aska som har gravsatts inom gravplatsen skadas, -- om det är uppenbart att gravsättningen inte stämmer överens med tidigare gravrättsinnehavares önskan, eller -- om gravsättningen står i strid med pietetens krav.

Gravanordningar m.m.

25 §Gravplatsen får förses med gravanordning, om det inte strider

mot vad som är avsett att gälla för den del av begravningsplatsen där gravplatsen är belägen.

26 §Gravrättsinnehavaren bestämmer gravanordningens utseende

och beskaffenhet. Detsamma gäller gravplatsens utsmyckning och ordnande i övrigt. Upplåtaren får dock besluta de begränsningar i gravrättsinnehavarens bestämmanderätt som är nödvändiga för att tillgodose en god gravkultur.

Första stycket gäller inte en gravrätt som har upplåtits med begränsningar enligt 8 §. Lag (2012:133).

27 §Innan en gravanordning sätts upp, skall upplåtaren pröva om den

är sådan att den kan tillåtas.

28 §När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras bort

utan upplåtarens medgivande.

Medgivande skall lämnas, om det inte finns risk för att man förfar med gravanordningen på ett ovärdigt sätt.

29 §Gravanordningar får inte pantsättas eller utmätas

Ändringar på gravplatsen

30 §Upplåtaren får göra ändringar på gravplatsen bara om

gravrättsinnehavaren medger det.

Ändringar som är nödvändiga för att tillgodose kraven på miljöskydd, hälsoskydd och arbetarskydd får dock genomföras, även om gravrättsinnehavaren motsätter sig ändringen.

31 §Om skador måste förebyggas, har upplåtaren rätt att genast

genomföra nödvändiga åtgärder på gravplatsen.

Gravrättsinnehavaren skall snarast därefter underrättas om åtgärderna.

Gravrättens upphörande

32 §Gravrätten upphör när upplåtelsetiden går ut, när gravrätten

återlämnas till upplåtaren, när den förverkas enligt 33 § och när den förklaras ha upphört enligt 34 §.

33 §Upplåtaren får förklara gravrätten förverkad, om gravplatsen är

uppenbart vanvårdad och gravrättsinnehavaren inte avhjälper vanvården inom ett år efter det att han har delgetts föreläggande om att sätta gravplatsen i stånd. Föreläggandet skall innehålla upplysning om att gravrätten kan förverkas.

En gravrätt får inte förverkas, om det är en myndighet som svarar för gravplatsens vård och underhåll.

34 §Om en allmän begravningsplats helt eller delvis läggs ned eller om

det skulle medföra synnerligt men för en begravningsplats ändamålsenliga ordnande och skötsel att ha kvar gravrätter på platsen, får länsstyrelsen besluta att de gravrätter som berörs skall flyttas över till andra platser.

Om det inte är möjligt eller om ingen rättsinnehavare begär att få behålla gravrätten, får länsstyrelsen i stället besluta att rätten skall upphöra.

35 §När gravrätten har upphört, gäller om gravanordningar vad som

föreskrivs i 28 §.

36 §Det som gravrättsinnehavaren inte har fört bort från gravplatsen

inom sex månader efter gravrättens upphörande tillfaller upplåtaren.

Om det har uppstått tvist om bortförandet, räknas tiden från tvistens slutliga avgörande.

37 §Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är

av kulturhistoriskt värde eller av något annat skäl bör bevaras för framtiden, ska upplåtaren om möjligt lämna kvar den på gravplatsen.

Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, ska den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats.

Ytterligare föreskrifter om hänsynen till kulturmiljöarbetets intressen finns i kulturmiljölagen (1988:950).

Lag (2013:552).

8 kap. Särskilda bestämmelser

Gravsättning utan upplåtelse av gravrätt

1 §Om någon gravsätts inom en bestämd gravplats på en allmän

begravningsplats och gravplatsen inte kan upplåtas till någon med gravrätt, skall gravplatsen förbehållas den avlidne under minst 25 år.

I fråga om gravanordningar tillämpas 7 kap. 25-29 och 35-37 §§.

Med gravrättsinnehavare avses därvid den som ordnar med gravsättningen.

Som villkor för att förse gravplatsen med en gravanordning får den som förvaltar begravningsplatsen bestämma att kostnaderna för gravplatsens skötsel betalas. Lag (1999:306).

Utförsel och införsel av stoft eller aska

2 §Föreskrifter om transport av stoft och aska till eller från

Sverige får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Beredskapsförberedelser m.m.

3 §En församling som är huvudman för begravningsverksamheten

ska vidta de beredskapsförberedelser som behövs för denna verksamhet under höjd beredskap.

Bestämmelser om vilket ansvar kommuner i detta sammanhang har inom det civila försvaret finns i lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Lag (2019:867).

4 §Skyldigheten att lämna upplysningar m.m. enligt 6 kap. 1 §

andra stycket och 2 § lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap gäller för huvudman och annan församling som innehar en eller flera allmänna begravningsplatser. Lag (2019:867).

Gravsättning och kremering under krig

5 §Om Sverige är i krig, får stoftet efter en person vars död har

orsakats av en krigsåtgärd eller en smittsam sjukdom gravsättas eller kremeras trots att vad som sägs i denna lag eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen inte kan iakttas. Lag (1999:943).

9 kap. Begravningsavgift

Avgiftsskyldighet

1 §Den som är folkbokförd i Sverige skall betala en avgift för

begravningsverksamheten (begravningsavgift). Lag (1999:306).

2 §Begravningsavgiften ska betalas till huvudmännen inom

Svenska kyrkan eller, om den avgiftsskyldige är folkbokförd i en kommun som är begravningshuvudman, till den kommunen.

Begravningsavgiften för den som är folkbokförd under rubriken utan känd hemvist ska betalas enligt första stycket med utgångspunkt i var han eller hon senast var folkbokförd.

Lag (2013:379).

Avgiftsunderlag

3 §Begravningsavgiften beräknas på grundval av den

avgiftsskyldiges till kommunal inkomstskatt beskattningsbara förvärvsinkomst. Lag (1999:306).

Fastställande av begravningsavgift

4 §Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

får på grundval av huvudmännens beräknade kostnader meddela föreskrifter om den avgiftssats enligt vilken begravningsavgift ska betalas. I de fall en kommun är huvudman fastställer kommunen dock alltid avgiftssatsen. Avgiftssatsen ska grundas på en särredovisning av verksamhetens intäkter och kostnader. I de fall en församling är huvudman ska särredovisningen dock inte omfatta belopp som räknas av enligt 4 a § andra stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. I stället ska det beräknade avräkningsbeloppet för all begravningsverksamhet som bedrivs av församlingar beaktas när avgiftssatsen fastställs.

Avgiftssatsen ska bestämmas på grundval av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna för de avgiftsskyldiga på det sätt som anges i lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. I den lagen finns också bestämmelser om beräkning och utbetalning av begravningsavgiften till huvudmännen. Lag (2023:447).

5 §Bestämmelser om förfarandet vid uttag av

begravningsavgiften finns i skatteförfarandelagen (2011:1244).

Vid tillämpningen av 1 och 2 §§ ska den avgiftsskyldiges folkbokföring den 1 november året före beskattningsåret anses gälla hela beskattningsåret. Lag (2011:1339).

Tjänster som ingår i begravningsavgiften

6 §För den som vid dödsfallet var folkbokförd inom en

huvudmans förvaltningsområde skall huvudmannen utan kostnad för dödsboet tillhandahålla

Lag (1999:306).

7 § De tjänster som anges i 6 § skall utan kostnad för dödsboet tillhandahållas även av annan som förvaltar en allmän begravningsplats än den huvudman som avses i 6 §, om den avlidne kan beredas gravplats där. Lag (1999:306).

8 §För en dödfödd som enligt 2 kap. 3 § skall beredas

gravplats på en allmän begravningsplats skall bestämmelserna i 6 och 7 §§ tillämpas. Lag (1999:306).

Avgift vid förnyelse av upplåtelse

9 §Vid förnyad upplåtelse av gravrätt får en särskild avgift

tas ut av gravrättsinnehavaren, om förnyelsen inte har något samband med ny gravsättning. Lag (1999:306).

Kostnadsansvar vid gravsättning m.m.

10 §Har upphävts genom lag (2016:560)

11 §Tillhandahålls gravsättning på gravplats eller

motsvarande av den som innehar en enskild begravningsplats eller av den som innehar en allmän begravningsplats utan att vara huvudman, ska den huvudman som avses i 6 § lämna ersättning till innehavaren. Lag (2016:560).

12 §Svenska kyrkan samt Stockholms och Tranås kommuner ska

på medium för automatiserad behandling till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter som behövs för att meddela föreskrifter om den ersättning som anges i andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om den ersättning som ska betalas när gravsättning på gravplats eller motsvarande tillhandahålls enligt 11 § och om de uppgifter som ska lämnas enligt första stycket. Lag (2016:560).

Bidrag till innehavare

13 §En huvudman har rätt att till den som innehar allmän

begravningsplats inom huvudmannens förvaltningsområde lämna ett skäligt bidrag till förvaltningen av begravningsplatsen.

Lag (1999:306).

Skyldighet att lämna uppgifter

14 §Svenska kyrkan ska på medium för automatiserad

behandling underrätta regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om respektive huvudmans beräknade kostnader för det följande beskattningsåret. Sedan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har föreskrivit vilken avgiftssats som ska gälla ska regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, på samma sätt underrätta Skatteverket om den avgiftssats som ska gälla för det följande beskattningsåret och respektive huvudmans andel av de totala kostnaderna. Svenska kyrkan ska till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer lämna de ytterligare uppgifter som behövs för att föreskriva vilken avgiftssats som ska gälla.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas.

Bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter när kommun är huvudman finns i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Lag (2016:560).

10 kap. Tillsyn

1 §Länsstyrelsen utövar tillsyn över begravningsverksamheten

Länsstyrelsen har rätt att inspektera en verksamhet och på begäran få de upplysningar samt ta del av de handlingar och annat material som behövs för tillsynen. Lag (2012:133).

2 §När en församling är huvudman för begravningsverksamheten

ska länsstyrelsen förordna ett eller flera begravningsombud att granska hur församlingen tar till vara de personers intressen som inte tillhör Svenska kyrkan.

Till begravningsombud ska förordnas en för uppdraget lämplig och kvalificerad person. Vid bedömningen ska hänsyn särskilt tas till kunskaper inom ekonomi samt till kunskap om och förståelse för olika religioner, livsåskådningar och begravningsseder. Lag (2012:133).

3 §Församlingen ska låta begravningsombudet få tillgång till

samtliga handlingar som avser begravningsverksamheten.

Lag (2012:133).

4 §Begravningsombudet har rätt att närvara, ställa frågor och

göra påpekanden vid sammanträden i församlingen, när frågor om begravningsverksamheten behandlas. Lag (2012:133).

5 §Begravningsombudet ska kontrollera att sådant samråd som

avses i 2 kap. 2 § andra stycket andra meningen sker.

Begravningsombudet ska verka för att församlingen även i övrigt samråder med och informerar företrädare för dem som inte tillhör Svenska kyrkan. Lag (2012:133).

6 §Om begravningsombudet finner att det finns anledning att

rikta någon anmärkning mot församlingens sätt att sköta begravningsverksamheten ska länsstyrelsen underrättas om detta. Lag (2012:133).

7 §Begravningsombudet har rätt till skälig ersättning för

sitt arbete och sina utlägg. Ersättningen betalas av församlingen och utgör en kostnad för begravningsverksamheten.

Lag (2016:560).

7 a § Församlingen ska bekosta begravningsombudets utbildning. Utbildningen utgör en kostnad för begravningsverksamheten. Lag (2016:560).

8 §Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

meddelar närmare föreskrifter om begravningsombuden och den ersättning som de har rätt till. Lag (2012:133).

11 kap. Ansvar, vite, överklagande

Ansvar

1 §Den som uppsåtligen bryter mot föreskrifterna i 3 kap. 3 § eller

5 kap. 5 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om

gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken.

Vite

2 §Om en huvudman eller den som annars förvaltar en allmän

begravningsplats inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får länsstyrelsen vid vite förelägga huvudmannen eller innehavaren att fullgöra skyldigheterna. Detsamma gäller om den som innehar en enskild begravningsplats eller ett krematorium inte fullgör sina skyldigheter. Lag (1999:306).

3 §Den som underlåter att överlämna aska för förvaring i enlighet

med 5 kap. 17 § får av länsstyrelsen vid vite föreläggas att fullgöra sin skyldighet.

4 §En gravrättsinnehavare som har försett en gravplats med en

gravanordning eller någon annan anordning i strid mot vad upplåtaren har beslutat får av länsstyrelsen vid vite föreläggas att ta bort anordningen.

Ett sådant föreläggande får meddelas även i andra fall, om det finns synnerliga skäl för det.

5 §Om gravrättsinnehavaren inte följer ett vitesföreläggande enligt

4 §, får kronofogdemyndigheten meddela särskild handräckning för anordningens borttagande.

I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Lag (1991:873).

Överklagande

6 §Beslut som en huvudman eller den som annars förvaltar en

allmän begravningsplats eller ett krematorium fattat i ett enskilt ärende enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Detsamma gäller

7 §Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får

överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes motpart skall därvid vara den som fattat beslut enligt 6 §.

Även länsstyrelsens beslut

34 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Lag (2003:699).

8 §Länsstyrelsens beslut om föreläggande som har förenats med

vite enligt 2, 3 eller 4 § och länsstyrelsens beslut om förordnande av begravningsombud enligt 10 kap. 2 § får inte överklagas. Lag (2012:133).

9 §Länsstyrelsens beslut i andra ärenden enligt denna lag än som avses

i 7 och 8 §§ får överklagas hos regeringen. Lag (1999:306).

Handläggning av ärenden

10 §Förvaltningslagen (2017:900) tillämpas när en

församling handlägger enskilda ärenden enligt denna lag.

Lag (2018:796).

Ikraft- och övergångsbestämmelser 1990:1144 1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 kap. 2 § den 1 januari 1993 och i övrigt den 1 april 1991.

Frågor om och på vilka villkor som ytterligare gravsättning får ske inom begravningsplatsen prövas efter den nya lagens ikraftträdande av länsstyrelsen.

I fråga om överklagande av länsstyrelsens beslut gäller föreskrifterna i 9 kap. 9 §.

För ett sådant krematorium skall det finnas en föreståndare. Vid tillämpningen av den nya lagen skall med krematoriemyndigheten därvid avses föreståndaren.

1991:873 Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.

1995:1718 Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

1997:996 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos Regeringsrätten från och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra det allmännas talan.

1999:306 1. Denna lag träder i kraft, i fråga om den ändrade beteckningen av 9 kap. till 11 kap. samt 9 kap. 3-5 och 14 §§ den 1 oktober 1999, och i övrigt den 1 januari 2000.

Bestämmelserna i 9 kap. 1-5 §§ tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för inkomståret 2000 och slutlig skatt enligt 2001 års taxering.

1999:1268 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången i fråga om 2002 års taxering.

2000:1186 Denna lag träder i kraft den 31 december 2000 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 2000 och slutlig skatt enligt 2001 års taxering.

De äldre bestämmelserna skall dock tillämpas i fråga om preliminär skatt för 2000 och slutlig skatt enligt 2001 års taxering om den avgiftsskyldige begär det.

2003:699 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter i 11 kap. 6 § andra stycket gäller fortfarande för överklagande av skattemyndighets beslut.

2011:1339 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012 och tillämpas första gången på avgifter som avser det beskattningsår som börjar den 1 januari 2013.

2012:133 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013 i fråga om 9 kap. 2, 4 och 14 §§ och i övrigt den 1 maj 2012.

2013:379 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2016:560 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017 i fråga om 9 kap.

10 och 11 §§ och i övrigt den 1 juli 2016.

2023:447 1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2023.

Innehållsförteckning 1 Kap. Definitioner

2 kap. Begravningsplatser

Allmänna begravningsplatser 1--2 §§ Huvudmannaskapet 3--4 §§ Skyldigheten att tillhandahålla gravplats

5 §Gravkarta, gravbok, gravregister

6--9 §§ Enskilda begravningsplatser Gemensamma bestämmelser 10--11 §§ Panträtt, andra rättigheter m. m.

12 §Begravningsplatsers skick

13 §Gravöppning

14 §Överlåtelse, användning för annat ändamål, ned läggning

3 kap. Krematorier

4 kap. Anmälan om dödsfall, dödsbevis och intyg om dödsorsaken m.m.

1--5 §§ Anmälan om dödsfall 6--8 §§ Dödsbevis och intyg om dödsorsaken

9 §Tillstånd till gravsättning eller kremering när stoft har

förts in till Sverige

10 §Intyg för gravsättning eller kremering

11 §Ytterligare föreskrifter om dödsbevis m.m

5 kap. Gravsättning och kremering

1--2 §§ Ordnandet med gravsättning m.m.

3--4 §§ Tvister om kremering och om gravsättningen 5--8 §§ Platsen för gravsättning m.m.

9 §Villkor för kremering och gravsättning

10--12 §§ Tiden för kremering och gravsättning

13 §Förvaring av aska

14--16 §§ Utlämnande av aska 17--18 §§ Aska som har förts in till Sverige

6 kap. Flyttning av gravsatt stoft eller aska

7 kap. Gravrätt

1--2 §§ Utövande av gravrätt m.m.

3 §Gravrättsinnehavarens ansvar för gravplatsen

4--8 §§ Upplåtelse av gravrätt 9--10 §§ Förnyelse av upplåtelse 11--13 §§ Överlåtelse och återlämnande av gravrätt 14--20 §§ Övergång av gravrätt vid innehavarens död m.m.

21--24 §§ Gravsättning inom gravplatsen 25--29 §§ Gravanordningar m.m.

30--31 §§ Ändringar på gravplatsen 32--37 §§ Gravrättens upphörande

8 kap. Särskilda bestämmelser

1 §Gravsättning utan upplåtelse av gravrätt

2 §Utförsel och införsel av stoft eller aska

3 §Gravsättning och kremering under krig

9 kap. Ansvar, vite, överklagande

1 §Ansvar

2--5 §§ Vite 6--9 §§ Överklagande