Lag (2010:751) om betaltjänster

Kort sagt

Denna lag innehåller bestämmelser om betaltjänster som tillhandahålls i Sverige och utförs inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Den reglerar även betalningsinstitut, registrerade betaltjänstleverantörer, betalkonton och kreditinstituts skyldighet att tillhandahålla kontanttjänster.

Vad den reglerar

• Betaltjänster som tillhandahålls i Sverige och utförs inom EES.
• Betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer.
• Betalkonton.
• Kreditinstituts skyldighet att tillhandahålla kontanttjänster.

Vem den berör

• Fysiska och juridiska personer som använder betaltjänster (betaltjänstanvändare).
• Betaltjänstleverantörer, inklusive kreditinstitut, institut för elektroniska pengar och betalningsinstitut.

Viktiga punkter

• Lagen definierar olika typer av betaltjänster, såsom insättning och uttag av kontanter, genomförande av betalningstransaktioner (t.ex. autogiro, kontokort), penningöverföring, betalningsinitieringstjänster och kontoinformationstjänster.
• Den specificerar vilka aktörer som räknas som betaltjänstleverantörer, inklusive svenska och utländska kreditinstitut, institut för elektroniska pengar, betalningsinstitut samt statliga och kommunala myndigheter.
• Vissa delar av lagen gäller inte när betalningstransaktioner genomförs i valutor som inte är EES-valutor, eller när en betaltjänstleverantör hör hemma utanför EES.
• Lagen innehåller definitioner av centrala begrepp som "autentisering", "autogiro", "betalkonto", "betalningsinstrument", "betalningsorder", "stark kundautentisering" och "unik identifikationskod".